Grattis alla katter!

Idag firar vi katten tydligen! Åkte iväg med Curry för en klo-klippning på djurmagasinet och där blev vi bjudna på Glögg, pepparkakor och varmkorv. Skänkte Lennart (grisen) en tanke och tog en korv som belöning till Curry efter hennes klo-klippning. Själv knaprade jag på en pepparkaka och skrattade med dom i affären (underbara människor). När jag fick veta att det var kattens dag spenderade jag alldeles för mycket pengar på presenter till katterna. Dom uppskattar verkligen presenter! När jag kom innanför dörren blev jag anfallen av 3 kelsjuka katter som ville se vad jag köpt. (ja, den lilla rädda missen Vilda anföll väll inte direkt, men hon kom ner och var mycket nyfiken.)

Jag älskar alla djur, men KATTER och HÄSTAR tar hem första-priset. Men jag har ju liksom inte tillgång till hästar längre… Jag måste börja rida igen.

Annars måste jag säga att den här helgen har varit ganska lugn. Det är ovanligt, men det har varit såååå skönt. Jag har bara behövt ta hand om våran gäst från kl 7 på kvällarna och lagat mat och städat. Resten har jag bara softat, gosat med katterna och hunden, tittat lite på TV, gjort flugsvampar och funderat lite på livet. Jag är på rätt väg känner jag. Det går bra för Glen och musiken. Det går bra för mej och fotografering. Kanske får fortsätta att stressa ett tag till, men det är ok när man ser att det leder någon vart.

Hade jag bara haft mammakero som granne skulle jag vara fullkomligt nöjd med denna helg!

Nu är det dags för ännu ett Tjejsnack och jag har varit galet dålig på att delta i detta men nu gör jag ett ryck eftersom frågorna till veckans Tjejsnack var helt i min stil det handlar nämligen om låtar.

Låtar

1. En låt som betyder mycket för dig, av vilken anledning?

It must have been love med Roxette, jag tänker alltid på vår första katt Linus som vi hade och dagen då han fick somna in hos vetrinären för videon till denna låt visades på MTV när jag fick veta att han var borta. Sen gillar jag låten Finally Forever med Chris Cornell och denna har speciell betydelse för mig och maken då vi dansade vår bröllopsvals just till den låten.
2. En låt du aldrig mer vill höra, av vilken anledning?

Tja det finns så mycket dålig musik i mina öron att jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det mesta på radion är skit och nu har även MTV2 börjat fjanta sig och spela skit musik, de som förut endast spelade alternativ och rock musik.
3. En låt du lyssnat på som du inte tycker är barnvänlig?

Oj, oj, oj det finns mycket….

 
4. En låt som gick varm i din musikspelare under tonåren?

Hmmm… det var nog många låtar… men jag skulle väl gissa på att skivan Superunknown med Soundgarden spelades ganska mycket och sen var ju Pearl Jams skiva Ten en given i rotationen. Speciell låt kan jag fakiskt inte komma på så där på rak arm. Jo, kanske Faget med KoRn…

 
5. En låt som ger dig julstämning?

Jag tror faktiskt att jag skulle säga Hallelujah med Peter Jöback, denna lyssnade jag på medans jag fixade med julgardinerna och satte upp stjärnorna i fönstret.

Fler länkar till andra bloggare som svarat på tjejsnacksfrågorna hittar du här.

Jag webbar fortfarande. Ett tag till ska jag hålla på att uppdatera vår förträffliga nyhetssajt i yttre rymden. Lustigt bara hur astråkigt jag börjar tycka att det är.

1. Efter varje hockeymatch med Laget så kommer ett allmänt maniskt mejl från chefredaktören om att ett referat från Matchen (alla matcher är Matcher, även om de är träningsmatcher) ska upp i topp på Superettan!! Bums!! Folk klickar, det ger pengar!! Folk vill kommentera – ge dem en artikel att tjata i!!!! Typ. Att folk är ca 20 pers som sitter och tjötar med varandra och gnäller internt verkar inte spela nån roll. Klickeliklick = stålar. Basta.

2. Laget är så viktigt att det enligt direktiv ska ha skett “något stort” om det ska slå ut Lagets bedrövliga förlustmatcher från toppen av webben.se. Samtidigt har sportredaktionen själva cirka två medarbetare som faktiskt är intresserade av vår webb och själva kan arbeta med den. Övriga couldn´t care less. Men om kommunikationen inte har fungerat så är det inte sportens problem utan webbens.

3. Om det inte händer nåt som har nyhetsvärde, så får man som webbare dåligt samvete. För det är då mitt fel att sidan har dåligt flöde = mindre klick= mindre stålar. Eftersom få händelser av nyhetskaliber inte är verklighetens problem utan webbens.

4. Men det finns fantastiska saker med webben också. Sånt som folk gillar och som inte handlar om Laget. Djur till exempel. Folk love it och därför värderas djurhistorier högt. Vilka djur som helst går bra, men en viss förkärlek finns för bortsprungna hundar. Psyksjuka katter i luciakrona går också bra.

5. En annan förträfflig sak med vår webb är att de flesta artiklar går att kommentera nästan hur som helst. Det applåderas särskilt av företrädare för SD och andra motståndare till invandring, som lyckas få igenom kommentarer som insinuerar och pekar ut invandrare som skyldiga till alla brott som begås i landskapet. Trots att vi betalar svindyra pengar för att få kommentarerna modererade av ett företag som heter Interaktiv säkerhet. Inaktiv osäkerhet kan vara ett alternativt bolagsnamn.

Slut på gnället. Over and out.

Fredagsfärgerna är Brun & Grön och det passar ganska bra in på detta som jag ändå tänkte blogga om idag. I morgon och på söndag är det Kattens Dag och det ska ju såklart firas med pompa och ståt! Denna reklamlapp har jag gjort till jobbet skrivit ut i 10×15 och delat ut, vi har även gjort förstoringar till butiken, och givetvis är det prinsen Timon som står modell, vem annars?! Kattens Dag firas över hela landet, med liknande erbjudande.

Krama om era älsklingar en extra gång och ge dom något fint och gott och bara mys, för denna helgen, det är  DERAS HELG! ♥

Kalibreringen i går gick hur bra som helst, snabbt och väldigt enkelt.
Har haft problem ända sen jag bytte till Mac med mina färginställningar vid utskrift, blåstick i det vita, matta tråkiga färger och alldeles för mörk vid utskrift, svartvita bilder blev grönaktiga, inget vidare snyggt. Har kalibrerat med macens “egna kalibrering” men fick inte rätt på det, långt ifrån.

Men nu är allt detta åtgärdat. Skrev idag ut en förstoring på min prins Timon i svartvit som blev hur bra som helst. Självklart ska han vara i en guldram, vad annars!?

Jag är jättenöjd med kalibreringen och det var inget svårt, gick som en dans, kalibreringen är gjord med en Spyder3 Elite.

Tack Stina, för att du hjälpte mej med mina frågor!

Aldrig har väl 9 minuter känts så långa som de gjorde ikväll.

Kom hem från jobbet strax efter 8 – hur hungrig som helst. Och i skåpet fanns nudlar eller pasta. Jag valde importerad spagetti från Italien (jojomän, det låter det), tänkte att med lite ost, pesto och oliver kan det bli en riktig brakmiddag. Medan de långa långa 9 minuterna gick så utfodrade jag en annan hungrig individ i huset, kattfan. Och jag tycker jag borde ju ha lärt mig för längesen, att stress och Sarah inte går ihop, verkligen inte. När jag ska hälla av pastavattnet så balanserar jag som vanligt durkslaget i vasken och eftersom jag bara gjorde en portion så tog jag det lilla vingliga slaget. Inte smart, inte smart alls. För när den sista pastan ramlar ur kastrullen så vickar hela durkslaget och plask, där ligger pastan i slasken ovanpå den äckliga, äckliga kattmat jag sköljt av skeden när jag matade katten, kattfan.  Och faktiskt, så hungrig och så fattig är/var jag inte att jag tänkte äta den spagettin, aldrig.

Så 9 minuter blev till 18 minuter.

Och som om detta inte skulle vara nog, för medan jag kokar andra omgången pasta så tänker jag att “lite glögg skulle vara gott”, så jag ställer in en mugg i micron, kommer på att jag ska köra igång diskmaskinen.  Jag “ska bara” pilla upp en sån där diskmedelstablett och slå igen luckan medna glöggen blir varm, och det var inte så smart det heller. För medan jag pillar så kokar naturligtvis glöggen över i micron och jag blir halvtomhalvt skållad när jag ska försöka rädda några droppar från förångning.

Och tillsist då;

Jomenvisstseru, när jag ska ta ut tallriken/skivan från botten i micron eftersom den var full av glögg, vad händer? Jo jag vickar inte av glöggen i slasken, jag vickar den precis före vasken, på skåpdörren och på golvet. Jippi, verkligen jippi!!

Men om olyckorna kommer 3 och 3 så är jag skyddad ikväll och mätt blev jag tillslut med så…..

Zomg! Time flies!

Vad har det gått nu? Två veckor sen jag uppdaterade min blogg? Måste väl ha berott på att absolut ingenting har hänt i mitt liv sen jag uppdaterade sidan senast. Så sant som det är sagt!

Jag hade tänkt att november, så tråkig som den är, kan jag också vara tråkig och inte göra ett jävla skit med mitt liv.

Däremot har ja bakat som den lilla bagaren jag är. Massvis med bröd, jepp bröd minsann och det har vi käkat som fan. Vadå LCHF? Har blivit tvungen till att hålla in med stashen under november och då kan man inte sticka iväg och köpa ägg och bacon stup i kvarten. Så e’re!

Bakade som sagt bröd och katterna tycker att det är väldigt viktigt att delta i arbetet och hjälpa till så gott de kan.

Så här vackert blir det när katterna får vara med och baka bröd! Jag hade egentligen format allt som små bullar och en mindre limpa, men katterna tyckte att mina brödskapelser var fula och beslutade sig om att designa om allt.

Voilah! Brödet blev märkt med katternas tassar och slutresultatet tyckte de blev så satans snyggt att de envisades med att delta i all typ av bakning hädanefter. Jag hade liksom inget att säga till om detta. Bara att gilla läget!

Luke kan titla sig som bagerimästaren efter att domarna blev förtjusta i hans verk.

Jag själv rynkar fortfarande på näsan och vägrar äta storsnoksbröd.

Som en hämndaktion har jag bokat en tid hos veterinar Peter Bergling och han skall då hjälpa mig med att avlägsna Lukes kulor. Ajöss med ze ballz! No more Luke with the Kukh!

Storsnoken har blivit lite väl jobbig nu under den senaste tiden. Han “violent rapes” de andra katterna, jamar outtröttligt under nätterna och är så fruktansvärt uppmärksamhetskrävande.

Ja, men vad fan räknade du med när du köpte två siameser?

- I know! Siameser är tamejfan krävande katter och jag älskar det! Men nu är det lite för mycket hormoner som flyger i kring och Luke kommer säkerligen vara minst lika krävande som innan kastreringen när han kommer hem på torsdag eftermiddag. Det som kommer att minskas är nog de nattliga avgrundsvrålen och våltäckterna. Jag menar, Acke har ju ensamrätt på det.

Imorn ska jag på julbord med jobbet. Tack o lov att jag är ledig imorn så jag kan lata mig hela dagen lång. Nä, har ju faktiskt tänkt att gå en morgonpromenad så man boostar på fläskförbränningen.

Jag skulle kunna ställa upp som årets julskinka och jag lovar att jag har levt ett gott liv. Jag har inte legat i min egen avföring, jag har inte  legat fixerad och jag har sett plenty of dagsljus. Min julskinka kommer att vara eko – och kravmärkt, så ni kan med gott samvete smaska Sannaskinka under julaftonseftermiddagen.

Att det skall bli en fin dag är så gott som obefintligt…..grått dimmigt och vätan trillar ner……usch då regnar det igen….fast gårdagens sol finns ändå kvar ganska klart i minnet…….

Idag blir det en tur till en annan storstad där jag inte är så ofta…….en väninna vill till en loppis bland annat där man kan fynda både det ena och det andra…jag älskar loppisar….det är så roligt att bara gå och titta om man dessutom hittar något kul…….och fyndigt är ju inte det helt fel……..

Klösan

Jag känner mig för närvarande väldigt vilsen. Jag och Gangstermannen har inte träffats på snart två månader, myndigheter krånglar och mitt i allt känner jag mig, socialt, ganska övergiven. Jag har två katter, men till och med jag börjar ledsna ordentligt på allt tjat om dem, på att hela min vardag kretsar kring dem – det är väldigt lamt och tragiskt – det är för mig ett tecken på hur ensam jag är.

Ikväll har jag varit på en föreläsning om katters beteenden och det var fan droppen – dessa gamla efterblivna och elaka kärringar är inte människor jag vill identifiera mig med, än mer irriterande var nog att jag satt där överhettad i två timmar utan att lära mig någonting. Givetvis ska jag ju inte dra alla över en kam på det sättet, det fanns säkerligen trevliga människor där också, men jag är less på att vara galen kattant och de jag försökte tala med hade en väldigt fittig attityd, antagligen för att jag inte var 40+ och de bara förmodade att jag inte kan ta hand om min katt/mina katter.  Jag uppvisar alla symptom: mitt hår grånar, mina katter är viktigast av allt och jag skulle kunna tänka mig att ha jättemånga, jag käkar mediciner.

Å andra sidan är ju allt detta ett produkt av omständigheterna, jag är en person med ett väldigt stort socialt behov och när det inte tillgodoses är det självklart att jag går in i någonting annat. Samtidigt är just husdjur, på så vis, ganska förrädiskt i och med att jag både kan och måste hänge mig helt, dessutom ger det ganska snabb utdelning i form av uppskattning från djuret. Djur kan heller aldrig, aktivt, välja att såra eller lämna – någonting jag vid detta laget är väldigt trött på – empati eller annat mänskligt är heller inte någon faktor, de lär knappast tröttna på mig för att jag tjatar för mycket om dem i alla fall vilket jag vet (och förstår) att andra gjort. Jag är väldigt bekväm i relation till mina katter, de är dem enda jag vågar byta om inför (bortsett Gangstermannen), de sover med mig, tröstar mig när jag är ledsen (nåja, ibland) och de håller inte på att tjafsa om allt – framför allt har jag alltid rätt inför dem vilket låter töntigt men är skönt.

Jag är dödligt sömnig, inte färdig eller framme vid någon poäng, detta inlägg saknar substans, jag vet inte ens längre vad jag tänkte göra av den här skiten när jag började men jag hoppas att det skapar någon slags förståelse bland de få som räknas i alla fall.

Känner jag mig nu efter förmiddagens strapatser……men det blev gjort en hel del och det kommer att hända en hel del i Son 2:s skolmiljö…..bland annat så kommer den värsta antagonisten att flytta…….det kan vara en stor fördel…..i alla fall så känns det som en förändring är på G…….

Mötet på Bup blev ju lite annorlunda mot vad vi trodde Son 2  fick inte sitt inbokade möte då Psykologen var sjuk, så vi fick prata alla 3…..så det blev en ny tid igen om 14 dagar…ja alla dessa upp-skjutningar till sen…….

Mitt möte gick som vanligt ok….var en sväng om Dagvården och tog en kaffe med min f.d Samtalsterapeut……vi fick pratat en stund om ditt och datt och hur jag mår nu……och vad skall man svara? Sanningen är ju att jag mår skit, och är lite besviken på att jag inte fått en ny tid till Psykiatrikern som var sjuk sist jag skulle dit……

Två steg fram, ett steg bak…….

Men tusan DET VAR SOL HELA DAGEN IDAG……jag och Beppe fick oss en för mig långpromenad…..han var så lycklig i solen……jag tror det börjar arta sig…….han har varit mer sällskaplig sedan jag “tvingade” honom att bli borstad…..han är så tålmodig oh lydig……fast mest av allt gillade han att vara ompysslad……och kliad på huvudet är inte fy skam…….då nästan rullar han om på rygg…..

Så lite glädje…..lite positivt som får dagen att samanfattningsvis bli skaplig…….

Klösan

Hade ett kundbesök att göra igår eftermiddag, och då det var en bit söderut passade jag på att åka och hälsa på Camilla och Mindy. Camilla hade bett mig att komma förbi vid tillfälle för att öva hennes nya katter på andra hundar än Mindy. Klart vi stället upp Men vet ni! Jag körde fel! Camilla är en av mina äldsta vänner och jag hittade inte hem till henne! Vet inte vad jag ska skylla på……. men hon har ju inte bott där ute på landet så länge………bara 3-4 år! Och det var mörkt! Jag såg inte……så det blev lite tokigt. He he, så pinsamt!
Nåja, av de två kullarna med katter de fick för drygt sex månader sen, lyckade de bara hitta nya hem till ungarna i den äldsta kullen. De två ungarna i yngsta kullen har fått flytta hem till Camilla. Så kan det gå när man är djurvän! De hade vuxit en hel del sen F Ö R R A . G Å N G E N jag såg dem, men de var fortfarande lika söta. Spöket (hane) och Markattan (hona) heter de!

Spöket

Markattan

Förra gången vi träffade dem blev Doris väldigt uppspelt! Aldrig att jag hade släppt henne då, hon fick vara kopplad hela det besöket. Men då var det ju fem kattungar och det var för Doris ett helt nytt ställe. Nu var det hos Camilla där hon varit tidigare och det var bara två kattungar. Ja, och så plus Camillas två katter sen tidigare också. Denna gången var Doris inte lika tuff! Kattungarna, speciellt Spöket, var väldigt nyfikna på henne. Och ville lukta på henne hela tiden. Ha ha, hon blev lite stressad av att ha en katt upp i gumpen hela tiden. Visste inte hur hon skulle komma undan.

Här försöker Doris komma undan en nyfiken katt. Klättrar över utedynorna som låg i ett hörn för att slippa gå förbi en liten (!) kattunge. Fjant!

Efter en stund hoppade Doris upp i soffan och rullade ihop sig tätt, tätt intill Camillas pojkvän. Där var de tryggt. Och så blev man klappad och fick lite tuggodis. Doris blev såklart väldigt förtjust i honom och tyckte han var toppen. Fick knappt med henne hem.

Det var Camilla som först presenterade mig för rasen S O M A L I, när jag såg hennes katter första gången fastnade jag direkt för rasen. Då hade hon precis skaffat två honor, den ena lever tyvärr inte längre, men den andra hälsade jag på igår:

Fortfarande söt som socker

Camilla tog kull på ena honan och behöll hanen som blev i den kullen. Han är nu sju år:

Mor och son. Visst är de vackra?

Efter att ha fikat och tjôtat en stund bar det av hemåt igen. Och då hittade jag som tur var, phew!

Jag känner för att skriva, alltså gör jag det, ovetandes och verkligen inte brydd gällande eventuella läsartal – i värsta fall är det ett tomt hojtande ut i cyberrymden, och det är inte särskillt dumt det heller.

Jag flyttade upp till Östersund, jag flyttade ner till Stockholm igen. Här bor jag nu tillfälligt hos min far, och saker och ting börjar ta fart. Jag har inte ett öre på fickan för närvarande, men jag är relativt glad ändå. Om det är medicinerna jag nyligen börjat bruka efter ett hastigt stopp på fyra månader eller någonting annat vet jag inte, men jag tänker aldrig i hela mitt liv flytta från Stockholm igen. Däremot har jag än min dröm om att flytta till USA – San Francisco som har ett bra klimat och är en sådan där liberal samt öppen stad är mitt mål, icke att förglömma ligger Googles huvudkontor Googleplex alldeles i närheten, och vem vill inte jobba för Google? Nåväl, pladder pladder.

Östersund sög, det var kallt, det var inavlat och det var litet. Jag skaffade mig aldrig några vänner, dels för att jag bara under korta perioder hade möjlighet att nätverka men främst för att jag, då jag kunde ha funnit vänner, inte gjorde det till följd av att deras suparkultur kontra mitt icke-drickande inte gick ihop – jag sågs som märklig för att jag inte tyckte att där var särskilt kul att dricka, trots att jag knappast är nykterist. Jag har skaffat två katter som heter Iso (hona, 1.5 år gammal, kom förra julen till mig) och Pixel (hane, 14 veckor gammal, kom förra veckan). Hehe, den som kan lite om kameror kan ju se hur fyndigt jag matchat namnen.

Jag har skrivit på psykbryt, jag startade någon egen skit på blogspot, men blogspot var inte värst roligt vilket jag trott och wordpress är inte lika tråkigt som jag minns. Även om det är lite tråkigt att inte kunna ordna layouten helt som man vill, och trots att man inte har möjlighet att använda adsence (jag lär ju ändå aldrig, med tanke på att jag inte kan vara kontinuerligt bra, tjäna några pengar på det)  känns wordpress bäst – det ska ju trots allt vara mina skriverier som räknas om jag nu skriver. Nu är requisite, förhoppningsvis, tillbaka ett tag framöver!

Ordet aktivist är ett intressant ord, eftersom det symboliserar en person som är en underhuggare och som uttnyttjas utav mer smarta och i vissa fall seriösa personer som sitter högre upp i samma falang, så att säga.

Sedan finns det många olika sorters aktivister, t ex miljöaktivister, djurrättsaktivister och vänsteraktivister. De två sistnämnda är varken demokratiska eller seriösa, ett exempel på detta skedde igår då c:a 50 idiotiska antidemokrater till vänsteraktivister försökte sabotera ett möte i Vellinge anordnat utav SDU, alltså Sverigedemokratisk Ungdom.

Deras försök, bl a via äggkastning och skrik av alla de slag, hade dock ingen effekt. Det finns nämligen saker som poliser, högtalare och volymknappar på högtalare.

När det gäller djurrättsaktivister så tycker jag att de är bra, bortsett ifrån de handlingar som de gör och begår. Om de bara lade av med dessa så skulle de komma längre, detsamma gäller vänsteraktivister.

Men detta fattar utav någon anledning inte dessa båda grupperingar, vilket säger ganska mycket om deras bångstyrighet och låga IQ. De bete’r sig enkelt uttryckt värre än t ex en stenkåt bisonoxetjur, vars hormonaktivitet har spårat ur så mycket att han är en fara för alla människor som råkar befinna sig i de marker som han befinner sig i.

Nu menar jag inte att vänsteraktivister och djurrättsaktivister utnyttjar djur sexuellt, t ex kor och katter, även om många utav dem verkar ha gjort det minst några gånger för mycket.

Detta kan i så fall förklara deras bete’ende vid t ex motdemonstatrationer, de är “översexuella” i en något konstig bemärkelse så att säga.

Motdemonstrationer och motdemonstrationer förresten, -Det är ju bara ett jävla bröl, som Brasse Brännström sade i sketchen “Fiolen min” ifrån 1976. Man skulle kunna tro att vänsteraktivister är kåta på sverigedemokrater och för övrigt alla som dessa aktivister är emot.

Snacka om att de är ruskigt osäkra på sig själva, det är de ju av allt att döma ändå förresten.

Läs mer om SDU:s möte och vänsteraktivisternas förkastliga och antidemokratiska handlingar på http://politisktinkorrekt.wordpress.com/2009/11/22/sd-demo-i-vellinge-under-eftermiddagen/ ,

http://somjagserdet68.wordpress.com/2009/11/22/yalla-yalla-sverige-at-alla/ och på

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sd-mote-i-vellinge-sdu-1.999352 .

Kicka här för att se hur man gör! Du måste sedan klickar vidare för virkmönster.

♦

Jag har idag äntligen tagit mig för att dekorera och fodra väskan som jag virkade i september. Tänkte att det skulle bli kusin P´s men tyvärr, någon annan hann före!

♦

Hon som ska ha den ville inte ha någon färg på pyntet utan helst svart. Okej då,  svart blev det men stort! Hoppas hon gillar det.

♦

Min kompis som ligger bredvid mig!

♦

Pysen har blivit en sån goskatt.

När jag kommer hem så har jag sista veckan hört bjällror. Jag har visserligen tinnitus men inte bjällervarianten utan mer högspänningstransformator i fuktig väderlek blandat med brus. Ställde mig visserligen frågan i början av veckan om jag vidareutvecklat den med bjällerklang. Det klingade för fullt utan någon synbar orsak.

Men, vad ser jag. Jo, Strössel våra favoritgrannars kisse kommer springande och svansen åker rätt upp när hon närmar sig. Fru M och Herr P har hängt på Strössel en liten bjällra som låter väldigt trevligt när hon kommer skuttande. En mycket försiktig kisse som håller distans och kollar omgivningen väldigt noga. Hon är bästis med Alfons, de gillar verkligen varandra. När de ses så springer de fram och nosar på varandras nosar och kollar läget.

Strössel är däremot väldigt, väldigt försiktig när det gäller Monstret. Hon verkar väldigt lycklig om hon inte träffar henne överhuvudtaget. Monstret är en dam med bestämda åsikter och hon gillar inte när andra kissar kommer in och spankulerar i huset. Nu har hon vant sig både med Sotis (som vi inte vet vad han heter men som hälsar på oss då och då) och hon får inte längre slaganfall när Strössel är i närheten. Hon blänger sitt bästa bläng, sedan lägger hon ner huvudet och fortsätter filosofera.

Strössel - kisse med bjällra!

Här är Strössel på väg att besöka oss. Hon håller gärna upp ena framtassen när hon står och kollar läget. Lite Strösselchic sådär…

I badrummet kan man nu hitta två katter. En Sixten och en Pixie. De tassar omkring, inspekterar blöta badkar och hallondoftande hudkrämer. Inget slår Mys överlyckliga min när hon återsåg sina fyrbenta vänner. “Kischee!”. Kramar och pussar. Och svansslit. My vill väl, det blir bara inte… rätt. Tur att det är snälla katter.

Bisous!

Hallå världen!

Trots min myskväll igår mår jag fortfarande inte bra. Det börjar bli väldigt tråkigt och lesamt nu. Jag vill ju va frisk!
Hemma från jobbet idag med alltså, och troligen imorgon också.
Mamse tyckte att jag kanske borde ha legat hemma i sängen i helgen istället för att ränt runt. Fast egentligen har jag ju inte gjort något som varit ansträngande. Bara kört och åkt bil, varit hos mamse, fikat och förvisso kollat på när Ronny spelat innebandy.
Visst e det mer påfrestande än att ligga hemma i sängen men jag hade nog dött av tristess om jag legat i sängen hela helgen.

Denna dagen ska jag ägna åt att tillfriskna… Läsa bok och förhoppningsvis ta mig ut på åtminstone en liten promenad med frivilliga fyrbeningar..

Bjuder på lite bilder från igårkväll, strax innan vi somnade…

Nemi va jättegosig…

Om ni tänker er att jag innan jag tog det här kortet låg vid datorn kan ni kanske förstå hur gosiga katterna va som verkligen låg nära, nära mig…
Minna, Findus och Nemi…

Minna, Findus, Nemi och Felix!
Jag provade att försiktigt flytta Felix till dom andra katterna… Det funkade en liten stund, tills Nemi blev less och ville gå ut…
Stora “pappa Findus” med småttingarna bakom sig.
Minna kommer nog vara den ständiga kattungen i den här familjen eftersom hon är så liten. Felix blir 6 månader på söndag och har snart växt om Minna som är 2,5 år.

Findus och Felix ville också gå ut så då gick Minna och la sig hos Nicki istället… Jag minns inte hur eller när Findus kom in igen men han låg i sängen när jag vaknade imorse. Konstigt det där…

Idag

Dinosarie-plantans blomma växer och växer…

Nämen titta! Det kommer ju en knopp till! Wihii!

Nu ska jag nog läsa en stund innan vi ska masa oss ut och få lite frisk jämtlandsluft i lungorna…

Hoppas ni har en fin måndag, en bra start på den nya veckan…

Hugs and pugs! För er som inte vet vad pugs är så kan ni ju kolla upp det…

Att katter har olika sätt att kommunicera med sina ägare (läs: husslavar) vet alla som har haft katt. Nu är det tydligen någon tant som har hittat belägg för att de inte bara gör detta med flit, utan att de spinner på en frekvens som vi människor har synnerligen svårt att värja oss ifrån. Typ som barngråt – har du någon gång hört ett litet spädbarn gråta efter mammas bröst så vet du kanske hur svettigt nervig man blir efter bara en kort liten stund. Man vill bara rusa fram till mamman och trycka upp barnet mot bröstet så att det slutar skrika någon gång. Inte? Nähä, men jag blir sådan i alla fall.

Men liksom – det här skrev ju jag om för typ hur länge sedan som helst.

Ont i magen har det gjort, Daniela som tar hand om katterna ringde till Ignasis mamma för att Boleta, vår svartvita katt gått ned i vikt och inte ville äta. Jag ringde och vi pratade rätt länge om vad de skulle göra men allt vi kunde göra var att be dem tala med en veterinär och att vi skulle ta hand om kostnaderna.

Jag gruvade mig så för att ringa och mötas av dåliga nyheter, men jag har nyss pratat med Martín (pojkvännen) och Boleta mådde nu bra och åt ordentligt. 

Det är otroligt vad djur kan komma att betyda i ens liv. 

¡Muchísimas gracias , Martín y Daniela, por cuidarlas tan bien!

Älskade, vackra Boleta:

Boleta fotad av Emma Sofia Dedorson

Har surfat runt lite på nätet och tittat efter klösmöbler.

Hittade denna från http://www.catsplay.com/

Visst är den underbar?

Kanske ska jag spara till en sådan och få den hemskickad från USA??

Eller också blir det ett träd från IKEA som också var snyggt, format som ett träd.

Den är lite billigare….795kr  

Idag fick jag veta av min pappa att hans katt Ludwig somnat in förra helgen.

Ludde som han kärleksfullt kallades blev 21 år gamal. Och även om jag inte spenderade de sista åren tillsammans med honom så har jag ändå vuxit upp tillsammans med honom. Han är verkligen saknad, den lilla missen. Men nu har han fått somna in och kommit till katt himlen och får träffa sin syster Lajka igen som gick bort för några år sedan.

Det känns verkligen tungt att ens husdjur sen så många år tillbaka nu har lämnat oss. Jag hoppas att han har det bra nu och vakar över oss. För alltid i mitt hjärta.

Av forskjellige grunner har jeg vært nødt til å ta en liten ufrivillig “ferie” fra blogging og redigering. Det medførte også at jeg ikke fikk deltatt i forrige ABC-runde. Disse bildene dekker heldigvis både H og I. De er nemlig tatt på Hjelpesenteret som Dyrebeskyttelsen Oslo og Akershus i Oslo.. det såkalte “Kattehuset på Mosseveien”. Alle disse kattene, og mange med dem, venter på at noen kan gi dem et nytt og godt permanent hjem. Mens de venter, får de omsorg og kjærlighet fra ildsjelene som på frivillig basis driver senteret.

Visst er Hjelpesenteret langt å foretrekke for disse kattene enn å måtte klare seg på egen hånd der ute, men ingen ting kan vel måle seg med kjærligheten fra en egen familie.

Kanskje du kan forbarme deg over en eller flere av disse?

Selv kan jeg ikke ha fler katter enn de som allerede er medlemmer i familien vår. Det finnes imidlertid flere måter man kan bidra med hjelp.

For eksempel kan du fjernadoptere katter. Det koster ikke mer enn kr 50,- pr katt pr måned. Ikke store beløpet, men inntektene Hjelpesenteret får på denne måten gir mange katter den maten, omsorgen og veterinærhjelpen de ofte så sårt trenger. Selvsagt står du fritt til å betale mer enn minstebeløpet hvis du skulle ønske det.

Ellers vil Hjelpesenteret sette stor pris på å få alt fra lyspærer, tørkepapir og vaskemidler til det som er mer målrettet mot katter som mat, sand, leker, tepper osv.

Ofte får de inn hunnkatter som venter kattunger, eller som allerede har fått kullet sitt. Dermed er det ikke bare voksne katter senteret har for omplassering.

De fleste av ungene er noen koseklumper de lux, men noen kan trenge litt mer håndtering før de av egen fri vilje kryper opp i fanget ditt. Den hvite kattungen dere ser over, er en av de sistnevnte. Den setter stor pris på en skikkelig kos og lek, men trenger en smule mer håndtering for å bli trygg på å bli holdt fast.

For ildsjelene som har vakt på senteret kan det være vanskelig å få gitt alle kattene den en-til-en-tiden de fortjener. Det betyr at du også kan hjelpe ved bare å ta en tur ut dit for å kose med kattene. Slik sosialisering kan være gull verd!

Hjelpesenteret har besøk av veterinær en gang i uken. Det betyr ikke at alle kattene kan få hjelpen de trenger der og da. Noen må kjøres til og fra veterinærklinikker i Oslo-området. Dette er også en ting senteret setter stor pris på å få hjelp med.

Noen av kattene som kommer til Kattehuset hadde hatt mye bedre av å få være i et midlertidig fosterhjem i stedet. Dersom du av ulike årsaker ikke kan ha en firbent i huset på permanent basis, kan dette være en god løsning.

Som oftest er kapasiteten på Hjelpesenteret fylt til det maksimale, og dette gjør at mange katter nødvendigvis må avvises i første omgang.. uansett hvor mye de trenger til hjelp. I slike situasjoner kan man bidra veldig mye ved en kort periode å stille sitt hjem til rådighet for en hjelpeløs firbent. 

Jeg bør vel også fortelle at det ikke bare er å dra til Kattehuset og få med en av kattene hjem. Senteret er opptatt av at de alle skal få det så godt som mulig og forsikrer seg derfor om at du vil kunne gi dem en god framtid. Nesten alle er “utekatter” og det betyr at utemulighetene der du bor må være relativt trygge. Ellers må du betale en liten sum for å overta katten ferdig kastrert/sterilisert og identitetsmerket. For tiden utgjør dette beløpet kr 600,- og ligger laaaaangt under det du eventuelt hadde måttet betale for tilsvarende hos din egen veterinær.

Jeg håper dette lille innlegget kan bidra til at noen av dere finner tid og anledning til å gi en hjelpende hånd til de firbente ved Hjelpesenteret eller til dyrene som befinner seg på et tilsvarende senter i nærheten av der du bor.

På Petunias temablogg vil du finne link til flere innlegg i denne ABC-serien.

(Før markøren over bildene for EXIF-info, og klikk for å se dem i større format. NB – Alle bildene er tatt inne uten  blitz.)

Klicka på bilden……

Det är ganska dassigt med dagar som man inte vet hur de omvandlas till icke dassiga dagar……..vädret ute hjälper ju inte heller till precis med sin nästan fogg-liknande gardin svept över fälten…..någon svärmor sa att det ryktades om kallare väder……kan vara……

Igår kväll fick Beppe badas då SON2 beklagade och sa att Beppe luktade hund…….va fasen skall han lukta då….?….Ja inte tror jag han vill lukta katt……fast man kan aldrig så noga veta…..han bor ju med 2 katter….eller hur…..som fortfarande har full koll på reviret……fast BITCHEN har mer eller mindre tröttnat av trisstessen och har konsekvent domän på andra våningen…..synd att pottorna och maten är här nere, tycker hon absolut……därför hon går med näsan i vädret när hon är här på nedervåningen……allt detta innebär att “tjocka” katten har att göra mest hela tiden…..fast hon försvarar bara sovkorgen och sina leksaker som en tigrinna…..och platsen jämte matte på fleecen i soffan…….att Beppe sedan bor UNDER soffan verkar inte störa henne nämnvärt…..

Igår var vi och storhandlade…..ja usch jag var tvungen att följa med…….huvaligen vad jag far illa av att handla…..det är en pärs……jag fokuserar rakt fram försöker andas i panikgivande andetag…..det funkar ungefär tills jag inser att jag är mitt i händelsernas centrum….nu börjar yrsel….svettningar…..tunnelseende….illamåendet……jag vet inte var jag skall ta vägen……då blir det PANIKÅNGEST…och det vill man helst vara utan…..det är då hjärtat slår så att man tror man har en hjärtinfarkt…..man tror att man skall DÖ just då….här och nu…..fast man vet att det inte är sant……i det läget om min man är med…..så hittar han en “Esterspall” i någon varugång…….och en vatten…….så får jag sitta där tills det reder ut sig….och jag orkar komma ikapp honom…….Om ni visste hur energikrävande dessa atacker är…….i regel brukar jag somna efteråt……inte i affären….trots att det faktiskt var nära på……Som sagt att gå i affärer är inte min favorit sysselsättning…..

Ha en bra dag……

Klösan

Varit på kalas och jag blir så less. Gåvan jag har som heter tinnitus och även en  hörselskada gör att jag hör dåligt och kan inte prata med folk. Kalas=hög stämning och musik och min tinnitus löper amok. Hörselproppar, jag har gjutna, är bra men då hör jag ju ännu mindre vad någon säger.

Det innebär att jag vill vara en lite mus i ett hörn och helst inte prata med någon. Det tar så mycket ork att koncentrera sig på att höra. Och som grädde på moset så ligger jag här nu med ett dån + brus i huvudet och undrar när jag kommer att kunna sova. Jag försöker maskera bruset med att spela musik i cdspelaren. Fungerar sådär inatt.

Så, gillar jag att gå på kalas?? Tyvärr inte.

Så snälla du, var rädd om din hörsel.

♥

Tur att jag har en katt som gillar en ickekalasare!

Bild tagen men webbkameran alldeles nyss.

♥

♥Fick äran att lyssna på Thures elband ikväll. Duktiga killar i alla åldrar!♥

Denna fototriss får bli med min mysiga katt Timon, en riktigt SKÖN glidare.
Finns ingen som kan mysa som han, åh min lilla tuss vad jag tycker om dej…♥

Fler trissar hittar ni HÄR!