I’m not anti-Obama. I just find the design of this shirt awesome:

‘It’s getting to be change we can’t believe in—a new “Hope is Fading Fast” T-shirt turns the president’s iconic poster into an indictment from the dissatisfied left. The shirt comes from FreshJive, a well-known LA streetwear purveyor with a decidedly liberal bent—founder Rick Katz once commented that, “Really what drives me is making that one T-shirt that says, ‘Fuck off, Bush.’”
‘FreshJive’s site accuses the Obama administration of “maintaining continuity with its disgraced predecessor,” citing among other grievances, his failure to close Guantanamo bay, his escalation in Afghanistan, and his use of “a radical version of the ‘state secrets’” privilege. You can order the shirt starting on Black Friday.’ -Mediaite

Zum dritten Mal findet heuer die Haustiermesse Wien statt – natürlich noch schöner spannender und interessanter.
Österreichs größtes Haustiereinkaufserlebnis am ersten Adventwochenende  mit vielen Shows, Wettbewerben und Sonderaktionen bei Futter und Zubehör.
Alles rund um Hund, Katze, Nager, Aquaristik und Terraristik.
Mehr als 100 Hunderassen sind zu sehen, ob bei Züchtern, Züchtervereinigungen oder bei der zweimal täglich stattfindenden Rassenpräsentation.
Dazu gibt es alles für den Hund zu sehen und zu kaufen.  Ob Ernährung oder Nahrungsergänzung, alle wichtigen Firmen und auch viele neue Produkte von noch weniger bekannten Firmen sind vertreten und beraten Sie und Ihren Hund fachmännisch.
Und das angebotene Hundezubehör lässt keine Wünsche übrig – von einfach zweckmäßig über ultrarobust  bis hin zum zu Superluxus – und nicht weniges davon gibt es sonst nie in Österreich zu kaufen, da wir  jedes Jahr versuchen, neue interessante Aussteller mit besonderen Produkten rund ums Tier zu finden.
Natürlich gibt es auch 2009 wieder die TICA Katzenausstellung vom Blue Danube Cat Club mit hunderten pelziger Schönheiten und einer großen Anzahl von Züchtern, die aus aller Welt angereist sind und Rede und Antwort stehen  bei allen Katzenfragen.
Falls Sie Interesse an einem Stubentiger haben können Sie sich bei der Haustiermesse den besten Überblick verschaffen, welche Rasse Ihnen am besten gefällt und zu Ihnen passt.
Und dazu vermutlich Österreichs größtes Angebot an Kratzbäumen von Ausstellern aus  Österreich, Deutschland und den Niederlanden zu Messesonderpreisen – gleich zum Mitnehmen – oder reservieren und am Abend nach der Messe bequem abzuholen.

Die Gratiszeitung Redaktion wird natürlich wieder vom Ereignis vor Ort berichten.

“Tendemos a perceber nosso ambiente como contexto de jogos, como o século 18 tendia a percebê-lo como contexto de mecanismos, e o século 19 como contexto de organismos. Por exemplo: para o século 18 o corpo humano era máquina, para o século 19 era conjunto vital, e para nós é jogo de sistemas complexos. (…) Tal tendência nossa para a ludicidade tem duas fontes. Uma é nossa práxis, que é a de jogo com símbolos. A outra é o fato de vivermos programados: programas são jogos.” (Flusser, 1983)

Esse é o primeiro parágrafo do delicioso texto “NOSSO JOGO”, contido em Pós-História, de Vilém Flusser, publicado pela primeira vez no Brasil em 1983. Já nos fala do corpo humano, aproximando-se da dança, quando diz que é “jogo de sistemas complexos”. Seja a arte uma maneira de subvertermos as regras dos jogos que participamos, quaisquer forem eles, de forma a conseguirmos fazer com que as virtualidades menos óbvias contidas no seu programa venham à tona, surpreendendo o programador: a dança, desse modo, poderia se constituir de estratégias para lidarmos esteticamente (e também eticamente, e talvez até de mais formas, mas preciso me familiarizar um pouco mais a esses termos) com o jogo de sistemas complexos que compõem o corpo humano.

Seguindo esse raciocínio, penso ser inevitável chegarmos à teoria “corpomídia” desenvolvida pelas professoras Helena Katz e Christine Greiner, da PUC-SP. Essa teoria nos propõe que o corpo é meio (já já posto sobre a minha recusa do uso da palavra mídia) de si mesmo, inclusive quando dança, negando a idéia do corpo no meio.

Quando existe dança, portanto, existe discussão de estratégias de como jogar com o aparelho corpo humano, que é o próprio meio em que o jogo (dança) acontece.

Vale lembrar que corpo e ambiente atuam coevolutivamente um sobre o outro e são indissociáveis. Logo, jogar com o corpo é também jogar com o ambiente; dançar é jogar nos limites do programa com corpo e ambiente coevolutivamente.

P.s.: tentarei me livrar gradativamente do vício em parênteses ou qualquer outro tipo de recurso explicativo no meio das frases.

I wait tables for rent money. I’ve been doing it for a while, and I always get people telling me that I should get out sooner rather than later because if you stay in too long it will drive you mad.
I walked into work today, and stood next to my boss. A nice guy, aspiring pop-music artist, who has always been a good friend. But today, he helped me realize what eveyone’s been telling me about staying in the service industry for too long.
He looked at me and said “You know what, Eli? I think babies are cute, but I couldn’t eat a whole one.”
I stopped, jaw a-gape, and as he saw my face he said “Wait…is that how it goes?”
He’d made a failed attempt at a joke. The line should have read ‘I like babies, but I could never eat a whole one.’
Thank you, Mark Demy, for helping me realize that I need to get to playing music all the time in a fast way! Those upper-east side ladies are gonna have to find someone else to bring them their damn salads!

In my efforts to research whether or not public funding in Edmonton should go towards a new downtown arena, I did a little bit of research at Edmonton Public Library referred me to a lecture series by The Teaching Company called “Modern Economic Issues”. Lecture 30 was called “Baseball and Stadiums: a strike out for taxpayers”.

If you would like more information on this issue I strongly recommend checking out the canon of literature (Downtown Arena Primer) Andy Grabia has compiled at Battle of Alberta.

Professor Whaples gives some of the following points regarding facilities. There is much more to the lecture and other examples that are given. I encourage you to listen to the whole lecture if you would like to hear it explained further.

Lecture 30:

Modern Economic Issues: Taught by Professor Robert Whaples, Wake Forest University.

Taxpayer funded stadiums leave a dilemma: spend less on other projects or charge more taxes?

2. Is this public largesse a good idea? What drives public funding?

A. Proponents of financial aid to professional sports teams argue that these subsidies yield large benefits to local citizens. Without the subsidy, the local big league franchise might pull up stakes and leave.

• 1. Proponents argue that spending on both the stadium and the games played there has a huge economic impact on the host city. Promotional campaigns cite multipliers of two or three– meaning that each dollar spent at the stadium will boost the overall economy by $2 or $3.
• 2. Stadiums can be essential for revitalizing run-down neighborhoods.
• 3. Being the home of a sports frnachise can put a city on the map, providing unlimited free advertising.
• 4. There are uncountable benefits to the fans in the city, especially when the team wins a pennant or championship.

B. Economists are suspicious of these arguements.

• 1. One study found no meaningful difference in personal income growth when comparing 36 metro areas that hosted a team in one of the big four sports leagues and 12 otherwise similar areas that did not.
• 2. Dennis Coates and Brad Humphreys found that player strikes and lockouts resulting in lengthy work stoppages have no impact on the economies of host cities.
• 3. One study by these authors concludes that new stadiums and sports franchises actually reduce per capita income a bit in host cities.

C. Boosters of the idea that sports spending has a big positive economic impact argue that the money spent at the stadium will have a big multiplier effect, causing the local economy to grow. The problems with this arguement, however, are manifold.

• 1. Even if these multiplier effects were correct, it is unlikely that they would have a big economic impact, because professional sports are fairly small potatoes economically.
• 2. These big multiplier estimates are implausible because they overestimate the amount of money sports franchises attract from outside the local economy and because there is strong evidence that most out-of-state fans come to town for other reasons (see family and take in a game).
• 3. Owners and workers at a local restaurant, bowling alley, or golf course aren’t in high tax brackets and spend most of their money locally, but professional athlettes and team owners are in high tax brackets and spend much of their money elsewhere– creating a very low multiplier.
• 4. Economists point out that stadiums revitalizing run-down neighbourhoods amounts mostly to a spatial reorganization of economic activity– the stadium effectively pulls away spending and development from other neighborhoods.

D. There is little evidence for the claim that big league teams are necessary to make a city a “big league.”

E. Most economists are wary of transferring money from the rest of the population to fans.

• 1. Fans tend to be richer than average, and the taxes that support new stadiums tend to be regressive, taking proportionately more from the poor.
• 2. In a survey I conducted of professional economists asking whether local and state governments should eliminate subsidies to professional sports franchises, 85% agreed with the idea.

3. Why are sports franchinses in a position to demand and recieive such big subsidies from local taxpayers?

A. Most economic analysts agure that htis is tied to the monopoly of the four big sports leagues. The teams within these leagues are in a great bargaining position with cities because the supply of franchises seems to be outstripped by the demand for teams.

B. If ther are so few franchises that a lot of big cities are left without a team, there will be room for a new league to enter the market.

C. Why do cities vying to attract and hold teams use stadium subsidies rather than cash subsidies?

• 1. Stadium subsidies are much easier to sell to the public
• 2. The federal government implicitly underwrites stadium subsidies.
• 3. Many stadium deals are pub before voters in referenda that approve the special taxes to pay for the deal.
• 4. Team owners are able to wage sophisticated PR campaigns to sell the new stadium.

–

There may be some variables and factors at play between American and Canadian contexts and I’m sure that could be said for the different sports examples as well. New information is always important to consider as it comes to light.

Personally, my gut reaction is that I think there are much more pressing and pertinent issues facing Edmonton then the replacement of Rexall. It isn’t as sexy, but a billion taxpayer dollars could go a long way into making our LRT system world-class and reducing the congestion, traffic, and pollution in our city. It would do a much more effective job of raising property values and bringing people into our downtown core.

Here is Andy’s Presentation: Arena Powerpoint

Here is where I would be putting the money:

Two nights ago we wrote a new song. We wrote it together and we wrote it almost on the spot.

My name is Eli, but you can call me Katz. I play guitar.

There’s nothing I love more than when creativity comes to fruition. I can make it happen with these amazing people, and that’s special.
I look forward to saying more things, sharing more ideas, but the one thing that’s been on my mind for the past 48 hours have been that chords that we put together Wednesday night with lyrics that speak to an actual idea! Who’da thought? Real music.

There’s gonna be more…

Katrina Kaif is supporting a noble cause that is being looked after by her mother Suzanne. The actress has in fact signed up the Oscar winner AR Rahman to compose music for a video that will be used to raise funds in support of the cause. Katrina, apart from donating Rs. 50 lakhs, will also star in the video.

The funds, according to our sources, will be used to inaugurate the children’s wing adjacent to Mercy Home in Chennai.

Several other Bollywood stars are also expected to star in the video but the official announcement is yet to be made.

¨

Introduktion
Form och anatomi för allt apostoliskt
Avsnitt 02

Finns det någon parallell mellan utväljandet av Paulus och Mose kallelse? De var båda byggmästare av rang, båda två hade nyckeluppgifter i Guds plan för att föra ett folk ut ur träldom till ett land som överflödade med mjölk och honung. Det är alls inte nog att leda befrielse ut ur, man måste också leda in i. Det handlar inte bara om ett folks räddning från egyptier men också om en slutgiltig konfrontation med en farao. Detta var en Mose som fyrtio år tidigare hade försökt att utifrån sina egna resurser göra ”gott” för sitt folk. Men det ändade i en egyptiers död och en snabb begravning ute i sanden och Mose flyende ut i öknen. Fyrtio år senare förs han till sällsamt möte och det verkliga förverkligandet av kallelsen.

Till vilken grad måste misslyckande föregå uppdragets och kallelsens utgestaltning? Detta faktum ägde giltighet för Paulus och för Mose och vi kan inte gå vid sidan av det. Är vi villiga att möta förödmjukande misslyckanden, som tillåtits och förberetts av Herren själv mitt i och trots våra välmenande föresatser?

Det är endast ur spillrorna efter misslyckanden, efter tillintetgörandena som en människa kan formas för att sändas ut av Herren. Kan en man formas på annat sätt? Det finns något hos misslyckandet, särskilt när det fötts ur de bästa föresatser att tjäna Gud som arbetar på djupet i en person på ett sätt som inget annat klarar. Det faktum att man inte upplever eller vill kännas vid nederlag och motgångar är i sig en fingervisning om att man inte sökt efter apostolisk kvalité. Man vågar sig inte bortom känt territorium. Man undviker att ta risker, man vill inte stå med nederlagets skam och försöker hellre att klara sig med minsta möjliga insats.

Man kunde se en själens storslagenhet både hos Mose och hos Paulus, och det är denna spännvidd som söker sin mättnad i framfödandet av en sådan värme och intensitet som bor i Guds eget hjärta. När Herren finner den sortens person, också den som är full av brist och avighet, då är möjligheterna och potentialen större där än hos de många som kallar sig vänner till Gud men som saknar denna särskilda intensitet och hellre driver med strömmen. Petrus gjorde sig ett förskräckligt misslyckande men blev verklig apostel.

En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden. 2 Mos 2:11-12.

Trots att Mose bar på en kallelse hade han ännu inte rätt utrustning för att vara befriare. Han saknade gudsfruktan och gudsmedvetande. Hans synsätt och inställning var horisontellt: Han såg och agerade, men utan tanke på att se uppåt. Om vi får se något som behöver rättas till innebär inte denna insikt att vi genast har mandat att ta itu med uppgiften. Det finns inget som så kraftfullt motarbetar Guds syften som de välmenande projekt som man inleder i religiöst och mänskligt nit.

Det finns något i församlingslivets själva struktur, i tvånget att åstadkomma något för att rättfärdiggöra strukturens fortbestånd vilket får oss att handla utan dröjsmål och utan att vänta. Det finns ingen verkningsfullare död än att vänta, och det är detta som vi finner i verkligt prästgöra. Prästerna började inte göra tjänst förrän de sju dagarnas väntan var fullbordade.

Talet sju är det tal som betecknar fullbordan och fullständighet. Den fullbordan som inledde prästtjänsten hade att göra med det fullständiga döendet från beskäftigt och välmenande arbete för Gud. Intill dess detta dör finns det inte rum för verklig prästtjänst och om det prästerliga inte finns, existerar inte heller det apostoliska. Jesus är vår bekännelses överstepräst och apostel. Det förra måste föregå det senare. Otålighet, egensinne, religiöst nit, tvånget att vara verksam och ivern att bli sedd, att få erkännande och bli hyllad stänger vägen för Guds syften.

Församlingar är otåligt sysselsatta med verksamhet – hur kan de annars hävda existensberättigande; om de inte håller maskineriet igång med programstyrda aktiviteter, hur ska de då kunna behålla sina medlemmar nöjda och stilla? Har folk anledning att komma då? Det vilar ett tvång över sådana sammanhang att driva programverksamhet för att locka folk och för att få dem att stanna kvar.

När Mose är åttio år och Gud konfronterar honom och sänder honom vid den brinnande busken, vad säger han till Gud om detta: ”Vem är jag att du skulle sända och använda mig?”. Han är en man som krossats, som inte har någon trygghet i egna kvalitéer. Han är helt tömd på de kvalifikationer han en gång hade haft, vilka var sublima och förnämliga, som släktskap – hebré av hebréer, ur prästsläkt, därtill egyptisk prins. Detta gjorde att han var väl hemmastadd i all slags visdom och kunskap. Men detta är nu en man som är verkligt tömd på sitt eget och som inte har ett uns tillit till sitt eget kunnande eller sin förmåga, allra minst då det gäller att föra ett helt folk ut till frihet.

Det finns ingen person som är mera kvalificerad än den som vet, och det i sitt djupaste inre, att han inte har några förutsättningar att lyckas. Guds inledande arbete med oss består i att röja undan våra kvalifikationer för att vi sedan ska kunna brukas. Detta är naturligtvis raka motsatsen till det religiösa sättet att tänka. Det är absolut slöseri i deras ögon: en man, fyrtio år, i bästa hälsa, som är redo att göra storverk för Gud. Hur många av oss är inte fyllda av iver att ge oss ut och göra det vi kan för Gud? Och ändå anser inte Herren att det är att slösa med resurser eller extravagant att låta Mose vänta ytterligare fyrtio år ute i öknen tills han är helt och hållet uttömd – då kallar han honom.

Det räcker inte med att vi ser att något måste rättas till eller göras för att ha rätt och mandat att gå till verket. Vi kan inte begynna agera bara för att vi ser ett behov. Mose blev inte utsänd därför att han såg Israels dilemma. Det är sagt: ”Jag har hört hur folket ropar över sina plågare”. Gud såg deras lidanden; vi kan inte agera utifrån vårt synsätt, det som ska uträttas måste göras på basis av Guds kallelse. Vilken oerhörd skillnad det är mellan vårt springande hit och dit och det som man åstadkommer i Guds kallelse.

The two reigning queens of Bollywood, Katrina Kaif and Deepoka Padukone  are involved in a verbal spate of late, and if things are not sorted out soon, they might head for an ugly showdown.

As all are aware that Deepika is highly insecure of Katrina because of her growing dosti with her beau Ranbir, she is now assuming that Katz is spreading rumours of her break up with Ranbir.

So much so, that when Katz dropped by on the sets of Deepika’s film ‘Karthik Calling Karthik’ with Farhan Akhtar  on a day when she had a steamy intimate scene with her lead Farhan, news of Deepika’s growing fondness for Farhan and their on screen chemistry began doing the rounds, for which Deepika again foolishly blames Katz.

Well, we can smell a rat and see how insecure the Padukone gal is getting and how hard she is trying to tie down Ranbir, that she is completely ignoring the fact that a winner like Katrina is too busy and dignified to get into such low talks and cheap thrills. Just one advice to Deepika…..Take a chill pill!

Nu skal jeg snart til New York igen. Det er over et år siden jeg var der sidst, og jeg har virkelig savnet byen. Byen hvor jeg boede i over 5 år. Så nu er jeg gået igang med at finde ud af de ting som jeg har savnet mest.

Her er min Top10 liste (dog ikke i nogen prioriteret rækkefølge):

Great Jones Cafe (54 Great Jones Street)

Jeg har boet lige ved siden af i nummer 48. Hver weekend tog jeg og mine venner ned og spiste den bedste brunch i hele New York. Deres retter er inspireret af Cajun, Creole og New Orleans køkkenet. Og deres Eggs Jambalaya med corn bread og en iskold bloody mary med et twist af peberrod er helt forrygende!

B&H (420 9th Avenue ved 34 gade)

B&H er et sandt mekka for elektronik interesserede. Mega-butikken er måske en af de største af slagsen og så har de nogle rigtig gode priser og et kæmpe udvalg. Og så ved de ansatte hvad de snakker om. Her bliver folk kun ansat hvis de ved hvad de snakker om. Og her taler jeg virkelig ekspert viden. Det er en fryd.

De fleste som arbejder der er hassidic jøder, det vil sige ultra ortodokse jøder med sorte hatte og krøller ved ørene. De fleste taler Yiddish med hinanden som man gjorde i sidste århundrede.

PDT Bar – Please dont Tell (113 Saint Marks Place)

The Hidden Bar at Skt Marks Place

Jeg har faktisk aldrig været der før. Men det lyder super fedt. I trendy East Village på Skt Marks Place ligger der hotdog restauranten Crif Dogs i kælderen. Der inde i det meget oplyste lokale går man over i hjørnet hvor der står en gammeldags telefonboks. Man går der ind, løfter røret, og en stemme spørger om ens navn. Hvis man så har bestilt bord, så går en anden dør op inden i telefon boksen og man kommer ind i en bar. Sådan!

TAO RESTAURANT (42 E 58th St)

TAO restaurant New York

Man bør heller ikke snyde sig selv for en TAOtini drink på restauranten TAO som ligger i Midtown. Ud over denne fantastiske martini, så har de også udsøgt asiatisk fusions mad. Det er dyrt og godt, og så pryder en 6 meter høj guld statue af Budda også restauranten.

APPLE STORE (767 Fifth Avenue)

Apple's Flagship store på 5th Avenue

Selvom at alle Apple stores verdenen over har de samme ting, så elsker jeg at hænge ud i denne store. Og se på mennesker og nyde arkitekturen og indretningen. Go Apple!

COMEDY CELLAR (117 MacDougal Street)

Comedy Cellar på MacDougal Street

En god aften er at gå en tur rundt i Greenwich Village i og omkring NYU. Her ligger den hyggelige gade MacDougal Street, som godt nok er noget turistet. Skal man spise på en restaurant skal man se sig for da der er mange såkaldte tourist traps. Men man kunne for eksempel spise en herlig middag på den Ethiopiske Restaurant lige over for Comedy Cellar. Hvis man ikke har prøvet at spise Ethiopisk før, er det altid en glæde at få lov til at spise med fingerene. Her efter kan man så gå over og se et late night stand up show af nogle af USA’s bedste stand up komikere. Det er slet ikke unormalt at se en af de kendte stand up komikere fra TV f.eks. Jerry Seinfeldt, Dave Chapelle eller ligende når de lige tester deres materiale af før de skal på en stor tur eller et stort show på TV.

Katz Delicatessen (205 East Houston Street)

Sandwitch på Katz Delicatessen er et must!

Jeg glemte helt hvor meget jeg savner en god sandwich altså New Yorker Old School style.

Så en tur forbi Katz Delicatessen for at få en corned beef sandwich. Ums!

New York Neighborhoods

Så er der bare masser af fede hoods som jeg savner at gå rundt i og shoppe, drikke kaffe, snakke med sjove mennesker, og bare nyde energien.

Greene Street i SoHo, Manhattan

Chinatown, Manhattan

Williamsburg, Brooklyn

DUMBO Brooklyn

Supper Restaurant (156 E 2nd St)

Restaurant Supper i Alphabet City. Super italiensk mad.

Jeg glemte helt min gamle yndlings restaurant Supper i Alphabet City. De laver fantastisk god italiensk mad. Og der er så hyggeligt og med de eklektiske mennesker som kommer og spiser der, føler man sig hjemme på den gode måde.

I think we, every one of us ought to be humiliated of humbled every time we pick up the book of Acts and read the Glory that attended the life of that first Church. By contrast the most successful kind of Christianity that we know, the most charismatic, the most to be lauded and applauded is utterly anemic and does not bare comparison.

How is it that these rude men, fishermen and louts, who had no advantage of the kind we have enjoyed were able to turn cities upside down and shake the earth? Why is it we have not had a corresponding affect in our own generation?

The answer, in my opinion is, that in missing the cross we have missed the power of the resurrection, we have sidestepped the cross as a subject let alone as experience because we have no tolerance or sympathy for suffering.

The denial of self in any form is suffering and we have not been encouraged to that.

We have overindulged and spoiled our youth, compromised truth in our marriages, suffered causalities and losses among our ministers and given ground to the spirit of independence and rebellion in the churches. All because we cannnot stand pain.

We parents who indulge our kids rather that chasten them, are we being loving or self-indulgent?

We pastors who condescent to placate men, rather than speak the truth to them in love, why are we so sparing?

We saints who see the defects and things that need to be corrected in each other, why are we silent?

Where are the Pauls of our generation who will confront the Peters? Who have compromised the Gospel by being one thing with one group and another thing with another. Paul said he would not entertain that situation to go on beyond the moment for the purity of the Gospel’s sake. [Galatians 2:14-21]
I call that love. But you know that kind of love as an act is painful and it’s humiliating.

It’s easy to be misunderstood. For which reason we prefer to keep quiet, for which reason the world is running amuck with us and for which reason we move into increasing carnality not being corrected by one another.

The avoidance of pain is a costly avoidance. And the symbol of the cross at the heart of the faith is an invitation to share in His sufferings. In a world, our Christianity is degenerating into a middle class culture, a sanctifying cover-up for the status quo, a vacuous praise club, an equating of gain as godliness, a comfortable religiosity that leaves our real interests unchallenged and undisturbed in the avoidance of the cross of Christ Jesus.

Somehow am I naive to think we ought to look different, speak diffently, act differently that there ought to be such a savor and fragrance about us of Christ that it is a savor of death unto death to self and life unto life to others. The fact the world can so easily tolerate us, the fact of the almost complete absence of reproach, let alone persecution is itself a shameful testimony that we are so like the world that we cannot be distinguished from it.

We have lost even the difference, the sense of the difference, between that which is sacred and that which is profane. I believe that God could lay at the door of the church the full responsability for the present condition of the world. And the things over which we cluck our tongues and point our fingers and look distain down our noses about are the things which can be attributed to us. For we have not established in the earth a standard and an alternative to which a dying world might have turned.

They simply did not know that there is such a thing as that which is holy and that which is sacred. For we ourselves are wallowing in the things that are earthly, common, unclean and profane. The only alternative to which is eathly, carnal, sensual and devilish is that which is heavenly. And there is no way to attain to that which is heavenly independent of the cross of Christ Jesus.

If the prophet Isaiah seeing the Lord high and lifted up cried out, “Woe is me, I am undone! I am a man of unclean lips and I live in the midst of a people of unclean lips.” -Isaiah 6:5
What then shall we say who are not prophets and oracles of God? We need to have our vision and our sight corrected. We need to address our lives to the plumb line of God. The standard of God tot he cross of Christ Jesus. Not academically, religiously or superficially but in the actual experience of our lives as those who have come willing to abandon everything.

Paul said, “I am determined to know nothing but Christ and Him crucified.” -1 Corinthians 2:2

We desperately and urgently need to know Him – exactly as He is.

And they crucified Him by Art Katz

Dark Katy Hunt, yani Dark Katz Avindan harika bir kiyafet. Zippir Kayo sagolsun, süper bir kiyafet hazirlamis. Eldivenleriyle Coraplariyla, hepsi sahane. Biraz aramaniz lazim dükkanda, ama sunu söylim her yere bakin ve herseyin altinada bakin

Kiyafet (outfit), 0 L$, :::LiNe:::, Dark Katz Hunt, yani kedi kafasi aramaniz gerekiyor

En esta entrada sólo voy a hacer un muy breve comentario de los libros que he comprado últimamente y que acabo de leer, estoy leyendo o leeré en las próximas semanas.

Acabo de terminar de leer una de las últimas novelas que ha editado Acantilado. El cielo es azul, la tierra blanca, de Hiromi Kawakami, es un pequeño libro, pero un grandísimo descubrimiento: una historia de amor deliciosa, sutil, despojada de cualquier artificio. He disfrutado de la novela como hacía mucho tiempo que no me ocurría.

En estos momentos estoy enfrascado con la última novela del magnífico J.M. Coetzee. Summertime (la estoy leyendo en inglés, ya que aún no está disponible en castellano) es la continuación de Infancia y Juventud, sus dos otras novelas más o menos autobiográficas. En este caso, nos narra la historia de un joven biógrafo inglés que está escribiendo un libro sobre el escritor John Coetzee, centrándose en los años 72 al 77, cuando el escritor estaba en la treintena y compartía una granja con su padre en los suburbios de Ciudad del Cabo.

También he comenzado a leer algunos de los relatos que se recopilan en Revolución en el Jardín, de Jorge Ibargüengoitia. Este sarcástico escritor mexicano, muy poco conocido en España, nació en Guanajuato en 1928 y falleció en Mejorada del Campo, a bordo de un Boeing 747 de la compañía Avianca, en 1983.

En edición tan cuidada como la anterior (de la editorial Reino de Redonda, de Javier Marías), tengo pendiente de leer Las vísperas sicilianas, de Sir Steven Runciman. De este autor he leído la impresionante La caída de Constantinopla 1453, así que sólo puedo esperar lo mejor (hacía mucho tiempo que no disfrutaba con una “novela histórica”).

Del premio Nobel Saul Bellow había leído Carpe Diem, y me pareció una novela genial. El otro día leí un artículo de Vidal-Folch en Babelia sobre la nueva traducción de El legado de Humboldt y, como hablaba tan bien de esta novela, decidí comprármela.

Por último, he comprado dos libros de política/pensamiento: La libertad a prueba, de Ralf Dahrendorf (Ed. Trotta) y La libertad moderna y los límites del gobierno, de Charles Fried (Ed. Katz).

Si estabais pensando en comprar un libro, espero que estas recomendaciones os puedan servir de guía

A classic Danny Katz entry in The Age. 

http://www.theage.com.au/opinion/society-and-culture/melbournes-tepid-brown-river-its-coffee-20090916-frm0.html

by Jim Naughton for The Harvard Law School Forum at Harvard Law School, September 2, 2009.

(Editor’s Note: This post comes from John (Xuefeng) Jiang, Kathy Petroni, and Isabel Wang of the Eli Broad College of Business, Michigan State University.)

In our paper, CFOs and CEOs: Who Have the Most Influence on Earnings Management?, which was recently accepted for publication in the Journal of Financial Economics, we investigate whether Chief Financial Officer (CFO) equity incentives are associated with earnings management. Extant research has primarily focused on how chief executive officer (CEO) equity incentives affect earnings management (Bergstresser and Philippon 2006; Cheng and Warfield 2005). However, both commentators and policymakers have expressed a concern that CFO equity-based compensation might also contribute to earnings management. As described by Katz (2006), during testimony before the Senate Finance Committee IRS Commissioner Mark Everson expressed that the temptations of stock appreciation demand “heroic” virtue to keep managers from wrongdoing. He suggested that CFOs who are in charge of “minding the cookie jars” should not be paid by stock options, but by “generous but fixed compensation for specified contract periods.” Echoing concerns over CFO compensation, the SEC recently amended its disclosure rules on executive compensation by requiring that firms report their CFO pay. One analyst claims that the mandatory disclosure of CFO compensation is “a major benefit” of the amended SEC disclosure rule (Harris 2007)…(read more)