Hallå där!

Jag lovade ju en liten presentation i förra inlägget så jag får väl göra vad jag lovat också.
Jag heter Max men går under namnet “Allan i dalen” vilket jag hoppas att ni har märkt? Annar har jag misslyckats grovt, vilket dock inte vore första gången.
Vem är jag mer då?
Ja, vad vill ni veta?
Ni kan ju fråga om det är något speciellt så kommer jag med en liten generell beskrivning så länge.

Allan i dalen
En liten påg från djupaste Skåne som på fritiden skriver en himla massa. Allt från noveller och poesi till låttexter,blogginlägg och bara text för att få skriva lite.
Utöver det så teckar jag lite serier och håller på med Herptiler.
Det innefattar alltså inte bara ödlor och ormar utan också spindlar, skorpioner, diverse insekter och groddjur.
Jag lovar att dela med mig av lite fina bilder på djuren sen.

Det är väl en ganska kort och enkel beskrivning av mig, vill ni veta något mer så bara fråga på.

Angående rubriken så ville jag bara säga att på fritiden jobbar jag även som spökskrivare åt diverse bloggare. Det är jag som skriver alla inlägg åt bland annat Blondinbella, Rödräven, Amir, Kissie, Dessie, Kenza och en massa andra.
Var bara tvungen att låta alla fans få veta!

Ha de.
Saarvi!!

*gråter nästan*

Jag satt på pendeln idag och läste en kort notis om en liten flicka som vid 5 års ålder fick veta att hon hade en hjärntumör och hon fick 135 dagar att leva av läkarna..

Det i sig är så tragiskt att det fan gör ont i mig.. 5 år och behöva veta att man ska dö, att behöva ta på sig den tanken, leva med det och acceptera att man aldrig komme få se dagen gry, mamma eller pappa, sina sykon, vänner eller ens se jorden igen.. Fy fan..

Men, det som verkligen fångade mitt hjärta är att den lilla flickan, Elena, när hon fick veta att hon skulle dö, började skriva lappar till mamma, pappa och sin syster..

På dessa lappar förklarade hon sin kärlek, sin längtan och det är flera hundra lappar som föräldrarna och hennes syster hittat..
Allt från lappar i böcker, till lappar i julpyntet..

Här kommer en länk till artikeln: Elena gömde lappar
(öppns fortf. inte i nytt fönster)

Jag är otroligt nära att gråta då jag läser detta..
Fan va skönt och jobbigt att finan dessa lappar..
Va älskad jag skulle känna mig..
Va jag ALDRIG skulle tvivla på kärleken från ett barn..

Läs artikeln, det är vackert..
Otroligt fin dag detta blev, trots att man lider med familjen..

Take care // zajko

Når du bare ikke kommer over at noens uteomjordiske utseenet, og du vet at dette er ikke noe som bare blir klippet til og redigert på det ene bildet, så får du bare lyst til én ting: å gjøre alt for at denne personen ikke skal lykkes. Herregud så grusomt. Jeg er ikke en av de personene som legger igjen stygge kommentarer på de populære bloggernes blogger bare for å rakke ned på dem og få meg selv til å føle meg bedre, men jeg skal ærlig innrømme at jeg må le litt for meg selv når de “perfekte” plutselig får noe over seg slik at de plutselig ikke har det så perfekt lengre. Det er rart hvordan vi jenter bare MÅ hakke på andre for å føle oss selv bedre, uansett om de er penere eller styggere.

Jeg er av den typen jente at jeg ikke er misunnelig på de supertynne modellene. Jeg føler meg selv tynn nok jeg! Vanligvis er jeg ikke misunnelig på så mange, i allefall ikke noe som går sterkt inn på meg, men når det gjelder den svenske bloggeren Kenza, så blir jeg sur bare av å være inne på bloggen hennes. Egentlig har jeg lyst til å poste det styggeste bildet av meg jeg kan finne av meg selv bare for at dere skal synes synd på meg, men jeg vet jo at jeg kommer til å fjerne det igjen så snart jeg våkner i morgen tidlig =P

Jeg tror faktisk at Kenzas ansikt er det jeg beundrer mest av alle mennesker i verden! Tyra Banks og alle de der er ingenting i forhold i følge meg. Jeg hadde lett betalt 10 000 for å få en fe til å forvandle meg til henne. Plastisk kirurgi kan ikke gi meg det der, dessuten er det alt for skummelt.  Og til deg, Sverre, ALDRI si til meg at du synes Kenza er pen/digg, da tar jeg selvmord.

Hva er det egentlig jeg sitter her og babler om? Jeg har fått flere kommentarer på bloggen min som sier: “du er utrolig pen”, “du har drømmekroppen” eller “du burde bli modell”. Jeg tror jeg har over gjennomsnittet høy selvtillit når det gjelder utseenet blandt jenter, og jeg vet nøyaktig hva det kommer av: kjæresten min. Når det gjelder selvtilliten er den totalt forandret fra hvordan den var før jeg fikk kjæreste, du har forandret livet mitt, Sverre. Jeg elsker deg

Hva med dere jenter (eller gutter?) Hvem beundrer dere, og hva synes du om ditt eget utseenet?

Fan vad jag hatar alla assnygga brudar som säger att det inte spelar någon roll hur man ser ut. Det är så jävla uppenbart att de bara inte vet hur det är att vara ful, för utseendet spelar roll. Fula människor har inte lika lätt att bli accepterade. Ungefär som folk som “inte bryr sig om pengar”, det är fan i mig överklassfasoner.

Det är ungefär som om jag skulle säga att jag inte bryr mig om att ha ett eget rum, en snäll familj eller duktig i skolan; det är så uppenbart omöjligt för mig att uttala mig i fråga hur viktigt det är, för jag vet inte hur det är att vara utan.

Så snälla alla tjejer med “väldigt hög ämnesomsättning” som “skiter i vad ni äter”, sluta prata om hur lite ni bryr er om eran vikt eller ert utseende och fatta att det är en jävla lyx att se bra ut, att det ger er ett så jävla stort försprång socialt och självförtroendemässigt.

Model: Kenza Sadoun el Glaoui/la revue de Kenza Style: Valerie for Odetta Hair: Melanie Desplats Make Up: Sylvie Le Fur

 Photos Alexandra Chalaud
 Model Kenza/La Revue de Kenza


Stylisme Odetta,make-up Sylvie Le Fur,hair Mélanie Desplat.
Vêtements et accessoires,YSL vintage,pochette en cuir,Balenciaga.

Som den aspirerande bloggh-ra jag är följer jag självklart en del av de stora bloggarna. Som den rabiata åsiktsslyna jag är tycker jag självklart om att ventilera mina åsikter i kommentarer ibland, när idiotin blir outhärdlig. Därför tänkte jag nu dela med mig av mina (självklart oerhört viktiga) åsikter här i min egen blogg. Vi tar det i bokstavsordning:

AmandaVarDet
Inte min favoritbloggerska. Använder vilka knep som helst (läs: de som verkar populärast just nu) för att bli större. Blev känd för sin helvetiska röst och videobloggarna som till 90% består av “mm, hihi, mm”.  Hon är låtsaskaxig, osmart och ser ut som en muräna. Kan varken stava eller formulera meningar ordentligt, skriver som en 14åring på msn (“Han baah lala…”) och är så våldsamt uppblåst att hon antagligen spricker och regnar inälvor över hela Örebro när som helst. Slutsats: Äcklig.

Blondinbella
Har egentligen aldrig varit så intressant. Gick från fjortis till 30åring, bloggar om relativt ointressanta saker. Är väl ändå en pionjär och ska ha cred för att hon stavar och formulerar meningar bra – nu alltså, till skillnad från för ett år sen och bakåt. Har kommit långt, beundransvärt ifall man är karriärstypen. Tycker att kvaliteten på hennes blogg har dalat stadigt  och det märks ju på statistiken också.

Dessie
Som Kissie fast på riktigt. Med andra ord en blåst fjortis. Framkallar uppfostrings-impulser, man vill liksom slå henne med mattpiskan och stänga in henne i garderoben… typ. Hemskt enerverande och respektlös människa som verkar ha allvarliga identitetsproblem. Känslan jag får är lite “oj, ska inte någon sätta LVU på henne snart?”. Älskar att smutskasta människor, skrika JAG ÄR KÄÄÄNDIIIIIS på McDonalds, låtsasbanta, sola solarium och skriva “NI FÅR ALDRIG VETA MITT PRIVATLIV FEEL THE PAIN”. Ganska bra underhållningsvärde, kommer sluta i rännstenen.

Egoina
Gullig och rolig tjej med potential. Rör sig inte bland andra kända bloggare, hamnar inte i bråk och är allmänt lite avsides. Gillar chips. En väldigt bra blogg när man har foundation och mjukisdräkter inte så mycket upp till halsen som halvvägs ut genom näsan i en spraykaskad.

Foki
Ganska underhållande blogg, tyvärr är jag inte speciellt intresserad av hennes nisch (googla skiten ur allt som finns i hela världen och lägga upp resultatet) men hon är gullig. Har ett mycket vackrare namn än nick. Ganska charmig dialekt. Hade varit intressantare att läsa mer om hennes liv och typ.. shopping (detta trodde jag då fan inte att jag skulle säga, EVER) än bara en massa bilder hon googlat fram. Det pga den (förhållandevis) höga kvaliten på fotona hon lägger upp – inte bara cambilder och utfrätta skitbilder som resten av bloggarna.

Gaybloggen
ZZzzzz… Dock ett trevligt avbrott från den stockholmska bloggvärlden. Han verkar vara äkta trots att han omger sig av (minderårig) plast. Är säkert en jättegullig kille.

Kenza
Besöker henne i svår brist av annat. Hennes blogg går bra att sammanfatta med ett ord: TRÅKIG. Halvkass uppdatering, majoriteten av inläggen om att hon ska ut på krogen och extremt otilltalande bloggdesign. Hon verkar vara en skitsöt tjej och hon kommer nog gå långt inom mediavärlden, men hennes blogg är det låg kvalité på just nu. Det märks att bloggen i bästa fall kommer i tredje hand.

Kissie
Den enda bloggaren i hennes kategori jag faktiskt gillar lite, tro det eller ej. Hon vet vad hon gör den tjejen, men det bästa är att det faktiskt till störst del verkar vara en roll hon spelar. Stort fan av att skryta om hennes otroligt stora betydelse och alla hennes pengar. Vet vilka knappar man ska trycka på hos läsarna. Känns dock som ett lite urvattnat ämne, hon skulle nog tjäna mer på att starta bloggbråk igen. Intet nytt i Kissies blogg på senaste. Kanske bara jag som är avtrubbad.

Paow
Ganska söt tjej som skulle kunna bli en ganska bra blogg ifall hon ansträngde sig lite. Skulle säkert må bra av att tona ner attityden ett snäpp också. Dålig på att uppdatera, stava, formulera meningar och blogga i allmänhet – figurerar dock i “bloggkrig” och är i allmänhet ödmjukare än till exempel Dessie och tjänar väl läsare på det. Borde bloggcoachas lite och ta tag i det så skulle hennes blogg nog växa – om hon fixar stavningen och uppdateringen.

Rahlenfeldt
Får mig att vilja sitta med huvudet mellan knäna, vagga fram och tillbaka och mässa “ÄCKLIGTÄCKLIGÄCKLIGTÄCKLIGTÄCKLIGT”. Mer behöver inte sägas. Läser inte hans blogg, tyvärr har jag gjort det någon enstaka gång och på grund av bristen på hemsidor på R i listan ligger den under RÖDRÄV och jag råkar ibland av misstag hamna där. Äckligtäckligtäckligt.

Någon som har tips på andra bloggar att läsa?

För de är faktiskt så att Aftonbladet idag har en intervju med “Kissie“… för Aftonbladet tror att hon har nu gått om “BlondinB***a“… Och om man då läser vad metro skriver så är det inte Kissie.. utan det är Kenza som har gått om Blondinb***a…

Går man in på bloggportalen så är det faktiskt så att det är KENZA som har gott om BlondinB***a.. och inte den lilla patetiska Kissie.. med brunkräm i ansiktet.. men ingen annanstans…

Kenza är det som regerar! (efter mig vill säga )

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Kenza, Kissie, Aftonbladet, Metro, Bloggportalen, Fel, störst blogg

hi everybody,

today i will present my new idea. i will take a look in all shops from TheMall, WOW, Picadilly, ect….to find cute outfits that cost no more than 100L. 

here is my first discovery!

I found it at KENZA, (the black outfit: include shoes / the pink outfit: include open and closed jacket, skarf and socks)

in addition u can find near the entrance some other nice outfits, every outfit for 50L.
Its time to go and take a look

ソーホーの風俗地区のど真ん中、可愛いレバノン料理のカフェを見つけた。日本食レストランや食材店が並ぶBrewer Streetを北に少し入ったところ、両側をセックス・ショップに囲まれたYalla Yalla（アラビア語で、“Go! Go!”とか“Hurry up!”の意）は、黄色と黒を基調にしたモダンな外観に黄色いランプシェード、中東風スカーフをクッションカバーやカーテンにしたり、レバノンの日常風景を描いた絵画を飾ったり、アラビア語のアルファベットを壁にペイントしたりと、レバノン風と西欧風をミックスした小さなお店。ベイルート出身で、FakhreldineやKenzaといった有名店で働いた経験を持つシェフが腕をふるい、ポーランド人のパートナーが店を切り盛りしている。「Beirut Street Food」を謳う料理は、Time Out、Londonpaper、Financial Timesの評価は上々で、私たちはかなり期待して行った。お昼過ぎに行ったので、軽く、Hommos（フムス）、Tabboulé（タッブーレ）、Baba Ghannouj（ババ・ガヌーシュ）と、Mezze（メゼ）を３品注文（メゼ写真）。本当は、Wraps（材料を薄くて平たいパンでくるくる巻いた中東風サンドイッチ）を食べたかったんだけど、売り切れだった。フムスは、かなり濃厚な味。ババ・ガヌーシュは上に乗っているザクロ（pomegranate）が彩りを添えている。食後は、くるみの入ったレバノン風クッキーとフレッシュミントティー（デザート写真）。お茶を入れたやかんが可愛い（中国製だけど）。

でも全体的にお味の方は、美味い！というより普通。中東レストランが集まるEdgware Roadならどこでも食べれる味だ。やはりレビューで書かれていたメインコースを食べてみないと、Yalla Yallaの真価は分からないのだろうか。

We found a cute Lebanese Café in the heart in SOHO. Located in a middle of red district, between the sex shops on a small alleyway off Brewer Street, Yalla Yalla (“Go! Go!” or “Hurry up!” in Arabic)  is a small restaurant with fusion of Lebanese and Western styles – modern exterior in black and yellow, the same yellow lamp shades, cushion covers and curtains made of middle eastern scarves, painting of Lebanese everyday life, and Arabic calligraphy on the white walls. The Lebanese chef from Beirut who had work experience at famous restaurants such as Fakhreldine and Kenza is in charge of food, and his Polish partner takes care of the guests. Their “Beirut Street Food” got good reviews by Time Out, Londonpaper, and Financial Times, so our expectation was pretty high when we sat on the table. As we went there in the late afternoon, we just ordered 3 mezze – Hommos, Tabboulé, and Baba Ghannouj (photo). We wanted to order wraps but it was all sold out… Hommos was pretty thick and heavy, and pomegranate seeds gave a nice touch of a color to Baba Ghannouj. Then we got walnut sweets and mint tea, and M ordered espresso as usual (photo). The tea in a small kettle was cute (though it was made in china).

But overall the taste of the mezze was just normal – you can have them any restaurants on the Edgware Road, where many middle eastern restaurants compete with each other. Maybe we should try their main dishes that food critiques mentioned in the review, before we make our final judgement.

A few of my favorite girls have a new guy in their lives, and I am no exception. He’s been a long time coming, but I have now given in. Men’s fashion is hot, and I want in. ) Remember to dot your i’s and cross your t’s…<3Love, Abra

Details below!

- – -

*OUTFIT DETAILS
hair + hat: Aitui Backfire in Auburn
smoke: Naith-Smith cigg black
watch: Chronokit watch no.33 Zefu2 02 (best watches in sl)
tattoo: Garden of Ku Dark Yakuza
ring: Baker’s Skull Ring (stolen from Abra, since the store is down atm)
glasses: 2g C110H (very small collection here, some of my favs in sl tho…well made + attractive to boot.)
shirt: Kurotsubaki OCS_half_b
suspenders: Barbee suspenders in red
pants: ! NU i cropped pants in gray
socks: Arai daily socks 01 (free)
shoes: Kenza Star Black Used
bag: Sensual Mistery Kevin sport bag in grid blue (this bag rocks! plus, spend $600L here and get an item of your choice as a gift, at any price. score.)
poses: Oyakin

*CURRENTLY: Chai tea + Butter Croissant = brekkie.

*SL WISH LIST: the entire m.fox collection…I’m getting there.

Här kommer svaren till frågestunden:

Vad gör du med ditt hår?
Hmm, knepig fråga. “Vad gör du med ditt hår…” Mina lockar är naturliga, men jag stylar olika. Ibland gör man så att det blr afrokrull och ibland fina vågor, men jag kan styra det ganska mycket själv. Sedan plattar jag ibland och har ofta håret uppsatt.

Varför började du blogga?
Ja, det du, det frågar jag också mig själv ibland. Jag vet nog inte varför egentligen, men jag gillar det! Det var min mamma som började och då tyckte jag att det skulle vara kul att testa.

Bloggtips?
Ja… Jag har inte så mycket mer än de klassiska:

1. Uppdatera ofta

2. Var med på många bloggtopplistor

3. Tänk på vad Du vill läsa om. Läs igenom din text när du har skrivit den och tänk “Skulle jag tycka att det var intressant att läsa detta?” Är svaret nej, så tänk “Vad är felet?” och testa att rätta till det.

4. Var noga med stavning. Jag själv är inte jätteduktig, men jag tycker att ett stavfel någon gång stör inte, men att hela tiden mötas av stavfel och fel i själva texten (t.ex att man inte har stor bokstav efter punkt) är jobbigt och man orkar inte läsa.

5. Dela upp texten i stycken, och skriv inte ett jättelångt inlägg om vad du åt till frukost. Jag tycker att det kan vara kul att se vad folk äter och liknande, men inte långa texter om det. Inlägg om ens vardag ska enligt min vara lagom långa och med mycket bilder.

Vilka bloggar läser du?
Blondinbella, Kenza, Kissie, Stina-Lee, Linda Blom, Foki, Naztys Bunny, Hanna Malmsten & Egoinas.

 Hade du kul i Falsterbo?
Oh yes! Enjoyed!

Vilka program använder du till din bloggdesign?
Lite olika, bl.a Picasa, Photoshop, Paint och Picnik som är ett bildredigeringsprogram på nätet.

Nu sitter jag och kollar på en film om Anna Nicole Smiths liv. De kallade den “dokumentär”, men jag fattade inte vad i den som var en dokumentär. Men den visade i alla fall vad kändisskap och pengar kan göra med en person. Nu väntar sängen på mig. Är helt slut efter Falsterbo, somnade inte före midnatt en enda dag där. Kraam på er ♥

Sitter och flummar igenom min blogg och ser hur in i helvete opersonlig jag är i bloggen. De bloggar jag verkligen gillar att läsa är ganska personliga. Det känns som om man lär känna personen lite i alla fall. Men jag startade denna blogg med ambitionen av att bara lägga upp bilder, men jag har ju faktiskt en hemsida för det. Och sen ballar det såklart ut mer och mer. Inläggen utan bilder blir fler och fler… Men att jag överhuvud taget fortfarande uppdaterar bloggen är ju imponerande för att vara jag. Jag har startat flera bloggar men glömmer alltid bort dom ganska fort.  Jag ser samtidigt hur tillbakahållna alla inlägg är. Trevande delar jag med mej precis tillräckligt för att ha en text liksom.

Jag tror verkligen att alla känner sej unika. Ingen, eller väldigt få, tycker att dom är “som alla andra”. Jag har svårt att tro att det finns någon som inte vill vara speciell, och jag har ännu svårare att tro att det finns någon som inte ÄR speciell. Man kan ju bli lite oroad av alla dessa “kopior” på nätet. Folk som försöker “vara” som någon annan… “Alla” vill vara som Kenza, eller Blondibella, eller Kissie (tjejjer som har stora bloggar) liksom. Men det är nog bara en längtan efter uppmärksamhet och att folk ska se att dom är speciella och unika. Hur konstigt det än låter. Det är i alla fall vad jag tror.

Jaha, det här kanske inte heller var så personligt, men i mitt huvud hänger det ihop liksom. *fniss*

OM det nu finns någon där ute som lyckas hitta till min blogg som tror att dom är “som alla andra”. Snälla skriv en kommentar. Jag är nämligen helt övertygad i mitt lilla huvud att det inte finns…

Ok, slut-flummat för idag!

Huh huh, hikeä pukkaa. Olen tässä kanniskellut vikoja laatikoita P-manin huoneesta vinttiin ja auttanut sitä raijaamaan pussukkansa ja nyssykkänsä kämppään. Aika hassua. Olen asunut viimeksi kimpassa exexexäni kanssa aika monta vuotta sitten. Suhde saa olla varsin kypsäksi aromatisoitunut ennen kuin suostun ajattelemaan yhteen muuttoa. Opiskeluaikana en ikinä asunut kimpassa. Ensinnäkin, mua ällöttää ja ahdistaa ajatus soluasunnosta huonolla paikalla, huonoilla pintamateriaaleilla, persoonattomuudella jne.  Asuin koko opiskeluajan kivassa isossa yksiössä josta mamma anteliaasti maksoi puolet.  Se sai kämpän jonkun tuttunsa kautta hyvältä sijainnilta Kalevasta josta oli lyhyt matka silloiseen opinahjooni. Ja mamman tuttuhan otti kaltaiseni kirkasotsaisen opiskelijapojan oikein mielellään asumaan perintöboxiinsa kun kuuli että olen ylioppilas ja vielä akateemisella alalla. Se mamma eli aikaa jolloin ylioppilaille niiattiin ja kumarrettiin.

Kun nyt aiheeseen päästiin niin kirveellä olisi töitä Suomen oppilaitosrintamalla. Kärjistäen kaikki taide- ja humanistialat voisi mun puolestani lopettaa lähes kokonaan. Ja humanisteille pitäisi laittaa tiukat sanktiot ja tavoitteet. On ok jos opiskelee jotain järkevää, kuten äidinkielenopettajaksi tai puheterapeutiksi. Mutta jos ei suostu opiskelemaan jotain tällaista tai jos Hopsia tehdessä huijaa tähtäävänsä äikänmaikaksi ja sitten lipuukin opiskelemaan jotain teatterihistoriaa tai huuhaaviestintää, saisi tällainen ihminen mun puolestani maksaa vaikka enemmän veroja koska a.) me jotakin järkevää duunaavat ihmiset maksamme verorahoistamme hänen opintotukensa ja hyvin todennäköiset sossutuet ja työttömyyskorvaukset b.) hän on pettänyt yhteiskunnan huijaamalla opiskelevansa itsensä fiksuun ammattiin ja paljastuukin lopulta yhteiskunnasta verta imeväksi laiskaksi pikku hyttyseksi.

Mun mielestäni on aivan naurettavaa, että filosofian maisteri on mukamas korkeakoulututkinto ja tradenomi ei. Itse arvostan tradenomeja aika hemmetisti enemmän koska he ovat niitä kaupallisen alan puurtajia, jotka pitävät tämän yhteiskunnan pystyssä. Noita huuhaa-aineita voisi opettaa vain jossain opistotasolla ja panostaa enemmänkin siihen, että tradenomien arvostus nousisi tässä maassa.

Kävin katsomassa tota P-manin vinkkaamaa Davidin AIO-laitetta. Ai jumalauta se on hieno ja siihen voi itse valita haluamansa verhoilun! Mä niin näen sieluni silmin tuossa salongissa ferrarinpunaisen tai leopardikuvioiden AIO:n. Pitää ehdottaa myös pikkusyrralle, siis Jennylle, että ostetaan kimppaan mutsille tollanen syksymmällä synttärilahjaksi tai vaikka joululahjaksi. Se on tehnyt meidän eteen niin paljon. Ja millä shoppailuaddikti tyätr ja poitsu voisivat mammaansa paremmin kiittää kuin varmaan jotain 15 000 euroa maksavalla uniikilla kuntoilulaitteella. Tiedän että äiti inhoaa sitä salinrähmää jossa se käy siellä jossain Valkeakosken lähellä. Mutta toisaalta ymmärrän että se on niin kätevästi niiden kodin lähellä. Mutta varmasti mamma kuntoilisi kaikkein mieluiten takkahuoneessa omassa rauhassa jotain telenovelaa katsellen.

Olen tässä joutessani tehnyt barometria blogiböönista. En vielä tiedä mihin järjestykseen nämä neitoset laittaisin, noista muotiblogeista tuntuu löytyvän kaikkein kiihottavimmat, keijumaisimmat ja kuumimmat kisut. Tässä vähän rokahtava ja sopivasti hoikka mimmi:

http://nofashionvictims.blogspot.com/

Tässä taas vähän hunajaisempi kissa, kiva tukka, tarpeeksi meikkiä:

http://mungolife.blogspot.com/

Ja tässä eksoottisempi beibe, vähän olisi vaan kropassa timmiyttämisen varaa mutta ihanat silmät:

http://moumoumouruaa.blogspot.com/

Mutta kyllä kaikkein ihanin on tää Kenza, se on täydellinen. Tosi hoikka, muodot kohdallaan, täyteläiset huulet, upea tukka, kauriinsilmät….aaahhh

http://kenzas.se/

Nyt meni taas ajatukset levottomiksi. Hitto, miksi Suomesta ei löydy noin kauniita muijia. Kaikki nämä bongaamani ihan ok:t suomibloggaritkin ovat jotenkin nuivia tuon Kenzan rinnalla. Kaunistukaa!

- Jontte

Singer French.

Albums

Ahhh well I lost the auction for the Gamecube on Tradera, but no tears, there will always be more.
My friend Microphoniac just told though, that a Nintendo Wii is compatible with Gamecube games, which is very good because that means I could get a bunch of Wii games aswell.
I have had my eyes on a few games that seems interesting for the Wii. Among them is RedSteel, first person shooter / swordfighting game. Looks totally awesome though critique has been sorta bad.

Awesumu!

RedSteel 2 is coming out soon too, which is supposed to be a huge improovement, sounds juicy too me

Been checking out a few other blogs, two especially; Blondinbella and Kenza who are two very ‘famous’ swedish girls.
Famous for writing about fashion and in that way they have made a ton of money off product placement in their blogs.
I dont get what is the hype about fashion blogging? Just because of these girls, thousands of new fashion blogs have popped up among young girls, creating this belief that anybody can become famous, tarty and rich…

In a way, I am disgusted about how these big famous girls like Blondinbella, ESPECIALLY Blondinbella flaunt themselves. They have become such a huge influence on young girls, and display their so called perfect lifes, in a way that ultimately corrupts weak minded girls.
It is hard to explain my views properly, but it is an image that does more damage than good.

And not only are they hurting the minds of young girls, showing how easy and carefree their wealthy lifes are.
Where 5000 kr for a weekend is a disaster!!!!!! How 1999 kr for a pair of jeans are ‘cheap’ and how lovely it was to meet that famous person bla bla and do this crazy illegal thing la la.
They are giving themselves an unconsiously bad image to people like me, who find them to be what they in depth really are. Shallow, hollow, egotisic bitches with nothing but money, fame, glory and vice on their minds.

Though I dream of fame and glory too, I am trying to ‘make’ myself, in a decent and worthy way.
To train my body, to improve my skills, to become righteous and overall a a person everybody likes just for being me.
Tomio, the guy with many talents, the nice guy, the funny guy and the cute guy
Is that a bad dream? As far as I know, none of these girls really have any talents apart from selling products…
NO, selling themselves…like online hookers.

One of my dreams is to become a model of some sort. I think I have the face for it.

Model?

Microphoniac recommended I go to an agency called Stockholmsgruppen.
I have checked out their site before, and I have heard good things about them. Apparently they are Swedens biggest model agancy or something. I am gonna try to find out about when they have auditions, and I will definit go and try out…
Only problem with me is that I am a bit short. I am 170 cm, and minimum for male models is 180. WILL THIS CRUSH MY DREAM!? As I am in the end of my pubesent age, I will probably not grow so much more…fuck ass.

I think i am going to bed soon.
I am currently just listening to this song, it is so great….inspirational

Tomorrow I start at 10…sweet!
Gnight babes ***

Jag läser den odrägligt perfekta Sandra Beijers blogg Niotillfem varje dag. Varje gång jag klickar mig in i hennes destillerade livsflöde så strömmar belöningshormonerna till och jag tänker att precis sådär borde allting vara! I hennes värld är den kornblå färgen på trenchoaten från Miu Miu så mycket starkare än i verkligheten, det förtjusande Amelie de Montmartre-hemmet så magiskt mycket mysigare än ens eget, och de välklädda vännerna och sammankomsterna på innekrogar ser så charmerande otvungna och tillbakalutat hippa ut. Hon är ett typexempel på en sån där blogg som inger en illusorisk känsla av en högre verklighet, en parallell drömsk dimension där de tyngsta problemen är klädsamt bitterljuva förälskelser. Och jag vill plötsligt föreviga min verklighet också, för när man tar bilder av sin tillvaro i smickrande ljus med en tiotusenkronorskamera så får den också ett slags magiskt sken över sig. Kanske för att jag då ser den i stiliserad version utifrån. På en fest kan jag stå och titta längtande mot ett gäng personer som ser häftiga och subversiva ut. när man väl pratar med dem visar det sig att de är sövande tråkiga och mainstream. på insidan är få saker så magiska som på utsidan.

Niotillfem har sjuttiotusen läsare i veckan. Precis som Elin Kling, Kenza och Blondinbella har hon hittat ett recept som frammanar beroende hos enormt många människor, främst unga tjejer. Jag känner mig inspirerad av att läsa om deras mjukt rosaskimrande vinnarliv, tänker att det är möjligt, det finns faktiskt tillvaror som nästan helt saknar problem. frågan är om man verkligen kommer närmare det där vackra fullkomliga bloggvärda livet genom att köpa den där klänningen från Marc Jacobs och den där tvåan i sekelskiftesstil med ekparkett. Folks hysteriska förevigande av sina vardagar handlar kanske om en vilja att skapa en slags hyperrealitet; man tar bilder av de valda delar av sitt liv som påminner mest om den livsstil man vill leva; man kanske tänker på sextiotalets frankrike, ett ljuvt Marlene Dietrich-femtiotal, ett hårdrocksåttiotal. Någonstans så devalveras värdet i de där livsstilarna när man fotograferar dem; det hela blir baserat på konsumtion, inte aktion, man läser inte böckerna och har inte åsikterna som den franska intellektuella 68-eliten hade, man bara köper kopior av kläder de hade och fotograferar deras nyckelattribut. Man kopierar kopior av livsstilar som inte längre refererar till något verkligt utan till en kollektiv mental idealbild. Så är det i allafall lite för mig. man återvinner estetiska element och försöker frammana en illusion, glömmer att livet inte blir verkligare för att man förevigar det. jag älskar de där livsstilsbloggarna, de är snabba flyktbiljetter till liv som inte verkar ha några vardagar. frågan är om dom inte har det.

A make-believe
The second star to the right
Far across the sea
All the burdens gone

Nu måste jag lyssna lite på Black Hole sun med Soundgarden.

La Journée du Journaliste Junior est un rendez-vous  de sensibilisation au journalisme, au decryptage des medias, par des conférences et des ateliers pratiques, initié par le Centre de Liaison de l’Enseignement et des Medias d’Information de l’Académie de Nice (Clemi Nice). Nous avons eu le plaisir d’encadrer des jeunes et de leur faire réaliser des podcasts tout au long de la journée. Cela se déroulait à Toulon.

Voici la première interview : Kenza Braiga, journaliste, chroniqueuse, écrivain, qui se prete au jeu de Camille le Duot, Camille Nuñez, Karim Chaoucj, et Mathilde Vignau. Kenza évoque le métier, notre rapport aux medias, la téléréalité, la liberté de la presse et les manipulations de l’image.