Lyon midfielder Kim Kallstrom is a target for West Ham United.

Would be a good little buy that but MIDFIELDER!!?? Jesus wept!

Sverige slog Finland med 1 – 0 och Elmander fick äntligen göra mål igen. Det kan bli oerhört viktigt inför VM-kvalets fortsättning. Kanske gör detta att både spelet i Bolton och landslaget lossnar.

Fråga: Det var 15.000 på Råsunda idag, borde man inte köra träningsmatcher på andra orter med bra arenor?

Kim var riktigt bra idag och var enligt mig Sveriges absolut bästa spelare.

Fråga II: Varför är han inte lika bra i tävlingsmatcher, de flesta andra brukar ju höja sig då, Varför gör inte Kim det?

Gamlingarna, Hyypiä och Litmanen, i Finland visade att de fortfarande kan tillföra en hel del till ett finländskt landslag. Men bröderna Eremenko var ändå vassare än gubbarna.

Fråga III: Låter inte Eremenko mer som ett efternamn från rysk isracing än från finsk fotboll?

Fråga IV: Varför rankar de flesta experter Viktor Elm högre än Sebastian Larsson?

Det var riktigt kul att få se U21 killarna visa upp sig och jag tycker det visade att de snart tar de slutgiltiga steget in i A-laget.

Fråga V: Vår han aldrig ont, Wernbloom?

Fråga VI: Blir han aldrig glad, Lagerbäck?

Sjukt många frågor som snurrar upp i en sportfånes huvud under en match…

Veckans påhopp stod denna vecka Bayern Münchens scout Björn Andersson för som går till hårt angrepp mot det svenska landslaget. ”De har egentligen inga bra spelare” säger han till Sportbladet.

Fråga VII: Bolltrollet undrar om han kanske är bitter över att han inte fått vara med i organisationen runt landslaget?

Tre dagar kvar till start, natti natti..

Var på väg till Solna för att kolla på matchen hemma hos Dimman.
Då ringde Anders och berättade att han har en biljett över. Tackar.
Så jag tog till vänster istället för höger, och vips så satt jag i ett ypperligt läge på Råsundas långsida.
Jag mådde bra, kände atmosfären och det gjorde inget att det var lite kyligt. Vi skulle ju dräpa dansken!
För en gångs skull hade jag en positiv känsla. Ingen neggig attityd här inte.
Men, jo. Självklart blir det en plattmatch.
Här är Kims straff. Jag tycker att man kan se även på den här dassiga bilden att den inte kommer sitta:

Det är väl själva fan! Kan man inte lita på någon annan än Robin nu för tiden?

Jag lämnar jobbet för en nattsvart himmel som läcker. I fem minuter funderar jag på Strand och öl men åker hemåt med taxichauffören Rolf istället. Jag kommer hem, småtittar på Blodröd sol och härmar Sean Connerys dialekt.
Sedan slås jag av en sak; en snubbe från Lyon la en straff, bredvid stod en av Europas vassaste målgörare. En annan back gjorde bort sig, när han egentligen inte skulle gjort något alls.
Sedan ringer telefonen. Det är fantastiskt kul. I fem minuter funderar jag på Debaser. Men sen ser jag sängen framför mig.
“Det är alltid så här”, säger hon.
“Ja”, säger jag.

The Nordic Kings coming in

Just back in after the game. The game that we lost with 0-1 in spite of getting a penalty in the first half. A penalty that Kim Källström blew. And then Mikael Nilsson decided to pass a Danish player right in front of our goalie instead of letting the ball go to a corner, and pfoof – there goes the dreams of South Africa. More or less anyway. Sweden’s hard pressed to make it through now . It’s a very sad day.

But…there were highlights, a couple anyway. The biggest one was, of course, Zlatan Ibrahimovic – what a genious!!! Unfortunately no other Swedish player is as good as he is, and therefore all the chances he created were gone amiss. Sadly. Elmander was pretty good too, but Källström, who I usually really like, was a disaster.

Three Danes were needed to keep Zlatan from scoring on corners

Dad and I cheered on like troopers, but it didn’t help – oh well, better luck next time I guess. And perhaps with a new manager!

Me all kitted out in Sweden-gear and daddio

Hur kan gamnacken Kim Källström få lägga en straff i match som denna. Var det en kompensation för straffen som Store Stygge Zlatan “snodde” för några år sedan.

Viktigaste matchen under kvalet, vi får straff, vi har skytteligavinnaren i Serie A, tillika ordinarie straffläggare i mästarlaget i sagda Serie A i laget. Vem lägger då staffen? Naturligtvis är det en medioker bänknötare från ett mediokert franskt lag.

Kan inte laget vända detta, förväntar jag mig Lagerbäck & Anderssonss avgång innan midnatt.

Vad Nilsson gör på plan fattar jag inte.

Sydsv   DN   SvD   AB   EXP   EXP2

Facing a home side bent on revenge for a 3-0 loss earlier this season, Carlos Bocanegra and Rennes marched into Lyon’s Stade Gerland tonight and took a point from the league leaders.

Rennes came out with a good measure of confidence, trading scoring chances with Lyon from the beginning . In the 12th minute, Bocanegra appeared to have given Rennes an early lead when, displaying an NBA-quality vertical jump, he out-jumped the keeper to put away corner for an apparent goal. Unfortunately, it was called back for a foul in the area.

Star Lyon striker Karim Benzema started after all but was effectively marked out of most of the match by Rennes captain Petter Hansson with no small amount of shirt pulling by the big Swede.
Bocanegra and Hansson both directed the defense well with Bocanegra also serving the midfielders and forwards with some clever through balls. Bocanegra also did a good job of preventing Ederson from sending any effective crosses across the Rennes goal.

Coming back into the drizzle from the halftime break tied 0-0, both teams played tug-of-war until the 63rdh minute when Benzema finally beat Hansson but then couldn’t beat Rennes keeper Nicolas Douchez. Rennes countered with a nice over-the-top ball to striker Jimmy Briand who muffed a golden opportunity to give his team the lead. Lyon then pounced quickly, thanks to quick and excellent distribution from keeper Lloris which was touched on to Kader Keita who then slotted the ball left to a criminally unmarked Kim Källström who cranked it into the Rennes goal for a 1-0 lead.

Rennes answered yet again with Briand being sprung by a through ball from Fabian Lemoine, finding himself once again one-on-one with the keeper, only to muff the shot in the 68th minute. Benzema left the match in the 73rd minute after suffering a sneaky hip check from Rennes midfielder Moussa Sow.

Both teams continued to probe and attack with Rennes shifting to a 3-5-2 in the 75th minute and Bocanergra becoming more involved in supporting attacks forward. Rennes applied good pressure on a tiring Lyon team from the 80th to 88th minutes and it looked like they would go home empty handed and frustrated by Briand’s missed chances.

But Briand finally came through in injury time, when a Lemoine long ball was flicked forward to him by Hansson, which he collected and fired home for a 1-1 draw. The result placed Rennes in 6th place with a total of 43 points, four of them coming against Lyon this season.

Igår föddes en ny stjärna. Eller föddes och föddes, hans kapacitet har varit omtalad inom Svea rikes gränser i flera år, men gårdagens volleykanon mot Österrike lär vara ett av dagens samtalsämne i de europeiska proffsklubbarna.

Namnet på allas läppar: Rasmus Elm.

Den talangfulle mittfältarens explosiva utveckling verkar inte avta. Trots sin landslagsdebut – USA-turnén borträknad – var han inte, av vad jag kunde utläsa, nervös under inledningen av matchen. Trots en överlag ganska medelmåttig insats från de svenska spelarna lyckades Rasmus Elm briljera med ett par djupledspassningar av internationell kvalité.

Jag undrar hur länge Kalmar FF, oavsett om de lyckas omförhandla ett nytt kontrakt, får behålla den passningsskicklige spelfördelaren. Kanske blir han uppköpt av en holländsk klubb redan i sommar när transferfönstret öppnar igen och lemlästar de Allsvenska klubbarna på deras stjärnor.

Oavsett vad går Rasmus Elm en ljus framtid tillmötes.

För övrigt var Kim Källströms frispark inte så dum heller…

/Jonny Knutsson

Efter 6-0-seger i inledande kvalmatchen blev det igår lite mer spännande, 3-3 borta mot Finland och det satt långt innne. Kvittering först i 83:e minuten, Klose som gjorde sitt tredje för kvällen, och det efter att Mario Gomez några minuter innan visat precis hur svårt det är att göra mål när han missade ett öppet mål från knappa metern (kom glidande mot bollen som spelades fram från höger och fick ingen ordentlig träff så bollen fick en knepig skruv och blev liggande på mållinjen samtidigt som Gomez själv gled in i målet). Kvitteringen var inte heller den vacker, men efter lite flipperspelande framför mål kunde bollen petas in iaf, och det är ju det viktiga.

Kollade samtidigt lite på Sveriges match och blev väldigt besviken när bollen väl trillade in där… Självklart är det kul för Kim att han äntligen får en betydande roll i landslaget (iaf till dess att Svensson kommer tillbaka)  men samtidigt unnar jag inte Gråskallen någon som helst framgång längre.

Die Auslosungen von Champions League und UEFA-Pokal sind perfekt. Immerhin acht Vereine repräsentieren die Bundesliga international: FC Bayern München und Werder Bremen in der Champions League; Schalke 04, der HSV, VfB Stuttgart, Hertha BSC, VfL Wolfsburg und Borussia Dortmund im UEFA-Cup.

Die Gegner der deutschen Vereine im Überblick:

• FC Bayern München trifft in der Gruppe F der Champions League auf Olympique Lyon, Steaua Bukarest und den AC Florenz – definitiv eine der leichteren Gruppen der Champions League.
  Härtester Konkurrent wird wohl Olympique sein: Die Mittelfeldachse mit Juninho, Ederson, Jean Makoun und Kim Källström ist bemerkenswert, im Sturm ist der französische Torschützenkönig und EM-Teilnehmer Karim Benzema eine Gefahr. Auch die Abwehr präsentiert sich wohl sortiert: Fabio Grosso und Cris, der mehrfach zum besten Spieler Frankreichs gewählt wurde, agieren in der Abwehr. Es wird interessant zu sehen sein, wie Bayern Lyon über die Flügel zu knacken versuchen wird.
  Zu Steaua Bukarest muss man nicht viele Worte verlieren. Glaubt man den Statistiken von Transfermarkt.de, dann ist der gesamte Steaua-Kader (etwa 27,4 Mio. €) weniger wert als Franck Ribéry (30 Mio. €) oder Luca Toni (28,5 Mio. €) alleine. Eine Niederlage ist nicht zu erwarten.
  Bei AC Florenz sieht es in dieser Beziehung anders aus. Mit Adrian Mutu gibt es einen Mittelfeldspieler vom Kaliber eines Ribéry, mit Giampaolo Pazzini (wurde mehrfach mit Auszeichnungen im Junioren-Bereich bedacht) und vor allem Nationalstürmer Alberto Gilardino, der vor der Saison vom AC Mailand in die Toskana wechselte und in 25 Länderspielen neun Tore erzielte, existiert auch Qualität im Sturm. Die Bayern-Defensive wird hier wohl am meisten gefordert werden, um diese drei Offensiven aus dem Spiel zu nehmen.
• Werder Bremen wurde gemeinsam mit Inter Mailand, Panathinaikos Athen und Anorthosis Famagusta in Gruppe B gelost. Auch für die Mannschaft von der Weser ist ein Weiterkommen eigentlich Pflicht.
  Gegen Inter Mailand wird es die Elf von Thomas Schaaf extrem schwer haben. Eine exzellente Defensive, ein stark besetztes Mittelfeld um Esteban Cambiasso und ein herausragender Sturm mit Persönlichkeiten wie Adriano, Zlatan Ibrahimovic und Hérnan Crespo – dazu José Mourinho auf der Bank. Die Bremen werden es wohl schon als Erfolg feiern, dem amtierenden italienischen Meister ein Unentschieden abzutrotzen.
  Panathinaikos könnte unter Umständen zu einem Stolperstein für Werder werden. Vor allem der Stürmer Dimitrios Salpingidis ist hier zu nennen, in der Champions-League-Qualifikation war er in drei Spielen an drei Toren beteiligt (zwei selbst erzielt, eines vorbereitet), in der letzten Spielzeit erzielte er in Griechenland 15 Tore in 29 Spielen, außerdem noch vier Treffer in sieben UEFA-Cup-Spielen. Bemerkenswert ist auch der Österreicher Andreas Ivanschitz im Mittelfeld, der bei der EM durchaus auf sich aufmerksam machte und einer der besten Österreicher des Turniers war. Auch Georgios Karagounis, der in der Vergangenheit für Inter Mailand und Benfica Lissabon spielte, ist einer der besseren Spieler des Panathinaikos-Mittelfelds. Auch Gilberto Silva, vor der Saison vom FC Arsenal gewechselt, gibt der Mittelfeldachse von Athen Stabilität und sichert vor allem defensiv ab. Der große Brasilianer wird mit seiner enormen internationalen Erfahrung Diego aus dem Spiel zu nehmen versuchen – und es scheint nicht ganz unrealistisch zu sein, wenn man davon ausgeht, dass der Bremer dabei nicht vollkommen befreit wird aufspielen können.
  Anorthosis Famagusta hat etwa die Qualität eines deutschen Zweitligisten. Der bekannteste Name im Team der Zyprer dürfte neben Abwehrspieler Traianos Dellas, der bei der EM für Griechenland spielte und auch schon vier Jahre zuvor beim Titelgewinn für die Rehhagel-Elf spielte, der Ex-Aachener Jeffrey Leiwakabessy sein. Allerdings sind die Zypern-Teams auch für ihre Heimstärke bekannt, einen Auswärtssieg im Schongang sollte Bremen keinesfalls einkalkulieren.
• Schalke 04 ist nach dem Aus in der Champions-League-Qualifikation nun gegen Apoel Nikosia gefordert. Bekannte Namen sind auch hier Mangelware, hervorzuheben ist allenfalls Nuno Morais (Ex-FC-Chelsea) und Kamil Kosowski, der bei der WM 2006 für Polen spielte. Ein eher leichter Gegner für die Königsblauen.
• Beim HSV-Gegner Unirea Urziceni mach ich’s kurz: Ich kenne die Rumänen nicht, keiner der Spieler hat einen Marktwert in annähernder Millionenhöhe. Würde der HSV rausfliegen, wäre es eine unglaubliche Blamage.
• Auch der VfB Stuttgart muss in den Ostblock, genauer gesagt zu Cherno More Varna. Keine bekannten Namen, ein eher belangloser Gegner, der mit Milen Petkov einen ehemaligen bulgarischen Nationalspieler in seinen Reihen hat. Wie beim HSV gilt auch hier: Eine Niederlage wird peinlich.
• Hertha BSC zieht es nach Irland, der Gegner heißt St. Patrick’s Athletic. Im europäischen Fußball sicherlich ein kleines Licht, aber dennoch sehr kampfstark. Spielerisch wird man von den Iren wenig erwarten, aber sie werden sich sehr lange wehren und immer auf die Sensation hoffen: Ein Konter und alles ist möglich.
• Der VfL Wolfsburg hat zumindest einen nicht gänzlich unbekannten Gegner zugelost bekommen: Rapid Bukarest. Die Rumänen sind regelmäßig im UEFA-Cup vertreten und haben auch durchaus Spieler mit Qualität in ihren Reihen: Der brasilianische Stürmer Júlio César spielte bereits sechs Partien in der Champions League und erzielte dort zwei Tore, der Montenegriner Radomir Dalovic spielte vor einigen Jahren für Arminia Bielefeld in der Bundesliga und konnte in der Nationalmannschaft drei Treffer in vier Partien feiern – und 18 Tore in 31 Spielen in der vergangenen Spielzeit der kroatischen Liga (für NK Rijeka) sprechen für sich.
• Den bekanntesten Gegner hat sicherlich Borussia Dortmund. Udinese Calcio hat laut Transfermarkt.de einen Kader mit höherem Marktwert als der Ruhrpott-Verein. Für Qualität stehen unter anderem der Schweizer EM-Teilnehmer Gökhan Inler, der vor der Saison ein Angebot des FC Arsenal über 25 Mio. € ablehnte, und die beiden italienischen EM-Teilnehmer Antonio di Natale und Fabio Quagliarella (beide im Sturm). Sicherlich einer der schwierigeren Gegner, aber keinesfalls eine unlösbare Aufgabe.
• INSGESAMT haben also alle deutschen Klubs sehr gute bis ausgezeichnete Chancen, die erste Runde der internationalen Wettbewerbe zu überstehen. Hoffen wir mal, dass der deutsche Fußball sich heuer auf dem europäischen Parkett wieder etwas besser aufgelegt präsentiert als es die Champions-League-Qualifikation mit Schalke und die nicht immer souveränen UEFA-Cup-Quali-Auftritte der deutschen Vereine befürchten lassen.

Onsdag 20/8.

Fick förmånen att bli bjuden på mat och fotbollsmatch ikväll utav “Herre djävlar”. Vi träffades utanför Babar på Avenyn i Göteborg klockan 18.29. Förutom mig och värden var vi fem personer till varav en arbetskollega från Stockholm. En “Västkuströra med räkor och kräftstjärtar på smörstekt toast” som förrätt och därefter “Panerad bergtungafile med frästa champinjoner och babyspenat, färsk potatis samt brynt smör” åt vi innan det var dags att gå och se vänskapsmatchen på Ullevi mellan Sverige och Frankrike. Jag tog bilen idag och avstod därför från både gott vitt vin till maten och en konjak till kaffet. Ingen “doggyflaska” fick jag heller.

På Ullevi blev det en hyffsad bild med min Panasonic DMC-FX50, se nedan. Matchen började bra med 1-0 ganska tidigt gjort av Henke Larsson men hela matchen slutade 2-3 till Frankrike.

Priset, matchens lirare för Sverige, blev Kim Källström som vann det välförjänt. Han slet och gjorde många bra saker. Även ett straffmål petade han in. Efter matchen tackade han publiken – mest sin fru och svärfar som jag såg satt i närheten av våra platser. Anledningen till att jag vet det är att Kim är gift i samma kyrka som jag i Säve. Dessutom har min son spelat i samma lag som Kims frus lillebror. Världen är liten!

Hemma togs jag emot av en padda Se bildbevis!

Olympique de Lyon, séptuple campeón de Francia podría perder a Kim Kallstrom y Sebastien Squillaci , ambos pretendidos por el Sevilla FC.

“El Sevilla está interesado y la liga es el mejor campeonato del mundo. Es una posibilidad, pero no depende solo de mí. Lyon debe dar su acuerdo” . Estas son las manifestaciones de Kim Kallstrom, que llegó en 2006 al equipo de la región del Rhone y que podría abandonar el equipo francés este verano. Según el diario L’equipe, los dirigentes sevillistas estarían dispuestos a desembolsar 14 millones de euros por el mediocampista sueco, de 25 años de edad. Claude Puel, entrenador del Lyon dispone en su equipo de diez mediocentros tanto ofensivos como defensivos y no se opondría a dejar salir a Kallstrom, antiguo jugador del Rennes. Por contra, el técnico del OL quiere conservar a toda costa a  Sébastien Squillaci. Problema: el defensor internacional de 27 años tiene ya un acuerdo con el Sevilla FC. El club español estaría dispuesto a poner sobre la mesa 6 millones de euros para firmar por tres años al ex del Mónaco.

Esta noticia, aparecida ayer en la prensa deportiva francesa contradice lo manifestado por Monchi hace 10 días. Si bien el director técnico sevillista admitió el interés por Squillaci descartó que Kallstrom pudiera venir este año. Esperaremos acontecimientos.

Jag kan inte hjälpa det. Det är mest fotboll i skallen idag så det blir ännu ett EM-inlägg. Ikväll kommer jag att vara limmad i soffan och högljutt uttrycka mina känslor, om de är positiva eller negativa återstår att se. Oavsett hur det går ikväll så har jag blivit positivt överraskad. Det är fördelen med att ha låga förväntningar. Jag trodde på ett nytt EM -00 där Sverige var inblandade i turnerningens tråkigaste match. Jag tänker på 0-0-matchen mot Turkiet. Men den här upplagan av svenska landslaget är betydligt mer kompetent än den som tråkade ut Europa för åtta år sen. Jag ser fram emot kvällens match.

EM har haft påverkan på dotterns ordförråd. Hon kan numera säga “öl”. Och hon gör det på klingande östgötska. Vi får se om hon plockar upp andra fotbollsrelaterade glosor från far sin. “Domarjävel”, “snyyyyggt”, “in med Kim Källström”, “håll käften Bojan” och “reklam nu igen?!” ligger nog bra till.

March is closing out and so does a crazy month of soccer, but all that’s really grabbed the headlines is drama. But before we get to the drama, take a look at former FC Dallas keeper Shaka Hislop’s new blog with the Guardian.

Hislop calls the Houston Dynamo the favorites for the upcoming 2008 MLS Season. I love it. He writes well, he analyzes well, and people will read him. He actually barely talks about the Dynamo, but focuses mainly on his former team Dallas and Beckham’s Boys.

Now on the neverending drama:

GILLETT and HICKS: George Gillett is still trying to figure out how to get rid of his Liverpool share without selling it off to his partner Hicks. The American’s rant paints Hicks as a crazy man who is impossible to work with. Could be. Plus, Gillett has already found another outlet in the Saputo Family and the Montreal Impact. Man, would that be awesome. Saint Louis and Montreal for the next two teams?

TIM CAHILL: I feel like this headline pops up once every 6 months and it really is a shame. Cahill is easily one of the best midfielders in the EPL when fit and to see him struggle mightily with injuries not only hurts Everton, Everton supporters, but the general spectatorship. The guy has all the tools to help lead Everton into the Big Four. To prepare for the future, David Moyes has already been forced into lining up replacements like Lyon’s Kim Kallstrom.

MASCHERANO: Javy Masch’s bitching and moaning got him a $200,000 fine of 2 weeks’ wages for his outburst last weekend against Manchester United. On top of that, he’s got to serve an initial one-match ban which could be increased once revisited by the FA. For many, this all seems unwarranted…but it just goes to show they weren’t kidding when they said they’d give out bookings like mad if you continually bitch to the ref.

ROY HODGSON: According to various sources, striker David Healy will not play the rest of the season for Fulham and be released from his contract at the start of the transfer window. He can hit for his country, but has done nothing for his club. Jari Litmanen is in the same boat as he has yet to don the Cottagers jersey. Apparently, Hodgson hit out at the Finnish legend saying, “he has not played one game in a Fulham shirt but he has played two matches for Finland”. I ask again, is Hodgson the right guy for the job in Fulhamerica?

DROGBA: Chelsea’s saving grace and brace scorer in last weekend’s win over Arsenal is yapping quite a bit. He has apparently told teammates he’s headed to Inter in the offseason. Add this to Ronaldinho’s possible move away from Barca and you got yourself a fun-filled summer coming up.

Tobias Linderoth ska operera sin höft.

Han beräknas vara tillbaka om två-tre månader. Om så är fallet, då är jag inte orolig..
MEN, och jag säger MEN, om det tar längre tid, då är EM-starten i farozonen.

Det har svenska landslaget inte råd med, för inte kan Daniel Andersson vara en fullgod ersättare?!
Inte kan väl Anders Svensson och Kim Källström utgöra ett lika stabilt innermittfält som Linderoth och Svensson/Källström?!

Nej, vi behöver Linderoth, mer än vad de flesta anar. Han är klippan som håller ihop mittfältet, som får mittfältet att dra åt samma håll, samtidigt som han med sina resoluta ingripanden visar vägen i varje match!

Han är även den givne kaptenen om Fredrik Ljungberg inte spelar, vilket också det känns eventuellt.

Fan, nu blev jag orolig för EM i sommar..

Till Marc Phillipon: Skär upp, sy igen, gör det fort och gör det jävligt bra!

Läs mer: SvD, DN, HD

Un spectacle. Pour les 20 ans des Bad Gones (ça fait au moins trois fois qu’ils fêtent leurs 20 ans, mais ils ont bien raison), les joueurs Lyonnais ont donné le meilleur d’eux-même face à Stasbourg, la deuxième meilleur défense du Championnat (avant de venir chez nous…). En inscrivant 5 buts et surtout en gardant leur cage inviolée (ça faisait longtemps), Lyon conforte sa place de leader avec 6 points d’avance sur Nancy (qui a un match de retard certes, mais un match à jouer contre Toulouse (mercredi?) et avec le regain de forme d’Elmander auteur d’un triplé hier, ce n’est pas encore gagné).

Après sa belle performance face au Barça, l’OL s’est très vite mis dans le sens de la marche grâce à un but de Kim Kälstrom suiote à une superbe action collective et une passe décisive de Benzema. Juni double la marque sur coup franc (le 35e? avec l’OL) quelques minutes plus tard. Notre maître artificier a retrouvé toute son efficacité et il faudra tout le talent de Stéphane Cassard pour dévier les deux coups francs suivant, sur le poteau et sur la barre transversale. Les Stasbourgeois n’ont (malgré le score) pas déméritté. Ils auraient pu réduire le score à 2-1 mais Vercoutre (une nouvelle fois décisif, depuis un mois cela devient une habitude) a repoussé toutes les attaques alsaciennes. La 63e minutes est certainement le tournant du match. Le portier Lyonnais claque en corner un véritable missile de Johansen. Derrière, Benzema inscrit son 12e but en L1. Puis François Clerc marque son tout premier but en L1 après un superbe travail de Milan Baros que l’on n’avait pas vu sur un terrain depuis presque 2 mois. Il m’avais manqué. Ce joueur est excptionnel, et j’espère qu’il va rester quelques années à l’OL parce qu’il a à mon avis un potentiel impressionnant. Källstrom a parachevé le succès Lyonnais sur un pénalty obtenu par Sydney Govou.

Några dagar för sent (herregud, man måste ju jobba ibland) så tänkte jag säga några ord om Sveriges eventuella väg till VM i Sydafrika 2010. Läser att Simon Bank jämför lottningen med en pinne i skrevet, men framför allt har han en poäng när han skriver att det i första hand handlar om att få ihop ett lag.

För så här är det: Sverige står inför en generationsväxling och jag är inte helt övertygad om att man är beredd på den. Den svenska landslagsledningen, och där utgör sannerligen Lasse Lagerbäck inget undantag, är ingen vän av att låta unga spelare få en chans i A-landslaget. Minns hur trångt det var i portgången för Zlatan och Elmander, våra två självklara anfallsval idag. Jag envisas med att tro att om Zlatan hade fått spela från start mot Senegal i Japan-VM, så hade den matchen slutat annorlunda.

Eller: varför fick inte Kalle Svensson chansen i hemmamatchen mot Liechtenstein? Vilka risker hade Lagerbäck tagit om han valt ex-blåvite (numera Glasgow Rangers) Svensson? Nej, istället valde förbundskaptenerna att spela Teddy Lucic. Av alla människor. Som absolut inte tillhörde framtiden för svensk fotboll. Inte då heller.

Att jag kommer in på backlinjen är ingen tillfällighet. Danskarna satte ju omedelbart igång och hetsa, efter lottningen, och BT antydde att den svenska backlinjen inte exakt håller All Star klass. Alla vi som såg sista matchen mot Lettland vet att vi hade förlorat den matchen mot ett bättre lag. Utöver Kim Källströms sjukt svaga passningsspel så bjöd den svenska backlinjen på misstag av pojklagskaraktär – om och om igen. I mina ögon bör ingen av de fyra på plan få en plats i det landslag som ska bereda Sveriges väg till Sydafrika. Väl medveten om att Lagerbäck, möjligen under pistolhot, kan tänka sig avstå från Olof Mellberg, menar jag ändå att det är den enda vägen.

Jag har aldrig sett Mellbergs storhet. Han är ingen man-mot-man-spelare, inget vidare på att göra rätt värderingar (om han ska stöta eller ta djup), han är rätt usel huvudspelare och inte särskilt bra på fötterna. Och sedan han vek ner sig och avgick som lagkapten borde han också fått se matcherna från sidlinjen.

Den ende som bör få vara kvar är, givetvis, Petter Hansson. På Edmans plats vill jag se Behrang Safari och i mitten (bredvid Hansson) skulle det vara intressant att prova namn som Mattias Bjärsmyr (eller möjligen Oskar Rönningberg). Eller varför inte Kalle Svensson? På högerbacken fick, i och för sig, Mattias Concha bekänna färg mot Nordirland. Men jag anser att han är värd fler chanser. Och jag tror att ett namn som Mikael Lustig kan vara värt att hålla ett öga på.

Framåt då? Ja, där är vi inte lika svaga, även om det faktiskt börjar bli ett bekymmer för landslaget att, gång efter gång, få se Kim Källström inte palla för trycket. “Han är lite överambitiös”, säger kommentatorerna och hör inte själva att det är femtielfte gången de upprepar denna replik.

Men offensivt så är givetvis Ola Toivonen, Johan Oremo, Marcus Berg och Henok Goitom aktuella. Och på mitten borde rimligen Pontus Wernbloom, Sebastian Larsson och varför inte Sebastian Castro-Tello vara tänkbara.

Jag tror nämligen hemligheten med att ta sig till Sydafrika INTE är att snegla för ängsligt på Portugal (som givetvis är favoriter) eller de revanschsugna och tykna danskarna. Hemligheten ligger i att fatta att det är nästan tre år till VM i Sydafrika och att inse att spelare som Marcus Allbäck, Anders Svensson, Fredrik Ljungberg och Niclas Alexandersson inte nödvändigvis är aktuella då.

Det handlar alltså om att redan nu, eller möjligen efter EM, ha modet att växla generation. Vågar Lagerbäck det, om han nu sitter kvar, då har han alla chanser att ta Sverige till sitt sjätte raka mästerskap.

danska , e, lagerbäet är en klart godkänd grupp

Nå, så hemskt blev det inte, som jag förutspådde igår. Även om det är dödssynd som mittback att sticka ut foten så där halvhjärtat som Majstorovic gjorde, vilket ledde till att bollen ändrade riktning och ställde Isaksson, så var det ett turmål. Sverige var närmare 4-1 än Lettland var nära 2-2.

Det svenska fotbollslandslaget har nu ett halvår på att sig att skaka av sig den usla kollektiva form som präglat laget under 2007, ja under den andra halvan av EM-kvalet. Bosse Pettersson, en av tre kommentatorer på TV3 igår, sa att en av de största utmaningarna man hade var att lära Andreas Isaksson spela med fötterna. Och typ tio minuter senare sa han att en av de största utmaningarna var att lära samtliga spelare i backlinjen slå passningar. Lägger man ihop de där två utmaningarna börjar det, redan där låta lite halvjobbigt i mina öron.

Roland Andersson säger att det är en missuppfattning att det gått dåligt för Sverige i slutspelen, eftersom laget gått vidare från gruppspel de fyra senaste mästerskapen. Jo, men därefter har det blivit respass direkt. Och sådant kan man ju fundera på. Är det möjligen så att ribban sätts för lågt? Det är ju lite klassiskt att Tommy Svensson och Tord Grip, i USA 1994, varnade för den mätta dagen, i analogi med Karin Boye. De läste ju hennes dikt I rörelse för spelarna:

Den mätta dagen, den är aldrig störst

Den bästa dagen är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd

men det är vägen, som är mödan värd

Den dikten ledde till brons. Ja, skulle jag påstå det inför Svensson eller Grip skulle de förstås skruva på sig. Men det fanns en inställning, jag har talat med flera av spelarna, som gick ut på att man inte var nöjda med att ha tagit sig vidare från gruppen med Brasilien, Ryssland och Kamerun. Den inställningen ledde till brons.

Nu vet jag från min gode vän Jesper, som ni kan läsa här, att Lasse Lagerbäck föredrar den socialistiske agitatorn Göran Greider. Möjligen ligger heller inte Karin Boye på Roland Anderssons nattygsbord. Men de kan säkert sitt 1994, så den detaljen kan de nog inympa i spelarna.

Nu visade det sig ju att Lagerbäck både kan skratta och sjunga, och att han hade en folkvisa att bjuda spelarna på, Fast, jag kan inte hjälpa det, när jag såg den här artikeln fastnade mina ögon mest på bilden längst ner. Chippens flickväns kjollängd.

Så möjligen kan sången och glädjen lyfta det svenska spelet. För trots att Sverige låg närmare 4-1 än Lettland 2-2, så var det ett bedrövligt svenskt spel stora stunder igår. Läser man svenska tidningar så var det tydligen bara i första halvlek som det var lite darrigt. I mina ögon fanns det långa stunder av skakigt spel även i den andra. Och Johan Mjällby han satt i studion i TV3 och pratade i halvlek om hur Kim Källström var lite överambitiös men att han säkert skulle göra en bra andra halvlek. Jo, Kim gjorde ju målet. Men hans passningsspel under matchens 90 minuter var under all kritik. Med skickligare motstånd hade dessa bjudningar gjort att Sverige förlorat matchen.

Men det var flera av spelarna på planen igår som inte höll landslagsklass. Om inte Chippen kan hävda sig mot Lettland med sin teknik, då kan han inte det mot något lag i EM. Och om han inte får matchträning i Bolton, så har han inte i landslaget att skaffa. Jag hoppas också att man kan hitta en högerback som håller den nivå som krävs. Edman, på sin kant, däremot, visade igår upp ett mer aktivt och inspirerat spel än på länge. Förhoppningsvis finns medvetenheten, förhoppningsvis menar Mellberg det han säger här.

Fast frågan är, vilket diskuteras en del här, vilka ska de nya spelarna vara? Och Lagerbäck och Andersson är ju trygghetsknarkare. Så den som inte spelat in sig i laget till igår, lär nog inte göra det i vår heller.

Men Hansson, Linderoth och Elmander. De behövs. I synnerhet de två första. Allbäck var ju ett skönt kvicksilver att skåda igår. Och snacket om att han och Zlatan inte hittar varandra – det är väl just snack.

Sydsvenskan gav betyget 3 till Zlatan, vilket även Allbäck och Svensson fick. I mina ögon var Zlatan två klasser bättre än samtliga andra aktörer på plan. Hans speluppfattning, första touch och passningsspel fick samtliga andra att önska att de satsat på en annan sport. Sydsvenskans betyg var alltså, snällt sagt, snålt.

Efteråt såg jag den, för all del, spännande andra halvleken mellan England och Kroatien. Samma sak där, förresten: ingen på Wembley nådde upp till Zlatans kvaliteter. Och till och med jag, som håller på England i vått och torrt, lämnade TV:n oberörd. England spelade med Joleon Lescott och Sol Campbell som mittbackar. Lampard och Gerrard spelade inte på ett tillslag vid ett enda tillfälle. På slutet hade man Tottenhams 3:e och 4:e forwardsalternativ på topp. Och Rafa Benitez vill sälja Peter Crouch, som bara spelat sex matcher för Liverpool i år. Det säger en hel del att föredettingen David Beckham, som kom in i halvlek, var bäste engelsman på plan. Får man tro The Sun så fick Steve McClaren sparken direkt efter matchen igår, får man tro The Guardian så har FA frukostmöte just nu. Hur som helst lär varken McClaren och Venables ha kvar sina jobb. Det blir nyttigt för England att se EM på TV. Under tiden kan de fundera på vad internationaliseringen av Premier League gjort med deras landslag.

Jag har en kompis, vi kan kalla honom Thomas, som blir nervös varenda gång Sverige spelar tävlingslandskamper på TV. Inför senaste matchen mot Liechtenstein värmde han upp med någon Bowmore eller om det var Oban.

För att stilla nerverna. Mot Liechtenstein. Hallå.

Jag och en annan kompis, halvitalienaren Linetti, vi satt här i soffan och garvade. Helt lugna. Drack bara örtte. Hela kvällen. Not. Men vi var i alla fall inte nervösa.

Min fru har en sak hon brukar säga när jag dunkar armen i soffkanten för femtielfte gången, när till exempel Paul Robinson i Tottenham står på fel ben (vilket han tycks göra ordentligt nu för tiden, förresten) eller när Junior står och trampar på bollen lite för länge.

Då säger hon: “Du borde skaffa dig en annan hobby”.

Bortsett från att inte ens min underbara kvinna har förstått meningen med fotboll, så har hon ändå förstått att livet i grund och botten borde gå ut på att man ska må bra. Och helst bättre än bra.

Men jag lovar, ikväll kommer det att krävas starka saker före klockan åtta. Som Johan Orrenius skriver i Expressen idag. “Det är inget lallargäng vi möter”.

Å andra sidan, som Simon Bank i Aftonbladet skriver, så har faktiskt Sverige bara förlorat två matcher av 16 mot Lettland. Och en av dem var för 81 år sedan. Fast den andra gången var bara fyra år sedan, om ni minns…

Dessutom: Sverige och Spanien är erkänt bra hemmalag – Lettland och Nordirland är sopiga borta.

Men statistik suger ju extra rejält när man är rädd. Vad hjälper det att läsa att man måste flyga varje dag i 29000 år för att vara säker på att vara med om en flygolycka? Är man rädd, så är man rädd.

Nåja, nu är jag betydligt mer rädd när jag flyger än när jag ser Sveriges viktigaste fotbollsmatch på två år.

Trots allt har jag ju förstått meningen med fotboll. Det ska ju vara kul. Det är ju bara fotboll.

Hur det går? Puh, fråga inte. Men jag är orolig. Innerst inne. Så jag säger 1-1. Efter ett alldeles för tidigt ledningsmål där Mellberg går bort sig (igen) och efter ett vådaskott i 81:a minuten av Kim Källström. Med högern.

Ni fattar. Det blir hemskt ikväll.

Hur är det möjligt att följande inledning av refräng…

'Cause everybody's somebody's fool
Everybody's somebody's plaything

…i Siw Malmkvists version blev…

det ska va tunna skivor av dig
din lilla amatör-casanova

Vilket hån mot originalet.

Amatör-Casanova? Ej att förväxla med den professionella Casanovan…?