Akkurat sett et program på History Channel ang hvem som oppdaget Amerika. Det som er allment kjent er jo at Columbus oppdaget Amerika i 1492, og den spanske koloniseringen begynte. Men det var jo allerede urbefolkning i landet, som vi nå kaller indianere. Og det som forskere nå prøver å bevise er at de stammer fra kinesere, mange mange år før Columbus oppdaget landet. Det skal være en stor flåte/båt som har forlatt Kina, og da er det jo ikke så rart om de har funnet Amerika…det ligger jo ikke så langt unna. Forskere leter nå på vestkysten av Amerika på strender der, for de tror den kinesiske båten kan ligge skjult under sanddynene. Så vidt jeg skjønte fra programmet, har de ikke funnet den ennå, men det er ganske interessant. Hvis man tenker etter, så kan indianere ligne litt på kinesere, de har litt av de samme trekkene. Forskere sier at om 20 år så vil verden ha en annen formening om hva Amerikas historie er!

…kämpar gudarna förgäves. 

Mot inbilskhet också.

Våra barns tvåspråkighet möts nästan bara av avund – tänk att få växa upp med TVÅ språk och som svensk ha engelskan “gratis”. (Jag avundas dem också – jag fick minsann jobba på att lära mig engelska!)

Äldsta tjejens kommentar när hon började skolan i England efter ett år i kinesisk skola i Hong Kong:

- Mamma, vet du? Barnen pratar bara ETT språk?!

Hon var fyra år – och hade dittills bara varit omgiven av barn som pratade minst två språk, ofta fler. Fattigare? Knappast.

Jag har svårt att inte reagera när dessa två nyheter dyker upp på samma dag;

Den kinesiska kampen för att vinna engelska-racet över Indien OCH svenska akademins ord om “övertro på engelskans betydelse”.

Det pågår ett race därute i världen – Kina vill slå Indien i antalet engelsktalande i landet. För ekonomins skull, för utvecklingens skull, för framtidens skull…

Ja, och? Genomtänkt och långsiktigt, så klart. Precis som Kina är. Tänker inte i år eller decennier utan i årtusenden (och nej, jag har inte sagt att ALLT som sker i KIna därmed är rätt, men det finns en logik i det mesta, även om den inte är en som vi gillar).

Och i det racet vill vi i Sverige uppenbarligen inte vara med…

För samma dag läser jag detta:

“…engelskan har fått för stark ställning i Sverige, på bekostnad av andra språk”

Vad drar man för slutsatser av det? Svenska – vårt eget minoritetsspråk som talas av nio miljoner eller så – är viktigare för vår framtid och vår utveckling än världsspråket engelska?

I don´t think so.

Svenska akademin hävdar att det inte finns bevis för att barnen lär sig språket bättre för att de börjar tidigare. Jag hävdar att de så, så fel. Mina egna tre – och ett rätt stort antal vänners barns – är visserligen inte statistiskt underlag, men en del hands-on erfarenhet har jag ändå av barns två-språkighet

Ungarna kanske inte lär sig snabbare – men de lär sig BÄTTRE, får ett bättre uttal och ett naturligare förhållningssätt mot främmande språk.

Nåt säger mig att ungarna, dina och andras, inte kommer att tacka svenska akademin…

Tiden for nominasjon av kandidater til Sofieprisen 2010 utløp 1. november. Her er min begrunnelse for å nominere den amerikansk-kinesiske filmprodusenten og miljøforkjemperen John D. Liu til den norske miljøprisen.
Se intervju med Liu her
I en tid med sterkt fokus på miljø-ødeleggelse og undergang presenterer den kinesisk amerikanske miljøforkjemperen og filmprodusenten John D. Liu nærmest et anti-apokalyptisk budskap om mulighet for storskala rehabilitering av menneskeskadde økosystemer og naturens enestående evne til gjenopprettelse.

Liu mener at erfaringene fra et av verdens største rehabiliteringsprosjektere for ødelagte økosystemer, the Loess Plateu, det gigantiske sandjordplatået ved Gule-elvas øvre og midtre løp, viser at selv nesten helt nedslitt natur kan bringes tilbake til liv og fruktbarhet igjen.

Gjennom organisasjonen Earth Hope har John D. Liu framført sitt budskap om grønn gjenopprettelse i mer enn 60 land. Liu mener det ikke er tilstrekkelig å stanse ødeleggelsene av klodens gjenværende økosystemer, klimakrisen puster oss i nakken, vi må også gjenopprette det som er brutt ned, hevder han. – Vi har ødelagt mye, men den gode nyheten er at jordkloden er en takknemlig pasient, hevder Liu.

John D. Liu er født og oppvokst i USA og har kinesisk far og mor med irske røtter. Han flyttet til Kina da han var 27 år, blant annet for å ta utdanning og for å arbeide med film- og videoproduksjon.

Etter å ha bidratt til oppbygging av CBS kinesiske nyhetstjeneste i Kina og tjenestegjort for det amerikanske tv-nettverket i mer omkring 10 år, viet Lius seg mer og mer til produksjon av filmproduksjoner om natur- og økosystemer, som han gradvis betraktet som sin livsoppgave.

Han har noen av verdens fremste og mest krevende oppdragsgivere på listen, blant annet BBC, Discovery, National Geographic, PBS og flere andre ledende tv-nettverk. Liu står så langt bak mer enn tjue omfattende filmproduksjoner de fleste med fokus på Kinas truede natur og landets omfattende miljøutfordringer.

I 2003 skrev og produserte Liu ”Jane Goodall, China Diary” på oppdrag fra National Geograpich.

Fra 1997 har han vært den ledende kraften bak Environmental Education Media Project (EEMP), som benytter tv-mediet i arbeide for bærekraftig utvikling i Kina og andre land. Gjennom stiftelsen The Television Trust for the Environment har han arbeidet systematisk for å oppdatere kinesiske og utenlandske journalister om Kinas miljøutfordringer, og lagt til rette for utenlandsk fokus på miljøarbeid i hjemlandet.

Liu var også drivkraften bak opprettelsen av The China Environmental and Sustainable Developement Reference and Research Center. Dette er nå landets største største bibliotek og dokumentasjonsenter om miljø- og bærekraftig utvikling.

Hans mest omfattende arbeid har vært knyttet til mangeårig dokumentasjon om et av verdens største rehabiliteringsprosjekt for menneskeskadde økosystemer, ”The Loess Plateu”, det gigantiske sandjordplatået ved den gamle silkeveien. Erfaringene fra prosjektet har vært av grunnleggende betydning for Lius videre arbeid og engasjement. – Det viser at tilsynelatende helt ødelagte økosystemer kan gjenopprettes, prosjektet kan bli en internasjonal modell for storskala rehabilitering av ødelagt natur, mener Liu.

John Lius mål er å bidra til å skape en tidsalder for økologisk gjenopprettelse. Gjennom organisasjonen Earth Hope har han holdt presentasjoner i over 60 land. De siste årene har han filmet og arbeidet i afrikanske land som Rwanda, Tanzania, Kenya og Etiopia.

John Liu er en viktig stemme i den globale miljødebatten. Hans sterke fokus på økologisk gjenopprettelse, viser at det er mulig å bøte på gamle skader og å få nedbrutt natur til å blomstre igjen. Han advarer imidlertid mot å tro at det finnes noen lettvint vei ut av uføret. Det krever systematisk og langsiktig arbeid for å lykkes.

Tildeling av sofie-prisen for 2010 til John D. Liu vil bidra til å øke fokuset og kjennskapen til storskala økosystem-rehabilitering. Det vil gi Earth Hope og John Liu innpass i nye og viktige miljøer og interessegrupper. Det vil bidra til en globalisering av ideene om økologisk gjenopprettelse – og ikke minst være en kraftig oppmuntring for titusentusenvis av miljøaktivister som arbeider under krevende forhold i den voksende, men også sårbare nye kinesiske miljøbevegelsen.

JOHN D. LIU UTENFOR SITT HJEM OG PRIVATE STUDIO I BEIJING APRIL 2008 (FOTO:ARNE STORRØNNINGEN)

Is all about quality ? In these days no, isn’t. It’s simple, we have some kind of addiction in money, specially in this business, music is a huge business to make money. My answer isn’t and it’s pretty simple, all the youtube singer that I posted here; Pianki, Kina, Sarah, Jerem, Kiersten, Mike – they’re all very talented, right ?  But in some styles, you won’t get a lot of money and that’s what music producers want.

“We have some addiction in money.”

Hiphop is the exemple of a style with a lot of money invested, why ? I’ve no idea, we can hear about explicity sexuality, stupid lyrics – but a great beat, rythym – But isn’t enough to make this music style so powerful, it’s something that we’ll never know. Unfortunately we live in a world moved by money, that’s our reality until some change occurs, we will enjoy our youtube singers on youtube.

Förvånas över TV´s prioriteringar. Har varit med om att TV bjudits in till möten med Al Gore, intervjuer med Stephen Odell, presskonferenser om kollektivtrafiken , fullsatt Scandinavium med spännande personer på scen mm mm, men de kommer inte. Idag blir jag kontaktad och tillfrågad om en intervju då jag har deltagit i en julkalender där det ges klimattips i varje lucka och jag är en av tipsarna!!?

Hade ett bra styrelsemöte där vi tog upp ett antal strategiska för handelskammaren framöver. Roligt med en engagerad styrelse och vi har mycket på gång. Kapitalförsörjningsområdet, ungdomsarbetslösheten, 200 000 nya jobb, medlemsnytta, Kina och hållbar stadsutveckling var några av frågorna som diskuterades. Det saknas inte uppgifter för en organisation som handelskammaren.

Avslutade dagen med att deltaga på vår nätverkskväll med Exec, med ca 100 deltagare. Först lyssnade vi till “fiskarpôjken” från Öckerö, Christer Olsson, som höll ett insprirerande föredrag om ledarskap i förändring. Passade bra då samtliga deltagare är unga vd:ar från små och medelstora företag i vår region. Bl a fick vi klart för oss att ett företag behöver både struktur och kultur, samt att kulturen trumfar strukturen. På en 10-gradig skala kan man sätta betyg på dessa olika områden. Har man en 8:a på strukturen och en 6:a på kulturen så blir det 48% effektivitet i organisationen, allt enligt boken “From good to great”. Jag slås av det fantastiska nätverkandet som vi skapar i dessa grupper. Jag fick en hel mängd nya idéer om vår framtida utveckling och alla utbytte tankar, idéer, visitkort, som i slutändan bidrar till fler och bättre affärer som i sin tur ger tillväxt. Anmäl er i något av våra många nätverk, om ni inte redan är med!

Det er et fantastisk bilde: Han er generalissimo, har overlevd mordforsøk og kidnapping, drømte om å jage japanerne ut av Kina, knuse Maos kommunister, flyktet til Taiwan og drømte om å invadere fastlands-Kina derfra – og til sist: drømmen om å gjøre Taiwan til en liten modell for en bedre verden. I 1960 får Chiang Kai-shek en urinveissykdom. Han blir operert to ganger av amerikanske leger, men er inkontinent resten av livet. Derfor innfører han den rutinen at han blir sittende når alle møter er slutt og til alle – bortsett fra hans personlige assistent – har forlatt rommet. Han døde 87 år gammel i 1975.

La primera vez defendió el título en Lima. Ahora lo hace en Los Ángeles, ciudad que adoptó su carrera boxística profesional. El Citizens Business Bank Arena de esa ciudad será la sede de su siguiente pelea, el próximo 5 de diciembre, en contra de Lindsay Scragg, donde volverá a arriesgar la faja súper pluma (A.M.B.) que obtuvo en febrero de este año. El evento, donde también pelearán los peruanos Carlos Zambrano y Juan Zegarra, lleva un justo título que hace honor al nombre de la titular: Explosión de Dinamita.

Vaya reto que tiene ahora la popular Dinamita, primera peruana que consigue un título mundial, pues la inglesa Scragg es –junto a Olivia Gerula– una de las principales retadoras en los rankings de la asociación. Será, justo a tiempo, el primer reto dificil que tendrá Kina Malpartida en su reinado. De vencer, ojalá que siga a este buen paso, peleando frecuentemente y contra púgiles del Top5, y que llegue a unificar cinturones en algún momento. Estando aún en fases iniciales de su reinado, ideas sobran acerca de qué forma darle a éste (limpiar los rankings de la A.M.B., unificar, subir de categoría), pero ahora lo importante es que Dinamita se enfoque en su rival.

A diferencia de algunas categorías de boxeo masculino, que son, en muchos casos, asunto de hombres de una sola nación o región, Malpartida y sus contendientes provienen de una variedad de lugares; de Perú, de Canadá, de Inglaterra, de Corea, de Brazil, etc. Kina, a propósito de eso, como una verdadera campeona global que pretende ser, dijo lo siguiente: ”Yo no tengo miedo si mi rival viene de Europa, de Asia, de Australia o de donde sea. Estoy lista para enfrentar a la que se atreva a estar en el ring. Ese día veremos quién es la campeona del mundo”. Las entradas ya se encuentran a la venta en Ticketmaster, con un precio que fluctúa entre los $30 y $300. Nuevamente, es hora que los peruanos en Estados Unidos, y los latinoamericanos en general, se unan para apoyar a la campeona.

Informe: César Pancorvo, Poster: Nelson Fernández
Fuente: http://www.peruboxing.com/

Kinesiska kockar har enligt ett YouTube-klipp (om det inte är en bluff, hoppas hoppas) tagit djurplågeri till en helt ny nivå. De har kommit på ett sätt att fritera en fisk levande och hålla den vid liv i väntan på att den ska bli uppäten. Man ser i klippet hur fisken rör sig på tallriken och försöker andas. De kallar det visst en delikatess, jag kallar det bland det vidrigaste och mest depraverade jag någonsin sett. Känsliga personer, eller personer med känslor överhuvudtaget,  varnas!

Kommentatorene er klare: President Barack Obamas statsbesøk i Kina skiller seg sterkt fra hans forgjengeres. Det skyldes ikke så mye hans politikk som den politiske og økonomiske utviklingen det siste tiåret.

I 1998 sto president Bill Clinton foran tv-kameraene i Folkets store hall i Beijing. Da skyldte USA mer penger til Spania enn til Kina og handelen med Mexico var dobbelt så stor som med kineserne. På en fresk pressekonferanse som fulgte, kritiserte Clinton massakrene på Tiananmen ti år tidligere.

Tirsdag sto Obama på samme sted. Nå skylder USA Kina 1 trillion dollar og blir oversvømmet av kinesiske varer. Den etterfølgende pressekonferansen foregikk på kinesernes premisser.

Det er i alle fall en klok statssjef som forholder seg til at verden forandrer seg.

Av intresse kan vara att veta följande:

I höst har Ryssland passerat Saudiarabien som världens störta oljeproducent och sedan länge är man världens största producent av naturgas. Om man till detta lägger att Ryssland är en av världens största kolproducenter och att man har stora fyndigheter av uran och vet att det är energi som styr världen borde alla förstå vilken maktfaktor Ryssland kommer att bli i framtiden.

Det är Kjell Aleklett som berättar det på sin eminenta blogg.

Vad ska EU göra utrikespolitiskt med Ryssland? Hur ska vi greppa detta knarkarberoende som vi har av en langare som vet hur han ska utnyttja situationen?

Som tysklandsboende märker jag av i min kassa hur dyr energin börjar bli. Vi fick en saftig efterräkning och mina julklappspengar försvann.

Men frågan är större. Ta Rysslands utrikespolitik, där genom vårt beroende, EU tvingas till en alltmer okritisk hållning eftersom vi inte vill förlora vår dagliga dos.

I New York Times läser jag följande intressanta artikel: China Pledges $ Billion to Africa. De kommer även ta bort många av  handelshindren. Men det kommer med en liten regel:

Beijing will also remove tariffs on most exports to China from the least-developed African nations that do not have diplomatic relations with Taiwan, and sponsor an array of other programs in health, education, culture and agriculture.

Tänk om vi kommer i samma läge med Ryssland, där vi tvingas acceptera en mängd krav bara på grund av vårat beroende?

Kjell Aleklett förklarar varför Sverige är mindre beroende av Ryssland:

Sverige är ett av de få länderna inom EU som inte är beroende av naturgas från Ryssland och självfallet beror det på vår satsning på kärnkraft.

Jag är ingen vän av kärnkraften och som russofil vill jag hellre se till ett samarbete med Ryssland. Av det intresset har jag börjat lära mig ryska, ett väldigt klurigt språk. Men det måste bli en vänskap på lika villkor. Frågan är hur Europa kan bli så pass starkt att det är möjligt?

En av de första saker som president Obama tog upp under sitt tre dagar långa besök i Kina, var hur viktigt det är att yttrandefriheten på internet värnas. Samtidigt tillhandahåller ett antal amerikanska bolag  teknik som möjliggör Kinas “great firewall”, och har under flera års tid utstått kritik från konsumenter, människorättsaktivister och aktieägare.

www.nicholsoncartoons.com.au

Det är knappast någon hemlighet att internet är hårt kontrollerat i Kina – hemsidor blockeras, innehåll censureras, och tjänster som Facebook och Twitter är inte tillåtna. Flera “internetdissidenter” sitter fängslade för att ha uttryckt sina åsikter på nätet.

I dagarna har en forskningsstudie som jag genomfört om företags ansvar för yttrandefriheten på internet i Kina publicerats, i Journal of Business Ethics. Där förklarar jag hur de fyra amerikanska bolagen Yahoo!, Cisco, Microsoft och Google har kritiserats för att ha bistått den kinesiska regeringen med teknik för censurering och för att ha bidragit till att journalister har fängslats för sina åsikters skull.

Företagen befinner sig i ett dilemma som lätt kan uppstå i den ovanliga kombination som en öppen marknadsekonomi styrd av en auktoritär regim utgör: Antingen respekterar vi internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter eller så riskerar vi att förlora vårt kommersiella kontrakt.

I studien har jag koncentrerat mig på hur aktieägare har försökt påverka företagen att ändra sitt beteende, och jag menar att aktieägare som bedriver ett aktivt ägarskap på CSR-området kan spela en viktig roll för att påverka normer för vad företags ansvar innebär, och var gränsen för företagets ansvar bör gå. Aktieägare kan tillsammans med andra intressenter vara “normentreprenörer” för CSR.

De ovan nämnda internetbolagen har tidigare uttryckt att de är bakbundna av kinesiska regleringar, och att det är bättre att de erbjuder sina kommunikationstjänster på Kinas villkor än inte alls. Aktieägare har på olika sätt försökt påverka bolagen att inte underkasta sig den kinesiska regeringens krav. En sammanfattning av studien finns här.

Samtidigt ligger nyckeln till värnadet av yttrandefriheten i de styrande politikernas händer, och det är därför av central betydelse att frågan också drivs av aktörer i den politiska sfären. När Barack Obama under sitt kinabesök talade inför en skara studenter i Shanghai tog han upp ämnet, och sa bland annat:

“Jag är en varm anhängare av att inte ha några restriktioner på internet. Ju öppnare vi är desto mer kan vi kommunicera och forma världen tillsammans.” (Källa: DN)

Han tog också emot ett antal frågor om ämnet från publiken.

I bloggosfären har det efteråt uttryckts att talet var för lamt. Men samtidigt som det förvisso kunde ha lagts mer kraft bakom orden så är Barack Obamas tal inte bara en (indirekt) uppmaning till den kinesiska regeringen att värna yttrandefriheten. Genom att ta upp den känsliga frågan i ett öppet forum sätter han också ett exempel för och stärker idén om att utländska aktörer, inklusive företag, bör ha tillräckligt med råg i ryggen för att markera sin ståndpunkt inför kinesiska myndigheter.

Obamas tal sändes symtomatiskt nog inte live på nationell kinesisk TV utan enbart på lokal TV i Shanghai, och via två internetportaler, men med en hackig återgivning som gjorde det svårt att höra talet ordentligt, uppger AP.

Klimakonferansen i København er over før den har begynt. Forventningene om at verdens ledere skulle brette opp armene og ofre politisk kapital for å redde verden er snudd til skuffelse. Aftenpostens Ole Mathismoen kjører i dag saken om hva som skjer med verden med en global temperaturøkning på fire grader. Det er ikke hyggelig lesning. Tidsskriftet Foreign Policy følger opp med en Cluedo-aktig gjennomgang av de mistenkte i “Who Killed Copenhagen?“

Barack Obama:

While a host of European leaders, from Gordon Brown to Angela Merkel, have publicly stated their intention to attend Copenhagen and committed to carbon reductions, Obama has stonewalled. Earlier this year the president traveled to the Danish capital to lobby (unsuccessfully) for Chicago’s Olympic bid. But he hasn’t committed to heading across the pond to lobby for the planet’s future.

Wen Jiabao:

Whether or not the there is logic to this argument, the way China has presented it has surely not signaled that it is open and willing to negotiate. (“Developed countries must lead the way with transforming their unsustainable production and lifestyle,” China’s top economic minister recently said.) Such finger-pointing at the West has only fueled suspicion of China on Capitol Hill, giving U.S. cap-and-trade skeptics another reason for inaction.

Harry Reid (majoritetsleder i det amerikanske senatet):

But Pelosi managed to do her part — and had Reid fast-tracked or rushed a vote, the world wouldn’t be waiting. If any single body bears blame for Copenhagen’s faltering, it is the Senate — and if any single person is responsible for the Senate, it is Harry Reid.

Jairam Ramesh (Indias miljøminister)

He contends that “no country in the world” is as vulnerable to [global warming]’s effects as India, with its long floodable coastline and monsoon-dependent crops. But he has refused to have India agree to binding international targets, arguing that developed economies should do more instead — butting heads with dignitaries such as U.S. Secretary of State Hillary Clinton and with Copenhagen negotiators along the way.

Tom Donohue (president for US Chamber of Commerce)

The chamber has been front and center in efforts to convince legislators to just say no to cap-and-trade legislation, arguing that measures enacted now to save the planet wouldn’t be worth the upfront cost to the U.S. economy. The chamber, for instance, has been one of the backers of a fake grassroots group called “Energy Citizens,” which, according to its press release, held rallies to “to aim a loud message at those states’ U.S. senators to avoid the mistakes embodied in the House climate bill.”

En stor, varm takk til dere alle for innsatsen. Dette går riktig vei.

For mer oppmuntrende lesning: Her finner du Dyadebloggens samlede innlegg om klima

Sen imponeras jag av hur de två säkerligen trevliga männen faktiskt funnit varandra, funnit någon med precis samma inställning till kvinnor. Härligt jobbat!

Barack Obama, denna sagofigur som ingjuter hopp i mänskligheten, har nu landat i Kina.  Dick Erixon skriver här om hur människorättsaktivister blir fängslade i Kina och Erixon ställer då frågan om Obama kommer att ta upp detta. Jag skulle inte satsa några större pengar på det.

En av pandorna på Beijing Zoo var riktigt  i farten tack vare snön. Normalt brukar de ligga still och äta bambu när man besöker dem.

Jag anlände till Beijing den 29/10, dagarna innan hade det varit över 20 grader varmt. Den 29:e sjönk temperaturen till ca 12 grader. Den 1 november sjönk den ännu mer och ett snötäcke på ca 10 cm täckte staden. Det var 22 år sedan man fick så mycket snö i november. Det var spännande att se hur man klarade den myckna snön. China Daily rapporterade att man vräker ut tusentals med ton kemikaler, bl a innehållande salt, på gatorna. Forskare varnar för att kemikalerna skadar träd och byggnader, men myndigheterna menar att man inte har något val. Det förekommer också rykten om att snöfallet orsakas av kinesiska myndigheternas kemikaliebombningar av molnen, såsom man gjorde under OS och på nationaldagen den 1/10 (60-års jubileum av Folkrepubliken Kina) för att få blå himmel när man kulle ha parader och flyguppvisning. Här finns några artiklar från China Daily om problemen. Normalt sätter man på värmen till fastigheter den 15/11, i år fick den slås på tidigare.

Novembersnö i Beijing

Det var för övrigt ett äventyr att vandra på den kinesiska muren vid Badaling. Muren var en isgata och de flesta klarade inte att gå särskilt långt. Tre starka upplänningar i min grupp kämpade dock tappert i 1,5 tim. Folk från olika länder hjälpte och drog varandra upp för muren.

Snö och isgata på kinesiska muren

Ett par nytagna bilder på Birds nest och Watercube. De gör sig verkligen kvällstid, fint upplysta.

Lunch: Biffnudlar och dumpklins på ett hak sydväst om Tianmen square, Beijing.

Började morgonen med en projektiv intervju. Jag skulle med hjälp av bilder associera svar angående Göteborgs Universitet, i jämförelse med Chalmers och Lund. Intressant då det var ansikten av män och djur som skulle leda mig fram till rätt associationer. Lund blev en elefant, Chalmers en mås och GU en hund…..

Hade sedan ett intressenat möte med personer från Preera och DNV angående framtiden. Många intressanta vinklingar och bra idéer på processer mm. För handelskammaren så gäller det att ligga på framkant. Jag hade ingen aning om att de 10 mest efterfrågade yrkena idag, fanns inte för fem år sedan! Att fler talar engelska i Kina än antalet invånare i USA…..hör man dessutom talas om Google Wave, så inser man att utvecklingen går blixtsnabbt. Google Wave gör det möjligt att vem som helst kan tala med alla i hela världen som har en egen dator, på sitt eget språk. Det jag skriver på svenska kommer upp som kinesiska (mandarin) i Kina eller polska eller engelska, momentan som jag skriver. Det innebär att jag kan kommunicera och få betydligt större förståelse för människor i andra länder. Då inser jag att det näringsliv som Västsverige ska utveckla bör använda morgondagens teknik! Fler entrepenörer som tar till sig nya tekniker och influenser. Handelskammaren skall stödja den utvecklingen.

Grattis till  Lena Apler, vd för Göteborgsbaserade finansbolaget Collector, som utsetts till Årets entreprenör i Västsverige. Hon beskrivs som “en stark kvinnlig förebild i en mansdominerad värld”. Grattis till Venture Cup i Västsverige som har “all time high” vad avser bidrag till årets tävling. Det finns hopp för framtiden!