Jag är nyss hemkommen från ett riktigt äventyr vid Vätterns strand. Att jobba som copywriter innebär en spännande tillvaro, men det kan inte mäta sig med den action jag får uppleva när jag extraknäcker som fotograf.

I dag har jag och min kollega varit i Jönköping för att fixa foton till ett jobb för ett företag inom fastighetsautomation. Det kanske inte låter som en särskilt rafflande bransch, men oj vilka eskapader jag har varit med om. Efter en mjukstart hos en bilfirma fick vi hälsa på i Kinnarps arena, HV71:s hemvist. En på alla sätt pampig byggnad, men som gammalt (nuförtiden mestadels ointresserat) Brynäsfan kändes det inte helt okej …

Ståtlig islada i all ära, men sedan kom eldprovet. Jag beordrades upp på ett höghustak för att ta bilder på ett bostadsområde som uppdragsgivaren installerat sina system i. Lite spänd, men mest förväntansfull klättrade jag efter fastighetsskötaren uppför den lilla stegen. Och glömde att det här var en ganska blåsig dag. Luckfan såg sitt tillfälle att försöka blåsa igen, och det hade den lyckats med om inte mitt huvud varit i vägen. Åh vad jag älskade mitt jobb i den stunden.

Men, men, vad gör man inte för den goda reklamens skull tänkte jag, stack upp huvudet och började titta mig omkring. För att raskt gå på nästa smäll. Det platta tak som jag hade väntat mig fanns inte. Verkligen inte. Det jag erbjöds var en otäckt sluttande tak och medan jag fortsatte klättra började jag se mitt liv passera revy framför ögonen. Det var vidrigt! Men jag fortsatte, likt en fotografernas Indiana Jones, mitt djärva äventyr på taket. Men något panikslaget i blicken klamrade jag mig fast med vänster hand och försökte ta hjälpliga bilder med den högra. Alltmedan fastighetsskötaren, säkert 25 år äldre än jag själv, sprang runt på taket som han aldrig gjort annat. Inte de bästa bilder jag tagit, men jag är mest glad att jag överlevde.

Inget kunde ju sedan toppa denna strapats på hög höjd, men att att sedan få se stadens kraftvärmeverk var inte illa det heller. Det blev också äventyrets sista anhalt. Stanken var ej angenäm, men det var på något märkligt sätt rätt mäktigt att se ett gigantiskt sopberg uppifrån. Sopor som de tydligen omvandlar till en massa praktiska saker som el och sånt. Och att vi behövde ha hjälm därinne gjorde ju att man kände sig en smula viktig.

För att sedan få ett foto på värmeverkets fasad var jag tvungen att iklädd tygskor gå över stock och sten, genom ett vått gräs av högre sort. Att man ska behöva gå på en mindre hajk bara för ett simpelt fotos skull! Och nästan få en nära-döden-upplevelse på ett tak! Jag som trodde att reklambranschen var flashig. Nu är motsatsen sannerligen bevisad. Kunde ingen ha varnat mig?

Upplevs något av ovanstående som förvirrande skyller jag på att jag kanske lider av sviterna efter en hjärnskakning. Note to self: lita aldrig på en taklucka.

———————————————————————————————-
Svänger
Jönköping. En himla fin stad.

Svänger inte
Att Melker Anderssons restaurang Kungsholmen brann ner häromdagen. Det var inte bara ett av Vickan och Daniels favoritställen utan resturangen där min 30-årsmiddag intogs. Trist.

Das war die Setlist Bob Dylan’s am Freitag, 27. März 2009, Kinnarps Arena, Jönköping (Schweden):

Leopard-Skin Pill-Box Hat (Blonde on Blonde, 1966)
When I Paint My Masterpiece (Bob Dylan’s Greatest Hits Vol. II, 1971)
Don’t Think Twice, It’s All Right (The Freewheelin’ Bob Dylan, 1963)
The Levee’s Gonna Break (Modern Times, 2006)
Just Like A Woman (Blonde on Blonde, 1966)
It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding) (Bringing It All Back Home, 1965)
Most Likely You Go Your Way (And I’ll Go Mine) (Blonde on Blonde, 1966)
Million Miles (Time Out of Mind, 1997)
Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again (Blonde on Blonde, 1966)
This Wheel’s On Fire (Basement Tapes, 1975)
Highway 61 Revisited (Highway 61 Revisited, 1965)
Make You Feel My Love (Time Out Of Mind, 1997)
Thunder On The Mountain (Modern Times, 2006)
Like A Rolling Stone (Highway 61 Revisited, 1965)
(encore)
All Along The Watchtower (John Wesley Harding, 1967)
Spirit On The Water (Modern Times, 2006)
Blowin’ In The Wind (The Freewheelin’ Bob Dylan, 1963)

Band:
Bob Dylan – keyb, gt, harp
Tony Garnier – bass
George Recile – dr
Stu Kimball – rhythm gt
Denny Freeman – lead gt
Donnie Herron – violin, viola, banjo, electric mandolin, pedal steel, lap steel

Jnytt: “Thank You Friends”. Det var exakt så mycket Bob Dylan hade att säga till publiken vid sitt besök i Jönköping. Inte ett ord mer. Hans konsert i Kinnarps Arena bjöd inte heller på något extra, förutom dunderhiten Like A Rolling Stone, i en ny och tuffare version än tidigare.
Bob Dylan spelade 17 låtar i Stockholm och 17 låtar i Oslo. Jönköpingspubliken fick exakt lika många. Dessutom gjorde Dylan precis samma tre extranummer som vid tidigare skandinavienspelningar; All Along the Watchtower, Spirits on the Water och Blowin´ in the Wind. Hans besök i Jönköping var en dag på jobbet, inte mer, precis två timmar långt, för att vara noga.
Men ändå var konserten väl värd ett besök. Dylan bjöd på sina låtar i helt nya versioner och flera spännande omarrangemang. Definitivt rockigare och tyngre än tidigare. Resultatet blev blandat, några av låtarna oförglömliga, som Like A Rolling Stone, 2005 vald till världens genom tiderna bästa rocklåt, var den överlägset bästa. Tungt komp och bluesiga gitarrer gav låten en helt ny dimension …”

Man måste komma ihåg: mannen fyller 68 år om några veckor.

68 år.

Han är alltså jämnårig med mina svärföräldrar.

Och det är mycket länge sedan hans röst lät som på Mr. Tambourine Man eller, än skönare, som crooner på Nashville Skyline, en i mina ögon och öron fortfarande skamligt förbisedd platta.

Men egentligen, även utan dessa förbehåll: gårdagens föreställning på Globen var fantastiskt bra. Jag har förvisso inte sett Bob Dylan tidigare än 80-tal, men tveklöst var detta min bästa konsert så här långt.

Som jag sa till hustrun på telefon direkt efteråt: får vi en hälften så välmatad konsert i Malmö ska vi vara nöjda.

Det är bara att titta på gårdagens set list (nedan) så förstår ni vad jag menar.

Det är uppenbart att han håller Blonde On Blonde nära hjärtat. Både i förrgår och igår öppnades konserten med en sång från detta klassiska dubbelalum. Och båda föreställningarna bjöd på ännu ett nummer från Blonde On Blonde – Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again.

Och än en gång. Det band han reser runt med idag är ett bluesband. Bob är tillbaka på Highway 61, han är deep down i deltat igen, med plogen i den amerikanska bluestradition han förälskade sig i redan i pojkrummet hemma i Hibbing.

Och, igår, vilken öppning: efter Rainy Day Women kom, i tur och ordning: Lay, Lady, Lay och Tangled Up In Blue och – helt otippat och underbart – Chimes of Freedom.

Under kvällen fick vi även två sånger (vilket var två mer än på Berns) från Highway 61 Revisited. Vi fick, som sagt, en låt från Blood On The Tracks och vi fick ett nummer från Desire. Även de två albumen lämnades utanför på Berns.

Och den inspiration som bara dök upp i 3-4 låtar på Berns blev snarare kvällens röda tråd igår. En alldeles strålande Tangled Up In Blue, en bitterljuv  Make You Feel My Love och en All Along The Watchtower med makalöst drag i ensemblen, inte minst bakom trummorna.

Dessutom. Ett ljud som var ungefär hundra gånger bättre än det brötiga på Berns. Och om vi gladdes åt att Bob tog en och annan promenad mellan keyboard och mikrofon i söndags, så var han direkt spexig när han omöjligen kunde hålla benen i styr bakom sitt keyboard. Han liksom knäböjde på sidan och jazzade, som bara ett litet barn kan göra när det går loss, utan att tänka sig för, på något det hör i radion.

Otroligt rörande.

Och när han närmast (med Bob-mått mätt) går ner på knä i rockstjärnepose, framför miken, med munspelet i högsta hugg, i en lysande version av Love Sick, så är festen fulländad.

Eller, vänta, det var den förresten inte förrän han, som tredje och sista extranummer, körde Blowin’ In The Wind, i en lågmält svängande jazztappning.

Det blir en femma, så klart. Och det blir fem plus den dagen han lämnar de rätt slätstrukna spåren från Modern Times och Love and Theft utanför konserten. Det är alls inga dåliga låtar. Men det är snarare standards, stilprov, de bär inte på något sätt det unika signum som är Dylans och som funnits med honom (i högsta grad) till och med 1997 års suveräna Time Out Of Mind, som han för övrigt körde två spår från igår också – Love Sick och Make You Feel My Love.

Ja, jag är sugen på att åka till Kinnarps Arena, att dra över till Köpenhamn på måndag.

Men jag nöjer mig med Malmö Arena på lördag och det är bara för Bob att spänna bågen. Ty kvällen på Globen igår blir mycket svårslagen.

Rainy Day Women #12 & 35
Lay, Lady, Lay
Tangled Up In Blue
Chimes Of Freedom
High Water (For Charley Patton)
Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
Love Sick
Desolation Row
Rollin’ And Tumblin’
Make You Feel My Love
Highway 61 Revisited
One More Cup Of Coffee (Valley Below)
Thunder On The Mountain
Like A Rolling Stone

Encore:

All Along The Watchtower
Spirit On The Water
Blowin’ In The Wind

Vad är receptet på en perfekt hockeykväll undrar kanske många.
Jag har svaret. Tog en djupdykning i mitt medicinförråd och kom fram till att mina mediciner är perfekta för hockey fans.

 Sover du dåligt kvällen innan matchen. Du ska du ta två 2 st. Propavan. Det är namnet på sömntabletten som lugnar dig och tas 1 timma innan man går och lägger sig. Effekten sitter i hela natten.

Eftermiddagen kan bli nervös och under matchen kanske inte nerverna håller. Utvisninar, suddendeatch och underläge kan framkalla ångest och nervositet. Ta 1 st Atarax. Den verkar mot ångest inom 15 minuter och håller dina nerver i styr hela matchen.Man blir go & glad kexchoklad hela dagen. (jag äter inte Atarax pga av ångest utan jag äter den för att den hjälper mig att sova, något som är omöjligt annars med tanke på effekten på resten av medicinerna).

Tar matchen all din energi där du står och skriker och hejar och du börjar känna dig trött? Då ska du ta 2-8 st Prednisolon. Det gör dig pigg och manisk. “Man mår bättre än någonsin” Den ökar matlusten så att snacksen smakar bättre och den ökar även sexlusten så man hinner med en snabbis i pausen om man så skulle vilja. Jag har beskrivit känslan av att äta Prednisolon tidigare som en blandning av lyckopiller och viagra.

Har man grannar som hejar på Frölunda så gör även prednisolonet att man kan växla blixtfort mellan maniskt glad och kraftigt agressiv och på några sekunder springa in till grannen och slå en mingvas i huvudet på honon. Var inte orolig om du är allergisk mot ev djur som grannen har för det finns antihistamin i Ataraxen. Efteråt går man in till sig igen och blir manisk glad igen på nolltid och minnesförlusten gör att man kan neka trovärdigt till dådet när pappa blå knackar på. Det man inte kommer ihåg har aldrig hänt som det så fint heter. Skulle du bli så nervös så att du får inre blödningar och inflammationer i alla kroppens organ, behöver tumörbehandling, lider av akut blodcancer eller sarkoidos så är Prednisolonet din vän.

Är slutminuterna extra tuffa och du känner magkatarren närmar sig så tar du en Omeprazol. Lindrar direkt och är ett måste om man ätit prednisolon för den är förstark för magen.

När segern är i hamn så ta några Prednisolon till och känn glädjeruset sprida sig. Ta inte för många för då är risken att alla klär av sig nakna och kramas.

Sen när timmen är sen och det börjar bli dags att sova, men du känner att prednisolonet fortfarande håller dig vaken och trots att du tog Propavan och Atarax för en timma sedan vill kroppen inte få ro. Du ska du ta en Imovane. Det är en insomningstablett som tas vid sänggående och verkar mycket kraftigt men endast under några timmar. Men sedan tar ju propavanet över och du kommer få den bästa sömnen någonsin.

Det är mitt recept tips på en perfekt hockey kväll. 

Sist men inte minst så måste jag säga att ni som följt mina råd och känner att ni blev hjälpta av dessa preparat borde uppsöka en hockey avgiftningsklinik efter Slutspelen. Ni är hockey missbrukare och behöver vård. Annars finns risken att ni kommer stryka med av någon hjärtåkomma under slutspelen på äldre dar. Men kanske är det så ni hockey tokiga vill sluta era dagar. Det kanske är det perfektat sättet att sluta sitt liv på. Att se hv ta SM guld i sudden och höra vrålet från ett fullsatt Kinnarps arena som i ett mastodontiskt glädjerus skriker ut sin lycka allt vad de orkar.

Men så kommer inte jag sluta mina dagar. Jag dö i en flygkrasch. Räddningspersonalen som hittar mig kommer inte kunna ta miste på  leendet på mina läppar. Då har jag dött lycklig. Inte pga att jag kraschat. Utan pga att anledningen till kraschen beror på att jag som prednisolon påverkad pilot mitt under en flygning fått för mig att gå med i 10 000 metersklubben.

Slutet gott, allting gott…

Nedräkningen har börjat.

5 dagar till Berns, 6 till Globen och 11 dagar till Malmö Arena.

Och ja, jag vet, han är i HV-land på Kinnarps Arena däremellan också.

Så nu ökar vi tempot med Dylan-listor och släpper fram Per Wiker från Karlstad.

Han presenterar sig så här:

Vilken härlig utmaning! Fast jag lyssnat på Dylan i 25 år och sett honom “live in person” fler gånger än jag jag kan hålla ordning på (och om ett par veckor är det dags igen…) har jag aldrig gjort någon sådan här lista.
Men nu är det dags.
Den enda fotbollsreferens jag kan komma med, är att jag som gammalt fan (sedan Kevin Keegans dagar…) och av gammal hävd alltid kollar hur det går för Southampton. Det går sällan bra.

1. Like A Rolling Stone
2. Tangled Up In Blue
3. Blind Willie McTell
4. Visions Of Johanna
5. Things Have Changed
6. Idiot Wind
7. Mr. Tambourine Man
8. Man In The Long Black Coat
9. Not Dark Yet
10. Abandoned Love
11. Black Diamond Bay
12. Heart of Mine
13. Tweeter & The Monkey Man
14. I Want You
15. Dirge
16. Highway 61 Revisited
17. As I Went Out One Morning
18. Jokerman
19. Just Like Tom Thumb’s Blues
20. One More Cup Of Coffee (Valley Below)

Bob Dylan är musiker, sångare, poet, kompositör och en av den amerikanska populärmusikens mest betydelsefulla och inflytelserika låtskrivare. I höstas släpptes den åttonde delen i Dylans Bootleg-serie. Dubbelalbumet Bob Dylan Tell Tale Signs: The Bootleg Series, vol 8 hyllades av kritikerna som gav det toppbetyg. Nu kommer han och gör tre spelningar i Sverige.

Måndag 23 mars kl 1930 – Stockholm, Globen

Fredag 27 mars kl 1930 – Jönköping, Kinnarps Arena

Lördag 28 mars kl 1930 – Malmö, Malmö Arena

…och Du sitter och njuter av den just nu !!!

Noterar att Mr R kör på med sin genuint dryga dif-attityd. Det brukar vara så när man inte har så mycket att komma med, men jag återkommer till Mr R senare i detta inlägg. Först lite annat…

Jämtin till Linköpings HC…

Efter en misslyckad sejour i NHL och New York Rangers farmarlags farmarlag Charlotte Checkers (vilket patetiskt namn på ett lag !) så vände forna AIK-hjälten Andreas Jämtin hemåt. Alla förväntade sig att Jämtin skulle dyka upp i HV71 igen, men i veckan blev det klart att Jämtin skrivit på för Linköpings HC. Jämtin i Linköpings HC.

Skall onekligen bli intressant att se när Jämtin går loss mot sina forna lagkamrater och dampar ur i Kinnarps Arena. Det hela kan bara summeras med att om Linköping redan såg starka ut innan så ser de ännu starkare ut nu.

Percy och Malmö Arena…

I Onsdags fick så Malmoe Redhawks sin nya arena. Hur mycket Percy Nilsson betalat för detta bygge kan man spekulera sig trött på. Hur som helst så hittade undertecknad en artikel med två riktigt sköna citat…

Även fast undertecknad inte gillar Percy (han är ju skåning) så måste jag ge cred för att han faktiskt skiter i vilken liga Malmoe Redhawks spelar i. Bra där, supportrarna håller säkert med Dig Percy. Om inte annat så är det bra för den danska hockeyligan att de “snart” har en ny hall på G.

Vidare avslutar Percy på frågan varför man inte byggde Malmoe Arena med fler platser än Globen med den underbara kommentaren…

– Därför att jag inte ville bygga något jävla Globen.

Humor.

Avslutningsvis så kan vi rapportera för er som legat i koma den här veckan att danskarna slog Leksands IF i invigningsmatchen med 2 – 1.

AIK siktar mot Kvalserien…

Vinst för AIK mot Mora IK ikväll på bortaplan med 4 – 1. Stabilt. Mattias Beck satte två kassar och vi får hoppas att målskyttet äntligen lossnat för Beck och AIK.

dif siktar mot Kvalserien…

Fyra poäng ner till Kvalserieplats för dif. Trots en turlig 7 – 0 vinst mot MoDo i Tisdags så ser det onekligen bra ut i alla fall. Vi får verkligen hoppas att HV71, Södertälje SK och Timrå IK börjar plocka trepoängare snarast.

En titt i backspegeln…

Mr R jollrar om att AIK aldrig kommer gå upp i Elitserien. Jo, eller hur ?!?! Må så vara att det kan dröja några år innan AIK spelar i Elitserien igen, men den dagen kommer. Belive that. Troligtvis så är det väl mer sannolikt att dif hinner åka ur Elitserien innan AIK går upp dit.

Nåväl, undertecknad förstår varför Mr R och de blårandiga kompisarna inte vill ha upp AIK igen. Så här brukade det nämligen se ut under “de glada dagarna” på 90-talet…

Vackert så…

Sist men inte minst av allt så noterar vi att det snart blir förbjudet att ha sex med djurgårdare. Bra att man tar tag i denna fråga…

ÄNTLIGEN !!!

Det går dock alldeles utmärkt att även i fortsättningen dela ut en och annan smäll likt bilden ovan. Fram tills i vår då AIK möter dif i Kvalserien så hoppas vi i alla fall att Andreas Jämtin samt övriga hetsporrar i Elitserien delar ut en eller flera smällar mot dif. 

Mr. J – SOLNA STAD 081115

Upplev äkta julstämning när Peter Jöback gästar en stad nära dig med sin speciella föreställning. Med ett stort band i ledning av Lars Halapi, stråkar från Stockholm Session strings, lokal kör och gästande vänner presenterar Peter det vi alla vill uppleva när julen börjar närma sig; en stämningsfull stund av högklassig julmusik. Turnén gästar följande städer:

• Leksand, Ejendals Arena 5/12
• Umeå, Umeå Arena 6/12
• Örebro, Conventum Arena 11/12
• Göteborg, Scandinavium 12/12
• Malmö Arena 13/12
• Jönköping, Kinnarps Arena 14/12
• Linköping, Cloetta Center 17/12
• Stockholm, Globen 18/12
• Gävle, Läkerol Arena 19/12
• Karlstad, Löfbergs Lila Arena 20/12

“Lite bättre, lite snyggare…”

…leder inför kvällens drabbning med 1-0 i matcher mot HV71, det där skitlaget från Jönnet ni vet. Ikväll ska “vi” krossa Ledin, Jämtin, Ward & Co i deras egen lada. I deras egen tramshall. I Kinnarps fucking arena som den för övrigt råkar vara döpt till. Det är annat med Cloetta Center. Det namnet inger lite mer respekt, känns lite bättre när man uttalar det och arenan ser lite bättre ut. Lite bättre, lite snyggare…nåja.

Ikväll kommer det att stå 2-0 i matcher. Bara så att ni vet. Men jag ser faktiskt fram emot och hoppas på en finalserie på 7 matcher. Sju! 7! Jag vill ha 7 härliga SM-finalmatcher! Det innebär fler spännande drabbningar längs E4:an…som tidningarna kallar det hela.

VIlket är jävligt fjantigt faktiskt…

“Och den där kvalserien…”

Och vad som är ännu fjantigare är den där förbannade kvalserien som höjs till skyarna! Vad alla verkar bry sig så in i helvete om den, helt jävla plötsligt, bara för den för en gångs skull råkar vara lite jämn…bara för att man inte kan räkna ut vilka två lag det blir som kommer att bli förnedrade i Elitserien med röven bar…bara för att man inte på förhand kan lista ut vilka två lag det blir som kommer att få supersmisk på bara stjärten i Cloetta Center nästa säsong…bara för att man…! Jag kan inte bry mig mindre om det blir Brynäs, Leksand, Rögle, Malmö eller något annat lag…jag skiter faktiskt i vilket! Hallå, det spelas en SM-final! God damn it!

Skit samma! Kom igen nu, Cluben!