Frank Zappa – Bobby Brown (Goes Down)

Detta är en riktigt klassiker från slutet av 70-talet, som jag tror de flesta redan har hört. Jag är inget inbitet Zappa fan direkt och kan inte nämna speciellt många låtar, men denna låten är en som jag har fastnat för iallafall. Jag vet inte om det är för att musiken är så jäkla bra, det är nog mycket för Zappa´s röst och speciellt texten i denna låten som är riktigt jäkla rolig. Sen är väl Zappa varken rock eller metal så sätt, han är väl en blanding av rock musik, jazz och lite annat, men tyckte att han passade in här ändå. Låten kan ni hitta på Frank Zappa´s album Sheik Yerbouti, hans samlingsalbum You Can´t Do That On Stage Anymore, Vol. 3, Beat The Boots, Beat The Boots II, Have I Offended Someone?, Strictly Commerical och på hans live album Buffalo.

Hemsida: Frank Zappa

MySpace: Frank Zappa

/

die auswahl des fotos ist natürlich rein zufällig ^^

Har i många år stångats med frågan om vilken av dessa två låtar som är bäst. För att inte påverka resultatet i någon riktning så avstår jag dock ifrån att dela med mig av mina egna slutsatser. Istället så ser jag till att ni får möjlighet att själva avgöra det hela genom den lilla omröstning jag anordnar.

Quincy Jones – Ai No Corrida

Quincy Jones – Razzamatazz

Lär återkomma med fler omröstningar framöver nu när jag hittat ett litet smart verktyg som faktiskt är integrerat i WordPress som är perfekt för ändamålet. Tjillevippen notbugs

Wenn Menschen zur Erkenntnis gelangen wollen, müssen sie von den Fesseln ihres Seins befreit werden. Plato geht in seinem Höhlengleichnis davon aus, dass der Mensch in einer Höhle so gefesselt ist, das er nur nach vorne sehen kann. Dort sieht er die Schatten, die dorthin projiziert werden. Da er sein ganzes Leben lang nur diese Schatten sieht, hält er sie für die Realität. Um nach Plato nun Erkenntnis zu erlangen, muss der Mensch von seinen Fesseln befreit werden und hinter das Feuer zu gehen. Nur durch den Schmerz des Geblendet-Werdens und dem Weiterforschen erlangt der anfangs gefangene Mensch zu Erkenntnis.

Warum ich jetzt hier so philosophisch werde? Es passt zu einem Klassiker des Action-Sci-Fi-Films: „Matrix“. Wir haben in der Schule tatsächlich „Matrix“ geguckt, um Platos Höhlengleichnis daran zu erklären: In „Matrix“ ist es die ganze Menschheit, die sich „Schatten“ vorgaukeln lässt. Unter diesen befindet sich auch Thomas A. Anderson (Keanu Reeves), der neben seinem Job in einer Software-Firma auch als Hacker mit Namen Neo etwas dazu verdient. Eines Tages tritt die geheimnisvolle Trinity (Carrie-Anne Moss) in sein Leben und stellt ihm Morpheus (Lawrence Fishburne) vor, der ihn darüber aufklärt, was die „Matrix“ wirklich ist. Morpheus sorgt dafür, dass Neo seinen Fesseln entkommt und die Wahrheit erkennt.

Ich will jetzt nicht weiter zur Geschichte von „Matrix“ schreiben, die meisten kennen den Film sicherlich und die, die ihn noch nicht kennen, sollen nicht zu viel erfahren.

„Matrix“ ist ein Beispiel für das Gute und das Schlechte an Hollywood:

Zuerst das Gute:

Mit viel Spannung wurde 1999 auf den Film der Wachowski-Brüder gewartet. Und der Film konnte allen Erwartungen gerecht werden:

• Die Effekte waren der Hammer. Mittlerweile sind sie ja schon ein alter Hut, aber die Bullet-Time-Effekte, schwebende Menschen, akrobatische Fights mitten in der Luft – das sah einfach nur extrem cool aus.
• Wie das Beispiel mit Plato zeigt, gelang es unter anderem auch, Blockbuster-Kino mit Niveau zu machen. „Matrix“ ist nicht nur einfach eine Aneinanderreihung von Effekten, die Story regt durchaus zum Denken an und wird gekonnt in Bilder gesetzt (hierbei ist mir endlich mal aufgefallen, dass die Bilder in der Matrix immer einen leichten Grünschimmer haben, während die Bilder außerhalb der Matrix „normal“ belichtet sind – ein kleiner, aber feiner Story-Effekt, der die verschiedenen Wechsel schön verdeutlicht).
• „Matrix“ ist Erlösergeschichte, Märchen (Gut gegen Böse), Gesellschaftskritik, Science Fiction und Philosophieunterricht zugleich.
• Mit dem äußerst fiesen Agent Smith (Hugo Weaving) gibt es mal wieder einen herrlich fiesen Fiesling.

Jetzt das Schlechte:

„Matrix“ baut sich eine eigene komplexe Mythologie auf, die dem Zuschauer aber nur in Häppchen serviert wird. Das ist aber noch nicht das Schlimme – schlimm wird es erst, wenn man sich „Matrix Reloaded“ und „Matrix Revolutions“ mit dazu rechnet. Keine Ahnung, aus welchem Grund diese beiden Fortsetzungen wirklich entstanden sind:

Hier versauen sich die Filmemacher ihren eigenen Klassiker gehörig. Ich kenne persönlich niemanden, der mit den „Erklärungen“ aus Teil Zwei und Drei etwas anfangen konnte. Dazu werden die Filme fast nur noch reine Effektschlachten. Teil Zwei und Drei haben zwar auch noch ein paar tolle Sequenzen, bleiben aber meilenweit hinter dem Original zurück.

„Matrix“ ist das Unglückskind, aber nur wegen der Fortsetzungen. Das Original kann sich mehr als nur sehen lassen und sei hiermit jedem wärmstens ans Herz gelegt, der den Film noch nicht gesehen hat (gibt es solche Menschen überhaupt???)

Wertung: 9 von 10 Punkten (geile Story, geile Effekte – ein seltenes Exemplar von Popcorn-Kino mit Köpfchen)

June Evans – If You Want My Lovin’

Lurigt intro på den här låten, man förleds ju att tro att det handlar om en ballad. Sen vaknar det hela till liv och sen när man hör den vokala insatsen sätta igång så blir det till ett enda WOW. Hon har en riktigt skön röst, helt i min smak, märkligt att jag aldrig hört talas om June Evans tidigare.

Ja, som ni märker så är jag ute och samlar på mig en massa nygamla influenser och en av de bästa källorna för sådant just nu är FFSOUND, en YouTube-kanal som jag är väldigt förtjust i eftersom den innehåller så makalöst mycket bra musik helt i min smak. Så nu har jag inte tid att skriva mer, måste lyssna vidare och se om jag hittar nåt annat kul.

Tjillevippen

notbugs

Skwares – Ride It

Tänka sig, jag är redan tillbaka i funkspåret efter min lilla utflykt till houseträsket. Det här gänget är en helt ny bekantskap för mig men jädrar vilken skön, go och dansant funk de snickrar ihop. Finns egentligen inte så mycket mer att säga så jag tror vi nöjer oss med det.

Tjillevippen

notbugs

Kristine Blond – Love Shy (Tuff Jam Classic Vocal)

Ska nog inte ge mig in i några djupare tolkningar av titeln. Jag nöjer mig med att konstatera att det är en grymt bra låt. Som ni kanske märker så har jag halkat av funkspåret och varför det bidde så har jag inte en aning om. Eller, när jag tänker efter så hänger det ihop med att förra låten med Todd Edwards hörde jag i min MP3-spelare förut när jag var ute och handlade. Så då tyckte jag att den vill jag ha med på bloggen och när jag då börjat på house/garage-spåret så är det svårt att sluta för associationsbanorna går igång på högvarv.

Tjillevippen

notbugs

Todd Edwards – Saved My Life (Grant Nelson’s Ultimate Salvation Mix)

Bland Grant Nelsons alla remixar så tillhör den här mina absoluta favoriter. Det är en enda orgie i pianohouse av det slaget som härjade som värst i mitten på 90-talet. Själv kan jag aldrig bli mätt på det och speciellt inte det underbart svängiga Swing City-soundet som kom att göra ett rejält avtryck om man ser till housemusikens historik.

Tjillevippen

notbugs

Park Avenue – Slow Motion

Nån som får samma associationer som jag när ni hör den här låten? Den har nämligen ett meloditema som påminner om en annan gammal favorit. Men jag måste säga att jag är otroligt fascinerad över att jag hittar så mycket bra gammal musik som jag aldrig hört innan. Igår var en riktig höjdardag när jag halade in både Atlanta, Jeff Tyzik plus att jag återupptäckte The Joneses. Idag lär det dock inte bli några större stordåd på musikletarfronten då jag är lite off. Så jag betar istället av min backlogg som iofs oxå innehåller en hel drös nyupptäckta pärlor.

Tjillevippen

notbugs

Five O’Clock – When The Cat’s Away

Den här låten påminner om en annan låt från ungefär samma tidssfär. Kan bara inte komma på vad det är men det är speciellt basslingan som är så extremt bekant på något vis. Annars så passar den här låten ju ganska bra in i det funkspår som jag för tillfället är inne och harvar på.

Annars så går det lite på halvfart idag, är lite mör efter gårdagens utflykt till Nässjö. Men förhoppningsvis så sitter det inte i alltför länge för jag har så uttans många uppslag på inlägg som jag skulle vilja få ur mig. Om jag låter dem ligga alltför länge och skvalpa i hjärnkontoret så blir det inget bra utan bäst är att få dem på pränt medans de är färska.

Tjillevippen

notbugs

Ingen video denna gång

Men varför inte ett litet julklappstips istället?

Jeff Tyzik – Jammin’ In Manhattan

Inser att jag är inne i en funkperiod just nu för jag dras väldigt mycket till musik som har mycket funk i sig. Den här skapelsen är en helt ny erfarenhet för mig och ger associationer till Tom Browne, Stanley Clarke, Herbie Hancock m.fl. Uttans bra är det i alla fall och bitvis så är det ståpälsvarning.

Måste för övrigt berätta om ett intressant fenomen. Har ju den lilla widgeten Feedjit på högra sidan av bloggen. Där kan man då se var folket som besöker bloggen kommer ifrån. De senaste dagarna blev jag lite förbryllad när det började trilla in besökare från alla möjliga hörn på jorden. Det kom besökare från Pakistan, Indien, Turkiet och en mängd andra länder som lixom inte språkmässigt torde ha något utbyte av min blogg.

Så först tänkte jag att de hittat hit pga musiken och det kan till viss del nog äga sin riktighet. Men hur i hela fridens namn har min blogg plötsligt kunna tränga igenom det stora bloggbruset som trots allt finns. Jo, det var tack vare en snubbe som skapat nåt som han kallar alphainventions.com. Det är en sajt som i realtid loggar inlägg från alla möjliga bloggar och av någon anledning hade någon lagt till min blogg i hans bevakningslista. Vem som gjort det vet jag inte men det kvittar för det är ändå lika fascinerande att folk av någon anledning fattar intresse för bloggen trots att den bara blinkar förbi på nån sekund på hans sajt.

Men det kanske kan sporra nån människa där ute i något avlägset land att börja lära sig svenska bara för att kunna ta del av mina blogginlägg.

Tjillevippen

notbugs

The Joneses – Summer Groove

Den här låten har en sån underbart funkriffig gitarr som lixom driver fram hela låten. I tonåren var det en sån låt som jag gärna spelade med sjukligt hög volym hemma i pojkrummet i radhusområdet Oxen i Västervik. Måste ändå säga att jag hade hyfsat toleranta föräldrar med tanke på hur aktivt mitt musikintresse var. Enda gången jag kan påminna mig om att de var riktigt arga på mig var när jag hade släpat ner 4 st Cerwin Vega PA-lådor i källaren och blåst på för fullt. Då hörde nämligen grannen som bodde tre hus bort av sig och klagade på att det vibrerade i barnsängen där deras lilla nyfödde son låg och skulle sova men inte kunde somna.

Tjillevippen

notbugs

Atlanta – More Than Funky

Hade egentligen planerat att ta en liten middagslur då jag är rätt trött idag. Har varit i Nässjö på förmiddagen och provat ut nya glasögon. Hade lixom bestämt mig för att prova på en lågprisoptiker den här gången och ingen av de två optiker vi har här i Eksjö faller inom den kategorin. Så då bidde det Specsavers som finns i Nässjö vilket inte ligger längre bort än att man tar bussen dit på lite drygt en halvtimme.

Så nu är det bara att vänta på besked att mina nya glasögon ska bli klara vilket beräknas ske inom två veckor, sen får jag ta en ny utflykt och åka över och hämta dem. För den som undrar lite om vad ett par glasögon kan gå på hos Specsavers så kostade mina 1325:-.

Båge 595:-
Antireflex + Repskyddsbehandling 600:-
Två års drulleförsäkring 125:-
Synundersökning 5:-

Lite skillnad mot mina gamla superdesignade glasögon med titanbåge som jag fick ge 5.500:- för en gång i tiden, fast dem har jag nu haft i 13 år så det var dags att byta. Har märkligt nog fått bättre syn på ena ögat vilket har fått mig att tro att jag fått sämre syn på det andra vilket inte var fallet. Däremot så har brytningsfelet jag har ändrat sig lite så där behövdes en justering.

Ja, det var lite om mina glasögonaffärer, inte så mycket discoglamour över det, men so what, det är min blogg så då får ni räkna med att det kan bli lite sånt ibland. Men jag försöker hålla mig till musiken i första hand och då är den här låten ett kalasexempel på hur man hela tiden hittar nya favoriter. Den här hörde jag såklart på nätradion Funk365 som jag skrev om igår. Ett riktigt glädjepiller som får en på bra humör nu när det är så mörkt och grått ute.

Tjillevippen

notbugs

Sentimentale Grundstimmung? Kein Bock zu arbeiten? Wie wäre es mit einem kurzen Flashback in die Zeit, als alles noch so simpel und schön war? Atari hat jüngst seine 8-Bit-Arcade-Klassiker…

…auf die eigene Website gestellt. Komplett spielbar. Für umsonst! Direkt im Browser, ohne Downloads. Als kleines Vorweihnachtsgeschenk an die alten Fans.
Auch sonst hat die Seite ein Facelift erhalten. Aber das Highlight sind klar die funktionierenden Klassiker, die in der Regel ganz simpel über die Tastatur gespielt werden. Sehr schön: Es gibt ausführliche Anleitungen in deutsch, was dem jugendlichem Nachwuchs erlaubt, einen 30-Jahre-Zeitsprung zu unternehmen und herauszufinden, was die Eltern damals so gefesselt haben könnte. Daher sind natürlich Titel wie Asteroids, Battlezone oder Lunar Lander dabei. Nette Idee: Es gibt eine globale Highscore-Liste. Männer, ran an die Waffen! [Ralf]

[Atari Arcade]

Aufgedeckt: So sehen Space Invaders in Wahrheit aus

Parade der schlechten Computerspiele

OnLive will die Gamekonsolen killen

B.B & Q Band – Mistakes

Ännu en mästerlig produktion signerad Jacques Fred Petrus och Mauro Malavasi. Tittar man på listan över vilka som varit med och sjungit på albumet där denna är med så är det en lista som heter duga. Bakgrundsvokalister var nämligen bl.a Luther Vandross, Fonzi Thornton och Diva Gray. Så herr Petrus hade förmåga att samla de allra bästa förmågorna på sina produktioner vilket nog är en anledning till att slutresultatet blev så uttans bra.

Tjillevippen

notbugs

Jag har läst igenom första delen av Marcel Proust mastodontverk På spaning efter den tid som flytt och mitt mål är att ha tagit mig igenom hela romansviten när vi når mars månad (ska jag hinna med andra böcker också så är det inte realistiskt att tro att jag kan bli färdig innan dess).

Nu vet jag inte om jag ska gå över direkt till del 2 eller om jag ska läsa lite andra böcker först. En recension utlovas, men jag kan redan nu säga som så att en verklig bokälskare bara inte får missa På spaning efter den tid som flytt, att döma av hur den första delen var så är det en underbar romansvit, om man kan ha överseende med att Proust skriver långa meningar som mest av allt går ut på hur något känns för hans huvudperson. Det här är liksom motsatsen till deckare eller spänningsromaner och passar definitivt när man känner för något lugnt och icke-upprörande.

Uppdaterat före publicering: Jag började på del 2 redan dagen efter det att jag skrev ned ovanstående anteckningar…

Taxi – Let The Sunshine In

Svensk disco av bästa märke är detta i mina öron. Därtill den bästa cover av låten Let The Sunshine enligt min åsikt. Jag hade förmånen att få se det här gänget live nån gång på senhösten/vintern 1980 tror jag det var eller möjligtvis början på 1981. Platsen var i alla fall Mayday Club i Västervik och jag minns inte så mycket från själva konserten mer än att de var riktigt bra, men man kunde ju bara en av låtarna de släppt på skiva och det var den här.

Däremot så uppstod en pinsamhet efter konserten och det var när DJ’n skulle börja spela igen. Han hade nämligen inte fått spela den här låten innan de uppträdde för att inte förstöra intresset innan konserten. Men efter konserten var det helt ok och då släppte han loss tolvan med Taxi framförandes Let The Sunshine In i Cerwin Vega-systemet med sina dubbla jordbävningshorn.

Snacka om att konsertljudet vi precis hört innan bleknade rätt så rejält vid jämförelse. Även om de hade ett helt ok PA som kunde leverera bra tryck och volym så var det en västanfläkt i jämförelse med discoanläggningen på Mayday. Så man kan säga att det blev lite pinsamt eftersom gruppen var kvar och fick höra kvällens insats devalveras av en vinylskiva och då till på köpet en vinylskiva med dem själva.

Men man kan ju trösta dem med att det var en uttans bra vinylskiva som de spelat in. Den platsar definitivt på topp tio-listan av de bästa svenska discolåtarna av klassiskt snitt. En annan låt som jag spontant kan komma på som oxå platsar där är Sad Motion och deras låt Den Där Festen. Tyvärr så finns inte den på YouTube annars hade den varit given på bloggen helt klart. Men man kan inte få allt och man kan ju alltid hoppas på att den dyker upp så småningom i alla fall.

Tjillevippen

notbugs

Den här hösten har inneburit många klassiker i köket, efter alla utflykter till asiatiska och sydeuropeiska kök. Det känns faktiskt nytt i munnen när man inte ätit de här rätterna på länge och kalibrerat smaklökarna i andra områden.
En av rätterna vi ätit är Kårdon blå. Jag förstår varför den blivit berömd, det är gott.
Jag brukar hoppa över de trista färdigskurna lövbiffarna som finns i vår lokala affär och köper istället utskuren biff eller kanske rostbiff. De kan man skära rätt tunt,  5-6 mm och sedan banka ut mellan två fastfoliebitar med hjälp av botten på en kastrull. Efter en dålig dag på jobbet är det rena terapin – bank, Bank, BANK!

Jag försökte utan engegemang eller tur hitta historien om Cordon Bleue, det blå bandet, där den här rätten ska ha kommits på.  Slår man på engelska Wikipedia hamnar man på Wienerschnitzel. Ja, det är ju i princip ost- och skinkfylld schnitzel.

Kårdon blå

• 4 skivor lövbiff av nöt, ca 125-150 g per styck
• 8 skivor stark ost , hergård, grevé, gruyére
• 4 skivor rökt skinka av prosciuttotyp
• Fransk senap
• salt
• smör

Panering

• 3 st små ägg
• 2 dl mjöl
• 4 dl panksmulor eller ströbröd
• salt och peppar

Lägg ut lövbiffarna på skärbrädan, salta. Bred på senapen, lägg två skivor ost och en skiva skinka. Vik ihop.
Bred ut köttbitarna, salta och peppra. Bred på senap, läggpå skinka och ost. Vik ihop genom att vika upp en centimeter i nederkant och sedan överkanten i mitten. På så sätt bli det en ficka som den smälta osten inte lika lätt kan smita ifrån. Fäst med tandpetare.
Panera i  först saltatopepprat mjöl, sedan uppvispat ägg och slutligen pankosmulor. Använd bestick, fingrarna växer annrs med peneringen till handbollsstorlek.
Stek på mellanvärme i smör 5-7 minuter på varje sida.

Raja Nee – Turn It Up

Ännu en låt jag plockat från den mängd höjdarlåtar som spelas på webbradion Funk365. Det hela är producerat av Jimmy Jam & Terry Lewis, men tyvärr så verkade inte det hjälpa Raja Nees karriär nämnvärt då hon bara släppt ett album där den här låten ingår bland annat. Sen bidde det inget mer, varför har jag inte en aning om, men det kan ju bero på att konkurrensen på marknaden vad gäller kvinnliga hip-hop och R&B-artister var tämligen brutal i mitten på 90-talet.

Annars så andas den här låten väldigt mycket samma känsla som Naughty By Natures Hip Hop Hooray som kom ett par år tidigare. Medan Naughty By Nature nöjde sig med att sampla lite trummor till sin låt så samplade herrarna Jam & Lewis desto friskare till den här skapelsen.

Isley Brothers – Make Me Say It Again Girl

Ja, eftersom det var bröderna Isley som det samplades ifrån så står även bröderna Isley med som låtskrivare på Raja Nees Turn It Up. Så de bör ju ha fått in en och annan cent i royalty utan att behöva göra speciellt mycket mer än att låta recycla en av sina gamla låtar från 1975.

Själv så föredrar jag då Raja Nees låt som ger mig så mycket av den där 90-talskänslan som man trodde man hade glömt bort. Men jag inser att jag mer och mer börjar intressera mig för det decennium då mycket musik flög förbi utan att jag registrerade vad det var för nåt utan bara diggade för stunden. Har ju t.ex återupptäckt tjejtrion SWV som spelades friskt på radio och klubbar i Sthlm under de åren jag bodde där.

Tjillevippen

notbugs

Tavares – Only One I Need To Love

Finns en grymt bra nätradiokanal som heter Funk365 där jag hörde den här låten igår. Kan inte påminna mig om att jag hört den låten innan, men det finns väldigt mycket bra man missat genom åren, även när det gäller sådana storheter som Tavares. Kan i alla fall trösta mig med att jag sett dem live en gång i London.

Men jag kan rekommendera ett besök på Funk365, själv använder jag Winamp när jag lyssnar på den. Så då går man in på hemsidan och klickar fram webradion så får man välja att öppna eller spara en playlista som startar själva streamingen. Jag har gjort så att jag sparat playlistan i min musikmapp, sen kan jag enkelt komma åt att lyssna bara genom att dra igång playlistan så hoppar det hela igång per automatik.

Lyssnar just nu på en grymt bra låt där som jag aldrig hört tidigare och som jag absolut måste dela med mig av på direkten.

Veneice – This Good Good Feeling

Helt klart en perfekt radiokanal om man vill ha bra musik som står och puttrar i bakgrunden och är less på sin egen musiksamling. Alltid dyker det upp nåt nytt och ska jag vara ärlig så är det faktiskt väldigt mycket “nytt”, dvs sånt som jag aldrig hört förut men som är från det goda 80-talet för det verkar som de är mest inriktade på disco, funk & soul osv. från 80-talet och framåt.

Eftersom det är en fransk kanal och mina franskakunskaper är extremt dåliga så har jag tyvärr inte så mycket glädje av deras hemsida. Men jag gläds i alla fall åt att det finns såna fyrbåkar som sprider den musiken som jag tror hela mänskligheten skulle må bra av att lyssna på.

Tjillevippen

notbugs