En liten paus i uppsatspluggandet för ett inlägg. Blev så fascinerad av dessa herrar igår att jag måste delge det för er med. Jag har hypat upp trion Miike Snow tidigare då jag blev förälskad i singeln Animal för några månader sen. Inte blev det bättre efter att träffat dem och sett dem live.

Mötte upp med hela bandet (a.k.a. Pontus Winnberg, Christian Karlsson och Andrew Wyatt) innan spelningen på Parken. Huvudsångare, och enda New Yorkbon i bandet, Andrew Wyatt, bad i princip om ursäkt för att han var med då han pratade engelska. Jag hade ju formulerat mina frågor multispråkligt här då, så jag sa att det va helt lugnt. Dock så vet jag av erfarenhet att det oftast går ganska illa att intervjua tre personer samtidigt om man gör det för radio. Jag frågade därför om de kunde välja ut en som fick svara för hela bandet. Undrar i efterhand om det lät lite drygt? Hoppas och tror inte det dock…

Den fantastiska idén att snurra champagneflaskan för att lösa problemet, resulterade i att Pontus fick ta hand om pratet. Andrew bad om en rematch men det blev det inget av.

Det resulterade i en timmes prat om allt från Toxic (Pontus och Christian var med och proddade den ja. Bästa Britneylåten – no competition) till varför man ska hänga i Seattle. Var ett litet solsken som öppenhjärtligt pratade om det mesta. Sen blev det mycket off-the-record som jag i ärlighetens namn tänker låta vara det också. Då jag lever i uppsatsskrivande just nu får klippningen vänta, men så fort uppsatsen är inne fixar jag intervjun och lägger upp den här förstås.

Konserten på Parken var utsåld. Mysig förbandskonsert med Little Majorette. Började väldigt bra till och med med skön och enkel popmusik, men segades ner något längre in i spelningen. Mycket potential, men lite för likriktat och enkelt. Det må vara en liten scen, men jag efterfrågade lite mer liv och rörelse.

Sen gick herrarna på i sina vita masker. Det var redan varmt i Parkens lilla källarlokal, och deras intro gjorde inte direkt värmen mindre påtaglig. Jag filmade Animal som du kan se nedan. (Fortfarande inte ägare av en videokamera så ja återigen, dålig ljud/bild, men som vanligt vill jag i alla fall att ni ska få en känsla av stämningen) Efter halva låten rann svetten ner över ansiktet och förblindade mitt högeröga. Men jag log sådär larvigt nöjd ändå.

Priset för bäst på scen går till Christian. Galen energi. Trummade som en idiot och han rörde sig så skönt på scenen. Var också en fruktansvärt bra stämning i den fullsmockade lokalen. Folk var glada och det verkade finnas riktigt många sanna fans där då det blev mer av allsång än jag trott. Så även om Pontus menade att de hade sin allra största fanskara i södra USA, så finns det definitivt ett stort, hängivet crowd här med. Tror vi kommer se mycket mer av dem framöver.

Missade du dem i Göteborg och Malmö kan du se dem ikväll i Stockholm!

Igår var jag ganska vilsen, men på ett bra sätt. Jag minns att det regnade på eftermiddagen och när jag skulle gå till min pianolektion fick jag ta stora gröna golfparaplyet som skydd för mig och noterna. Jag väntade på den där stentrappan (som jag svär på var mycket högre när jag var sju år) och drunknade lite i kent-texterna. Det var rätt så mäktigt att se på ett flygplan som flög tvärs över himlen vars motorer lät som ett nära bilxtnedslag. Planet lös upp molnen framför sig med sex lampor, varav en röd och en grön, och dess hastighet var snabbare än introt. För jag upplevde allt detta till introt i Vals för Satan (din Vän Pessimisten) av kent. Det lite obehagliga var att exakt samma scenario inträffade när jag klev ut på trappan en halvtimme senare efter min lektion. Och Jocke sjunger refrängen, klämmer i från tårna med Om jag hade lite hjärta… ♥

Senare, närmare bestämt lite innan 22, var jag och Johanna på väg mot nya äventyr! ABC, Ace Beat Connection, hade återvänt från det döda (?) men med den stora förbättringen artonårsgräns för att lokalen nu var Mango bar. Åh, hade saknat Ace riktigt mycket insåg jag när vi hängt av oss kapporna och köpt fin cider till underbara indiebeats. Det var dock väldigt lite folk, vi var bland det första (vi hängde inte på låset, vi hängde inte på låset) men det var en så sprudlande stämning i luften. När väl den första dansaren tog sitt första steg följde vi snart efter. Visst, jag saknade Håkan och The Killers lite grann bland all electro men det gjorde ingenting, ingenting fördet var onsdag, The Teenagers-låtar spelades och det var så rent…

Svarta dagar följa av vita näääätter… eller är det tvärtom? Inte igår. Idag, för imorgon avgörs hela min framtid: BiologiB-prov om hela människokroppen. Så nu ska jag sluta skriva. Även om jag skulle kunna göra det här inlägget lika långt som kapitlet jag ska läsa nu är. Fyratimmarsläsning. Åh, längtar till JULEN, alla konserter och NYÅR. Förhoppningarnas frid är den enda sanna friden. Och delad glädje är dubbel glädje.

►JULIAN CASABLANCAS – 11th Dimension (igen…alltid!)
►MGMT - Kids (återupptäckande, för den var för söndertrasad hela sommaren)
►JUSTICE – D.A.N.C.E. (typ kvällens tema ju.)
och alla andra låtar på Ace-bloggen, i ACE-listan och i mitt huvud.

Two Weeks, more or less./Jenny

NU har dagen kommit. Ikväll firar studentradion sin 30 årsdag med fest på Jazzhuset. Det kommer bli en kväll att minnas tänker jag. Som vanligt kommer artister och dj:s representera bredden på stationen, med allt från hip hop till folkrock. Samtliga bokade liveakter har faktiskt legat på rotationslistan också – minst en gång Kolla in schemat nedan:

Liveakter på scen

22.30 Steget

Nils Dahl och Matilda Sjöström gör Göteborgspop på ypperligt sätt. Du har hört deras första singel Kom igen på K103.
Steget på Myspace

23.30 Anton Kristiansson & Petter Seander

Jag har nämnt hans namn ett antal ggr innan. Anton Kristiansson är namnet på allas läppar för tillfället. Har du inte hört Lilla London så ligger du lite efter. Kom och se han live istället så slipper du känna dig lost
Anton på Myspace

00.15 Räfven

Folkligt, dansant med inslag av reggae och Balkanfeeling – på svenska. Jag brukar inte ta ordet svängigt i min mun, men blir så illa tvungen då det faktiskt är precis vad det kommer att bli.
Räfven på Myspace

DJ:s

Stora dansgolvet
Groove 20.00-21.30 (allt från house till electro, hip hop & funk)
Down Right 21.30-22.30 (soul)
Come Clean 22.45-23.30 (hip hop)
Breeze 23.50-00.15 + 00.40-01.30 (houzemusic)
Bassline 01.30-03.00 (dubstep, drum&bass)

Lilla dangolvet/baren
Charlottas Örhängen 20.00-21.00 (svenska hits, från schlager till evergreens)
Eva + Kennet 21.00-22.30 (blandat, men mycket reggae, hip hop och pop)
Tumidanda: 22.30-01.00 (italodisco)
Come Clean: 01.00-01.30 (hip hop)
Sandra 01.30-03.00 (inte bestämt mig för vad det blir än hehe, kan bli allt från indie till techhouse)

Så kom kom kom, det kommer bli så grymt! Om du vill höra/läsa mer om DJ:zen, kolla in K103:s hemsida!

Ses ikväll! Om inte förr på lilla dansgolvet efter 01:30 hoppas jag

Ett nytt roligt uppdrag är arbetet med Åhléns Klubb Barn! Kaplan heter relationsmarknadsföringsbyrån som sköter allt för Åhléns Klubb. Tillsammans med Kaplan designar jag material för klubben som kommer ut i vår. Det innebär massor av skisser, bildidéer, fotodagar i studio, möten med fotograf, stylist, inköp, osv. Barnsligt roligt och mycket utvecklande!

(Åhléns hemsida visas här, men den arbetar jag inte med)

Live & Jive #18 går av stapeln på Safiren i Katrineholm lördag 27:e februari 2010. Du kan redan nu köpa biljett hos Sivletto!

Följ den här länken for all your Live & Jive needs!

The Montesas kommer! Och de tar med sig The Montesitas! Mouse kommer över från England med sina plattor! Boppin’ Steve! Harmonica Sam! Sivlettos skivansvarige Jungle Jim lirar skivor! Det gör även Rev. Billy Hill. The Mean Devils kliver upp på scenen de också! Ja du hör ju, det blir schwinigt skoj.

Det var min tur til å arrangere månedens klubbtreff og alle kunne komme – med unntak av hun som har emigrert til Svalbard for ett år da. Lovlig og gyldig fraværs grunn det må man si… Vi var 8 som spiste kveldsmat og skravlet og slappet av, mange med strikketøy og noen uten en ting. Jeg var en av dem som ikke gjorde en ting selv om prosjektene er mange. Noen kort fikk jeg solgt og – en som gjerne ville ha litt julekort så det måtte hun jo få lov til. Blir jo gjerne til at man lager for mange så det er greit å bli kvitt noen på den måten og. Må bare passe på sånn at hun ikke får ett likt i posten som hun har kjøpt

Jeg kom meg opp av sofaen i tide tidliger i kveld og fikk gjort det meste klart før de strømmet inn døren. Ungene ramlet og inn en etter en og eldstemann syntes det er litt flaut å måtte gå forbi og si hei. Ser dem jo bare en gang eller to i året så jeg skjønner den. Husker selv fra jeg var på hans alder at det var ikke spesielt morsomt å måtte gå frem og si hei og “vise meg frem” for mammas kusiner når hun hadde kusinetreff. “Å så stor du har blitt ” osv… Frøkna derimot synes det er litt spennende og kom ramlende inn bakveien rett på spisebordet midt i maten luktende hest… Godt man er forskjellige.

Lenge ble de idag og – har vært noen ganger vi har gått hjem lenge før klokka er 22 men idag ble den halv elleve før siste gikk. Synes det er hyggelig jeg når man har tid til å sitte litt lenger selv om det kanskje er jobb og alt dagen etter. Vi samles ikke så ofte alle sammen lenger så når vi først samles så kan vi bli sittende litt.

Men nå er det leggetid atter en gang kjenner jeg – imorgen er det fredag og jeg skal starte dagen hos legen med eldstemann og et bein som gjør vondt. Mulig det bare er voksesmerter eller noe sånt – men greit å sjekke ut at han ikke har tråkket over eller andre ulumskheter. Så da blir det litt kortere jobbedag men det er igrunn greit. Idag fikk vi spørsmål om vi kunne gjøre en ekstra innsats men det ble nedstemt fordi vi allerede har fått minket bunken betraktelig de siste 2 ukene. Fortsetter vi sånn så er vi ajour iløpet av november…

Men nå – god natt

Come Clean radio

Gå in och ta en titt!

Massa nya program har startat i höst och en hel del gamla klassiker är kvar såklart. De flesta kretsar kring allt som rör kultur – och givetvis en väldig masa musikprogram med en helt fantastisk bredd i musikgenres.

Några exempel:

Hip-hop med Come Clean Radio
Techno med En kulen natt
Afrobeatz med Sounds from Africa
Dubstep/drum&bass med Bassline Express

Kan också informera om att det inom mycket kort kommer firas något alldeles speciellt då K103 firar 30 år! Detta kommer firas på Jazzhuset den 25:e november. Finns ju minst sagt ett ganska stort, gött gäng med DJ’s på stationen så det blir en skön blandning från dj-båsen. Lite bokningar med. Hypade Anton Kristiansson kommer uppträda bland andra. Mer info kommer inom kort!

Peppa med Anton så länge. Kalle å jag har suttit många ggr under de senaste veckorna och letat på you-tube för att se om ett fullängdsklipp kommit upp så man kunde dela det med dem som ännu inte hört vår nya göteborgspöjk. Här e det nu

Fredagskvällen var precis så bra som man önskar att en 12-timmars-fest-kväll i New York ska vara. Hela dagen efter gick dock åt att slicka våra sår. Rörde oss som mest ner för trappan en gång… men visst var det värt det

Piffade upp oss med lösögon och begav sig till lower east side. Inväntade min numera New Yorkbosatta fina väninna Maria med en öl på inget annat ställe än Sombrero restaurant. Haha vi smälte ju inte in fantastiskt med glittertröjor och färgstarka fodral direkt.

Drog sedan vidare till en mycket intressant klubb/bar, The Apotheke. Fasade redan då inför möjligheten att bli panka innan kvällen var slut då drinkarna kostade 18 dollar… Men gott var det. Emelie påstod att det var den godaste drink hon någonsin druckit. Jag tror priset förblindade henne och höll inte med efter att nästan satt stjärnanisen i halsen.

Kontrasternas kväll följdes av sunk-punkbar. Minns inte det namnet dock. Toaletten besöktes med yttersta skepsis. Men stod man upprätt och undvek att röra något där inne gick det bra. Ryktet sade att Chuck Bass hängt där ibland och druckit öl så vi kunde ju inte annat än att göra ett besök i hopp om att han var törstig just ikväll..

Mötte upp med lite fler New Yorkmänniskor och drog för att se Ida Engberg utw i Brooklyn. Hon var fantastiskt bra. Grymt tungt set. Vi dansade som idioter.

Avslutade morgonen med svartklubb i krokarna. Mäktigt ljus och ljud samt massor med dansanta små liv och trevliga människor. Den gigantiska discokule-anordningen fascinerade oss ett bra tag. Sasha. och Three var riktigt, riktigt bra.

Lite klipp nedan för att känna på den sköna känslan på klubbarna.

Några linkz att kolla in om du vill dansa i NYC för tillfället
(har visserligen inte besökt/utforskat samtliga, men jag tror på det)
Cielo NY (ex= Carl Cox nästa vecka!)
Bar 13
Pacha NYC (beware, kan nog bli lite väl brat, men verkar ha bra bokningar)
Flawless (Styr upp Verboten som b la huserade Ida Engberg i helgen)
Biatch Corp
Techno NY

Då var man i staterna igen då och åh vad fint, underbart, härligt och skönt det känns. Har precis avslutat en delikat frukost med blåbärsbagels. Innan dess var jag ute och gick en långpromenad. Helt fantastiskt var det och jag blev tårögd bara av att strosa runt på gatorna fram och tillbaka. Tog en tripp från vårt lilla hus på 24th upp till 50th.

Vill bara förtydliga att i två veckor framöver blir det lite annorlunda blogging från min sida. Har blivit halvt tvingad att jag måååste blogga om NYC. Det kommer bli lite mindre musik, lite mer storstad. Hoppas du tycker det är kul att läsa ändå Eftersom jag älskar den här stan så mycket så ska jag försöka ge lite tips på fina saker att göra. Nummer ett kommer här:

Skippar den här kronologiska ordningen och går tillbaka till gårdagen. Lite pics och filmer från resan hit. Allt gick nästan läskigt enligt planerna. Planen kom som de skulle. Vi fick vegomaten precis som vi skulle (motsatt American airlineseffekt även kallat) och precis så mycket Baileys som vi ansåg att vi behövde.

Vi anlände också till vårt Bed & Breakfast precis som vi skulle. Rummet är fint och frukosten GRYM. Att vi dessutom har trådlöst som är fungerande är ju nästan lite för bra för att vara sant. Det enda vi skulle kunna klaga på var det faktum att det var runt noll grader när vi skulle sova och fulla turister gick och sjöng New York New York i falsett när vi behövde sova bort jetlagen. Men. Eftersom att de är så söta här har vi idag fått en liten värmefläkt. Emelie kommer nu kunna sova utan tre filtar, en handduk samt vinterjacka över sig. Mys!

Allt flyter alltså på som en len Starbucks frappuchino. (Har förresten nu hittat närmaste Starbucks. 29th street. Hello everyday user that is me.) Gårdagens besök på Star-Ledger är inget undantag. Har redan hittat ett stammisställe i NJ också. Tänkte att jag redan idag ska gå in och be dom ge mig the usual, aka a small vanilla latte mmm

Men jag längtar till Starbucks. Förstås. Emelie har lovat mig ett besök idag.

En strålande dansant afton utlovas
Idag är det clubbing som gäller. Ska möta upp med den allra bästa Maria som ska bli officiell guide till NYC:s klubbliv. Hon informerade precis om att Ida Engberg spelar i afton. Strålande, strålande. Därefter blir det The Bunker. Sjukt taggade är vi. Ja fy fan vad vi ska klubba.

Ida Engberg – well hello miss techno.

Daniel Bell – hallå herr minimal.

Nu på lördag så är det Sivletto Nights på Pet Sounds Bar, Skånegatan, Stockholm. Per Nordahl spelar no fillers just killers… blues poppers… 50-60s rock n roll… rockabilly… rhythm & blues… surf… up tempo soul… popcorn. Inget inträde. Öppet till 01. Men inte nog med det, i dj-båset denna gång hittar du även Marcus Mårtenson!

Tog bussen ner till Malmö igår eftermiddag. Trevligt trevligt att vara tillbaka i södern, men lite synd att behöva lämna all Halloweenpepp som Göteborg stod för i helgen. Kolla in Ladyfestbloggen så kan du se vad jag och Hannah har tipsat om som du kan göra i helgen om du är kvar i götet. Motsägelsefullt råka ju både Hannah och jag lämna staden just denna helg men men

Vad har Skåne att erbjuda då? Jag skulle vilja säga att det faktiskt – för en gång skull är ett rätt dåligt val att besöka Malmö. Halloween tycks inte firas vilket jag i och för sig enbart är tacksam för. Men inget som intresserar mig på vare sig Inkonst eller Babel, så det lutar åt att åka tillbaka till gamla Lund för äkta studentfäst. Roooligt.

Annars är nog Köpenhamn ledande i helgen.

Käraste Sofie ringde och peppade på att Sensation White kom till Köpenhamn i helgen. Jag är kluven. Vill åka nån gång även om jag inte tror att stämningen riktigt är vad jag personligen föredrar med helrör och bakåtslickade män, men det kommer nog vara bra drag.

Biljetterna är dock största orsaken till tveksamhet. Går på cirkus 800 SEK. Lägg till resan och övriga expenses så är man en bit över 1000 SEK… Borde kanske sparas till NYC istället?

Men såklart. Gillar man dansmusik är det fint. Även om SW går mer åt kommersiell house vilket inte är min favorit del i det hela så kommer det vara en hel del bra sets. Axwell och Sebastian Ingrosso kör back2back vilket säkert blir bra. Men jag peppar personligen främst på Tocadisco. Så kanske. Kanske.

Även i afton är det Copenhagen som står för den dansanta peppen. Omar S spelar på Under vand. Jag har dålig koll själv men Detroittechno at it’s best säger ryktet vilket låter trevligt. Under vand har helt undgått min kännedom. Möjligen för jag aldrig letar fest i Köpenhamn kanske? Men tycks boka grymma klubbkvällar, så kolla in deras hemsida. Dessutom är man ju i Köpenhamn alldeles för sällan så det känns som det är dags kanske?

Avslutningsvis. Satt och kollade på de mest sedda you-tubeklippen, och i mitt sökande efter dansanta ting, fastnade jag för dansanta fångar oväntat nog.
34 822 711 visningar

Men detta är kanske ännu roligare. Så jävla bra låt också. Leve Bonnie.

Italiensk afton! På scen: The Starliters (Italy), Rockin’ Bonnie and the Rot Gut Shots (Italy) och svenska Steelhearted Trio. Gästdj: Rudy från Belgien. Inne i Satellite lounge blir det väldans svenskt med “Sjuans fik” i dj-båset.

Och på lördag så spelar Swingin’ Sue & Geeky Roy skivor på Sivletto kl 12 – 16.
Partyweekend? Partyweekend!

Vi var ute i igår, ett av mina rätt unika framträdanden i stockholms nattliv.

Jag hade fått veta att Hoxton Whores skulle spela i stan, och dem gillar jag ju… så jag drog ihop ett gäng och gick dit.

På nattklubbens hemsida gick det att anmäla sig till en gästlista, jag registrerade mig och fick ett mail med följande text:
“Att stå med på gästlistan innebär att du får du fri entré till klockan 00.00.
Kommer du efter klockan 00.00 och har skrivit upp dig får du förtur i kön.”

Gästlista, jo tjenare… Money talks, heter det – något som jag borde ha insett från början. Sen att 90-talister inte vet vad ordet kö betyder utan ställer sig där de känner för det (längst fram) och låtsas som ingenting (“Vaddå? Jag har faktiskt stått här hela tiden…”) gjorde att linjen av människor mer och mer såg ut som ett Anjo-päron i formen.

I vår kö hände ingenting. I den betalande kön trillade folk in så fint, så fint. Tre minuter i midnatt lackade jag. Det slutade med att vi ställde oss i den riktiga VIP-kön (folk som betalar för sig var uppenbarligen viktigare än snyltarna). Vi var inne på två minuter.

Som hämnd trängde jag mig i garderobskön, vilket fick mig att må något bättre. Sen bestämde jag mig för att kö-traumat inte skulle få förstöra hela vår kväll och gick till baren. Nu stod redan en av mina vänner där, och langade fram fem drinkar fyllda till bredden. Vi skålade på att det skulle bli en bra kväll.

Längst fram till höger om scenen fanns det ett litet bord som fick bli vår drinkparkering för kvällen, mycket praktiskt. Killen (som även köpte drinkarna) kom bärande på en stor ishink med två flaskor skumpa och glas till alla, oväntat men mycket populärt! Vi skålade igen och övriga folket på stället gjorde stora ögon – tro 17 det – jag antar att veckopengen inte räcker till mer än öl och inträde.

Ja, alltså.. klientelet på stället var ju ett skämt. Det var 18-årsgräns, vilket fick oss att känna det lite som att vi av misstag råkat hamna på någons studentskiva – hångel i soffan, fem brudar åt gången på toaletten (tur att de är så små i storleken, annars hade nån av dem kommit ut med avtryck från handdukstorken i ansiktet) och dans i ring med väskorna i mitten.

Jag pratade lite med en vakt, han var van sa han. Ja, det är väl det som är läskigt – vi vande oss också efter en stund och sen brydde vi oss inte så mycket. Vi var ju där tillsammans, vi hade roligt och inte ens 30 000 småttingar skulle få påverka det!

Stället hette Royal Garden, vilket jag i efterhand har förtått är en direktöversättning av Kungsträdgården. Fyndigt? Tja. Jag tycker mest det låter som en schabbig kinakrog, inte som ett namn på en nattklubb. Men å andra sidan, vi hade rätt roligt åt namnet ändå – efter att vi döpt om stället till Kindergarden…

Det enda som var lite synd var väl att de inte uppskattade musiken… När Hoxton Whores spelade på Solidaritet i våras var det en fantastisk stämning, något som jag inte såg röken av igår. Men det var rätt tydligt att de uppskattade närvaron av vår lilla grupp vid det adopterade drinkbordet, vi stod tillräckligt nära dj-båset för att räkna som en grupp musikentusiaster, och vi hade riktigt roligt. Musiken var bra och vi var alla väldigt glada (inte konstigt – efter all den skumpan…).

Jag hade en kul kväll, helt klart. Väldigt annorlunda med tanke på att jag inte går ut så mycket men det var kanske därför det blev så bra. Sen var det sällskapet – underbara personer som bidrog till den härliga stämningen, vår gemensamma förmåga att släppa kökaoset och gå vidare, musiken och ja… allt, liksom. Massor av kärlek till er!

Trött dag idag. En timmes extra söndag hjälpte inte så mycket, men det var det värt. En helg att minnas, helt klart. Tack!

…och förresten, om du gillar house – varsågod: Hoxton Whores promo

Många platser, forum och personer har en del i mitt musikälskande liv, och en speciell del fylls av Ladyfest där jag är musikansvarig tillsammans med Emma och Hannah. Ett fantastiskt fint nätverk, men en grupp tjejer jag gärna överöser med superlativ.

Projekt är som vanligt på gång, och du kommer få höra mer av oss i framtiden. Hur och vad vi än i framtiden väljer att investera våra kunskaper så börjar vi i alla fall med en ny, improved, website. Tror allt du behöver veta om oss faktiskt finns där. Spana in hemsidan här!

Just denna vecka är också en speciellt Ladyfestlig vecka då vi satsar på dj’andet.

På torsdag spelar Emma och Raisa skivor på Svanen på Jazzhuset, och Portrait painters uppträder. Gött blir det. På lördag spelar jag skivor. Även detta på Jazzhuset, men i en ny klubbtappning. Klubben heter Väsen och det är PREMIÄR på lördag! Dansant kommer musiken att vara med en massa DJ:s och Dufvan på scen!

Svaneneventet på Facebook
Väseneventet på Facebook

Avslutningsvis några sånger dedikerad till mina Ladyfestmedarbetare. För att ni är så duktiga, smarta, snygga, omtänksamma och flummiga på samma gång.

You said I must eat so many lemons,
’cause I am so bitter.
I said “I’d rather be with your friends mate,
’cause they are much fitter”

Igår tillbringade jag och syster större delen av dagen i hennes rum, rensande gamla kläder. Vilken nostalgi! Det mesta till försäljning inom kort, för upp på vinden ska annat som inte har nån plats nu. Sen säljer vi kälkar nu också, om nån är intresserad. Efter en mesig halv vegetarisk pizza kommer Lollo till mitt hem. Prata och käka Lillebrors kolor och spela Harry Potter brädspel och bara vara vänner. Jag har saknat det, jag saknar alltid det. Bara för att man är bortskämd med sånt hela livet innan Södra Latin.

Sen drog jag till Klubb Ace iklädd mammas duffel och prickiga converse, synd att det inte finns något bildbevis på mig då för det hade varit så värt att se. Jag möter Ellen och hela hennes företagsgrupp och fler inbjudna VIP-gäster som mig själv. För det här var en firmafest. Och det utfördes en firmaskål på övervåningen och jag bestämde mig för att filma lite igår natt.

Och sen skulle det vara dans, dans, dans! Men inte ens Kids kunde få igång gansgolvet, vad var det för fel på folket igår? Hela jag bara spratt av elektricitet typ. Control yourself. Sen började några dansa på riktigt i alla fall, för någon gång blir det ju outhärdligt att vänta på lyckan. MANDO DIAO – The Band spelades och så var allt bra igen.

KINGS OF LEON – Sex On Fire och BABYSHAMBLES – Fuck Forever var bara för bra val, för de fick mig att inse att livet är för värt för att leva ovärt. Så jag nästan bokstavligen dog med trummorna. Och det var som att pånyttfödas, sa jag. För på Ace är det som om det bara finns Ace och ingenting mer, det är som en värld inom världen, ett annat liv – eller det enda livet? För vad är mer lycka än att dö till Håkan och Justice? Den lyckan är inte definierad för mig. Än så länge är Ace ett glädjeställe som bara är, i sin aceighet. Ha, filosofi.

Sen, spåra i lilla rummet typ 01:30. Eh,eh,eh,ehj n night. KID CUDI – Day ‘N’ night

Ändå visste jag inte vad jag skulle göra med mig själv ibland, som White Stripes sjöng så passande på det engelska språket. Så jag dansade lite mer. Jag vill inte säga att det störde mig, men det minskade min lycka eller gjorde att jag började fnissa. Eh, det där lät konstigt. Det spelades tre låtar två gånger, varför? Jo för att gästdj:s alltid eftergår residenter på Ace. Jag antar att jag är rätt kräsen. Jag saknar äkta Ace med The Cure och MGMT och Markus Krunegård, även om det kan gå mig på nerverna ibland. För att det är lite för dansvänligt liksom. Som sagt gillar jag ju komplicerat och piano, det dansar man inte till. Det fascineras man bara av.

Säg en gång  det inte har spelats THE KILLERS – When you were young och Somebody Told Me. Sånt som inte går ur “modet” (minnet) över en sommar. Okej, kanske för att The Killers var typ största bandet på Hultan i år och Ace hade Hultsfreds-memorial i går. Viss musik är för bra för att försvinna på något år. Det kallas hits.

Jag hämtade ut min duffel kl 02.59 och gick till tunnelbanan, och tog för en gångs skull gröna linjen hem istället. Det var underbart, att vara i sin rätta miljö. Typ söderfolk. Röda linjen är bara så mycket västerfolk och östermalmare. Inte för att jag är dömande, det är bara så det är. Efter att ha lyssnat på ett fyllegräl om vänskap och speciella relationer hela vägen till Högdalen gick jag av och köpte en grillad korv 03.43 för jag var extremt hungrig. Tänkte bara på hur man rör benen och musklerna i takt till elektroniska ljud, hur hjärnan överflödas av känslor. Jag saknade redan Ace. Ensam på bussen hem, tryggheten hemma med höga toner i öronen och lycka i magen.

/Jenny

Jag gick med i SSU 1994 och trodde att jag kunde göra en skillnad i världen. Som tonåring har man patent på att vara naiv och godtrogen. Jag hade en min syn på hur allt fungerade och med tiden skulle det förändras till det sämre. När jag gick i St-Görans gymnasium var det en politisk dag och alla ungdomspartier var representerade där, de försökte värva. Tro det eller ej, men jag gick faktiskt med i Centerns ungdomsparti, jag hade ingen aning om deras högerpolitik. När det gick upp för mig så gick jag ur partiet. Tänk hur många unga idag som går med i dessa ungdomspartier utan ha en aning om ideologier, sedan stannar de kvar och blir hjärntvättade. Jag tycker man först skaffar sig insyn om ideologin i partiet och om den passar ens egen.  Jag var med i SSU elva år, under den tiden var jag växelvis aktiv. Under de möten vi hade fanns affischer på Marx och jag undrade om dessa medlemmar var mer åt kommunisthållet.  När SSU Wasastan flyttade till mindre lokaler på Wallingatan blev det förändring hos mig, lokalen var stökig, få medlemmar dök upp på årsmöten. Även jag tappade intresset att gå dit.  Jag är inte pedant på någotvis. Den största anledningen till mitt ointresse för SSU var av helt annan art. En av medlemmarna som var ordförande hade sagt nej till EU länge tills den dagen han fick en befordran, då var han plötsligt en ja-sägare. De som styrde SSU-klubben nominerade sig själva hit och dit, nästan som en lycklig familj. På stormöten tog vissa tjejer med sina barn, inget fel med det men det finns gränser. Bara för vi är en socialistisk klubb behöver det inte gå till överdrift. Dessa nyblivna mammor ansåg sig kräva sin rätt att ha barnen med, deras rätt gick före den primära diskussionen kring politik. Jag tycker det är viktigt att bortse från sina privata förhållanden då det kommer till politiskt arbete. Man skall inte nominera sina bästa kompis. Nomineringen går till den som visat sig vara pålitlig, kompetent och insatt i det personen skall göra. Lokalen för politisk diskussion skall vara neutral och inte störa den fria tankeverksamheten. Alla unga medlemmar skall bjudas in för att vara delaktiga. Ingen medlem skall frysas ut pga av en sakfråga som strider mot klubbens samlade politiska uppfattning. Låt oss säga att någon vill plantera äppelträd och alla medlemmar är päronätare.  SSU-Wasastan var en sluten familj under den tiden jag gick med. Oftast var jag ganska tystlåten av mig eftersom jag är en lyssnare. Fördelarna med SSU är utbildningscirklarna vid Rösjön, jag gick SSU-Ettan och Tvåan samt en klubbledarutbildning. Dessa rekommenderar jag starkt.

Nepotism förekommer oftare än vad vi tror i alla föreningar, klubbar och företag. Tränare som prioriterar sina favoritspelare, en politiker som väljer sin vän före någon som varit politiskt aktiv längre. Direktörer som anställer sin barn, att nämna är Bonniers förlag. Till en viss grad kan det vara okej men mycket orättvist för de som brinner. Att någon går före pga av kontakt. Då undrar jag hur många fjäskare det finns och om vi vill ha sådant samhälle? Folk skall väljas för deras expertis och kompetens. Man använder kompetensanalys inom organisationer som ett sätt att skapa förståelse för vad som krävs i en viss roll, ett yrke eller på en arbetsplats. Nepotism kan användas då någon annan inte blir orättvist behandlad.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nepotism

http://sv.wikipedia.org/wiki/SSU

http://www.ssu.se/

En yngre aktiv David i Polen, åkte dit med Aftonskolan, en facklig/politisk utbildning.

Krakow

Idag ligger jag fullkomligt däckad efter en intensiv helg. Skäms lite över hur många avsnitt av The Hills, Bonde söker fru och Idol jag slösat bort min tid på. Som nån slags framsteg väljer jag nu istället att slösa tid på YouTube.

Var på en minst sagt lyckad och välfylld utflyttningsfest i Vasastan för att sen åka vidare ut till Röda sten och dedikera sinne och kropp till dubstep. All out dubstep mötte Shambler som mötte Bassline express. Grymt bra. Jag brukar personligen oftast tycka att dubstep bara gör sig som festmusik. Men har insett att det även kan funka att lyssna på hemma. Som den nedan till exempel!

Gustav tipsade mig om denna underbara sida som jag myst till en stund nu. Ett fullkomligt lysande musik- och spoken word projekt. Inspirerande och nytänkande.

Kolla in sidan här!

Det här är ju också bara för roligt. Brukar vara en Idolsucker och låta mina söndagar ägnas åt programmen som jag missat i veckan. Denna säsong har dock varit ovanligt trist utan varken störande personer eller intressanta röster. Men kolla in detta. Önskar nästan att jag såg detta live. EPIC FAIL. Stackars flickan.

På tal om roligt. Har du inte sett denna kommer du tacka mig efteråt.

En av de flummigaste intervjuerna jag gjort tror jag. Har hört från andra som träffat dem att det tenderar att bli lite snöigt. 34 minuters material och det kändes tveksamt om jag ens kunde använda tio minuter.

Strunt samma, plockat ut det som känns intressant men det blir lite halvfånigt ibland. Vi pratade fram och tillbaka i säkert 20 minuter om hur de träffades. De drog alla möjliga historier men jag har klippt ihop det till en short-version

Jag har älskat Crookers remixar sedan säg 2005. Vi spelade alltid, alltid minst en Crookersremix i Electron. De producerar idag även egen musik, men jag föredrar definitivt deras mixar. Nya remixen av Miike Snows Animal är ju helt jävla fantastisk. (Lyssna på den längre ned) En fin pojke önskade den när jag spelade på Svanen förra veckan. Sen dansade han lyckligt och jag log som en nyfrälst.

Who are Crookers?
Italienska DJ’sen Bot & Phra. Blev välkända på electrobloggarna nån gång i mitten av 2000-talet då deras remixar ploppade upp överallt. Sen blev de kända för en större massa när deras remix på Kid cudis Day N’ nite blev stor.

Phra bor i en liten by på den italienska landsbygden, Bot inne i Milano. Jag frågar om de egentligen inte borde bo inne i Milano båda två eller kanske till och med flytta till en större stad för att kunna satsa ännu mer på musiken. Men de anser att på grund av internets framfart spelar det ingen roll vart man bor, vilket nog i och för sig är helt sant.

Det var genomgående lite svårt att greppa om de var seriösa eller inte. Vi pratade om vad de skulle göra om de inte jobbade med musik. Förslag på allt från fashion drugdelivery till pizzadelivery… Slutsatsen jag kunde dra var nog främst att det är bäst om de får syssla med musik. Det gör de ändå väldigt bra.

I intervjun hör du, förutom den svenska och de båda italienska ljuva stämmorna:

Crookers feat. Boy 8-bit – The Crow
Rye rye – Wassup wassup (Crookers rmx)
Crookers – Purple lens game (Bloody Beetroots rmx)

tips:

Jonty Skruffs blogg om klubb Captain Kinky Pinky. Läs!

Ser ut som det blir zombie walk i Lund/Malmö den 7e november. Håll utkik på fejsboken!

Spännande att se vad som händer när Institutet och klubbarna Instead of Gospel och Kristallen gör gemensam sak i nya kulturhuset Kong (fd Amore) på Beijerskajen (nästan granne med vårt kontor trevligt nog!). Artikel i Sydsvenskan här. Saxat: “Gemensamt för alla är att vi gör annorlunda grejer. Konstiga, speciella och udda prylar. Så beskriver Palle Tenfalk, en av medlemmarna i musikerkollektivet Instead of Gospel, vad Kong ska vara.” Okej, bra där!

Pingisen är allestädes närvarande för de flesta svenskar. Från uppehållsrummen och fritidsgårdarnas springa-runt-bordet-spel till JO Waldner och OS-medaljer. En sant folklig sport som förenar den svenska arbetarstaten med sin asiatiska kamrat folkrepubliken Kina.

Men låt er inte luras av fördomsfulla töntstämplar. Jag har beskådat såväl snowboardstjärnor som storstadshipsters fastna för den lilla träracketen. Inte nog med det. Nu har New Yorks kultursocietet upptäckt den studsande bollens diskreta charm. Med Susan Sarandon som initiativtagare finns nu Spin New York. En “table-tennis social club” där du kan sippa på en cocktail mellan seten.

Befinner du dig i NYC och har svår nostalgilängtan efter högstadiet beger du dig till Park Avenue South och löser medlemskap. Kanske serverar de läsk och chokladbollar också.

I haven’t written anything for some time…life has been moving along nicely (work, rest, play) but today when Eliot and I walked to work we noticed that it was a very quiet day…no cars…no people…so what’s going on?

I asked a couple of colleagues at work and they told me that
the children are all on holiday this week.   Traditionally
the last Thursday in September is Fårikål Feast Day (post coming soon) and the week after that is potato picking week when the school children are sent home from school to go pick potatoes.  Now, this morning I had ice on my bicycle seat so these kids must have been freezing trying to turn over soil to pick out potatoes.  Luckily they don’t do that anymore and the likes of Ultra, Rimi and Rema all stock them in store!

Come to think of it, the Norwegians really like potatoes…a little like the Irish.  The more I research, the more I realise that they’re a staple food for Norwegians. 

We have them for lunch most days, they’re served when
dining out, they make dumplings (klubb) out of them, they cream them, stuff them, mash them, boil them and they even make them into bread called “Lompe” - a potato based pancake…try it with a Polse instead of bread (right). 

The good news is that Norway sells mainly Norwegian grown potatoes – they taste great – just like the ones our grandparents used to grow in the garden.  Only problem is rain…in some places this year, the rainfall has been 50% higher than the average causing 1000’s of acres still to be harvested.  Farmers are at risk of losing their crops, and main income, altogether.

Next year we’ll probably have a go at growing some ourselves and have our own potato harvest!

På torsdag är det klubb Svanen som gäller. Jag och Klara Grape spelar dansant musik och Stockholmsbandet med det fyndiga namnet Cleast Eatwood spelar. Alternativt, pop-elektroniskt, men ändå lättillgängligt och fint. Kommer bli en förtjusande afton. 22-03 på Jazzhuset.

Eventet på Facebook
Läs/lyssna mer på deras Myspace

Lenke til opprinnelig annonse hos Rubrikk.no

Vi selger et PA-anlegg til under halv pris, som passer perfekt til partybusser (russetiden nærmer seg …), barer og klubber, med alt du trenger; for- og effektforsterkere, høyttalere og subber. Du får også profesjonell multiroms kontroller/mikser med på kjøpet!

Alle produktene er å finne i handelen nå, og du må ut med over 60′000kr for samme oppsett! Bassen er stram og fast, lydbildet er meget rent, og anlegget var valgt ut og installert av profesjonell lydtekniker da det ble kjøpt.

Anlegget er bare brukt tre uker i buss, og har mer eller mindre stått ubrukt i privat eie siden.

• 4 x JBL Control 28, høyttalere
• 2 x JBL Control SB210 subber.
• 2 x crown XLS 402 (2 x 450w i 4 ohm)
• 1 x crown XLS 602 (2 x 600w i 4 ohm).
• Alle forsterkerne kan selvfølgelig bridges og vil da yte det dobbelte i 8 ohm, hhv. 900 w og 1200 w!
• JBL Soundzone Z32S

Medfølgende er rackstativ, samt braketter til å feste høyttalere.

Nypris (uten stativ og braketter): 60′401 kr.
Nå: 30′000 kr

Vi har en tilbuds-pdf fra Lydrommet som kan bekrefte dette (priser per 29.4.2009), for interesserte.

Bare seriøse henvendelser. Anlegget står i Voksenkollen i Oslo og kan beskues på veldig kort tid.

søkeord: forsterker, ti-tommer, tommer, bass, forforsterker, for-forsterker, effektforsterker, effekt-forsterker, hi-fi, subwoofer, proff, profesjonell, lydrommet, basskasse, russebuss, buss, russ, klubb, kafe, bar