“Knutisierung”

Ein Begriff in Anlehnung an den Eisbären Knut, den ich im Zuge des Berner Bärenpark-Dramas in der Presse gelesen habe. Es sollte damit zum Ausdruck gebracht werden, welch Perversion es eigentlich ist, dass der verletzte Bär weit mehr Mitleid erregt als der ebenfalls schwer verletzte junge Mann, der sogar schon Morddrohungen erhalten hat. Letzten Endes haben wir es paradoxerweise mit zwei Opfern zu tun. Zum einen einen geistig behinderten Menschen, der sich der Gefährlichkeit seines Handelns nicht bewusst war, zum anderen den Bären, der ganz natürlich handelte. Vergessen wir nicht, Bären sind Raubtiere, und nur am Anfang “knutisierte”, plüschige Fellknäuel.

Wählt das Wort des Jahres 09:

Idag var det julskyltning här i Svedala. Jag tänkte att det kunde bli ett ypperligt tillfälle att ge Knut lite miljöträning så han och jag gick med resten av min familj på en promenad genom Svedala centrum. En tråkig överraskning var att min vanligtvis totalt oberörde Knut verkade tycka att det var obehagligt och var rätt låg. Vi har tränat på liknande situationer (stan i rusningstrafik etc) ända sedan han var liten och det har aldrig varit några problem.Tråkigt om det ska bli det nu, men jag hoppas det bara var något tillfälligt.

På väg tillbaka busade jag upp Knut rejält; kampade i kopplet, knuffade honom och lät honom bita i min jackärm och på hemvägen var han faktiskt mer positiv. Jag lät honom gå och med kopplet i mun och kampa när han ville och det verkade ge effekt på hans inställning till det hela. Dessutom fick Knut hälsa både på en söt liten westie och på några bekanta till oss vilket gick superbra. Jag är irriterad på mig själv över att jag tog halsband och inte sele på honom idag och ska nog ta en sväng in till stan med honom på tisdag kväll för att träna ytterligare på denna typ av situation.

Nu i helgen var vi och hälsade på hos Petro (med familj), som kommer få äran att vara Knutväktare veckan över jul då jag ska resa till New York. Knut trivs med irländska röda settern Pepe och border collien Leopold och kommer nog gilla att få leka gårdshund i en vecka! Själv ser jag dock för mitt inre mardrömslika bilder av hur han river ned hela julgranen, snor åt sig paket och springer omkring med, stjäl julmat från bordet med mera, men jag hoppas det ska gå bra …

I veckan har vi mest finputsat på små tricks som att pussas, räcka tassen, sticka huvudet i halsbandet, sätta alla tassar i en låda (har gått över till en mindre) och liknande. Har även börjat träna på att buga och att stå på två ben med framtassarna på min arm. Dessutom har vi tränat en hel del på höger- och vänstersnurrar som senare kanske kommer bli agilitysvängar. Har inte känt mig upplagd för lydnadsträning över huvud taget och då tycker jag att det är bättre att strunta i det och träna på sånt man känner för istället.

Imorgon eftermiddag ska Knut till sjukgymnasten igen och jag tror att jag börjat se små framsteg med hans ben även till vardags nu. Får se om det är som jag inbillar mig eller om han verkligen har blivit bättre sedan sist!

Det blåser, regnar och stormar och är allmänt störigt väder utomhus, så efter dagens längre promenad har Knut och jag ägnat oss uteslutande åt innomhusaktiviteter. Han har inga problem med att vara ute trots stormen, men jag tycker inte om det och idag har han fått rätta sig efter mig.

Jag var på Malmö Stadsbibliotek tidigare idag och lånade en CD med fyrverkeri-, åsk-, och skottljud som jag spelat upp här hemma medan jag höll på med annat. Knut har hittills aldrig visat skotträdsla i något läge men det skadar definitivt inte att träna på att höra den här typen av ljud inför nyårsafton samt tiden dessförinnan och efter …

Vi har naturligtvis tränat lite också, mest inomhus där det blev lite kroppskontroll i form av att stå med alla fyra tassarna i en medelstor låda; det gick jättebra och snart kan vi nog gå över till en ännu mindre låda. Han är så duktig och koncentrerad när vi tränar med lådan, det är himla kul att se. Började även shejpa fram ”hakan i backen” till platsliggningen. Dessutom har Knut fått hålla på med sitt Funbone; en aktiveringsleksak man stoppar mat i.

Jag lånade även Greg Derrets Agility Foundation Training på biblioteket men det känns som att klockan blivit lite för mycket för att jag ska börja titta nu, så det får bli imorgon. Vi får väl se om det blir så att jag använder mig av hans handlingssystem i framtiden, ska bli intressant att se denna film i alla fall!

På promenad i Höör.

Idag var det återigen dags för träning på djursjukhuset. Vi började i treadmillen; ett löpband under vatten. Där kunde både sjukgymnaste och jag se en förbättring i att Knut använde sig av sitt skadade bakben mer. Det är rörelsen “upp under magen” med vänster bak han har svårt för, men idag kunde vi se att han faktiskt kan! Därefter blev det en kort stunds simning innan han fick stå på vibrationsbrädan ett tag. Nästa gång vi ska dit är nästa fredag.

Även hemmavid försöker jag, i samråd med sjukgymnasten, att få Knut att jobba med sitt skadade ben. Detta gör jag bland annat genom att gå i ojämn terräng och på ovanliga underlag med honom (t. ex. lera, sand), lite klättring i backar, och med några olika övningar i vanlig kroppskontroll.

Efter sjukgymnastiken tog vi tåget till Höör där vi besökte världens bästa affär – Teba. Varje gång jag är där önskar jag att jag haft obegränsat med pengar … Nåja, idag blev det inga impulsköp utan jag köpte bara det jag hade bestämt mig för från början; en ny, fin Y-sele från Hurtta och ett halvstyphalsband, också från Hurtta, i precis samma färg. Dessutom en påse Doko-hundgodis; det enda torra godis Knut verkligen ääälskar. Upptäckte på Teba att det är ganska jobbigt att vara där utan bil alternativt kompanjon. Brukar åka dit med Petro och då kan vi turas om att stå ute med hundarna och gå in i affären. Dags att ta det där körkortet kanske?

Både sele och halsband är en bit för stora, men Knut kommer med största sannolikhet växa i dem. Selen verkar ligga rätt bra när han någon gång drar i kopplet så det är nog ok. Halsbandet kan han ta sig ur om han verkligen skulle vilja, men eftersom att jag inte brukar använda halsband annat än vid träning där jag snabbt vill kunna koppla/koppla loss honom känner jag att är det ingen fara. Storleken under det halsband jag köpte kändes i riskzoonen för att han snabbt skulle växa ur det, då har jag hellre ett större halsband han troligtvis kommer växa i.

Ny och fin!

Idag har all träning kort sagt gått åt helvete. Det enda Knut var intresserad av stunderna han inte hade sin leksak i munnen var alla miljoner dofter på marken och att springa runt och fnatta så mycket han bara orkade. Det känns bara meningslöst att försöka analysera varför det gick så dåligt så jag försöker se positivt på att han åtminstone lyckades få till några bra tramp på en target på slutet, kopplad … Imorgon tar vi nya tag!

En positiv sak jag kan berätta är att kloklippningen går framåt här hemma. Knut avskyr att få klorna klippta, men eftersom att det för mig dels är viktigt att min hund har korta klor, dels att han accepterar alla typer av hantering har vi jobbat mycket på att han ska tycka det är OK och nu börjar det faktiskt ge utdelning! I fredags klippte jag alla framklor och idag alla bakklor; helt utan protester! Han verkar tycka det är bäst att ligga på rygg i mitt knä när jag klipper - mysigt tycker jag!

Jag är i alla fall duktig på att sitta uppbunden!

Idag fick jag äntligen tummen ur att åka till skogen och lägga ett viltspår åt Knut. Det blev runt 100 meter långt och fick ligga i 3 timmar. Hade inget blod hemma, men trots denna brist gick det hur bra för helst för lillkillen som spårar så nogrannt, säkert och fint och håller ett alldeles lagom tempo. Han tycker att klöven är mycket intressant och rolig både att kampa med och bära på. Får verkligen försöka komma igång ordentligt med viltspårträningen nu; jag tycker att det är himla kul och nyttigt att se honom arbeta självständigt också och inte alltid bara tillsammans med mig.

Vidare har jag ägnat en stund idag åt att sy en leksak åt Knut. Hittade ett gammalt, fult, tigerrandigt och totalt oanvänt nackludd för hästar här hemma. Sydde ihop det på en kortsida och stoppade det fullt med gamla omaka strumpor. Sedan gjorde jag ett handtag i bävernylon och sydde fast i andra kortändan och vips hade jag en inte så vacker men nog så rolig kampleksak!

I förmiddags beslutade jag mig för att plugga hemifrån för att slippa stressa hem för att ta hand om Knut innan eftermiddagens lektion.  Onsdagar är alltid galet stressiga för mig; lektion i Malmö klockan 10, därefter hem till Svedala, gå en promenad med Knut, kasta i mig lunch och tillbaka igen för idrott. Tur vi får nytt schema efter jul, och inte nog med det har vi flyttat in till stan då så allt blir förhoppningsvis betydligt smidigare.

När jag var färdig bestämde jag mig för att trotsa regnet och gå till Svedala Brukshundklubb. Såg en briard träna platsliggning på en gräsmatta precis vid vårt hus, och när vi kommit en bit därifrån kom jag på att jag kunde ju frågat dess matte om det hade varit okej för mig och Knut också att träna där; träning med störning av en annan hund hade nog varit mer värt för oss än att träna ensamma på klubben idag.

Jag är nöjd med dagens träning; vi började med cavalettiövningarna vi fått av fysioterapeuten, därefter tränade vi fritt följ (raksträckor och vänstersvängar) och platsliggning innan han fick han springa genom lite tunnlar. Han fick även backa upp på balansbommens kontaktfält och bli belönad med baktassarna där uppe. Sedan avslutade vi med ytterligare en platsliggning som var ungefär sex sekunder lång innan vi busade med kamptrasan en bra stund. Igår kändes Knut lite seg när vi tränade, men idag var det som bortblåst; han kampade ihärdigt och högg glatt efter godiset. Han fick totalt busfnatt ett par gånger också - nästan tur att vi var ensamma.

Just nu borde jag egentligen vara i Malmö, men eftersom att jag är århundradets största klantarsel lyckades jag kolla fel på busstiderna och upptäckte i sista sekunden att om jag tagit bussen jag tänkt ta hade jag dykt upp på skolan ungefär när de andra kommit till gymmet och börjat byta om, och vart gymmet ligger har jag ingen aning om eftersom att vi aldrig varit där tidigare. Det känns jäkligt illa att missa en lektion på grund av en sådan här tabbe, men jag får väl kompensera det genom att springa en runda ikväll.

Hoppas det kan bli lite spårträning till helgen!

Idag har jag ägnat 1½ timme åt att klippa Knut. Jag är riktigt nöjd med mitt arbete, jag börjar lära mig hur jag ska klippa för att det ska bli bra! Idag blev det inga konstiga hack i pälsen, inga ställen som blev kortare än jag tänkt mig från början och det enda som blev en aning konstigt var framtassarna, men där kom jag direkt på vad jag gjort för misstag så det lär jag inte göra om igen.

Jag mätte honom med hjälp av en tumstock idag och enligt den är Knut nu 45 cm hög!! Jäklar. Jag visste att han var stor, men … 45 cm! Han börjar i alla fall bli en riktigt snygg kille, tycker jag. Om bara de där öronen ville vippa av sig själv också … Pälsen där är liksom bara tunn och gles och växer inte alls i samma takt som pälsen på resten av kroppen.

Lycka är att hitta en övergiven mössa!

Nyklippt och snygg.

Knut har ända sedan han var liten haft problem med ett bakben, då han fick en spricka i vänster bakknä. Eftersom att hans rörelser på det benet fortfarande, trots att sprickan är läkt, inte ser till 100% okej ut lät jag röntga honom igen för ett par veckor sedan, röntgen visade på en urkalkning i höften, som sannolikt kom till vid samma tillfälle som sprickan, men som inte upptäcktes då.

Idag var vi för andra gången hos en fysioterapeut på Malmö Djursjukhus; och Knut fick prova att simma i bassäng samt att stå på vibrationsbräda. Vi fick även några övningar att jobba med här hemma tills vi ska dit igen nästa tisdag. Efteråt tänker jag åka till Teba för att köpa en ny sele; undrar hur pass mycket för stor en sele måste vara för att Knut ska kunna använda den i mer än en månad? Han väger 12,6 kg nu, tänkte mäta honom imorgon när jag klippt honom. Om sex dagar fyller han sju månader. Stora killen.

Idag har vi tränat lydnad; högersvängar och platsliggning. Det som ska bli vårt fria följ är verkligen inte särskilt snyggt än, men jag tycker det går framåt hela tiden och det är ju superpositivt! Vi har även tagit en lång promenad, tränat lite balans och på senaste trixet; tass. Lär in det med hjälp av en target i min hand och det går snabbt framåt. Han är så extremt lättlärd och intresserad, det är alltid lika roligt att träna med honom.

Imorgon eftermiddag hade jag tänkt klippa Knut, han är ganska lurvig nu, men när jag kollade i almanackan såg jag att vi har tid hos hans fysioterapeut klockan 16:40, så det får bli en annan dag när jag verkligen har tid; på tisdag eller fredag kanske.

Nu är det dags att sova och ladda inför en ny vecka.

I eftermiddags bestämde jag mig för att ta med mig Knut en sväng in till Malmö. Vi gick en ganska kort men innehållsrik promenad, med många stopp för att träna; några gånger blev det passivitet och några gånger trix. Knut är väldigt lyhörd och glad för att träna även i trånga miljöer med mycket folk, och hans förmåga att kunna koppla av är det verkligen inget fel på. Det blev träning bland annat på en propfull gågata, på Gustav Adolfs torg och på Centralstationen och det gick bra på alla ställena.

Att pumisar “ska” vara reserverade är inget Knut känner till; han hälsar och gosar gärna med alla som vill. Att han är så pass social och positiv när det kommer till främlingar ser jag som stor bonus; hade han varit lagd åt det lite mer reserverade hållet hade det bara varit att acceptera och göra det bästa av situationen, men jag är otroligt glad att Knut är glad i de flesta människor vi möter och försöker bejaka denna positiva inställning hos honom så mycket jag bara kan.

I helgen vet jag inte riktigt vad som händer, förutom att jag måste fixa och dona till min redovisning på måndag. I Knutväg kan det nog bli både spår- och lydnadsträning, vi får se lite vad vi känner för.

Här händer inte så mycket just nu. Jag har den senaste veckan haft galet mycket skolarbete; både igår och idag har min pappa vänligt nog tagit hand om Knut från mitt på dagen till runt fem; igår behövde jag verkligen tid att skriva och idag har jag varit på studiebesök. Knuts träning har trots detta inte blivit allt för lidande, även om det mest blivit små vardagssaker vi gjort; jag tar till exempel med mig klickern på våra promenader också får Knut testa vad man kan göra med cykelställ, stockar, elskåp, små kanter och så vidare. Ikväll har vi tränat både lite lydnad och lite trix inomhus, vilket gick bra.

Trött liten Knut åker cykelkorg.

Idag har vi varit ute vid Lindholmen och gått en promenad i den tomma kohagen vid ruinen. Vi var ensamma där och Knut gick lös hela tiden. Jag slås dagligen av hur oerhört skönt det är att ha en hund som går att ha lös, som lyssnar, och som (peppar peppar) inte fattat det roliga i att på eget bevåg sticka iväg och leta vilt. Det är en stor lättnad att slippa asa med sig en långlina varenda gång man vill ge hunden möjlighet att gå okopplad, även om Knut, för säkerhets skull, går med lina om vi tränar på att vara lös när vi riskerar möten (människor, hundar, vilt).

Jag lade ett ca 40 meter långt spår åt Knut som fick ligga i 45 minuter innan han fick ta sig an det. Det var ganska rakt och första 3/4 av spåret jobbade han på intensivt och bra. Sista biten tappade han det lite, blev lite vimsig, men jag väntade ut honom och till slut fick han upp det igen.

Borde sätta igång med viltspåret också, Knut har hittills bara fått gå två stycken, men det tar emot lite eftersom att det är så mycket enklare att lägga vanliga spår, man slipper liksom kladda med klövar och blod. Jag vill gärna ta ett SVCH med Knut så småningom, ”till minne av” min förra hund, eller hur man ska säga; med honom siktade jag på SVCH men vi hann inte längre än till ett godkänt anlagsprov. Dessutom tror jag att bara vi kommer igång tycker nog både Knut och jag det är minst lika roligt med viltspår som med vanligt spår.

Ikväll tänkte jag att vi ska träna lite freestylerörelser när det är paus från skolarbetet; vi håller på med vad som ska bli ”spinn” och “mellan”, men jag har inte satt kommando på något av det än.

Idag har vi träffat en massa pumisar på Hässleholmsgården. Vi hade kanonfint väder och det var trevligt att träffa alla fina pumisar och deras ägare. Vi började med att gå en gemensam promenad, innan vi grillade och lät hundarna springa. För Knuts del var det lite obehagligt en stund, men han blev tuff igen när han fick busa med bara Stimm.

Pumi?

Lille Yazz, nästan åtta månader gammal, och store Knut, sex och en halv.

Idag har Knut och jag träffat två barn; fyra år (tror jag) och nio månader gamla. Han har naturligtvis träffat barn flera gånger förut, men idag har vi umgåtts med sådana under hela eftermiddagen. Han behandlade dem som han behandlar främlingar mest; ville hälsa glatt och intensivt men sedan avtog intresset ganska snabbt. Ett försök till att dra av bäbisens ena strumpa och några lekinviter till det äldre barnet var väl de mest anmärkningsvärda kontaktförsöken från Knuts sida.

Nu sitter jag i min säng tillsammans med en trött pumi, och ser fram emot att ägna resten kvällen åt att lägga en (förhoppningsvis) sista hand vid min uppsats om språksociologi. Ser fram emot morgondagens pumipromenad i Hässleholm.

Nu har jag försökt skriva om mina och Knuts upptåg för mig själv både i en anteckningsbok och i Microsoft Word för att spara inför framtiden, men utan resultat. Jag glömmer jämt bort att skriva. Med en blogg kanske jag enklare kan komma ihåg det.

Knut är en pumi född den 15 april i år. Hans mamma heter Liten och hans pappa Snö, och han är född strax norr om Västervik. Som de flesta pumisar är Knut energisk, tokig och glad för att träna. Vi sysslar med lydnad, spår (både vanligt spår och viltspår) också förstås trix och annat kul. Knut tränas enligt klickermetoden och han är en väldigt positiv och frimodig hund med ett ganska hett humör.

Själv heter jag Julia och när jag inte umgås med Knut är jag i skolan där jag läser samhällsvetenskaplig linje med inriktning på kultur.

40 Jahre Pritt, herzliche Gratulation. Nicht nur Kinder werden Spass an der Entdeckungsreise mit dem Pritt-Stift-Kosmonauten Knut haben. Wunderbare Website auf die es sich in einer Pause lohnt sie an zu surfen. Es gibt einiges zu entdecken und zu bastlen. Sehr schön illustriert und in Flash umgesetzt.

We all need our hearts melted a little bit. For me, animals do it every time.

Especially this treasure captured by photographer Norbert Rosing when a polar bear stumbled into his camp and encountered his sled dogs:

I’ve been watching this on repeat. It’s the perfect little pick-me-up.

Also, I know this is old, but it also makes me cry:

And, because baby polar bears are the cutest things in the world:

The song is friggin’ annoying and gets in my head, so I always mute it and just watch Knut be his cute self!

For the husky lovers among us:

Nothing like a little animal cuteness to break up the monotony of the day!

Prva in glavna postojanka letošnjega potepanja po Evropi je bil Berlin.

Glavno mesto Nemčije in verjetno najbolj razvpito mesto polpretekle zgodovine (Tretji rajh, Berlinski zid); mesto, ki nikoli ne spi, mesto mladih (starih ljudi praktično ne boste videli, sploh ne moških – vojni davek), odprto mesto (prestolnica gejev in Parade ljubezni), mesto, kjer mrgoli punksov (punk revolucija je potekala na osi London-New York-Berlin), mesto pasjih kakcev na ulicah. Skratka, po mnenju mnogih najbolj vibrantna in raznolika evropska prestolnica.

Ker slike povedo več kot besede, kar navalimo skozi glavnino.

Če boste v Berlinu iskal hostel, priporočam Schlafmeile – okrožje Friedrichshein (poleg Kreuzberga destinacija no. 1 za študente, turiste in žurerski vajb) ugodna cena, dostop v sobo pa kar direktno iz ulice

Alexanderplatz s TV stolpom (Fersehturm) in rdečo mestno hišo (Rotes Rathaus) je dobro izhodišče za pohod po najlepši berlinski aveniji Unter den Linden (po domače, Pod lipami).

Po poti boste med drugim uzrli Berlinsko stolnico (Berliner Dom), prispeli do Brandenburških vrat, v bližini pa se zagledali tudi v spomenik holokavstu. Ne prav daleč je nemški zvezni parlament, Reichstag. Vzpon na kupolo je brezplačen, sicer se malo načakaš (recimo 1 uro), vendar se splača zaradi izjemnega razgleda, ki ga nudi.

Zloglasni Berlinski zid prav tako spada med glavne atrakcije. East Side Gallery je največji ohranjeni kos zidu in poligon za sijajne grafitarije pomenljivih motivov.

Muzejski otok (Museum Insel) spada pod Unescovo dediščino in združuje izjemne muzeje. Študentska vstopnica za vse muzeje na otoku stane zgolj 8€ (ali 7€?). Vsem kulturnikom močno priporočam.

Berlinski ZOO bojda združuje največ živalskih vrst na svetu (zvezda = Knut), popoldanski obisk dvorca Charlottenburg paše bolj kot 1000€ kredita, v neposredni bližini prej omenjenih živalc pa najdemo tudi spominsko cerkev (Gedächtniskirche).

Obisk Potsdama (kakih 30 km izven Berlina) je nujen. Tu so se zbirali pomembni možje. Glede na lepoto kraja, nič čudnega.

Naslednjič nekaj fotografij iz Dresdna.

Ich habe keinen Bock so dick zu werden wie Gabriel.

Har kommit fram till att jag nog måste dämpa min längtan efter Knut under New York-resan med lite hundig tröstshopping, och har bland annat hittat Trixie and Peanut´s-affären. Känns som att det mesta där är för människor som har sina hundar som substitut för bäbisar, men jag hittade några halsband/selar som kanske kan vara intressanta, samt ett täcke med namnbrodyr.

Idag har jag varit i skolan kl 11-15 och när jag kom hem byltade jag på både Knut och mig själv en jäkla massa reflexer innan vi gick lilla Aggarpsrundan. Stannade och tränade lite linförighet på en parkeringsplats, gick superbra. På väg tillbaka tränade vi lite platsliggning på vår totalt störningsfria “innergård” (radhus på ena sidan och flerfamiljshus på andra), 1 x ca 15 sekunder och 1 x 20. Han låg jättefint! Första gången blev det godisbelöning och andra gången busbelöning. Har även kört ett kort klickerpass inomhus, vi tränade på att ställa sig med framtassarna på min arm.

Tog och rengjorde Knuts öron idag också för jag tänkte att han tyckte det var obehagligt bland allt folk igår kan ju faktiskt ha berott på en begynnande öroninflammation och att han var ljudkänslig på grund av det. Men de var inte så smutsiga och de luktar friskt så jag tippar faktiskt på att han är på väg in i någon slags spökperiod. Idag boffade han en stund på ett par husvagnar på en “husvagnsparkering” under promenaden. Sådana saker har hänt några gånger de senaste veckorna och han är ju faktiskt sju och en halv månad gammal redan så det är ju verkligen inte omöjligt. Om man nu ska analysera. Kanske var det så enkelt att han inte var på humör igår.

Igår trillade häftmassan ur Knuts mest envisa öra. Jag blir så trött. Från och med nu slutar jag anstränga mig, de där satans öronen får bli precis hur de vill. Är det nu så att naturen absolut vill att han ska ha schäferöron kan han väl få ha det. Tror dock att det andra skulle vippa rätt bra även utan häftmassa, får se när klutten i det örat trillar av.