Idag står det i tidningen Sunt liv att en av fyra tiger om kollegans alkoholproblem. Experten råder dem att berätta för chefen och om han/hon inte reagerar vända sig till chefens chef. Det ingår i arbetsmiljöansvaret att konfrontera och erbjuda en medarbetare som har alkoholproblem möjlighet att träffa en läkare för att få en diagnos och därefter adekvat behandling. Generellt kan man säga att misstänker man något så finns det där. Känns det dessutom icke pratbart då är det verkligen där. Är ni dessutom flera med samma känsla då är det mer än dags att prata med chefen. Lista över tecken på alkoholmissbruk hittar ni här.

Tillägg 17/11: Vid närmare eftertanke: Om jag fick skriva om det här inlägget en gång till så skulle jag skriva att “Tre av fyra talar”. Det är ju helt fantastiskt många!

Nem olyan régen Tib a hollandiai össznépi megbeszélésen találkozott az egyik chennai-i kollégával, beszélgetés közben valahogy szóba került az IRODA mosdója és bizony a “kisindián” megjegyezte, hogy:

-lehetnének jobb állapotban is! A takarítók nincsenek a helyzet magaslatán.

Na, erre igazán kíváncsiak vagyunk, mert ha egy helyi lakos szemével nézve is rossz a helyzet, akkor milyen lesz Tib szemével nézve???

Da årets firmafest i år skulle afholdes, var der ikke mange penge i kistebunden hos firmaets festudvalg. Faktisk overvejede ledelsen helt at droppe firmafesten! Det var der min gode ven og kollega Mads Hansen sagde stop. Han bor nemlig på en gård, og tilbød, at vi kunne bruge has gård til festlokaler! Forslaget blev taget i mod med kyshånd, og inden vi vidste af det, sad vi til firmafest i Mads’ kæmpe garage. Det var nok de hyggeligste festlokaler man kunne tænke sig, og det smittede af på firmafesten, som også blev rigtig hyggelig. Så tak for initiativet, siger jeg bare!

Lucy Kellaway (Financial Times) fick den frågan av en obnoxious investment banker som trots 6-siffrig lön och trevliga kollegor ville bli kvitt sin arbetsgivare (eller snarare att denna skulle göra sig kvitt honom och därmed utlösa en obscen summa pengar). Hon svarade diplomatiskt, prata med din chef om du är missnöjd på din arbetsplats.

Jag är mycket missnöjd med min arbetsplats.

Jag har urusel lön, inga kollegor, arbetsuppgifter som jag saknar utbildning för, och inhumana arbetstider (jobbar ofta två skift). Att prata med mina chefer tjänar ingenting till.

Min manliga chef har svårt att kommunicera (skriker när han inte får som han vill) och hans kollega (som visserligen babblar glatt större delen av dagen) har svårt att sätta sig in i komplexiteten av mitt arbete.

Maken har ingen som helst förståelse för mitt problem. Kanske för att han har en hög lön, en bra chef och en massa trevliga arbetskamrater. Han har till och med lunchrast. (Jag har tur om jag hinner äta en macka när chefen sover).

Jag har funderat på att säga upp mig. Men min lojalitet och ansvarskänsla hindrar mig.

Jag har till och med gått så långt att jag har försökt få maken att ta över mitt jobb. Han säger sig sakna den kompetens som behövs (inte sant). Sanningen är att han tycker det är för dåligt betalt.

Jag önskar att jag som Anna Anka kunde hålla mig med en armé av tjänstefolk. Lönen skulle fortfarande vara usel men jag skulle ha en massa kollegor och jag skulle slippa de mest monotona arbetsuppgifterna såsom att städa, diska och byta blöjor. Jag skulle till och med kunna delegera nattskiften.

Tyvärr har maken aldrig komponerat annat än en sallad.

Min kollega och bordsgranne Björn är på semester den här veckan. Han lämnade Sverige och hösten för Antibes. Jag är självklart gräsligt avis men han var snäll nog att inte lämna mig helt allena. Han satte en pannå på sin stol med en bild på sig själv för mig att samtala med. Man skulle kunna tro att det är Magnus Uggla på bilden men det är Björn. På 70-talet. Man såg visst ut så då.

Vi feirer Pappa sin bursdag på en cafe i byen. Hans gode venninne og kollega Anne er med, og når vi drar igjen får hun skyss med bilen til Pappa og Mamma.

Når vi går til bilen, med Anne, faller det en kommentar fra Poden: Hva skal vi med Anne?

Vi stopper opp, ser på Poden, og skjønner at spørsmålet er alvorlig ment; Hva skal vi egentlig med Anne? Kan vi bruke henne til noe? Hvorfor er hun  med nå? Skal hun sitte barnevakt, eller skal hun brukes på noen annen måte? Har Anne noen nytteverdi?

Vi voksne blir litt overrumplet av spørsmålet, men det er fullstendig saklig, selvsagt. Poden er seks år, og spør bare om ting som opptar ham. Og akkurat nå trenger han å få kartlagt hvorfor dette Anne-mennesket skal sitte på i vår bil.

Vi skal kjøre henne hjem, sier Pappa; Det er ingenting vi kan bruke henne til i kveld.

Det er ikke alltid det går like knirkefritt på jobb.

I helgen har jeg jobbet. Sammen med meg har jeg en sammensatt gjeng av pleiere. Noen er studenter fra andre fagretninger, andre har begynt på en fagutdanning innen helse og omsorg. Noen få ganger går jeg sammen med andre sykepleiere eller hjelpepleiere.

Vi er en gjeng på 5 om kvelden og 9 på dagtid. Alle har vi lister som er litt lengre enn det egentlig bør.. det betyr at det blir lite tid til prating med brukerne ut over det vi rekker over selve oppdraget vi er der på. Vi er kjapt ut av døra og vi kjører mange ganger over fartsgrensen for å rekke rundt innen vakten vår er over.

Denne helgen har vi strevd.. En av kollegaene snakker dårlig norsk, og det virker ikke som han prøver så veldig hardt heller på å bli forstått og forstå  meg som arbeidsleder. Det har ført til økt irritasjon og mye tid på å få ut frustrasjon! Egentlig bør det jo være en forutsetning at pleiere kan språket til de de skal hjelpe!

Jeg ble virkelig så sinna at jeg stilte opp på sjefens kontor og forlanger å få slippe å jobbe med ham, om det betyr avskjed eller om noen av oss bytter vakter…

‘What ‘you say?’
‘Here you’re.’
‘ You said: <nesze>?’
- Te beszelsz magyarul?
- Probalkozom vele.
Sose fedjuk fel idegenek elott valodi enunket igy szedve ki beloluk minel tobb informaciot. Mindig csak okosan! A kollegak nem baratok!!!

För det första så håller jag med David om sjuksköterskorna.. För hur många sjuksköterskor jobbar inte?? Och att en och annan faller igenom och drogar sig kan i vissa situationer vara förståeligt.. Se bara vilket ok som vilar på deras axlar.. och det är ofta inte jobbets fel.. utan saker som händer utanför jobbets väggar… att sen “ingen” ser kan jag inte förstå.. för det syns om man letar.. tecken på drogmissbruk syns.. och vad har sjukhuset för förhållningsregler när det gäller räkning etc av de narkotikaklassade medel som finns på avdelningen?? Man kan undra när det pågår under år… Att sen sjuksköterskor skulle vara farliga tycker jag är att ge sig på och diskriminera en hel yrkeskategori som verkligen kämpar… för det finns yrkeschaufförer som kör fulla.. busschaufförer som kör bakfulla.. för att inte prata om all narkotika som förekommer i många yrken.. det är så man blir rädd.. en yrkeschaufför som får en öl och en räkmacka mellan Helsingör-Helsingborg och så fortsätter E4 norrut… lite småtrött.. en och annan öl i sig.. är inte han lika farlig… och där kan det ta tid innan de som drabbas av honom få vård.. händer det något inom sjukvården så får i alla fall patienten vård snabbt.. eftersom man redan är i huset…

Visst ska man inte missbruka läkemedel.. men sen som arbetskamrat har man också en viss skyldighet.. att se om någon mår dåligt.. för det tillhör också yrket.. de kan jobba och se att patienter mår dåligt… men de ser inte att kollegan gör det… Hmpf.. tror jag inte.. varför ser de inte detta och slår larm.. så kanske det inte hinner gå så långt att personen ramlar längre ner i missbruk och kanske blir av med sin legitimation…
För man kan inte dölja det.. varken att man mår dåligt eller sitt missbruk.. och kan man inte prata i personalgruppen och vågar tala om att man mår dåligt.. då är det en dålig personalgrupp.. och med en mycket dålig chef som inte kan och vill se problemet…

Så skyll inte allt på sjuksköterskorna.. för de gör ett jättejobb.. om man ska skylla på någon så är det personalgruppen och chefen ovanför.. som inte kan ta tag i problemet och sätta sig och prata om det… för mår någon dåligt på en arbetsplast så måste detta åtgärdas..

Själv är jag inte klar än.. jag har min c-uppsats och jag har läkemedelstentan kvar.. sen kan jag skicka in mina papper till socialstyrelsen och få min legitimation.. men det kan jag inte nu.. eftersom jag knaprar morfin så det står härliga till… och då blir jag ytterligare en i högen av drogande sjuksköterskor.. men det är kanske därför jag nu ska göra det… för det verkar så i media att man ska droga när man är sjuksköterska.. och man räknas till de farliga jobben… de farliga sjuksköterskorna..

Hade varit roligt att veta procentsatsen..
Hur många sjuksköterskor av alla i Sverige som är “farliga” i förhållandet till hur många yrkeschaufförer som kör rattonyktra/bakfulla..???

Jag vet inte hur många yrkesverksamma sjuksköterskor det finns? Och hur många av dem som har problem med droger…
För med statistik kan man få fram så mycket kul..

Sjuksköterskor gör ett jättearbete.. glöm inte det!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sjuksköterskor, droger, rattonykter, chaufförer, öl, räkmaka, farlig, problem, personalgrupp, chefer, dåligt, kollega, dölja

Også kravene til vår kommunikasjonsatferd har forandret seg radikalt. Selv når vi ikke sitter foran skrivebordet vårt, kan vi stadig vanskeligere undra oss ekstern tilgang via e-mail, mobiltelefon og SMS.

Dette ville vært i orden, hvis forventningen med stadig å være tilgjengelig kun hadde vært begrenset til vår arbeidstid, men vi blir mer og mer også privat konfrontert med forventningen. Til slutt har vi mobiltelefonen i lomma. Og raskt dannes kravet om, at en »i det minste i nødstilfeller« skal være tilgjengelig.Dermed havner du i den påfølgende paradokse situasjon:

 
Tydligst viser denne utviklingen seg allerede i seminarer som jeg holder. Tidligere sto deltakerne i pausen sammen ved kaffen og kakene. I dag leter de i hvert ledig øyeblikk etter et hjørne. Straks lytter de til telefonsvareren og foretar raskt en telefonsamtale med en viktig kunde eller en medarbeider. En kommunikasjon med andre deltakere i pausen finner knapt sted.  

 Tell sammen antall kryss, som du har merket i spalten »stemmer«.

Analyse:

0-3 kryss      Du er meget rolig. Men spørsmålet er om du i fremtiden vil være voksen nok for forandringene.

4-8 kryss      Du ivaretar den riktige balansen mellom tilgjengelighet og utilgjengelighet.

9-2 kryss      Du er infisert av tilgjengelighetssyndromet og lar deg diktere av dens livsrytme.

Dette kan vi overbevise oss om på alle offentlige plasser. Der flere personer står eller sitter sammen, kan vi være sikre på, at en mobiltelefon ringer etter kort tid. Knapt har det ringt, før eieren vender seg vekk fra personen som han/hun akkurat snakker med og gir sin oppmerksomhet til den usiktbare samtalepartneren. Derfor min tese:

Fra boken “Balance your life” av Lothar J. Seiwert

Copyright © 2009 SIMPLIFY

Del på bloggen

Og fordi jeg ikke orker andet, var jeg pludselig ekstrem travl, da vi nåede gå-hjem-tid. Nu venter jeg 10 minutter, og så cykler jeg hjem. På den måde slipper jeg for at skulle høre på kollegaers intetsigende pladder.

… og ellers så øver jeg mig i, at sige fra…

Sist, men ikke minst kommer planleggingen av dagen din. Selv om du nøyaktig har fastlagt hva du vil oppnå i uken – er det kun et papir, til praksistesten kommer. Først i din dagsplanlegging vil det vise seg, om du kan motstå forsøkene fra tidstyvene, om du er i stand til virkelig å konsentrere deg om dine nøkkeloppgaver. Kun når du planlegger og lever dagen din konsekvent, kan du kultivere livsåkeren din, og nærme deg målene dine skritt for skritt.

Hvordan du planlegger: Overdriv ikke

 Þ    Ugjorte saker fra i går: Viktige saker, som du ikke kunne få gjort i går, bør du ikke skyve under bordet.

Þ     Telefoner, samtaler og korrespondanse: Reserver også nok tid til å telefonere, til andre utsatte samtaler med kollegaer, kunder og foresatte, og for din korrespondanse (stikkord: e-mail strømmen). Akkurat på dette området avsettes det ofte for liten tid.

Þ     Tid for nye og uventete saker: Helt avgjørende for en jevn arbeidsdag ,er at du har nok tid til forstyrrelser, aktuelle problemer og oppgaver som oppstår. Men planlegg også for tidstyver som ikke er til å unngå, og fremfor alt sosiale aktiviteter. Ellers programmerer du tidspress og utilfredshet.  

Þ    Planlegg sammenlignbare aktiviteter i blokker, som du gir grove tidsstrukturer på. For eksempel lese og besvare nye innkomne e-mail eller fakser, utsatte telefonsamtaler eller utestående korrespondanse med dine forretningspartnere. Men forbli ubetinget fleksibel.

Þ     Still dine prioriteter konsekvent i sentrum: Spør deg selv ved etthvert nytt arbeidsskritt: Var det virkelig vesentlig? Hva ville hende, hvis jeg ikke gjør det ferdig nå?

Þ     Planlegg til enhver tid etter en ½ time en liten avspenningspause. På denne måten retter du deg etter din egen naturlige rytme.   

Fra boken “30 minutter for din Work-Life-Balance” av Lothar J. Seiwert

Copyright © 2009 SIMPLIFY

Del på bloggen

Igår hände det igen, en kollega hade hittat mig på Facebook och givetvis så la han snabbt till mig som vän.

Vi är kollegor, inte vänner!

Jag vet faktiskt inte vad man skall göra? Man vill ju inte verka otrevlig (nja), men nu har jag kommit på en bra lösning, begränsad profil! Man lägger helt enkelt in kollegan i en grupp som inte kan se någonting.

Läs även andra bloggares åsikter om facebook, problem, grupp, jobb, kollega, kollegor, vän, vänner

Nu sitter mina kollegor och rapar citat från Jönssonligan-filmerna. Ursäkta, men har jag förflyttats till TV4:as morgonsoffan med Bengt Magnusson och Malou? Nä, det är en dag på kontoret. Jag måste byta jobb…

Nu skall tydligen kollegan J skaffa hus, i Bara!!!!

Tvingas sitta och lyssna på när han ringer runt till mäklare och bokar tid. Snart stänger jag dörren!

Läs även andra bloggares åsikter om Bara, kollega, kollegor, trött, hus, husköp

Så här på eftermiddagen kan det vara svårt att koncentrera sig på kostnadsuppskattningar och tryckerifakturor. Roligare är då att genomföra ett litet office prank.

Jag har norpat kollegans tangentbord och ersatt det med ett foto på det och en liten hälsning. Än så länge sitter han i möte och har inte upptäckt det än. Vi får väl se hur reaktionen blir!

I den butik jeg arbejder i har vi åbent til kl 21. For Frederiksberg-borgere burde dette betragtes som en luksus. Namnam. <Når alkoholismen indfinder sig ved 20-tiden er det stadig muligt at få vodka til aboslut discountpris.
Men når man har åbent så længe betyder det at både kunder og medarbejdere er kogte i hjernen og der ikke er meget reason tilbage at fedte rundt i. Bevares. Alle ved at alle er trætte. Hvis ellers man tænker sig om.

For nylig havde jeg en oplevelse, der i høj grad bekræftede at late night shopping bliver begået med hovedet under armen. Imens vi tager vogne ind og rydder det sidste op før vi lukker, kommer der en udenlandsk dame og vil så gerne bare lige købe en liter mælk. Min overordnede siger god for det. Det viser sig at damen havde tænkt sig at gå rundt i en kvarters tid og snuse til de gode tilbud og ellers købe sådan cirka alle sine dagligvarer (inkl. mælk.. dog) her kl. 5 minutter OVER ni. Det er godt nok dødirriterende, men hun er venlig og vi bærer over med hende. Da hun så kommer til kassen vil hun så hjertens gerne betale med et udenlandsk visa. Vi tager kun dankort. Vi bliver alle sammen rigtig ærgerlige, ikke mindst damen (for hun kan jo godt se det er pinligt at have løjet om kun at skulle købe mælk for så slet ikke at kunne betale for denne).
Men jeg tror vi alle tre går derfra en erfaring rigere. Jeg fast besluttet på ikke at gentage fiaskoen.

Idag sidder jeg ved min kasse, kl. er ni og de sidste kunder står i køen. Det er såmænd ikke fordi det har været en særlig lang dag for mig (jeg møder først om eftermiddagen), men sindet er så pudsigt indrettet at når man ved man er tæt på enden kan man slet ikke vente. Ligesom når man skal tisse og har holdt sig hele vejen hjem. Og når så man når hoveddøren.. BRISTEPUNKT.

Men det hænder at en klar resonans lyder i mine ører, da en dame gerne vil betale med udenlandsk visa og i øvrigt fik lov af min overordnede at komme ind efter lukketid for at købe et par ting (sådan halvanden kurv, shopaholic!)
Da vi jo stadig ikke kan tage udenlandske kort, foreslår min overordnede (som står ved min kasse og fejer) at hun lige smutter over på den anden side af gaden og hæver penge til varerne. Jeg siger vi ikke kan nå det, helt klart med den tidligere oplevelse in mente, men det mener han nu godt vi kan. Damen går efter penge, og jeg siger til min overordnede at jeg synes det var en dårlig idé. Vi har trods alt lukket.
Manden der stod efter damen i køen kigger på mig og siger “det kaldes kundeservice”.

-Jeg var meget tæt på at bide hans stemmelæber over. For det første kendte han ikke min motivation til at synes det var en dårlig idé (ihvertfald ikke andet end den åbenlyse; vi har lukket?! -som ej heller er dårlig endda)
For det andet stod jeg og snakkede med min kollega, og om hvad skulle han virkelig ikke blande sig i.
Her kommer lige en løftet pegefinger til alle de, der i løbet af dagen har følt sig overset at mig som kassedame, fordi jeg var igang med lidt smalltalk med mine kolleger.

For dit job foregår garanteret sådan her: du har nogle opgaver du skal løse. Dem løser du i fællesskab med dine kolleger, alt efter hvilke kompetencer du skal benytte til at løse opgaven. I N**** foregår en sådan korrespondance via ring. Hvis du ringer 3 gange skal du bruge en leder der har en nøgle. Og det er for det meste nøglen du skal bruge, ikke lederen. Kontakten er minimal. Hvis du ringer to, vil du have en anden til at åbne en kasse . Kontakten er ikke nødvendigvis eksisterende. hvis du ringer et skal du bruge nogen til at sætte noget på plads eller til at hjælpe en kunde der ikke kan finde vognene ( og her; led efter dem selv, det kan ikke btale sig t vente på en medarbejder. nej, aldrig) Kontakten er minimal.

Når du holder frokost på dit arbejde sidder du garanteret i en frokoststue og spiser med dine kolleger. Eller i et rygeskur etc.

I N**** holder man frokost alene. Forestil dig hvis butikken lukkede pga. frokost. Ramaskrig.

Derfor er den eneste kontakt du har med dine kolleger, den du kan snige til at have hvis du er på gulvet og I sætter grønt op sammen, eller den du har henover hovedet på kunderne med kassedamen på den anden side af køen.
Derfor skal du ikke rynke på næsen af små finurligheder medarbejderne har sammen. Og da slet ikke hvis det har at gøre med konfliktløsning. For det er dit late night shopping sted der lider under vores utrilfredshed.

Idag är det helt fantastiskt väder och lunchen förtjänade att avslutas med säsongens första glass och en promenad längs vattnet. Vi, jag och två kollegor, botaniserade i frysboxen och hittade dessa tre godbitar.

Om man är med på bloggar blir man kändis och det har Karin förstått. Alltså stack hon in huvudet mitt i fotosessionen vid kassan på fiket.

Det har också skett en förpackningsutveckling av glassar nu. Ni ser de där två lådorna det står Magnum på. Det är en mycket glamorös men tämligen omiljövänlig liten ask som innehåller en riktig kaloribomb. Fast man struntar lite i det eftersom man får det så snyggt serverat.

Glassen avnjöts så småningom med stil på en brygga i solen med utsikt över vattnet.

Mitt i all skämtarglädje imorse glömde jag lägga upp en bild på en superpendlare från morgontåget. Han är till och med mer avancerad än mig. Nackkudde, ögonbindel och massiva hörlurar. Där han satt med huvudet komfortabelt tillbakalutat hade jag en fin utsikt upp i hans näsborrar.

Dagen fortlöpte fint med idel förvånade miner över min “nya” frisyr. De flesta av kvinnorna såg igenom syntetbarret men killarna fick en mindre chock när peruken kom av. Det var ytterst roligt. Peruken blev sedan föremål för en testrunda. En av mina kollegor passade riktigt bra i den. Hon har annars en snygg, blond page men visst passar hon bra i kort, rufsigt brunt?

Som en sista bonus kommer en bild från fikarasten som alltid tenderar att gå lite över styr. Här ser ni en AD som got creative med ett clementinskal. Mosquito loco.

1. Starta upp ett innebandylag för alla på jobbet. På så sätt får du naturlig kontakt med alla samt orsak till att ringa dem vid inställda träningstillfällen, matcher etcetera.

2. “Vill du hjälpa mig att bära den här stolen?” Många, speciellt män, tycker om att hjälpa till och känna sig behövda. Om du inte har något du behöver hjälp med – hitta på något!

3. Kopiatorn är ett utmärkt ställe att flirta vid. Kopiera gärna något ovanligt som ger en naturlig anledning till att börja prata med dig. Du kan även låtsas glömma originalet i kopiatorn, om någon intressant person står efter i kön. Det får garanterat henne eller honom att springa efter dig!

Marie Hagberg

Citera gärna men ange källan: http://www.mmmarie.se

Om allt klaffar som jag vill så har jag en fantastisk tur. Det hörde av sig en tjej till mig häromdagen gällande mina gamla soffor som är till salu från Uppsala. Hon ska komma över på lördag eftermiddag och titta på dem och förhoppningsvis även köpa dem.

Jag kontaktade Mio för att höra när jag får dem nya sofforna och fick besked om att de förmodligen kommer höra av sig under dagen till mig för att bestämma vilken dag de kan levereras så min förhoppning är att jag har sofforna senast på måndag. De har tydligen utkörning även på lördagar så vill det sig riktigt väl så säljer jag och får mina nya under samma dag.

Så fruktansvärt skönt att det är fredag. Igår var både jag och sambon duktiga och gjorde rent i lägenheten så nu behöver man inte tänka på något städande till helgen. Solen sken rakt in i mina ögon när jag öppnade ytterdörren imorse och jag blev så lycklig i själen. Jag älskar solen och när det är ljust ute. Ingen trängsel i den kollektiva trafiken och ett lugnt kontor när jag kom fram till jobbet då nästan alla i huset är på kurs hela dagen ute i Nacka. Det enda som höll på ge mig en hjärtattack var när jag åkte tunnelbana och var i min egna lilla värld då det plötsligt var någon som knackade på fönsterrutan och vinkade glatt. Jag ryckte till men blev sekunden efter glad då jag såg att det var en kär kollega från mitt förra jobb. Jag vinkade glatt tillbaks och vaknade upp från min lilla koma.

Fredag den 13:nde idag, känns inte som att det var så länge sen det var det förra gången!?

Jag är inte skrockfull på ett högt plan men visst tänker jag mig för en sådan dag. Lite jobbigt är det att greker har sin otursdag på tisdagar den 14:nde så jag får vara försiktig och uppmärksam på två datum.

Ha en trevlig helg mina vänner!

/L

Kärleken har en kollega som tror att Norrland tar vid någonstans ovanför Norrtälje (hörs ju på namnet). Eller att allt utanför Stockholm med omnejd är obygd snarare. Det kan väl i många sammanhang vara sant men hon tror att vissa saker enbart är en företeelse som finns i Stockholm.

Ta exempelvis fenomenet After Work, AW. Hon förklarade för Kärleken häromdagen vad en sådan var, fullt seriös. Jag har också noterat att infödda stockholmare har en sämre geografisk kunskap än dem som fötts på andra platser. Givetvis kan jag ha råkat på helt fel personer så statistiskt sett kanske det inte stämmer men jag tycker nog att en övervägande del har svårt att skilja säg Sälen från Sala.

Det fick mig att fundera. Är Stockholm vårt USA? Amerikanerna blir ju ofta beskyllda för att ha dålig koll på resten av världen. Vi har ju som bekant inte isbjörnar som fritt strosar runt på våra gator, Europa är inte ett land och Frankrike är inte huvudstaden i det etc. Jag tror att det handlar om att de blivit så bekväma i sin egen sfär. Den egna ankdammen är mer än nog att hålla koll på liksom.

Jag tänker inte elaborera det speciellt, det var bara en sak som slog mig men för att återgå till Kärleken så råkar han ofta ut för att man förklarar saker för honom. Jag gjorde det själv häromdagen när vi på väg ner till tåget blev passerade av en bil tillhörande en hårvårdsåterförsäljare för frisörer som heter “Här“. Jag tyckte att det var lite fyndigt men var inte säker på att det roliga kommit Kärleken till del så jag förklarade oombedd ordvitsen för honom. Det var inte populärt och han jämförde mig med kollegan som förklarade AW. “Hädanefter, sa han, kan ni utgå från att jag fattar allt.” Ja, jag kan ju inte tala för kollegan men jag får väl göra det då.

UPPDATERING
Jag var på en middag igår kväll och som av en händelse bodde värden granne med “Här” så jag tog givetvis en bild av både bilen och butiken.