Första veckan av detoxen har snart passerat. Jag har bl.a. ätit ungsbakade grönsaker och halloumiost, misosoppa med lök, broccoli och tofu och kikärtstallrik med hummus, cocktailtomater och paprika.

Dagens blev en sallad med stekt saganakiost. Ser det gott ut eller?

I salladen hade jag, förutom saganakiost, paprika, kapris, kalamataoliver, ruccola och basilika.

Saganakiost är en grekisk getost. Den passar bra att steka, grilla och fritera. Smakar lite som halloumi men är inte lika gummiaktig till konsistensen.

Nedan följer tre punkter kring vad som skiljer ko från getmjölk

• Mjölksockret är annorlunda uppbyggt. En del människor tål getens mjölksocker bättre än komjölkens.
• Getmjölkens fettkulor är mindre än komjölkens. Det gör att det ej blir någon gräddsättning på getmjölken. Fettet är mer lättsmält och koagulerar ej i magen.
• Karotinet i komjölken ger den dess gula färg. I getmjölken är A-vitaminet färdigt och den är därför vit. Fastän getmjölken är blekare är halten A-vitamin lika hög som i komjölk.

Näringsvärden i 100 g saganakiost

Energi 1423 KJ/ 339 Kcal
Protein 29 g
Kolhydrater 0,7 g
Fett 22 g

Comté är sannolikt en av de mest uppskattade franska ostarna. Tillverkas i huvudsak i området Franche-Comté, i västra Frankrike.

Comté tillverkas av opastöriserad komjölk och lagras mellan 4 och 18 månader. Smaken är nötaktig och lite smak, det är inte en speciellt stark ost och även om man skulle ge sig på den vällagrade varianten så jag tror inte att någon behöver vara rädd för att prova den. Själv köper jag alltid den som är lagrad antingen 12 eller 18 månader.

Osten formas till hjul med en diameter på mellan 40 och 70 cm och en tjocklek mellan 9 och 13 cm, vikten varierar mellan 25 till 55 kg. För att tillverka ett hjul på 45 kg så går det åt drygt 500 liter komjölk vilket motsvarar dagsproduktionen från 30 kor.

På bilden så syns ett grönt band som går runt osten. Ett grönt band betyder att den har fått minst 15 poäng av 20 möjliga i kvalitetsbedömningen enligt dess appelation. Ett brunt band betyder mellan 12 och 14 poäng, detta behöver inte innebära att den smakar sämre då poängavdrag även ges för rent utseendemässiga defekter. Under 12 poäng och den får inte säljas under namnet Comté. Tillverkning sker året om och smaken kan variera beroende på om korna stått inne eller gått ute på bete. I vilket fall så kan den med gott mod konsumeras året om, förslagsvis tillsammans med ett vitt Bourgognevin eller en Côtes du Jura jaune.

Till sist den oundvikliga franska språklektionen. Comté uttalas givetvis inte som det skrives utan skall uttalas kon-té. Inget m i uttalet med andra ord precis som i fallet med champagnestaden Reims.

Alvar tål inte komjölk. I hans mat/dryck använder vi havremjölk. Jag gillar sojamjölk bäst.När jag varit utan komjölk ett  tag och sedan smakar på den tycker jag att den smakar konstigt, blekt, tunt på något sätt.

När jag var vegan fanns det kanske 1 sorts sojamjölk, det fanns även rismjölk, men havre? Nope. Nu finns det sojayoghurt, vispbar sojagrädde, färdig vaniljsås, flera sorters glass… Det är ju inget fjäsk för veganerna, utan för de laktosintoleranta. Men jag ska inte gnälla för det. Det är ju bra att det finns en hel del mer att välja mellan.

Det finns en hel del “färdigmat” för vegetarianer nu. Det fanns alls lika mycket att välja på när jag var vegetarian. Bitter? Nej, jag är glad att det finns mer och mer att välja på.

Vi köper “torkat” soja”kött”. Det finns i små bitar, pyttesmå bitar (som köttfärs), strimlor, filéer… Jag gillar det! Det är alltid sen och broskfritt, det kommer inga överraskningar – inga fettklumpar… Det är toppenbra!

När jag var liten hatade jag kött. Allt kött utom köttfärs. Jag hatade senor, brosk, fett! Jag åt inte älgkött, inte renkött… När jag åt köttsoppa plockade jag bort köttbitarna.. Jag åt aldrig grytor med sås, där man inte såg köttbitarna. Skolan var en kamp! Där var ju köttet inte kött, det var ju bara det där andra – det som jag kräktes av. På min skola, där fick man inte lämna mat, man fick heller inte välja att inte ta någon mat alls. Nepp. Jag tog pyttepyttepyttepyttelite, tog allt i munnen, sprang och visade fröken min tallrik, rusade ut, och spottade ut det äckliga i toaletten. Vilka tider. Detta var på lågstadiet, när jag var mellan 7-9 år. Nu är jag 33. Det är mer än 25 år sedan. Jag kommer fortfarande i håg den kväljande känslan. Jag hoppas att det inte är så i skolan idag.

Jag lagar sällan kött i sin ursprungliga form. Eftersom jag var vegetarian när jag flyttade hemifrån lärde jag mig aldrig att tillaga kött. Jag tycker fortfarande att det är läbbigt. Fisk – ja det är ännu läbbigare! Jag lagar aldrig till fisk! Jag gillar att äta fisk, men… nej.

Jag kan inte riktigt tycka att det är rätt att äta det man inte kan tänka sig att tillaga. Förr sa jag att man inte skulle äta det man inte kunde tänka sig att döda. Då skulle jag inte äta vare sig kött eller fisk, jo, gädda… Gäddor kan jag tänka mig att döda.