Under tisdagen kom de sista nomineringarna till kommissionen. Nederländerna för fram sittande kommissionären Neelie Kroes, Danmark nominerar klimatminister Connie Hedegaard och Malta sin socialminister John Dalli. Därmed har alla länder kommit med nomineringar, vilket ger Barroso möjlighet att börja fördelningen av portföljerna. Kommissionen kommer sedan att ställas inför Europaparlamentet för utfrågning, en process som ser ut att börja i januari.

Det gläder mig att 9 av 27 föreslagna kommissionärer är kvinnor, vilket är ett framsteg jämfört med den lista vi hade för fem år sedan. Av dem är dessutom Catherine Ashton nominerad till den viktiga posten som talesperson i utrikesfrågor. Det innebär inte att vi har en jämställd kommission, men i ett Europa där det 2009 finns regeringar som helt saknar kvinnliga ministrar är det ändå en viktig signal. EU har ett ansvar för jämställdheten och för den bild unionen ger utåt som vi inte kan undslippa.

Hela listan på nominerade kommissionärer hittar du här.

Fyra dagars landsmöte tär lite på krafterna även om det är jätteroligt. Det blir inte så mycket sömn men det är det värt. Sena, långa debatter om alltifrån gårdsförsäljning av vin, till kvotering av föräldraförsäkringen, kärnkraft och skatter. Visst är ett annorlunda sätt att tillbringa lördagnatten, men landsmöten är en viktig del i det politiska livet. Nu står vi väl rustade i att möta väljarna nästa val och att sedan förhoppningsvis förhandla ett nytt regeringsprogram med alliansen i september 2010.

Idag har jag i huvudsak ägnat mig åt att förbereda mig inför Strasbourgsessionen som pågår denna vecka. Jag åker dit tillsammans med ett imponerande antal andra statsråd. Såväl Carl Bildt, Åsa Torstensson, Andreas Carlgren, Beatrice Ask, Tobias Billström och Nyamko Sabuni är där förutom jag själv. En tredjedel av regeringen, parlamentet kan i alla fall inte klaga på att de inte får uppmärksamhet.

Jag ska debattera såväl ansvarsfriheten av förra årets budget som förberedelserna inför toppmötet i december, men jag räknar med att också få svara på en del frågor om förra veckans utnämningar. Jag ska också delta i en del interna möten med parlamentet och kommissionen tex en arbetsrupp om kommunikation och information som de tre instituutionerna har gemensamt. I vårt led att fördjupa samarbetet med Europarådet blir det också en arbetslunch med generalsekreterare Torbjörn Jagland. Samt en del mindre möten och bilaterala träffar med enskilda parlamentsledamöter.

Följer med spänning de sista nomineringarna av kommissionärskandidater. Idag nominerade Grekland Maria Damanakis. Det blir långsamt fler kvinnliga kommissionärer, men än är det inte tillräckligt. I dagsläget har Bulgarien, Luxemburg, Cypern, Sverige, Storbritannien och Grekland nominerat en kvinna och en del tyder på att det blir det även från Danmark och Nederländerna. I så fall skulle det bli åtta, precis som idag.

Om Landsmötet kan man även läsa bland annat: Landsmötesbloggen, Landsmötesbloggen, Nina Larsson, Carl B Hamilton, Karin Granbom Ellison, Anita Brodén, Helena Bargholtz, Fredrik Malm, Christer Nylander, Barbro Westerholm, Olle Schmidt

Stellungnahme der Frauenreferentin zur Quotenregelung in den Kollegialorganen der Universität Graz

Quotenregelung, was ist das? Die Quotenregelung wird meist dann eingesetzt, wenn durch die freie Verteilung ein ungewolltes Ungleichgewicht entstanden ist. In diesem konkreten Fall geht es um die Frauenquote, oder noch konkreter um die 40% Frauenquote, die durch die UG Novelle 09, in den Kollegialorganen der Universitäten vorgeschrieben ist.

Die wichtigsten Kollegialorgane sind der Senat, die Fakultätsgremien, die Curriculakommissionen und die Berufungs- bzw. Habilitationskommissionen.

Sollte diese 40% Frauenquote von den Kollegialorganen nicht eingehalten werden, kann der Arbeitskreis für Gleichbehandlungsfragen (AKGL) binnen vier Wochen Bedenken zur unrichtigen Zusammensetzung an die Schiedskommission anmelden, die dann über die Richtigkeit entscheidet. Entscheidet die Schiedskommission, dass das jeweilige Kollegialorgan unrichtig zusammengesetzt ist, muss es neu zusammengesetzt werden.

Prinzipiell ist eine Quotenregelung eine gute Sache, da sie eine wirksame Methode ist, um Ungleichheiten zwischen den Geschlechtern zu verringern oder gar aufzuheben. Qualifizierte Frauen, die sich für die Arbeit in dem jeweiligen Kollegialorgan interessieren, haben so viel mehr als früher, die Chance dort mitzuarbeiten. Außerdem ist die Arbeit in den Gremien und Kommissionen nicht nur reine Verwaltungsarbeit sondern hat auch viel mit Mitbestimmung zu tun. Also, umso mehr Frauen in den Kollegialorganen arbeiten, umso mehr können Frauen auch bei wichtigen Entscheidungen mitbestimmen. Das Problem in diesem Fall ist nur, dass es viel zu wenige Professorinnen gibt und, dass diverse Gremien/ Kommissionen oft die wenigen Professorinnen oder aber auch Studentinnen und Frauen aus dem Mittelbau rekrutieren, die sich dann aber weniger der Forschung etc. widmen können.

Einerseits ist die 40% Frauenquote also eine Chance für Frauen aktiv auf universitäre Entscheidungsprozesse einzuwirken, anderseits muss man aufpassen, dass Frauen nicht in diese Kollegialorgane „gezwungen“ werden.

Eine mögliche Lösung wäre es auch, eine Quote bei Professuren einzuführen. Derzeit gibt es in Österreich ca. 17% Professorinnen. An der Uni Graz waren im Studienjahr 2008/09 von 135 ProfessorInnen 22 Frauen. Dabei waren 2006 bereits 42% der AkademikerInnen weiblich, an der Uni Graz haben im Studienjahr 2007/08 fast doppelt so viele Frauen wie Männer ihr Studium abgeschlossen. Also definitiv genug qualifizierte Frauen, die Professorinnen werden könnten, womit dann auch das Problem der Kollegialorgane gelöst wäre.

Zum Schluss noch eines: Quotenregelungen dienen nicht dazu, qualifizierten Männern Chancen vorzuenthalten. Männer die bestens geeignet für eine bestimmte Stelle sind, werden diese auch weiterhin bekommen. Quotenregelungen sind dazu da, qualifizierten Frauen eine Chance zu geben, die sie ohne Quotenregelung, aufgrund diverser Machtstrukturen etc. nicht hätten. Angst vor der Quote, müssen demnach nur die Männer haben, die auf unverdiente Weise einen Posten bekommen hätten.

Natalie Ziermann studiert Psychologie und europäische Ethnologie

Der Artikel erscheint in der Libelle

När den nuvarande långtidsbudgeten i EU beslutades i december 2005 lade stats- och regeringscheferna till en litet stycke om att den 7-åriga budgeten man enats om behöver ses över under 2008 och 2009. Man konstaterade att översynen särskilt skulle titta på hur den gemensamma jordbrukspolitiken och den brittiska rabatten på EU-avgiften kan reformeras. Tillägget om en översyn var nödvändigt för att kunna enas då många medlemsländer ansåg att reformerna inte gick tillräckligt långt.

Det återstår inte många dagar av dessa två år. Kommissionens ordförande har avvaktat med att lägga fram sitt förslag med hänvisning till en rad olika omständigheter. Kommissionens utkast till översynsrapport har emellertid under den senaste månaden läckt ut till olika media. Det har kommit olika reaktioner på kommissionens förslag. Ett 15-tal europeiska paraplyorganisationer för näringsliv, skattebetalare, forskare och miljöorganisationer är otåliga och vill se en snabb modernisering av EU:s budget med bl.a. en minskad jordbruksbudget medan de som traditionellt fått mycket medel från EU som exempelvis regionföreträdare protesterat mot ett förslag om minskat strukturfondsstöd till rika länder.

Nu har vi fått besked om att denna kommission inte kommer att lägga något förslag till översyn av EU:s budget. Detta innebär att nästa kommission måste sätta sig in i frågorna och ett nytt förslag från kommissionen kan knappast komma före februari nästa år. Eftersom det brådskar att modernisera EU:s budget är det anmärkningsvärt att kommissionen inte respekterar Europeiska rådets beslut om en översyn under 2008-2009.

Precis hemkommen från två dagars rådsmöte i Luxemburg. Idag var det utrikesfrågorna som stod i centrum: Afghanistan, Mellanöstern och Sri Lanka. Bra och konkreta diskussioner med ett stort mått av samsyn.

Den tjeckiska författningsdomstolen har idag haft sin offentliga hearing och meddelat att domstolen möts igen den 3 november. Med allra största sannolikhet kommer den då att lämna sitt beslut. Det innebär att vi inte kan fatta beslut om namnfrågor och annat på det toppmöte som börjar på torsdag. Kontakterna med Vaclav Klaus och den tjeckiska regeringen fortsätter förstås och vi hoppas att toppmötet på torsdag kan enas om en lösning som ska få den tjeckiske presidenten att skriva på – under förutsättning att författningsdomstolen ger sitt godkännande. Jag erkänner gärna att denna försening är grymt frustrerande, vi behöver få fördraget på plats nu och komma till skott med att utse en hög representant, en permanent rådsordförande och nominera kommissionen. De föreslagna kommissionskandidaterna skall ju sedan granskas av Europaparlamentet, en process som tar minst fem veckor.

De senaste veckorna har varit hektiska. Förra veckan var jag på Cypern, denna vecka hade Europaparlamentet session i Strasbourg och nästa vecka bär det av till både allmänna rådet i Luxemburg och till EU-toppmöte i Bryssel.

Men mellan allt detta har jag även hunnit ägna mig åt jämställdhet och EU. Förra veckan stod jag och Nyamko Sabuni värd för en konferens om jämställdhet och tillväxt, med budskapet att jämställdhet inte bara är en fråga om grundläggande rättigheter utan också är lönsamt, och hur vi på ett bra sätt ska kunna föra in ett starkt jämställdhetsperspektiv i EU:s strategi för jobb och tillväxt. Och i fredags besökte jag 1,6-miljonerklubbens internationella seminarium om kvinnors hälsa. På temat ”Equality in Europe” lyfte jag bland annat fram att kvinnor och män i Europa uppvisar olika mönster i vilka sjukdomar de drabbas av och har olika tillgång till sjukvård. Detta har att göra med både biologiska skillnader och våra socialt konstruerade roller, och är något vi måste vara medvetna om när vi fattar beslut och inte bara utgå från mannen och hans kropp som norm.

Men jag lyfte också fram att EU har ett ansvar för den egna jämställdheten. I den avgående kommissionen är till exempel bara 8 av 27 kommissionärer kvinnor. Personligen ser jag det som en viktig signal att den nya kommissionen har en jämnare könsfördelning. När EU nu också – om Lissabonfördraget träder i kraft – ska tillsätta två nya ”toppjobb”: en ordförande i Europeiska rådet och en hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, kan man fråga sig om en av dem inte borde vara kvinna. Kompetenta kvinnliga kandidater saknas i alla fall inte.

För några år sedan kunde man på SvT följa serien Kommissionen. Även om serien lämnade mycket övrigt att önska, beskrev den på ett bra sätt problemen kring stuprören och sektioneringen i svensk statsförvaltning och hur dessa omöjliggör, eller i varje fall försvårar, en rationell och effektiv krishantering efter exceptionella händelser.

Regler skapade för att säkerställa oväld, medborgarnas integritet och myndigheternas självständighet gentemot varandra och de målstyrande politikerna, visade sig i serien, och för den delen i verkligheten i samband med Tsunamikatastrofen, orsaka förseningar, kompetensstrider, rivalitet och oklarheter om vem som skulle eller fick göra vad.

Att sekretess råder mellan myndigheter och att ingen myndighet får “ta befälet” över någon annan för att samordna eller styra verksamheten mot ett gemensamt mål, kan kanske i vardagslunken och i “normalfallet” vara en god princip men är inte särskilt effektivt då det bränner till. Det särskilda beredskapskansli som skapats i statsrådsberedningen kan möjligtvis upprätthålla beredskapen för och öka hastigheten i att starta olika processer men samordningsproblematiken kvarstår. Fortfarande kan inte någon myndighet, knappast ens regeringen, samordna med befäl utan endast genom samråd; allt annat vore ministerstyre eller en begränsning av de självständiga myndigheternas ansvarsområden och handlingsfrihet att tolka verkligheten och vidta vad de tycker vara lämpliga åtgärder.

Frågan om myndigheters olika roller, begränsningar och rättigheter har aktualiserats i samband med Helikopterrånet. Om nu inte Polisen frågade Försvaret i tid, varför fortsatte inte FM att följa helikoptern på eget bevåg? Varför är en eventuell samverkan som inte innebär risk för våldsanvändning beroende av beslut eller förfrågningar på så hög nivå att tidsfaktorn, att gripa tillfället i flykten, går förlorad?

Helikopterrånet var inte på något sätt av samma dignitet som vare sig Tsunamin eller den terroristattack som låg till grund för Kommissionen men visade ändå på de problem som våra regelverk ger upphov till vad gäller myndigheters samverkan och stöd till varandra vid speciella händelser där det krävs snabba beslut och direkt samverkan på låg nivå.
Till syvende og sist gäller det ju att kunna utnyttja samhällets, dvs våra, samlade resurser på bästa sätt.

SvD
DN

EU-kommissionen har idag kommit med ett förslag till hur den internationella finansieringen av klimatåtgärderna kan utformas. De räknar med att u-länderna på sikt kommer att behöva 100 miljarder euro per år, vilket motsvarar ungefär den svenska statens budget eller EU:s budget. Pengarna för åtgärder i u-länderna ska finansieras av u-länderna själva, av intäkter från utsläppshandel och från offentliga medel i i-länderna. Det är i första hand två olika kriterier som ska vara styrande för hur kostnaden för finansiering ska fördelas:

a) Länders utsläpp av klimatpåverkande gaser.
b) Länders ekonomiska välstånd.

EU står för knappt en tredjedel av världsekonomin men bara för 11 procent av utsläppen. Medan exempelvis de stora tillväxtekonomierna som Kina, Indien och Brasilien står för dubbelt så stora andelar av utsläppen, jämfört med deras andelar av världsekonomin. Här gäller det att finna en kompromiss som är acceptabel för alla.

Det är bra att Kommissionen kommer med detta konkreta förslag, som är en god utgångspunkt för fortsatta diskussioner. Hittills är det uppenbart att EU håller ihop och verkligen tar det globala ledarskapet i klimatfrågan. Det är utmärkt, men tyvärr kan man inte säga det om de andra länderna. Mycket arbete återstår innan toppmötet i Köpenhamn i december. Närmast ska EU:s stats- och regeringscheferna träffas den 17 september för att koordinera sig inför G20-mötet i Pittsburg 24-25 september. Vi får se hur mycket klimatdiskussion det blir då.

Jag är så gammal att jag minns tiden innan internet bubblan sprack och gav alla (inkl. gamla och barn) email och mobiltelefoner. Ibland när jag säger det till mina kollegor tittar de på mig som jag kom från månen. Fax? What on earth is she talking about?

Fick iallafall ett mail idag som inte kan ha vara avsett för mig – eller? Först blev jag glad. Avsändaren, en god vän  och f.d. kollega från kommissionen i Bryssel, har jag inte hört av på länge, och ett mail med titeln ”Lördag!” hade helt klart potential.

”Hej! Jag är sååå tacksam att du kommer och målar om mitt hus på lördag!”

Hjälp, detta måste vara ett misstag – kan inte tänka mig någon som skulle vilja att JAG målade om deras hus…

Det fortsatte: “Vi bor 40 min. med buss från Slussen…” och sedan följde en lång utläggning om alla bussbyten man måste göra innan man äntligen nådde huset som skulle målas om.

Alla som känner mig vet att jag aldrig använder mig av SL:s tjänster. Inte ens i nödfall. Jag går, och går, och går. Och kan jag inte gå så tar jag taxi. Jag åker inte buss.

Jag ombads ta med oömma kläder för målning (äger inga sådana plagg) samt något varmt för kvällen (hade de tänkt måla hela natten?).

Det vankades dock chokladkaka, obegränsat med rött samt bridge blandning så jag funderar på att åka dit. Då skulle nog väninnan bli förvånad!

…….

Maken har också fått en inbjudan. Till ett seminarie på temat ”Cost centre management”. Låter utmärkt. Jag har redan anmält honom. Både jag, samt cost centre #1 och #2, hoppas att han kommer tillbaka som Pappa 2.0!

EU olika regler upphör aldrig att förvåna mig.

Livsmedelsverket har tagit fram kostråd som även är klimatsmarta. Inte bara det direkta intaget av olika livsmedel kan påverka vår hälsa utan även produktionsmetoder och transporter påverkar vår hälsa i ett större sammanhang. Detta har livsmedelsverket tagit fasta på i sina nya rekommendationer. Men när det handlar om klimatsmart så går det inte att komma ifrån att närproducerat är att föredra framför producerat långtbort.

Kostråden har nu skickat till EU-kommissionen för godkännande (bara att det ska behövas är lite upprörande, tycker jag). Men där är dom skeptiska. Kommissionen menar att det kan strida emot lagar om fri rörlighet för varor.

Jag undrar hur kan ett råd strida mot lagen om varors fria rörlighet?!

Träffade Europaparlamentets talman i fredags då han var på besök i Stockholm. Jerzy Buzek är polsk politiker från Solidaritetsrörelsen och, som jag skrivit tidigare, är det av stark symbolisk betydelse att en polack nu leder Europaparlamentet, 20 år efter Berlinmurens fall. Vi åt lunch med statsministern och därefter satt Buzek och jag och talade om gemensamma frågor som rör parlamentet och rådet: ett antal lagstiftningsakter där vi måste samarbeta, läget i klimatfrågan samt vad han tror om omröstningen om Barroso. Han trodde nog at det skulle bli en omröstning under sessionen i Strasbourg men ville inte sia om resultatet.

Vi talade också om procedurerna kring tillsättandet av en ny kommission. Oavsett fördrag måste ju en sådan komma på plats snarast och kommissionsledamöterna skall frågas ut av Europaparlamentet innan de kan godkännas. En sådan procedur tar 5-6 veckor under förutsättning att inte någon kandidat faller bort och inte får godkänt. Det hände ju 2004, jag var själv med då en majoritet av EP-ledamöterna inte ville godkänna den föreslagne italienske kommissionären Rocco Buttiglione.

Om Lissabonfördraget går igenom införs en rad institutionella förrändringar som berör Europaparlamentet och då måste vi snarast komma igång för att få dessa på plats. Vi identifierade vilka frågor det var, men samtidigt kan vi inte göra något förrän efter den irländska folkomröstningen. Från Dublin kommer rapporter om att ja-sidan fortfarande leder men att nej-sidan knappar in något. Det kommer att bli en riktig rysare.

Vorausgeschickt, dass

in der geltenden Satzung der Marktgemeinde Schlanders im Art. 7  zum Themenbereich „Schutz und Beteiligung der politischen Minderheiten” im Absatz 2 angeführt wird, dass die „politischen Minderheiten, entsprechend ihrer Vertretung im Gemeinderat auch in den Gemeindekommissionen und Beiräten vertreten sind”

aufgrund des geltenden Autonomiestatuts und den entsprechenden Durchführungsbestimmungen auch die sprachliche Minderheit in verschiedenen Kommissionen und Beiräten vertreten sein muss

der Minderheitenschutz als grundlegendes demokratisches Instrument nicht nur das Vertretungsrecht, sondern auch das Vorschlagsrecht beinhaltet

beschließt der Gemeinderat von Schlanders

dass bei der Wahl von VertreterInnen der politischen oder der sprachlichen Minderheit in Kommissionen, Beiräte oder andere Gremien das Vorschlagsrecht zur Nominierung dieser Personen den VertreterInnen der jeweiligen Minderheit zusteht und diese deshalb von den politischen bzw. sprachlichen MinderheitenvertreterInnen im Gemeinderat vorgeschlagen werden müssen.

Die Liste
Für Schlanders – Per Silandro

Dr. Hansjörg Gluderer , Dr. Waltraud Plagg,  Dr. Ossi Kofler

PS.  Dieser Beschlussantrag wurde abgelehnt

Tidigare idag presenterade kommissionens ordförande José Manuel Barroso de politiska riktlinjer som han tänker sig för de kommande fem åren. Programförklaringen skickas till Europaparlamentet och blir en viktig pusselbit när parlamentet ska ta ställning till Barrosos kandidatur. Han kommer att besöka samtliga grupper nästa vecka och därefter ska grupperna bestämma när och hur de skall rösta.

Det är naturligt att det förs en dialog mellan den tänkta kommissionsordföranden och parlamentet men europaparlamnetarikerna är ute på ganska tunn konstitutionell is när de kräver detaljerade program och löften av Barroso innan han är vald. Dels ska kommissionen vara en oberoende instans, något som jag som tror på de kommunitära principerna är mycket mån om. Dels är det detaljerade programmet en produkt som ordföranden skall utarbeta tillsammans med sin nya kommission – och sedan diskutera med Europaparlamentet.

Hur som helst är det ett digert och ambitiöst dokument, som inleds med frågan: ”Vill vi gå i spetsen och forma globaliseringen efter våra värderingar och intressen, eller vill vi låta andra ta initiativet och acceptera deras resultat?” Det är ett intressant anslag, som handlar om att EU måste inse hur stort det ömsesidiga beroendet har blivit i världen, och därmed ta ledningen för att på allvar kunna spela en roll i framtiden.

Barroso lanserar en rad idéer om hur det ska bli verklighet under parollen ”En vision för EU 2020”, med en rad olika komponenter. Det handlar om allt från en förnyad strategi för jobb och tillväxt, satsning på miljövänliga branscher och energieffektivisering för att hejda klimatförändringarna till ett supernät för el och gas, gemensam invandringspolitik, bättre kommunikation med medborgarna och hur EU kan bli bättre på katastrofhantering.

Barroso har en hel del poänger. Om vi ska vara konkurrenskraftiga i en alltmer globaliserad värld så måste Europa bli starkare, vi måste agera ännu tätare tillsammans på en rad olika områden.

Men för att det ska bli möjligt måste EU se till att fokusera på de frågor som är allra viktigast, där medlemsländerna måste söka lösningar tillsammans. Med ett dokument på över 40 sidor så är det naturligt att allt finns med. Ska Europa bli så starkt och handlingskraftigt som vi önskar måste vi våga prioritera och våga prioritera ner områden där det europeiska mervärdet saknas eller är begränsat. Ett sådant exempel är jordbrukspolitiken, som måste reformeras kraftigt – inte minst för att frigöra de resurser som behövs för att genomföra Barrosos vision för 2020.

Nu drar arbetet i gång på riktigt och de europeiska institutionerna återvänder från sommarledigheten. Europaparlamentet har utskottsvecka och i princip samtliga svenska ministrar kommer att vara i Bryssel under någon av dagarna för att träffa de repsektive utskotten. Det är kutym, så gör varje ordförandeskap i början och slutet på sexmånadersperioden, och i vissa fall mitt i också.

Jag ska träffa AFCO, det konstitutionella utskottet där jag själv satt i fem år. Det blir säkert diskussioner om Lissabonfördraget, hur vi förbereder inför det, folkomröstningen på Irland, utnämningen av den nya kommissionen mm. Det är ju ett svårt institutionellt pussel som ska läggas. Först och främst måste vi invänta folkomröstningen på Irland. Därutöver råder det fortfarande osäkerhet om huruvida den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus tänker skriva på det beslut som båda de tjeckiska kamrarna har fattat. Om/när fördraget är ratificerat i alla länder måste vi snarast börja förbereda för en ny kommission, men också bestämma vem som skall bli hög respresentant och därmed chef för den nya utrikestjänsten samt utse en permanent ordförande för europeiska rådet. I den bästa av världar kan alla dessa poster utses på toppmötet i slutet på oktober.

Blir det nej på Irland måste vi omedelbart förbereda för en Nicekommission, dvs en kommisison med färre platser än antalet medlemsländer. Oavsett fördrag finns det en mängd frågor som Europaparlamentet är involverade i, inte minst ska varje kommissionärskandidat höras av parlamentet. Det blir säkert många frågor och synpunkter kring detta i morgon.

Först skall parlamentet naturligtvis godkänna José Manuel Barroso som ordförande för kommissionen. Det står preliminärt på agendan den 17 september men det är långt ifrån säkert…

Utöver utskottsledamöterna träffar jag också gruppledarna för kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberalerna för att höra hur de ser på det institutionella läget.

Här hittar du min sida med fanfic som bygger på den svenska tv-serien Kommissionen.

En dag fylld av intervjuer med svenska och utländska tidningar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun – bulgarisk press vill veta allt om samarbets- och verifikationsmekanismen, en grekisk tidning vill tala om flyktingar, västsvenska affärsmagasin vill veta hur ordförandeskapet påverkar det västsvenska näringslivet, spansk radio vill veta hur det svenska och kommande spanska ordförandeskapet samarbetar etc etc. Eftersom samtliga svenska ministrar nu representerar ordförandeskapet gäller det att väga varje ord på guldvåg, inte en av mina främsta talanger annars.

Kommissionen har idag föreslagit en reformering av strukturfonderna, särskilt socialfonden, för att komma till rätta med arbetslösheten. Normalt sett innehåller ju alla fonder från EU ett element av delfinansiering, dvs att medlemsstaten själv betalar en del av projektet. Detta har ansetts vara helt nödvändigt för att garantera att det är kvalitet i projekten och att de verkligen är genomtänkta. Risken är att detta element försvinner om EU betalar hela rubbet. Jag kan förstå att vi befinner oss i en extraordinär situation, och vissa medlemsländer är verkligen mycket hårt drabbade av krisen. Samtidigt är det viktigt att hitta en balans mellan två behov. Det finns ju som bekant inga gratis luncher, det är alltid någon som betalar. Denna fråga är mycket kontroversiell och delar EU-länderna i två läger. Det blir en delikat uppgift för oss att manövrera fram en kompromiss under början på hösten.

Ett positivt element i förslaget är att kommissionen avsätter särskilda medel i regionala utvecklingsfonden för renovering av särskilt utsatta områden, inte minst många romska bostadsområden. Det behövs verkligen.

En viktig fråga för mig, för regeringen och för många i Sverige, är frågan om EU:s budget. Den är verkligen otidsenlig och inte anpassad till de behov EU har idag. Vid den senaste stora budgetdebatten 2005 beslutade EU-länderna att i halvtid av långtidsbudgeten (2007-2013), under 2008 och 2009, göra en förutsättningslös översyn av budgetens inkomster och utgifter. Denna process påbörjade kommissionen för två år sedan då varje land skickade in sina synpunkter. Alla medlemsländer, många kommuner, riksdagar och organisationer skickade in tankar och sammantaget andades bidragen en vilja att reformera budgeten och satsa mer på forskning, infrastruktur, energi, mm. Från svensk sida, med enhälligt stöd i riksdagen, vill vi att de pengar vi har gemensamt skall fokusera på europeiskt mervärde. Vi vill minska på jordbrukspolitiken. Jag tror även man måste göra en översyn av strukturfonderna. Tillsammans utgör dessa poster 75% av budgeten och det känns inte rimligt.

Kommissionen åttog sig att sammanställa synpunkterna och komma med förslag men detta papper har dragit ut på tiden. I morse fick vi besked om att pappret inte kommer förrän den 9 december. Det är väldigt sent och kommer att göra det omöjligt för att oss att hantera frågan under vårt ordförandeskap. Vi hade hoppats att i allmänna rådet inleda diskussioner om den framtida långtidsbudgeten men det låter sig nu inte göras. De tre följande ordförandeskapen (Spanien, Belgien och Ungern) har inte samma reformiver som Sverige i budgetfrågan, men å andra sidan kan vi om vi inte är ordförande agera mer självständigt och driva på förändringar.

På Europeiska Rådet för två veckor sedan fick det inkommande svenska ordförandeskapet i uppgift att sondera förutsättningarna för det nyvalda Europaparlamentet att rösta om Barroso vid sin första session nu i juli. Såväl jag själv som statsministern har under veckan som gått haft flera samtal med samtliga gruppledare för partigrupperna i parlamentet och det tycks nu klart att de inte är redo att rösta i juli. De menar att de behöver mer tid för att konstituera sig och samtala med Barroso. Vi hoppas att de istället kan rösta när de samlas igen efter sommaruppehållet i september. Det är viktigt att frågan om vem som skall leda kommissionen inte drar ut allt för långt på tiden eftersom kommissionen behöver koncentrera sig på att leverera viktiga underlag som vi behöver under hösten, frågor relaterade till den ekonomiska krisen och klimatkonferensen. Samtliga europeiska ledare är ju eniga om Barroso och det finns ingen annan kandidat.

Detta och andra saker relaterade till ordförandeskapet ska vi diskutera imorgon då alla gruppledare och den utgående talmannen Hans Gert Pöttering besöker Stockholm. Det är brukligt att den så kallade ordförandekonferensen besöker alla nya ordförandeskap för att diskutera aktuella frågor och hur vi skall samarbeta det närmaste halvåret.

Dag ett förlöpte smidigt igår. Stockholm visade sig från sin vackraste sida och vi hade väldigt bra samtal och möten med kommissionen på Stadshuset under dagen. Vid det här laget känner vi kommissionärerna ganska väl och det underlättar förstås när vi skall samarbeta framgent. Jag tyckte även att invigningskonserten på Skansen var väldigt fin, en bra blandning mellan svensk och utländsk sång och musik, dans och även lite cirkus. Stefan Füle, min tjeckiska kollega lämnade över stafettpinnen till mig och nu ligger den på mitt rum i väntan på att lämnas till Spanien i januari. Men än är det långt dit…

Innan föreställningen på Skansen träffade jag två tjeckiska cyklister som hade cyklat till Stockholm från Prag (!) och ville lämna över en kopia på en gammal karta. De ville på så sätt visa på vänskapen mellan Sverige och Tjeckien och önska lycka till.

Fler bilder från gårdagen, inklusive cyklisterna finns på www.se2009.eu. Där kan man även läsa min “presidency blog“, där jag på engelska kommer att kommentera ordförandeskapet varje dag.

Idag ska jag träffa ett stort antal utländska EU-korrespondenter som är i Stockholm sedan några dagar. Vi skall göra en liten båttur i Skärgården och där ska jag passande nog tala om Östersjöstratgein. Med på båten är även statsministerns klimatrådgivare Lars-Erik Liljelund som skall berätta om läget inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

I morgon kommer president Nicolas Sarkozy till Stockholm. Det ska bli spännande. Han har också med sig sin utrikesminister Bernard Kouchner och den nye EU-ministern Pierre Lellouche som jag träffar för första gången.

I morse kändes det lite som när jag var barn och vaknade tidigt på födelsedagen i väntan på att mamma och pappa skulle sjunga och komma med frukosten på sängen. Spänd förväntan, glädjde och lite nervositet. Idag är det den 1 juli och Sverige är ordförande i den Europeiska Unionen. Sex månader av hårt arbete, många svårigheter, men fantastiska möjligheter att påverka ligger framför oss.

Kommissionen är på ingång till Stockholm, regeringen ska ha möte med kommissionärerna hela dagen för att diskutera våra prioriteringar och samarbetsformer. Ikväll blir det invigningsfest på Skansen med sång, dans och musik samt en del tal. Sedan börjar allvaret på riktigt.

Idag publicerade kommissionen sitt förslag till östersjöstrategi. Det är en beställning från europeiska rådet som i sin tur inspirerades av en tvärpolitisk grupp i Europaparlamentet där jag faktiskt själv var medlem innan jag lämnade och blev statsråd. Sverige har varit pådrivande för att strategin skall komma till stånd och nu finns äntligen ett förslag. Förslaget diskuterades vid olika evenemang i samtliga östersjöländer idag. Själv var jag på seminarium i riksdagen.

Strategin är ingen ny institution eller administration utan den innebär att vi ska utveckla metoder och strategier för att förbättra miljön, stärka konkurrenskraften, öka tillgängligheten och säkerheten runt en region där det bor nära 100 miljoner människor. Tanken är att starta projekt för att t.ex minska gödselutsläpp och läckage av fosfater, förenkla för företagen, knyta ihop universiteten, skapa frivilligstyrkor som kan bekämpa marina utsläpp etc. Länder eller regioner tar ansvar för enskilda projekt som sedan redovisas i en årlig uppföljning. Förhoppningen är att arbetssättet också kan användas i andra makroregioner, tex Donauregionen.

Det är det kommande svenska ordförandeskapets förhoppning av strategin kan antas på toppmötet i oktober och därefter omedelbart sjösättas.

Rädda Europa från diktaturen. Och Rösta EU-kritiskt på söndag. Annars tar högerkrafterna över på allvar. Det blir som sagt en verklig tvångsupprepning av 30-talet. Här är demokrativännerna.

Skriv på för en Europeisk folkomröstning om Lissabonfördraget. Irland sa Nej, Holland sa Nej, Frankrike sa Nej - Varför får inte vi säga vad vi tycker när de bär iväg med vår röstmakt till Bryssel?  

Och – Glöm inte Massakern på Himmelska Fridens torg 1989 - Skriv på Amnestys upprop för Internetfriheten!

WE ARE IRREPRESSIBLE!

Se bloggpost: Harmonisering – sedativ – valium

Läs även: SVD1,  DN – Kina blockerar sociala medier,   AB – SPRICKAN, AB1,  DN2 – Friheten krymper på nätet,  AB2,   SVD – Borg: “Vårdslös expansion“,  GP1,   GP2 – Baltikum växande hot mot banker,  SVD – Lettisk finansoro sänkte kronan,  AB – Borg: “Vi klarar en baltisk bankkris”,  DN3,   DN4,  DN5 – Så kan du påverkas om Lettland släpper valutan,  AB – Kaos i EU när krisen kom,  SVD4,   SR,  Expressen – Moderaterna fortsätter att backa,  AB – Marita Ulvskog om företaget Hyrlett: Det är människohandel,

Dagens väl valda repriserade bloggpost: Den socialmoderata (M)enigheten.

Och så bloggarna: Mark Klamberg – Fri inhämtning av trafikuppgifter för polisen och SÄPO , Jinge, Röda Malmö – Bryt krisens förlamande grepp, , Badlands hyena,  Svensson,  satmaran,  Johan Bakke – Tack, Lena Melin!, Homo politicus – Valspurten igång,  Sagor från livbåten – Tre dagar kvar!,  Gudrun Schymans blogg – Folkpartiet vill skicka abortmotståndare till Bryssel!,   Sydsvenskan om Eva-Britt Svensson (V) – Hon har skänkt bort fem miljoner av sin lön, emma in the city,  feminist,  Ledarredaktionens blogg, Fröken Look,  Ledarredaktionens blogg2 – Till Ulvskogs försvar,   Politikerbloggen – Kritiserat företag kopplas till Moderaterna,

Se tidigare bloggposter: Betongpolitik av förstenat märke,  Vi måste avreglera Avregleringen,  Den franska modellen!,  Fackliga protester i Frankrike,   Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression,  Bushiness as usual,  Hallå regeringen?,  Folkpiratpartiet, Lissabonfördraget och The War on Terror,  Tips till regeringen, Den sovande regeringen ZZ,  Del II – Den sovande regeringen ZZ, Den korrupta EU-krisen fortsätter, Piratpartiet. Neutrala – Liberala – Federala – Fadderalla,  Harmonisering – sedativ – Valium,

och

Se också tidigare bloggposter: Att äga själar,  Piratpartiets ideologi får inte ifrågasättas?, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?,  Det högerneutrala Piratpartiet, Högerns janusansikte, Tänk analogt, Hårt uppskruvad högervridning, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti, Lådvinshögern och EU,  Konst innanför ramarna, tycker kulturministern,  Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

Expressen: Eva-Britt Svensson (V): “Jag vill vara en stark röst för kvinnorna” – EU-valet 2009

Kontakta kampanjen