Jag ser inte ut som Karin Boye längre, utan som en pojkbandsidol från 1990-talet. Jippie. Jag tänkte tanken själv, redan innan Sanna kommenterade min nya frisyr:

“Om du skulle få för dig att färga håret blont så skulle du likna Nick Carter i Backstreet Boys, fast som han såg ut på 90-talet när han hade pagefrisyr.”

Nick Carter, 1999 (längst till vänster, och inte världens bästa bild):

Immanuel Brändemo, 2009:

Hon har rätt. Det ÄR inte mycket som skiljer mig från Nick Carter just när det gäller håret, mer än hårfärgen och 10 år – och att bögryktena inte är något som besvärar mig.

Ja, Nick Carter hade bögrykte om sig, för den som glömt det. Det var inget anmärkningsvärt med det. Jag vet inte om det fanns någon pojkbandsstjärna som INTE hade bögrykte om sig då, på 90-talet, innan metrosexualitet upptäcktes och när homosexualitet var något som fanns långt borta i en annan galax. Det hörde liksom till: Att sjunga kärlekssånger om tjejer är bögigt. Överhuvudtaget var det väldigt många olika saker som verkade kunna ge bögrykte; till exempel att “se ut som en tjej”, vilket jag fick höra fler än en gång att Nick Carter gjorde.

Jag gillade inte Nick Carter, men killar som var ganska lika honom, och det räckte för att jag skulle förstå att det fanns skäl att tro att de jag drömde om inte var så heterosexuella. Ibland hände det att jag undrade om inte min längtan efter att leva som kille egentligen inte bara var en logisk reaktion på just detta: Alla snygga killar är bögar, så om jag ska fånga en kille måste jag vara en själv. Jag trodde alltså inte på det, men det hände att jag trodde att jag trodde det, eftersom jag alltid letar efter möjligheter att anklaga mig själv för att sakna verklighetsförankring.

Först när jag var 21 fick jag veta att det nog bara var jag som uppfattade det som en tänkbar förklaring, och att andra uppfattade det som väldigt långsökt och fördomsfullt och negativt. Det folk menade med att man inte skulle genomgå en könskorrigering “för att vinna sociala fördelar” berodde inte på att det fanns ett stort problem med att fittfödda ville “byta kön” för att de misstänkte att de killar de gillade var bögar. Jag hade alltså gått och bortförklarat mina känslor i onödan; det var då jag bestämde mig för att söka vård första gången.

Mitt Karin Boye-komplex handlar om att jag är rädd för att avfärdas som “lesbisk”, men jag har minst lika mycket ett Nick Carter-komplex: Jag är rädd för att bli avfärdad som “en heterosexuell tjej som går för långt”. Just därför är det skönt att höra att jag numera ser ut som Nick Carter – och inte som en tjej som tror att hon är Nick Carter.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, könskorrigering, könsbyte, kön, genus, könsidentitet, psykologi, Nick Carter, Backstreet Boys, 90-talet, musik, bilder, killar, läggning, bögar, HBTQ, sexualitet, könsidentitet, pojkband, kändisar, komplex, homosexualitet, heterosexualitet, bisexualitet, manlighet, killar, skönhet, ideal, utseende, Karin Boye, komplex, fördomar, normer, flator, frisyrer

video Komplex, music Frank Vigroux

För någon vecka sedan ringde Leo för att fråga om jag hade ett gammalt dokument på min dator som de behövde för något pappersarbete. Visserligen låter hon ofta lite förvirrad på telefon, men den här gången kom hon av sig. Leo har inte hört min röst sedan Pride, så det är inte så konstigt: Jag har ju kommit i målbrottet. Hon sa att det var för att hon brukar reagera på att min röst är mycket ljusare än vad hon tänker sig att den är, men att hon inte reagerade på det den här gången. Hon reagerade alltså på att hon inte reagerade. Det lät mer som jag nu; som den röst hon tänker sig att jag har.

Imorse ringde Minou, och när vi babblat en stund kom det där med rösten upp. Det var ett tag sedan vi pratades vid över telefon, och hon erkände att hen först hade tänkt att min röst bara var morgongrötig. Men jo, hen hörde skillnad hen med. Alla gör det: Mina vänner, mina boendestödjare, min läkare, mina föräldrar… Alla hör att min röst är annorlunda jämfört med för några månader sedan. Inte längre så besvärande ljus, utan mer jag. Fortfarande är den inte särskilt mörk; någon basröst är det inte tal om, men den är lite mindre besvärlig.

Mina vänner reagerar inte längre på att jag har en så ljus röst när de hör mig. Det var såna reaktioner jag fick ibland förut, när jag till exempel träffade folk IRL första gången eller när de såg mig på tv ifjol: Vänner och bekanta tyckte att den röst de hörde inte stämde med den röst jag hade i deras huvuden. Jag tog det alltid som en komplimang, eftersom det tydde på att deras bild av mig gick bortom det ytliga. De kunde se mig som den jag var här på nätet istället för att haka upp sig på min röst eller mina bröst.

Idag har avståndet mellan deras bild av mig och min fysiska kropp krympt, men det viktigaste är att det största avståndet – det mellan min egen inre bild och den bild jag ser i spegeln – är mindre än någonsin.

Igår skickade jag en bild från mitt gamla liv till Robin för att muntra upp honom. Jag ville visa honom att han inte är fetast i världen, så jag tog den mest pinsamma bilden jag har. Fotot är ungefär tre och ett halvt år gammalt, från den tiden då jag vägde 108 kilo och såg ut som min mormor. Hans reaktion var “Fan vikka pattar du hade”. Jag är så himla glad att han skrev det i imperfekt. Min kropp är inte perfekt, men mina gamla former är imperfekt.

Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, könskorrigering, puberteten, målbrottet, testosteron, hormoner, rösten, telefon, kropp, komplex, fetma, övervikt, ideal, skönhet, bröst, komplimanger, självbild, bilder

När man är i puberteten är det viktigt med hygienen, jag vet. I teorin vet jag, i praktiken är jag sluskarnas okrönte konung. Jag borstar inte ens tänderna varje dag, så det är lite si och så även med resten. Det gäller ju att utnyttja att jag är singel, pluggar på distans och inte har något liv IRL.

Med andra ord: Jag har inte tvättat ansiktet på några dagar, och inte håret heller. Jag har inte duschat eller badat, så jag ser ut som om jag doppat hela mig i olja. Sist jag rakade mig var i måndags. Tidigare skulle jag inte ha velat åka till köpcentret såhär; jag känner mig sunkig. Idag blev det så ändå, av ren lättja. Och jag förstod inte riktigt varför jag kände mig så bekväm med det. Min vanliga oro för att folk ska tycka att jag är äcklig var som bortblåst.

Normalt sett känner jag mig alltid i ett sånt underläge när jag kliver in i en affär med tekniska prylar, och jag brukar känna mig så korkad att jag inte ens vågar säga “ja” när expediterna uttryckligen frågar om jag behöver hjälp, fast det är precis det jag gör. Kanske var det min millimeterlånga skäggstubb som fick mig att helt plötsligt våga fråga om skillnaderna mellan olika kamerastativ, och erkänna att den viktigaste egenskapen hos hörlurar är hur effektivt de stänger ute ljud. Jag kom hem med båda, och med en känsla av att klara av sociala situationer utan att freaka ur fullständigt.

Det var först nu, när jag fick för mig att ta lite bilder, som jag fattade varför det inte kändes så motigt. Det är knappast första gången jag kommer på det, men jag blir lika förvånad varje gång: Jag känner mig manlig.

Jag har femdagars skäggstubb som faktiskt är stubb, och inte fjun. Min haka är stickig och skiftar i gröngult, och mina armar börjar bli ludna. Mitt ego börjar anta manliga proportioner och min sociala fobi verkar smälta bort i takt med att skägget växer. Rösten hänger fortfarande inte med, inte huvudet heller. Jag minns min förra pubertet som kaos, och det är den här med – men den här gången har jag nästan trettio års livserfarenhet och en högskoleutbildning som hjälper mig att sätta saker i perspektiv. Eller: Den borde göra det. Jag borde vara bättre rustad. I teorin.

Min skäggstubb gör att jag fixar att gå i affärer. Det eviga krypande obehaget så fort jag rör mig bland folk börjar släppa, bara för att jag känner mig mer hemma i min kropp. Fortfarande har jag långt kvar, men det går åt rätt håll. Med ett ansikte fullt med finnar, ett hår fullt med flott, en grönaktig haka och en röst som får folk att fråga om jag har svininifluensan blir livet lite lättare.

Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, könskorrigering, testosteron, hormoner, vård, bilder, manlighet, mansroller, kön, genus, könsroller, självkänsla, social fobi, ångest, komplex, ideal, puberteten, finnar, skägg, hår

Idag kom jag ut inför min terapeut: Jag erkände att jag är en person med könsorgan. Hon lyssnade, men jag tror inte riktigt att hon förstod hur stort det var för mig.

För första gången sedan jag flyttade hit för snart två år sedan har jag tillåtit mig själv att börja prata om min könskorrigering, min könsidentitet och liknande, på ett mer personligt plan. Förut har vi pratat om vad som händer, rent tekniskt: Jag väntar på en remiss dit, jag vill vara säker på att jag inte har epilepsi innan jag börjar med hormoner, jag funderar över hur testosteron och centralstimulantia fungerar ihop.

Känslorna och tankarna har jag däremot hållit tyst om när jag sitter hos terapeuten, hos psykologen och hos psykiatern. De har sipprat fram när jag har träffat min utredare och den psykolog som är knuten till utredningen, såklart, men det är en helt annan sak: En helt annan mottagning i en helt annan stad, där de har en helt annan kompetens. Jag har varit rädd för att bli missförstådd, för att bli misstrodd, för att upptäcka deras okunskap och deras fördomar. Sånt besvärar mig, hur subtilt och oskyldigt det än är, så jag har varit tyst. Tills idag.

Hon frågade om jag märkt av några kroppsliga och mentala förändringar sedan jag började med testosteron, och jag började med det vanliga: Kroppshår, skäggväxt, finnar, fet hud, sömnproblem, målbrottet… Och så till slut bestämde jag mig för att berätta allt. Jag sa att jag hade haft stånd i två månader, och att det för mig som varit asexuell var en oerhört absurd upplevelse. Sedan gick jag över till att prata om stämbanden och målbrottet, men ändå.

Jag har idag erkänt att jag är en människa med könsorgan – inför min terapeut. Jag tror inte ens att jag har berättat om min asexualitet förut, utan har hållit det mesta som rör det kroppsliga, det könande, därifrån. Här, på min blogg, och på nätet i övrigt, bland mina vänner IRL och till exempel med mina boendestödjare, pratar jag massor om min transsexualism, men så fort jag kliver in genom dörren på åttonde våningen på sjukhuset så går jag i lås. Att prata om könsskav – när kroppen skaver mot självbilden, och när självbilden skaver mot normen – på psyk har jag fortfarande svårt för.

Det är över tre år sedan den första journalanteckningen om min transsexualism gjordes i mitt förra landsting, och över två år sedan jag träffade en läkare i det här landstinget för att be om en remiss till utredningen. Jag har gått i utredning i ett och ett halvt år, lever så öppet som det överhuvudtaget är möjligt, har varit med i tv och blivit intervjuad av tidningar, går på testosteron sedan snart fem månader, bloggar hämningslöst om de mest intima delarna av mitt liv på ett sånt sätt att jag misstänker att folk som läser ibland skäms för min skull, mår rätt okej och känner inte att min könsidentitet är ifrågasatt från alla håll och kanter – och ändå känns det som om jag tagit ett gigantiskt steg idag.

Jag har erkänt att jag har könsorgan. Nästa steg är antagligen att våga erkänna att jag har könsorgan som andra skulle beteckna som kvinnliga. Vi får se hur det går.

Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, kön, könskorrigering, psykiatri, psykologi, tabu, ångest, komplex, penisavund, könsorgan, kukar, fittor, stånd, testosteron, puberteten, målbrottet, asexualitet, stämband, öppenhet, komma ut, garderoben, vård, tystnad, skuld, skam, rädsla

1. Der Mensch kann nicht nur die Bedeutungen vorgegebener Symbole verstehen, sondern selber neue hinzu erfinden – weil er muss. Darauf beruht seine gattungseigne Existenzweise. Der Kreis verfügbarer Symbole muss ständig erweitert werden, weil stets neue Bedeutungen hinzu kommen.

2. Dafür war erforderlich, dass die Bedeutungen nicht in gegenständlichen, sondern in lautlichen Zeichen symbolisiert wurden. Denn nur so reicht es aus, dass sie nicht jederzeit an jedem Ort zur Hand, sondern lediglich zu Munde sind; nicht als Ding in Raum und Zeit, sondern lediglich als neuronale Verschaltung im Hirn gespeichert werden.

3. Das ist drittens die Bedingung für die grammatische Struktur der Menschensprachen. Die Symbole und ihre Bedeutungen müssen nicht bloß nebeneinander gestellt, sondern können zu jeder Zeit in modo operandi gebeugt werden. Die Bedeutungen werden nicht addiert, sondern hierarchisch – S:P:O – auf einander bezogen. Der Satz ist keine Summe von vorhande- nen Stücken, sondern selbst ein qualitativ neues Stück: ein Komplex, eine Bedeutung sui generis.

4. Andere Mitteilungssysteme werden nur uneigentlich oder missbräuchlich ‘Sprache’ genannt.

Aftonbladet beskriver den nya mannen som en sensation: Killar som pratar om känslor, gråter och är jämställda och fåfänga. Samtidigt kan man läsa att när Andre Agassi spelade tennis i början av 90-talet var han livrädd att tappa peruken. Hans extrema hockeyfrilla var alltså inte hans eget hår. Han led av håravfall – inte bara led som i att han tappade håret, utan som i att han tappade sin identitet.

“Varje morgon som jag vaknade fann jag en bit av min identitet på kudden, sedan i duschen och i avloppsbrunnen. Jag frågade mig själv: “Vill du bära tupé? Vill du göra det på tennisbanan?” Jag svarade mig själv: “Vad annat kan jag göra?”

—

Under uppvärmningen före matchen bad jag – inte för seger, men för att peruken inte skulle trilla av. För varje häftig rörelse föreställde jag mig hur den föll ner på gruset. Jag föreställde mig hur miljoner tv-tittare lutade sig fram emot sina tv-apparater, med uppspärrade ögon, diskuterandes på dussintals språk och undrandes hur Agassis hår trillat från hans huvud.”

Detta alltså för närmare 20 år sedan; en man som i allra högsta grad var upptagen med sitt utseende. Detta under den tidsperiod då det var tuffa, hårda killar av alla kön som gällde. Rädslan för att vara tunnhårig – eller fördendelen småkukad – har av någon anledning inte räknats som fåfänga och kroppskomplex.

Det är ju inte heller direkt som om män inte haft känslor förut; det har bara inte alltid funnits så många tillfällen att visa dem öppet. Apropå sport så tror jag förresten att masshysterin kommer att minska lite när män inte längre behöver det för att få en ursäkt att vara känslosamma. Jag tror nämligen att det mest handlar om en skillnad i vad man vågar säga högt och inte.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, könsroller, genus, manlighet, ideal utseende, håravfall, hår, känslor, komplex, Andre Agassi, tennis, sport, psykologi, kukar, utseende, hockeyfrilla, 90-talet, peruk

Veckan som varit:

Måndags: spontanköpte grymma hörlurar, creative för 400 riksdaler på teknikmagasinet i brunnsparken, rekommenderas! Programmerade lite ûber program i Matlab i termodynamiken och drog sen till gymmet.

När jag kom hem upptäckte jag att itunes fanns i ny version och med nya versionen kunde jag äntligen synka min ipod med min egen dator igen, sweeeeet! Passade på att lägga in Erik Hassles nya album som är galet bra!

På tisdagen var det plugg 8-17 och sedan hem och kolla på entourage + heroes + how i met your mother! säsongsstarter i både heroes och HIMYM!

Igår var det skola 8-17 igen, massa komplex analys som jag börjar förstå mer och mer =) startade även ett  korplag, har kollat runt lite och många verkade intresserade så jag grundade helt enkelt HULKEN IF!

www.laget.se/HULKEN

Alla som är intresserade får gärna kontakta mig om ni vill vara med å kicka lite boll en gång i veckan. Eventuellt kör vi seriespel till våren, kommer dock inte vara fokus på att vinna serien utan detta gör vi för att vi gillar att spela fotboll.

(I nuläget är vi cirka 10-15 personer, tanken är att jag styr upp ett möte ganska snart för att se vilka tider som passar folk bäst.)

Idag har jag haft ett riktigt roligt  SI-matte pass, jag vill vara lärare i mer lektioner och ämnen   Tipsade om boken “älska dig själv” av wayne W dyer till mina elever, har tipsat om den i bloggen och tipsar igen, sjuuukt bra!

Imorgon är det tandläkartid, komplex analys, ringa idrott och förening Göteborg och fråga lite angående HULKEN och sedan gym. Får se om det blir någon utgång eller vad som händer på kvällen, lite oklart atm.

Crooked I, K-Young, Ya Boy, One-2 – My Story produced by Komplex

Ansiktsbild på Facebook med utseendenojor utpekade

Dagens ego under fobiträning på Facebook:

“Rent intellektuellt vet jag att jag är skitsnygg. Det är bara mina känslor som behöver tämjas.“

Det är ju så man brukar säga: Jag vet att han inte hatar mig, det bara känns så. Jag vet att det inte är mitt fel, det bara känns så.

Så: jag vet att jag är snygg, det är bara inte alltid det känns så. Här sparar vi inte på självkomplimangerna; de behövs varenda en.

Läs även andra bloggares åsikter om skönhet, utseende, komplex, självbild, BDD, bilder, Facebook, ångest, fobier, tvångstankar, psykologi

Treacherous Records artist One-2 is back with another hot leak called “U Don’t Want It” featuring Kobe and it’s produced by Komplex. One-2 & Komplex always drop heat together and if you put Kobe on the hook the track becomes a problem. This will not be the last time you hear these 3 together on a track because Kobe is also featured on One-2’s new EP entirely produced by Komplex dropping later this year.

Download One-2 Ft Kobe – U Dont Want It (Prod. by Komplex)

]]> http://davidappel.wordpress.com/2009/08/03/vinklat/ Mon, 03 Aug 2009 16:33:35 +0000 David http://davidappel.wordpress.com/2009/08/03/vinklat/

Oops! Det där är ju jag, och helsike vilken dubbelhaka jag får, just i den vinkeln.

Som tur är, så finns det andra med…..

]]> http://gedankentheater.wordpress.com/2009/07/22/einbildung/ Wed, 22 Jul 2009 13:36:53 +0000 sunny11178 http://gedankentheater.wordpress.com/2009/07/22/einbildung/

mein herr ex
hat nen komplex
weil er klein is
was net fein is

drum will er macht ham
is net achtsam
spielt den pascha
will bloß nascha

is bloß dumm
man nimmts ihm krumm
und am end
sacklzement

is doch wia imma
alle sans schlimma
bloß net er
weil er is ja wer

I posted another Cashis song a while back, and it was pretty dope. So this time around, I was sure to check out “Bigger Than Me”. It’s off his upcoming album The Art of Dying and it’s actually pretty good. Produced by Komplex, with a heavy slow beat, the Shady Records rapper goes hard. Check it out for sure if you like those slow chilled raps. Even quotes a Biggie line.

I know how it feels to wake up fucked up.

Cashis – Bigger Than Me (Prod. by Komplex)

Hochspannung …. Niederspannung …. Entspannung ….

Theres just way too much dope in this one post for all of you to handle, but I had to do it to ‘em. Here goes a collection of Slaughterhouse interviews, freestyles, and material from certain members that have surfaced in just the past couple of days, dudes are really on the grind for real, for real.

First off we have the audio section of the post, featuring interviews the 4 did with DJ Green Lantern on The Invasion along with their D.O.A. freestyle that went down afterwards, and can be seen in video form at the top of the post. Also the boys visted DJ Envy’s Hip Hop Nation show for an interview and another freestyle, but this time around it’s Joell and Royce doing their thing.

Download: Slaughterhouse on The Invasion w/ DJ Green Lantern
Download: Slaughterhouse OnDaSpot Freestyle (D.O.A.)

Download: Slaughterhouse on Hip Hop Nation w/ DJ Envy
Download: Joell Ortiz & Royce Da 5′9″ Freestyle

There are also a couple of dope tracks from Crooked I and Royce. Komplex remixed Crook’s Dear Tupac for Tupac’s bornday and for those who haven’t listened to the D.O.A freestyle the crew did for Green, Royce spit a written (this one, actually) but as redemption for himself, he dropped 4 and a half minutes of stone cold spitting for us…

Download: D.O.A. (Redemption) – Royce Da 5′9″
Download: Dear Tupac (Komplex Remix) – Crooked I

Finally, after the jump we have an interview w/ True Stories Radio, behind the scenes of Joell Ortiz x The Kickdrums video for Rik Cordero’s film, Inside a Change for the track, How To Change as well as a trailer for the Joell Ortiz documentary entitled Free Agent you need to remember one date, AUGUST 11th…

About two weeks ago, Three/21, The Kickdrums and Joell Ortiz headed out to Brooklyn’s Cooper Projects to shoot an impromptu live band performance of How To Change”, a song featured on the Inside A Change mixtape featuring Joell Ortiz and produced by The Kickdrums. We shot this one in the middle of the courtyard, complete with a horn section, bassist, drummer and keyboardist. Now if the New York City Housing Authority would install more of these instead of NYPD security cameras, the world would be a much happier place. Enjoy!

Brooklyn Bred MC Joell Ortiz has created a buzz for himself on the radio, the internet, and most importantly the streets. Introduced into the game as Quick, Joell’s talent and hunger were apparent to anyone he came across. Armed with a relentless work ethic and incredible lyrical abilities, Joell rhymed his way through the industry and into the offices of Aftermath Records, where Dr. Dre signed the young Latino rapper and added him to the team. Due to an unfortunate lack of support from the label, Ortiz pushed for his release from Aftermath and has currently become hip-hop’s most valuable Free Agent. After making the choice to team up with the filmmakers from The ICU, Joell looks to give his fans and followers an in depth look into not only who he is, but into his family, his music, and is career. Look out for this film at upcoming festivals this fall.

by v000nix

In den letzten Tagen wurden im Deep Silver Forum eine reihe Contests angekündigt. Manche verlangen Kreativität, andere eher gute fahrerische Leistungen, wieder andere nur ein dickes Portemonnaie. Hier ein kleiner Überblick:

30.000 Coppers: RiDD!X 5112 Contest

Der RiDD!X Clan veranstaltet auf seinem Server einen Recordhunt-Contest. Von heute an bis zum 21.06.09 könnt ihr auf den 51 Maps ihres Servers Rekorde einfahren. Derjenige mit den meisten Rekorden am Ende des Contests gewinnt jedoch keine 30.000, sondern ein nagelneues TMUF, was den Contest vor allem für die TMNFler interessant machen dürfte. Einen Nachteil haben diese aber: Leute, die bereits im Besitz von United sind, können auf dem Server spenden; 1.000 Coppers zählen soviel wie ein Serverrekord. Ziemlich Unfair und Coppergeil unserer Meinung nach, auch wenn man maximal 10.000 Coppers spenden darf…

24.000 Coppers: Coppers 4 Free

Leader war mal wieder langweilig, weshalb er sich einen neuen Contest ausdachte. Ausdachte? Naja, nicht wirklich. Statt einem komplexen Regelwerk gibt es nur eine Regel: Schreibt ihm bis Sonntag Abend eine Geschichte, warum IHR die Coppers verdient habt. Mittlerweile sind schon einige Interessante Einsendungen dabei, aber ein für ein paar kreative Geschichten ist immer noch Platz.

22.000 Coppers: Most Wanted Map Conquest

Kleine Coppercontests zu Maps finden auf TMX täglich statt. Dabei geht es aber meist um kleinere Beträge zwischen 1.000 und 10.000 Coppers. Abgematzt übertreibt es jetzt volkommen und hat einen Pool von insgesamt 22.000 Coppers angesammelt. Dabei verteilt sich diese gigantische Summe auf nur 5 Leute.  Eure Bestzeit könnt ihr bis zum Sonntag, den 21.06 hochzuladen.

Weine verwalten, bewerten und mit Freunden diskutieren

Aus gegebenem Anlass, ein Projekt für Weinliebhaber.

Auf verkosten.de können

• Weinliebhaber- trinker verwalten, empfehlen  und bewerten Weine
• Verkäufer tragen Ihre Sortimente ein

Verkosten.de stellt dem Nutzer ein Portal zur Verfügung, wo neben dem Eintragen von Weinen und bewerten von diesen, auch diverse Funktionen wie die Verwaltung von eigenen Bestandlisten und Wunschlisten. Ein gutes Angebot, dass sicherlich seine Liebhaber schnell finden wird.
www.verkostet.de

tjao

jag har börjat få jobbiga tankar… Nej, jag menar inte att jag ska ta livet av mej. Jag har börjat få komplesx för mina bröst. För att dom är små. Och dom är verkligen små. Jag har inte ha bh över huvud taget, inte ens AA..

Jag har inte brytt mej om det så mycket innan, men av någon anledning har jag börjat göra det mer och mer nu. Jag tycker det är konstigt att det blir så nu, innan i pubertetspaniken eller vad man ska kalla det så hade jag inte det.. men nu när jag liksom borde ha kommit över det så kommer det.. Inte kul.

Det som känns värst är att jag inte kan prata med någon om det… Hon har ju megabröst själv och är emot allt vad operationer och mediciner heter… Ior vet jag inte, jag tror inte det hade funkat bara, det hade kännts fel att prata med honom om det. Och han är cp och har börjat gilla små bröst…

Suck.. när jag flyttar hemifrån och bor själv ska jag köpa någon sån där mirakelkur med massa tabletter och så får man större bröst och 90% får det blablabla. Det ska jag göra. Men skulle nog inte palla om någon visste. Man ska ju va nöjd med sig själv och jag ser ju bra ut i övrigt så jag har ju ingen anledning att tycka något annat. Jag måste ju tycka att jag är snygg….

Vad är något komplext?

Är det något som innehåller mycket information?

Tänk dig att vi har en oändligt lång linje, den innehåller då en oändlig mängd information, om vi skrev upp den skulle det bli ett oändligt anntal siffror. Men en linje är inte komplex, och 10000 linjer är inte det heller.

Informationen är hela linjen alltså oändlig, instruktionen är att den är oändligt lång. Instruktionen visar hur informationen är beskaffad. Enbart information är inte tillräckligt för att något ska vara komplext, det är istället antalet instruktioner som bestämmer det. En instruktion är alltså då det minst komplexa, (alltså det enklaste) som finns. Eftersom att något väldigt komplext bara består av en mängd instruktioner så är det inte svårt att lära sig det om man lär sig en instruktion i taget. Det tar bara tid.

Vi skulle kunna säga att något komplext är något som tar långt tid att lära sig. Men det här betyder inte att ingenting är svårt att lära sig. Det som kan vara svårt när man ska lära sig något, är när man inte får reda på alla instruktioner utan måste komma fram till dem genom logiska resonemang. Ofta utelämnas ju instruktioner eftersom att de är för självklara enligt den som försöker förklara något, och inget fel i det, för så måste man göra om man ska komma nån vart (det är onödigt att förklara hela högstadiematten när personen som läser det redan bör kunna den). Men människor tänker olika och därför, så kan en person tycka att en sak är självklar som inte du tycker är det. Vi lär in på olika sätt, det finns ofta flera sätt att förklara en sak på, flera sätt att tänka. Han som ska förklara något för dig kanske inte fått saker förklarade på samma sätt som du och han kanske dessutom tänker på ett annat sätt. I så fall så kommer det bli svårare för dig att förstå, det han förklarar, eftersom att du saknar instruktioner och kanske också information. Det blir ett pussel att lägga ihop, men när bitarna är på plats förstår du det.

Har du svårt för att förstå något så har du fått det förklarat för dig på fel sätt med andra ord (eller så lyssnade du inte). Men det här betyder att ju mer komplexa saker vi pratar om dessto svårare kommer vi ha att förstå varandra, gennerelt sett. Intressant att nämna är också att om en peron skulle ständigt bli serverad med de bästa förklaringarna för honnom, så skulle han inte bli särskillt intelligent, eftersom att han inte behöver lösa några problem själv.

Pedagogik äro viktigt <3 

Hmmm allt är enkelt i teorin…vilken tur att ja ska läsa teoretisk fysik då får ja ett enkelt jobb med andra ord  

Vad är det som avgör hur intelligent någon är?

Något som måste spela in är förståss logik. För att något ska kunna sägas vara intelligent på något sätt måste det kunna tänka logiskt (enligt min definition på logik). Men att enbart tänka logiskt räcker inte. Det är hur bra du är på att lösa problem med hjälp utav logik, som avgör hur intelligent du är. Problem löser man med hjälp utav problemlösningsmetoder. Det betyder att ju bättre problemlösningsmetoder du använder dig utav för att lösa en sorts problem, ju intelligentare är du inom det området. För det finns ju olika sorters problem, som kan kräva helt olika problemlösningsmetoder. Vilket betyder att man kan vara intelligent inom olika områden (det finns olika sorters intelligenser). Men att katigorisera olika sorter är ingenting jag tänker försöka mig på nu.

Men du kan inte få plats med hur många problemlösningsmetoder som hellst i huvudet, för minnet har en gräns. Så är det då minnet som sätter stopp för hur intelligent en människa kan bli? Ja, förutsatt att de perfekta metoderna kräver mer minne än vad en människa kan ha.

Ett bra korttidsminne gör så att man kan lära sig saker snabbare, för det betyder att du kan ta in mer information åt gången. Men utan ett bra långtidsminne så glöms det bort, och du har då inte blivit intelligentare, eftersom att du inte kommer ihåg problemlösningsmetoderna. Att ha ett bra långtidsminne är en fördel när man vill bli intelligent. Men självklart kan man göra det lättare för sig och skriva ner metoderna, och man kan då lösa problem som annars kanske skulle vara för svåra.

Men man måste också kunna använda sig av metoderna, det räcker inte med att man känner till dem. Det är en sak som kräver träning.

Jag tänker mig att ju svårare (ju mer komplexa) problem man kan lösa desto intelligentare är man, inte hur långt tid det tar att lösa olika problem. Om tiden skulle spela in så är korttidsminnet viktigt.

Det räcker inte heller med bra problemlösningsmetoder om, en person har lättare att lösa ett problem på grund utav hur denne är uppbygd. Då menar jag tex att en person tex skulle ha lättare för att känna igen mönster än en annan trots att ingen av dem tränat ett dugg på det och att de har precis samma förutsättningar, förutom att de är uppbygda på olika sätt.

om tiden skulle spela in i problemlösningen hmmmm….

Länkar:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Information

http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligens

ursäkta att ja skriver så jäkla lite. Det finns ju egentligen ett antal fler saker ja vill veta vad ni tycker om och som ja vill reda ut i nya artiklar. Jag har inte slutat skriva jag har bara hafft mycket annat o göra senaste tiden, men ja har hög prioritet på en artikel om problemlösningsmetoder för fysik-problem. För det är något som ja måste studera närmare så att ja har en chans att klara all fysik ja ska läsa och i slutändan, mitt slutgilltiga mål att komma på en teori som är coolare än alla andra som finns. Jag tror för tillfället att en TFA (teori för allting) är det coolaste som inte finns ännu, så min plan är att förbereda mig inför att studera strängteorin. Så en ny artikel kommer snart med andra ord, se fram emot det ni