HEJSAN ALLIHOPA!

Ja, Sofia har ju tjatat om ett “gästblogg-inlägg” vilket är ett helt nytt koncept för mig!

Vad ska man skriva så här på någon annans blogg? Ha ha, ja. Jag vet ju inte riktigt vad Sofia har sagt om mig men jag heter Glen Gabriel. Så mycket vet ni nog. Har ett stort intresse av musik och så klart min fru och familj! Jag jobbar med att göra lite musik för film, tv, reklam och annan media.

Jag ÄLSKAR mitt jobb och jag tror det BÄSTA är när man har lyckats få till den där känslan hos någon där de börja leva sig in i musiken och skapa sina egna världar! Du vet, när du bara älskar en låt och blundar och bara far i väg ha ha. DÅ har jag gjort min uppgift!

Jag älskar också fotboll och spelar det aktivt varje vecka i något division 7 lag så man kan hålla kondisen och hålla sin tävlingsinstinkt igång!

Ja, jag kan ju skriva mycket om mig själv men jag vill nog rikta “spotlighten” på Sofia här eftersom det är ju hennes blogg. Jag vill bara säga att utan henne vore min karriär ingenting. Kärleken och hennes omtanke är något jag inte kan beskriva med ord. Hon är fantastisk och visste ni att hon håller på att skriva en BOK? Ha ha, ja, jag kan ju inte komma som en gäst tomhänt! Därför har jag förberett en speciell och SUPER ny låt till Sofias bok! Den heter Glow. Ha det bra och PEACE, LOVE & FLOWERS!

Glen

Klicka på bilden för att lyssna på låten! Den startar upp av sej själv.

Glow, by Glen Gabriel

Kulturkommittén gick på konsert i S:t Clara Kyrka idag på FN-dagen, framförallt för att få höra Ola Salos mässa Lema Sabachtani – Mass for my generation. Konserten var döpt till “Voices for a mine free world”, och överskottet gick till FN:s humanitära minröjningsarbete.

Lema Sabachtani var först ut i programmet. Det var en stor kör, kanske lite väl stor, för det ljudmässiga resultatet blev lite osynkat och rörigt. Men solisten var stabil, och Ola Salos mässa var stilistiskt enkel och fin. Han var själv där, och damerna längst fram i kören tittade nervöst på kompositören medan de sjöng.

Lars Erik Larssons Förklädd Gud kom senare i programmet, och då verkade kören betydligt mer säker.

Foto – Daniel Palmqvist

Glen Gabriel har nu en reklam på Discovery Channel! Om Titanic Artifact Museum i New York Time Square.

Han har även gjort klar musiken för en film som snubben i Hell Boy, Pan’s Labyrith, Silver Surfer, etc… är med i. Den har släppts nyligen.

Ville bara dedikera några rader till Steve Jablonsky, Hans Zimmer, James Newton Howard och alla anda kompositörer som gör musik till de episka mångmiljonsrullarna som The Dark Knight, Transformers, Gladiator m.fl. Jag vill tacka för gåshuden, inspirationen och underhållningen de har gett mig. En film utan dem vore som att äta varmkorv utan bröd/mos. Musiken drar med oss i äventyr, visar oss sorg och visar oss glädje, rycker med oss i händelserna och får oss att sluta andas i några ögonblick. Tack, ni förgyller ett av mina största intressen, film.

Vet att det är många som inte tänker så mycket på det och därför måste ni testa följande. Gå in på Spotify, sök på Transformers – Arrival to Earth eller The Dark Knight – I’m not a Hero. Skruva upp volymen, sätt eller lägg dig bekvämt, blunda och NJUT …

enjoy!
Phille

Napakagandang kaso na napapanahong pag-aralan ang nagaganap na pagtatalo ng GMA-7 versus Gary Granada hinggil sa paglabag umano sa karapatang-isip sa pagkatha ng awit na nilapatan ng musika. Sino ang lumabag sa itinatadhana ng Kodigo ng Karapatang-Isip (Intellectual Property Code) na ipinatutupad ng pamahalaan? Ito ang tatalakayin ng gaya ng Intellectual Property Philippines (IPP) at sasangkutan ng gaya ng Filipino Society of Composers, Authors and Publishers (FILSCAP) na kumakatawan kay Granada sa isang panig, at ng  GMA 7 Kapuso Foundation sa kabilang panig na mahihinuhang kaugnay sa GMA 7 Network.

Umaangal si Granada dahil kahawig umano ng kaniyang komposisyon ang himig ng jingle ng Kapuso Foundation. Aniya’y gumawa siya ng musika, bukod sa isinaayos ang titik na mula sa datos ng GMA-7 Marketing Division. Tinanggihan umano ng GMA-7 ang komposisyon ni Granada, at itong si Granada naman ay napabalitang umayaw sa proyekto (hindi nagpabayad ngunit inangkin ang pagkatha ng musika), ngunit ang kahima-himala’y lumabas pa rin ang naturang  jingle  sa himpapawid.

Ayon sa Kodigo ng Karapatang-Isip at nakasaad sa Seksiyon 172.1 na pinamagatang “Pampanitikan at Artistikong Akda” na ang anumang akdang pampanitikan at pansining ay orihinal na likhang-isip sa sandaling likhain iyon ng sinumang tao. Kabilang dito ang “dramatiko o dramatikong-musikang komposisyon, akdang koreograpiko o aliwang palabas” at ang “komposisyong pangmusika, may titik man o wala.”  Ang ikalawang lahok ang mahihinuhang lumalapat sa kasong isinampa ni Granada.

Idinagdag pa sa kodigo na ang mga akda ay protektado sa bisa ng pagkakalikha nito, anuman ang anyo o paraan ng pagpapahayag, gayundin ang nilalaman, kalidad, at layon nito (Seksiyon 72.2. at batay din sa Seksiyon 2, P.D. 49a). Sa kaso ni Granada, ang komposisyon niya ay may bisa na agad ng karapatang-isip nang matapos niya ito, gamitin man o hindi ng GMA Kapuso Foundation. At yamang tumanggi si Granada na tanggapin ang bayad sa pagkomisyon sa kaniya ng GMA Foundation, mananatili ang karapatang-isip at pag-aari sa panig ni Granada.

Kung ipagpapalagay na may employer-empleadong kasunduan sa panig ni Granada at ng GMA Kapuso Foundation, ang anumang lilikhain ni Granada ay maituturing na pag-aari ng Foundation dahil ito ang nagpapasuweldo o umuupa sa kompositor; maliban na lamang kung lampas sa itinatakdang tungkulin ng empleado ang paglikha ng jingle, na maihahalimbawa ang marketing executive na lumilikha ng musika para madagdagan ang kita. Ngunit hindi ito ang kaso. Hindi tinanggap ni Granada ang bayad sa kaniyang “study” (panukalang jingle), na mangangahulugang nais ng kompositor na mapanatili ang pag-aari sa kaniyang komposisyong musika (nanggaling man sa GMA Kapuso Foundation ang lalamanin ng liriks ng kanta). At hindi rin regular na empleado ng GMA Kapuso si Granada.

Samantala, kung sino man ang misteryosong kompositor na nasa likod ng jingle ng Kapuso Foundation ay masasabing may karapatang-isip din. Maaaring ang kaniyang komposisyon ay orihinal, na pagdududahan nang matindi ni Granada bilang batikang kompositor na nakababatid sa salimuot ng komposisyong pangmusika. Alinsunod sa Kabanata III, Seksiyon 173 ng Kodigo, ang anumang deribatibong akda ay protektado rin ng karapatang-isip, at kabilang dito ang “dramatisasyon, salin, halaw [adaptation], pagpapaikli [abridgment], pagsasaayos [arrangement], at iba pang pagbabago sa akdang pampanitikan o pansining” (Akin ang diin). Kung ipagpapalagay na may “pagsasaayos na pangmusika” [i.e., musical arrangement] na ginawa ang misteryosong kompositor sa akda ni Granada, maituturing na bagong akda iyon.

Magkakaroon lamang ng sabit kung ang nasabing deribatibong akda ay makaaapekto sa iba pang umiiral na akdang may karapatang-isip o bahagi niyon, at magpapahiwatig na magagamit ang anumang karapatan sa naturang orihinal na akda (Seksiyon 173.2, at ibinatay sa Seksiyon 8, P.D. 49; Artikulo 10, TRIPS). Dito maaaring sumabit ang GMA Kapuso Foundation. Kung mapapatunayan na ginamit ng misteryosong kompositor ang anumang bahagi ng akda ni Granada, o hinalaw o isinaayos ang musika nang hawig sa ginawa ni Granada nang walang pahintulot mula kay Granada, mahihinuhang nilabag ang karapatang-isip ni Granada dahil nagwakas na ang kasunduan sa dalawang partido nang kapuwa umayaw ang magkabilang partido na ituloy ang produksiyon, rekording, at pagsasahimpapawid ng musika o jingle.

Kahit pa sabihin ng GMA Foundation na nagmula rito ang datos, diwa, at konsepto ng komposisyon ni Granada, ang gayong asta ay hindi nangangahulugan ng awtomatikong pagtataglay ng karapatang-isip, alinsunod sa Seksiyon 175 ng Kodigo ng Karapatang-Isip. Nagkakatalo sa pagkatha, at pagkathang malikhaing hindi kayang isagawa ng karaniwang tao na walang kasanayan sa gayong proyekto.

Ang karapatang-isip ay tataglayin ng orihinal na awtor, at maipapalagay na hawak ito  ni Granada, maliban na lamang kung ang misteryosong kompositor ng GMA Kapuso ang naunang lumikha ng jingle at nangopya lamang si Granada. Kung isasaalang-alang naman ang Kabanata VI, Seksiyon 178.4, posibleng kinomisyon ng GMA Foundation si Granada na lumikha ng musika para sa anunsiyo nito. Kung sakali at binayaran ng GMA Foundation si Granada sa ginawa nitong musika (tawagin mang iyong “study”), at tinanggap naman ni Granada ang gayong bayad, tapos na ang usapan. Maituturing na pag-aari ng GMA Foundation ang komposisyon ni Granada, subalit ang karapatang-isip ay mananatili pa rin kay Granada, maliban na lamang kung may isinaad sa kasunduan na taliwas sa gayong tadhana. Sa kabilang dako, kung totoo ang sinabi ni Granada na hindi niya tinanggap ang bayad ng GMA Foundation para sa kaniyang komposisyong pangmusika (tawagin man iyong “study” o hindi) dahil unang tumanggi ang naturang Foundation, ang pag-aari at ang karapatang-isip ay malinaw na nasa panig ni Granada.

Si Granada bilang kompositor ay may kapuwa moral at ekonomikong karapatan sa kaniyang akda, alinsunod sa itinatadhana ng Kabanata V, Seksiyon 177 ng Kodigo. Kung mapapatunayan na nilabag ito ng GMA Kapuso Foundation, malaki ang pananagutan nito na ituwid ang pagkakamali at magbayad ng danyos perhuwisyos kay Granada, alinsunod sa itinatakda ng Kabanata XVII (Seksiyon 216-220) ng Kodigo.

Maitatanong: Ano ang kinalaman ng FILSCAP sa kaso ni Granada na umaangal sa GMA Kapuso Foundation? Alinsunod sa Kabanata VII, Seksiyon 183, ang sinumang may hawak ng karapatang-isip ay maaaring humirang ng “kapisanan ng mga artista, manunulat o kompositor upang maipatupad ang kanilang karapatang ekonomiko at moral” (Seksiyon 32, P.D. Blg. 49a). Ang FILSCAP ay mahihinuhang kumakatawan kay Granada, yamang kabilang si Granada sa naturang organisasyon. Malaki ang gagampanan ni Debbie Gaite na tumatayong tagapangasiwa ng FILSCAP sa naturang negosasyon. Ang FILSCAP bilang organisasyon ay dapat tangkilikin, dahil ito ang mahihinuhang magtataguyod din ng kolektibong karapatan ng mga alagad ng sining, lalo na ng Filipinong kompositor at mang-aawit.

Nakapanghihinayang na sa mga lumalabas na ulat sa mga pahayagan, radyo, at telebisyon, ang ganitong mga punto ay hindi binabanggit. Isinasantabi ang pangyayari na waring kaso lamang iyon ng pagtatampo ng isang hamak na kompositor na hindi nakinabang kahit kaunti sa pinagpaguran niya. Parang napakaliit lamang ni Garry Granada laban sa dambuhalang network na GMA Kapuso (na nagmamagarang “Liga ng Katotohanan”), at puwedeng daanin sa biro ng mga abogado ang pangyayari. Kung pag-aaralan ang lahat, ang kaso ay hindi lamang usapin ng salapi, pagkilala, at karapatan. Sangkot dito ang mga alagad ng sining—na maituturing na mahalagang pundasyon ng ating bansa at pagkamamamayan.

Parang pinagtiyap ng pangyayari ang pagka-panood ko- sa pelikulang “The Red Shoes,” isang British feature film (1948), sa direksyon ni Michael Powell at Emeric Pressburger, binase sa peyriteyls ni Hans Christian Andersen at nagkataong pagdaan sa blog ni RLLQPH (htpp://rllqph.wordpress.com) sa podcast ni Gary Granada sa isyu ng “Trepid jingle” laban sa GMA kapuso nitong nakaraang araw.

Umikot ang istorya na may kaugnayan sa ballet. Ang pagkakahawig lang sa isyu nang kay Gary Granada ay may yugtong inangkin ang orihinal na komposisyon ng bidang lalaki (Julian) nang kanyang propesor at kontrabidang si Lermontov.

Ipagpapaumanhin sa panig ng GMA Network na ako’y mag-koment kahit hindi pa masusing nabasa o napag-aralan ang kanilang side. Sa daloy ng isteytment ni Gary Granada, walang binabanggit na hindi pwedeng galawin ni Gary ang ultimo tuldok, kuwit at letra nang kanilang ibinigay para aregluhin o lapatan ng musika, it mins pwede n’yang katayin o ataduhin ang nasabing jingle, may “collective effort” man na sinasabi ang GMA Kapuso komo s’ya’y kinomisyon, s’ya pa rin ang “susing tao” maliban na lamang na may berbal o kontrata sila ng GMA Kapuso na kahit s’ya pa ang kuminis nito. Hindi pa rin n’ya pagmamay-ari at makakatikim man lang ng kredito sa ginawa n’yang pagkikinis. Bukod pa ang usapin kahawig na inilapat n’yang musika (ipaubaya natin sa mga eksperto).

Hindi man kami personal na magkakilala ni Gary Granada, di na banyaga ang pangalan n’ya sa akin. Sa una ‘kong pagsampa sa barko. Bukod sa dala ‘kong cassette tape (hindi pa sumusulpot ang CD) ni Joey Ayala, Jess Santiago, s’yempre dala ko rin ‘yun ke Gary Granada, sa teyp na ‘yun eh me tipong interbyu pa sa kanyang ng isang babae na boses pa lang ay ma-el, este ma-en lab ka na. Paborito ko ‘yung sa “Pamantasan Ng Puso”, “Iisa” at “You Can Never Stop Me.” Sinikap ‘kong ilako o ipadinig sa mga kasamahang ‘kong marino. Bukod sa hindi nila kilala, hindi nila sakay ang musika ni Gary Granada.

Sa pakikibakang -lansangan, no nid mo nang ipagtanong s’ya, mapa-rali, maliitang forum o kumperensya-bumabagting ang kanyang gitara. Pinakahuling kita at rinig ko sa kanya’y mga 15 taon na ang lumipas, inimbita ko nang isang kaibigan bilang “guest-participant” sa isang National Conference ng mga NGO sa buong ‘Pinas na ginanap sa isang hotel sa Antipolo City. Pinalaya ang gabi ng kanyang awit at serbesa!

Kahit hindi ko na s’ya napagkikita. Ini-introdyus ko pa rin ang kanyang musika (kahit ala ‘kong “K” sa pagkanta) sa mga Karaoke Bar kapag na-gimik ang tropa. Kalimitan ‘kong nire-rekwes sa mga GRO ay ang awiting “Sa Puno Ng Mangga” at “Mabuti Pa Sila.” kadalasang resulta ako’y supladahan o ismiran sa pag-aakalang niloloko lang sila, palasak na ang sagot na “meron bang ganun kanta?” Kapag sa iskrin ay lumitaw at na-awit na’y isusukli ang matamis na ngiti’t sasabihin…”meron pala.”

Hindi matatawaran ang integridad ni Gary Granada bilang mang-aawit, kompositor at tunay na alagad ng sining, dahil minsan ang mundong inikutan n’ya sa “paghawan nang masukal na daan” ay inikutan ko rin. Kaya’t ang aking suporta ay para sa kanya. Nanangan akong hindi n’ya sisirain ang integridad n’yang nilikom sa matagal na panahon.

Sa mga adbertayser, dambuhalang negosyante’t korporasyon, pabliser, media network at indibidwal na may pansariling intensyong magkamal ng salapi’t maging tanyag…h’wag ninyong nakawin ang karapatang-ari, kinatas na talino’t isip nang tunay na may likha.

Vill man söka kunskap i ämnet ljud och akustik får man läsa skrifter och publikationer med inriktning på teknik och önskar man formella kunskaper får man studera vid teknisk högskola eller universitet. Ändå har ämnet en hel del att göra med musik.

När ämnet blev till en teknisk vetenskap har jag inga uppgifter om, men jag inbillar mig att behovet av detta måste ha uppstått någon gång under förra seklet. När Stockholms konserthus stod färdigt, trodde man att akustiken i det skulle vara god. Den visade sig istället vara tvärtom. Däremot blev akustiken mycket lyckad i Göteborgs konserthus, men det är ett senare bygge.

För några hundra år sedan framfördes ofta musik av det större formatet i slott och herresäten, i kyrkor eller ute i det fria. Gemensam nämnare för dessa rum är att inget av dem byggdes med särskild tanke på framförande av musik och sång. Ändå måste det ha fungerat. Frågan är bara hur de bar sig åt?

En av lösningarna måste ha varit variabelt antal musiker. I en kyrka eller i en slottshall räckte det med ett begränsat antal musiker. Ekot de kala väggarna gav förstärkte ljudet från instrumenten och för viss dämpning svarade åhörarna medelst sin närvaro. Flera sångare eller en stor kör och några instrument till och resultatet blev storslaget.

På något sätt måste kompositörerna haft viss kunskap om de effekter ekot kan ge, för när Sir Georg Solti skulle dirigera ett Mozartverk i en stor kyrka, det borde ha varit Mozarts Requiem, oroade sig Sir Georg just för vad ekot skulle kunna ställa till med. Enda sättet att ta reda på den saken var att han lät en yngre kollega dirigera en repetition. Själv bänkade han sig i kyrkan, lyssnade och konstaterade att det gick alldeles utmärkt. Mozart måste ha känt till de speciella akustiska förhållandena i ett kyrkorum och tagit hänsyn till dem när han komponerade musiken.

En italiensk kompositör stötte på patrull, för ett ackord i partituret godkändes inte av kyrkan eftersom det ansågs fult och opassande. Kompositören var emellertid av det slugt beräknande slaget, skrev in en av tonerna i ackordet som en ensam ton i partituret, följt av de andra tonerna önskade tonerna som ett ackord. Det godkändes utan protester. Vad de inte förstod, åtminstone inte förrän det var för sent, var att kompositören räknat med ekoeffekten och anpassade tempot så att ekot av den ensamma tonen fortfarande skulle ljuda när ackordet spelades. Därmed fick han ändå det ackord han ville ha.

Naturligtvis fanns det teatrar och lokaler i vilka musik framfördes och i många fall kunde akustiken vara lyckad där. Ett sådant exempel är till exempel Drottningholms slottsteater. Till de allra tidigaste exemplen hör amfiteatrarna. Många av arkitekterna måste ha känt till och förstått att en viss utformning av rummet gjorde att ljudet bar och även nådde dem som satt längst bak och högst upp. De gamla instrumenten var inte alltid lika ljudstarka som dagens instrument och orkesterstämningen låg nästan en hel ton lägre jämfört med idag, så det var ett lite mjukare ljud de hade att arbeta med.

Skulle stor fest gå av stapeln i det fria behövdes stora orkestrar för att musiken skulle höras. Lully lär ibland ha förfogat över omkring 300 musiker samtidigt, vilket förmodligen var nödvändigt för att kunna framföra musiken som tänkt utan att det lät som ett ynkligt pipande. Särskild musik brukade skrivas för dessa tillfällen. Då kunde man skapa fritt och skriva in “ekoeffekter” i partituren och placera de instrument som skulle åstadkomma “ekot” på så sätt att åhörarna verkligen uppfattade det som ett eko. Jag tror effekten var uppskattad.

Exakt hur mycket de kunde eller visste om ämnet får vi inte reda på, men av de spår de lämnat åt eftervärlden kan vi dra slutsatsen att de måste ha kunnat och förstått en hel del, även om det inte uttrycktes på ett vetenskapligt sätt.

Den femte december 1791 gick en mycket stor musiker ur tiden. Men hans musik lever vidare och spelas över hela värden!

.
.

David Jassy, 1974-04-11, är skriven i Solna, Stockholm.

David Jassy sitter gripen sedan i söndags morse, 2008-11-23, hos polisen (LAPD) i Los Angeles under generella brottsrubriceringen Felony vilket översatt är brott medel – grova.

Under felony finns flera specifika brottsrubriceringar så som car theft, homicide, robbery m. fl.

I detta fallet handlar det om (grov) misshandel, smitning från (döds)olycka och dråp – eventuellt mord då David Jassy verkar med uppsåt ha kört över offret efter miss-handeln. Händelsen utspelade sig sent lördag kväll 2008-11-22. Bilen han körde var en av modellen SUV (stadsjeep).

Till skillnad från i Sverige utfäster amerikanskt rättsväsende en borgensumma, som betald sätter den anklagade på fri fot i väntan på rättegång.

Borgensumman för David Jassy är satt till $ 1 MILLION (En miljon dollar; SEK 7.845.700)

Los Angeles Police Department (LAPD) – Inskrivningsrapport

Amerikansk media beskriver händelsen:

“HOLLYWOOD, Calif. (KABC) — One man is dead and another is in custody on Monday morning following a bizarre attack in Hollywood over the weekend. Los Angeles police say 45-year-old John Osnes was walking near Selma Avenue and Schrader Boulevard early Sunday morning when he was almost hit by an SUV. The driver reportedly stopped the vehicle, got out and confronted the victim, beating him until he fell to the ground. The suspect then ran over the man and took off.”

ABC Local 2008-11-24 Pedestrian beaten, run over in Hollywood

Kortversion / Aftonbladet skriver (i självklar politiskt korrekt anda):

“Misstänks för dramatiskt överfall på välkänd pianist

En svensk artist har gripits i Los Angeles misstänkt för inblandning i en märklig dödsolycka i Hollywood.

Mannen misstänks först ha slagit ned och sedan kört över en välkänd pianist. Offret avled av skadorna. Den 55-årige pianisten var på väg hem från en måltid med vänner i Hollywood då olyckan inträffade. Pianisten var på väg över en gata då han var nära att bli påkörd av svensken.

Enligt vittnen hoppade föraren överraskande ur sin bil och gav sig på pianisten. Svensken ska sedan ha rusat tillbaka till bilen och kört över pianisten. Artisten körde från platsen, men greps kort därefter av polis. Den 55-årige pianisten avled på sjukhus av sina skador. Svensken är i 30-årsåldern och bosatt i Stockholms-området. Han har skrivit och producerat låtar till flera kända svenska och internationella artister”

Aftonbladet 2008-11-24 Misstänks för dramatiskt överfall på välkänd pianist

Offret John Osnes (född 1953), av norskt ursprung, med residens i New York, kompositör/pianist.

Webmaster eller anhöriga skriver på hans hemsida:

“John shared an early dinner with friends and attended a performance by one of his favorite cabaret entertainers, Steve Ross. He spent the later part of the evening until after midnight at his favorite Hollywood watering holes, The Spotlight and The Piano Bar.

Walking home as he always did, only blocks away, he was apparently cut off in a cross walk by a motorist. An argument ensued, and the driver left his SUV, allegedly beating John several times before returning to his vehicle and then running him down. John was pronounced deceased at a local hospital a short time later.

As of this writing, November 24th, the suspect has been apprehended and will be arraigned in Los Angeles on November 25th, 2008.”

John Osnes blev 55 år.

Favoritbaren John Osnes besökte heter:

The Spotlight and The Piano Bar och ligger centralt i området Hollywood; 1601 N. Cahuenga Blvd., Hollywood, CA 90028.

Två gator väster om baren utspelade sig allt, Selma Avenue / Schrader Boulevard.

The Spotlight and The Piano Bar

Yelp Community – även bilder från baren

Intressant notis i ärendet är att detta är den äldsta gaybaren i Los Angeles. Därmed kan man spekulera i motiv/scenario:

1) David Jassy och John Osnes kände varandra. De kanske t.o.m hade ett förhållande vilket torde göra David Jassy till bisexuell då han har flickvän i Sverige. De träffas, gräl uppstår och misshandel/överkörning är ett faktum.

2) David Jassy var homofob och kände till John Osnes samt hans läggning. Okvädning, gräl uppstår, misshandlar och kör med berått mod ihjäl John Osnes. Därmed är det då ett hatbrott.

3) David Jassy har aldrig sett John Osnes förr utan detta är en tillfällighet och sinnet rinnet över på honom när John Osnes kliver obetänksamt ut i gatan. Gräl uppstår, misshandel av John Osnes sker och p.g.a. ilskan/droger/alkohol? får David Jassy det att medvetet köra över den då liggande skadade John Osnes, som sedan avlider på sjukhus.

Punkt 3 är dock det aktuella för närvarande.

FAKTA: David Jassy / artistnamn Dave Monopoly

David Jassy är uppvuxen i Sverige och har gambianska / estländska rötter. Arbetar som låtskrivare, skivproducent och artist, främst inom Hip-Hop/R&B-scenen.

Driver eget bolag / skivetikett ”Jassy World Entertainment“ - under skivbolaget Warner Chapell Music Scandinavia. Ansluten till STIM.

Startade ut som beatbox-artist vid 12 års ålder i Stockholm. Senare delgrundare av Hip-Hopkollektivet Blue Hill Productions. Formade därefter gruppen The Navigators tillsammans med rapparen/producenten Andrés Avallan. 1999 släpptes den kritikerrosade albumet “Daily Life Illustrators”. Genom grammynomineringar för hits som “Superstar”, “I Remember” and “Come Into My Life”, fick de internationell uppmärksamhet. Albumet inkluderade även “The Hill”, vilket var en hyllning till området de väste upp i. Gruppen splittrades år 2000. David Jassy har sedan dess kommit långt på den internationella musikscenen:

- Samarbete med toppproducenter/låtskrivare som Twin, Bloodshy & Avant, Kara dio Guardi, The Writing Camp, Redone, Kc Livingston, Mysto & Pizzi, Ilya, etc.

- Låtskrivare till Ashley Tisdale,Tynisha Keli, No angels, V factory, Heidi Montag, Vanessa S, Jeanette Biedermann, Roni superstar, Jadedust, Ilya, Sarah love, etc.

- Bidragit med material till svenska Darin senaste platta “Flashback”

- Medkompositör till “Deja Vu”, framförd av svenska artisten Velvet i årets Melodifestival (2008)

David Jassy är känd för sina skarpa texter och fängslande melodislingor. Enligt egen tusago försöker han alltid arbetar inom ramen för “to think outside the box”. Genom sitt eget bolag är ambitionen att hitta nya låtskrivare/artister/producenter inom HipHop/R&B-scenen.

Översatt från källa: Hans profil – Myspace

YOUTUBE, Artister featuring David Jassy

Flickvännen T F (20 år)

I anslutning till Melodifestivalen 2008 skrev SVT information på engelska om upphovsmännen till Deja Vu:
 
Melodifestivalen 2008 SVT information

“Solnabon David Jassy är låtskrivare och har, enligt honom själv, skrivit musik sedan han kom hem från BB. Familj, vänner och resor är några av Davids intressen när musiken inte tar all plats. Och drömmen med det egna musikskapandet är en förstaplats på Billboardlistan i USA. För David är det Melodifestivaldebut. Bästa Melodifestivallåten genom tiderna är ”Främling” – för ”Carola levererade hela vägen”. När David var liten ville han bli taxichaufför, mamma är en person som han beundrar och favoritlandet att semestra i är Brasilien.”

Den svenska infon ovan är samma som SVTs men hämtad från Sveriges Radio P4.

SR P4 har nu blank ruta, högst troligen raderad under dagen då det framkommit att David Jassy är misstänkt för så grovt brott. Därmed kommer även SVT att radera framöver. De är ju kända för (i ett fall godtycklig) radering (tänk Halal-TV). Dock är det i detta fallet väl acceptabel radering av SR P4 med tanke på brottets art och omständigheter. För er läsares kännedom.

Nu har det gått en vecka sen jag “återuppstod” och idag har det varit en helt vanlig dag. Inte så där jättekul, fast det är måndag, men egentligen helt ok. Fick en pratstund med mina kompisar under lunchen och kunde konstatera att en del sprudlar av idéer och kreativitet. Planer på ommöblering och målning och jag vet inte allt. Önskar att jag skulle bli lite smittad, men jag har kanske lite längre inkubationstid än andra. Det var länge sen jag kände mig sugen på nåt sånt. Och kommer lusten på så brukar det gå över innan jag hinner bestämma mig för hur det ska vara! Jag funderar nog alldeles för mycket. Måste bli lite impulsivare och inte vara så omständig. Dagarna är för korta just nu för att man ska hinna drömma och fantisera. Jag är nog ingen höst/vintermänniska. Gillar inte alls när det blir så här mörkt och trist.  Trist är det också att det var sista gången på yogan före jul. Man ville egenligen inte alls sätta sig i bilen och dra iväg till grannbyn i snörök och yra, men ville ju inte missa sista gången heller, så det är klart att vi for, jag och kompisen. Och tiden gick som vanligt alldeles för fort. Jag har blivit rätt duktig på att slappna av, för jag är hur långt borta som helst. Men man kom ju tillbaka till verkligheten när man skulle ut i snö och blåst igen.

Hemkommen blev det en kopp varm choklad och en stund tillsammans med Cesar Millan, facinerande som vanligt. Efter honom följde den svenske “hundcoachen” och det var ju lika bra att hänga kvar och ta till sig lite goda råd där också.

Igår kväll var jag till Floda på berättarkväll i gammelgården. Höll på att missa hela evenemanget för jag fastnade i fiolen! Komponerade en låt som ska bli 50 års present till en fantastisk spelman och kompositör. Min inspiration brukar rinna till som mest när jag egentligen inte alls har tid. Känner mig rätt nöjd med låten just nu, men vi får se när den får “mogna” lite, om den fortfarande håller måttet. Mest rädd är man ju att man ska ha snott den, utan att veta om det! Man är väl förresten galen som tänker ge en låt till nån som gör världens mest underbara låtar själv, man kan ju få prestationsångest för mindre! Men jag har en baktanke – om han får en av mig måste han väl för skams skull göra en åt mig sen när det är dags. Eller hur?

Kom i alla fall till Floda i sista minuten där Elsa och Sven Zetterquist berättade om gammeldags jular med allt som hör till. Det var roligt att höra, faktiskt så jag nästan tror att “det var bättre förr” som man brukar säga. Inte så mycket pengar och krimskrams, men så mycket gemenskap och trivsamhet som är värt så mycket mer än alla saker vi omger oss med nu. Alla ska ha allt och ändå är vi inte nöjda. När jag var liten var just julafton en “helig dag”, den var olik alla andra. Då var vi verkligen tillsammans i vår familj.  Normalt sett så sprang det ju folk ut och in i vårt hus, men just den här dagen var det inga kompisar som kom hem till oss och vi gick inte någonstans heller. Julmaten var rätt enkel och inte hade vi så värst mycket paket, men så mysigt det var att bara vara tillsammans och så var det ju Kalle Anka som vi såg på tvn. Julafton var för oss en dag av vila och återhämtning och det är nog precis vad barnen idag skulle behöva också som lever mitt i stress och jäkt.

Hur som helst så har tandvärken tagit tillfälligt avbrott, men dagen har kantats av huvudvärk, på gränsen till migrän, men yogan jagade även den på flykten. Den ihärdiga förkylningen som lurpassar i min kropp, signalerar att jag inte ska känna mig helt säker än, för den tänker inte ge upp så lätt. Jag undrar just hur det ska gå med insjungningen av advent för min del. Återstår att se hur det blir med det. Är ju några dagar kvar, om jag är riktigt snäll och skötsam så kanske det håller. Vi får se. Tänker nu krypa till kojs med boken “Kvinnan mitt i livet”. Det är väl ungefär där jag är kan jag tro, om jag har tur. Skulle bli så där 99-100 och det är ungefär vad jag siktar på. Känns i alla fall som det skulle behövas minst så många år för att hinna med allt jag vill göra!

Krister Hansén som helst komponerar stycken på över tio minuter lyckades ta hem en delad förstaplats i Rom. Han vann därmed det internationella kompositionspriset “Concorso di Composizione Musica e Arte”. Krister som är från Arnemark i Norrbotten är är själv mycket nöjd. Att komma delad ett bland 200 andra verk är en bragd med tanke på den musiktradition man har i Rom.

När jag och min Sambo var i Rom lyssnade vi inte så mycket på musik men av en slump hamnade vi i en kyrka där en amerikansk kör uppdträdde. Det låter kanske inte så upphetsande.. men det var otroligt vackert och en av de mest minnesvärda musikaliska upplevelser jag varit med om.

Här kan du höra mer av Krister på SR »

Ja, nu sitter man här med magen i vädret igen! Eller det kanske inte är helt korrekt uttryckt,  för så brukar man ju säga när man är med barn och det är jag inte utan har åter igen lyckats proppa mig överfull med massor av god mat. Magen är uppblåst som en hel ballong, men gott var det! Har varit på “panget” och käkat italiensk buffé. Efterrätten bestod av tiramisutårta och kaffe. Det slank ner hur lätt som helst det också, trots att jag redan innan var mättare än mättast. Visst är det konstigt att man ändå lyckas hitta plats för att trycka ner det där lilla extra.

Förra helgen var vi också ute och förlustade oss. Den gången var det egen bakad pizza som gällde och jag blev precis lika mätt. Och även den gången lyckades jag stoppa i mig efterrätten som bestod av lakritspaj och hallonpaj med vispgrädde till.

Jag säger bara mmm…. Helt underbart gott! 

Före all ätning hade jag varit iväg på låtspelskurs med Mats Wallman från Saxdalen. En duktig spelman som gör helt fantastiska låtar. Trevlig är han också och det är ju ingen nackdel! Jag tycker det är intressant att få lära mig låten av kompositören själv och på så sätt få direktförmedling av tankar och känslor förknippade med just den låten. Jag vet faktiskt inte om andra tycker likadant, eller om det beror på att jag själv också komponerar låtar. Jag brukar försöka forma mina tankar, känslor och upplevelser till ett dagboksblad i notform. Det blir ju på ett sätt ett kodat sätt att skriva, för orden skulle förmodligen avslöja betydligt mera än tonerna, om man inte så att säga har förmågan att “läsa mellan raderna”, men för mig är det ofta svårt att tala om känslor och då blir tonerna ett sätt att ändå hantera olika situationer. Andra kanske målar eller uttrycker sig på något annat sätt. Det gäller ju att var och en hittar det som fungerar för en själv.

Nej, nu är det helt plötsligt midnatt igen och dags att säga godnatt! Har hört det förut och i förra veckan påpekade en föreläsare igen hur viktigt det är att lägga sig i tid. Timmarna mellan kl. 22-00 är de viktigaste sovtimmarna på hela dygnet. En timmes sömn då måste ersättas med minst två timmar efter midnatt.

Hör nu på radion att nya förhör ska hållas med mannen som gripits för bortförandet av lilla Engla. Hoppas, hoppas att det kommit fram fakta som kastar nytt ljus över situationen och jag sänder en önskan om att alla universums goda krafter samverkar så att det blir en lösning av fallet så fort som möjligt.