snack

Har köpt mig en ny mobiltelefon. Det blev en Nokia E51 som jag fick med mig hem.

Okej, jag trodde att jag inte skulle bry mig, vad den här danske herren än kunde ha att säga… (förmodligen för att jag uppriktigt trodde att han skulle säga “tack och hej”  – inte ett helt omotiverat antagande, han bröt ju med mig så sent som i torsdags)… men… nu är jag frustrerad.

Jag klarar inte att skriva fler lättsamma saker om mitt lilla liv till honom, för responsen på att jag skickade honom den där “jag älskar dig”-texten som jag också la ut här, blev ett “tack”, och på det jag berättade att jag skulle ägna min dag åt, svarade han “ha så trevligt”, inga kommentarer i övrigt… Jag vet inte hur jag ska hantera det faktum att han faktiskt inte frågar mig om något som rör mitt liv. Eller att han inte kommenterar de saker som jag väljer att berättat, trots att han inte visat något intresse för att få veta det. Jag vet hur han kommer att fira sin julafton, för det har jag frågat honom om… och han har inte frågat mig om min jul, så han har inte en susning om jag ens kommer att vara hemma. När jag skrev, i slutet av mitt visserligen långa mejl igår, att jag gärna skulle diskutera det nya jobberbjudandet som jag fått, med honom… så kommenterade han det inte ens. Överhuvudtaget. Trots att jag har berättat för honom om min osäkra arbetssituation, och att det är en ganska viktig faktor för mig att jag kan försörja mig och min dotter…

Och jag vet faktiskt inte ens om han vill fortsätta kontakten eller inte. Så jag vet inte riktigt hur jag ska ge respons… han skriver så här:

“Jeg har været lidt veg mht at fortsætte da jeg følte at min seriøsitet og vilje til at ville – blev udlagt som om at jeg havde bagtanker – så står jeg af – og det er også hvad jeg udlægger af størstedelen af teksten her – og det er noget der gør ondt på mig !!!”

Okej… så när han bröt med mig i förra veckan var det för att han kände sig tveksam till att fortsätta, för att han trodde att jag sagt att jag tror att han har “baktankar”, när jag frågade “vad han vill med mig” – och detta trots att mitt nästa meddelande, som han inte verkar ha läst förrän dagen efter, innehöll en mer detaljerad lista av saker som jag önskar få mer klart för mig, som t ex… ja, om han överhuvudtaget tror att vi passar för varandra… Och vilka “baktankar” han tror att jag misstänker honom för, har jag uttryckligen frågat honom om, för jag kan inte ens komma på själv vilka det skulle kunna vara… och det svarar han inte på, utan vidhåller bara att jag skulle ha antytt att han har de där “baktankarna”. Jag upprepar, han är sårad av (och därmed uppenbarligen rejält sur på) mig för att han tror att jag tror att han har baktankar, som jag alltså inte kan komma på vilka de skulle kunna vara…

Men okej, han bröt med mig i torsdags för att han kände att jag misstrodde honom – när det enda jag sa, var att jag bad honom beskriva vad han vill med mig – och nu tycker han att jag uttrycker ännu tydligare att jag misstror honom… han förstår uppenbarligen inte ett ord av det jag förklarar, han kan tydligtvis inte alls se saker från mitt håll – och vad innebär det då för hans vilja att fortsätta kontakten…? Om han bröt när han kände sig ifrågasatt, och nu känner han sig ännu mer ifrågasatt? Jag kan inte tolka vad det är han vill, det står ingenstans i mejlet, och frågar jag igen så kommer han uppenbarligen att få en härdsmälta på mig…

Det som gör mig rent upprörd, är när han skriver det här:

“Jeg har sagt jeg er klar til at tale, mødes etc etc – men har ikke rigtig fået respons på det – det ville da kunne flytte ‘noget’”

Okej, folks… Det som hände i tisdags, och som finns i hans msn-historik lika väl som i min, var det här…

[herr dansk] säger:
Jeg syntes det er ved at blive noget kompliceret  – på det her niveau
Leva säger:
Ja, det tycker jag också, och därför vill jag ha någon slags klarhet… det blir inte lättare av att du inte är tillgänglig och ger någon respons…
[herr dansk] säger:
Just the point ! – respons på hvad ?
Leva säger:
Är tillgänglig för att lära känna…
[herr dansk] säger:
Der er ikke noget jeg hellere vil – men jeg forstår ikke hvad du vil have mig til at sige ?? – jeg kan ikke blive ved med at bekræfte hvad jeg vil ! – hvis du vil have mig til at spå om de næste to – ti år så er jeg ikke den rette – det er jeg ikke kapabel til. derfor foreslog jeg at ringe, mødes – for – om jeg så må sige komme til næste ‘level’ …..
Leva säger:
Jag tycker att jag också har varit väldigt tydlig med vad jag behöver och vad jag INTE förväntar mig… Jag tror att vi behöver pratas vid, helst ses också… får besök nu, måste sluta… du kan väl höra av dig.
[herr dansk] säger:
Leva, – jeg vil lige tænke lidt – og  kommer så tilbage / God Dag / [herr dansk]
Leva säger:
Gör så, vännen… Nu har jag möten fram till fyrasnåret idag. Ha det gott, och vi hörs, kram Leva

Fetstilen har jag lagt till nu, för att markera vad det var som jag faktiskt svarade honom. Efter det samtalet tog han två dagar på sig att fundera – och kom tillbaka med meddelandet att han inte ville fortsätta…

… och nu ger han MIG “skulden” för att vi inte har pratat i telefon??? Det är inte första gången han nämner att han har föreslagit att vi ska prata eller ses, och varje gång har jag svarat att “det tycker jag också”…

Det känns faktiskt för jäkligt. Inte nog med att jag accepterade att han behövde ospecificerat lång tid på sig att tänka, dessutom kom han tillbaka med beskedet att han inte ville fortsätta… Inte bara visar han vare sig förståelse för att jag kan bli ledsen när han säger att han inte vill fortsätta, eller ger mig erkännande för att kontakten faktiskt inte är bruten helt och hållet tack vare min insats, dessutom påstår han att det är jag som är orsaken till att vi inte har pratat med varann!!!

Det här har jag svårt att bara låta passera… jag är INTE sugen på att bli behäftad med “skulden” för alla hans tillkortakommanden, i framtiden…

Men hur jag ska hantera det, det vet jag inte. Jag inser ju att om jag hade varit en “riktig kvinna”, så hade jag glatt svalt att han vare sig ser mig eller formulerar att han vill något med mig, OCH det faktum att han ger mig skulden för något som HAN har gjort… för då hade jag bara varit glad och tacksam för att man, med ganska god vilja, skulle kunna tro att han kanske, kanske kan tänka sig att fortsätta prata med mig på msn… om vad, är det dock ingen som vet, eftersom han inte vill veta något om mig och inte berättar särskilt mycket om sig själv – dessutom kan han tydligen inte ens “prata väder”, vid behov…

Men om jag hade varit en “riktig kvinna”, så hade jag bara pratat på lite glatt om lagom oväsentliga saker, sådär som kvinnor förväntas göra… man behöver inte lyssna på “de riktiga kvinnorna” för de säger ju faktiskt ändå inget viktigt, men de pratar i alla fall, så att stämningen lättar lite… men en sådan “riktig kvinna” är nu en gång inte jag.

Nej, jag tror inte att jag kan vara en sådan där portabel liten hemmafru som man kan stänga av när det inte passar, som det verkar som om en man som han behöver eller vill ha… en kvinna i byrån, helt enkelt. Jag är för mycket en egen människa, med egna behov, känslor och gränser, för att passa in i den rollen… fast DET kan jag inte svara honom, för det skulle han bli gravt förolämpad om jag sa. Sedan spelar det ingen roll om det stämmer eller ej… och visst, han verkar inte vara någon mansgris på något sätt alls, tvärtom i det avseendet, men han verkar inte vilja ha en kvinna som tar lika mycket plats och ser sig som lika viktig, som han själv.

Han kunde ha försökt “bevisa” för mig att han är lösningsorienterad och att han har ett genuint intresse för mig, genom att helt enkelt sätta igång och prata om det. Fråga, och berätta. Men det gör han inte, han håller tjurigt fast vid sin mentala låsning allt vad han kan… och frågan är om JAG har lust att stå för den lösningsorienterade rollen, med en man som inte på något vis går mig till mötes och som dessutom förolämpar MIG genom att anklaga mig för saker som HAN har gjort?

Jag börjar mer och mer tro att jag inte klarar av att leva med en man. Jag står inte ut med deras skeva självbild (som går ut över mig), och deras självcentrerade, oflexibla och tjuriga förhållningssätt till relationer med det andra könet… det är faktiskt inte underhållande eller trevligt att behöva hantera en sådan här situation med ännu en man. Jag tycker inte att det är charmigt, och jag tycker inte att jag själv är tillräckligt oviktig för att ha lust att låtsas att hans liv (och känslor) är mycket viktigare än mitt… jag klarar nog inte en man, längre. Jag kan inte underordna mig, sådär som man måste göra om man ska hålla sig väl med en man som kan nedlåta sig till att kanske acceptera att man befinner sig i hans närhet… det är verkligen bara inte JAG.

Ja… man är ju den man är, i sin grundpersonlighet, liksom… mycket kan man förändra och anpassa, men jag är inte kapabel att leva “under en man”, jag är själv för dominant för att stå ut med det… så jag vet inte vad jag ska skriva till honom. Just nu känns det mest som om jag bara vill slippa skriva alls…

Apropå dominant, fast inte riktigt men nästan, så läste jag i dagens DN om den undersökning som det pratats en del om i radio de senaste dagarna, den som gick ut på att en försöksledare skulle instruera människor att ge en annan person elstötar, som ett led i en inlärningssituation… Det visade sig ju att två tredjedelar av försökspersonerna bara “lydde order”, och det var lika för män och kvinnor. Fruktansvärt deprimerande… men det som också stod i artikeln i tidningen, var att det fanns en kategori människor som förmådde säga nej till att ge de där elstötarna, och det var de med stort “kontrollbehov”… Jag har ju en läsare här som ständigt kommer tillbaka till sin fixering vid att jag skulle ha så stort kontrollbehov, det säger nog ganska mycket om honom att han sitter fast i att återkomma till den kommentaren igen och igen… men i artikeln konstaterades det att människor med stort kontrollbehov, förmodligen har bättre koll på sina egna moraliska grundvärderingar, och följer dem. Och det är ju lätt att konstatera att den läsaren, här, som kommer tillbaka till att försöka racka ner på mig med sin uppfattning att jag har för stort kontrollbehov, han är ju en människa som verkligen inte förmår hålla sig inom några moraliska grundvärderingar, när han ger sig på folk anonymt på nätet…

Nåja. Jag har som sagt helt andra och mer intressanta saker att berätta om också. Kanske blir det ett sammandrag, i morgon… fast lite bilder från idag blir det redan här. En väldigt fin dag har jag haft, i alla avseenden… och en liten gran plockade jag med mig från den avverkade skogen också – hade ingen plan alls på att ha en riktig gran i år, och särskilt männen som jag mötte på väg hem med min gran i näven, log lite roat åt mig… Men nu har den fått töa av, och jag har sågat av den nertill i enlighet med det enda som jag la på minnet av det jag hörde av Spanarna igår – Jessika berättade att hon hade skött sin gran enligt Göran Everdals instruktioner, i något tidigare program…

Alle nölen immer über das nahezu unbrauchbare Betriebssystem aus Amerika: Windows Vista. immer wenn ich entsetzte und verzweifelte Leute höre, die über Windows Vista-Eskapaden berichten, schmunzle ich leise in mir. Nein… ich kullere innerlich auf dem Rücken vor lauter bösartigem Lachen. Ja so bin ich in der Beziehung drauf.

Denn auf meinem Notebook läuft Windows Vista recht gut… Ich finde es in vielerlei Hinsicht praktischer als XP. (Das sollte nach 5 Jahren Entwicklungszeit ja auch das Mindeste sein.)
Ein Beispiel für diese Praktikabilität ist folgendes:

An eine derartige Informationsflut, mit der ich persönlich sogar etwas anfangen kann, wäre unter Windows XP nicht zu denken.
Zwar kann ich das Problem nicht lösen, sondern nur hoffen, dass Nokia die nächste PC Suite in der Hinsicht etwas verbessert, aber ich fühl mich trotzdem irgendwie wohler… informierter… einfach besser.

Gleiches zeigt sich noch viel drastischer bei der Problembehandlung und Fehlerberichterstattung. Erstens: Fehlerberichte werde nicht mehr im eklig, krüppligen Internet Explorer angezeigt, sondern haben ihren Platz als Menüeintrag in der Systemsteuerung gefunden. Da wo das auch hingehört! Zweitens: Die Antworten auf meine Fehlerberichte haben einen Inhalt! WOW! (< keine bewusste Anlehnung an die schlechte Werbekampagne) Ich bekomme nicht mehr Meldungen wie “Der Fehler wurde durch irgendeinen Treiber verursacht” sondern ich bekomme etwas mit Inhalt, welches wenigstens die Fehlerquelle erahnen lässt. Zwar sind die gebotenen Lösungswege meist unbrauchbar aber es gibt wenigstens welche.

Soviel dazu

MfG