Efter att ha varit ute och kört lite mer än en timme satte jag mig vid datorn och kikade igenom mina favoritbloggar. Då upptäckte jag att Emmyz hade lagt till mig under sin Läsvärt – flik, givetvis väcktes då min nyfikenhet för vilka andra filurer som kunde tänkas gömma sig bakom de övriga läsvärda bloggarna. En av dessa var Asplund Odéns blogg Smultron. Hos honom hittade jag ett inlägg om preTweeting - ett twitterspel där man säljer/köper ord för virtuella summor för att nå högst på highscorelistan. Lite som att handla på börsen ungefär.
Startade med att köpa två väl uttänkta ord (vilka är hemligt!), varav det ena nu ligger strax under +150%. Inte så pjåkigt för en nybörjare?

I vilket fall, hela konceptet är intressant – att försöka förutspå trender och bli snuskigt rik av fiktiva pengar.
Jag gillart’!

I dag har vi indsnævret vores idé en anelse. Vi har forsøgt at lave en kobling mellem læring og spil/leg, og er kommet op med en idé til et spil, der kunne foregå ude i rummet som et slags matematik/naturfags-spil; dermed har vi valgt fokusere på faget matematik (med en kant af naturfag). Børnene skal gennem en rejse i rummet opdage (“Udforskning”) nye “matematik-planeter”, som åbner øjnene op for en verden af sjov med matematik.

Pt. er idéen med spillet, at skoleeleverne (enten på egen hånd eller i samarbejde med hinanden – “Samarbejde og fællesskab”) gennem en række sjove matematiske og naturfagsmæssige udfordringer (“Udfordring og præstation”), opnår achievements, de kan bruge i det rumskib, de rejser rundt i rummet med. Spillet skal være med til at motivere børnene til at synes matematik er sjovt, og gerne opnå den effekt, at børnene får lyst til at tage “skolearbejdet” med hjem og spille derhjemme, og dermed dygtiggøre sig. Herved kan børnene også få en følelse af “ejerskab” omkring spillet ved at bruge det i deres fritid og sætte deres eget personlige præg på spillet. (“At skabe noget”)

Idéen til spillet er opstået med udgangspunkt i nogle af de punkter, der bliver diskuteret på http://bit.ly/7wMkV0

Sundays’ quests/dailies:

• Mødes over IM/Skype og snakke brugerscenarier
• Diskutere hvordan vi får inddraget læreren i spillet og børnenes oplevelser
• Diskutere hvordan og hvor der indsamles relevant data.
• Evt.

Edutainment, læring gennem leg/spil/interaktion, motivation gennem velkendt gameplay, lektie-system/skoleopgave-system. Løste opgaver udløser in-game benefits. Konkurrence på tværs af klasserne (klasseniveau).

Tomorrow’s quests/dailies:

• Christian udfærdiger en gruppekontrakt
• Gantt chart? (Betrayal)
• Tænke nærmere over vores idé – (hvordan favner vi bedst pigernes spil-interesser?)
• Undersøgelsesdesign (fokusgruppe, spørgeskema, interview – og hvem?)

Urghhhh… idag är ju med lediga dag. Torsdagar är alltid lediga dagar, men idag valde vi att träffas några stycken hemma hos oss för att komma ikapp med någonting som heter journals. Vi skulle träffas klockan 12pm. Olga, en riktig rar tjej, hon var punktlig, hon kom exakt 12. Awele dök upp klockan 14pm och det var riktigt störande. Den tredje tjejen som skulle komma – Roxy dök aldrig upp, vi var tvugna att ringa henne för att få reda på om hon skulle komma och detta var runt 13:30. Så hela dagen har jag varit rätt piss. Ush… helt avslagen och irriterad. Men men… till slut så fick vi nåt gjort, det var inte mycket, men någonting i alla fall.

Awele fick för sig att hon skulle laga mat ifrån sitt hemland – Nigeria. Hon och jag gick iväg och handlade (Olga var tvungen att dra för att hon skulle jobba) och sen så började hon laga mat. Shit, det var det starkaste jag nånsin ätit. Jag bad henne att inte göra såååå stark mat för jag klarar inte av det. Hon sa att det var okej, inget att oroa sig för, men vi måste ha heeeelt olika koncept på vad stark mat är. Det lustiga är att vi har en hel jumbo kastrull med hot rice. Vette fasen vad vi ska göra utav det =( Måste faktiskt säga att även om det var riktigt starkt, så var det gott. Mådde lite smått dåligt över att jag lämnade så mycket ris kvar på tallriken, men kunde inte äta upp, det var på tok för hett i munnen. Vattnet blev ånga i käften på mej =P

Nu ska Fredrik och jag kolla på nionde avsnittet utav Flash Forward.

xoxo

It’s been some 18 months since I first saw the deceptively-simple and elegant Z-Bar LED desk lamp, produced by Californian-based Koncept Technologies.  During this time, evolution has brought a higher-powered model, and, crucially for the UK, availability of a 240volt version.

This product appeals on so many levels: It’s elegant, its form is dictated totally by its function (multi-every-which-way-adjustment), it comes in a range of colours (black, white, silver & red), it has a four-phase dimmer and is extremely energy efficient, being lit by 6 high-power LEDs.

So this lamp can be left on all day without generating much heat or consuming much power, and provides a warm white glow (a cool white version is also available).  It retails for around £140 in the UK and is available direct from the UK distributor, Progressive AV.  We’ll take a red ‘warm’ version.

jag är med i facebook. alla andra är det också.

jag har en iphone. och den har twitter, skype, facebook, ping och flera olika program för att surfa. med min iphone är jag konstant uppkopplad mot världen. under förutsättning att världen når fram till mig. att det finns täckning. finns ingen täckning får jag nöja mig med människorna jag har i min närhet.

volontaire har nog fattat det här. ledordet för det nya är närvaro. att utläsa som samtidighet, närhet, omedelbarhet. du kan inte längre göra något idag och i lugn och ro vänta till resultatet står att läsa i tidningen om tre dagar. det nya är att du sitter i förarsätet.

erik olsson gick miste om möjligheten att agera hjältar när en oseriös säljare försvann med en saftig handpenning utan att fullfölja affären. familjen bloggade naturligtvis. inom loppet av dagar var hela sverige informerade om vilka idioter erik olssons fastighetsförmedling bestod av. om möjligt blev det ännu sämre när erik olsson hänvisar till lagen, som i teknisk mening ger dem rätt. volontaire skriver intelligent om det. erik olsson missade ögonblicket. (och jag missade att skriva om det när det var färskt, men ett gott exempel ruttnar långsamt.)

jag bor i en bostadsrätt (grattis johan!). lite då och då får jag lappar från fastighetsförmedlare som tycker att jag borde vantrivas i min lägenhet och flytta snabbast möjligast. naturligtvis har de köpare som står i givakt för att få köpa mitt anskrämliga boende. de basunerar ut sitt budskap med färgglada bilder och språk lika innehållslöst som bostadsannonserna. varför inte ringa till min iphone? eller skicka ett meddelande på facebook?

honesty utökar med SEO-experten simon sundén. säkerligen ett briljant drag. så var problemet att få kunderna att hitta till klienterna delvist avhjälpt. återstår bara att se hur klienterna ska nå sina kunder. utan att behöva göra rösten hes…

Det har varit full rulle de senaste två dagarna så jag har inte hunnit skriva något,
det kompenserar jag för nu istället!

I tisdags var jag på en föreläsning av Jan Erik Solem om hans projekt/företag Polar Rose som jobbar med igenkänningsalgoritmer inom två och tredimensionella bilder. Först berättade han lite om sin utbildning och hur han blivit intresserad av att jobba inom ämnet, sedan demonstrerade han de grundläggande principerna var på allting var uppbyggt. Väldigt häftigt att få se hur programmet jobbade med olika färgkoder för att avgöra om två objekt liknade varandra. Hans vision var att istället för att som nu låta söktjänsterna crawla siter efter attribut taggar så ska alla användare själva lägga till sig själva och vänner till databasen där man snabbt ska kunna hitta relevanta träffar. Därifrån ska tekniken utvecklas så att de som vill kan få sin porträtt automatiskt taggade med hjälp av de som redan finns i databasen som utgångspunkt.
Det var inspirerande att höra på vad Jan hade att säga, och att få se att det faktiskt finns företag som Polar Rose i Sverige som faktiskt redan har och vill expandera med nyskapande teknik utanför rikets gränser. Hela konceptet känns väldigt osvenskt (i positiv mening) och jag skulle utan tvekan vara beredd att jobba för ett så visionärt företag som Polar Rose.

Igår hade jag fullt sjå med att göra klart mitt visnings klipp till Songbird (vars ledningsstil till liknar Polar Rose, bortsett från open-source aspekten och den faktiska produkten), Sony vegas har gått på högvarv och medan klippen renderades hann jag till och med att installera CS4 på datorn. Yippie!
Ska ordna med intro/outro bilder i photoshop sen lägga till ljudspåren (Lights – Lions! och min egen ljuva stämma…) sen är det klart! Hinner jag idag ska jag börja på en fjärde fjäder alternativ fixa lite på Sparkle.

Får ju inte heller glömma nämna att tisdagens avsnitt av House var vansinnigt bra!

teraz włączenie bez kliknięcia wydaje się niemożliwe. a gdyby tak obrócić, dotknąć, wejść w interakcję z całym przedmiotem, a nie tylko włącznikiem? turn-on to ledowa lampa włączająca się po przestawieniu jej na drugi bok. niemal światło z ruchu

Tisdagens språkliga filosofier har inte lämnat mig än. Det är minst en fråga till som jag vill undersöka, nämligen: Går det att tänka på något man inte känner till?

Jag tog ju upp ha på tungan-exemplet. Ibland kan det också vara så att man har ett spöke på tungan, det vill säga man letar efter ett ord som inte finns. Är det då så att man tänker på något man inte känner till? Ja, på sätt och vis är det ju det, men samtidigt har man begreppet färdigt för sig, det är bara det att det inte har något ord. Det går bra att konstruera ett. Alltså känner man till fenomenet, även om det inte har ett ord.

På det sättet gör man kanske också när man ser något som man inte har ett ord för. Säg till exempel vad det nedanstående är.

Det är förstås en blå gris med vingar. Jag tar för givet att du också ser det, och detta ger oss två värdefulla insikter om hur vi fungerar:

1. Du vet precis hur en gris ser ut, och även om den där hade varit rosa och varit utan vingar hade det varit en fruktansvärd avbildning av hur grisar faktiskt ser ut. Ändå ser du att det är en gris. Varför? Antagligen är det två signaler som spelar in: trynet och knorren. Det är allt du behöver för att sluta dig till att det var en gris. Vad fördomsfull du är. Egentligen skulle det lika gärna kunna vara en blå höna med tryne och knorr. Hm, även om jag hoppas att du nu inte tänkte att det var någon slags fågel med tryne och knorr, så faller min argumentation faktiskt ändå inte platt. Se nästa tes för motivering.

2. Den där skabrösa krumeluren liknar ingenting annat i vare sig verkligheten eller en lsd-babians fantasi. Ändå tror jag att du försökte lista ut vilket djur jag försökt avbilda med mina förödmjukande låga painttalanger. Du tänkte nog inte “det där är ingenting” utan snarare “undra vad det är hon försöker avbilda”. Ursäkta att jag berättar för dig vad du tänker, men jag tycker att mina gissningar på ett mycket illustrativt sätt förklarar min idé: Hos oss språkanvändande människor ligger det alltid närmare till hands att hitta betydelse än att inte förstå. Om vi inte har ett ord för något kan vi ändå beskriva det med andra språkliga uttryck.

Så låt oss gå tillbaka till ursprungsfrågan: Kan man tänka på något man inte känner till? Ja, man kan det, i den mån man får använda den kunskap man faktiskt har om världen. Du kan behandla informationen i bilden ovan om du får jämföra den med något som påminner om den – det är en gris, fast den är ritad, och blå, och den har vingar. På samma sätt är det ju med många klassiska fantasifoster som kentaurer, sfinxar, enhörningar och så vidare. Fast de varelserna är så pass etablerade i vårt medvetande att vi numer har ord för dem. Vi kan dock fortfarande beskriva dem: en enhörning, det är som en häst fast den har vingar och ett horn i pannan.

Men hur är det då med mindre greppbara saker än tecknade djur? Hur beskriver vi till exempel en känsla? Utmärkt faktiskt. Vi har ju kommit överens om liknelser som känns så självklara och verklighetstrogna att vi knappt kan upptäcka dem. Men ärligt – har vi verkligen kärleken i hjärtat? Kan ett liv verkligen slås i spillror? Sånt funderar kognitiva lingvister på, och deras slutsats är att man kan förstå väldigt abstrakta fenomen genom att likna dem vid konkreta fenomen. Därför jämför vi till exempel vårt liv med ett objekt gjort av glas, och genom att låta krossa det glasobjektet kan vi beskriva den ofattbara vidden av olycka som ibland drabbar oss. I den här teorins mest extrema form kan man påstå att människan bara kan förstå tre fenomen: rörelse, kraft och fasta former. Vi säger att tiden går - rörelse. Vi säger att hjärtat bultar för någon – kraft. Vi säger att liv kan krossas – fast form.

Tänk dig det senaste stycket som ett steg ut ur en cirkel, och att du nu ska gå tillbaka till cirkeln igen, för jag ska försöka sy ihop den här språkfilosofiska promenaden (EN TEXT ÄR EN CIRKEL, EN TEXT ÄR ETT SÖMNADSOBJEKT, EN TEXT ÄR EN RESA – så betecknar man konceptuella metaforer, det kanske är lite gapigt, men så är livet). Jag ska ägna mitt sista stycke åt att ge ännu ett svar åt inläggets fråga. Man kan inte tänka på något man inte känner till. Förr i tiden hade inte svenskan något ord för lila, utan man såg färgen lila som en del av det fält som ordet brun täckte. Man såg skillnad mellan en styvmorsviol och en bajskorv, men man tyckte inte att färgskillnaden var tillräckligt intressant för att beskriva med språket. Av en eller annan anledning började man plötsligt tycka det, och då skaffade man sig ett ord. Men före dess tänkte vi inte på lila saker. Jag tror att ett ords existens påverkar vårt sätt att tänka. Jag tror att det är mycket svårt att uppmärksamma fenomen som man inte har ord för. Så även om språket främst är en bild av vår verklighet, så tror jag att vi faktiskt ser på verklighet utifrån det språk vi har att tillgå. För enhörningar finns ju, men inte blå bevingade grisar.

Tackpresent:

delikatne świecidełko zawieszone na łańcuszku dyskretnie informuje o przychodzącej rozmowie zmieniając kolor na zielony. dotyk uruchamia połączenie. subtelny projekt wyszedł z głowy włoskiego designera stefano merlo.

na przekór? bardziej wymownie? a może po prostu inaczej?

samostojąca laska dla niepełnosprawnych jest dodatkowo wyposażona w drugą podpórkę dla ręki, co znacznie ułatwia osobie korzystającej sięgnięcie na przykład do portfela. prototyp opracował turecki designer can guvenir.

niegdyś patykiem szukali wody, teraz spragnieni mogą szukać wi-fi. i dobrze, bo nie wiadomo kiedy przenikają przez głowę fale niezbędne do życia.

Nje koncept i ri i laptopit te se ardhmes i bazuar ne ekranin e tipit Fleksibel OLED.

stylizowane głośniki do kina domowego nie trudno pomylić z egzotycznym kwiatem. tymczasem 80w głośniki posiadają wszystko co potrzebne, by wstrząsnąć nawet piwnicą. pod względem konstrukcyjnym kolumna nie różni się od znanych rozwiązań – a więc piszczałka, dwa średniotonowe i mruczek na dole. ciekawe?

uwielbiam formy wyrastające z już istniejących. jednak to nie szwajcar, a brazylijczyk paulo dostrzegł potencjał drzemiący w serze. nożem stolarskim pokroił bryłę i tak powstało osiem stolików. a w zasadzie dziewięć, bo w tym projekcie nic się nie marnuje. kawałki żyją w idealnej symbiozie, bez tęsknoty i potrzeby bycia razem. zestawione razem nie zajmują wiele miejsca. bardzo przydatne.