Det har ju blivit en livlig diskussion om primärvalet inom Piratpartiet och den tekniska lösningen som används för att få till detta. Jag fick en fråga igår från Klara som jag blev lite ställd av – Hur tänker en ingenjör?

Jag ställde den istället till en tjej på jobbet som också är utbildad ingenjör. Hon svarade ungefär såhär:

Som ingenjör tänker jag väldigt logisk och matematiskt. Man fokuserar på lösningar, vilka möjliga lösningar finns det på det här problemet? Man hittar något hyfsat som funkar och så går man på den lösningen. Man fokuserar på att göra och få problemet löst.

Eftersom min kollega även är aktiv som tränare i en ungdomsförening så frågade jag vad hon såg för skillnad på det tänket och hur man tänker och löser problem i en förening -

Där snackar och snackar och snackar man. Man snackar med den, sen med den och sen med någon annan. Man går runt och pratar med olika folk. Vad tycker du, vad sa han, hur gjorde hon? Man bygger allianser och grupper som står mot varandra tills någon hoppar av och slutar.

Jag stod där, darrande av rädsla. Och jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen.

Terobi skrev ett lysande inlägg på sin blogg om tjejer och kvotering. För många av oss var det tyvärr något annat som hände inombords när vi läst inlägget. Vi (jag skriver vi, för jag har kollat med några fler killar) tog personligt illa vid oss och kände oss djupt kränkta. Inte av tjejer, inte av kvotering utan av de här raderna:

Avslutar med ett citat från knappnytt…

Jag tycker det luktar lite oknullad kuk här..

Tiden läker alla sår, men 25 år senare kände jag lukten av omklädningsrummen från högstadiet. Korridorerna i väntan på lärarna. Ställena man inte gick frivilligt till. Lärarnas svek när de inte såg. Och glåporden. Handuppräckningen i klassen om vilka som hade haft sex där alla räckte upp handen. I 8:an…

Och jag kände känslan.

Det var befriande att se första kommentaren. Någon vågade säga ifrån, bita tillbaka, slå och krossa. HR for president!

Jag undrar om jag inte började förstå näthatet där. Hur många rasande kommentarer skrivs inte på bloggar och forum av människor i just den sinnesstämningen?

Jag har lärt mig att alla människor har sådana här känsliga sår. De syns inte utåt, men de finns där. De kommer från föräldrar, kamrater och skolan. De göms bakom lager av tid och de gör ont när någon river upp dem. Ett ord som känns igen, ett tonfall eller en antydan. Pang! du är tillbaka 25 år i tiden och dina känslor du kände då tar över din hjärna.

“Hvor hender det?” blir publisert av Norsk Utenrikspolitisk Institutt (NUPI) og har no også fått seg ei side på Facebook. Dersom du blir med på Facebookgruppa vil du få tilsendt nyhende og hendingsinvitasjonar til nettmøte.

“Hvor hender det?” inneheldt nyttig  informasjon om internasjonale spørsmål for elevar, lærarar og andre interesserte.

Du finn:
• Tema-artiklar om aktuelle internasjonale forhold. Artiklane er kortfatta, informative og gir ei heilheitleg framstilling av sakene.

• Nettmøte med forskarar og andre om aktuelle tema. Du får informasjon om nettmøta ved å bli abonnent på “Hvor hender det?”  sin nyhetstjeneste.

• UtenriksQuiz: Nettstaden inneheldt ei rekke quizar, både temaquizar og på artikkel-nivå.

• NUPI-bloggen: Innlegg frå NUPI-forskarar om dagsaktuelle spørsmål.

• Arbeidsoppgåver som er pedagogisk tilrettelagt for bruk i undervisninga.

Tillbringade torsdagen på Öredev, utvecklarkonferansen i Malmö som är en “riktigt” konferans. 7 paralella tracks under 3 huvuddagar.

Jag börjar nog bli lite gammal och hittade inga intressanta programmeringsgrejer, men desto mer intressant på Aspects of leadership.  Erik Lund känner jag sen tidigare så det var inte så mycket nytt för min del, men alltid skoj att träffa honom och höra någon dräpande replik om Scrum. Dan North spann även han vidare på det temat lite senare med lite hands on om vad som kan gå fel när man inför Agile/Scrum. Dan är en väldigt underhållande talare, så vi var några som fick stå utanför salen och kika in genom dörren

Leo Kant – Understanding destructive leadership,  är något jag kommer att återkomma till. Där har vi några saker som är direkt relevanta till Värmlandskonflikten som till och med kom med i lokal TV. Som organisation har vi i PP en hel del att lära där.

Bengt Wendel - gick mycket lugnt igenom hur man coachar folk. Lite frustrerande att inte få tala om svaren eller ens ställa ledande frågor. *Argh*. Mentoring verkar bättre för då får man göra det .  Har nu fått lite boktips från honom som jag ska kolla upp. Pratade även lite kort med honom om hur man kan gå vidare när man hamnat i något som liknar värmlandskonflikten.  Man kan inte backa in i framtiden genom att kolla bakåt. Återkommer där också.

J Davidson Frame – jag minns mest hans osannolika luft-maskingevärsskjutande på fjärilen som flög förbi… Tror han pratade om M1-M4 och S1-S4 indivier och en introduktion till situationsanpassat ledarskap med folk som hela tiden kommer och går i projekten. Också något att återkomma till i samband med PP där alla är superentusiastiska, men ofta saknar erfarenhet och kunskap.

Leif Dagsberg pratade om konsekvenserna av ens handlingar och hur det påverkar motsvarande handlingar senare. Jag hajade inte allt, men ska försöka bena ut det senare.

Apropå att bli för gammal för programmering. Jag brukar, som ni som känner mig vet, aldrig ha kavaj. Jag frös förra året så jag hängde på mig första bästa plagg = en kavaj den här dagen.  Dyker upp lagom till frukostbordet på konferansen och inser att jag helt felbedömt klädseln. T-shirt klädda programmerare. Överallt. Då kände jag mig gammal.

En liten knorr till var ju att i eftersnacket till föreläsningarna – så fick jag bra mycket mer uppmärksamhet än jag brukar få för mina frågor. Kavaj har sina fördelar

Så kändes det både igår och idag på morgonen. Allt var ju rosenskimrande och ljuvligt där hemma med barnen. Tills. Tills helvetets bröt loss…ja inte riktigt men nästan. Mitt tålamod sattes på prov ganska så ordentlig dessutom. Det började med att Miranda inte tyckte om maten. Mest handlade om att hon helst ville sitta framför tv:n och äta lättsmält yoghurt med müsli. ETT misstag gjorde jag! Jag var den som planterade in den möjligheten hos henne genom att säga “Ät upp detta och detta, är du sedan fortfarande hungrig kan du få lite yoghurt” Hur jäkla korkad kan man bli ibland? Att jag inte lär mig. Regel, regel införd igårkväll. Ät upp maten, gillar du den inte får du gå hungrig. Det låter hårt och grymt, men!, annars kommer jag att ha två Endast-Yoghurt-Ätande-Flickor där hemma. För ger man barnen lillfringret i sådana här sammanhang så norpar dem snabbt hela handen.

Så helvetet bröt loss när jag “ångrade” mitt bittra löfte. Men jag fick lov att bita ihop och rida ut stormen. Bad om ursäkt för att jag lovat något så dumt och klargjorde vad som nu ska gälla. Pust! När jag väl lagt mig kom tårarna, som alltid, för jag hatar att bråka med barnen. Det tar så hårt! Tur att Andreas kunde prata mig lugn.

Imorse var åter dem rosaskimrande molnen där. Tills. Tills Miranda vägrade ha jeans på sig. Byxa efter byxa åkte fram ur skåpet. Byxa efter byxa var det något fel på. Tillslut blev jag vansinnig. Grrrrr. Tårarna sprutade och det for säkert eld ur min mun. Regel, regel. Välj aldrig mera byxor i affären som du inte kommer att ha på dig!

Nu sitter vi här – på mitt jobb. Friden har lagt sig för länge sedan och vi har kramats och pussats. Lovat varandra att fredspipan ska få vandra mellan oss. Hela dagen.

Kramen.

Jag fick anledning att funderade lite på hur det fungerar när våra rädslor möter andras. Precis som jag skrev att det finns olika sorters rädslor i När rädslan blir ett hinder finns det olika sätt våra rädslor kan interagera med varandra:

Om vi delar samma rädsla kan de förstärkas.
Om våra rädslor är inkompatibla kan de orsaka konflikter.
Om vi å andra sidan har helt olika rädslor, kan de rentav ta ut varann.

Ett ganska oförargligt exempel på rädslor som adderas och förstärks är när båda personerna i ett förhållande är rädda för spindlar. Lite besvärligt då att komma överens om vem som ska bära ut spindeln som fastnat i badkaret? Men det kan ju också vara lite allvarligare, till exempel om man delar en gemensam hemsk, kanske tragisk, upplevelse. Är det bagatellartat kanske man kan skratta lite åt det ändå, är det bara för mycket måste man kanske ta hjälp av någon utifrån.

Jag tror att det kan vara svårt ibland att upptäcka om man har rädslor som orsakar konflikt och problem i förhållandet, det är inte alltid så uppenbart som man kanske tror. Ett exempel kan vara om den ena partnern är rädd för konflikt och vill undvika det till varje pris, medan den andra partnern istället är rädd att bli undanhållen information, bli lämnad utanför – helt enkelt rädd för lögnen. Med sådana inkompatibla rädslor blir situationen lätt låst. Så fort den ena personen tvekar att berätta något av rädsla att det ska orsaka konflikt – välgrundad eller ogrundad rädsla spelar egentligen ingen roll – så känner den andra personen genast vibbarna och blir i sin tur rädd. Ingen höjdare alltså. Men med medvetenhet om varandras rädslor kan man hantera det på ett bra sätt ändå tror jag.

Men så finns det ju den vackra rädslan också, som jag blev påmind om häromdagen. En god vän berättade om hur rädd hon blir varje gång åskan går, och hur lugn och trygg hennes pojkvän är då, och hur bra det känns att han är där. Pojkvännen är å sin sida väldigt mörkrädd och vill till exempel inte på villkors vis gå ner i källaren ensam. Men då kan hon istället hjälpa honom och följa med ner. Rädslor som man kan dela på det sättet tycker jag är vackra.

Vi har ju alla rädslor av olika slag, och helt utan dem är det nog inte så kul att leva. Att betvinga sina rädslor nån gång då och då kan var en kick. Att dela dem med någon man tycker om kan till och med vara vackert. Kanske vi borde vara mer rädda om i alla fall en del av våra rädslor, eller vad tror ni?

För lite sömn. En del lite omskakande händelser med människor.

I övrigt en lugn helg. Fint väder, tog en cykeltur till stan igår, tittade på människor (massor), upplevde en fullständigt trollbindande uppvisning av capoeira, handlade mat, fikade med några nyare kompisar… stötte ihop med kollegor och pratade lite med dem. Gick förbi dottern på hennes nya jobb, kul att se henne in action där också, så väldigt annorlunda miljö och situation jämfört med förra jobbet… men hon såg ut att passa bra i detta nya också. Hon var trött, skulle bli bjuden på middag på kvällen av pappans sambo som ett sent födelsedagsfirande, och vi pratade om att äta middag ihop idag.

När jag klev ut genom dörren till hennes jobb, krockade jag nästan med den fjärde av männen som jag finner intressanta inom min arbetsplats… han som skadade sig härom veckan. Vi känner inte varann så bra och har inte jobbat ihop så mycket, men det vi har umgåtts har varit… bra. Och när vi hejat varmt på varann, tog han ett steg närmare och såg ut som om han tänkte krama om mig… det kändes fint, jag blev glad. Och så pratade vi om hans skada och hur det gått, och han sa att han börjar jobba igen till veckan. Sedan drog hans dotter i honom och han sa att det var folk som väntade på dem… så sa vi hej då, och jag tog cykeln hem igen.

Jag vet inte om han är sambo eller singel. Han delar i alla fall inte telefon eller adress med någon, enligt eniro… Men jag vet inte, och inte riktigt hur jag ska ta reda på det heller. Jag får väl bara… se tiden an, eller så. Det lilla mötet bidrog i alla fall till att höja mitt humör flera snäpp… Jag yogade när jag kom hem, och åt god renskav med mycket viltsmak, och potatismos.

Och lite senare på kvällen ringde dottern och berättade att lillasysters mamma fått en son alldeles nyss… Lillasyster var lite hänförd och ville berätta nyheten för mig, det är såklart svårt för henne att förstå, än, vad det innebär att ha blivit storasyster… Men allt hade gått bra, och snabbt som attan. Kul med en pojke i ‘familjen’, också…

Innan sängdags skickade dottern mig ett sms där hon skrev att hon tycker att jag är världens bästa mamma och att hon älskar mig. Vet inte om hon känt på sig att det var extra välkommet att få höra, just nu… men det var det i alla fall, jag blev väldigt glad. I morgon kommer hon hit, och hon har tagit på sig att laga lasagne till oss eftersom hon slutar tidigt.

Denna söndag startade jag med frukost i sängen, solen i ögonen och DN i knät… skönt. Sedan… rörde det till sig en aning på människofronten igen, och det blev en del prat. Så tog jag en promenad i den varma höstsolen till affären, där jag handlade kroppkakor till dagens middag. Och så blev det en tur runt sjön, och en god stund på en brygga… soligt, ganska varmt, det gick att ha linne och shorts, och jag doppade fötterna i det numera ganska kalla vattnet medan jag lyssnade på P1:s söndagsutbud. Har mejlat lite med några vänner, fått se fina bilder från rumsrenoveringar, ätit kroppkakor med lingon och tomat och gurka, och så gjorde jag en efterrättssmulpaj på ett par äpplen igen. Såg kulturprogrammet ‘Sverige!’, bl a med intressant intervju med Morgan Alling.

Och det drar ihop sig till att försöka komma i säng i tid, i kväll…

En tanke.

Att vara bra på att vara psykiskt våldsam mot andra, är inte samma sak som att vara ’stark’. Och man är inte automatiskt ’svag’ för att man far illa av psykiskt våld.

Ha en fin söndagkväll.

Psykopater trives som ledere

“(…) Folk med psykopatiske trekk tiltrekkes av lederstillinger, og får stort spillerom i fleksible organisasjoner.

Moderne virksomheter er et lykkeland for ledere med psykopatiske trekk, fordi kommandoveiene er uklare, forandringer er hverdagskost og gårsdagens beslutninger ofte må kasseres.

Uredd og rask

Psykopaten kan utnytte dette fordi han eller hun har stor gjennomslagskraft, tør å ta beslutninger raskt og ikke er redd for å trå på andre.

Dette mener den danske forskeren Sanne Udsen, som nylig har gitt ut boken «Psykopater i jakkesæt. Når chefen er psykopat».

Ingen kontroll

- Det er større spillerom i en moderne virksomhet enn i mer hierarkiske organisasjoner. En psykopat trives best i en form for kaos. Hvis det ikke er noen kontroll, er det vanskeligere å holde øye med han eller henne, sier Udsen til danske Ingeniøren.

Mange psykopater

Ifølge forskere er rundt to prosent av befolkningen psykopater, men blant ledere er andelen større.

Psykopater tiltrekkes av makt, penger og prestisje. Derfor går de oftere etter lederstillinger enn andre.

- Det er relativt stor sjanse for å møte en psykopatisk sjef, skriver Udsen (…)”.

http://www.tu.no/karriere/article59464.ece

Tyrannsjefer kan være psykopater

“Utad er han sjarmerende og vellykket, men bak fasaden truer en tyrann. -Sjefer med psykopatiske trekk er et økende problem, mener norske eksperter”;

“Odd Hellesøy har lang erfaring som psykiater og organisasjonsrådgiver. Stadig blir han leid inn for å hjelpe til med å løse fastlåste konflikter på arbeidsplasser.

(VG 04.11.2002)

http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=5931521

FRITT FRAM FOR HELSEFARLIGE LEDERE;

“Helsefarlige og konfliktskapende ledere koster samfunn, næringsliv og organisasjoner enorme summer i form av sykepenger og dårlig økonomisk resultat. Men like fullt får de fortsette, eller de får nye, viktige jobber.

- Psykopatene og de maktsyke har fått større spillerom i dagens ledermarked, mener hodejeger Per-André Ragdem Marum.

- Når de gode lederemnene trekker seg unna for å få bedre tid til familie og venner, kan det være lettere å vinne innpass for ledere med skjulte motiver. Min jobb er å finne de beste og avsløre de potensielt helsefarlige lederne, sier Per-André Ragdem Marum, rådgiver i lederrekrutteringsfirmaet Boyden.

Jakter på hode, hjerte og sjel

Av OECD-landene ligger Norge på jumboplass når det gjelder å bruke ekstern rådgivning ved ansettelser.

- Jantelov og ‘guttenklubben grei’ preger fremdeles lederansettelser, men trenden går mot en mer profesonell prosess som vektlegger kultur og verdier. Egentlig er jeg ikke bare hodejeger, men også sjels- og hjertejeger, sier Marum.

Konsernoverlege i Kredittkassen Bjørnar Brændeland, som også er leder av Forum for psykososialt arbeidsmiljø i Norge, sier at større bedrifter kan ha nok kompetanse i egen stab, men at både mindre bedrifter, offentlig sektor og organisasjoner kan trenge ekstern bistand ved lederansettelser.

- Bedrifter vet ikke alltid hva de skal lete etter. Det kan få katastrofale følger å ansette feil leder, sier Brændeland.

Psykopaten lurer testen

Halvparten av norske bedrifter og nesten 90 prosent av rekrutteringsfirmaer bruker personlighetstester som et element i vurderingen av lederkandidater, viser en ny undersøkelse fra Norsk institutt for personalutvikling og administrasjon (NIPA). Kun fem personlighetstester tilfredsstilte NIPAs minimumskrav.

- En psykopat kan lett manipulere testen. Han er en dreven skuespiller, sier Brændeland.

Også Marum er skeptisk til de populære testene. En amerikansk undersøkelse viser at tester gir pålitelige svar i omtrent halvparten av tilfellene. Dersom tester kombineres med samtaler og praktiske oppgaver, øker påliteligheten til litt over 60 prosent.

- Tester må ses på som samtaleverktøy. Gjør du ikke en grundig analytisk jobb kan du ende opp med å ansette den mest karismatiske og sjarmerende kandidaten, sier Marum.

To typer farlige ledere

Brændeland deler de farlige lederne inn i to hovedkategorier: Psykopatene og de utrygge lederne.

Psykopatene mangler sosiale antenner, og vil aldri kunne bli gode ledere. Utrygt lederskap derimot er situasjonsbestemt; det er faktorer i personens liv eller i bedriften som fører til helsefarlig lederatferd.

- Det er under stress og i kriser at lederens sanne jeg avsløres, sier Brændeland.

Marum mener det er lettere å avsløre farlig lederskap hos eldre enn hos yngre ledere.

- Vi kan sjekke flere kilder, og kan danne oss et bedre bilde av kandidaten, sier han.

Det kan være svært vanskelig å avdekke en leders virkelige motiver for å ønske en jobb.

- En psykopat vil selvsagt aldri innrømme at han søker en lederstilling for å misbruke makt, sier Marum.

Må fjernes

Høyesterettsadvokat Else Bugge Fougner er ekspert i arbeidsrett. Hun har sett mange helsefarlige ledere, og har vært med å avsette dem.

- Medarbeidere med slike ledere må ta opp problemet så raskt som mulig. Gå flere sammen, prøv ikke å gjøre dette alene, er Bugge Fougners råd.

- Legg vekt på en ryddig og ordentlig prosess. Alle parter må være involvert. Vær konkret og skriv referater fra møter. Dersom situasjonen ikke blir bedre, er eneste mulighet å sette i gang en arbeidsrettlig prosess for å fjerne lederen, sier Bugge Fougner.

- Dessverre er det min erfaring fra rettsapparatet at selv om man har rett, så er det ikke alltid man får rett. Det er vanskelig å avsløre det dannede maktspill. Det kan være like klokt å bytte arbeidsplass, sier Brændeland.

Lederskole

Per-André Ragdem Marum peker på at det omtrent ikke finnes grunnleggende lederopplæring i Norge, bortsett fra i forsvaret og i speidern. Ledere trenger opplæring og de trenger en mentor. Ledere kan utvikle seg i helsefarlig retning hvis de ikke får korrektiver. Marum mener styrene har et stort ansvar.

- Ledelse innebærer daglige konflikter. La deg derfor ikke friste inn i ledelse for å få bedre lønn eller mer status, oppfordrer han.

Både Marum og Brændeland tror helsefarlige ledere blir avsatt raskere i næringslivet enn i det offenlige og i organisasjoner.

- Kravene til resultater er tøffere, og en dårlig leder klarer på sikt ikke å oppnå gode resultater. I næringslivet er det i tillegg vanligere at de ansatte evaluerer lederne sine, sier Brændeland.

(Publisert mandag 26.04.1999).

http://www.dagbladet.no/pds/1999/04/26/163716.html

Ja, vad skulle jag svara på det? Jag stod en stund och lyckades väl stamma fram något som liknade ett svar innan min vän reste sig från fikabordet och traskade vidare ensam, försjunken i sina bekymmer. Jag förmådde inte hjälpa honom just då, men jag började i alla fall fundera. Svartsjuka har ju minst sagt en förmåga att ta fram de djupaste konflikter och få oss att visa prov på våra mest förtvivlade sidor. Om vi bara kunde lära oss av med svartsjuka, tänkte jag där jag satt kvar med mitt urdruckna kaffe, skulle vi slippa mycket onödigt elände.

Men är det ens möjligt att lära sig av med ett så djupt inrotat beteende som svartsjuka? Efter lite funderande skulle jag nog vilja svara ja på det. Som de flesta av oss har jag nog gått omkring med en föreställning att svartsjuka är en outhärdlig men framförallt ohanterlig känsla som i det närmast är omöjlig att ta itu med. Det är självklart en myt! Vi är givetvis lika kapabla att ta hand om oss själva när vi känner svartsjuka som vi är när vi drabbas av andra svåra känslor som till exempel sorg och bitterhet.

Svartsjuka är hanterbar! Vi borde inte vara så förfärligt rädda för att den ska överväldiga oss. Kanske till och med rädslan för att bli svartsjuk ibland är värre än själva svartsjukan?

Så okej, innan vi gör oss av med den för gott, vad är egentligen svartsjuka? Jag skulle vilja beskriva svartsjuka som ett samlingsbegrepp för alla svåra känslor som uppstår när vi känner konkurrens, när vi upplever att vår partner är intim eller har en innerlig och nära kontakt med någon annan och vi uppfattar det som att vår partner väljer bort oss. När vi upplever svartsjuka känner vi sorg och ilska, otrygghet och en rädsla för att bli övergivna – om inte nödvändigtvis i praktiken, så i varje fall känslomässigt. Då är det lätt att få en negativ självbild eller kroppsuppfattning, känna självförakt, tro att den andra personen måste vara sexigare, smartare, yngre, bättre – ja, listan är inte lika för alla men den brukar vara lång. Kanske tänker vi ”jag klarar inte det här, jag kan inte överleva” och pressar på vår partner alla tänkbara känslor och vill att han eller hon ska hindra oss från att uppleva den där djupa rädslan.

Svartsjuka är alltså i grunden ett uttryck för otrygghet. Och botemedlet stavas trygghet. Men med en verklig känsla av inre trygghet – som inte är beroende av att din partner älskar dig mer än någon annan – känner du ingen svartsjuka.

Svartsjuka är nog heller inte så djupt rotad som vi kanske har för oss. Jag tror knappast den är genetiskt betingad utan något vi lärt oss av livet, när vi utsatts för konkurrens, rivalitet och otillfredsställda behov. Men vi kan lära oss av med den om vi vill! Försök båda två att tänka mer i termer av syskonkärlek och verklig, djup vänskap. Dela trygghet och glädje med varandra och att visa uppskattning varje gång det går bra för eller händer din partner något kul. Försök neutralisera rivalitet när den uppstår utan att göra för stort väsen av det. Våga lita på din partner, och framförallt lita på dig själv! Du är tryggare och mer självsäker än du tror, du behöver bara upptäcka det.

Svartsjuka är en elak, listig, smygande känsla. Utgå alltid från att den är ogrundad. Och om den inte skulle vara ogrundad, så  är det oftast lika bra att behandla den som om den vore det i alla fall! Nästan alltid gör svartsjukan i sig mer ont och skada än vad det än är som orsakar den.

Du som känner dig svartsjuk måste i första hand våga titta närmare på din egen osäkerhet och dina rädslor. Jag tror du kan fixa det här själv eller tillsammans med din partner, men det finns professionell samtalshjälp att ta till också. Om svartsjukan är våldsam, om du känner att den håller på att förstöra din relation, ta hjälp! Det viktiga är att du tar tag i det. Du kommer att må bättre av att våga lita på din partner och andra – inte minst dig själv – och slippa agera ut destruktiva tankar och känslor.

Och du som upplever att din partner är svartsjuk, försök vara tålmodig och ge lite extra trygghet som stöd. Tala med din partner om det som du upplever gör honom eller henne otrygg, utan att vare sig tona ner eller göra någon affär av det. Och siste men inte minst, berätta om vad svartsjukan gör med dig. Skapa förståelse.

Och tänka vad skönt det ska kännas sen!

Om behovet av att bekräfta varandra i konflikter.

Jag tittade på filmen “The day after peace” för några dagar sedan. Filmen handlar om Jeremy Gilleys arbete med att förvandla den högst förbisedda internationella fredsdagen (21 september) till en dag som lever upp till sitt namn.

Dokumentären beskriver ett långdraget och hårt arbete med många omvägar och motgångar. Gilley tampas med parlamentariker, FN-tjänstemän, ointresserade mediabolag och en närmast löjligt låg budget. Han får hjälp från vänner som sponsrar honom, företag som bjuder på flygbiljetter och kändisar som lånar ut sin närvaro för att generera rubriker

Mest av allt, i filmen, facinerar mig Gilleys möte med “the league of arab states” (representanter för stater i Mellanöstern). Mötet är facinerande för det säger något om konflikter som är värt att komma ihåg.

Men för att ta det från början. Efter flera års arbete får Gilley möjlighet att komma till ett möte med ledarna i “the league of arab states”. Han möter där flera viktiga represetanter för stater i Mellanöstern och använder tillfället, till att visa dem en video om sitt projekt, fredsdagen. I filmen uttalar sig före detta Nobels fredspristagare om projektet och vikten av att arbeta för fred.

Efter filmen är det enda han får höra en besvikelse, frustration och uppriktig irritation över att Simon Peres (Israel) intervjuades medan  Yassir Arafat (late Palestina) inte fanns med. I synnerhet Palestinas representant uttryckte sin starka indignation.

Det här är intressant.

Det är intressant att ett projekt med ett så nobelt syfte kan landa så fel om parterna som berörs inte känner sig hörda och sedda.

Det är intressant att parterna i en konflikt, även de på höga poster, kommer sparka bakut om deras självkänsla trampas på.

Och det är intressant att rättvisa och prestige är så avgörande faktorer, även vid mellanstatliga konflikter.

Jag deltog vid en föreläsning av Kerstin Schultz (som arbetar med försoningsprocesser) för några månader sedan. Där sa hon att det enligt hennes erfarenheter (bland annat från Kosovo) endast går att ha en försoningsprocess om parterna i konflikten känner att deras lidande och smärta blivit erkänd.

Det är värt att komma ihåg det här de gånger vi själva hamnar i långdragna, jobbiga och känslosamma konflikter. Det är värt att komma ihåg att vi knappast kommer att få det vi behöver från våra konfliktparter om vi inte ger dem vad de behöver.

Vidare så kan också vi själva hamna där att vi efter långa konflikter, trots avsaknaden av tydliga sakskäl, vägrar försonas. Om du hamnar där och har sinnesnärvaron att reflektera över situationen så försök att ta ett steg tillbaka och fråga dig själv om du blivit bekräftad av din konfliktpart. Om du inte har blivit det så vet du i a f vad du kan be om att få, alltid något som gör det lite enklare att få det du behöver.

Tycker det bara blir en mer och mer otrevlig utvecklng. Fler väljer att lösa konflikter genom att mörda motparten. En helt klart otrevlig utveckling om jag får säga det. Hoppas myndigheter och andra inblandade lyckas hejda denna utveckling innan det blir värre. Kan vi inte bara komma överens istället? Alla får en liten blomma:

blommor till alla

Jag hittade bilden här.

Folk hævder gang på gang, at religion er drivkraften bag krig. Eller den mildere udgave; at religion er afgørende,  i den verdensomspændende vold vi er vidner til. Altså er det en kendt, og til tider anerkendt teori, at der er en nøje sammenhæng mellem religion og krig. Men hvad er egentlig baggrunden for påstanden, kan man blive fristet til at spørge..

Krig i nyere tid

Hvis vi tager et hurtigt kig på det 20. århundredes mest huskede krige, er det tydeligvis ikke religion, som ligger til baggrund for krigene. Var religion årsagen til 1. og 2. verdenskrig ? Udspringer nazismen fra en religion? Var Korea-krigen og vietnamkrigen et resultatet på en religion? Havde Zedong og Stalin underlagt sig en religion, eller var de som bekendt kommunister og ateister? Var Lenin ikke også  ligeledes ateist? Hvad med besættelsen af Palæstina. – Beordrer det gamle testamente, til at udgyde palæstinensernes blod, for at vende tilbage til det forjættede land? Var krigen i Iraq, et spørgsmål om ressource-interesser, eller udsprang den af religion? Svarene er tydelige. Men alligevel bliver religionen stillet til regnskab. Det er komisk, at tænke på, hvordan religion får skylden i et århundrede, som nok er mere sekulariseret end noget tidligere århundrede..

Hvilken faktor spiller religionen?

Vi er nødt til at undersøge, hvilke redskaber, der bruges i håb om at opnå forskellige mål. – Det er her religion kommer ind i billedet. Det er dog altafgørende, at kunne skelne mellem religion som visse folk udøver den, og religion som den i teorien er. Altså mellem teori og praksis. At en kristen, muslim, hinduist, jøde eller buddhist udfører en grotesk handling, og tilskriver den sin religion, ændrer ikke på teorien af denne. Og når denne person, nu engang går imod teorien af religionen, og hermed Guds ord, er det derfor ikke på grund af religionen, at handlingen udføres, men derimod på trods af religionen. Når en person bliver taget til fange, og halshugget i islams navn, eller en abort praktiserende læge får bombet sin praksis, er det så religionens skyld? Nej, for igen: Det ændrer ikke på teorien, at en mand udfører en handling, og tilskriver den en given religion. 

Religion (som bliver fordrejet og misfortolket) bruges som redskab, til at legitimere, overbevise og manipulere. Ovenstående eksempler viser, hvordan religion bliver brugt som understøttelse, af en vis handlingen. Det er dog kun et effektivt middel, pga. den ignorance og uvidenhed, som skygger de mennesker, der sluger den vanvittige udgave, af den pågældende religion. Det er et faktum, at der findes folk, som bliver påvirket og overbevist. – Ellers ville denne form for legitimation ikke virke, og hermed ikke udøves. Den anden gruppe, som heldigvis er den største, tager afstand fra sådanne handlinger. Men mange fra denne gruppe, begynder desværre snart at tro, at det er religionen som har ført til disse handlinger, når det nu engang forekommer således på overfladen. Men denne udledning er ukorrekt. At man på overfladen synes, at kunne nikke genkendelse til en sammenhæng mellem to vidt forskellige størrelser, burde ikke være nok til at optage denne opfattelse uden videre. De forfærdelige handliner udført i religioners navn, er grundet manglen på fornuft og rationalitet. – Og på trods af religionen, som tidligere redegjort for.

Religionskrige?

Religionskrig er også et ofte brugt begreb, for sammenhæng mellem religion og krig. Selvom man ofte støder på begrebet, hører det simpelthen ikke hjemme i nyere tid. Det er et misvisende og firkantet begreb. Verden er ikke så sort og hvid, som man somme tider får på fornemmelsen af. Hvor har vi set religionskrige i de seneste århundrede? Interne konflikter i forskellige religioner, er det, som bliver omtalt som “religionskrige”. Det er ukorrekt. Det er ikke krig religioner imellem, men konflikter i en og samme religion.

Religiøse fredskæmpere   

Man kan ret firkantet stile påstanden om at religion er skyld i krig, op mod påstanden om at mangel på samme er skyld i krig. Ligesom terrorisme, krig og vold bliver tillagt forskellige religioner, kan kampen for fred og retfærdig tillægges religioner. (Uden at definitionen på terrorisme, krig og vold ædres!)

Lad os bare se på den store legende, den politiske og spirituelle leder Mahatma Ghandi. Han har fået titlen som frihedkæmper, idet han uden tvivl kæmpede for fred, frihed og retfærdighed. Og han var Hinduist. Meget religiøs endda. Ghandi levede efter de hinduistiske budskaber. – Og selv når han gik ud over hinduismen, tog han til lærer af andre religioner og historiske religiøse personligheder. Et smukt citat af Ghandi: “I learnd from Hussein how to achieve victory while being oppressed.” Her henviser Ghandi til den muslimske profet Mohammeds(sa) barnebarn Hussain(as), som på trods af undertrykkelse og vold, formår at reformere et samfund. – Og overvinder uretfærdighed med retfærdighed, på trods af at det kostede ham og hans familie livet. Hvis vi går ud fra, teorien som siger, at religion er årsag til krig og vold, kan vi herudfra konkludere, at religiøse personer hermed, også er voldelige personer. Og igen at meget religiøse, må være meget voldelige. Ghandi anses ikke blot som religiøs, men som meget religiøse. Og det kommer i hvert fald ikke i forlængelse af at han er meget voldelig!

Sandt eller bekvemt?

Det virker måske for nogle, som en befriende tanke, at kunne sætte et konkret ord på, hvis skyld det er, at det seneste århundrede har været præget af krig og død i en måske højere grad, end noget andet århundrede nogen sinde. Spørgsmålet er, om det er sandt, at religionen er årsag til krig, eller om religionen blot er blevet den bekvemme syndebuk for alle de dårlige gerninger?

 Peace. Doa. 

Jo, det var så här…

När jag växte upp hade jag känslan av mina föräldrar som väldigt förnuftiga, kloka, sansade… de gjorde aldrig något av de där otrevliga eller konstiga sakerna som mina vänners föräldrar gjorde: gick i morgonrock/kalsonger när barnen hade kompisar hemma, skilde sig genom otrohet och trakasserade barnens andra förälder inför barnen, fick våldsamma oväntade vredesutbrott, spelade eller söp bort lönen så att familjen inte fick mat, försökte begå självmord… sånt. Gjorde aldrig mina föräldrar. De bråkade aldrig ens med varann, utan resonerade och löste det mesta… de var ett radarpar som verkade ha koll på hur livet funkar och ska skötas, och lyckades väldigt bra med det.

Jag hade en del problem med dem, eftersom det var fullkomligt omöjligt att prata om sårade känslor eller om hur saker egentligen var… men på det hela taget litade jag på att de var vettiga och sansade människor som gjorde saker på ‘rätt sätt’.

Och så föddes min dotter. Mamma och pappa var här och firade namningen, och jag noterade att mamma var så väldigt ovanligt tystlåten… så när hon ringde en vecka senare och sa ‘jag måste berätta en sak’, så blev jag inte förvånad.

Hon berättade att ‘pappa och jag ska skiljas’. Jaha, sa jag, utan någon direkt förvåning eller ledsnad – för, som mamma sa när hon skulle förklara varför, hon hade ju sagt i flera år att hon inte kände sig så ‘nöjd’ med att leva med pappa… Men. Hon hade inte tänkt sig att jag skulle få veta mer än så just då. Så det var inte förrän jag frågade rakt ut: ‘har någon av er träffat någon annan?’, som hon, väldigt pressat, svarade ‘ja’… och så fick jag pressa ur henne att det var hon som gjort det också…

Från början handlade det om en man som hon hade stött på när hon varit ute och dansat utan pappa ibland, och de hade alldeles nyss konstaterat att de hade känslor för varann och ville leva ihop. Efterhand som man pratade med henne så kröp det fram att… ja, hon hade haft ett förhållande med honom i tre månader, som blev fyra, som till slut blev sex månader… och hon dukade upp samma föränderliga story för pappa som för oss.

Hon bemödade sig helt enkelt överdimensionerat mycket om att försöka beskriva orsaken till att hon ville skiljas så att hon skulle framstå i så god dager som möjligt… det var det viktigaste. Att hon skulle få behålla rollen som hon var beroende av, både för sin egen skull och för ‘vad andra skulle säga’. Och just det faktum att hon modererade sin historia efterhand, och så väldigt tydligt för att kunna göra det hon ville (flytta till honom) men med ‘den trogna förnuftiga hustrun’-rollen intakt, var det som gjorde att man tappade respekten för henne – hade hon varit ärlig så hade hon fått det hon ville… behovet av tjusig självbild saboterade för hennes egen taktik. Och det var verkligen en fråga om taktik – dramatiken i hennes röst var så uppenbart planerad, och fejkad…

Nå. De skilde sig till slut, pappa mådde som ett torterat spöke, mamma flyttade till S och livet gick vidare. Jag sa till mamma hur illa jag kände det inför att hon varit oärlig så länge… och att hon förlorade på det själv. Men annars var det inget speciellt med det.

Åren rullade på, hennes förälskelse gick över på ett par år eftersom S var mer självisk och besvärlig än hon sett från början – hon föll för att han var så imponerad av henne, smickrade henne så… pappa var mer jordnära och ‘kompis’, visade inte sin uppskattning genom stora romantiska gester. S slutade sätta mamma på piedestalen, och därmed tog hennes förälskelse slut. Men – nu hade hon ju tagit detta stora, obekväma beslut att byta ut pappa mot S, förlorat en del vänner och ganska mångas respekt, så nu var hon ju tvungen att ‘bevisa’ att det var rätt val hon gjort… så under de senaste ca 20 åren har jag fått stå ut med att höra hennes hätska, oresonliga och oförstående angrepp mot S, tills jag inte orkade med det längre utan sa att ‘du vet hurdan han är och har vetat det länge, numera kan ju t o m jag säga vilka dåliga sidor du tycker att han har – så, bestäm dig. Skilj dig, eller lär dig acceptera att den man du lever med är precis sådan som han är…’

Hon pratade en del om att hon ville bo själv. Men hon hade (har) aldrig bott själv i sitt liv och trodde nog inte att hon skulle kunna hitta en ny karl att leva med, så det blev bara kaxigt prat utan konsekvenser. För ca 10 år sedan visade det sig dessutom att S hade Parkinson, och det gick hon ner sig över – inte han. För hennes skull, och inte för hans… Hon såg framför sig att hon skulle bli tvungen att ta hand om honom så småningom, och hon verkligen hatade den tanken… och när jag sa att ’separera nu, då’, så var svaret igen att ‘folk kommer att tycka att jag är hårdhjärtad och hemsk om jag skiljer mig från honom nu när han blivit sjuk’. Orsaken till att hon inte separerade var alltså inte samvete, utan andras anseende…

Ju sjukare han har blivit desto värre har hon klagat. Visst förstår jag att det är tungt bitvis med en människa som man måste ha mer koll på och hjälpa med kläder och blöjor och nedpinkade sängar… att det blev mer jobb för henne. Men hon hade inga proportioner, hon blev verkligen till slut nästan deprimerad – över att hon skulle vara tvungen att ta hand om någon annan… hon anklagade honom för att inte klara av saker med flit, trots att hon visste att det berodde på sjukdomen. När vi var små blev hon jätteirriterad på oss om hon blev tvungen att stanna hemma från jobbet (där hon fick sin kick i form av andras bekräftelse) för att vi var sjuka. När min morfar låg på dödsbädden stod hon och nästan spydde och ojade sig extremt mycket inför honom för att hon behövde borsta hans löständer – med handskar på… hon har helt enkelt alltid verkligen hatat att behöva ta hand om några andras behov än sina egna. Hon är narcissist.

Till slut fick hon in S på avlastningsboende varannan vecka, där han avskydde att vara eftersom det var som ett sjukhus och inte som hemma. Efterhand lät hon honom vara där längre och längre perioder… för att slippa ta hand om honom. Under tiden som han blev sjukare började hon ta fler diskussioner med honom om att ifall han skulle dö före henne så skulle hon bli ställd på bar backe eftersom lägenheten var hans och de inte var gifta… och till slut lyckades hon få honom att gå med på att skriva ett avtal som sa att hon skulle få bo kvar om han dog före henne, och att hon skulle få ut hälften av värdet när lägenheten skulle säljas (och hans barn resten).

Nu i vår har hon fått tag på en lägenhet i servicehus åt honom – så äntligen blev hon av med allt vårdande kring honom… men som tur är så trivs han där, än så länge. Hon fick hans barn att sälja hans stuga, som hon inte hade lust att sköta om längre när han nu inte kan vara där heller. Barnen (S svärson ffa) har dessutom börjat försöka pressa mamma att flytta från lägenheten utan att få ut några pengar alls… de beter sig som om S redan var död, vilket han verkligen inte är. Och mamma vill åt pengarna… hon har en massa sparade pengar i fonder och sånt, men dem ‘räknar’ hon inte att hon har, så hon klagar hela tiden över att hon är så fattig…

Sedan hon blev pensionär för två år sedan, har hon märkligt nog blivit mer självisk än någonsin förr. Under den här tiden, då min dotter varit sitt värsta pubertetsjag, så har mamma valt att vara precis som dottern, t o m värre i tonåringsbeteende… och jag har sagt till henne att jag inte orkar hantera henne också just nu, så om hon inte kunde skärpa sig och försöka vara ett stöd åt mig i stället för ännu en börda, så fick vi dra ner på kontakten ett tag.

I våras när vi pratade i telefon och hon funderade i banor om ifall hon vill leva ensam eller tillsammans med en man, kände jag att… hon har träffat en ny man. Så jag frågade. Och hon nekade. Jag sa till henne innan vi slutade att jag skulle bli jäkligt besviken på henne om hon visade sig fiffla på samma sätt igen, som hon gjorde när hon träffade S… men hon vidhöll att hon inte hade träffat någon ny. Jag var också tydlig med, och det borde hon veta efter att ha känt mig hela mitt liv, att jag inte skulle döma henne om hon träffade någon ny, med tanke på hur situationen sett ut med S… men hon nekade.

I söndags när jag ringde henne, och hon ringde tillbaka, så sa hon att hon var på dans i en närbelägen by - och hon lät så extremt skyldig, helt utan anledning som jag kunde se det, att jag förstod att hon var där med en man… och dagen efter när hon ringde upp mig, sa hon: ‘jag har någonting som jag vill berätta’… Historien upprepade sig.

Hon började med att säga att ‘de var mer som goda vänner’, att de känt varann ca ett år och varit ett par bara sedan nyss… och så småningom, när hon märkte att jag inte dömde (som jag aldrig gör), kröp det fram att hon var rejält förälskad och att de varit ett par sedan då när jag sa att jag trodde att hon träffat någon. Och jag sa till henne – ‘men varför ljög du för mig??’ Ja, det var för att hon inte varit helt säker på att de skulle vara ett par, då… och visst, det kan säkert stämma, men det var ju också så att hon var mitt i trasslandet med S och hans hus och barn och boende, och hon insåg att det skulle se rätt illa ut om hon krävde att få del av pengar från en man som hon redan lämnat…

När jag kom till henne på tisdagen, pratade hon mer om den här mannen. Lite i taget, testade mina reaktioner… försökte lägga fram det som om det var moraliskt försvarbart – och det var tydligt att den som insåg att det inte var det, var hon… ju mer hon försökte bortförklara desto mindre kände jag att det var försvarbart, så som jag känt det från början… Jag fick veta att de hade en så stark fysisk attraktion som hon inte trodde att hon skulle få uppleva vid hennes ålder (när jag berättade för dottern att mormor berättat om sitt sexliv så rös hon i hela kroppen i flera minuter…  Min dotter har inte behövt ta del av för personliga saker från sina föräldrar, så hon reagerar mer ‘normalt’ än jag, som fick telefonsamtal från min far på morgonen då han sovit sin första natt med kvinnan som han var storförälskad i och senare gifte sig med: ‘ja, här sitter jag, på M’s sängkant efter att ha sovit här i natt…’ Han kände nog ändå att mer information än så ville jag inte ha, så han lät det stanna där – men hans märkliga sätt att anförtro mig saker så att hans nya fru fick se vilken slags relation hon trodde att han och jag hade, bidrog definitivt till att hon blev svartsjuk och började avsky mig, så småningom…).

Nå. Mamma pratade om den här mannen, och växlade mellan att försöka få det att låta som ett resonemangsäktenskap och att blomma ut i passionerade ord… och jag sa, och kände, att jag var glad för hennes skull för att hon träffat en man som visst både var seriös, trovärdig, generös och romantisk… och hade gott om pengar, sa mamma också, det är viktigt för henne och hon vet att det inte är det för mig…

Någon gång under dagen då vi var ute och cyklade, sa hon igen med stor beundran i rösten, att den nya mannen hade tyckt att mamma ska fortsätta att ta hand om S som innan… att hon inte skulle bryta med honom eller säga något till honom om att de träffats, för att det vore grymt mot en 70+ parkinsonsjuk och väldigt ensam man att lämna honom. Min respons på att den nya mannen var så ‘generös’, var att ‘det är väl rätt självklart, om han är det minsta vettig, och det verkar han ju vara…?’ Men till slut blev jag fundersam på vad det egentligen var som hon ’sa’ med denna beundran över hans storsinthet… så jag frågade henne hur hon skulle ha gjort om den nya mannen krävt att hon skulle lämna S. Hon var tyst någon minut och sedan sa hon att… då skulle hon göra det. Lämna S. Så S väl och ve vilar i händerna på den man som ‘tagit över’ min mamma… det blir så tydligt hur mycket ‘barn’ hon är i detta, hur hon inte tar ansvar för sig själv. Jag utbrast spontant, utan att tänka, ‘men då är du ju lika illa som pappa i det avseendet!’ (pappa flyttade ihop med en annan kvinna som ville ha honom medan hon som han var kär i inte var ‘redo’ efter sin skilsmässa, och när hon ett år senare blev ‘redo’, och krävde att pappa skulle dumpa kvinnan som bodde i hans hus på två sekunder, så gjorde han precis det… släppte bomben i den andra kvinnans knä, och åkte iväg på kvällsaktiviteter direkt så att hon inte ens fick chansen att prata, under sin chock…)

När pappa gjorde som han gjorde med den nya och gamla kvinnan, för drygt tio år sedan, blev jag lite chockad över att min pappa, som var ett under av diplomati och aldrig gjorde någon något förnär, kunde bete sig så svinigt och egoistiskt… och strax efter det kom brorsan hem och sa att han skulle skiljas från sin fru för att han träffat en annan, och han dumpade frun med hälften av skulderna efter hans konkurs och med fruns dotter (i värsta tonåren) som haft brorsan som sin pappa sedan treårsåldern… han bara struntade i dem. Helt. Det chockade mig också lite… trodde inte att de hade sånt i sig, liksom…

Och nu visade det sig alltså att mamma… var likadan. När det kom till förälskelse/passion, så kunde även hon gå över lik om det krävdes…

På natten när jag vaknade och inte kunde somna om, tänkte jag på att… om den här nya mannen skulle kräva att mamma sa upp kontakten med mig – skulle hon göra det då? Precis som pappa gjorde när hans fru krävde att jag inte fanns i deras liv på annat än hennes snäva villkor? Och jag blev bara så himla ledsen… och inte förrän då insåg jag att…

Det där som jag har trott om mina föräldrar. Det där som jag alltid har sett dem som… visst, mamma har alltid kämpat för att framställa sina själviska motiv i bättre dager och hon har aldrig tagit på sig ansvaret för något dumt hon gjort, men jag har ändå hela tiden trott att… det vettiga finns där någonstans, hon tappar bara bort det ibland…

Jag har alltid ändå sett det som om min familj har vettiga grundvärderingar. Jag har pekat på deras brister, särskilt när de gått ut över mig, och jag har ibland varit väldigt tydlig och skarp med vad jag förväntat mig av dem… men jag har ändå inte sett att hela min familj saknar moralisk kompass. Förrän nu…

Brorsan har skulder över öronen, är spelmissbrukare och fifflar på allehanda sätt, och mina föräldrars sätt att hålla honom ifrån sig och rättfärdiga sin egen förträfflighet har varit genom att gemensam oja och voja sig över brorsans svaga karaktär. Mamma har verkligen moraliserat över brorsans bristande karaktär, riktigt gottat sig i att han är så ‘hopplös’… och vi har pratat om att brorsan och jag är så extremt olika när det gäller ordning och pengar och koll på livet. Mamma har försökt förklara det med att hans biologiska pappa var en rumlare, han också… att det är generna… men nu ser jag ju plötsligt att… mamma förstår nog brorsan bättre än hon låtsas om. För hon är så väldigt mycket likadan…

När jag inte kunde somna om i tisdags natt, gick jag till slut upp. Råkade väcka mamma med mikron, så hon kom också upp… och jag sa att… jag känner mig så himla förvirrad, som om jag håller på att tappa greppet helt och är på väg att bli psykiskt sjuk… och hon som inte kan känna med andra blev ju lite skärrad, och började prata om att ’söka hjälp’.

Men jag började dra i tanketrådarna. Pratade en del om det jag pratat och tänkt om, hur jag verkligen har ifrågasatt mig själv och mitt sätt att vara så att det fått mig att tappa bort mig lite, under den här sommaren… att jag undrar om jag kanske är jättekonstig ändå… och så kom jag till tankarna om att mamma kanske skulle ‘dumpa’ sina barn också, om den där mannen krävde det. Hon svarade att ‘nej, det vet du ju att S var ju inte så förtjust i att jag åkte till er titt som tätt i början, men jag sa ju till honom att han inte kunde få mig att välja bort mina barn’… och visst, det sa hon. Då. Det här senaste som hänt – att hon smusslar, ljuger och fifflar en gång till med en man… att det inte var en engångshändelse, och att jag märker att hon snarare är lite stolt än skäms över det här fifflandet… gör att jag inte litar på det heller.

Jag frågade henne om hon inte blir illa berörd när hon får upptäcka att någon hon litat på, ljuger för henne… hur hon ser på andra människor, om hon räknar med att folk är ärliga eller att de fifflar med sanningen… Hon blev lite spänd redan där, vi rörde oss ju på ett område där hon visste att hon inte var helt fläckfri. Men hon svarade att hon… tror att folk är ärliga, i princip, men att alla har saker som de smusslar med… Jag försökte igen: ‘men om du plötsligt skulle få reda på att jag har ljugit för dig om något stort som du inte trodde om mig, att jag är knarkare eller rånat en bank eller så – hur skulle du reagera då? Är du mentalt förberedd på att något sådant skulle kunna hända, så att du inte skulle bli så chockad?’ Det jag ville åt, var mitt problem med att å ena sidan inte vara så naiv som jag trots allt är och tro alla människor om gott i grund och botten, men å andra sidan inte heller misstro alla, som default… jag kunde inte se hur jag skulle kunna hantera det på annat sätt än jag gjort hittills… och det vill  jag ju, i viss mån, förändra hos mig…

Jag sa till mamma att jag blev lite… stressad av att få upptäcka att hon ljugit för mig igen. Hon reagerade, taggarna ut: ‘nej men inte ljugit, jag har bara undanhållit saken för att jag var osäker…’ Ja men. Sa jag. Du sa ju själv att du visste att när jag frågade dig om du träffat en man, i vintras, så ljög du för mig…? Och hon kunde inte ta ordet i sin mun. Hon stressade upp sig mer och mer…. kunde till slut gå med på att hon ‘undvikit att prata om det’… och när jag kom tillbaka till ‘ljuga’, eftersom det faktiskt var vad det handlade om, så bytte hon fokus till att ‘jag tyckte väl inte att det var en sådan fråga som jag måste berätta för dig om, du är ju vuxen…’ osv. Och jag sa att det inte var det som var frågan – frågan, som stressar mig, är att tvingas upptäcka att hon ljugit på exakt samma sätt som för 20 år sedan… och som hon då sa att hon förstod att det bara var dumt… att det här leder till att jag tvingas inse att jag inte kan lita på henne ens på de områden som jag har litat på henne inom… Trots att hon visste att hon ljugit, och sagt det själv nyss, så ville hon inte höra det från mig. Jag fick inte prata om att hennes lögn påverkar mig… och hon tände, så som hon alltid gör när jag pratar om något som hon är rädd ska kunna exponera hennes brister (även om jag pratar om mig själv eller andra), reste sig och menade att ‘nu slutar vi prata, jag märker att du håller på att trissa upp dig’… ‘Håller jag på att trissa upp mig – det är ju du som höjer rösten och går din väg??’, sa jag…

Och så försvann hon på toa. Och jag bara bröt ihop och grät… och när hon kom ut efter en stund sa hon bara ’ska du inte gå och försöka sova lite till?’, eftersom hon trodde att min skörhet berodde på sömnbrist (vilket den såklart delvis gjorde, men man löser inte gråt och förtvivlan genom att försöka tvångssova). Hon ville helt enkelt INTE se MIG.

Och jag sa all min förtvivlan… hur tungt det har varit de här senaste åren att klara av allt i mitt och dotterns liv helt ensam och utan något stöd alls från familjen… hur mycket jag hade önskat att mamma hade stöttat mig i stället för att även hon kräva att jag skulle prioritera hennes behov före mina… hur jobbigt det är att veta att den här styrkan som jag har och är, är något som alla omkring mig förväntar sig att kunna luta sig emot jämt, att jag får skit från en del för att jag verkar för stark och samtidigt inte får någon människa som är beredd att låta mig få vara ledsen…

Och mamma reagerade bara. Hela tiden. Allt jag sa tog hon som kritik mot henne. Och jag sa, om och om igen, ‘men det här handlar ju inte om DIG, det handlar om MIN situation och MINA känslor, kan du inte släppa ditt fokus på DIG och höra och försöka känna med MIG i stället???’ Ja, till slut försökte hon verkligen… jag såg att hon gjorde det. Försökte. Men det fanns inget i henne att bottna någon förståelse för mig, i… inte för någon. Hon saknar den empatiska förmågan…

Och sedan… blev jag bara tom. Jag insåg verkligen till fullo att det saknas en empatisk förmåga hos henne. Det handlar inte bara om en ovilja att ta ansvar för sina sämre handlingar – hon kan verkligen inte kliva ur sig själv och bry sig om någon annan… hon kan spela omtänksam till en viss gräns, oftast tillräckligt bra för att bekanta inte ska hinna upptäcka vad det är som saknas. Men i familjen… så märks det. Att hon saknar förmågan… brorsan och jag har pratat om det också, att vi sörjer att vi har en mamma som vi aldrig känt oss älskade av…

Sista dagen hos mamma åkte vi till kompisar. Ett par timmar var vi hos min barndomsvän I, och det var hur trevligt som helst. I sa något i förbifarten om att det varit en lång tung period med hennes 16-åriga dotter, och jag frågade vad det handlat om… och hon sa att dottern varit självdestruktiv, skurit sig, varit helt apatisk, under ca 1½ år. Samtidigt har familjen fått ett till barn, I har haft bröstcancer, och hennes man har inte förmått hantera situationen… jävulskt jobbigt förstår jag att de haft. Men nu var de igenom, och hon var glad och såg positivt på framtiden…

När vi åkte hem, mamma och jag, sa jag något om att jag tycker att det är så skönt att I är sådär öppen även med sånt som många tror är pinsamt att berätta om, för att andra kan döma… och mamma svarade så att det hördes väldigt tydligt att om hon hade varit i I´s sits, så skulle hon inte ha berättat om det jobbiga som de haft. Och jag sa, som alltid, att… jag är helt övertygad om att man mår bättre av att säga som det är, om sitt liv. Att massor av människor mår urdåligt i sina liv, för att de inte vill prata om ’skämmiga’ personliga eller familjeproblem… och mamma blev tyst. Sa bara ‘mhm’, med lite avigt tonfall. Och jag fortsatte, sådär som jag alltid har gjort, för att jag liksom väntar på att hon ska fatta att vi ju tycker likadant… jag har verkligen alltid trott att hon delar mina grundvärderingar, egentligen. Jag sa t ex att det är min smala lycka att jag har pratat om att min morfar förgrep sig på mig under uppväxten, eftersom ingen i familjen vill prata om det trots att de sett det med egna ögon – min poäng var inte att kritisera, utan att visa på att jag nog skulle ha varit extremt mycket trasigare om jag hade ‘tagit på mig’ skulden för morfars övergrepp, vilket man oftast gör om man inte pratar om det… och till slut pallade hon inte längre. Utan sa med tillrättavisande tonfall att ‘vet du, jag är så himla trött nu, jag orkar inte prata om det här just nu… jag är ju gammal vet du’, försökte hon skoja till det… och jag svarade att ‘det har inte med ålder eller trötthet att göra, du vill aldrig prata om det’.

Men sedan höll jag tyst. Jag ville inte heller ha bråk…

Under de här dagarna hos mamma har jag… sett hennes reaktioner mycket tydligare än jag någonsin gjort. Jag har brukat prata på om saker som handlar om de grundvärderingar jag har – och ALLTID trott att min familj delade med mig, i grunden… så jag har aldrig fattat varför de plötsligt exploderat, eller gått därifrån eller gått och lagt sig… jag har verkligen inte fattat att det är för att de inte lever efter samma värderingar som jag både har, och lever efter. Jag har bara känt mig bortstött… inte sett att mina ord innebär kritik som de tar åt sig. Inte vetat att de haft anledning att ta åt sig…

Morgonen efter att jag kom hem, ringde mamma med förevändningen att hon skulle kolla att jag kommit hem som jag skulle. Hon berättade att hon äntligen fått tag på brorsan, som skulle ha kommit förbi en av dagarna då jag var där men inte ens ringde för att säga att han inte skulle komma… och nu hade mamma fått veta att brorsan ska skiljas från sin nuvarande fru. För att han blivit ihop med en gemensam kompis till dem… och när jag suckade och sa till mamma, desillusionerat, att ‘varför kan inte folk skilja sig när de har det dåligt, och sedan träffa nya… varför måste de avsluta sina relationer med otrohet…’, så ville mamma inte prata mer. Jag hörde på hennes röst att hon var lite nöjd med att brorsan var i liknande sits som hon just nu… om inte annat så för att det nog blir lite lättare för henne att berätta om den nya för brorsan. Han kommer inte att gilla det, för han tycker att mamma varit för otrevlig mot S genom åren… men nu bär brorsan på sitt alldeles egna dåliga samvete för att han dumpar sin långtidssjukskrivna fru, och en hel jäkla farm av djur som hon inte kommer att vilja bli av med… ja, fy fanken. Jag blir faktiskt helt matt…

Och när vi pratade om moralen, en av dagarna, och mamma höll med mig om att hon inte agerar särskilt moraliskt/etiskt schysst kring detta med S och den nya, så… kunde jag säga att… ‘jag förstår inte hur jag har blivit som jag faktiskt är…’ Jag förstår inte hur jag har kunnat lära mig att leva efter schyssta moraliska principer, när det visar sig att ingen i min familj är som jag i det avseendet. Att jag har snappat upp något helt annat än de står för… Jag menar (som sagt) inte att jag lever som Moder Teresa. Men jag lever så gott som helt precis så som jag lär… så som jag beskriver mig och min syn på hur man ska bete sig, som människa.

Och jag förstår inte varifrån jag fått det. Men inser att jag i princip inte har några människor omkring mig, som är så här på riktigt ärliga och genomskinliga, som jag…

Vet inte vad jag ska göra av de här insikterna än. Men jag känner att de… har betydelse för mig.

Har det været en god ferie? Er I fyldt op med energi igen? Har I haft mange gode oplevelser? Det er ledende spørgsmål – javist, vi har da oplevet meget, javist det har været rart at være fri for hverdagens jagen fra det ene til det andet, javist det har været ferie. God? Det afhænger nok af mit humør.

Jeg skriver lidt tanker mens jeg laver frokost til børnene.

Vi har haft en hel del struktur på ferien med forudsigelige aktiviteter skrevet op på tavlen. Det har hjulpet, men ikke været nok. Aksel og Jens kan ikke klare mangelen på fast rytme mere. Aksel har hovedpine og er sur, Jens skælder ud og slår lillebror igen og igen. Vi er ved at blive drevet til vanvid af deres endeløse konflikter, hyperaktivitet, utaknemmelighed og trodsighed.

Børn er noget, der skal overstås – jeg har på det seneste taget mig selv i at tænke på, hvor fedt det bliver når de bliver ældre og jeg kan slippe ansvaret! Alt det jeg skal nå! Alle de penge jeg får til overs!

Vil det hjælpe at indrømme, hvor slemt det står til, eller er det bedre at holde fast og fortsat bære rollen som den stærke, kloge far? Kan man begge dele på én gang?

I denne ferie har vi været hjemme alle tre uger – undtagen tre dage på stroppetur hos venner og familie i Jylland. Vi havde projekter i kælderen og et af børneværelserne. Det var planen at skifte vis ”slappe af”, og arbejde på projekterne og tage på ture. Det var planen at holde ferie, og have overskud.

Det har ikke fungeret. Vi er ikke blevet færdige med projekterne, har ikke ladet op, er ikke klar til efterårets travlhed og den kommende mørke tid, er ikke blevet færdige med projekterne. Vi har prøvet, men er ikke lykkedes.

Heldigvis er det hele ikke sort: Vi har haft fede oplevelser sammen. Jylland med Den Gamle by i Århus, Bunkermuseum i Hanstholm, racerløb i Fælledparken, Møns Klint og Stubbekøbing, Ryddet op. Måske skal vi bare acceptere situationen og komme op i sadlen igen? Det går jo nok alt sammen!

Og nu må jeg hellere få den frokost på bordet!

Jomen visst så sken solen i dag och varmt var det.
Det var nästan så att man pustade faktiskt =)
I morgon skulle det bli bra väder också..
Men sen då? Regn säkerligen!!

Bild från igår men det kunde ha varit från idag…
Vi satt just där idag med ju…Christa, Shalini och så jag.

Christa lånade min dator idag för att kolla lite priser
till Skara Sommarland nästa vecka.
Hotell och inträde plus tåg då…
Hon muttrade någontign om att vädret kommer att vara kasst.
Så då blir det välan det…
Men hoppas iaf att dom kan åka.. Christa och barnen.
Det behöver dom verkligen.. komma ifrån.

Bild från igår. Shaan har fått en fin cykel när han fyllde tre år.
Nu går det undan ska ni veta och ibland så tar det tvärstopp
i någon buske eller så… =)

Shalini, Sani och barnen ska åka till Kålmården i morgon
eventuellt sova över en natt.
Prset för dom alla på Vildmarkshotellet skulle bli över 3000:-
Vilka hutlösa priser… för en endaste natt.
Det är ju lite billigare att ta in på något Scandichotell i närheten.
Ett familjerum går väl på under tusenlappen plus att man får frulle.
Eller om dom tar någon Campingstuga…
Men det är lite väl med 3000:-.. för en en natt..Hua!!
Hoppas dom hittar någonting bra och billigt.

Bild från igår: “Nu får du ta och städa ditt rum Hanna”
Oooorkar inte… får jag till svar. Tss, du lilla skitunge!! =)

Hanna har tjatat om Korvsoppa hela dagen.
Så det bidde ju Korvsoppa till kvällsmat..
“Mmmm, vad gott mamma” “Mmmm, gott” “Mmmm mmmm”
Så lät Hanna igenom två tallrikar med korvsoppa… Haha
Dom andra protesterade inte heller…så skönt ju.
Det är ju så underbart att för en gångs skull få höra
att det är gott med maten jag lagar och att alla äter upp.
Korvsoppekastrullen på en massa liter var helt tom efter maten.

Det är ju alltid någon som inte gillar maten man lagar…
alltid är det någon som är missnöjd.
Zacke, Johannes kompis har ätit kvällsmat här i tre dagar…
Jag har bjudit honom på det, han var ju här när mina skulle äta..
Han har gillat all mat jag har bjudit på.
Han måste tro att jag är världsbäst på att laga mat… Haha
Tur att han inte käkar här en längre period… Haha

Har varit ganska trött och seg hela dagen idag…
Försöker har ångan uppe ett tag till… måste röja här hemma.
Fattar inte vart alla kläder har kommit ifrån..
Dom ligger ju överallt… högt och lågt.
Har massor med tvätt att ta ner.. och hänga upp nytt.
Det tar väl några timmar innan jag kan hoppa i lopplådan.

Underbara Paula skickade den här boken till Marcus.
Marcus är ju en väldigt vetgirig grabb
och vill veta hur allting fungerar och så…
Boken är ju en välkommen present (Så att morsan kan leta efter svaren och så slipper hon se dum ut när hon inte kan…Haha)
Tack goa Paula!!

Mina ungar, hela högen, har säkert någonslags PMS.
Dom har varit retliga och som skadeskjutna kråkor hela dagen. 
Konflikterna har hängt i luften ibland så har det briserat också.
Tur är ju att jag inte är inne i en sådan period…Haha
DÅ hade det varit drygt… för ungarna…Haha
Det är säkert bättre i morgon…
Det kan ju vara så här ibland med ungarna..
Egentligen är det nog bra att dom har sina dåliga dagar samtidigt.
Så slipper man dra ut på eländet…Haha
Somarlovet är nog för långt iaf för mina ungar…
Dom har nog det attans tråkigt emellanåt.
Det är ju samma saker som händer… dag ut och dag in.
Men i alla fall så hoppas vi på en bättre morgondag.
Japp, det kör vi på! =)

Nu är det nog bäst att sätta fart
om man nu ska få någonting gjort någorlunda vettig tid.
Om nu 22:30 är en vettig starttid…haha

Sköt om er ordentlig nu!
så hörs vi i morgon.

Be Nice!!

KramKram!!

När jag hälsat på grannar, bekanta, kassörskan, idag… har jag öppnat munnen och sagt “hej”, men inget ljud har kommit… Jag får konstatera att jag har varit i stort sett röstlös i flera dagar nu. Länge… det är något med stämbanden… de vill inte riktigt. Visserligen har jag knappt pratat med någon dessa dagar… men… ja, jag undrar vad det handlar om.

Varför min röst inte vill höras.

Jag har fått förtroendet att läsa inlåsta ord… ord som är nedslag under en skilsmässoprocess. Ord om en människas… förtvivlan… en helt vanlig, skitig skilsmässa, med tillhörande bristande stöd från omgivningen, och med andra personliga katastrofer samtidigt. Det vanliga livet, alltså… och hur det vanliga livet ibland faktiskt bara kan bli för mycket.

Vi vanliga människor klarar inte att härbärgera hur mycket känslomässiga påfrestningar som helst, utan att förr eller senare gå sönder… mer, eller mindre.

Någon timme har jag ägnat åt att… försvinna in bland orden. Att läsa en människas personliga berättelse ur sitt liv… berör. Dramatik eller vanligt liv, det spelar mindre roll… man blir berörd av att läsa… berättelser om mänskligt liv.

Jag glömmer… eftersom jag numera så sällan ramlar över bloggar som handlar om livet… hur mycket man faktiskt berörs av att följa en människas hit-och-dit-farande för att få ihop tillvaron. Plötsligt känner jag ännu tydligare att… på sätt och vis har man ett ansvar för det man förmedlar, med sina ord… även om det alltid är i läsarens skalle som tolkningar och känslor sker, så… har man ändå, på sätt och vis, ett ansvar för att man påverkar människors liv med sitt skrivande. Inte ett ansvar som innebär att man ska anpassa sig efter läsarna – även bloggar läses ju fullständigt frivilligt – men ändå, ett ansvar för de ord som man samlar ihop och förmedlar till sin omvärld… svårt att förklara, riktigt.

Det är väl som med det mesta annat i livet – vad som sker, beror på en kombination av allt som… bidrar till situationen. Det handlar inte om skuld… men även en fjäril i Amazonas, vars flaxande i förlängningen skapar stormar i Asien, är i någon mån ansvarig för vad den åstadkommit. Inte på ett medvetet plan – bara på ett orsak-och-verkan-plan…

Det är en människa som jag på sätt och vis har följt under ganska lång tid. Jag har läst en del av texterna tidigare… och blir nu påmind om min känsla av… att inte räcka till. Jag kan känna med, jag kan verkligen känna in… men min känsla är att den där handen som jag vill sträcka ut… den räcker ingenvart. Den kanske inte ens är önskvärd…

Jag vet att avsikten med att låta mig läsa, verkligen inte var att få mig att känna mig otillräcklig. Och jag kan inte ens riktigt inför mig själv förklara vad det är som gör att jag känner det så… det är något med den här människan som gör att jag känner att jag aldrig skulle kunna… nå fram. Att mitt sätt att visa medkänsla… inte räcker.

Nu handlar ju det mesta av de här texterna om händelser och känslor som passerat för ganska länge sedan. Jag vet att den här människan inte känner och mår så, nu…

Jag vet att jag, som människa, är ganska mycket. Ganska bred, på alla områden… jag kan förstå det allra mesta, och jag vet att min mänskliga spännvidd är större än de flestas. Både när det gäller känslor, erfarenheter, kunskaper och förmågor. Och ändå… känner jag att jag inte räcker till, med den här människan. En ovanlig, och aningen frustrerande, känsla…

Så, för att bryta känslan av att ha levt en stund i en annan människas (passerade) helvete, har jag cyklat till affären och köpt lite mat. Och sedan har jag ätit den framför en av världshistoriens mest vetenskapligt korrekta och seriösa filmer – Ghost busters… Man landar ganska bra i den triviala verkligheten, med en sådan film…

Jag blir inte klokare med tiden, tror jag… vare sig av att spendera tiden själv, eller av att göra annat heller… kan inte bestämma mig för om jag ska resa eller inte. Eller ringa någon kompis för att be om hjälp med allt som ska skeppas bort… eller gå igenom allt som ska hivas, innan det rensas ut. Jag får nog gå en promenad runt sjön, och se om det rensar skallen något…

… överanvända youtube-filmer här, bara för att jag lyckats lära mig hur jag lägger ut dem… Så jag nöjer mig med att notera att idag vaknade jag med “Söderns ros”, med Docenterna och Karin Wistrand (från Lolita Pop), i skallen… förklara det för mig, den som kan. Jag kan det inte. Men det är ju också en fin låt. Och den får mig att lyssna vidare på Lolita Pop, via Spotify… fast jag har dem på cd också. Tusan vad de är bra, de också… ‘Mind your eye’, ‘Bang your head’, Tarzan on a big red scooter’… mmm… på hög volym…

Alla som haft småbarn, vet hur det kluckar till i hjärttrakten, när man möts av deras stora, spontana och lyckliga leende, när man varit ifrån dem en stund och möter dem igen. Men frågan är hur många som vet hur det känns… när ens snart-19-åring smäller av samma slags spontana, härliga leende, när hon får syn på en… det vet jag! Och kan intyga att… det känns nog faktiskt… större. Med en spädis har man normalt sett inte hunnit göra bort sig som förälder tillräckligt många gånger för att ungen ska ha anledning att… inte bli glad, när man möter den… men en snart-19-åring känner sin mamma. Och har minsann hunnit få lida av sin mammas ofullständighet, som människa och mamma… så det är inte på något sätt självklart att ens snart-19-åring ska se sådär himla lycklig ut när man dyker upp framför dens näsa, oväntat.

Men jag cyklade till stan igår, när jag kände att jag hade rört på mig för lite, och förutom att handla mat och köpa en vacker vristlänk – denna gång i silver, så att den går att putsa och få fin igen… mina gamla länkar försökte jag putsa fina igår, men de är inte av silver och går helt enkelt inte att få fina igen… förutom det, så gick jag till dotterns jobb. När hon fick syn på mig, och hon såg inte att jag sett henne, så… lyste hela ungen upp, sådär underbart… och så gick hon för att möta mig, och på vägen hörde jag henne säga till jobbarkompisen, med lycklig röst: “nu kommer min mamma“… ja, jag undrar om någon kan förstå hur det känns i ett gammalt mammahjärta… Och så fick jag en lång, varm kram, inför alla… ja fy tusan. Vilken gåva det är… ojämförlig.

Ett sådant ögonblick, som… i och för sig egentligen inte är så sällsynt… men som får stanna i minnet, som ett ’symbolminne’. Ett slags… belöning, för allt slit, de senaste åren… och att man vet att man ganska sannolikt kommer att ‘få igen’ en del av allt det man investerat i sina ungar, innebär inte att det hjälper att tänka på det när man känner sig totalt slut och överanvänd. Så är det faktiskt. Är man tillräckligt slut, så hjälper det inte att ‘veta’ att det kommer att bli, och kännas, annorlunda, senare… man känner det som man gör just då ändå. Och behöver göra det, tror jag… och då behöver man också bara få förståelse och acceptans för det, från sin omgivning.

Jag tror på att känna det man känner, när man gör det – men jag tror också på att arbeta med sina tankar, när de bara är sådär allmänt destruktiva… jag märker att jag börjar kunna… urskilja att känslor är olika, fyller olika funktion… och bör därför hanteras lite olika. En del känslor är ganska lätta att resonera logiskt med, och få dem att acceptera att de tolkar saker fel och därför bör bytas ut. Ofta kan man titta efter på vad man verkligen vet, när man börjar noja över något som man får för sig att någon sagt eller gjort eller menat… och man kan t o m bestämma sig för att trots att man nog anar att någon annan faktiskt har menat något… så kan man konstatera att den inte har sagt det. Och därmed kan man bestämma att känslorna som handlar om oro och osäkerhet, får vänta tills man eventuellt får bekräftat att aningen var rätt.

Men all förändring av känslor och tankar… måste ha sitt avstamp i en själv. Man kan influeras eller bli påmind av andra, men beslutet att faktiskt förändra sina känslor, kan ingen annan göra åt en. Därför hjälper det väldigt sällan att säga åt någon annan att “men så ska du ju inte känna, känn så här i stället”… man kan säga att man önskar att någon annan skulle känna si eller så, men… när en människa har sagt hur den känner det, så är det så som den känner det, just då.

Jag noterar att jag har ett behov av att kommunicera. Byta tankar med en annan människa… inte bara definiera mina egna världsbeskrivningar, för alldeles egen skull. Fast det funkar inte med vem som helst… jag har inget behov av att umgås med människor som… ja, jag vet inte vad jag ska kalla det, riktigt. Som inte tänker? Eller som inte tänker på djupet och bredden? Som är rädda för att undersöka livet? Som bara kan se saker från ett håll? Ja… hur som helst så är jag i desperat behov av kvalitet, och inte alls av kvantitet, just nu. När det gäller människor, och mänskliga kontakter.

Jag kan fortfarande inte bestämma mig för hur jag ska göra med resandet… doktor N sms:ade igår kväll, och föreslog middag redan på söndag. Jag vet inte riktigt vad han tror kommer att hända mellan oss… jag är lite rädd att han tror något annat än jag känner… men men, det får jag väl ta då, i så fall. Jag svarade att jag inte bestämt mig än, för resandet. Men att jag skulle höra av mig.

Jag skickade till slut också ett svar till Sl. Skrev lite om att jag kan förstå om han kände sig… sedd, på ett sätt som inte kändes så bekvämt för honom… men att jag sällan dömer andra bara för att jag talar om att jag ser det jag ser. Att jag såklart skulle få lov att leva med en medvetenhet, med honom, om att risken är ganska stor att han förr eller senare skulle göra mot mig som han gjorde mot sin fru… och så skrev jag att han är fin och att jag tyckte om att prata med honom. Känner mig faktiskt nöjd med det svaret… jag vinner ju inget på om han bara känner sig kass. Jag hoppas att han har fått något han kan ha användning för i sitt liv, av mig…

Jag fick ett bra tips av Gunilla igår, om vad jag kan göra med mitt snart tomma dotters-rum. Idén som sådan är inte märkvärdig, bra idéer är ju ofta ganska självklara, men jag blev så himla glad i precis hela hjärtat och kroppen över att Gunilla hade avsatt tid, under sin matlagning, för att försöka komma på något som kunde hjälpa mig att komma ur min mentala stiltje… ja… jag kan inte riktigt förklara hur… fantastiskt det känns, att få veta att en människa har tänkt på en, med värme och engagemang… men jag tror att det är det finaste som vi människor kan ge varandra. Det tror jag faktiskt. Det är i alla fall en bit av… det jag kallar kärlek. Omtanke. Det som räknas är oftast inte om andras omtankar landar rätt eller inte… det är faktiskt själva tanken som räknas. Åtminstone den sortens tankar som man vet att… ‘detta är vad den här personen kan, förmår, är bra på, och erbjuder’… det är guld värt.

Ibland behöver man så förtvivlat mycket bli sedd och förstådd exakt sådan som man är just då. Och då räcker inte en annans vilja att göra rätt, för en… ibland behöver man verkligen det som man behöver, och det duger faktiskt inte med något annat, eller nästan rätt. Sitter man där med sitt öppna benbrott, så är det faktiskt svårt att bli glad och tacksam över linssoppan som vännen kommer med… Men samtidigt kan det vara ganska svårt, ibland, för människor som är ena hejare på just sopplagning, att förstå att man behöver att den ringer efter en ambulans i stället… eller att ens se att man har brutit benet.

Jag tänker att… det enklaste sättet att göra så rätt man kan för andra som möjligt, är att lyssna efter. Och acceptera, utan att bli upprörd, att den som har brutit sitt ben kan bli rent ut sagt förbannad över soppan som man kommer dragande med… hur välment soppan än är.

Men det där är en himla klurig balansgång. Exet var otroligt bra på att ge finurliga och väldigt genomtänkta (och emellanåt påkostade) julklappar och födelsedagspresenter… där lyssnade han verkligen mellan raderna, och hörde vad andra behövde eller ville ha utan att de ens sagt det. Det hade han lärt sig av sin mor. En fantastisk talang… som jag inte alls har.

Samtidigt kunde han emellanåt ‘bestämma sig’ för vad jag gillade… och när jag sa att… njae, det där är inte vad jag vill ha, utan jag vill hellre få det här i stället… så kunde han bli väldigt upprörd, och tycka att jag var otacksam. Han ville gärna ge mig det som han tyckte att jag ville eller behövde ha – sådana saker som det var enkelt för honom att tänka ut, och fixa… och det blev tyvärr tydligt att det viktigaste för honom inte var att ge mig det jag ville ha, utan det han ville ge. Han kunde rentav vägra ge mig enkla saker som jag önskade, bara för att han inte accepterade att jag skulle få bestämma vad jag skulle få från honom… och då blir ju givandet lite… krokigt. Visst, givandet ska komma från hjärtat och det är underbart att få saker som andra har tänkt ut att de vill ge en, men… när den andra sidan av myntet blir att man inte får det som man verkligen behöver, så… blir det lite svårt att vara väldigt tacksam, i längden… Ett rätt vanligt exempel, dock aldrig förekommande i mitt liv: visst är det rart av en make att komma hem med blommor till sin dubbelarbetande fru, men… om det hon säger och visar att hon behöver, är att få lägga sig och vila alldeles fri från hela familjen i en halvtimme medan han lagar maten, så… blir blommorna till slut inte så välkomna.

Tanken kan vara gyllene skimrande underbar… men det är inte alltid som det räcker med tanken. Vänskap och kärlek handlar väl, i längden, om att slipa ihop sina behov, så att båda blir tillräckligt nöjda, och känner sig tillräckligt sedda… och att klara av att hantera att den andra emellanåt verkligen inte alls kan ta emot det som man erbjuder. Vi tycker om varandra, dras till varandra, för att vi är olika, vi människor – vi blir nyfikna och vill försöka förstå vem den andra är… och då blir det lite ologiskt, när vi efterhand inte står ut med att den andra är just olik oss själva.

Livet handlar väldigt mycket om att lära sig att hantera frustrationer, utan att skapa katastrofer och stora dramor. Att lära sig att härda ut, med frustrationer… att stå kvar, även när livet känns väldigt oroande eller svårt att hantera. Fast det är enormt otidsenligt, i västerlandet idag, att ha uthållighet i fokus… det är inte bara prylar som vi slänger när de inte är kul längre. Vi gör likadant med både andra människor, jobb, intressen… i värsta fall även med våra barn.

Det är väl det som gör att jag dras till buddhismen. Där handlar det mesta om att träna sig i att acceptera livet sådant som det är… att stå ut med känslor, att inte agera på minsta lilla svängning i känslorna.

Men jag känner mig oftast väldigt ensam i den strävan. Det är väl delvis därför jag skriver här… för att jag hoppas att fler än jag ska förstå poängen med att bryta det konsumistiska beteendemönstret… för att få andra att förstå att det inte bara är nödvändigt utan framför allt både kul och självstärkande, att ägna tid åt att försöka utveckla sig själv till en bättre människa, och medmänniska.

Nu ska jag gå ut i solen. Ha en fin dag.

… självkänslan ner i en grop i marken…

Plötsligt får jag jobba som tusan för att försöka hålla blicken på alla de goda, fina tecknen jag får från människor… och hålla undan de där som… bara ignorerar mig, utan att ens låta mig få veta vad jag gjort för fel… och ärligt talat fattar jag inte riktigt själv varför jag plötsligt bryr mig om dem som inte verkar gilla mig.

Ja, det är ju det där med att jag vill försöka förstå… se sammanhang, förstå vad som knyter ihop människor, och vad människor egentligen vill ha av varandra. För människor umgås ju med varandra för att de får ut något av det… och det är klart, de flesta umgås väl med andra för att få någon slags bekräftelse på en självbild de vill ha. Många umgås med andra för att de är rädda att de försvinner om ingen ser dem. Ganska få umgås nog med andra för att det verkligen känns utvecklande för dem… eller för att glädja andra.

Men de vänner som jag har… är ju sådana. Kloka, utvecklingsintresserade, nyfikna… otroligt generösa… och de vill gärna träffa mig. De säger det. Det är jag som… tydligen behöver mer egentid… fast när egentiden handlar om att jag bara slår på mig själv, så verkar det ju inte vara någon bra plan att fortsätta med det.

Nu fastnar jag på att den här Sl inte ens svarar på mitt meddelande. Det var ett lugnt, vänligt och faktiskt riktigt omtänksamt och förstående meddelande som jag skickade… jag blev tvungen att titta efter igen, för att se om det fanns något krävande eller kritiskt i det, men det gör det inte. Bara… respektfullt. Inget som var ‘för mycket’… faktiskt inte alls.

Jag skickade ett msn-meddelande till herr dansk, som var inloggad, och skrev att jag sett att han tagit bort mig från sin kontaktlista men inte blockerat mig, så jag antog att han inte ville kapa kontakten helt… och frågade om han kunde tänka sig att träffa mig i huvudstaden, ifall jag skulle ta mig åt det hållet nästa vecka. Antingen valde han att blockera mig då, eller så loggade han bara ut… det lär jag märka, vilket det var.

Och nu får jag lov att kämpa med mig som bara den, för att få mig att acceptera att deras sätt att agera bara säger något om hur de fungerar… och inget om mig.

Men jag vet ju att jag kan vara… väldigt framåt. Jag drar mig inte för att ta kontakt med människor som verkar intressanta på ett eller annat sätt… men på senare tid har jag blivit… bara ignorerad, av lite för många, för att inte alls tänka att det beror på… mig, och mitt sätt.

Allt handlar ju om summan av delarna. Så det är klart att något med mig bidrar till att de gör på det här sättet… det känns otroligt konstigt att en människa som jag pratat i telefon i ca 12 timmar med, för en dryg vecka sedan, inte ens känner så mycket respekt för mig att han svarar att ‘jag tror inte att vi ska träffas’… Vi hade ju den där diskussionen som handlade om hur man når fram till andra med det man vill nå fram med, jag och Sl. Det blev en ganska animerad eller frustrerad diskussion, men… det var han som kom med personkritik, inte jag. Vi kom faktiskt fram till ett tillfredsställande avslut av den diskussionen, och det är inte särskilt vanligt att man lyckas med. Dessutom sa han att han tyckte att sådana diskussioner var ett utmärkt tillfälle att lära känna varandra mer… och nu verkar han tycka att jag har kört över honom för mycket… så att han inte ens tycker sig behöva svara när jag frågar honom lugnt och vänligt om han tycker att det är någon idé att vi ses.

Jag vet ju inte varför han inte ens svarar. Jag bara antar att han på något vis tycker att jag har gjort/varit ‘fel’… men jag inser ju att jag är extremt ovanlig på det viset att jag vill prata öppet med människor även när det handlar om att man kommit fram till att man inte vill fortsätta ha kontakt. Jag får så gott som aldrig veta varför människor plötsligt väljer bort mig… och till slut blir det ju svårt att leta ‘felen’ någon annanstans än hos sig själv… det är det enda ‘facit’ som man har tillgång till. De människor som jag får mest skit ifrån, är de som inte väljer bort mig… så det blir inte så enkelt för mig att veta var jag ska lägga ribban när det gäller att vara rak och ärlig.

Att inte alls svara när en människa frågar varför man dragit sig undan, tycker jag tyder på bristande respekt. Och nu har jag tagit kontakt med några människor, den senaste tiden… som helt enkelt inte har svarat. Och jag har bett dem om ‘klarspråk’… Visst, man kan vara konflikträdd, men att bara ‘radera’ en människa för att man inte gillar den längre eller för att den har sagt eller gjort något som man tagit illa vid sig för är ju också att skapa en konflikt… om den människan frågar, och visar att den vill ha ett ärligt svar – vad har man då att förlora på att tala om det? Konflikten är ju där ändå, man har ju valt bort människan ändå… om man skulle berätta varför, så förändras inget i själva relationen – man har fortfarande valt bort den andra… däremot finns det en chans för båda att lära sig något som man kan ha användning för, och att få veta att relationen är avslutad. Det finns inget som är så orosskapande som ovisshet, för människan… det är ju därför vi tänker ut förklaringar till saker som vi inte förstår, för att slippa leva i ovisshet…

Jag pratade med en av vännerna som… liksom verkligen tror på mig, och säger det, igår. Vi resonerade lite om… fenomenet med kvinnor som blir elaka ragator, med åldern, i stället för att bli… livsvisa. Och min vän tyckte att… det enda man kan göra med den sortens människor, är att hålla sig undan. Jag vet ju att det stämmer, jag har ju sagt det själv så många gånger… Och det är verkligen inte som att jag önskar mig mer kontakt med den sortens kvinnor, verkligen inte. Jag känner en successivt minskande respekt för dem, jag förstår att de säkert har sina personliga skäl till att välja att utvecklas åt det negativa och elaka hållet, men… jag har fått för stora överdoser av min mamma, och hennes ovilja att bli en bättre människa medan hon kräver att man ska gå på det när hon låtsas vara en bättre människa, för att orka intala mig att det finns några goda skäl till att människor med åren väljer att bli sämre världsmedborgare när de lätt kunde välja att bli bättre. Det skrämmer mig när människor som tidigare i alla fall har låtsats vara ‘goda människor’, även om det bara har handlat om att de vill bli accepterade i sitt kollektiv, väljer att gå mot att bli mer och mer hänsynslösa och egoistiska… och jag tycker att det är svårt att förstå vad man tror sig vinna i sitt liv på att bli elak, för själv är jag så himla övertygad om att både jag och min omvärld mår bättre om jag fortsätter att sträva efter att bli mer… äkta, öppen, ärlig och omtänksam.

Men jag förstår inte vitsen med den ökande hänsynslösheten och narcissismen. Och håller mig undan i stället. Medan jag trots allt är glad att jag slipper försöka passa in i den sortens ‘kollektiv’, som handlar om att vara elak mot andra… jag vill verkligen inte ingå i det kotteriet. Det kommer från hjärtat. Där känner jag ingen tvekan eller osäkerhet…

Okej. Det är några som… fryser ut mig. Är det människor som jag verkligen respekterar och vill ha som delar i mitt liv? I vissa fall är det det, åtminstone skulle jag vilja få lära känna dem mer innan jag kan veta att vi mår bäst av att inte ha kontakt… men i de flesta av fallen handlar det om människor som… antingen själva säger att deras drivkraft i livet handlar om feghet och rädsla för att inte vara omtyckt, så att de kan göra alla möjliga märkliga och otrevliga krumbukter för att så många som möjligt ska gilla dem. Eller så handlar det om människor som säger “jag är en sådan som”… och så räknar de upp alla de ‘rätta’ värderingarna, godhjärtad och humanistisk och rakryggad och ärlig och… ja, alla egenskaper som de har lärt sig ‘är bra’. Fast sedan beter de sig inte alls så som de påstår sig vara… och ’schismen’ mellan mig och dem, uppstår när jag pekar lite försiktigt på det de gör. De är som min pappa – hela sitt liv har han spelat snäll, och de flesta omkring honom har gått på det… så väl att han själv tror att han är snäll, även när han beter sig jätteelakt. Och människor som byggt upp sin självbild på att lura i sig själva och andra att de är ’snälla’ när de inte är det, är den sorten som blir allra mest upprörd när man visar dem vad det är som de gör… de verkar faktiskt tro att om jag beskriver med ord det som de just har gjort, så innebär det att det är jag som är elak. Trots att de inte kan slå ifrån sig att de har gjort det de gjort, så… skjuter de budbäraren, dvs mig, hellre än att sätta igång och jobba på att bli sådär bra som de alltid har trott att de varit.

När jag talar om att jag ser hur människor beter sig, så är det oftast för att de själva har påstått att de är något annat. Och jag tycker att vi människor ska acceptera oss själva sådana som vi är, med brister och förtjänster… men i ‘att acceptera’ ingår att ha en självbeskrivning som stämmer med det man vet att man är. Att acceptera sig själv som man är, innebär inte att man kan fortsätta bete sig mer eller mindre illa, och veta om själv att man gör det – medan man säger till sin omgivning att man är och beter sig mycket mer ädelt och tjusigt… det är inte att acceptera sig själv som man är, utan att försöka lura sig själv så att man ska slippa ta ansvar för sig själv.

Jag säger inte att de här männen jag haft kontakt med och som sedan bara har struntat i att ge respons efter att jag har pekat på att jag ser vad de gör, är några onda eller dåliga människor. Däremot är det människor som jag kan förvänta mig kommer att bete sig illa mot mig någon gång i framtiden… eftersom de har visat att de inte lever efter sina påstådda värderingar. Jag kan inte veta hur de kommer att bete sig illa, men med ganska stor säkerhet att… så de är faktiskt inga människor som jag vill ha i mitt liv, i alla fall inte i några större doser. Sl skilde sig från sin fru genom att börja leta passionen på nätet, samtidigt som han intalade sig både då och nu att han inte alls hade några sådana ambitioner… och han rättfärdigar sin skilsmässa med att frun inte gav honom det han behövde (vilket säkert iofs stämmer, men han gav uppenbarligen inte henne det hon behövde heller – och hon löste inte det genom att leta rätt på en ny karl). Det jag alltså vet om honom, är att han inte är stark nog att stå upp för sin känsla och sitt behov på egen hand, och att han skriver om verkligheten den dagen som han vill lämna en relation men inte vill känna sig skyldig över det… så med honom skulle jag nog få räkna med att bli lämnad på liknande sätt, förr eller senare. Dr Phil brukar säga att det bästa sättet att förutspå framtiden är att titta på det förflutna, och det stämmer väldigt väl tycker jag… så som en människa har betett sig tidigare i livet, har man anledning att misstänka att den kommer att göra igen. Ändrar den sitt beteende, så får det bli den nya ‘historien’, som man lutar sina bedömningar mot… men att intala sig att en människa som inte har visat några tecken på att förändras, ändå kommer att göra det, det är ju bara… dumt.

Jag är inte ledsen över att jag slipper människor som låter sig drivas av feghet och självbedrägeri. Men jag är lite ledsen över att det är så många som lever så… och jag förstår att jag kommer att stöta på många fler som… bara glider undan, i stället för att åtminstone tacka för visat intresse, men avböja vidare kontakt… Jag förstår att jag upplevs som fruktansvärt krävande av många som… liksom mest lever på, klarar sig hyfsat i sin tillvaro utan att precis behöva ta reda på vilka de är eller hur de beter sig. Mitt sätt att visa mina närstående respekt, handlar bland annat om att förvänta mig att de ska… bete sig som de säger att de är. Att de ska sträva efter att bli så bra människor som de kan… och det är klart att de kan upplevas som… arbetsamt, för en del, ibland.

Jag tror inte att jag är bättre än andra människor… problemet, för mig, är ju just att jag tror att alla kan och vill vara så bra människor som de kan… och så förväntar jag mig det av dem, i stället för hur de faktiskt beter sig emellanåt, och jag kan bli ganska skarp när jag konstaterar det som faktiskt händer, om den andra vägrar tillstå det… och det blir väl inte så bekvämt, när man är van att omge sig med bara ja-sägare som egentligen aldrig har sett en. Och så häpnar jag över att människor hellre vill ha sådana som inte ser vilka de är, omkring sig, än människor som visar dem respekt och kärlek för deras faktiska personer… där tappar jag tråden, och fattar inte längre hur många tänker.

Ja, jag har ganska höga förväntningar på dem som jag räknar som vänner och närstående… lika höga förväntningar som jag har på mig själv. Fast jag tycker inte att de är höga… jag tycker att de är väldigt normala… för jag tycker inte att det är särskilt svårt att leva… ganska schysst, mot sig själv och andra.

Och då har jag några människor… nu ska jag lägga fokus på dem. Jag har C, som väldigt gärna vill att jag ska följa med henne på körläger senare i sommar, jag har K som vill att jag hälsar på, jag har mamma som verkligen lät glad på rösten när jag sa att jag funderade på att komma ner… jag har mina vänner Eva och Gunilla, som alltid är lika förvånade som jag över alla människor som väljer att bete sig otrevligt eller ohyfsat… Jag har A, som vill bjuda mig på fika och åka till en ö med mig senare. Jag har doktor N, som svarade som ett skott på mitt sms igår och undrade om vi skulle boka en middag hos honom nästa helg… och han är en sådan där självbedragande romantiker, men han är en snäll människa, som är bra på att skapa trevliga situationer. Jag har den manliga A, som… har en hel drös med mindre önskvärda egenskaper, men som är lojal mot mig och bryr sig om mig, vill träffas ibland och ringer då och då för att höra om jag ska hänga med honom ut med båten… och jag har M, som är närhetsrädd men väldigt ärlig om sig själv. Jag har fått fina små… budskap, till mig, på det där nätcommunityt… och det finns faktiskt andra bloggare som… har ungefär samma grundvärderingar som jag, och som vågar ‘bråka’ genom att skriva om dem också.

Det finns en man som… jag är förtjust i, som både berör mig känslomässigt och som jag delar många av grundvärderingarna med. Och… mot bakgrund av den senaste tidens erfarenheter, som säger mig att jag skrämmer slag på männen när jag kommer studsande som en glad cockerspanielvalp, så… tänker jag inte berätta för den mannen att jag känner det som jag gör. Jag är alldeles för rädd för att han skulle gå sönder av det… och jag skulle bli så väldigt ledsen om jag ‘förlorade’ honom…

Jag är faktiskt en väldigt vänlig och glad människa. Jag kan vara skarp i mina iakttagelser, och ser igenom det mesta och talar om det, men… som min vän sa igår, “det är ju bara delar av dig som syns på bloggen”… att jag är bra på att analysera och tänka logiskt, innebär inte att jag är någon stram människa. Eller att jag inte känner en massa… mest hela tiden, det är ju min känsla som gör att jag… fattar andra, såpass bra som jag gör. Jag är faktiskt mest som en ganska yster cockerspanielvalp… det kan man kanske inte tro när man läser mina ord här… men så är det faktiskt. Det är mer så att jag får lägga band på mig själv, i min vardag, för att inte spralla för mycket i opassande sammanhang…

Men det är många fler mänskliga tecken som är positiva, för just mig, just nu… och nu ska jag flytta fokus dit… om jag så ska dräpa mig på kuppen… Jag behöver nog ut och röra på mig. Skaffa mig andra intryck…

… och kanske en och annan undulat, faller i horder utanför mina fönster… det regnar, helt enkelt. Mycket.

Inte ens tio grader varmt är det, och det blåser en del.

Vet inte rikigt vad som skulle kunna motivera mig att gå ut, idag…

I stället spelar jag det där spelet som heter lite olika saker, som innehåller “brickor” med olika kinesiska mönster, staplade på varann, och man ska para ihop likadana brickor två och två. Det är betydligt svårare att få ut, än det ser ut… som ett slags patiens blir det ju. Man får arbeta hårt med sin spatiala och strategiska förmåga… och det innebär vila för andra delar av hjärnan. Ett slags meditation, kan man väl säga. Hittills har jag fått ut hela en gång på säkert 30… och kanske fem gånger har jag fått bort alla brickor utom två, när de sista två likadana har legat ovanpå varandra.

En gång var han in på dejtsajten igår, han jag pratat med under helgen. Han får heta Sl från och med nu… Jag skickade ett litet meddelande efter det, och det såg han alltså inte… När jag ringde, vid åttasnåret, visade det sig mycket riktigt att han inte hade fått mitt sms, det gick inte att skicka till det numret. Han lät… inte jätte-entusiastisk när jag ringde… inte alls otrevlig heller, bara lite mindre… angelägen att nå fram, än dagen innan. Jag bad honom ringa upp, och det gjorde han.

Och vi pratade om allt möjligt, igen. Timmavis. Det står ganska klart att han och jag knappast kommer att få slut på samtalsämnen… det är i alla fall inte ett problem som kommer att uppstå…

Men det är något med det där… att det är spännande så länge som man skriver till varandra. Och det är spännande med det första samtalet… det brukar ofta bli väldigt dynamiskt, och båda ger massor till varandra… men sedan är det som om intresset… falnar. Det som jag kan känna lite konstigt för, är att medan man skriver verkar båda “vara överens” om att man försöker hålla en viss kontinuitet. Men sedan man pratat i telefon, är det som om det plötsligt inte spelar någon roll om det tar en eller fyrtio dagar, innan man kommunicerar igen… eller alls, kanske. Jag tycker verkligen att det är jättekonstigt att ju mer “verklig” kontakt man har med varandra, desto mindre angelägna verkar många bli om att upprätthålla… sin trovärdighet, eller vad det nu handlar om. Jag tycker att det borde fungera så att när man verkligen har fattat att den andra människan finns på riktigt, så borde man uppleva relationen som ännu mer “socialt anpassad”, och därmed vilja “leva upp till” en självbild av att man är en seriös och engagerad människa… men det som händer, verkar snarare vara att… ja, jag vet inte om det handlar om att man blir mer trygg, eller mindre intresserad. Det är som att ha sex första gången man träffas… det verkar ofta ta udden av intresset, för män… men det blir lite märkligt att ett telefonsamtal kan ha ungefär samma effekt…

Egentligen vet jag inte vad det är som händer, i killarna som jag pratat med. Jag mest noterar att det händer något, i det yttre… det som jag kan märka och se.

Igår lät han i alla fall som om han minst lika gärna hade tittat på sporten på TV, som att prata med mig. Men vi pratade, och så småningom kom vi till vår första ordentliga oenighet – eller konflikt – eller bråk, vi kunde inte riktigt enas om vilket uttryck som bäst beskrev situationen…

Vi pratade om hur man hanterar oenigheter. Han sa: “men man MÅSTE ta konflikter”… och jag svarade, utifrån egen erfarenhet, att njae, MÅSTE måste man inte, det vimlar av människor som helt enkelt inte GÖR det… och vi kom till nästa område: huruvida det är möjligt att verkligen känna som någon annan beskriver att den känner, utan att själv ha varit med om samma sak. Jag menade att det delvis kan vara en fråga om intelligens… och han slängde ur sig, sådär som man gör, att “det finns ju saker som man inte kan veta hur det känns, förrän man provat själv – sex, t ex”. Och jag svarade, direkt: “hur vet du det? Noterade du någonstans, innan du provade att ha sex för första gången, hur du trodde att det kändes att ha varit med om det?” Och sedan fortsatte jag med att säga att jag tycker, generellt, att människor som säger “jag kan inte veta hur du känner det eftersom jag inte har varit med om det du varit med om”, ofta egentligen menar att de inte är intresserade av att förstå den andras situation och känsla. Som ett exempel tog jag Ma:s sätt att bemöta mina berättelser om saker jag varit med om och hur det kändes för mig: genom att ifrågasätta både min berättelse och min känsla, eller att inte ge någon respons alls. Det gjorde han med motiveringen att han inte kunde veta att det jag sa var sant, eftersom han själv inte hade upplevt det hela… Som ett annat exempel tog jag det faktum att ganska många män, och i synnerhet de som har mindre schyssta beteenden för sig (särskilt mot kvinnor), påstår tvärsäkert att om en annan man som jag berättar om beter sig på det ena eller andra sättet, så är det för att han vill/menar/tänker/känner så här… dvs de påstår att de vet hur andra män fungerar, ofta utan att ens ha träffat mannen som jag berättar om. Samma män använder ganska ofta uttrycket “ja kvinnor förstår man sig ju inte på”… de är helt enkelt väldigt könsrollsorienterade, och väljer aktivt att tro sig förstå bevekelsegrunderna hos en man som gjort på något sätt, och att inte förstå om det är fråga om en kvinna.

Sl gick igång på ganska många cylindrar, över att jag menade att man kan ha en särskild ‘agenda’ som bakgrund för att välja att inte tycka sig förstå andras känslor… i hans självbild är tydligen “empatisk” en väldigt viktig del att upprätthålla, och kanske “rättvis” också. Som jag förstår det, så blev han irriterad för att han tyckte att jag sa att han inte är så smart och dessutom inte vill förstå andra (dem som han inte tycker sig gynnad av att vara till lags), och för att han kände det som om jag kritiserade hans språkbruk. Jag gjorde massor av försök att få honom att förstå att han väldigt gärna får säga precis alla de orden som han sa – men att han gärna får fylla på med orden “jag tycker att”… om han ville att det skulle bli uppenbart för mig och andra att hans tvärbestämda påståenden om vad man “kan”, “får” och “måste”, inte betyder att han tror att alla gör som han säger… Han förstod inte varför det hade betydelse för mig om han sa ATT något är på ett visst sätt, eller om han sa att han TYCKER på det sättet… och jag konstaterade att han uttrycker sig likadant när han berättar något som är “sant”; exempelvis “man MÅSTE skruva åt den där muttern i motorn för att den ska starta”. Och att mina personliga erfarenheter, när det gäller många av de värderingar som man lätt slänger ur sig utan att tänka så mycket, i samtal med andra… mina erfarenheter är att folk verkligen gör allt det där som “man” inte “kan” och ”får”, och verkligen inte följer några av de “måsten” som vi gärna säger att man ska…

Och när det kommer till kritan, så får både jag och andra förhålla oss till att en hel del människor inte alls följer “vedertagna förväntningar” i sina beteenden. När det kommer till verkligheten så är jag helt enkelt tvungen att hitta sätt att hantera det faktum att t ex P inte på något vis “måste” hantera konflikter… och det hjälper inte mig ett dugg att människor omkring mig talar om hur de tycker att folk borde bete sig. Ännu mindre när de uttrycker det som “sanningar”… Jag försökte förklara med ett exempel: “om du sitter och pratar med en människa som berättar att h*n utsattes för övergrepp som barn, och du säger till den personen: ‘man får inte förgripa sig på barn’… så vet ju den du pratar med att den har utsatts för övergrepp, vare sig “man får” göra sånt eller inte… och risken är faktiskt att den som berättar om övergreppen, snarare känner det som om du ifrågasätter att den har utsatts, genom ditt sätt att uttrycka dig: ‘man får inte’”…

Att stoppa in orden ‘jag tycker’ eller ‘jag tycker inte’, när man presenterar sina starka åsikter om något, är inte alls bara en semantisk fråga… det är en fråga om psykologi, och om att antingen verkligen möta en annan människa, eller inte.

Och Sl tyckte att eftersom han nu hade förklarat för mig att det han menade, var att ‘han tycker’, så kunde jag kanske lära mig att framöver förstå att det alltid är det han menar när han uttrycker sig så… och jag sa att ‘jag har förstått att du menade att det var din åsikt i den här frågan som vi just diskuterat, men eftersom du uttrycker dig med påståenden både när du tycker något och när det du säger är en ’sanning’, så kommer jag förmodligen att tvingas nyansera dina påståenden även i fortsättningen, för att säkert veta vilket du menar’…

Hans utgångspunkt var både att jag kritiserade honom genom att ‘märka ord’, som han såg det, och, när han väl förstått vad jag menade, att det var jag som skulle lära mig att höra ord som han inte säger – inte han som skulle lära sig att säga orden… och jag sa att jag tycker inte att det är en bra utgångspunkt i en relation eller kommunikation, att inte i första hand göra vad man själv kan för att kunna nå fram till den andra, utan att i stället kräva att den andra ska ändra på sin hörsel eller perception…

Jag förklarade att… det kan hända att det är en förutsättning för att ett förhållande ska överleva, att man klarar av att hantera konflikter. Men jag är inte säker på att det är så – och framför allt tror jag att det som de flesta kommunikationsförsök stupar på – är när en eller båda parter inte bemödar sig om att nå fram till den andra… inte anpassar sina uttryckssätt efter den andras förutsättningar för att ta till sig det man säger. En inställning som handlar om att ‘jag ska kunna uttrycka mig som jag vill och du ska fatta vad jag egentligen menar’, innebär att man egentligen inte har ett äkta intresse för att verkligen nå den andra…

Och till slut, efter en lång stunds diskussion, sa han att han förstod vad jag menade. Att han höll med mig… tyckte att det jag sa, var rätt… så att det hördes att han faktiskt menade det. Han undrade om jag förstod hur han menade, och jag beskrev vad jag hade uppfattat att han reagerade på och tyckte, tills han fått rätta till det och jag förmodligen hade förstått honom rätt. Och sedan… var vi faktiskt nöjda, båda två.

Ganska fantastiskt. Det är otroligt sällan som oenigheter eller konflikter eller bråk, slutar med att båda faktiskt känner sig både sedda och respekterade…

Och Sl tyckte att sådana diskussioner som vi just haft, innebär ett sätt att lära känna varandra. Att man visar vem man är, för varandra… och jag tyckte att det var en skön inställning, och höll med. Det är betydligt mer tryggt att “bråka” med en människa som inte slår sönder hela grundvalen för relationen, för att man blivit oense och sagt saker med lite hårda ord eller röster, till varann… och det är enormt sällsynt med människor som klarar av det, så som han faktiskt verkar ha gjort…

Men vi pratade lite om vad vi tror om ‘oss’ som ett par, i framtiden… och han hade mycket fokus på det stora avståndet mellan oss. Vi pratade om huruvida vi kan tänka oss att flytta, och jag beskrev att jag numera kan flytta, sedan dottern flyttat hemifrån, men att jag trivs väldigt bra i min stad och framför allt med mitt jobb… men omöjligt är det verkligen inte. Han sa väl ungefär samma sak… men verkar mindre öppen för att flytta på sig. Han pratade om hur jobbigt det skulle vara om vi sågs, och blev förälskade, och måste ha ett distansförhållande där vi ses ett par gånger i månaden… fast sedan konstaterade han ändå att även om vi hade bott närmare varann, så vore det inte särskilt troligt att vi skulle ha flyttat ihop direkt, om vi föll för varann.

Han sa att han har en öppen dörr för att det skulle kunna bli ett förhållande mellan oss… men jag känner det som om han egentligen bromsar sig redan nu, för att han inte vill ha ett distansförhållande.

Jag vet inte heller hur vår diskussion egentligen påverkat hans lust att prova med mig. Jag är inte säker på att han ser den som ett positivt inslag i vårt lära-kännande… och är inte säker på om han verkligen är intresserad av något annat än att prata, med mig. Jag skulle inte vilja påstå att han är ‘på hugget’ för att träffas, i alla fall… och nu kommer ett par av hans barn till honom i morgon och stannar en vecka, och några dagar senare kommer det tredje barnet dit ett par dagar. Så… den närmaste 1½ veckan, kommer han inte att vara särskilt tillgänglig. Och jag tror att jag ska hålla en låg profil, nu… låta honom ta kontakten, om han vill. Så får vi se sedan om det finns någon ömsesidig lust kvar att träffas… men det kändes nog, efter samtalet igår, som om han inte tänker sig mer kontakt än den vi haft.

Jag hittade ett par andra bilder på honom på nätet, och på dem såg han både yngre och snyggare ut… Jag är mindre skeptisk till att attraktionen kan uppstå, nu. Men, som sagt… jag är väldigt osäker på om han egentligen vill prova, på riktigt.

Återigen förvånar det mig… att folk anmäler sig på dejtsajter, utan att egentligen vara intresserade på riktigt av att försöka träffa någon.

Men men. Det om det, idag.

1 Juli är dagen då allt börjar om. Nu nollställer jag alla mina “ovännermätare” – dvs. att jag inte längre har några ovänner (inte från min sida iallafall). Det finns ingen mening i att springa runt och vara ovän med någon bara för att. Nej, livet är för kort för att springa runt och känna ilska på folk! Alla mina tidigare ovänner (som jag egentlgien inte är “aktiv ovän” med) befinner sig nu i ett neutralt tillstånd – bekantskaps tillståndet. Genom att bry sig om vad ens ”ovänner” tycker, tänker eller gör så förhindrar man sin egen utveckling. Att man fokuserar på något som är så obetydligt är ett slöseri med tid och kraft. Det finns viktigare saker som bör ta tid. Så länge det inte är någon man känner för som man är ovän med så finns det ingen anledning att lägga energi på ilska.

Detta ska jag alltid tänka på: Sätt alltid dig själv i första hand och se till dina behov - Det viktigaste är DU och de du känner extra för. Det är inte nödvändigt eller eftertraktat att lägga energi på människor som du inte tycker om, eller kanske främst bryr dig om. Kvarhåller man energi i någon form av hat mot någon person så förlorar man själv på det. Man begränsar sig själv i möjligheten till utveckling. Lägg ovänner åt sidan och neutralisera dem till ett tillstånd då de bara är och inte existerar. Vad de gör är oviktigt! Behandlar de dig orätt med förtal eller liknande så påvisar det verkligen att det är ett slöseri med tid att lägga energi på de som inte betyder något. Det finns bara en förlorande part i konflikter – och den parten kommer inte att vara jag.

Ta hand om er mina vänner!

… inte vet jag exakt på millimetern vad som är vad, men… kroppen reagerar just nu, magen är helkass (kände av det nästan hela dagen igår, även innan middagen, så det är nog inte matförgiftning - men det är klart, det är gott om bakterier som frodas i den här värmen) – och framför allt kommer det en massa känslor, nu…

Jag har jobbat hårt hela denna vår. Tagit tonvis med energi åt att försöka se till att både jag själv och min omgivning är nöjda med mina insatser, både rent att få saker ur händerna men också att passa in i miljön, sammanhanget, kulturen… jag har varit väldigt flexibel, låtit hur många saker som helst passera som jag tidigare nog hade tagit illa vid mig för (respektlöshet), varit glad, tacksam och verkligen tyckt om mitt nya jobb… och jag har bytt grupper, arbetsuppgifter, ansvarsområden, roll, tre gånger bara under detta senaste år… den som tror att det inte kostar en del energi, har nog helt enkelt inte provat själv.

Jag har blivit opererad för första gången i mitt liv, och haft en hel del men efter operationen. I den vevan träffade jag min gamla kursare igen, som jag umgicks ganska mycket med under flera år för ca 20 år sedan och hade en liten fling på gång med då som rann ut i sanden utan att jag minns varför… och när vi träffades nu igen hade jag ingen anledning att tro att det skulle kunna bli smärtsamt och jobbigt att träffa honom. Men han visade sig vara ganska aggressiv, och utan självdistans… och som nyopererad behövde jag att min värld fick vara lite inlindad i bomull – inte att behöva upp på barrikaderna för att skydda mitt eget liv, igen… nu fick jag alltså ta av krafter som redan var slut, för att överleva den historien.

Och så dök herr dansk upp igen, enligt egen utsago med bättre insikter om hur han måste bete sig för att ge ett förhållande en chans att kanske gro… och ganska ‘på’ med att träffas… och så blev det likadant igen, som förra gången – när det väl kom till kritan så backade han ur hela tiden, samtidigt som han hävdade att han var sååå intresserad av mig… så jag blev rejält besviken, en gång till.

Överhuvudtaget har de senaste årens kontakter med människor via nätet, inneburit att jag har fått lov att lära mig nya, otrevliga aspekter på hur människor kan vara, hela tiden… just när jag trott att nu måste det väl vara slut på otrevligheter som folk kan hitta på bara för att de är ‘anonyma’, så har det dykt upp en människa som bevisat att jag hade fel… och att det faktiskt fanns fler sätt att bete sig konstigt, respektlöst eller direkt otrevligt.

Jag har fått lära mig att de allra flesta människor, och så gott som alla män, saknar förmågan att förstå att det är en verklig, levande människa som vem som helst, som de kommunicerar med, via nätet. Och så har jag fått inse att… de flesta människor skulle tydligen välja att bete sig otrevligt mot sina medmänniskor, om de inte kände att de riskerade något. Jag förstår att många av dem jag har omkring mig i vardagen och som är trevliga, artiga och lätta att samarbeta med, förmodligen beter sig lika otrevligt mot kontakter via nätet, som dem jag har stött på på nätet… att folk tydligen väljer ‘otrevligt beteende’ när de har chansen att välja fritt.

Det har gjort att jag har tvingats omvärdera mänskligheten, igen och igen, och tyvärr nästan bara i negativ riktning…

Och så har min dotter gått ut gymnasiet och därmed slutfört en period i sitt liv. Mitt i allt jobb, som inte var mindre under den veckan än det varit under största delen av våren, skulle jag organisera ett firande för dottern, med inbjudningar och släkt och vänner och mat och uppvaktningar av dottern… dessutom tillsammans med hennes far, som av okänd anledning har varit enormt förvirrad den senaste tiden och inte kommit ihåg ens vad han själv bestämt och föreslagit. Och veckan efter flyttade hon hemifrån… vilket innebar att det blev inte mindre än två stycken ’slut på en episod av livet som varat i 15-20 år’, inom en enda liten vecka…

Allt detta har jag faktiskt genomfört med fattning. De känslor jag har haft utrymme för att uttrycka, har varit inom väldigt strikta begränsningar, eftersom livet måste fungera och saker bli gjorda, hela tiden… det finns perioder i livet som är lugnare och då man faktiskt kan ge sig själv tillåtelse att släppa ut alla känslor på en gång, men det var länge sedan det fanns en sådan period i mitt liv, nu… den senaste var väl under semestern efter att exet flyttat, för fem år sedan.

Sedan tror jag väl inte särskilt mycket på att släppa ut alla känslor på en gång, heller. Jag tror att stora känsloutbrott bara föder nya utbrott, åt andra håll… att de bara skapar större kaos och oreda, som sällan slutar i något bra.

Men jag inser att det inte heller blir bra, om man bara lägger locket på känslorna hela tiden… de tar sig ut på endera viset, vare sig man vill eller inte, och det mesta som man förtränger och inte tillåter sig att känna kommer förr eller senare ut i någon destruktiv form i stället.

Ja, jag vet som sagt inte om allt detta räcker för att förklara att jag faktiskt blev så ledsen att jag grät, igår, när P’s svar på min fråga om han ville backa ur eftersom han inte hörde av sig, blev: ‘nej absolut inte!’, men utan någon fortsättning som sa något om huruvida, och i så fall när, vi skulle höras igen… Jag tycker inte att det är svårt på något vis, att ‘försäkra’ en annan människa på ett trovärdigt vis, när man förstår att den har blivit osäker på relationen eller intresset. Och igår kände jag att jag inte orkade ta samma diskussion som jag just gått igenom med herr dansk, en gång till, med P… jag blev bara ledsen och besviken.

Han ringde upp sedan han kommit hem. Och frågade hur det var… och jag sa som det var, ‘inte så bra’… och han undrade varför… och jag svarade att ‘det vet du ju, det har vi ju sms:at om’… och så förklarade jag ändå varför jag reagerat som jag gjort. Han var lite defensiv och trodde först att jag försökte begränsa hans rörelsefrihet, men… jag tror att jag fick honom att förstå att det som jag har problem med, är när människor beter sig på ett sätt medan deras ord säger motsatsen – precis så som han beskrivit att han helt enkelt inte tolererar – och att jag behöver konsekvens i andras beteende för att känna mig trygg med dem. Han lyssnade och sa att han försökte förstå delar och förstod andra, och sedan tyckte han att eftersom det blev så här ‘komplicerat’ så här tidigt i vår kontakt, så sa hans ‘intuition’ honom att det nog vore bättre för oss båda om vi avslutar detta här, innan vi hunnit såra varandra ordentligt.

Jag sa inget om hans känsla. I stället beskrev jag hur jag tänker, känner och agerar, nuförtiden… att jag vet att de flesta konflikter beror på missförstånd eller bristande kommunikation, att jag har nått till en gräns där jag inte orkar byta ut människor mer just nu, och att min känsla var att jag faktiskt vill träffa honom innan vi kastar in handduken. Jag beskrev mig. Och höll med om att det inte känns särskilt lovande när det blir så här trassligt nästan på en gång… och att det också är något som kan följa med att man gör sig sårbar, vilket i sin tur är en förutsättning för att det ska vara möjligt att etablera ett förhållande.

Han tog in det jag sa, särskilt det om att man ofta förlorar människor i onödan om man är för snabb med att döma ut dem eller sortera bort dem när känslorna blir väldigt starka i stunden… att jag brukar backa när jag känt något starkt i en relation, och nästan tvinga mig att inte fatta beslut baserat på den instinktiva, starka känslan i stunden. Den känslan har nästan aldrig rätt… den där som blommar upp i stunden. Det som en del kallar för ‘magkänsla’ handlar oftast bara om att man reagerar väldigt starkt på saker som är detaljer… dessutom ofta feltolkningar av den andras ord, eller situationen.

Efter en stund sa han att han ville få tid att resonera med sig själv, känna efter… och ville att vi skulle låta det vila några dagar, och sedan skulle han ringa mig och så får vi prata om vad vi kommit fram till på varsitt håll. Det kändes… otroligt mycket bättre, för mig. Hur det än blir, så får båda möjligheten att lyssna efter med den egna själen först…

Så är det, just nu. Och magen säger att den inte vill ha frukost, men det måste den eftersom jag strax ska till frissan. Ha en fin dag.

… jag antar att han bestämde sig för att backa ur, ändå… den där P, som jag pratade i telefon med i några timmar i lördags kväll, och som skickade mig ett mejl igår på dagen för att säga att “de” skulle ut med båten på kvällen, för att fira att han fyllde år… Jag hade redan konstaterat, via en av våra telefonnummersajter, att det var hans födelsedag igår. Så det förvånade mig inte alls att han kanske inte skulle kunna prata igår, fast han glömt det när vi pratade i lördags natt och fick avbryta för att han hade ett akut behov…

I mejlet igår skrev han att det kanske blir för sent för att han skulle kunna ringa mig. Och jag kan ju inte ha en aning om hur sent det skulle kunna tänkas bli, så jag svarade bara med “grattis”, att jag önskade att jag vetat innan så hade jag skickat blommor, och att han kunde prova att ringa och om jag var vaken så skulle jag svara.

Han ringde inte igår. Han har varit inne på dejtsajten idag, men inte svarat på mitt mejl… och jag tror att vi är rätt överens om att det är han som ska ringa – det var ju vad vi sa i lördags…

Jag kan tänka mig att han kände sig en aning… överväldigad av alla mina frågor, och tankar. Jag skulle tro att han uppfattar mig som för dominant… som de allra flesta män jag stött på sedan exet. Och själv känner jag mig fundersam på om han har en tendens att överdriva betydelsen av sina känslomässiga reaktioner, och är en aning för kategorisk för att passa ihop med mig…

I telefon berättade han att hans svåger (äldre systerns man) hade “gjort bort sig så totalt att det var helt oförlåtligt“, i samband med en utlandsresa som familjen gjort rätt nyligen för att fira nämnda systers födelsedag. Det svågern hade gjort, var att först inte lyckas boka bord på restaurangen som de skulle äta på, och sedan bli toksur och tiga ihjäl hela sällskapet när det slutade med att de fick äta på en annan restaurang, eftersom den de skulle till var fullbokad när de väl kom dit… det var det hela. Svågern hade strulat till det med bokningen, och sedan hade han tigit och varit sur… och det tyckte P var “totalt oförlåtligt”. P hade till slut fått ett utbrott på svågern, när en yngre syster hade börjat gråta för att hon var så stressad av att svågern teg ihjäl dem… och jag försökte verkligen förstå hur denna situation kunde vara så stark, för både P och den yngre systern, att det var motiverat med så extremt starka och kategoriska reaktioner från både honom och systern. Jag frågade om de hade någon som brukat bete sig så under deras uppväxt… men nej, där fanns en enormt elak släkting, men inte direkt någon som teg ihjäl sin omgivning. Jag berättade om min mammas beteende när hon var här förrförra julen – hon gjorde ju precis så, skämde faktiskt ut sig genom att tiga mot både dottern och hennes kompisar, men att mitt sätt att hantera mamma då, bara var att prata på och vägra anpassa minsta lilla bit av mitt beteende efter hennes surhet. Jag skulle aldrig beskriva det som att mamma hade “skämt ut sig så fruktansvärt och förstört för alla andra, att det var oförlåtligt”…

P sa också att han absolut inte kunde med människor som beskrev sig själva på ett sätt som sedan visade sig inte stämma med verkligheten. Och visst, jag tycker också att det är besvärligt och stressande när jag blir direkt lidande av att folk fabulerar ihop saker om sig själva som absolut inte stämmer, men… jag skulle inte döma dem så hårt. Jag skulle förklara varför jag hade sådana problem med den andras beteende, och sedan ge den en andra chans… minst. Det känns helt enkelt som om denne P blir väldigt rädd för människor som han upplever som oberäkneliga – och då dömer han ut dem, helt och hållet och för alltid… det bekymrar mig lite, så klart. Ingen människa är ju perfekt – jag ser framför mig att jag direkt skulle trampa på någon av hans tår, som jag inte ens vet om att han har, och sedan skulle han stryka mig från sin vänlista… ja, det är väl förmodligen precis det han har gjort. Fast utan att ens ge mig en indikation om att något känns det allra minsta konstigt för honom… tvärtom så tackade han så mycket för samtalet, i mejlet, och tyckte att vi hade hittat en röd tråd.

Jaja. Om jag skickar ett sms och frågar, så får jag väl hoppas att han åtminstone svarar ärligt på det… det är ju, som bekant, rätt obehagligt att leva med ovisshet – visshet är alltid bättre, oavsett om vad.

Idag har jag tvättat alla mina stora mattor. Städat, torkat av några fönster igen som redan blivit fulla med pollen, och funderat på vad jag egentligen ska ta tag i… har tänkt att det bästa nog är om jag börjar med att rensa, slänga, sortera bort. Det behöver jag nog dotterns hjälp med… och när jag ringde henne vid tio låg hon och sov, och jag bad henne ringa när hon vaknat ordentligt, men det har hon inte gjort. Hon har nog ingen vidare lust att ta tag i sorterandet, hon heller…

Annars har jag bokat tid hos frissan och optikern. Det blir senare i veckan… så då vet jag att jag inte kan resa iväg förrän tidigast på torsdag eftermiddag. Det vore bra om jag kunde använda tiden till dess, till att röja… men behöver som sagt dotterns hjälp, för att hon har ställt undan en massa saker som jag inte vet om de är hela eller trasiga, eller hon vill ha kvar eller ej.

Jag har legat ute och solat en stund, till Hasse Alfredssons Sommarprat. Och så har jag cyklat iväg och köpt snus, och mat… och lagat ugnsrostade grönsaker, med några skivor grillstekt kött till. Det känns som om jag inte är helt frisk, kanhända har jag ärvt dotterns sjuka… det visar sig. Jag mår lite illa och känner mig febrig… det kan i och för sig vara D-vitaminförgiftning också, som man kan få av mycket sol på huden…

Det har varit litegrann svalare idag. Kanske blir det lättare att sova en hel natt, i natt… om det inte är så varmt. Jag drömmer drömmar om gamla relationer som kommer tillbaka – i natt var det dotterns far som jag visst blivit ihop med igen, och han försökte indignerat förklara för mig att han hade tagit så illa vid sig för något som jag hade glömt göra eller säga, och som jag bara inte kunde förstå varför det var ett problem… jag blandar väl nytt och gammalt, i drömmarna, antar jag. Det är mycket att bearbeta… jag märker att det är först nu, när dottern också flyttat härifrån, som det blir riktigt verkligt för mig att exet flyttat… för fem år sedan… Ibland är ju livet sådant att det inte ryms att man känner efter. Då kan bearbetningen komma flera år senare… delar av den, i alla fall.

Ja… jag ska väl skicka ett sms och fråga P, kanske få ett mer definitivt besked… och sedan blir det nog en tidig kväll i kväll. Köpte en ny pocket-deckare på affären, Unni Lindell den här gången. Den blir nog bra.