<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress.com" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>

<channel>
	<title>konfrontation &amp;laquo; WordPress.com Tag Feed</title>
	<link>http://en.wordpress.com/tag/konfrontation/</link>
	<description>Feed of posts on WordPress.com tagged "konfrontation"</description>
	<pubDate>Wed, 10 Feb 2010 11:48:57 +0000</pubDate>

	<generator>http://en.wordpress.com/tags/</generator>
	<language>en</language>

<item>
<title><![CDATA[Boundaries f2f * Beziehung bauen im Gespräch]]></title>
<link>http://malianta.wordpress.com/2009/12/19/boundaries-f2f-beziehung-bauen-im-gesprach/</link>
<pubDate>Sat, 19 Dec 2009 11:15:41 +0000</pubDate>
<dc:creator>jutta</dc:creator>
<guid>http://malianta.wordpress.com/2009/12/19/boundaries-f2f-beziehung-bauen-im-gesprach/</guid>
<description><![CDATA[(book review) Cloud, Henry, and John Sims Townsend. 2003. Boundaries face to face: how to have that ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>(book review)</p>
<h3>Cloud, Henry, and John Sims Townsend. 2003. <em>Boundaries face to face: how to have that difficult conversation you&#8217;ve been avoiding</em>. Grand Rapids, MI: Zondervan.</h3>
<p>I found this book very helpful and wanted to share a little bit about it. The book is about how to handle confrontational talks but the goal is not to have a confrontation but to improve the relationship between two people. Since reading it, I have started to put several aspects into practice and saw how it makes a difference.</p>
<p>What are the aspects of a helpful ‘confrontation’? The table of contents provides a great overview over the important ingredients:</p>
<p><strong>Part 1 &#8211; Why do you need to have that difficult conversation?</strong></p>
<ul>
<li>The talk can change your life</li>
<li>The benefits of a good conversation</li>
</ul>
<p><strong>Part 2 &#8211; The essentials of as good conversation</strong></p>
<ul>
<li>Be emotionally present</li>
<li>Be clear about &#8220;You&#8221; and &#8220;I&#8221;</li>
<li>Clarify the problem</li>
<li>Balance grace and truth</li>
<li>Stay on task</li>
<li>Use the formula, when you do &#8220;A,&#8221; I feel      &#8220;B&#8221;</li>
<li>Affirm and validate</li>
<li>Apologize for your part in the problem</li>
<li>Avoid &#8220;shoulds&#8221;</li>
<li>Be an agent for change</li>
<li>Be specific</li>
<li>Differentiate between forgiving and trusting</li>
</ul>
<p><strong>Part 3 &#8211; Seeing how it is done</strong></p>
<ul>
<li>Telling people what you want</li>
<li>Making someone aware of a problem</li>
<li>Stopping a behavior</li>
<li>Dealing with blame, counterattack and other problems</li>
</ul>
<p><strong>Part 4 &#8211; Getting yourself ready to have the conversation</strong></p>
<ul>
<li>Why you need to be ready</li>
<li>How to get ready</li>
</ul>
<p><strong>Part 5 &#8211; Having the difficult conversation with people in your life</strong></p>
<ul>
<li>With your spouse</li>
<li>With someone you&#8217;re dating</li>
<li>With your child</li>
<li>With your parents</li>
<li>With adult children</li>
<li>At work</li>
<li>With people in authority</li>
</ul>
<p>Let me underline some points that I found especially helpful:</p>
<p>-         The importance of preparing yourself for a difficult talk and not feeling embarrassed about it, but explaining that I easily lose the thread and might say things that I did not mean to say and forget things that I find important;</p>
<p>-         Name the problem and don’t let yourself be distracted, by neither yourself nor your dialogue partner. It happens so easily that you get on a tangent. I often fall into the trap of bring up other situations that are similar, but mentioning them all can get overwhelming.</p>
<p>-         Saying honestly what the behavior of the other person causes in you and be specific. Putting this in words can be quite difficult but if I work on this during the preparation, it is a first step towards a solution.</p>
<p>-         The same applies to concrete suggestion of what need to be changed. This can be a challenge but when I think through this during the preparation and try to be specific, I realize what can I expect realistically and what not. I need to be aware that nobody can change completely from one day to the other. Therefore it needs to become clear to myself what exactly I expect from the other person and what is feasible. Unrealistic expectations only cause frustrations on both sides.</p>
<p>-         Don’t expect the talk to solve your negative emotions. They have to be processed before attempting such a talk, with the help of God and friends. The talk has to be motivated by my love for the other person and out of interest to improve out relationship, not to let off steam.</p>
<p>-         We need to honestly express our wishes and needs but not turn them into demands. I give to leave the other person the freedom and not manipulate. I need to be aware that not all my wishes will be fulfilled. It is important not to expect all wishes to be fulfilled, but to share even those wishes and needs that I know cannot be fulfilled. As long as I leave enough freedom to the other person, that’s ok. “Freedom is the precondition for any good relationship.” To not manipulate is one of the biggest challenges for me. Not all forms of communicating my needs are appropriate.</p>
<p>-         Accepting the No of the other person no matter what. If the point is especially important for me, it is better to bring it up again at another occasion. It is also important to express my understanding for the other position (and not assume that the other person knows that). Some solutions will only develop after we understand why the other person reacts a certain way, or says no, or …</p>
<p>-         Listening and asking back, and really try to understand what the other person wants to express. While at the same time avoiding getting side tracked. It is better to postpone side issues to another talk.</p>
<p>This is just a small selection of helpful points in this book. Since reading it several months ago, I noticed time and again how often confrontations are motivated by the desire to blow off steam and the expectation to feel better after doing so. This is basically the contrary of what Cloud and Townsend propose here.</p>
<p>***</p>
<h3>Cloud, Henry, and John Sims Townsend. 2005. <em>Grenzen </em><em>setzen &#8211; Beziehungen bauen : so lösen Sie zwischenmenschliche Konflikte ganz praktisch</em>, <em>Neues Leben-Edition</em>. Asslar: Gerth.</h3>
<p>Ich fand dieses Buch sehr hilfreich, und möchte einzelne Punkte daraus zitieren. In diesem Buch geht es in gewisser Weise um Konfrontationsgespräche, aber solche die nicht der Konfrontation dienen sollen, sondern der Verbesserung einer Beziehung. Seit ich es gelesen habe, versuche ich manches davon in die Praxis umzusetzen und merke wsa das für einen Unterschied macht.</p>
<p>Was macht ein hilfreiches Gespräch aus? Das Inhaltsverzeichnis liefert einen guten Überblick:</p>
<p><strong>Teil 1 &#8211; Warum es wichtig ist, heikle Themen anzusprechen</strong></p>
<ul>
<li>En      Gespräch kann das ganze Leben ändern</li>
<li>Die      Vorteile eines offenen Gespräches</li>
</ul>
<p><strong>Teil 2 &#8211; Was macht ein gutes Gespräch aus?</strong></p>
<ul>
<li>Seien      Sie einfühlsam</li>
<li>Ich-Botschaften      statt Du-Botschaften</li>
<li>Das      Problem beim Namen nennen</li>
<li>Milde      und Ehrlichkeit</li>
<li>Bleiben      Sie beim Thema</li>
<li>Wenn du      A machst, fühle ich B</li>
<li>Bestätigung      und Wertschätzung</li>
<li>Entschuldigen      Sie sich für Ihren Anteil an dem Problem</li>
<li>Verzichten      Sie auf &#8220;Eigentlich-solltest-du&#8221; Sätze</li>
<li>Helfen      Sie dem anderen, sich zu ändern</li>
<li>Seien      Sie präzise</li>
<li>Vom      Unterschied zwischen Vergebung und Vertrauen</li>
</ul>
<p><strong>Teil 3 &#8211; So geht&#8217;s</strong></p>
<ul>
<li>Wünsche      und Bedürfnisse mitteilen</li>
<li>Ein      Problem ansprechen</li>
<li>Eingefahrene      Verhaltensweisen müssen sich ändern</li>
<li>Vorwürfe,      Gegenangriffe und andere Stolpersteine</li>
</ul>
<p><strong>Teil 4 &#8211; Vor dem Gespräch</strong></p>
<ul>
<li>Warum      es wichtig ist, sich vorzubereiten</li>
<li>Eine      gute Vorbereitung</li>
</ul>
<p><strong>Teil 5 &#8211; Konfrontationsgespräche mit verschiedenen Personen in Ihrem Leben</strong></p>
<ul>
<li>Mit      Ihrem Ehepartner</li>
<li>Mit dem      möglichen Partner fürs Leben</li>
<li>Mit      Ihrem Kind</li>
<li>Mit      Ihren Eltern</li>
<li>Mit      Ihren erwachsenen Kindern</li>
<li>Mit      Mitarbeitern / Arbeitskollegen</li>
<li>Mit      Autoritäten</li>
</ul>
<p>Im Folgenden einige Punkte die ich hilfreich fand:</p>
<ul>
<li>Die      Wichtigkeit der Vorbereitung, und mich nicht dafür genieren, sondern      erklären, dass ich sonst leicht den Faden verliere und Dinge sage, die ich      eigentlich nicht möchte</li>
<li>Das      Problem beim Namen nennen und sich nicht ablenken lassen, von sich selber oder      vom Gesprächspartner. Es passiert so leicht, dass man vom Hundertsten ins      Tausendste kommt. Ich sehe dann auch leicht Parallelen mit anderen Situationen,      aber sie alle in einem Gespräch zu erwähnen ist nicht hilfreich. Für den      anderen wird es leicht überwältigend.</li>
<li>Ehrlich      sagen wie es mir mit etwas geht, was das Verhalten des anderen bei mir      auslöst. Das ganz konkret zu formulieren, kann relativ schwierig sein,      aber wenn ich das in der Vorbereitung durchdenke, dann ist das schon ein      Schritt hin zur Lösung.</li>
<li>Genauso      geht es mit den konkreten Vorschlägen was sich ändern sollte. Das selber      Durchdenken kann eine Herausforderung sein, aber es hilft weil mir      vielleicht selber klar wird, dass sich der andere nicht von heute auf      morgen in einen anderen Menschen verwandeln kann. Darum ist es wichtig,      mir selbst klar zu werden, was genau möchte ich vom anderen und was ist      machbar. Unrealistische Erwartungen schaffen nur Frustrationen auf beiden      Seiten.</li>
<li>Nicht      vom Gespräch die Lösung für meine negativen Gefühle erwarten, sondern das      zuerst mit Gott und anderen Freunden erreichen, und dann aus Liebe zum      anderen und aus Interesse an der gemeinsamen Beziehung, die Dinge      ansprechen.</li>
<li>Die      Wünsche und Bedürfnisse äußern, darf man nicht verwechseln mit Forderungen      stellen. Man muss dem anderen die Freiheit lassen und nicht manipulieren.      Nicht alle Wünsche können erfüllt werden. Es ist wichtig nicht die      Erfüllung aller Wünsche zu erwarten, aber es ist wichtig auch jene Wünsche      und Bedürfnisse zuäußern, die nicht erfüllt werden können. Solange ich dem      anderen die Freiheit lasse, ist das kein Problem. Nicht manipulieren ist      für mich einer der schwierigsten Aspekte. &#8220;Freiheit ist die      Voraussetzung für jede gute Beziehung.&#8221; Nicht jede Form des      Mitteilens ist angemessen.</li>
<li>Das      Nein des anderen grundsätzlich akzeptieren. Wenn es mir wirklich wichtig      ist, dann bei einer späteren Gelegenheit darauf zu sprechen zu kommen.      Dabei ist es wichtig, Verständnis für den anderen auszudrücken. Manche      Lösungen ergeben sich auch erst, wenn man versteht warum der andere so      reagiert, oder nein sagt, oder …</li>
<li>Zuhören      und Rückfragen, sich bemühen den anderen zu verstehen. Gleichzeitig aber      auch nicht ablenken lassen. Nebenthemen auf ein anderes Mal verschieben.</li>
</ul>
<p>Das ist eine kleine Auswahl von hilfreichen Punkten in diesem Buch. Seit ich es vor mehreren Monaten gelesen habe, fiel mir immer wieder auf, wie oft Konfrontationen vom Wunsch Dampf abzulassen motiviert sind, und der Erwartung, dass man sich danach besser fühlt. Das ist so ziemlich das Gegenteil von dem was Cloud und Townsend in dem Buch empfehlen.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Sonen Erik's uppfostran förbättras.]]></title>
<link>http://cyniker.wordpress.com/2009/11/25/sonen-eriks-uppfostran-forbattras/</link>
<pubDate>Wed, 25 Nov 2009 11:11:48 +0000</pubDate>
<dc:creator>grovebranch</dc:creator>
<guid>http://cyniker.wordpress.com/2009/11/25/sonen-eriks-uppfostran-forbattras/</guid>
<description><![CDATA[Vi människor verkar ha en tendens att inte vilja säga det vi har på hjärtat och jag hatar det. Istäl]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Vi människor verkar ha en tendens att inte vilja säga det vi har på hjärtat och jag hatar det.<br />
Istället för att direkt berätta för personen det gäller att bilen står felparkerad, ditt barn är en jävla <strong>odåga</strong> i butiken eller att din odör är något av en pina vid köksbordet så vad gör dom då?<br />
Jo, antingen så lider dom igenom det hela eller försöker säga det indirekt till dig. I vissa fall så berättar dom för någon utomstående person vad som bekymrar deras hjärnhalva. Då berättar dom allt, lassar över problemet på den tredje personen och väntar på att denna ska sköta skitjobbet medan rörande person ett inte har en blekaste aning om vad som pågår.</p>
<p>Är vi människor så ofantligt rädda för konflikt att vi istället väljer att starta ett kallt krig? Om man inte kan sin krigsföring så ska man väl ändå inte ta upp vapnet, rusa iväg och dunka det försiktigt i pannan på någon!? Eller låter vi bara bli att ta hand om “<em>problemet</em>” för att vi tycker synd om stackars person ett som doftar svett, äter för mycket mat eller har den där hemska odågan till avkomma?</p>
<p>Vi människor tänker att “<em>nej, hon/han har redan massor att tänka på så istället för att berätta det rakt ut till denna &#8230;så tänker jag berätta det för &#8230;<strong>HONOM</strong>, så får <strong>han</strong> berätta det för henne/honom. Så slipper jag tänka på det mer, jag måste bara få prata med någon om detta, jag klarar inte mer!”</em> .<br />
Är det någon mer som ser den ickebefintliga logiken i det här? Jag ska lägga fram problemet samt ge er en lösning.</p>
<p>&#160;</p>
<p><strong>Y</strong> har problem (<strong>?)</strong> med <strong>X=Z</strong>,  men istället för att lösa ekvationen med <strong>X</strong> så går<strong> Y</strong> till<strong> G</strong> för att berätta lösningen på hela problemet.<br />
Men <strong>G</strong> hade  inte det talet att lösa i sin mattebok från början och nu blir<strong> G</strong> förvirrad och glömmer helt bort problemet ,<strong>(?), Y</strong> hade med<strong> X</strong>.</p>
<p><strong> X</strong> i sin tur får aldrig veta hur ekvationen löste sig, kuggar på det stora provet och gör om samma misstag <em>om-och-om-och-om-och-om-och-om-</em><strong>IGEN!</strong><br />
Berättar ni inte vad <strong>(?)</strong> är för ert <strong>X</strong> så får ni <em>faneme</em>j skylla er själva om denna <strong>X</strong> gör om problemet upprepade gånger.<br />
Det är upp till dig att lösa problemet eftersom det är du som har det, annars så får du skylla dig själv och då har du inte rätt att klaga. <strong>Alls!</strong></p>
<p>&#160;</p>
<p><strong>Exempel</strong>: ett barn springer runt i affären och välter varor, skriker, gråter, river paketen, springer framför din vagn och allt annat du kan tänka dig. Du ser mamman till barnet.<br />
vad gör du?</p>
<p><strong>1</strong>. kollar medlidsamt (<em>alternativt irriterat och stöddigt, rullar med ögonen</em>) mot henne, suckar och går vidare trots att barnet är i närheten och gör ditt handlande till en fredagsaktivitet du inte alls ville uppleva.</p>
<p><strong>2</strong>. Du går fram till mamman, säger “<em>hej, jag får ursäkta så mycket men skulle du kunna hålla koll på ditt barn? Han stör mig något fruktansvärt när jag handlar, river ner varor och tar saker från vagnen och sådant</em>. “<br />
(här kan du även säga versionen “DU! ta hand om ditt djävulsbarn till son innan jag stoppar popcornspaket ända ner till ändtarmen på honom!” men det är inte alls lika populärt. Möjligt mer effektivt men inte populärt. Tro mig. -dock lite roligare, men inte bättre.)</p>
<p>&#160;</p>
<p>Två svar kan komma från mamman vid det här laget men i slutändan kommer samma sak att inträffa. <strong>svarsexempel:<br />
2.1:</strong><em> “Ja men Gud, absolut! Erik, var är du? </em><strong><em>ERIK</em></strong><em>! kom hit nu! ..vad har mamma sagt åt dig?!”</em> och går därifrån med ett hårt tag om sonens krage.<br />
<strong> 2.2</strong>: <em>“vem tror du att du är egentligen?! min son skulle </em><strong><em>ALDRIG</em></strong><em> göra något sådant och </em><strong><em>om</em></strong><em> han nu råkar göra det så är det väl ändå ditt eget fel, eller hur? ta hand om ditt egna liv istället!”</em> säger mamman och går bryskt därifrån med sonen vältandes vattenmeloner vid fruktdisken.</p>
<p>&#160;</p>
<p>Vad som sedan kommer hända som är den gemensamma nämnaren för versionerna är följande:<br />
<strong> 3.1</strong> Mamman kommer hem och sonen Erik har samma attityd väl hemma. Hon sätter sig ner och funderar på vad hon ska göra för att få honom att sluta. länge funderar hon ensam om hon kan bättra sig, vad hon kan förändra med sitt uppfostrande och liknande. Efter många tänkande om och men så drar hon in fadern <em>(om dom fortfarande är tillsammans)</em> och kommer på en lösning. De förbättrar situationen, de “avrundar” talet i problemlösningen så  det lättare går att lösa.</p>
<p>&#160;</p>
<p><strong>3.2</strong>. Mamman är skitarg och kommer hem med sonen Erik. Hon slänger varorna på bordet, tar av sig ytterkläderna och börjar ropa till Sambon/fadern “<em>du ska bara </em><strong><em>VETA</em></strong><em> vad jag var med om på ICA Maxi!</em>”. Hon börjar packa ur varorna och fortsätter berätta allt. Antingen så håller fadern med modern och tycker att jag,problemlösaren, är en jubelidiot eller så frågar han redan när modern är i hallen följande;<br />
<em>“ja men vad hände då?</em>”.<br />
Varav modern säger <em>“Erik sprang väl runt lite i affären, han hade ju precis slutat lekis och dom fick glass till snask efter maten du vet. Så ja, han sprang väl runt och var en liten illbatting, men det gör dom ju! då kommer det fram en tjej och ber mig att ta bort honom, SÅ dryg var han faktiskt inte, han råkade väl göra lite saker och så, men inget viktigt!”.</em></p>
<p>varav Mr.Pappa kontrar med “<em>ja men om människor vågar gå fram och klaga så är det ju uppenbarligen någon som stört dom. eller hur?”</em><br />
Här <strong>börjar </strong>problemlösningen för <strong>Familjen Sonenerikärenodåg</strong><strong>a</strong>. Mamma och pappa bråkar och dom gör det länge och väl. Ingen har fel och fler problem som dom har blommar upp. Efter många timmar, kanske dagar så utbrister modern; “<em>vi kan inte ha det såhär”<br />
</em> varav pappan säger “<em>jag vet</em>”. Sedan kramas dom och sätter sig vid köksbordet och gör vadå?<br />
Jo dom förbättrar situationen, de “avrundar” talet i problemlösningen så  det lättare går att lösa.</p>
<p>&#160;</p>
<p>Någon som har några idéer om vad som skulle hänt om ni inte sagt någonting?<strong> Upp till diskussion</strong>. Detta gäller givetvis inte bara småbarn och deras föräldrar, det går för svettlukt på jobbet, påträngande gubbar på bion osv. Det här är alltså inte ett påhopp till er föräldrar, även om jag hatar dom små liven när dom gör just det jag drog upp nyligen. Jag vet ert försvarstal “<em>det är inte en dans på rosor att vara förälder, hade du varit mamma hade du förstått, du är så trångsynt, du vet ingenting, sluta yttra dig. Det är faktiskt inte så enkelt att vara förälder och vi försöker så gott vi kan!”</em>.<br />
Ja om ni blir så upprörda och berättar detta för mig så anser jag att ni bryr er och försöker tillräckligt eftersom ni pratar med mig om det. Jag stöttar er, ingen mer än jag vill att ni ska uppfostra era barn till att bli <strong>bra </strong>människor, tro mig! Jag har börjat tänka ut hur man enklast dödar de små djävlarna som är dryga så börja uppfostra!<em> sscho, ssscho Iväg!</em></p>
<p>(jag måste dock få kontra till er som försöker men inte lyckas; “<em>det är inte så lätt och jag gör mitt bästa</em>!” &#8211; ja uppenbarligen är inte ditt bästa så jävla banbrytande så du får nog hoppa upp på rälsen och köra vidare, dumfan för din unge är en <strong>JÄVLA PINA ATT BEHÖVA BLI UTSATT FÖR!</strong> Det är ingen liten polly pocket-hund du kan låsa in i ett dockskåp så den får bajsa bäst fan den vill. du har klämt ut ett barn, en människa. Uppfostra den bra så den blir accepterad av allmänheten, lilla “<em>sockertoppen”</em> kommer få ett helvete annars.)</p>
<p>&#160;</p>
<p><strong>För att summera;</strong><br />
har du problem med någon? &#8211; <strong>Berätta det för denna.</strong><br />
Det kanske gör ont att höra vissa saker men åtminstone så är problemet löst. Du som berättat det behöver inte vara lidande mer (<em>kanske en örfil, men det är värt det).</em><br />
Jag tycker om när människor säger vad som bekymrar dom direkt till mig istället för att berätta det för någon som inte har med saken att göra. Naturligtvis finns det olika sätt att säga saker på.</p>
<p>Tar jag plats, är jag lat, stökar jag ner, luktar jag illa, är jag för högljudd, tar jag för mig för mycket, parkerar jag snett, whatever så säg det. Annars får du leva med mina skavanker i tysthet för gnälla har du inte rätt till.</p>
<p>Har man konfronterat någon som kommer någon konfrontera dig tillbaka, även om det är ett “<em>absolut, det ska inte hända igen, förlåt”</em> eller “<em>jag sprutar deo på mig när du klappar igen din jävla kameltå, kärringjävel”.</em></p>
<p><strong>Låt ingen trampa dig på tårna men inse själv när du har orsakat någon sk. problem och borde ändra på det.</strong></p>
<p>&#160;</p>
<p>Se gottfolk, det är inte svårt. Så sluta gnälla om andra människor och gör någonting åt det.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Kreativ Insikt]]></title>
<link>http://dejtingkonsulten.wordpress.com/2009/05/15/kreativ-insikt/</link>
<pubDate>Fri, 15 May 2009 19:01:06 +0000</pubDate>
<dc:creator>dejtingkonsulten</dc:creator>
<guid>http://dejtingkonsulten.wordpress.com/2009/05/15/kreativ-insikt/</guid>
<description><![CDATA[Det här inlägget har jag fått från det fina nyhetsbrevet &#8220;Kreativ Insikt&#8220;. Kreativ Insik]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><img class="aligncenter size-full wp-image-494" title="toppbild_0811" src="http://dejtingkonsulten.wordpress.com/files/2009/05/toppbild_08112.jpg" alt="toppbild_0811" width="450" height="141" /></p>
<p>Det här inlägget har jag fått från det fina nyhetsbrevet &#8220;<a href="http://www.kreativinsikt.se" target="_blank">Kreativ Insikt</a>&#8220;.</p>
<p><strong>Kreativ Insikt </strong>- Nyhetsbrev 15 maj 2009</p>
<p><strong>Varför råkar jag ut för konflikter hela tiden?</strong></p>
<p>Hamnar du ofta i konflikt eller konfrontationer? Eller kanske aldrig i vanliga fall och så plötsligt kommer en period av ständiga konfrontationer och du undrar var de kom ifrån? Är det fel på mig eller min omgivning? Vad beror allt på?</p>
<p>Det kan vara lätt att antingen alltid lägga anledningarna utanför sig själv och inte själv ta ansvar &#8211; eller att ständigt ta åt sig och tänka att det är mig det är fel på. Ingetdera tar oss framåt och ut ur krisen.</p>
<p>Här kommer några tankar runt vad som kan orsaka konflikt och även kriser i livet, som har hjälpt mig och kanske kan hjälpa dig vidare:</p>
<p>Den första fråga jag skulle ställa mig själv är om konflikterna uppstår konstant, hela tiden, eller om det är enstaka konflikter då och då?</p>
<p><strong>Det yttre speglar det inre</strong></p>
<p>Om jag lever i en värld med många konflikter hela tiden skulle jag i första hand titta på hur mitt inre liv ser ut. I min värld speglas nämligen vårt inre i vår yttre värld. Har jag oro, konflikter, rädslor, förvirring inom mig? Då är det det som också manifesteras utanför mig, som jag drar till mig. Det kan ju kännas jobbigt att höra, men det innebär ju samtidigt att jag kan göra någonting åt det!</p>
<p>Om jag börjar arbeta med mig själv &#8211; acceptera och älska mig själv, förlåta, hitta mina drömmar, stå upp för mig själv och se på mitt liv med kärlek &#8211; ja, då tror jag att konflikterna kommer att börja minska i antal och bli mildare. De behövs ju inte längre för att visa mig vägen, jag har hittat den.</p>
<p>Naturligtvis går en sådan här förändring inte över en natt, så lite tålamod behövs, men det går att göra. Livet ska inte vara en kamp, tycker jag, utan en spännande resa.</p>
<p>Om konflikterna bara händer ibland och jag blir förvånad när de dyker upp, för jag tycker nog att jag har ordning på mitt inre kan de bero på flera olika saker:</p>
<p><strong>Det undermedvetna spökar</strong></p>
<p>Det kan vara så att det är undermedvetna konflikter som visar sig omkring oss. Vårt undermedvetna är enormt stort jämfört med vår medvetna. Där finns till exempel minnen och erfarenheter från barndomen (ja, många tror även från tidigare liv), som präglar oss djupt.</p>
<p>Även om vi medvetet affirmerar lycka, kanske vi har en omedveten &#8220;regel&#8221; från barndomen i vårt undermedvetna som säger att vi inte är värda lycka. Eftersom det undermedvetna är så stort så &#8220;vinner&#8221; det kanske över våra försök att affirmera lycka i livet.</p>
<p>Hur kan jag då komma tillrätta med det undermedvetna? Det finns många sätt och tekniker, bland annat genom olika former av terapi som går under det medvetna (psykosyntes, symboldrama, regression, bildterapi, Resan med mera), meditation, genom att förlåta sina föräldrar och ta hand om sitt inre barn. Man får prova sig fram!</p>
<p><strong>I skottgluggen för andras konflikter</strong></p>
<p>Det kan också vara så att det är andras konflikter som manifesteras och jag råkar vara i närheten. Det har egentligen inte med mig och göra. Detta kan i och för sig diskuteras, för i min värld har allt som händer i mitt liv på något sätt med mig att göra &#8211; men det kan ju ändå vara så att jag inte är huvudorsaken till det som sker.</p>
<p>Hur ser din omgivning ut? Du kan fundera över om det kan vara någon annan som drar till sig de konflikter som du också hamnar i. Liten varning: Var inte för snar att dra slutsatsen att det är någon av dina nära som har ett stökigt inre &#8211; det är så enkelt att skylla på andra&#8230; <img src='http://s.wordpress.com/wp-includes/images/smilies/icon_smile.gif' alt=':-)' class='wp-smiley' /> </p>
<p><strong>Du följer ditt syfte</strong></p>
<p>I min värld är det också så att vi har kommit hit till jorden med ett syfte, det är någonting vi ska uppnå, lära oss eller helt enkelt bara uppleva. Vi kommer inte ihåg det på en medveten nivå, men vi har minnet av vårt syfte som ett litet frö inom oss och det ligger i det undermedvetna.</p>
<p>Det här fröet kan se till att det manifesteras i vår omgivning som vi behöver uppleva och vara med om för att uppnå vårt syfte på jorden. I det kan det ingå både kriser, sjukdomar och konflikter.</p>
<p><strong>Din dröm håller på att manifestera sig</strong></p>
<p>Slutligen kan det vara så att du har ställt upp en vision för dig själv, ett mål, en dröm, som du agerar för att uppnå. Säg att du har manifesterat att du ska bli en mycket framgångsrik expert inom ditt yrke. Idag är du inte det. Det finns alltså ett glapp som måste fyllas för att du ska kunna uppnå din dröm. Kanske många saker som du behöver lära dig.</p>
<p>Ett av de snabbaste sätten vi kan lära oss viktiga saker på (om vi är öppna för det) är genom kriser. Du har kanske råkat ut för en konflikt eller en kris för att du behöver lära dig någonting som du måste kunna för att uppnå ditt mål.</p>
<p>Jag anser inte att konflikter och kriser nödvändigtvis är av ondo (även om de kan vara bra jobbiga att ta sig igenom!) &#8211; de kan tvärtom vara fantastiska möjligheter för oss att lära oss någonting nytt. Visst kan livet bli en spännande resa, när man ser det på det sättet&#8230;? Lycka till!</p>
<p>Varma hälsningar,<br />
Carolina</p>
<p>Prenumerera på nyhetsbrevet du med: <a href="http://www.kreativinsikt.se" target="_self">Kreativ Insikt</a></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[KONFRONTATION, pt. 4 [process + transcendence]]]></title>
<link>http://danyka.wordpress.com/2009/05/01/konfrontation-pt-4-process-transcendence/</link>
<pubDate>Fri, 01 May 2009 16:49:34 +0000</pubDate>
<dc:creator>danyka</dc:creator>
<guid>http://danyka.wordpress.com/2009/05/01/konfrontation-pt-4-process-transcendence/</guid>
<description><![CDATA[Both material and process are an integral part of this project. I am continuing my exploration into ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Both material and process are an integral part of this project. I am continuing my exploration into materials, simultaneously confronting my fears surrounding them.</p>
<p>My first experiments with pigskin involved removing the pieces from the feet (which were bought from the supermarket, and later boiled to obtain bone material) which were covered with a mixture of sodium bicarbonate and table salt. They were left in the sun to dry out and preserve. Unfortunately, the skin was crudely sliced, and ended up being thick, lumpy and mostly unusable.</p>
<p>My second attempt at skin preparation involved carefully slicing the material (this time from a back-rib cut of pork) and scraping the fat and ligament tissue using a large kitchen knife. This work-intense process breaks down the fat cells in skin, compressing the layers into a much finer, semi-translucent skin. It also meant that I extracted a vast amount of pure pig fat, which is visible as a creamy white substance in the photos below. I am coping a little better when dealing with animal materials now, and was able to sleep after doing this one&#8230;<br />
My hands are visibly softer today, too. <span style="line-height:12px;">I think there is something kind of poetic about this process.</span></p>
<p><span style="line-height:4px;">I mounted this new piece onto some wood, stretching it out using pins to keep it from contracting and rolling up. It is now drying, and should be ready for working in a few days.</span></p>
<p>Meanwhile, I&#8217;ve been considering the techniques which I might use with these materials. <a title="Scrimshaw on Wikipedia" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Scrimshaw" target="_blank">Scrimshaw</a> is the very old technique of hand engraving into bone or ivory and filling the engraved surface with India ink to create drawings. Traditionally, the imagery depicts maps, animals, typography, portraits and nautical scenes (it was a popular past-time among whalers). I like the poetic metaphor of scarring the surface of the material, making stories into histories. I found a few helpful tutorials: Female scrimshander Viveca <a title="How to Scrim - tutorial" href="http://www.scrimart.u.se/HowTo_Scrimshaw/HowToScrim.htm" target="_blank">demonstrates her technique</a> on mammoth ivory, using oil paint as a fill; <a title="Scrimshaw tutorial" href="http://lumberjocks.com/decoustudio/blog/2473" target="_blank">Mark A DeCou&#8217;s tutorial</a> uses powder horn and printer&#8217;s ink; while <a title="Scrimshaw with Michael Sheppard" href="http://home.cogeco.ca/~sheppard/index.htm" target="_blank">Michael Sheppard&#8217;s site</a> gives an insight into the history of scrimshaw and contemporary applications of the technique. </p>
<p>I am also fascinated by the idea of marking the skin, either via a crude form of tattooing, or perhaps <a title="Pyrography on wikipedia" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Pyrography" target="_blank">pyrography</a><span style="line-height:12px;">. Belgian artist <a title="Wim Delvoye's pigs" href="http://www.wimdelvoye.be/artfarm.php">Wim Delvoye</a><span style="line-height:12px;"> tattooed live pigs, which lived as artworks, and were taxidermically preserved post-mortem. Pyrographers traditionally use leather or wood as a drawing surface, upon which marks are burned using a hot metal tip (like a soldering iron). <a title="Sue Walters Pyrography" href="http://www.suewalters.com/PyroGallery.html" target="_blank">Sue Walters</a><span style="line-height:12px;"> works with some less usual materials like paper and vegetable ivory (tagua nut) and makes remarkably high-fidelity work. I&#8217;d also like to try this technique on bone, too.</span></span></span></p>
<p>I have also begun to consider and experiment with other techniques; superfine crochet based on <a title="Irish crochet on the Virtual Museum of Textile Arts" href="http://www.museocaprai.it/en/tecnica_Punto_Irlanda.htm" target="_blank">Irish crochet</a><span style="line-height:12px;">; various types of hand-worked embroidery (<a title="Cross stitch on Wikipedia" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Cross-stitch" target="_blank">cross stitch</a>, <a title="Needlepoint on wikipedia" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Needlepoint" target="_blank">needlepoint</a>, <a title="Whitework on wikipedia" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Whitework_embroidery" target="_blank">whitework</a>, etc.) More on technique in the next few posts, I think.</span></p>
<p> </p>
<p>Without overanalysing, I think I am drawn to these intricate, repetitive and time-consuming techniques as a way of transforming and connecting (or is it re-connecting?) with the materials. And those who know me well know also of my compulsive hand-work as an anti-anxiety activity&#8230;</p>

</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[KONFRONTATION, pt. 2 [bones and antlers]]]></title>
<link>http://danyka.wordpress.com/2009/04/22/konfrontation-pt-2-bones-and-antlers/</link>
<pubDate>Wed, 22 Apr 2009 01:35:18 +0000</pubDate>
<dc:creator>danyka</dc:creator>
<guid>http://danyka.wordpress.com/2009/04/22/konfrontation-pt-2-bones-and-antlers/</guid>
<description><![CDATA[KONFRONTATION, pt. 1 details the background to the project. I have begun exploring bone and horn as ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><a title="Konfrontation, pt. 1" href="http://danyka.wordpress.com/2009/04/22/konfrontation-pt-1-introduction/" target="_blank">KONFRONTATION, pt. 1 details the background to the project.</a></p>
<p>I have begun exploring bone and horn as possible materials for my project. </p>
<p>I purchased a piece of hunting memorabilia &#8211; a trophy mount of the antlers of a Roe deer (complete with sawn-off skull fragment) &#8211; from the local fleamarket.</p>
<p>After a very confronting trip to the butcher, I purchased some cheap bony cuts, including sliced beef shinbone and pig feet. More confronting was having to handle the pieces themselves (having not touched meat for around six years, it is a very alien concept to me&#8230;) and extracting the usable material from the cuts.</p>
<p>First, the pieces are simmered for a long while in water with a bit of detergent. This helps break down the fat, marrow and remaining tissue. For me, the smell was horrendous. It was rich and heavy, and loaded with the artificial citrus of the soap didn&#8217;t help. It smelled like an old kitchen. In fact, the whole 32sqm of my flat smells like an old kitchen, despite all the windows being open, and copious amounts of air freshener. A part of me keeps telling me I shouldn&#8217;t deny myself the full extent of the experience, but my nausea dictates otherwise&#8230;</p>
<p>Scraping off the excess flesh and removing the marrow was also less-than-enjoyable&#8230; The marrow became this sloppy, gelatinous mass, which was to be pushed out with a brave finger. Fortunately, it revealed on one piece a stunning area of lacy, porous bone. Less than ideal for traditional carving, perhaps &#8212; but something I&#8217;d like to exploit.</p>
<p>After boiling away the tissues, the bones are to be sunned for at least a few days. Thi<span style="line-height:3px;">s <a title="Bone Cleaning" href="http://www.bearmeadow.com/build/materials/html/bone-clean.html" target="_blank">tutorial on bone preparation</a> details the rest of the process, which I am yet to complete. <span style="line-height:0;">This succinct <a title="Bone carving checklist" href="http://www.carving.co.nz/howto.html" target="_blank">supply and prep list</a> is also really helpful. Luckily, most of the tools can be found on a jeweller&#8217;s bench, and I will happily improvise where necessary.</span></span></p>
<p><span style="line-height:3px;">Luckily, I also obtained a small piece of pre-prepared cattle bone to play with. It is a beautiful material, dense and chalky, with subtleties of texture and colour throughout. It polishes beautifully, too. My preference is to use a nail bufffer (the dispoable kind, usually with two emery surfaces and two buffing surfaces adhered to a cushioned board), which is what I often use on my melamine pieces, after initial emery (anything up to 600). </span></p>
<p><span style="line-height:3px;">The smell released from the bone from carving is also pungent (though not as much as the boiling, fortunately). It has the distinct smell of <a title="Umami on wikipedia" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Umami" target="_blank">umami</a><span style="line-height:0;"> - the proteinous aroma present in meat, mushrooms and human semen&#8230; </span></span></p>
<p>I&#8217;ve included some pictures of this intitial research below, but I should warn you in advance &#8211; it&#8217;s not so nice to look at. But then, we&#8217;re all part of the system, right?</p>
<div id="attachment_298" class="wp-caption alignnone" style="width: 106px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0260.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-298" title="dsc_0260" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0260.jpg?w=96" alt="Roe deer trophy mount, sliced" width="96" height="96" /></a><p class="wp-caption-text">Roe deer trophy mount, sliced</p></div>
<div id="attachment_301" class="wp-caption alignnone" style="width: 106px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0265.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-301" title="dsc_0265" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0265.jpg?w=96" alt="Roe deer trophy mount, sliced" width="96" height="96" /></a><p class="wp-caption-text">Roe deer trophy mount, sliced, with skull piece</p></div>
<div id="attachment_310" class="wp-caption alignnone" style="width: 106px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0277.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-310" title="dsc_0277" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0277.jpg?w=96" alt="Cattle shinbone, after initial boiling" width="96" height="96" /></a><p class="wp-caption-text">Cattle shinbone, after initial boiling</p></div>
<div id="attachment_306" class="wp-caption alignnone" style="width: 106px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0273.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-306" title="dsc_0273" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0273.jpg?w=96" alt="Cattle shinbone, in different stages of preparation" width="96" height="96" /></a><p class="wp-caption-text">Cattle shinbone, in different stages of preparation</p></div>
<div id="attachment_303" class="wp-caption alignnone" style="width: 105px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0269.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-303" title="dsc_0269" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0269.jpg?w=95" alt="Cattle shinbone, after initial boiling" width="95" height="96" /></a><p class="wp-caption-text">Cattle shinbone, after initial boiling</p></div>
<div id="attachment_295" class="wp-caption alignnone" style="width: 106px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0248a.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-295" title="dsc_0248a" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0248a.jpg?w=96" alt="Pig feet, ready for boiling" width="96" height="96" /></a><p class="wp-caption-text">Pig feet, ready for boiling</p></div>
<div id="attachment_297" class="wp-caption alignnone" style="width: 106px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0259.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-297" title="dsc_0259" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0259.jpg?w=96" alt="Pig foot, ready for boiling" width="96" height="96" /></a><p class="wp-caption-text">Pig foot, ready for boiling, knuckle intact.</p></div>
<div id="attachment_302" class="wp-caption alignnone" style="width: 138px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0267.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-302" title="dsc_0267" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0267.jpg?w=128" alt="Tools for working with bone" width="128" height="85" /></a><p class="wp-caption-text">Tools for working with bone</p></div>
<div id="attachment_338" class="wp-caption alignnone" style="width: 138px"><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0284.jpg"><img class="size-thumbnail wp-image-338" title="dsc_0284" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/dsc_0284.jpg?w=128" alt="Roe deer trophy mount, large red deer antler, cattle shinbone" width="128" height="79" /></a><p class="wp-caption-text">Roe deer trophy mount, large red deer antler, cattle shinbone</p></div>
<p>{N.B. This post has been edited for clarity.}</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[KONFRONTATION, pt. 1 [introduction]]]></title>
<link>http://danyka.wordpress.com/2009/04/22/konfrontation-pt-1-introduction/</link>
<pubDate>Wed, 22 Apr 2009 00:38:59 +0000</pubDate>
<dc:creator>danyka</dc:creator>
<guid>http://danyka.wordpress.com/2009/04/22/konfrontation-pt-1-introduction/</guid>
<description><![CDATA[&#8220;Konfrontation&#8221; is the name of one class I am taking, led by Dutch designer/maker Herman]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>&#8220;Konfrontation&#8221; is the name of one class I am taking, led by Dutch designer/maker Herman Hermsen.</p>
<p>The aim of the project is to create one or a series of objects (which may or may not be wearable) which in some way deal with the concept of <strong>confrontation</strong>. This could be a confrontation between viewer-and-object, viewer-and-wearer, maker-and-object, or myriad other combinations.</p>
<p>My response to this brief is to create a series of wearables which deals with our individual capacity for violence and the acceptance (or, for the most part, inacceptance) of this very human attribute. It is confronting and difficult for the average person to accept that they could willingly kill, physically harm or cause pain to another sentient being (be it animal or another human). However, we are faced with this prospect every day. Humans eat and use animal products; and wilfully exploit and harm one another.</p>
<p>So how do we deal with these ever-present threats to our composure?</p>
<p>For the most part, we don&#8217;t kill our own meat, skin our own hides our gut our own fish. Our animals come from factories &#8212; plastic wrapped, pre-minced, de-boned, tanned, canned, safe and inert. We are not the slaughterers, not part of the violence. Behind doors, from field to supermarket to plate. Through avoidance comes transcendence, apparently.</p>
<p>And likewise, when faced with the prospect of human-to-human violence, we document it with morbid curiosity &#8212; film, television, hi-res, full-colour glamour-horror &#8212; we recoil in disgust, and are compelled to disgust; to dissociate ourselves from the violence; to avoid admitting our own capacity for violence. Our humanness. So creates necessity for such spectacle. So we can constantly recoil. So we can remind ourselves of how much we are &#8220;not that&#8221;.</p>
<p>Enjoying our avoidance over the 6 o&#8217;clock news while eating a steak dinner.</p>
<p>But I cannot deny myself that I do not have this capacity. In fact, I want to embrace it. The beautiful thing about being human, having free will, is our ability to make choices. Knowledge is bliss. I am not advocating violence, by any means. Suffering is the consequence of violence, and suffering is terrible. We must remember, we all have the capacity to suffer.</p>
<p>The thing I am most interested in are these &#8217;safety mechanisms&#8217; we have in place, in order to somehow deny our own capacity for violence.  Constructs to protect our selfhood, our identity. </p>
<p>My intent is not to create an overtly political or evangelical statement, but rather an enlightening one. I want to create beautiful objects with the remnants of violence. To explore the tension between self-identity, beauty and violence. I strongly feel that the statement is far more powerful if the audience draws conclusion of their own accord, rather than being smacked in the face with it. The last thing contemporary art needs is another misanthrope.</p>
<p>More importantly, I will confront myself within the process of making these works. Having been a vegan for five years (which I am no longer; as of December 2007 I have been a vegetarian) I have begun to accept the nature of human experience and my own capacity for violence, my own &#8220;humanness&#8221;. So I am willingly partaking in the cycle, buying animal parts, preparing and using these materials, these remnants of violence.</p>
<p>Now, onto the background research:</p>
<p><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1131118060146-498x280-top-left.jpeg"></a><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1131118060146-498x280-top-left.jpeg"><img class="alignnone size-thumbnail wp-image-318" title="OurDailyBread1" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1131118060146-498x280-top-left.jpeg?w=127" alt="OurDailyBread1" width="127" height="71" /></a> <a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1131278738587-498x280-top-left.jpeg"><img class="alignnone size-thumbnail wp-image-320" title="OurDailyBread3" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1131278738587-498x280-top-left.jpeg?w=127" alt="OurDailyBread3" width="127" height="71" /></a> <a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1132770640350-498x280-top-left.jpeg"><img class="alignnone size-thumbnail wp-image-321" title="OurDailyBread2" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1132770640350-498x280-top-left.jpeg?w=127" alt="OurDailyBread2" width="127" height="71" /></a><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1132770640350-498x280-top-left.jpeg"> </a><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1131278738585-498x280-top-left.jpeg"><img class="alignnone size-thumbnail wp-image-319" title="OurDailyBread4" src="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1131278738585-498x280-top-left.jpeg?w=127" alt="OurDailyBread4" width="127" height="71" /></a><a href="http://danyka.wordpress.com/files/2009/04/1132770640350-498x280-top-left.jpeg"></a></p>
<p>The film <a title="Our Daily Bread (2005)" href="http://www.ourdailybread.at/jart/projects/utb/website.jart?rel=en&#38;reserve-mode=&#38;content-id=1130864824946" target="_blank">Unser Täglich Brot (Our Daily Bread)</a> demonstrates the concept I want to explore. It is an un-narrated documentary constructed solely out of footage from inside food-production factories, in the form of a series of rhythmic, composed vignettes. There is no overt political, moralistic or evangelistic overtones, rather the hypnotic effect of repetitive production lines is what is so compelling.</p>
<p>The next instalment will document practical research &#8211; materials, techniques and aesthetics.</p>
<p>{N.B. this post has been edited for clarity.}</p>
<p><a title="KONFRONTATION, pt. 2" href="http://danyka.wordpress.com/2009/04/22/konfrontation-pt-2-bones-and-antlers/" target="_self">Next: KONFRONTATION, pt. 2</a></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Wut: MUSS ALLES RAUS!!! Habe mal wieder meine Mails gecheckt und dabei was gefunden:]]></title>
<link>http://gegenwaertig.wordpress.com/2009/02/19/norbert_denef/</link>
<pubDate>Thu, 19 Feb 2009 18:19:59 +0000</pubDate>
<dc:creator>mister33</dc:creator>
<guid>http://gegenwaertig.wordpress.com/2009/02/19/norbert_denef/</guid>
<description><![CDATA[bitte verzeit mir, dass ist noch nicht repariert &#8211; kommt vom bewegen, dass die Email von Yahoo]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>bitte verzeit mir, dass ist noch nicht repariert &#8211; kommt vom bewegen, dass die Email von Yahoo via Zwischenspeicher zu WordPress deformiert!!!</p>
<p>   &#8212; ulli &#60;u.sachse@gmx.net&#62; schrieb am Sa, 14.2.2009:  &#62; Von: ulli &#60;u.sachse@gmx.net&#62; &#62; Betreff: [Fwd: Theaterprojekt Katharina Micada-günstige Eintrittskarten] &#62; An:  &#62; Datum: Samstag, 14. Februar 2009, 19:29 &#62; &#8212;&#8212;&#8211; Original-Nachricht &#8212;&#8212;&#8211; &#62; Betreff: 	Theaterprojekt Katharina Micada-günstige &#62; Eintrittskarten &#62; Datum: 	Sat, 14 Feb 2009 14:32:36 +0100 &#62; Von: 	theater tiefenschatz &#60;post@tiefenschatz.de&#62; &#62; An: 	&#60;post@tiefenschatz.de&#62; &#62;  &#62;  &#62;  &#62; Liebe Theaterfreunde, &#62; für alle, die die Theatergruppe *Theater Tiefenschatz* &#62; nicht mir zuordnen konnten, hier der entscheidende Hinweis: &#62; Dahinter stecke ich, also *Katharina Micada* und mein &#62; Freund und Künstlerkollege Raphael Kübler. &#62; Und für alle, die evtl. noch nicht mitbekommen haben, daß &#62; ich mich umbenannt habe: &#62; Früher hieß ich *Katharina Bek.* &#62; ** &#62; Gerade haben wir erfahren, daß wir Karten zu *6 Euro* für &#62; unsere Vorstellung zur Verfügung haben. Das ist doch viel &#62; besser als 16 bzw. 11 Euro. &#62; Ihr könnt gerne jede Menge Leute mitbringen (die kriegen &#62; auch 6-Euro-Karten). &#62; Sagt einfach an der Abendkasse, daß ihr Gäste von &#62; Katharina Micada seid. &#62; Vorfreudige Grüße &#62; Katharina &#62; Und hier nochmal der Text der ersten Ankündigungsmail, zum &#62; richtig einordnen: &#62; Liebe Theaterfreunde, &#62; *ALLES MUSS RAUS* &#62; und zwar nicht im Winterschlussverkauf, sondern in einem &#62; brisanten Theaterstück, das am *Sonntag, 22.Februar um 17 &#62; Uhr *im Rahmen des Theaterfestivals 100°Berlin im HAU 1 &#62; (Stresemannstr.29, 10693 Berlin) Premiere haben wird. &#62; Das Stück mit dem reißerischen Titel stammt von Wolfgang &#62; Spielvogel und Katharina Micada und basiert auf dem Buch &#62; &#8220;Ich wurde sexuell missbraucht&#8221; von Norbert Denef. &#62; Spielen wird *Raphael Kübler*, Regie führte *Katharina &#62; Micada*. &#62; Der Eintritt kostet 16 /11 Euro (Tageskarte Festival) &#62; Karten à 6 Euro (nur für diese Vorstellung) bitte direkt &#62; bei uns bestellen. &#62; Näheres (z.B. auch ein Videotrailer) unter &#62; *www.tiefenschatz.de* &#62; Wir freuen uns über dein/Ihr Kommen! &#62; theater tiefenschatz &#62; Inhalt: &#62;  &#62; Ein Dreißigjähriger steht vor den Trümmern seines &#62; Lebens. Panikattacken, Soziophobie, Depressionen. Er hat &#62; keine andere Chance als sich endlich mit seiner &#62; Vergangenheit auseinanderzusetzen. &#62;  &#62; Mutig widersetzt er sich den ehernen bürgerlichen &#62; Familiengesetzen und bricht das 20 Jahre dauernde Schweigen, &#62; das ihn fast sein Leben gekostet hätte. &#62;  &#62; Bei einem Fest konfrontiert er seine Familie mit der &#62; grausamen Wahrheit seiner Kindheit : er wurde 6 Jahre lang &#62; von einem katholischen Priester ? und engen Freund der &#62; Familie &#8211; sexuell missbraucht. &#62;  &#62; Die erschütternde Rede, die er auf dem Familienfest hält &#62; ist für ihn der entscheidende Schritt, um endlich aus dem &#62; Gefängnis des Schweigens auszubrechen. &#62;  &#62; Die Reaktionen der Familie sind wie erwartet. &#62;  &#62; Doch die eigentliche Verarbeitung seiner Kindheit fängt &#62; damit erst an. &#62;  &#62; Mit gesunder Wut und Empörung steigt er aus der Opferrolle &#62; aus.</p>
<p> </p>
<p>P.S.: Katharina Micada spielt meines Wissens sehr schön &#8220;singende Säge&#8221;!! auf YouTube kann man sie sich reinziehn.</p>
<p>Norbert Denef ist nicht Künstler, wie die anderen Personen auf dieser Seite, sondern Überlebender!!!</p>
<p>Norbert Denef benötigt Unterstützerinnen, um vor dem Gerichtshof für Menschenrechte zu klagen:</p>
<p>norbert@denef.com</p>
<p>http://norbert.denef.com (?)</p>
<p>setzt euch mit ihm in Verbindung, insbesondere falls ihr euch mit Klagen an diesen Gerichtshof auskennt!!!</p>
<p>Er verkauft sein oben genanntes Buch für nur €10,- damit er für die Klage und die Vorbereitung das nötige Geld hat!</p>
<p> </p>
<p>Alle, welche der Meinung sind, keine Kinderficker zu sein, mögen sich für die Rechte von Kindern einsetzen und dazu gehört:</p>
<p>das Recht zu jedem Zeitpunkt &#8211; auch Jahrzehnte nach den Taten, Klage zu erheben!!!</p>
<p>das Recht die Vergewaltiger/Folterer/Misshandler verklagen und öffentlich bestrafen zu können!!!</p>
<p>das Recht die erlittenen sexuellen, körperlichen und psychischen Qualen anprangern zu dürfen!!!</p>
<p> </p>
<p>Was, Kinderficken ist eine normale, gute, pädagofisch-wertvolle und schützenswürdige Maßnahme, um gute deutsche Bundesbürger zu schaffen?</p>
<p>Die Ablehnung der Petition von Norbert Denef -durch unsere Volksvertreter- habe ich so interpretiert.</p>
<p> </p>
<p>In den &#8220;Waldorfschulen&#8221;, bei der &#8220;Christen Gemeinschaft&#8221; (Pfarrer: Ingwer Mommsen &#8211; der hat mich zweimal auf dem Vogelhof belästigt: 1.x fingerte er an meinem Kopf herum &#8211; ich tauchte weg; 2.x ~eine Stunde später, legte er &#8220;in aller Öffentlichkeit&#8221; seine Hände auf meine Schultern und drückte mich an sich &#8211; ich lief weg und stellte mich zwischen zwei Mädchen; meine Gebärerin meinte später: &#8220;warum bist Du weggelaufen, es ist doch schön, dass der Herr Mommsen Dich mag!&#8221;) und in vielen &#8220;Ökoprojekten&#8221; wimmelt es nur so von Kinderfickern und Kinderfickerinnen; einige Vorzeige-Frauen:</p>
<p><strong>Gerhild Martens</strong>, Eurhythmistin, Patentante meines Bruders, Freundin meiner Eltern, Wohnorte: Schloss Alfter; Alfter; bei Weimar; Ehefrau eines Sprachgestalters &#8211; der entweder ein normaler Kinderficker oder ein Zeugungsunfähiger ist (wenn Letzteres: warum alles auf Lüge aufbauen?);</p>
<p><strong>Heidi Friedrich</strong>, <em>nicht die Kabaretistin aus Köln (könnten aber durchaus: sehr verwandt sein &#8211; Graz, A)</em>, Hausfrau, USA, Wohnorte: Raum-Stuttgart bis Mai 1972; Freiburg im Breisgau; spätestens ab Frühjahr 1977 Bodenseekreis: Oberstenweiler; Weildorf; Schapuch; Überlingen, Sie war -obwohl man über mich berichtete: ich sei verstorben- auf der Pfingst-Jugend-Tagung 1992 der Christen Gemeinschaft in der Waldorfschule Bochum, um es zu organisieren, dass man an mir -wärend ich im Komarausch bin- ~250Mädchen begattet/sich begatten lässt &#8211; (von denen zahlreich in Alfter im Nov./Dez.1987 in Produktion gingen, also Entbindungen: ~6. bis 9.Aug.1988_) &#8211; dadurch Entbindungen: 27.Jan. bis 3.März 1993 &#8211; diese Mädchen wurden dann im Aug.1995 vermehrt; Ex-Ehefrau eines Sprachgestalters: Heinz Friedrich der aus Austria stammt und höchstwahrscheinlich mit der Familie Unterweger verwandt ist;</p>
<p> </p>
<p>Jette Unterweger geborene Henriette Richter-Röhl*9.Jan.1982 Ost-Berlin/DDR, gezeugt in Wernstein/Bayern/BRD, ich bin ihr leiblicher Vater &#8211; nun hasst sie mich, weil sie mich liebt.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[den mobbade och språket]]></title>
<link>http://gredemo.wordpress.com/2009/01/15/den-mobbade-och-spraket/</link>
<pubDate>Thu, 15 Jan 2009 11:09:16 +0000</pubDate>
<dc:creator>Gustaf Redemo</dc:creator>
<guid>http://gredemo.wordpress.com/2009/01/15/den-mobbade-och-spraket/</guid>
<description><![CDATA[Att språket är makt är en klassisk iakttagelse och ständigt märker man dess relevans. Framförallt nä]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Att språket är makt är en klassisk iakttagelse och ständigt märker man dess relevans. Framförallt när man som jag befinner mig i ett land där jag inte behärskar språket till fullo, vilket gör att jag förlorar varje gräl.</p>
<p>Dålig språkfärdighet gör en svag i direkta skärmytslingar. Jag har inte riktigt behövt begrunda det tidigare, då situationerna jag hamnat i inte har krävt detta. Men nu har det inträffat en konflikt på jobbet, som jag själv tog steget, kanske snavade, att inleda.</p>
<p><!--more-->Jag tror på konfrontation. Med språkets hjälp kan man attackera och resonera och skapa samförståelse. Där språket upphör kommer skriket. Detta förutsätter dock att den andre är villig att diskutera.</p>
<p>På mitt jobb har jag länge känt mig olustig kring vissa personer. Det har varit otydligt och mer än känsla än en verklig upplevelse. Förvisso hade visso kommentarer skett, men inget konkret. Jag brydde mig inte särskilt heller. Om de inte gillar mig så är det deras ensak. Men vad man tycker om en annan person blir endast viktigt när etiketten inte följs. Det handlar om att vara artig och bete sig belevat.</p>
<p>Det finns en zenbuddhistisk historia om en munk som kommer till ett kloster där en drake stör ordningen. Han blir ombedd att hjälpa till och gör detta. Efter en tid försvinner draken och man frågar honom hur han lyckats. Det var en fråga om etikett, svarar han.</p>
<p>På mitt jobb finns det en drake och den stör som fan och ingen vill konfrontera den. En syndabock är utsedd, en ung tjej, vilket dock inte ska ses som konstigt då vi bara är två killar på arbetsplatsen och utöver jag och chefen är alla under 25 år. Tjejen väljer ut de hon gillar och de hon inte gillar. De hon inte gillar ignorerar hon och ger onda ögat. Det visade sig att det inte bara var jag som kände mig olustig. Den känslan gick igenom hela laget. Och just genom konfrontationen kom det i öppen dager för mig.</p>
<p>Det var en skitsak som skedde. Jag hade inte hunnit skriva in en reservation i datorn och hade lagt den överst på högen med de andra reservationerna. Dagen efter var det den enda som inte var gjord. Den hade legat på hennes plats och jag sa till henne om detta. Hon attackerade direkt och jag blev alldeles svag och försökte försvara mig verbalt. Det gick självklart inte.</p>
<p>Denna lilla skärmytsling bidrog till att andra som hade sett på reagerade, inte öppet, utan genom att komma efteråt och berätta för mig om sina problem med henne och de berättade även historian om innan jag kommit dit med andra som hade slutat och hon beskylldes som skyldig.</p>
<p>Det hela för mig var intressantast genom den fysiska reaktion jag hade när jag konfronterade henne. Det är ingen stor tjej, mager och tanig. Bra munläder dock och jag förstod direkt att skulle jag fortsätta att konfrontera henne vore det omöjligt att göra det verbalt. Jag skulle besegras direkt. List var alltså tvunget att använda i spelet och jag är ingen listig person. Så tålamod får därför vara min metod och övning i list. Att jag inte var ensam om att känna denna olust gjorde mig stärkt i min roll av att inte vara ensam utsatt, samt att det stärkte de andra också att de plötsligt också såg att de inte var ensamma.</p>
<p>Den viktigaste lärdomen för mig hitintills är av generellare slag och det är just hur viktig språkbehärskningen är och hur svag man är i det mänskliga samhället när man inte tillåts eller kan föra sin talan. Det fick man att reflektera över invandrarens vardag på ett helt nytt sätt och hur utsatt man är. Jag fick t.ex. höra, av en annan i all välmening, att jag hade gjort ett fel och att det var p.g.a. en kulturskillnad mellan tysk och svensk tradition, vilket så klart är skitsnack, men likväl anfördes det.</p>
<p>När etiketten följs på en arbetsplats, i en skola eller i en familj uppstår inte dessa problem. Den är till för att skydda svagare mot de som är starkare, alltså i det här fallet är den starkare en 50 kilos tjej och den svagare en 75 kilo kille.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Showdown im Iran]]></title>
<link>http://nokturnaltimes.wordpress.com/2009/01/15/showdown-im-iran/</link>
<pubDate>Thu, 15 Jan 2009 10:43:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>Autor</dc:creator>
<guid>http://nokturnaltimes.wordpress.com/2009/01/15/showdown-im-iran/</guid>
<description><![CDATA[Die USA und der Iran haben sich in Positionen manövriert, die kaum noch einen Ausweg zulassen und ge]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><span style='text-align:center;display:block;'><object width='400' height='330' type='application/x-shockwave-flash' data='http://video.google.com/googleplayer.swf?docId=-7558715162142895438'><param name='allowScriptAccess' value='never' /><param name='movie' value='http://video.google.com/googleplayer.swf?docId=-7558715162142895438'/><param name='quality' value='best'/><param name='bgcolor' value='#ffffff' /><param name='scale' value='noScale' /><param name='wmode' value='window'/></object></span></p>
<p><span style="display:inline;">Die USA und der Iran haben sich in Positionen manövriert, die kaum noch einen Ausweg zulassen und geradewegs auf einen neuen Krieg am Golf zusteuern. Die Dokumentation zeigt die starren Haltungen der Hardliner auf beiden Seiten. Zu Wort kommt General Jafari, stellvertretender Leiter des Nationalen Sicherheitsrates im Iran. &#8220;Jedem, der uns angreift, wird es Leid tun&#8221;, sagt er in seinem ersten Fernsehinterview. Jafari war vor einem Jahr Ziel einer Razzia amerikanischer Spezialeinheiten im Irak, weil er dort angeblich Terroristen trainiert und unterstützt habe. Jafari entkam und saß wenige Monate später bei einer internationalen Konferenz US-Außenministerin Condoleezza Rice gegenüber. </span></p>
<p><span style="display:inline;">Auf der anderen Seite, in Washington, werden die Stimmen der Falken immer lauter, die noch vor Ende der Amtszeit von George W. Bush den Einmarsch in den Iran fordern. &#8220;Die Diplomatie versagt, dem Iran muss eine Lektion erteilt werden&#8221;, sagen sie. Dezidiert zeigt die Dokumentation die geheimen Strategien auf, mit denen beide Seiten die Situation eskalieren lassen. Teheran unterstützt mit Waffen und Sprengstoff massiv Terroristen im Irak. Die USA dagegen schützen und stärken die MEK, eine fast vergessene, ebenso extremistische Splittergruppe von Mujaheddin im Irak und Iran, um das Land zu destabilisieren und die Regierung in Teheran zu schwächen. </span></p>
<p><span style="display:inline;">Der Konfrontationskurs Washingtons und der Einmarsch in den Irak hat die Reformkräfte im Iran geschwächt und maßgeblich dazu beigetragen, den Hardliner Ahmadineschad in Teheran an die Macht zu bringen, so eine These des Films. Die Kriege am Golf haben den Mittleren Osten gravierend verändert, sagen Analysten &#8211; zugunsten des Irans. Kein Wunder, dass genau jene Falken, die Amerika in den Irakkrieg trieben, auch jetzt wieder die Kriegstrommel schlagen. Nur das Desaster im Irak habe verhindert, so der Iran-Experte Hillary Mann, dass schon heute amerikanische Soldaten im Iran stehen.</span></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[ORF Konfrontation Strache und Faymann: so nah und doch so fern]]></title>
<link>http://gogal.wordpress.com/2008/09/17/orf-konfrontation-strache-und-faymann-so-nah-und-doch-so-fern/</link>
<pubDate>Wed, 17 Sep 2008 08:11:39 +0000</pubDate>
<dc:creator>Simon</dc:creator>
<guid>http://gogal.wordpress.com/2008/09/17/orf-konfrontation-strache-und-faymann-so-nah-und-doch-so-fern/</guid>
<description><![CDATA[Am Dienstag Abend kam es im ORF zur Konfrontation Strache vs Faymann. Moderatorin Thurnher gab die T]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Am Dienstag Abend kam es im ORF zur Konfrontation <a href="http://www.hcstrache.at/08/">Strache</a> vs <a href="http://www.das-ist-faymann.at/">Faymann</a>. Moderatorin Thurnher gab die Themen vor, was sie während der Sendung einmal ausdrücklich klar machen musste. Denn zu oft wich vor allem Strache konkreten Fragen und thematischen Vorgaben aus, holte die Vergangenheit vor den Vorhang. Klar, seine Strategie ist das Aufzeigen von Verfehlungen der großen Koalition in den letzten zwei Jahren. Als er dann, ohne vorher seine Hand gehoben und wie ein braver Schüler aufgezeigt zu haben, <a href="http://derstandard.at/?url=/?id=1220457958606">Bawag II</a> ansprach, wurde es Turnher zu wild.<!--more--><br />
Aus aktuellem Anlass begann die Diskussion mit dem drohenden Zusammenbrechen der Finanzmärkte, copyright US-Markt. Faymann: Kaufkraft soll angekurbelt werden, Bildung sowie F&#38;E stärken; außerdem profitiert österreichs Wirtschaft von der EU-Erweiterung nach Osteuropa. Strache: die FPÖ fordere seit zwei Jahren, etwas dagegen zu unternehmen. &#8211; Aha, die Partei hat entweder die besten Analysten oder Insiderinfos.<br />
Weiter gings mit der Einführung eines Pensionistenpreisindex (ein eigener Warenkorb für Pensionisten) und Stärkung der <a href="https://brokerjet.ecetra.com/at/invest_and_make_provisions/provision/3_columns/">dritten Säule der Pensionsvorsorge</a>, Halbierung der MWSt (oder, wenns nach Faymann ginge, der Lebensmittel), Abschaffung der Studiengebühren. FPÖ liegt hier auf SPÖ-Linie, weil sie diese Anträge schon in der Vergangenheit gestellt habe. Faymann will die Finanzierung seines Entlastungsprogrammes durch die 1,5 Mrd Euro Mehreinnahmen sichern (Wollen wir einmal Molterer fragen <a href="http://www.youtube.com/watch?v=A3WS_ReXZRs">ob das reicht</a>?). Auf inhaltlicher Ebene passts zwischen den beiden.<br />
Der Großteil der gestrigen Konfrontation drehte sich freilich um den Faktor Ausländer, mit dem Strache jedes Problem multipliziert und Faymann sich und der SPÖ als Fehler vorwirft, nicht schon vor längerer Zeit mit den Dividieren begonnen zu haben. Strache bringe immer wieder falsche Zahlen, denn nicht 2.500 sondern nur 700 von 10.000 wiener Gemeindewohnungen, die jährlich vergeben werden, gehen an ausländische Stadtbürger. Die FPÖ rechnet da aber gleich diejenigen ein, die zu Unrecht die österreichische Staatsbürgerschaft tragen &#8211; Insiderinfos, siehe oben. Strache will die Verbotsgesetze abschaffen, schwachsinnigen Meinungen mit guten Argumenten entgegnen. Er sieht Österreicher als Bürger zweiter Klasse, Anschläge auf Staatsbürgerrechte, bemüht sich aber schon im nächsten Satz als Verfechter der <a href="http://de.wikipedia.org/wiki/Europ%C3%A4ische_Menschenrechtskonvention">EMRK</a>, indem er das Recht auf Heimat, sehr richtig, als Menschenrecht, sprich <a href="http://de.wikipedia.org/wiki/Jedermannrecht">Jedermannsrecht</a>, erkennt. Faymann wirft ihm Sager wie &#8220;Willst eine Wohnung haben, musst ein Kopftuch tragen&#8221; und Verharmlosung der <a href="http://www.kleinezeitung.at/steiermark/graz/graz/709261/index.do">Winter-Aussagen</a> vor, will strenge Verbotsgesetze und schließt eine Koalition mit dieser FPÖ aus.</p>
<p>Auffällig: Strache diskutierte ruhig und unterbrach selten. Thurnher wirkte nervös als das Thema Bawag II ins Spiel gebracht wurde.  Faymann zeigte sich bestimmt und mit dosierter Aggressivität. <a href="http://www.whathaseuropedone.eu/">EU anyone</a>?</p>
<p>Entscheidungshilfe für unentschlossene Wähler? Um einen berühmten Zauberer zu zitieren, &#8220;Es kommt nicht darauf an, worin ihr euch ähnelt, sondern worin ihr euch unterscheidet.&#8221;</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[ORF TV-Konfrontation: Heinz Christian Strache (FPÖ) gegen  Alexander Van der Bellen (Grüne) ]]></title>
<link>http://lebensgefahr.wordpress.com/2008/09/11/orf-tv-konfrontation-heinz-christian-strache-fpo-gegen-alexander-van-der-bellen-grune/</link>
<pubDate>Thu, 11 Sep 2008 20:51:31 +0000</pubDate>
<dc:creator>Christian Muhr</dc:creator>
<guid>http://lebensgefahr.wordpress.com/2008/09/11/orf-tv-konfrontation-heinz-christian-strache-fpo-gegen-alexander-van-der-bellen-grune/</guid>
<description><![CDATA[Unter der Leitung von Moderatorin Ingrid Thurnherr verlief die TV-Konfrontation im ORF zwischen dem ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><!--[if gte mso 9]&#62;  Normal 0 21       MicrosoftInternetExplorer4  &#60;![endif]--> <span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Unter der Leitung von Moderatorin Ingrid Thurnherr verlief die TV-Konfrontation im ORF zwischen dem Bundesparteiobmann der FPÖ, H. C. Strache, und Grünen-Chef Alexander Van der Bellen von den Grünen eigentlich so, wie man sie erwartet hatte. Nachdem es die beiden Parteien sind, deren Programme am konträrsten zueinander stehen, gab es kaum bis gar keine Überschneidungen:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Prof. Van der Bellen lobte auf sarkastische Art die Gespräche über die Senkung der Mehrwertssteuer auf Nahrungsmittel als „Wachteleier“-Koalition, weil bisher nur 12 Ausnahmen für die Senkung aufgelistet wurden und zudem solche Raritäten wie Steak vom Kobe-Rind oder Elchkäse aus Schweden nicht darauf zu finden waren. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Überhaupt präsentierte sich „vdb“ – wie der Grünen Obmann selbst immer wieder nennt – sehr angriffslustig und weitaus sarkastischer, als er es noch im Gespräch mit Jörg Haider vom BZÖ war. Er griff seinen Kontrahenten Strache immer wieder an, der überraschenderweise öfters in der Deckung war als sonst und sich verteidigen musste. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">FPÖ-Chef Strache wiederum wollte den Kompromissvorschlag, den er mit Werner Faymann von der SPÖ ausgehandelt, loben, was der Professor vor allem im ersten Teil des Gesprächs zu verhindern wusste. Dann kam ein für Strache typisches Manöver, in dem er die Van der Bellen und die Grünen per se auf verschiedenste Weise angriff. Leider verhallten diese in Straches Redeschwall, weil er zu viele Punkte auf einmal vortrug und zu schnell über die Themen wechselte. Dadurch verlor er Punkte, die er vielleicht bei einem späteren Zeitpunkt hätte gebrauchen können.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Der von H. C. Strache angesprochene Punkt mit dem Tierschützer, der aufgrund des „Mafia“-Paragraphen verhaftet wurde in Untersuchungshaft saß, konnte Prof. Van der Bellen hinreichend erklären. Er betonte, dass trotz der langen Untersuchungshaft aufgrund dürftigen Indizien noch immer zu keiner konkreten Anklage gekommen war. Außerdem sei dieser Paragraph eigentlich eingeführt worden, um gegen das organisierte Verbrechen wie Waffen-, Drogen oder Menschenhandel, Prostitution und ähnlichem vorzugehen. Stattdessen hatte man Tierschützer eingesperrt, für die immer noch die Unschuldsvermutung bestehe, auch, wenn diese schon als militant vorverurteilt worden sind. Nachdem aber noch keine konkrete Verhandlung, ja Anklage, stattgefunden hatte, dürfte man mit diesen „unbescholtenen Bürgern“ nicht so umgehen.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Man ging über zur Asyl- und Fremdenpolitik, wo die Positionen nicht gegensätzlicher sein konnten. Die FPÖ steht für einen Zuwanderungsstopp, weil damit zu sehr Missbrauch betrieben wurde, und dies zu Lasten der Inländer gehe. Der FPÖ-Chef selbst sagte, dass er tolerant gegenüber anderen sei, aber das inländerfreundlich nicht gleich ausländerfeindlich bedeutet. Frau Thurnherr sprach Strache darauf an, wie seine Toleranz mit dem Protestmarsch gegen einen Moscheebau mit Minarett in Köln zusammenpassen würde. Worauf H. C. Strache entgegnete, dass er gegen den Moscheebau sei, weil sie als politisches Siegessymbol nichts im christlichen Raum zu suchen habe. Das war sicherlich das Highlight der Diskussion: Van der Bellen hat damit gar keine Probleme, weil es nur in Wien und in Tirol eine Moschee gäbe und eine weitere geplant wäre. Außerdem erzählte der Professor die Anekdote, dass er Lutheraner sei, und diese auch erst 200 Jahre später Gotteshäuser mit Kirchtürmen bauen durften. So kam auch seine Frage an den FPÖ-Obmann, ob er denn Angst vor Moscheen hätte.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Eingeleitet war die Frage von der Moderatorin an den Bundesparteiobmann der FPÖ damit, ob er denn gläubig sei. Heinz Christian Strache verwies darauf, dass er gläubiger Katholik wäre, aber nicht jeden Sonntag in der Kirche das Gebet praktiziere.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Alexander Van der Bellen fragte seinen „Intimfeind“ und das Publikum, vor wem er und seine Männer denn so Angst hätten, was dazu führte, dass er Strache die Grüne Jugend kritisierte, die mit einem Werbeslogan Österreich als Nation und die Kirche durch den Dreck gezogen haben.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">VDB sagte, dass er mit der Wort- und Plakatwahl der Jungen Grünen nicht glücklich sei und ihnen „den Kopf gewaschen hätte“. Aber er würde sich immer für die Jugend einsetzen, und ihm wäre es lieber, dass sie solche Sachen machen, als mit Hitlergruß und rassistischen Sprüchen auf FPÖ Veranstaltungen zu verkehren. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">In der Hitze des darauf folgenden Wortgefechtes kamen unter anderem die Themen Vaterlandsverrat von der FPÖ gegenüber Rassismus und Fremdenhetze von den Grünen.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Irgendwie schien es mir, als ob beide in gewissen, schon etwas eingerosteten Schemen steckten und mit Argumenten kamen, die jeder vom anderen schon seit Jahren bringt. Es war wenig Neues dabei, aber die Art und Weise war sehr untergriffig, was mich insofern überraschte, weil Prof. Van der Bellen sich auf ein solches Niveau eher selten einlässt. Trotzdem und vielleicht gerade deswegen war der Aufruf vom Chef der Grünen wichtig, dass die Unentschlossenen sich überlegen sollen, ob sie verkürzt einen Vizekanzler Strache oder einen Vizekanzler Van der Bellen wollen, mit allem, was dazu gehört. Darüber sollte man zumindest nachdenken und ist ein guter Denkanstoss, wenn es am 28. September zu den Wahlurnen geht…</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:right;" align="right"><span style="font-size:14pt;font-family:&#34;">Christian Muhr, Österreich</span></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Wollen wir die Katastrophe?]]></title>
<link>http://astrologieklassisch.wordpress.com/2008/09/02/wollen-wir-die-katastrophe/</link>
<pubDate>Tue, 02 Sep 2008 08:30:43 +0000</pubDate>
<dc:creator>Holger Roehlig</dc:creator>
<guid>http://astrologieklassisch.wordpress.com/2008/09/02/wollen-wir-die-katastrophe/</guid>
<description><![CDATA[Panorama sendet einen sehr informativen Film (Das Video dauert 7:58 Minuten) über den Katastrophenku]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Panorama sendet einen <a href="http://daserste.ndr.de/panorama/media/krieg100.html">sehr informativen Film </a> (Das Video dauert 7:58 Minuten) über den Katastrophenkurs, den<em> unsere</em> Regierung steuert.</p>
<p>Der Film ist angesichts der sonstigen Mainstream- Medienlandschaft wie ein Quell in der Wüste. Das einzig zu Bemängelnde ist der Titel, der eine Verniedlichung ist:</p>
<blockquote>
<h1>Neuer kalter Krieg? – Deutschlands riskanter Kurs</h1>
</blockquote>
<p>denn es droht schlimmstenfalls nicht etwa nur ein &#8220;Kalter Krieg&#8221;. <a href="http://www.islampress.de/2008/8/30/das-geschwaetz-vom-kalten-krieg">Es droht viel Schlimmeres.</a><br />
Mit aller Gewalt will die gelernte Sekretärin für Agitation und Propaganda Frau Dr. M. (Ist eigentlich ihre Doktorarbeit wieder auffindbar?) Georgien in die NATO holen.</p>
<p>Georgien wurde von Deutschland ein Kriegsschiff geschenkt.</p>
<p>Vor wenigen Wochen noch waren Angehörige der Bundeswehr in offizieller Mission in Georgien.</p>
<p>Falls Georgien erneut einen Krieg mit Russland beginnt und gleichzeitig in der NATO ist haben wir aufgrund Artikel 5 Natovertrag Krieg mit Russland. Welche Interessen vertritt Merkel? Wie lautet ihr Amtseid?</p>
<ul>
<li>Die <a href="http://astrologieklassisch.wordpress.com/2008/08/28/aachener-friedenspreis-ev-stellte-strafanzeige-gegen-kanzlerin-und-verteidigungsminister/">NATO-Doktrin</a> wurde verändert. Es verschlägt den Atem, was in ihr steht.</li>
<li>Der <a href="http://astrologieklassisch.wordpress.com/2008/07/09/militarisierung-eu-verplichtet-zur-aufrustung/">Reformvertrag (EU-Verfassung, Vertrag von Lissabon verpflichtet zur Militarisierung,</a> Aufrüstung</li>
<li>Die Bundeswehr hat gleichfalls eine <a href="http://astrologieklassisch.wordpress.com/2008/08/28/aachener-friedenspreis-ev-stellte-strafanzeige-gegen-kanzlerin-und-verteidigungsminister/">neue Doktrin</a>. (BW als Interventionsarmee.)</li>
</ul>
<p>Wir sind das Volk. Wir wollen keine Katastrophe. Es ist verwunderlich wie Massenmedien berichten (<a href="http://astrologieklassisch.wordpress.com/2008/08/31/das-ard-interview-mit-putin-vom-29082008-unzensiert-kursive-stellen-wurden-von-ard-zensiert/">Beispiel</a>). Wir ergreifen vielleicht die Chancen</p>
<ul>
<li>uns mittels Medien  zu informieren, die vollständig, genau und wahr berichten</li>
<li>oder uns aufmerksam aus <a href="http://astrologieklassisch.wordpress.com/2008/08/23/audiatur-et-altera-pars-man-hore-auch-die-andere-seite/"><em>verschiedenen</em></a> Quellen die Informationen zusammenzusuchen.</li>
</ul>
<p>Wir haben einige Wahlen (Landtagswahlen und Bundestagswahl) vor uns. Ich gehe garantiert wählen und sei es auch nur um meinen Stimmzettel ungültig zu machen, denn jeder, der nicht zur Wahl geht stärkt das etablierte Politkartell. (Angenommen nur 10 % gehen wählen und von denen stimmen 6 für Partei X dann gilt diese Partei als zu 60 % gewählt weil die Nichtwähler einfach unter den Tisch fallen.)<br />
Eine Partei, die ich wähle, muss als Minimalvoraussetzung &#8220;Abzug der Bundeswehr aus Afghanistan&#8221; bieten und sie muss glaubwürdig für Spannungsabbau eintreten. Unsere gegenwärtige Regierung betreibt Konfliktverschärfung, leider.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Abd al Haqq Kielan hos DO ]]></title>
<link>http://leffe45.wordpress.com/2008/08/04/abd-al-haqq-kielan-hos-do/</link>
<pubDate>Mon, 04 Aug 2008 13:50:48 +0000</pubDate>
<dc:creator>leffe45</dc:creator>
<guid>http://leffe45.wordpress.com/2008/08/04/abd-al-haqq-kielan-hos-do/</guid>
<description><![CDATA[Vid anmälningstillfället uppges den folkpartistiska riksdagsledamoten ha sagt till polisen att plånb]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Vid anmälningstillfället uppges den folkpartistiska riksdagsledamoten ha sagt till polisen att plånboken stulits av en muslim bara för att hon är judinna. </p>
<p>– Vad vi behöver i världen är inte en ökad konfrontation bland olika människogrupper, säger Abd al Haqq Kielan. </p>
<p>Omkring 1,3 miljarder människor i världen är muslimer, cirka 400 000 av dem bor i Sverige. </p>
<p>”Omdömeslöst”<br />
– Det är helt enkelt ytterst omdömeslöst. Jag förstår inte hur man kan säga så som hon gör. </p>
<p>Abd al Haqq Kielan är med i en referensgrupp hos diskrimineringsombudsmannen, DO. </p>
<p>Bor det 400 000 muslimer i Sverige????<br />
&#8220;Vad vi behöver i världen är inte en ökad konfrontation bland olika människogrupper, säger Abd al Haqq Kielan.&#8221; Absolut, tala om det för dina kränkta vänner och inte minst dig själv.</p>
<p>Skall denna referensgrupp hos DO månne diskutera en fortsättning på den blasfemi-brott rekomendation som FN föreslog? Då är ju Kielan rätt person. </p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Die Angst vor der Wahrheit.]]></title>
<link>http://just4ikarus.wordpress.com/2008/07/08/die-angst-vor-der-wahrheit/</link>
<pubDate>Tue, 08 Jul 2008 09:46:26 +0000</pubDate>
<dc:creator>Dominik</dc:creator>
<guid>http://just4ikarus.wordpress.com/2008/07/08/die-angst-vor-der-wahrheit/</guid>
<description><![CDATA[Ein interessant-überraschender Kommentar (in der Realwelt) hat mich schmunzeln, aber auch nachdenkli]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Ein interessant-überraschender Kommentar (in der Realwelt) hat mich schmunzeln, aber auch nachdenklich werden machen. &#8220;Stellst das dann wieder ins Internet &#8230;&#8221; Alles war eine Anspielung auf meinen Text über den <a href="http://just4ikarus.wordpress.com/2008/04/18/zivildienst/">Zivildienst</a>. Ich wusste schon seit längerem, dass diese eine Person, eine von mir sehr geachtete Person, diesen Text gelesen hat. Und doch stößt es ihm scheinbar auf, dass ich das geschrieben habe.</p>
<p>Warum? Natürlich macht mich das Gefühl, dass die ganze Welt mitliest, schwummrig. Nein, nicht die ganze Welt. Viel schrecklicher ist für mich der Gedanke, das mir bekannte Menschen meinen Blog lesen. Wenn mir das irgenwie zu Ohren kommt, möchte ich am liebsten mein Kunstwerk, meine gesammelten Werke, meinen Blog löschen. Alles löschen und meine Identität im Web 2.0 (so gut es eben geht) verschwinden lassen. Doch ich entscheide mich immer wieder dagegen, da doch unzählige Arbeitsstunden für diesen Blog schon draufgingen und mein Herz an ihm hängt.</p>
<p>Warum schlägt dieser Text, nach über zwei Monaten, noch solche Wellen? Ich weiß, dass dieser Eintrag keine Werbung für den Zivildienst bei meiner ehemaligen Zivildiensteinsatzstelle ist. Das war mir bewusst. Und ich wiederhole das auch gerne. Wenn jemand einen Zivildienst machen möchte, und mit alten oder geistig- bzw. körperlich beeinträchtigten Personen arbeiten will, der sollte nicht die selbe Zivildiensteinsatzstelle wählen. Ich habe das erst zu spät erkannt, dachte, durch die eine odere andere Aufgabe doch noch meine soziale Ader ausleben zu dürfen, aber es kam doch nicht dazu. Ich lauschte immer wissbegierig die Berichte anderer Freunde, die im Krankenhaus oder in einem Behindertenwohn- und Arbeitszentrum arbeiteten. Und ich konnten nur erzählen, wie viele Rechnungen ich einkuvertiert hatte. Ich sage ja nichts gegen diese überaus soziale Organisation selbst. Es ist großartig, dass es sie gibt. Ohne sie wäre für viele ein halbwegs normales Leben unmöglich. Nur könnte meine ehemalige Zivildiensteinsatzstelle meine damaligen Aufgaben auch ohne Zivildiener darbringen.</p>
<p>Sei mein Text nun eine Antiwerbung für jeden jungen Mann, der einen Zivildienstjob sucht? Ich glaube nicht. So groß, so bekannt ist der Blog nun auch wieder nicht. Es ist doch nur ein Tatsachenbericht, ein Text, der nur die Wahrheit, also meine subjektive Wahrheit, meine Wahrnehmung widerspiegelt. Und natürlich habe ich in meinem Zivildienst auch Dinge gelernt, die lange für mich wichtig sein werden. Einzig und alleine die Aufgaben, die mir gestellt wurden, empfand ich als wenig sozial. Wenn jemand Angst vor der Wahrheit hat, soll er es mir sagen. Soll mir erklären, warum ich das und jenes nicht schreiben <span style="text-decoration:line-through;">darf</span> soll. Warum dieser oder jener Text offline gehen soll. Wahrscheinlich zeige ich auch Verständnis dafür, würde den Text offline nehmen, und die Begründung stattdessen online.</p>
<p>Aber mir ist eine richtige Konfrontation, eine richtige Kommunikation lieber als beiläufig eingeworfene Sätze. Soviel dazu. <em>//Und wenn sich jetzt jemand angesprochen fühlt, kann er mir gerne eine E-Mail schreiben. Einfach auf das zweite (kleiner Bild) in der rechten Sidebar klicken.</em></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[De flyr från en persona non grata ]]></title>
<link>http://momenttwentytwo.wordpress.com/2008/05/28/de-flyr-fran-en-persona-non-grata/</link>
<pubDate>Wed, 28 May 2008 09:31:38 +0000</pubDate>
<dc:creator>Torrisen</dc:creator>
<guid>http://momenttwentytwo.wordpress.com/2008/05/28/de-flyr-fran-en-persona-non-grata/</guid>
<description><![CDATA[&#8220;Vad är det för fel på dig?&#8221;, kände jag att hon tänkte. Jag mötte en av mina släktingar ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[&#8220;Vad är det för fel på dig?&#8221;, kände jag att hon tänkte. Jag mötte en av mina släktingar ]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Spieglein, Spieglein ...]]></title>
<link>http://daor.wordpress.com/2008/05/08/spieglein-spieglein/</link>
<pubDate>Thu, 08 May 2008 20:25:10 +0000</pubDate>
<dc:creator>daor</dc:creator>
<guid>http://daor.wordpress.com/2008/05/08/spieglein-spieglein/</guid>
<description><![CDATA[Ich habe es gewagt. Den Spiegel vor mein Gesicht gehalten zu bekommen und hinein zu sehen. Fehler zu]]></description>
<content:encoded><![CDATA[Ich habe es gewagt. Den Spiegel vor mein Gesicht gehalten zu bekommen und hinein zu sehen. Fehler zu]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Staying up planning the downfall of your corrupted system]]></title>
<link>http://linneas.wordpress.com/2008/04/02/staying-up-planning-the-downfall-of-your-corrupted-system/</link>
<pubDate>Wed, 02 Apr 2008 11:28:02 +0000</pubDate>
<dc:creator>linnea</dc:creator>
<guid>http://linneas.wordpress.com/2008/04/02/staying-up-planning-the-downfall-of-your-corrupted-system/</guid>
<description><![CDATA[Har nu läst schulmans nya blogg på 1000apor. I bloggen publiceras alla sms de tar emot och skickar, ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Har nu läst schulmans nya <a target="_blank" href="http://www.1000apor.se/schulman-sms/">blogg</a> på 1000apor. I bloggen publiceras alla sms de tar emot och skickar, helt ocensurerat. På samma gång som smset landar i inkorgen landar det i bloggen. Vilken sjuk grej ändå? att fläka ut sitt privatliv på det sättet. Jag älskar det dock, det är helt fantastiskt. Igår var det någon som ville jävlas med Calle och skickade ett &#8220;hur går det med kondylomen?&#8221;-sms. Det var roligt.</p>
<p>Iallafall, jag har tänkt på det. vad praktiskt det skulle vara, iallafall för min del. Det finns ingenting jag avskyr så mycket som folk som vill ta diskutioner och konfrontationer via sms eller på internet. Som tror att man reder ut en konflikt genom att skriva ner det i ett fegt sms och skicka iväg det. Och sen förväntar sig att det är utrett och att det inte blir pinsamt nästa gång man ses. Jo jävlar, jag ska göra det pinsamt. Jag HATAR sånt, jävla töntar. Jag är sjukligt konflikträdd själv men att inte kunna ta det med personen som irriterar mig öga mot öga, eller åtminstonde över telefon är något jag inte kommer mig för. Jag förstår inte varför man inte vill ha saken sagt,om det är simla jobbigt att man måste få det ur sig. Varför vill man inte få det uträtt once and for all istället för att anta att allt är okej eftersom att man textade iväg sin ilska? Nästa gång någon skickar ett sånt sms till mig tänker jag bara ignorera det, ignorera, ignorera. hah! </p>
<p>Eller, kanske göra som Alex och Calle. Vem vill ha sina fegisbråk publicerade på internet?</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Pfannkuchengesicht]]></title>
<link>http://karibale.wordpress.com/2008/02/11/pfannkuchengesicht/</link>
<pubDate>Mon, 11 Feb 2008 07:39:56 +0000</pubDate>
<dc:creator>Mrs. Karibale</dc:creator>
<guid>http://karibale.wordpress.com/2008/02/11/pfannkuchengesicht/</guid>
<description><![CDATA[Ich habe gerade ein rotgeheultes Pfannkuchengesicht, Augen so dick wie Pflaumen und so rot wie die e]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Ich habe gerade ein rotgeheultes Pfannkuchengesicht, Augen so dick wie Pflaumen und so rot wie die eines Albino-Kanickels. Kurz gesagt: ich schau furchtbar aus!</p>
<p>Ich habe mich gestern der Vergangenheit gestellt, denn ich wusste ganz genau,  dass ich trotzdem leiden werde, ob ich nun mit ihm spreche, oder einfach nur seine E-Mail mit seinem &#8220;Hilferuf&#8221; vor Augen hab. Also habe ich angerufen &#8230; ich weiß nicht, ob es gut war oder schlecht. Einerseits habe ich gemerkt, dass es ihm gutgetan hat und es war irgendwie schön sich mit ihm auszutauschen. Andererseits habe ich verzweifelt versucht auf der sachlichen Ebene zu bleiben und ihn nicht an meine Psyche ranzulassen, während er ständig dieses Ebene verlassen wollte. Er hatte mir natürlich das Gefühl gegeben, dass es ihm jetzt noch viel schlechter geht wegen mir. Aber das war mir von Anfang an klar und ich bin komischerweise während der halben Stunde total drübergestanden. Wobei ich ihm klargemacht hab, dass ich eigentlich noch nicht soweit bin und auf keinem Fall bereit dazu bin mich mit ihm zu treffen. Er konnte es einfach nicht verstehen &#8230;</p>
<p>Ich weiß nicht, ob Männer anders ticken in der Sache. Aber ich bin der Meinung, wenn man sich nicht sieht oder hört, wird man einfach nicht an die Vergangenheit in dem Maße erinnert, als wenn man sich trifft und womöglich noch darüber redet. Aber M. meinte gestern zu mir, dass Männer sich oft alles von der Seele reden wollen. Nur bin ich als die Ex eindeutig nicht die richtige Ansprechperson, um sich über die böse Ex auszuheulen &#8230; aber da er ja kaum Freunde hat und die wenigen übriggebliebenen wohl gerade auch mit ihm überfordert sind &#8230; ich stecke mal wieder gerade in dem, wovor ich vor fast 2 Monaten geflüchtet bin &#8230; Verantwortung und Sorge für und um ein anderes Leben &#8230;</p>
<p>Ich habe ihm gesagt, dass er jederzeit anrufen kann, wenn es ihm schlecht geht. Das werde ich noch bereuen &#8230; aber vielleicht hilft es mir auch, um über Dinge drüberzustehen und einfach zu sagen: &#8220;Es interessiert mich nicht mehr, also kann ich sachlich rangehen&#8221;. Mal schauen &#8230; notfalls geh ich einfach nicht an´s Telefon. Er muss damit leben, dass ich nun mein eigenes Leben hab, auch ohne ihn. Ich hätte nie gedacht, dass er sich doch meldet &#8230;</p>
<p>Nun hock ich also da mit meinem Pfannkuchengesicht &#8230; M. meinte gestern, ich würde sicherlich trotzdem hübsch ausschauen &#8230; alter Charmeur! Es lebe der Baldrian, der Wein &#8230; und meine J., die sich eine Stunde lang meiner angenommen hat &#8230; Ich habe endlich wieder alles aus mir rausgeweint. Dazu war ich in letzter Zeit nicht fähig. Auch wenn ich wollte, ich konnte nicht so richtig aus vollem Herzen weinen. Dafür hab ich jetz sicherlich das ganze Tränenreservoir aufgebraucht &#8230;</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Ytterligare ett inlägg om mamma]]></title>
<link>http://avgrundsdjup.wordpress.com/2007/09/30/ytterligare-ett-inlagg-om-mamma/</link>
<pubDate>Sun, 30 Sep 2007 07:11:54 +0000</pubDate>
<dc:creator>avgrundsdjup</dc:creator>
<guid>http://avgrundsdjup.wordpress.com/2007/09/30/ytterligare-ett-inlagg-om-mamma/</guid>
<description><![CDATA[Det händer &#8211; inte ofta &#8211; att jag har riktiga dispyter med min mamma. Oftast tiger jag fö]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Det händer &#8211; inte ofta &#8211; att jag har riktiga dispyter med min mamma. Oftast tiger jag för att inte skapa onödiga konfrontationer som ändå aldrig leder till samsyn eller förståelse. Vid ett tillfälle hävde jag ur mig att vi aldrig kommer att kunna förstå varandra eftersom hon inte någonsin har bearbetat sina egna demoner, att hon skulle behöva gå i terapi först.</p>
<p>En vecka senare föreslog hon att vi skulle gå till en terapeut tillsammans. <em>För det är ju ingen idé att hon går ensam &#8211; terapeuten måste ha en chans att bilda sig en egen uppfattning</em>. Tillbaka vid temat att ha rätt och fel. Mamma har rätt, jag har fel &#8211; terapeuten ska agera skiljedomare och bekräfta henne.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[KONFRONTATION, pt. 5 [looking for patterns]]]></title>
<link>http://danyka.wordpress.com/2009/05/05/konfrontation-pt-5-looking-for-patterns/</link>
<pubDate>Tue, 05 May 2009 10:16:02 +0000</pubDate>
<dc:creator>danyka</dc:creator>
<guid>http://danyka.wordpress.com/2009/05/05/konfrontation-pt-5-looking-for-patterns/</guid>
<description><![CDATA[#gallery-3 { margin: auto; } #gallery-3 .gallery-item { float: left; margin-top: 10px; text-align: c]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'>
		<style type='text/css'>
			#gallery-4 {
				margin: auto;
			}
			#gallery-4 .gallery-item {
				float: left;
				margin-top: 10px;
				text-align: center;
				width: 33%;			}
			#gallery-4 img {
				border: 2px solid #cfcfcf;
			}
			#gallery-4 .gallery-caption {
				margin-left: 0;
			}
		</style>
		<!-- see gallery_shortcode() in wp-includes/media.php -->
		<div id='gallery-4' class=' gallery galleryid-473 snap_nopreview'><dl class='gallery-item'>
			<dt class='gallery-icon'>
				<a href='http://wordpress.com/features/stats/stats-1png/' title='stats-1.PNG'><img width="150" height="77" src="http://wpcom.files.wordpress.com/2006/10/stats-1.PNG?w=150&#038;h=77" class="attachment-thumbnail" alt="" title="stats-1.PNG" /></a>
			</dt></dl><dl class='gallery-item'>
			<dt class='gallery-icon'>
				<a href='http://wordpress.com/features/stats/stats-2png/' title='stats-2.PNG'><img width="150" height="111" src="http://wpcom.files.wordpress.com/2006/10/stats-2.PNG?w=150&#038;h=111" class="attachment-thumbnail" alt="" title="stats-2.PNG" /></a>
			</dt></dl><dl class='gallery-item'>
			<dt class='gallery-icon'>
				<a href='http://wordpress.com/features/stats/stats-3png/' title='stats-3.PNG'><img width="150" height="113" src="http://wpcom.files.wordpress.com/2006/10/stats-3.PNG?w=150&#038;h=113" class="attachment-thumbnail" alt="" title="stats-3.PNG" /></a>
			</dt></dl><br style="clear: both" /><dl class='gallery-item'>
			<dt class='gallery-icon'>
				<a href='http://wordpress.com/features/stats/stats-4png/' title='stats-4.PNG'><img width="150" height="117" src="http://wpcom.files.wordpress.com/2006/10/stats-4.PNG?w=150&#038;h=117" class="attachment-thumbnail" alt="" title="stats-4.PNG" /></a>
			</dt></dl>
			<br style='clear: both;' />
		</div>

<p>Here are some illustrations I&#8217;ve been looking at as inspiration for a basis for my scrimshaw and pyrography work.</p>
<p><a title="Amanda Nedham's blog" href="http://www.amandanedham.blogspot.com/" target="_blank">Amanda Nedham</a></p>
<p><a title="Lisa Solomon dot com" href="http://www.lisasolomon.com/index.html" target="_blank">Lisa Solomon</a></p>
<p><a title="Nic di Genova's blog" href="http://skeletonhug.blogspot.com/" target="_blank">Nic di Genova</a> </p>
<p>After some experiments with hand techniques, I got thinking that it might be nice to try some mechanical engraving (perhaps in combination) on my bone pieces. I have designed some engraving patterns to be CNC milled into some bone pieces &#8211; more next post on that. </p>
<p> </p>
<p><a title="Nic di Genova's blog" href="http://skeletonhug.blogspot.com/" target="_blank"></a></p>
<p><a title="Nic di Genova's blog" href="http://skeletonhug.blogspot.com/" target="_blank"></a></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>

</channel>
</rss>
