Hei bloggen. Jeg er litt trist i dag, og samtidig er jeg litt glad. Grunnen til at jeg er trist har jeg ikke funnet ut enda. Det er litt mye å holde styr på, litt mye kaos, og litt mye penger som suser hit og dit uten at jeg egentlig har kontroll i det hele tatt. Det er jo sånn det alltid går, det er en klisjé. Man gjør tabber i livet, og alt går galt både økonomisk, og på andre måter, og når man endelig tar seg sammen og skjerper seg, så slipper flyet bombene og ting hoper seg opp igjen. Heldigvis for meg kjære blogg, så har jeg tatt meg sammen, det er kanskje derfor bombene slippes nå, nå som jeg kan håndtere dem.

Grunnen til at jeg er glad er litt lettere å forklare; jeg klarer å håndtere bombene.

Tror jeg.

Folk er foresten egentlig veldig fine tror jeg, vi er bare litt redde.

Soundtrack: Portishead – Undenied

This was a total bull’s-eye shot in the dark.

I didn’t know anything about this movie, or about other Hungarian films for that matter, but writer-director Nimród Antal’s feature debut Kontroll, shot entirely in Budapest’s subway system, kept me spellbound. No healthy sunlight ever falls on the motley crew of underground ticket inspectors who are employed to ensure that nobody steals a free ride. Almost inevitably this system creates a game or sport whereby some passengers try to outrace the controllers.

Racing becomes a multi-faceted symbol in this film: it can mean a dangerous dare where the participants put their lives on the line; it can mean trying to escape from one’s past, like in the case of our protagonist Bulcsú who needs this underworld existence in order to come to terms with his former life. And there is Bootsie, a young man as fast as lightning who likes nothing better than to have a bunch of controllers run after him — a tragically meaningless chase. The Underground itself is highly symbolic, with its collection of weird characters being held in a state of limbo, as it were.

Stark contrasts race each other at breakneck speed: from dark, shadowy tunnels we emerge into bright, glaring fluorescent light; from a deadly serious phantom killer who pushes passengers in front of running trains we switch to a sweet girl who always travels in a bear costume. Add to this a fantastic soundtrack by somebody called Neo, and exceptionally beautiful cinematography, and you have a film that has it all: mystery and romance, humor and drama, fantasy and gritty realism. And all this was made with a budget of eight hundred thousand dollars.

If this first film is anything to go by, the name Nimród Antal is something to watch out for.

I dag våknet jeg midt i en drøm jeg gjerne skulle sett fortsettelsen av:
Jeg ligger naken på magen midt på en eng i et urbant område. Foran meg sitter fastlegen min. Vi har en hyggelig samtale etter å, av en eller annen grunn, ha flyktet fra kontoret hans. Jeg vet ikke hvorfor jeg er naken, men det er ikke seksuelt betinget.

Plutselig ser han på meg og sier: Ikke fortell dem alt det du tenker på. Det vil ikke slå godt ut.

Dette er det eneste jeg husker fra samtalen og den umiddelbare tolkningen min er at han mener at jeg da vil bli tolket som om jeg er gal eller noe i den retningen.

Når hun blir stille merker hun at de er der.
De er der og de tenker på henne i blant.
Elskerne, mennene, de spesielle vennene…

Det er ikke så mange av dem, men hun har et visst handlingsrom.

Når hun blir stille merker hun oppmerksomheten deres.

- “Skal du til Stavanger snart? Du er ofte i mine fantasier…”

- “Vi kan godt bare ta en øl og snakke om livet… Jeg vil så gjerne ha deg i livet mitt på en eller annen måte”

- “Jeg er ikke så interessert i å jakte på damer lenger, men deg vil jeg ha når som helst. Du ser jo bare bedre og bedre ut!”

- “Min stolte soldat lengter etter å erobre ditt svulmende kjønn snart igjen. Savner synet av den store, flotte rumpa di…”

- “Hej. Jag er hemma hos min fru denna vekkan. Tenker ta en tur innom kontoret i Oslo før jag drar i väg til USA igjen. E du där mellom onsdag och fredag?”

Hun undres over at de husker henne og at de vil ha henne. Og hun tenker at nå skal hun tenke seg nøye om før hun avslutter pausen. Vil de ha henne fordi de kan få henne, eller er det noe spesielt med henne? Stjeler de bare kreftene hennes i bytte mot en deilig orgasme eller sitter hun igjen med et regnskap som går i pluss?

Det er viktig å ta et skritt tilbake og se på seg selv i blant….

——-

Det går i døra. Jeg skifter automatisk vindu på skjermen.
“Åja, elskede, sitter du her…” Han hadde ikke sett for seg at noen kunne ha kapret Macen før ham, men smiler og setter seg godt til rette med kaffekoppen sin, ved siden av meg.
“Eh… jeg blogger. Kanskje du kan gå et annet sted en stund…?”
Han ler raust. “Åh, ja, jeg innså ikke det. Selvfølgelig kjære…”

Det är, för mig, lite laddad, när nyheter om kvinnomisshandel bland kända personer fläskas upp i media. Till exempel blir jag inte förvånad över Andrea Whalgrens vittnesmål i rätten, där hon nekar till att ha blivit misshandlad. Jag menar inte att jag inte tror på att hon blivit misshandlad, det har hon alldeles säkert. Sen har det blivit Allmänt åtal och hon är ung och rädd och blir med all säkerhet regisserad av maken om vad och hur hon ska agera i rätten. Och hon gör det, för hon har inte kommit till den punkten när hon orkar bryta! Jag vet, jag hade aldrig vågat!

Nu i veckan är det ett annat kändisfall som cirkulerat i pressen. Där väljer åklagaren att lägga ner, kvinnan att inte vittna och det finns inga fysiska bevis. För att han bara hotat henne och “inte krökt ett hår på hennes huvud”. Han säger också att han tar avstånd från allt våld, och det gör han säkert och tänker fysiskt våld. Men det finns många sätt att göra våld på!

Jag är faktiskt upprörd att åklagaren lägger ner så snabbt. Att bristen på fysiska bevis ska räcka, så lätt. För jag har provat båda typer av män, jag har levt med en man som inte drog för att smälla till mig, våldta eller bara slänga saker runt sig och slå sönder, särskilt då saker som han såg som “mina”.

Sen har jag levt med en man som “inte krökte ett hårstrå på mitt huvud” men som knäckte psykiskt, som hånade öppet, baktalade mig, fick mig att känna mig som den värsta människan i världen. Det fanns gånger jag önskade att han hade slagit, vid det laget hade det fått mig att gå till polisen, det vågade jag aldrig när jag var lika ung som Andrea Whalgren.

Det händer än idag att jag stöter på människor som av den exmannen fått höra häpnadsväckande saker om mig. Det gick rykten i byn att jag absolut inte kunde laga mat, ta hand om mina barn och att jag var frigid, alternativt sexgalning.

Att trycka ner en annan människa, att få en att känna sig rädd, betyder inte nödvändigtvis att det är kroppen de ger sig på! Det kan vara att få skit när man varit lite för länge på affären. Att bli bemött med ilska när man träffar vänner, även om det är “ofrivilligt”, man kan möta dem på stan och maken är med. Att hånas för allt, på ett sätt helt utan hjärta. Att säga saker till andra, som gör partnern så oattraktiv att ha i sin bekantskap så de låter bli. Det var i alla fall mina exmakars intention, men blev tack och lov ofta en motsatt effekt av det hela.

Att jag blivit utsatt för något sådant är faktiskt svårt att förstå, även för mig och idag skulle jag inte leva med en sån man i många minuter. Men ibland kommer historien i fatt en. Jag kan se varför det som hände för nio veckor sedan hände. Någon gång måste man kanske ändå våga göra något åt saken… även om jag inte hade vågat det om det inte blivit allmänt åtal.

En fri människa blir så mycket mera, hon utvecklas och älskar plötsligt att tänka själv. Det värsta är nämligen inte om man blir fysiskt skadad, det är inte de krökta hårstråna som skadar mest. Det är de osynliga strypkopplen vi får på oss, på grund av en annan människas behov av total kontroll.

Inget läge att säga att man glömt det hemma…….

A darkly comic fable set in the Budapest metro, Kontroll is a film about rival bands of ticket inspectors – and it’s actually much more entertaining than I’ve just made it sound. There are dark forces at work on the metro, causing a number of apparent suicides. And there’s a girl in a teddy costume.

It’s all highly symbolic, and frankly sometimes a little baffling, but it’s always funny and engaging, and there are enough arresting images, intriguing characters and crazy ideas thrown into the mix to keep you interested to the end. And it has a couple of brilliant chase sequences to boot. And if you recognise teddy girl’s father, it’s because he was in Radiohead’s Karma Police video (which drove me demented until I worked it out).

Apparently Nimród Antal, Kontroll’s writer/director, will be working on the new Predator film. Dunno whether that’s a good thing. I mean, I like Predator movies as much as the next (geeky) man, but I’d rather see another offbeat, personal tale instead of a franchise-servicer, but hey, maybe it’ll be both.

Polerade ytor som porslin
fast matta som stengods
bryter ljuset i mina ögon

Kontrollerade bågar och
betvingade kartor ler

Inom alla organisationer så har man kontroller. Dessa utförs av kontrollanter som oftast kallas revisorer. De flesta tror att en revisor sysslar med pengar. Detta är rätt men långt ifrån hela sanningen. Dom skall för medlemmarnas/ägarnas räkning kontrollera hur ledningen förvaltat verksamheten och ekonomin. Alla organisationer väljer revisorer som skall kolla att pengarna finns där och att ingen har fuskat med ekonomin. De flesta missar, tyvärr, att dom också skall kolla vad som medlemmarna beslutat att styrelsen och de verksamma skall göra under det kommande året i det dokument som kallas verksamhetsplan. Efter gånget år skall styrelsen och de verksamma skriva en verksamhetsberättelse och revisorerna skall stämma av de båda dockumenten mot varandra samt kolla i protokoll och ekonomiska handlingar att allt tillsammans stämmer. Är det OK så bör revisorerna föreslå mötet att styrelsen beviljas ansvarsfrihet.

Tittar man på verksamhetsplaner så skiljer dessa sig åt mellan organisationer. En del är väldigt utförliga och en del är pinsamt andefattiga. En organisation nära mig, regionalt sett, så saknas flera verksamheter i planen trots att dessa belastas med heltidstjänst. Vissa andra som kostar mer är planeringen ytlig och svepande i 3 rader. När jag själv skrev en detaljerad plan med vidhängande budget för verksamheten så fick jag ordförande på mig. “Du skall inte skriva vad du tänker göra så detaljerat. Om du inte skriver något kan ingen klaga på att du inte gjort det du sa att du skulle göra i verksamhetsplanen”!!!! Detta fick jag höra från den som har till uppgift att leda organisationen och fått detta uppdraget av medlemmarna. Man blir bestört.

Landets förtroendevalda revisorer borde vara mer aktiva och ta sitt uppdrag på större allvar. En revisor har alla möjligheter att kontrollera och skall kontrollera styrelsen och de verksamma. Revisorerna har inga band med styrelsen och är helt fristående. Medlemmarna väljer 2 funktioner på årsmötet. Den ena är styrelsen som skall verkställa det mötet bestämmer och den andra är revsiorerna som skall kontrollera att allt blir verkställt.

Inom Fackföreningsvärlden så tillämpas, eller skall tillämpas, en princip som heter förlorad arbetsinkomst när man skall få ersättning för fackligt arbete. Den bygger på den enkla principen att organisationen ersätter den inkomst man förlorar under tiden man gör ett uppdrag. Alltså om du är borta från ditt jobb en vecka för att verka som regionalt skyddsombud och får ett löneavdrag på 5000 kr så ersätts du med från fackförbundet med 5000 kr. Din skyddsombudskollega har högre lön och förlorar 7500 kr och får då således 7500 av facket. Att ni gör samma jobb spelar ingen roll. Lika lön för lika arbete gäller inte här.

Detta gäller dock inte överallt. Inom en juridiks enhet, där man har ett organisationsnummer, så kan man bestämma själv om nivåerna. Detta görs också friskt. Inom Fastighets har Förbundet bestämt att den ersättning som Förbundet betalar ut skall vara förlorad arbetsinkomst och inget annat. Den förtroendevalde skall inte tjäna på att vara förtroendevald. DEtta slogs fast på en kongress så det skall gälla. Hur är det då? För alla utom 3 gäller principen. För dessa 3 har man gått en liten omväg för att legitimera lönelyftet. Man har gömt det för att inte komma i konflikt med principen “Förlorad arbetsinkomst”. Rent formellt är det så men tittar man lite mer på det så blir man lite bestört.

Förbundsledningen är anställda som centralt placerade funktionärer (centrala ombudsmän) vilket inte framgår när dom väljs på kongressen. I avtalet mellan Fastighetsanställdas Förbund och Fastighetsanställdas Förbund finns inskrivet att den centrala funktionären som blivit vald till Förbundsordförande skall erhålla ett tillägg på (??%). Samma princip gäller för sekreterare och kassör. Genom denna omväg så slipper man från att bryta mot principen “förlorad arbetsinkomst”. “Ersättningsnivåerna är avtalsreglerade” är det svar man får men vem slöt avtalet????? Ombudsmannaklubben och förbundsledningen.

Det finns så mycket nöd i denna värld. Ett rop på hjälp är vad många försöker förmedla. Men har vi öronvax, eller hör vi hjälpropen omkring oss?? Ibland kan de komma från nära håll, ibland långt borta ifrån. Igår var det än engång en sådan dag, då jag jag fick många telefonsamtal av en och samma person. Fick även ringa personen själv. Det var ett ROP PÅ HJÄLP!

Tänk vad många som mår dåligt i denna värld. Äktenskapen trasas sönder, ena eller båda föräldrarna super upp hushållspengarna, otroheten ges plats, beredes plats. Man rullar fram “den röda mattan” och välkomnar den. Till sist känner den som utövar detta ingen skam, tar bara förgivet att det är ok! Lögnerna, smygsyndandet fortsätter. En del tror att de kan fortsätta anonymt, med en dag kastas strålkastaren som avslöjar allt, rakt in i deras liv. Då står de där blottade. Om man inte älskar varandra längre eller om man vill vara otrogen, bedra sin partner, då är det bättre att man säger rakt ut, att man inte älskar den andra längre. Jag hatar otrohet. Jag är en trogen person själv. Har råkat ut för otrohet i en relation i mitt liv och det räckte. Jag vet vad jag talar om. Den som blir sviken, sårad, bedragen är den som får ta mest smällar! Jag har sett så mycket smussel, vänsterprassling på mina resor, så jag skulle skunna skriva en eller flera böcker i ämnet, samt då ta med min egen erfarenhet…Ju mer otrohet, desto mera gåvor köper de till sin svikna partner!!!!(För att lindra samvetet lite)! Jag har tystnadsplikt, så jag namnger ingen! Skulle inte göra det annars heller!

Denna fina människa som ropade på min hjälp igår, går igenom just detta. Fy, för människor som bakom ryggen bedrar! Om ni gör det, kör med öppna kort åtminstone! Ni som bedrar, ni lämnar så djupa sår, hos den som ni bedrar. Är det värt att missta allt, ett äktenskap, en fin människa för några timmars, eller en liten tids “snabb-njutning”??? Jag är rak på sak nu. I relationer där dessutom barn är inblandade?? Tänk på vilka sår det lämnar i din partners och barnens själaliv!!!!Ni själva kan också “få äta upp det surt senare”!

Tänk FÖRE inte EFTER!!!!!

Jag hatar all slags otrohet och flört med andra, om man är i en relation. Vårda då relationen ömt som en blomma. Vattna den, vårda den kärleksfullt. Trampa inte på det finaste du har. Trampa inte på “någons hjärta”! Lek inte med andras känslor! Det gör såååå ont att bli sviken och bedragen!! Var öppen och ärlig om det är så att du inte längre älskar den personen, du lever med. Kom inte med en massa ursäkter! Lögnen lyser igenom! Många män och kvinnor tar till alkoholen vid otrohetsaffärer. De söker tröst. Så också personen som jag talade med igår. Men det har ju aldrig hjälpt och kommer ALDRIG att hjälpa någon! Dränk inte sorgerna i alkohol, den dränker dig istället! Jag hatar alkohol. Det är många gånger starten, roten till det onda. Otrohet börjar med att folk är så berusade, så de hamnar i säng med en annan. Men även att människor redan har tänkt tankar, om en viss person, just i den riktningen, eller så har de redan flirtat. På firmafester, båtar, efter krogbesök, på privata fester. Det kan ske varsomhelst!

-”Ge inte djävulen lillfingret, han tar hela handen, hela dej”! Jag talar, skriver av erfarenhet, så ni som eventuellt skrattar, låt bli! Har sett så många äktenskap krascha, människor dö i förtid, folk bli sjuka av alkoholmissbruk! Sett misshandel…Tårar på de vuxnas och barnens kinder. Många desperata självmordskandidater har jag räddat under årens lopp!!

Alkohol är en förbannelse för mänskligheten! Jag tar avstånd från det! Alkoholen har ingen plats i mitt liv och kommer ALDRIG att ha. I mitt barndomshem har jag ALDRIG sett mina föräldrar använda alkohol. De gjorde INTE DET! Jag moraliserar inte nu, säger bara min sanna hjärtemening i frågan!

Det finns en väg ut ur alkoholmissbruk, alkoholism, dold alkoholism. Börja med att ERKÄNNA att du har problem. Så länge du lever i FÖRNEKELSE, sker ingen förändring! En del har alkoholen som sin “vän”, börja se på det som en “ovän”! Hata den, fly den som pesten! Alkoholen löser inte dina problem, ger dig inte ett sunt liv, tvärtom. Se på många världsstjärnor och även icke kända personer, som har gått bort, sedan de missbrukat alkolhol, tabletter eller/och droger…Listan kan bli lång!
Har vi “råd” med att förlora vårt liv på grund av detta ödeläggande “Djävulens piss”??? (så kallar jag alkohol)! Människor frågar varför jag inte dricker, om jag har haft det som ett problem innan. Svaret är: -”Det har aldrig varit ett problem för mej”. Jag har druckit vid festliga sammanhang och när jag käkade ute, då tog jag ett glas vin, vidare när jag var ute och dansade och när jag jobbade som mannekäng och modell. På kändisfester drack jag. Men något probem har det aldrig varit. Har aldrig gillat starksprit! Jag är sedan år 1979 absolutist, nykterist, dricker inte en droppe! Alkoholen har INGEN plats i mitt liv! Jag är frälst, tror på Jesus. Han är källan i mitt liv, jag öser ur den källan av det levande vattnet, som han ger mej. Rent, friskt och klart vatten….Det är så underbart att se världen med NYKTRA ÖGON! Jag har kontroll hela tiden i ett nyktert tillstånd! Mina älskade föräldrar har alltid varit mina största FÖREBILDER! (De är hemma hos Gud nu)!

Personen jag talade med i telefonen igår, var mycket berusad. Personen var bedragen i äktenskapet, där den andra parten först smusslat med otrohet, sedan valt att gå till den andra. Nu drar jag inte alla under samma kam. Otrohet kan ske utan alkohol, likaså att söka tröst sker utan alkohol. Men de som har problem med alkohol-SÖK  HJÄLP! I tid!

Jag kände att jag ville få ur mig några tankar kring otrohet och alkoholmissbruk.

Men ni ska veta att jag inte dömmer någon, men vill visa att det finns en väg ut ur sådana här saker. Det är inte lätt, men det går, med din egna vilja, proffesionell hjälp, vännernas stöd och hjälp, Guds hjälp (Om du tillåter)!

Moralen har sjunkit i världen, allt yngre missbrukar alkohol-sex-droger-spelmissbruk! Det meningslösa våldet ökar, hatet, skilsmässorna ökar! Många mord sker på grund av att människorna har missbrukat något, rattfylleristernas antal ökar! Det är bara att inse FAKTA! Lev inte i FÖRNEKELSE!!!!Där spriten går in åker förståndet UT! Det säger Bibel!

Jag ska be för alla svikna, bedragna människor idag!

Sverige och hela världen behöver JESUS! Frälsningen och frid med Gud!

Jesus säger: “Kom till källan, kom till mej. Jag ska ge dej av det levande vattnet och du skall ALDRIG törsta mer”! Det står i Bibeln.

Många undrar varför de mår så dåligt. De går till medier, spågummor, söker healing. De kan inte hjälpa. Människor frågar. “Vad är meningen med livet”. De är så tomma och försöker fylla sitt tomrum, just med surrogatmedel, där alhohol är nr 1…vidare andra droger…eller en kombination.

En glädjande nyhet, som egentligen är “gammal”! -Jesus älskar dej. Hos honom finner du svaret på dina livsfrågor. Han fyller alla dina tomrum med sin frid! Med en evig kärlek älskar han dej! Sök svaren hos Jesus! Han är vägen, sanningen och livet! Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan Jesus, som jag här skriver om. Men hann fann mej. Idag är jag frälst! Han söker dej! Han älskar dej!

Gud hjälpe alla!

Laddar ner lite foton från mitt liv. Personerna på bilderna har inget med det jag skriver om idag, att göra. Jag predikar på båtarna som ni vet…..

Jag som mannekäng och modell år 1977 i Helsingfors.

Jag som modell. Då festade jag med de andra…

En finsk kvällstidning skrev på på 70-talet om mej. Jag sa följande. “Jag slutade mitt syndiga liv och överlät mej till Jesus”! På bilden satt jag med Världens Misskejsare Claude Berr, på Hotell Hesperia i Helsingfors. Han var förälskad i mej.

Min gospelplatta “Från mörker till ljus”!

Ett missförstånd rätades ut genom denna artikel i Aftonbladet!

Idag predikar jag på båtarna och har så gjort i 11 år! Här på älskade Färjan, Viking Cinderella.

Här sjunger jag gospel på Silja Line. (Hade precis fått veta att jag hade fått bröstcanceråterfall, men lät inte det stoppa mej)!

Här var jag på väg till Silja Symphony för att predika!

Preaching på Färjan.

Preaching på Färjan!

Jag är så ödmjukt tacksam för mitt liv. Jag lever på övertid. Har överlevt två bröstcancer. Jag älskar att predika på Östersjön och hjälpa mina medmänniskor! “Amazing grace how sweet the sound, that saved a wratch like me, I once was lost, but now I am found. Was blind but now I see”! Det är min favoritsång, den sjunger jag på alla båtarna som jag besöker!

Se Färjan, avsnitt5, Måndagen den 5 Oktober, då jag medverkade.

http://kanal5.se/web/guest/webbtv/-/k5videoplayer/playlist-name/Farjan%20305/none/

Se artikeln och Webbklippet om mej på Kanal5 hemsida.

http://kanal5.se/web/guest/farjan/artikelsida?p_p_lifecycle=0&p_p_id=K5AV_INSTANCE_1Psc&_K5AV_INSTANCE_1Psc_struts_action=%2Fk5journal%2Fav&_K5AV_INSTANCE_1Psc_articleId=2630953&_K5AV_INSTANCE_1Psc_groupId=1097&_K5AV_INSTANCE_1Psc_version=1.0

Ved en illusjonell tillit for skadeskutte individer
uante konsekvenser
Men ikke katastrofer
bare mangel av kontroll

“Don’t be uptight ’cause I loved you last night, right?”

Ibland får the Cardigans verkligen till det. Den här textraden slog mig i huvudet när jag var på väg hem från Imagicon i natt. Jag skulle vilja visa den för vissa personer, och förklara att detta, det här vill jag att du ska tänka på när du har med mig att göra. Kärlek är fantastiskt och underbart – men “uptight” är inte bra.

• Försök inte skuldbelägga mig för min kärlek, för jag kommer inte skuldbelägga dig för din.
• Försök inte kontrollera mig, för jag försöker inte kontrollera dig.
• Respektera mig, för jag vill respektera dig.

Men jag är för feg, som vanligt. Jag vågar inte vara så explicit när det väl har passerat en viss gräns. Problemet är att inse vilka människor som förstår, vilka människor som vill förstå samt vilka människor som inte förstår.

“All you need is love.” Yeah right.

Läs även andra bloggares åsikter om the cardigans, the beatles, imagicon2, all you need is love, kärlek, relationsanarki, relationer, respekt, kontroll, skuld, låttexter, hjärtat

Skulle på kontroll 10.30 i dag. Bilen min tok kveld i går, så den kunne jeg ikke bruke så da tenkte jeg at jeg skulle gå. Regnet med at jeg brukte sikkert rundt 20 minutter dit så jeg satte klokka å ringe 09.00, 09.15 og 09.30. Hvem tror dere ikke hørte klokken i dag?! Våknet 10.11, så jeg måtte bare hive på meg klærne og løpe, jeg var dau sliten når jeg var kommet halvveis!! Det brant skikkelig i brystet, men jeg måtte bare peise på å fortsette å gå. 10.37 var jeg på venterommet. Det var VAAARMT og jeg var temmelig sliten, satt der i ca. 5 minutter før jordmora kom ut og hentet meg.

Blodprøvene var visst nok fine, og godt er det. Vi pratet litt og så måtte jeg gå å tisse på koppen (og denne gangen fikk jeg til ), urinen min så fin ut og det er jo bra det også!! Blodtrykket var fint, hadde lagt på meg 2 kg siden forje kontroll og da har jeg lagt på meg totalt 5 kg siden jeg ble gravid.  Så fikk jeg jo høre at jeg var så slakt og fin ^^ Alltid hyggelig det, hvertfall når man har langt på seg så mye som jeg har gjort det siste året Så sa hun at jeg hadde fin mage, det var jo koselig det også På den symfyse- tingen ligger jeg over den røde streken men ikke over den grønne så det er jo bra. Hun hørte på hjertelyden og sa det var en jentelyd, så det gjenstår jo å se om hun får riktig. Skal tilbake om en måned, spennende, spennende..

Låt mig berätta en historia för er. En historia som man kan höra viskandes när man lägger örat mot den kalla betongen, en historia som viskas tyst genom gnisslet från tunnelbanevagnarna. Låt mig berätta en historia från en tid för inte så länge sedan, då det fortfarande fanns murar i Europa och diktaturer bara en Östersjö bort. 1988. Sverige var tyst och monokromt. Samma parti hade styrt landet sedan industrialismen tog vid. Budskapen formades av statlig television och några få tidningar. Ett statligt bolag kontrollerade telefonerna och ett annat postbefordringen. Det offentliga rummet var grått och dess företrädares huvuden hennafärgade.

Under denna tid fanns det några få, stolta som vågade ställa sig upp och kräva en del av utrymmet. 

Vi var konstnärer och anarkister.

Vi kallades klottrare. 

Vissa av oss hade tur. Den enigmatiska och mytomspunne Rebel - ja, nu är det jag som berättar den här historien och då är det mitt privilegium att få skriva om min bakgrund enligt en Turk 182-mall - fångades aldrig in.  Andra unga medlemmar av Dust Art Brothers greps och torterades – nja, kanske inte torterades – och blev betalningskyldiga för tiotusentals kronor. Skulder som tyngde dem genom år innan de till slut dukade under av samhällets pålagor. Men andra kämpade vidare. Tills murarna föll.

*

Så har det alltid varit, eller i alla fall länge. Barn som förstår vad de gör har själva ådragit sig ansvar om de begått brott. Vid uppsåtliga brott som begås i tonåren har ansvaret som utgångspunkt varit fullt ut: Slår fjortonåringen sönder en bil så blir hon fullt ut betalningsansvarig för bilen. Och den skulden kan hållas levande för evigt. Föräldrar har också kunnat ådra sig ansvar. Om föräldern inte har uppfyllt sina plikter som vårdnadshavare så är hon redan idag skadeståndsskyldig för skador som uppstått till följd av dessa brister. Med andra ord: Är man en slapphänt förälder kan man redan idag hållas ansvarig för skador. Dessutom, vilket är förhållandevis okänt även för jurister, så finns det till och med en lagstadgad och sanktionerad skyldighet att ibland polisanmäla sina egna barn om man vet att de skall begå brott. Det finns gott om utrymme för hårdare tag för den som anses att det behövs.  

Låt mig göra det helt klart: Skillnaden med det idag gällande systemet och föräldraansvaret är att enligt det nya förslaget (som jag skrev om här) så ska föräldrar betala även om de inte gjort något fel, även om deras beteende inte var klandervärt. Och det är ett ansvar som föräldrar inte kan försäkra sig mot i nuläget. Det är ett förslag som lägger på föräldrar ett ansvar som de i praktiken inte kan kontrollera hur strikta och tuffa de än är. Barnen måste om inte annat gå i skolan – skolplikt, remember – och då går det inte hålla barnen i schack. Jämförelsen med arbetsgivares ansvar för sina arbetstagares culpa haltar på så många sätt att den helt borde undvikas: Arbetsgivare ansvarar bara för sina arbetstagares vårdslöshet i tjänsten. Brott anses sällan vara i tjänsten. Dessutom så har Högsta domstolen konstaterat att ansvaret kan falla bort när arbetsgivaren saknade praktisk möjlighet att utöva kontroll över sin arbetstagare.

Föräldraansvaret är därför en av de mest långtgående avvikelser från en av den svenska civilrättens djupaste grundtankar som föreslagits: Man skall inte behöva ansvara för något som man inte kan kontrollera.

Det är en besvikelse att se morgontidningarnas reaktioner på föräldraansvarsförslaget. Den största besvikelsen är hur lätt det visar sig vara att få människor att svälja en missvisande retorik. Svenska dagbladet har i en orwellskt rubriksatt ledare (“Hjälp föräldrarna att hjälpa sina barn”) svalt budskapet att regelverket idag skulle vara släpphänt mot barns skadevållande. Ledarförfattaren tycks inte ha insett att ansvaret är ovanligt hårt i Sverige – där barn redan idag blir ansvariga själva. (I praktiken är det ofta som föräldrar som betalar dessa skulder redan idag.) DN är än mer snett ute (inte på nätet) i en kommentar som inte antyder någon förståelse för systemets underliggande värderingar. Sydsvenskan skriver ganska så balanserat om förslaget. Liksom SN. Och kvällstidningarnas ledare har åtminstone viss känsla för att det är en märklig ordning där människor kan hållas ansvariga för händelser som samhället delvis förbjuder dem från att ha under kontroll. Läget hade varit annorlunda om man som förälder hade kunnat hålla sin barn hemma och inne i bostaden, till exempel. Men det är inte tillåtet idag. Och inte vill någon civiliserad människa ha det så heller. Debatten i sin helhet präglas av en oförmåga att se skillnad mellan olika slags ansvar och ett ointresse för att se skillnaden mellan skadeståndsrätt och straffrätt eller familjerätt.

Och här någonstans, i en debatt där okunskapen tillåts ligga till grund för repressiva åtgärdsförslag, kan en och annan som bytt sin sprayburk mot en tredelad kostym känna att det är 1988 igen. Långt inne i garderoben finns det fortfarande en svart luvtröja och en hemgjord penna gjord av en skokrämstub som fortfarande, med litet lösningsmedel, skulle kunna skriva stora anarkist-A:n på den offentliga betong som växer sig allt högre. Om det hinns med efter att barnen hämtats från skolan och diskmaskinen tömts.