Äntligen har jag lyckats ta mig i kragen och är på väg till hjortmarkerna. Inte så att någon brukar hindra mig från att åka, men av någon konstig anledning har vår soffa en väldigt bra övertalningsförmåga om kvällarna ……. det känns som om den står där och kallar på mig med en oemotståndlig kraft. Har man väl hamnat där så är det svårt att ta sig ur dess klor ……  Men idag vann alltså jag denna dragkamp! 

   Räknar snabbt ut att det är nästan precis en månad sedan jag var där sist och under dessa veckorna har hösten börjat  visa sig så smått. Löven har börjat få gula nyanser, blommorna  har börjat gå i dvala även om jag ser ett och annat kungsljus tappert lysa upp de mörka skogsvägarna. Konstigt men jag tycker nästan de är vackrare nu än mitt i sommaren ……Kanske för det då är så mycket av allt det vackra  medan man nu så här på höstkanten blir tacksam för det lilla.

   Hinner nätt och jämt in i skogen så ser jag en skovelhjort stå mitt på vägen med en grupp hindar kring sig. Som en casanova står han där och glassar sig . Fortsätter vidare mot hygget ….. i vackert motljus ser jag några rådjur beta av det gulnande gräset,  men de flyr in bland träden när de får syn på mig. Känner med ens hur mycket jag har saknat mina marker och hur rofylld jag blir i hela kroppen bara av att vara här ute. Så svårt att förklara så att det ska låta vettigt ……

           Klickbar bild

   Då ser jag plötsligt se något i ögonvrån som påminner om en gul labrador i färgen.  Min första tanke är att någon är ute och vallar sin hund. Då får jag se ytterligare två stycken  komma lunkande strax bakom …… Med ögon stora som tefat kan jag konstatera att det inte är hundar utan vildsvin. YES!!! Har ju sett spåren efter dem tidigare och i våras kom jag lite för nära en sugga som morrade mot mig,  men aldrig sett dem här. Alla ni som brukar läsa min blogg vet ju vid detta laget att denna kvällen knappast kunde sluta bättre för min del. Vet inte varför jag är så förtjust i vildsvin, kanske var jag ett själv i ett tidigare liv så det är därför jag blir så uppspelt över att få träffa släkten ……

   Skymningen har nu övergått i mörker och jag bestämmer mig för att köra hem. Då hör har ett välbekant kraxande ….. två korpar kommer flygande framför mig på bara på några meters höjd. Nu är jag inte vidskeplig så för mig betyder de inte otur, kanske tur med tanke på hur bra kvällen artade sig.

Jag fick en känsla…

Får du…?

Korp. Harbymo, Småland, den 12 augusti 2009.

Plats: Bomans
Tid: 20.30
Datum: 10/6-09 (dvs. onsdag)

Rapportera gärna in vem som kommer.
KB lär ivf vara bortrest. Om jag minns rätt.

Merdeka = bebas dari agama? (Gambar dari dynamic1130am.blogspot.com).

Belakangan ini berkembang luas wacana kebebasan dalam segala hal. Dan, sebagai dampak langsung maupun tidak langsung, agama pun menjadi sasaran dari ‘filosofi’ baru tapi kuno ini. Mereka bilang, kita bebas memilih agama apa pun, dan karena itu – otomatis – kita juga bebas untuk tidak memilih agama apa pun. alias bersikap agnostik.[1] Dengan bersikap agnostik, otomatis anda beranggapan bahwa agama, yang di dalamnya menyebut-nyebut adanya tuhan, sebenarnya hanya bikinan manusia. Dengan kata lain, bersikap agnostik adalah setali tiga uang dengan atheis.

Karena itu, seorang agnostik bisa mudah meremehkan aturan main dalam setiap agama.

Sebagai contoh, harian Kompas pernah memuat tulisan dalam rubrik bahasa, yang coba-coba memasalahkan istilah murtad. Sang penulis, Samsudin Berlian, terkesan tidak memahmi istilah dan asal istilah yang dibahas. Tudingannya pun jadi terasa seenaknya. Bagi dia, istilah murtad itu adalah ciri khas “agama-agama ekslusif  Timur Tengah” (kronologis: Yahudi, Kristen, Islam) yang “bikin garis pembelah kemanusiaan”.

Pilihan dan pemisahan

Setiap agama pada dasarnya mewakili sebuah pilihan dan sekaligus pemisahan, alias mengajak orang eksklusif. Tapi, selagi eksklusifisme itu diterapkan dengan kesadaran inklusif (mengakui hak orang lain untuk mengambil pilihan berbeda), di situ tak ada yang salah; karena yang harus (normatif) berlaku adalah pengakuan atau kesadaran tentang adanya rambu-rambu dan  batas-batas wilayah dalam kehidupan. Ada wilayah kita, ada wilayah orang lain, ada wilayah bersama (umum). Yang sering menimbulkan masalah biasanya adalah oknum-oknum, atau kelompok-kelompok (aliran-aliran) dalam agama-agama itu sendiri, yang sering menonjolkan (dan kadang memaksakan) penafsiran ‘khas’ (ekstrem) mereka.

Dalam wilayah kita, ada “hukum” kita. Dalam wilayah orang lain, ada “hukum” orang lain. Dalam wilayah bersama, ada “hukum” yang berlaku untuk kita dan orang lain. Silakan anda bayangkan apa yang akan terjadi bila anda hidup tidak mengenal batas-batas wilayah dan hukum! Ekslusifitas adalah kenyataan hidup. Dalam berbahasa, aku dan kamu itu juga ekslusif, tapi tetap harus ada, karena tidak mungkin satu sama lain saling menyebut kita terus. Dalam konteks inilah sebaiknya istilah murtad dipahami oleh bangsa Indonesia, yang sudah ‘terlanjur’ menerimanya sebagai kosa kata bahasa nasional (?).

Murtad dan desersi

Tanpa harus tahu makna terminologisnya, kata murtad sebenarnya bisa dipahami secara analogis. Bila kita ambil contoh ekstrem, dari dunia militer, misalnya,  murtad itu identik dengan desersi. Bila anda anggota tentara, anda tidak bisa seenaknya keluar dari kesatuan alias melakukan desersi. Dan bila anda melakukan hal itu (desersi), maka ke mana pun anda lari, anda akan terus diburu, untuk menerima hukuman yang sejak awal sudah anda ketahui. Mengapa harus begitu? Karena, bila setiap oknum tentara bisa bebas melakukan desersi, bagaimana sebuah korp bisa terbentuk, utuh, kompak dan memiliki moral (semangat juang) yang baik? Bila sebuah kesatuan tentara setiap saat bisa bubar, celakalah sebuah negara, karena akan menjadi makanan empuk musuh-musuhnya.

Desersi (= murtad) itu adalah ‘antonim’ dari komitmen. Bila setiap orang bisa dan boleh setiap saat membatalkan komitmen, silakan bayangkan apa yang bakal terjadi. Bila setiap saat orang beragama bisa dan boleh “datang dan pergi sesuka hati”, maka bisa dijamin bahwa rumah-rumah ibadah akan berubah menjadi semacam gedung teater! Lebih jauh, bila setiap warga negara bisa setiap saat berubah kewarganegaraan, apakah masih perlu ada negara?

Jadi, benar kata Samsudin Berlian, yang menyebut bahwa “konsep pemurtadan sangat defensif dan khas”, karena dalam hidup ini memang selalu ada hal-hal yang harus dijaga eksistensi dan keutuhannya. Bila kita renungkan dalam-dalam, istilah atau konsep murtad itu sebenarnya tidak bisa dipisahkan dari peradaban, karena peradabanlah yang melahirkan hukum,  peraturan, dan disiplin.

Akar istilah

Sekarang, mari kita tinjau apa sebenarnya makna kata  murtad itu. Dalam disiplin ilmu sharf (morfologi), murtadd (dobel d, aslinya murtadid)  disebut ismul-fã’il alias kata pelaku (nomen agentis, active participle). Artinya, menurut Hans Wehr dalam A Dictionary of Modern Written Arabic adalah, antara lain, turncoat (ganti jaket; pindah partai), renegade (orang yang berganti agama, orang yang pindah partai), apostate (pelaku kesalahan; pendosa; pendurhaka). Tapi, masih berdasar morfologi bahasa Arab, kata murtadd itu (aslinya murtadad) juga bisa merupakan partisipel pasif, yang artinya dalam bahasa Indonesia adalah “dimurtadkan” (menjadi obyek pemurtadan).

Umat Islam Indonesia mengambil kata murtad dari kosa kata buku-buku hukum, tepatnya dari kitab-kitab fiqh. Dengan demikian, pada mulanya, kata ini dikenal sebagai istilah hukum (agama). Entah berapa lama kemudian, kata murtad pun menjelma menjadi omongan sehari-hari. Di masa kecil saya, di Jawa Barat, saya sering mendengar kata murtad dimuntahkan para orangtua, sebagai makian terhadap anak-anak yang melanggar sopan santun, atau kelewat nakal, dan secara serius (bukan hanya makian) ditujukan kepada para kriminal. Dalam pergaulan dengan teman, istilah murtad sering digunakan sebagai gurauan, yang sebenarnya juga merupakan kritik halus atas pelanggaran moral yang dilakukan.

Bahasan tentang murtad dalam buku-buku fiqh biasanya terdapat dalam bab riddah, yang merupakan kependekan dari riddah ‘anil-islãm(i), yaitu meninggalkan agama Islam. Imam Syafi’i  dalam Musnad-nya menjelaskan bahwa riddah secara lughawi (dalam kajian bahasa) berarti murtad dari sesuatu dan memilih yang lainnya. Sedangkan menurut istilah syara’ (syari’ah; hukum agama) ialah terputusnya keislaman seseorang yang tadinya sah dikatakan sebagai seorang muslim. Pemutusan ini terjadi karena beberapa faktor, yaitu karena niat kafir (mengingkari; menolak) atau melakukan perbuatan yang kafir, atau mengucapkan kata-kata yang kafir, tanpa membedakan apakah ia melakukannya karena mengejek atau ingkar, atau yakin pada kekufurannya.

Definisi Syafi’i  itu jelas mewakili bahasa hukum, yang cenderung menjatuhkan vonis berdasar hal-hal (tindakan, ucapan) yang bersifat nyata, alias berpegang pada asas pembuktian. Hukum memang tidak menghakimi isi hati!

Kebablasan

Saya bebas. Tapi dari apa? (Gbr dari blogs.marinij.com).

Belakangan ini memang banyak orang yang bicara atas nama demokrasi dan pluralitas secara kebablasan. Mereka seperti membayangkan sebuah bentuk kehidupan tanpa batasan, tanpa wilayah-wilayah, tanpa peraturan. Padahal, dengan mengajukan konsep pluralitas (pluralisme), di dalamnya sudah terkandung pengakuan keanekaan; termasuk di dalamnya keanekaan agama dengan hukum dan peraturannya yang tentu mengikat para pemeluknya.

Di luar konteks fiqh, (orang) murtad memang tidak harus menanggung beban moral atau ketakutan terkena sangsi hukum. Bila dihubungkan dengan kepartaian atau olahraga, maka tidak ada salahnya seseorang pindah partai atau pindah klub sepakbola. Kenapa tidak ada salahnya? Sebab, partai atau klub sepakbola bukanlah lembaga-lembaga sakral. Sebuah partai atau klub sepakbola, setiap saat boleh dibentuk dan dibubarkan. Tapi hal itu tidak boleh terjadi pada agama. Bahkan juga pada kesatuan militer sebuah negara!

Harus diakui juga bahwa dalam kehidupan kita ini selalu ada hal-hal yang dianggap tabu. Dan, dalam konteks agama (apa pun), salah satu tabunya adalah murtad. Tapi, bagaimana halnya bila hal itu dikaitkan dengan kebebasan individu untuk memilih? Jawabnya, semua (pilihan-pilihan itu) terserah anda. Tapi, seperti kata ‘undang-undang’ dalam teori manajemen, “You are free to choose actions but you are not free to choose the consequences.” (Anda bebas melakukan tindakan apa pun, tapi anda tidak bebas memilih risiko-risikonya). Anda bebas untuk meninggalkan agama anda, tapi anda tidak bebas untuk tidak disebut renegade, apostate, alias murtad; walau agama yang anda campakkan itu bukan berasal dari Timur Tengah.

Motståndare BK Klumpfot. Alla upp! Berätta läget i kommentarer!

Ännu en jävla fotbollstext för idag spelade vi den roligaste korpenmatchen hittills. Motståndarna bestod av ett par bekanta Mariestad-killar i vår egen ålder. Det skulle handla om så mycket mer än två poäng (de har valt att köra med två poäng istället för tre, lättare att räkna för Mariestad-borna!), det var ära och berömmelse på spel.

Glidtacklingarna avlöste varandra och avslutades med ett leende och en klapp på huvudet. Medelmåttig teknik blandades med rena träben och vårt anfallsspel bestod till större delen av kontringar. Det visade sig effektivt redan i början då vår numera världskända frisparksskytt levererade en precis långboll till mig. Jag tar ned bollen med högerfotens yttersida och ser att målvakten lämnar en lucka, ja nästan hela målet faktiskt så utan problem tar vi ledningen.

Det är jämnt och stämningen god hos båda lagen och Bobbzz som motståndarna valt att heta vågade anfalla trotts att Döden var mittback. Undertecknad borde ha utökat ledningen innan pausvila men resultatet skulle stå sig.

Andra halvleken skulle bjuda på samma skönlir och det kan inte ha varit många som gick av planen utan gräsfläckar. Vi hade flertalet chanser att öka på ledningen även efter paus men det ska sägas att Bobbzz även hade lägen som borde förvaltas bättre. 1-0 skulle stå sig länge, ända in i sista minuten. Bobbzz med mycket folk inne i vårt straffområde forcerar mot en kvittering. Efter ribbträffar och räddningar på mållinjen skulle vårt för dagen stabila försvar tyvärr få kapitulera. Trotts den sena kvitteringen var stämningen fortfarande exceptionell.

Då var det Måndag igen, veckans för många första arbetsdag, är det inte härligt? För mig betyder Måndag inget annat än att det återigen var match i fotbollens hårdaste serie, korpen. Idag skulle B-laget krossa Onsdag United, var det tänkt.

Jag hade förväntat mig ett gäng motståndare iförda röda tröjor, precis som mitt favoritlag Manchester United, istället stod det sju män i vitt. Tankarna gick genast till Leeds United och jag frågade mig själv om de också haft problem med ekonomin eller om det handlade om nostalgi.

Snart var spelet igång och snart stod det klart att vi spelade betydligt mycket bättre än i den föregående matchen. Efter spel som svängt fram och tillbaka kom chansen för vårt Sverige-gula lag. Undertecknad hade från sin mittfältsposition letat sig in i straffområdet och med ryggen mot målet fick han en underbar passning.

Orolig för hur bollen ska studsa tar jag emot bollen med vänsterfoten, den lägger sig perfekt samtidigt som jag vänder mig och ser att målvakten är påväg ut. Han lämnar en lucka i bortre hörnet och med en välplacerad bredsida kan jag, på Bergkamp-maner vinkla in mitt första mål för säsongen och B-laget tar ledningen med 1-0. Kaffet och blåbärspajen gjorde sig alltså bra som matchuppladdning.

Vi fortsätter spela helt okej och håller tätt bakåt hela första halvleken. Tyvärr höll inte spelet lika bra i den andra halvleken, vilket jag tror berodde på trötthet. Vi hade behövt det där omtalade träningslägret. Onsdag United trycker tillbaka oss mer och mer och får sina chanser. Bollen hamnar tillslut i vårt straffområde, vi lyckas inte få bort den och tillslut letar sig bollen in via ribban.

Det är kvitterat men inte över. 1-1 står sig tills Onsdag United får till ett fint skott som hittar in i nätet via stolpen, otagbart för vår tappra målvakt. Vi försöker flytta upp spelet men lyckas inte få till en kvittering och matchen slutar med en uddamålsförlust. Trotts att vi fick se oss besegrade tyckte jag att det var en roligare och bättre match än förra gången. Nu blir det lite mer blåbärspaj!

Solen lyser och en mild vind smeker det gröna gräset, en förväntansfull och trevlig stämning finns bland folket på plats i Alhagen, Mariestad. Det är premiär för vår säsong i fotbollens korpdivision. Motståndet stod idag för Åkes, de flesta i deras lag var säkerligen femton år äldre än oss och vägde min vikt gånger två.

Det till trots var de relativt snabba och lät inte oss göra speciellt mycket i inledningen, de var vana korpenspelare. Tio, femton minuter efter en tilltrasslad situation hade de också tagit ledningen på en fotbollsplan i Grimsta-klass. Vårt gula lag gav inte upp och fick nu istället låna mer boll men skapade inte speciellt mycket framåt. Det var underläge efter första halvleken.

Genom ett bra målvaktsspel och huvudspel i världsklass av försvaret lyckades vi hålla bollen borta från nätet i andra halvlek. Vi skapade nu också lite mer framåt och i den 37e minuten, när det alltså återstod tre minuter skapade vi en frispark ganska långt ut på kanten. Med sin livs träff hade vår hårigaste spelare satt bollen stenhårt i krysset bakom en chanslös målvakt. Det var kvitterat, det var glädje och en gnutta tur.

Åkes var självklart inte nöjda med resultatet och forcerade för ett ledningsmål istället lyckades vi skapa vårt bästa uppspel i matchen och kom till ett friläge. Ett bra avslut räddades dock av målvakten till hörna och snart blåste domaren av matchen. Vårt B-lag hade kryssat i sin inledande match.

Jodå.. Jag gick och hämtade kikaren. Denna gången tog jag den snabbaste och enklaste vägen vilket var genom att först gå på stigen från Laggemosseparkeringen och sen vika av ut mot mossen där det gamla fågeltornet står. Hämtar kikaren och känner mig grymt nöjd men usch vad skönt det är ute på mossen. Solen skiner, säkert 5 plusgrader i solen och helt vindstilla. Jag sätter mig mitt ute på mossen intill en klen björk och bara njuter. Sitter där ett tag, ringer och pratar med Tomas och sen går jag tillbaka till bilen igen som står parkerad på parkeringen. Jag hade ju pratat med Kent dagen innan och frågat om diabasbrottet och även Tomas tyckte jag skulle gå dit när jag pratade med han i telefonen. Men först åkte jag till Flo klev. Den uppfarten där jag normalt åker upp och ned från berget. Finns en finfin utkiksplats där och jag skulle spana av en mosse som ligger nedanför bergen. Den ligger väldigt tråkigt utan någon skog intill och halva mossen är utdikad… Men ena halvan ser riktigt öppen och fin ut.

Tar mig tillbaka och ställer bilen vid bommen till diabasbrottsvägen. Det står ingen skylt eller något liknande vid den bommen så jag vet inte vad jag ska kalla vägen. De flesta vägar på berget har ju en skylt vid sig där det står vart man kommer. Men inte här. Jag går hur som helst in och vägen är väldigt kuperad och det tar en liten stund att komma fram till diabasbrottet. Vägen dit är inte det minsta fin då man på båda sidor har gamla hyggen som nu består i 2-3 meter höga träd som bildar en vägg på varje sida om vägen. Här fanns det visst under 80-talet väldigt mycket djur då hyggena var öppna, det finns det säkert nu med men man ser dom ju inte

Kommer fram och ser en fantastisk utsikt. Det stupar nästan rakt ned och längst ned ser man den gamla vägen som användes för att frakta all sten man tog. Nedanför går också stora vägen och det är mindre exotiskt att höra alla bilar. Det är heller inte så fint men man ser väldigt långt. Jag tar en kaffe och en banan och en korp kommer förbiflygande. Den sätter sig i toppen av ett träd och börjar genast prata. Jag kan inte härma korpar, finns ju dom som kan men jag har inte förstått hur man gör. Men jag lyssnar noga och försöker förstå. Först gör jag inte det men av någon anledning går jag därifrån ganska snabbt och känner mig lite ful när korpen pratar så fint. Men nu i efterhand förstår jag vad den ville. Den ville jag skulle gå för på vägen tillbaka så ser jag en sparvuggla sittandes i en liten gran. Får en fin observation av den i kikaren men när jag ska fotografera flyger den sin väg. Jag försöker leta efter den men hittar den inte. Lockar på den i säkert 20 minuter men inte ens ett svar. Men jag är glad ändå. Den andra sparvugglan jag ser någonsin och jag såg den riktigt klart och tydligt i kikaren. Mycket fina är dom. Ringer Tomas och han blir givetvis mycket glad åt upptäckten och han ska ju upp på söndagen så då ska han lyssna efter den säger han.

Väl tillbaka till bilen så åker jag mot By klev där jag tittar efter strömstaren, jag ser den men han vill inte vara med på bild så jag fortsätter min färd mot Kållandsö där jag ska leta rådjur i det fina solljuset…

Det blev inga bilder från turen men jag har ju utforskat en ny väg/plats och fick två väldigt fina möten då jag gjorde det

mvh // Johannes

  När jag blir ekonomiskt oberoende, ska jag bo i ett gammalt torp någonstans i de norrländska skogarna.

   Vättarna kommer tassa runt husknuten och se till att inget ont drabbar mig, såsom skogstrollens trollformler. Det vet vi ju alla att de kan förtrolla människor till sten.

   Skogens djur kommer stryka runt torpet, ibland för att söka skydd  mot jägaren, men också  för att få en bit mat.

   Från mitt lilla fönster i köket har jag vidunderlig utsikt över tjärnen …… som jag delar med djuren. I den avspeglar sig silvertärnan, sittande på en gammal grantopp medan korpens kraxande hörs i fjärran. Det är alldeles stilla ….. man kan höra en hackspett trumma någonstans   ……

   Doften av skog slår emot mig var gång jag stiger ut genom dörren. Mjuk grön mossa att vila middag på, ljunghedar att vila ögonen på …… Här får själen ro …..här vill jag bo!

Ja då åkte jag dit idag till hornborgasjön för att skåda örnar. Jag har ju tidigare berättat om detta men jag har aldrig varit där. Så idag, en av de absolut gråaste dagarna hittils denna vinter så tog jag bilen och styrde mot Trandansen som den plats heter där de har öppet hus och där man kan se åteln om man har kikare eller lånar där.. Där mötte jag Tomas vilket var bestämt redan innan. Han hade precis kommit när jag kom.. Stod ute en stund och tittade på grönfinkar, blåmesar, nötväckor och andra fågelmatarfåglar som var i ett träd där… De hade nämligen flera stycken behållare med mat som lockade det mesta…

Riktigt grått var det som redan nämnts.. Det var sådär supergrått och disigt och man såg precis fram till åteln med kikaren och det var inte tydligt. Men man såg att det inte satt någon örn där heller. Det kom aldrig någon örn heller. Däremot så kom det en liten grupp med storskrakar och flög förbi ett par gånger.. Sångsvanar kom det ett gäng och visade upp sig och korpar, kråkor och skator var det en hel del…

Vi gick in ett tag och kollade lite i naturrummet där… Tog en fika vilket var riktigt gott i kylan.. Kaffe och bulle 15 kronor. Smakade ohyggligt gott… Örnarna verkade lysa med sin frånvaro och det blev bara gråare och gråare så till slut såg man inte längre åteln.

Hellemar skulle också komma dit. Han ringde när vi precis fikat klart och frågade hur läget var där borta.. Dött sa jag så han föreslog att vi skulle mötas vid Utloppet istället. Utloppet är en annan plats på hornborgasjön. Här finns ingen åtel eller naturrum men väl ett fågeltorn och ganska fin miljö. Nåväl, vi ställde tillbaka kaffekopparna och styrde mot Utloppet. När vi svängde av stora vägen in på grusvägen så var det som att åka skridskor med bil. Hela grusvägen var precis blank av is vilket jag inte först märkte utan när jag skulle väja för en sådan där stor håla som kan bli i en grusväg så hände det inte så mycket.. Nåja.. Sakta och ganska osäkert tog vi oss fram till parkeringen… Där var lika grått här, man såg inte många meter framför sig..

Vi gick inte upp i fågeltornet med en gång. Dels var det massa folk där redan och dels tyckte Tomas vi skulle kolla i ån om det inte fanns någon strömstare där eller kanske till och med kungsfiskare. Inget av det såg vi. Det var faktiskt än mer dött här än vid Trandansen. Vi stod där länge och snackade om ditten och datten och det mest fartfyllda som händer är en liten flock med mesar som kommer förbi och även en korp, eller om det nu var en kråka. Jag verkar vara den som börjar frysa först så när det är tomt i tornet så tycker jag att vi kan väl gå upp där, inte för jag tror vi skulle få se något eftersom vi inte såg något från marken men man måste ju ändå upp…

Som vi anade såg vi inte ett dyft mer.. Står där och kikar men inget.. Efter en stund kommer det två fågelskådare som säger att vid parkeringen pratade dom med gruppen som nyss var här och dom hade sett två havsörnar här.. Mycket märkligt tänker vi för det gjorde ju inte vi.. Men så får Tomas se att där borta i dimman så sitter det faktiskt en havsörn på ett dött träd ute i vattnet. Det är precis så man kan skilja fågeln från en gren men det riktigt värmer… Efter en stund får vi syn på den andra, dom sitter i varsitt träd bredvid varandra. Som på beställning lättar dimman upp något så otroligt. Det har ju varit så dimmigt att man med tuben inte såg örnarna utan man såg dom bäst med handkikaren. Nu lättade det upp så mycket att man såg havsörnarna riktigt tydligt i tubkikaren… Jag har inten tub men tittade i både Tomas och Hellemars..

En bit bort ligger ca 20 svanar i vattnet och en massa andra fåglar där jag tror att det mesta var sothöns.. Korparna börjar prata runt om oss och havsörnarna sitter där en riktigt lång stund. Det verkar som om jag är den som kollar på dom intensivast men jag blev ju riktigt glad också Lagom till vi ska börja ge oss iväg så flyger örnarna iväg så då fick man sig en liten flyguppvisning också.. Det såg riktigt mäktigt ut när dom flög kanske bara ett par dm ovanför isen..

Så äntligen äntligen äntligen har jag fått se örn, kan nu kryssa för havsörn i min fågellista och jag har ju faktiskt till och med stått och kollat på den en längre stund.. Jag är riktigt nöjd med dagen. Träffat folk, fikat gott fika, och fått se havsörn riktigt bra….. Tålamod är bra att ha

mvh // Johannes som tyvärr inte tog med sig kameran, hoppas texten duger ändå

Länge har jag ju sagt att jag ska börja utforska en ny mosse detta året, speciellt med tanke på det orrspel som ska finnas där ska vara väldigt stort men också pga att det är en hiskeligt stor mosee (2000 hektar) och att resterande fågelliv är stort…. Då jag bara har varit där en gång förut så visste jag ju inte riktigt hur jag skulle ta mig dit.. Dels ville jag inte parkera där vi gjorde och börja där utan på en annan plats jag hade sett ut med hjälp av kartorna. Klockan 07.00 imorse ringer klockan och Johannes vaknar. Av någon konstig anledning går jag dock inte upp föränn vid 10-tiden. Jag vart trött och det var så gött att ligga och dra sig med katten över sig… Det spelade ju inte riktigt någon roll när jag åkte dit idag. Mitt mål med dagen var nämligen att hitta platsen jag sett ut på kartan där jag ville parkera. Se hur man lättast nådde mossen därifrån och sen utsé en utkiksplats där jag såg så mycket av den delen av mossen som möjligt vilket skulle vara behövligt om jag skulle spana efter orrar…

Jag åker iväg, tar givetvis med mig kameran och kikaren ifall jag får syn på något sen ville jag ju ha lite bilder till bloggen också … Har en utskriven karta med mig med vägbeskrivning till den plats jag utsett som parkering och jag prickar rätt direkt. Det syntes nog att jag inte åkt där förut för det gick inte vidare snabbt när jag skulle förbi  korsningar och samtidigt kolla på kartan om det var där jag skulle svänga Jag får också vänta på att en skogsmaskin ska lasta av massa nedsågade träd men det gör mig inte något,… Jag har inte brottom för fem öre och det är riktigt skönt…

Strax innan parkeringen som visade sig vara slutet på en väg och därmed en återvändsgränd där det var lätt att både parkera och vända så rusar det ut ett rådjur ur skogen och hoppar över den lilla skogsväg jag åker på. Men vad är det som är i skogen undrar jag, på den sidan som rådjuret kom ifrån… Det visar sig vara en hund och jägaren kommer några minuter efter när jag parkerat. Jag ber om urssäkt att jag kom mitt i dramat men det var inga problem och han frågade bara om jag såg vilket håll rådjuret sprang, vilket jag gjorde…

Jag kollar på kompassen och inser att däråt ska jag.. Rakt österut för att komma till mossen. Ganska bra för det går en liten stig åt den riktningen och det visar sig vara för att man kommer fram till ett jakttorn. Ett jakttorn som är högt upp i ett träd och visar sig vara ypperligt perfekt att ha som utkiksplats och jag står där och spanar ett tag för att se om jag ser någon fågel av något slag men det gör jag inte. Inte så konstigt kanske, mitt i gråaste vintern, runt nollan, mitt på dagen och ett väldans blåsande… Funderar på att försöka få tag på ägaren till jakttornet och fråga om det är ok att jag använder det om ingen är där… Ska ju bara ha det för att titta ut över mossen…

Jag går ned igen och börjar gå längs med skogskanten… Det är väldigt lätt att gå  på mossen när det är fruset. Den sträcka jag idag gick med den lätthet på bara ett par timmar hade varit bra mycket jobbigare och tagigt bra mycket längre tid om det inte varit fruset. Hur som helst så går jag lite fram och tillbaka i lugnt tempo för att kika runt på mossen och kanske hitta eventuella spår efter någon fågel i form av bajs men icke. Hittar två träd som jag gör porträtt på och som kommer komma upp… Det var ju tur jag tog med kameran:)

Det kommer plötsligt två korpar flygande lågt över mossen, jag följer dom länge med kikaren och dom sätter sig i en liten myrtall där man kan höra deras prat… Efter en stund flyger dom därifrån. Det var egentligen allt som behövdes för att göra dagen riktigt trevlig men jag fick visst en bonus.. På väg tillbaka mot utkiksplatsen och bilen så stöter jag plötsligt upp en jorduggla. 10 meter från mit så flyger den upp från marken och bortåt.. Jag följer den, ser vart den landar på marken och även om jag vet från förra gången jag provade att följa en jorduggla, att det är i princip omöjligt så var jag ju tvungen att testa.. Så på med 300 och konverter i fickan och sakta sakta och tyst gå mot ugglan… Det visar sig att jag har rätt och ugglan flyger iväg när jag är runt 100 meter från den. Än en gång ser jag vart den landar men så långt bort orkar jag nu inte gå. Jag är nog så glad över det fina sällskapet den erbjöd, så om den inte vill bli fotograferad behöver den inte…

Tillbaka till bilen och färden hemmåt går utan överaskningar eller bekymmer.. Jag såg ytterligare två fåglar inne i skogen i form av en trädkrypare och en tofsmes. Fast jag ljög lite om att det gick utan bekymmer. För på väg hem så kommer jag på att jag glömt min linsskydd till 300at. Det är ju en sån där stor påse i fuskläder vet ni.. Den är någonstans ute på mossen, troligtvis där jag såg jordugglan först.. Jag får leta efter den nästa gång jag är där men har ni någon över kan jag ju köpa den

Nåja… Väl hemma åker jag till mor och äter… Nedan kan ni se hur det såg ut från jakttornet. Var medvetna om att detta bara är en del av mossen… Den är minst dubbel så stor… Plus att i mitten finns det en sjö… Den första bilden är när man kollar åt höger och den andra åt vänster… Lite mer bakåt är skogen och där finns även en saltsten för älgar så har man lite tur så

Mvh // Johannes

Helt plötsligt sprudlar jag av idéer. Vad i hela friden ska jag göra av dem alla? Snart är de mig övermäktig! Nä.. det tror jag inte. Jag kommer att vattna ur dessa idéer tills jag får torka igen om, ska vi säga 2-3 veckor. Ja, det låter bra, för då måste jag ändå knota ner på arbetsförmedlingen och sånna vuxengrejer.

Nu är klockan snart 4 på morgonen på Sylvias födelsedag. Jag tänkte att jag skulle sova för flera timmar sedan. Det gjorde jag också, en liten stund. Konstigt nog så fick jag för mig att vakna (!?). Jag tror att det är Herr Korp som spökar. Eller, jag vet inte om ting som någonsin levt kan spöka.

Mitt senaste projekt, ja, förutom allt korprelaterat, är att lära mig att visualisera ordentligt. Alltså, inne i huvudet. Problemet ligger nog i hur jag aldrig lyckas samla tankarna ordentligt. Varje gång jag försöker måla upp något i mitt huvud så associerar jag mina bilder med något annat och helt plötsligt så är jag någon annanstans igen. Mina tankar flyger och far. Såatte, jag tror att jag ska göra ett nytt försök med sängen och visualiseringen.

Här är anledningen till att jag vaknade i första taget:

Ibland kommer man på värsta grejen och kan helt enkelt inte släppa det. Som jag och mitt ritande just nu, t.ex.

Här är Herr Korp.

   Då blev det ingen sovmorgon idag heller. Fast jag skulle verkligen behöva en! Det är SMHI´s fel….. de lovade en skaplig morgon innan regnet skulle återkomma. En sådan prognos kan man inte bara sova bort …..så klockan ringde 5.

   Det var verkligen mörkt när vi (M och jag) kom fram till skogen. Vi hade bestämt att vi skulle sitta på plats när det ljusnade, så vi inte skrämde iväg djuren. Förhoppningsvis skulle vi få se någon brunstig hjort. Det står högst på min önskelista för tillfället …..

   När vi lämnade bilen var det som att gå med en svart ögonbindel på sig, samtidigt som man skulle försöka smyga på en skogsstig med löv och pinnar.Inte helt lätt …. Vi hörde en “grymtande” hjort i närheten.  Smög mot ljudet. Hördes med ens lite läskigare så där i mörkret (tyckte jag) ….Efter att ha gått en bit in i skogen delade vi så på oss.

   Mörkrädd som jag är satt jag nu ensam i mörkret och tryckte mot ett träd. Korpen kraxade olycksbådande ovanför mig.  Tyckte det prasslade runt om mig hela tiden …..eller var det kanske vinden i trädgrenarna.

   När gryningen kom kändes det genast bättre, för då kunde jag urskilja sakerna runt om mig. Då såg jag plötsligt siluetten av en skovelhjort framför mig. Vilken krona han bar på ….. Han var 5 meter ifrån mig när han fick syn på mig och stannade. Kände mig väldigt liten där jag satt på marken och tittade upp på honom. Våra ögon möttes, ångan från hans andedräkt låg som ett moln mellan oss …..Kändes som jag slutade andas en kort stund av hänförelse. Strax därpå sprang han sin väg …… Tyvärr var det alldeles för mörkt att fotografera.

   Det hade börjat ljusna,  men inga fler djur i sikte. Jag frös ordentligt trots dubbla underställ. Fick kontakt med M som också frös, så vi bestämde oss för att köra hem.

   Inga foto på brunstiga hjortar men dock ett möte jag aldrig glömmer ……

Så känner jag också nu. Jag har en svart korp på var axel och båda ropar skjut, skjut, skjut!
Men det är inga älgar jag vill skjuta… nu skiter jag i detta och kör hem!

Läs även andra bloggares åsikter om humor, hälge, serier, jakt, korp, skjut, arg

Jag har bokat tid hos

1. min vanliga massör
2. en tjej som lär ut antigymnastik.

För nu måste det rackarns bli någon slags ordning på mitt kroppstorp (?)… troppskorp(¤)… skorptorv(!)… Bah… ibland blir det missmatch med orden eller helt nya ord i oväntade konstellationer. Jag skyller på huvudvärken.

Det ska bli intressant att få prova på antigymnastik. Däremot kommer det bara att göra ont hos massören. Jag känner ingen så liten kvinna med så starka nypor som hon. Aj, aj, aj… gruvar mig redan…

Under sommaren har jag nu, i och med jobb tagit fasta på att komma upp i tid – ta god tid på mig på morgonen. Dusch, sätta på kaffe och sedan gå till ICA-butiken och köpa färska, rykande, heta frallor. Och tro det eller ej – men frallorna ångar fortfarande efter att jag burit hem dem till frukostbordet. Även denna dag följde jag denna rutin och vandrade iväg klockan åtta. Prick! På vägen framför mig var marken fylld av skator och… kråkor. Korparna, alltså kråkorna, var förargade när de kacklade till varandra. De stred och slet livligt i en bit skäp de funnit på trottoarkanten.

Tankar förslöt mig i dunkel…

(…så till den grad att folk måste ha uppfattat mig som ett spöke.)

Jag hade bara några dagar tidigare läst i en tidskrift att kråkor är smartare än vi tror. De använder kvistar som redskap för att nå larver i träden, de rullar fram nötter och använder bilhjulen som nötknäckare då bilarna stannar för rött ljus. Kråkorna är till och med bättre på att hantera redskap än vad schimpanser är. Detta är märkligt, med tanke på att schimpansen ligger närmast oss människor i likhet – med 99,4 procent(!).

Sedan får vi inte glömma att korparna även nämns i vår fornnordiska mytologi. Krigsguden Oden hade två korpar vid sin sida: Hugin och Munin. Minnet och tanken. Dessa två är alltså psykologiska delar av människan. Märkligt nog besudlas kropen av att användas som magisk och häxartad. Ni minns väl att häxorna alltid hade sina kråkor vid sin sida? Kråkorna satt på en pinne intill en häxa som stod och rörde om i en het, ångande kittel.

Kanske är just minnet och tanken lite av det magiska häxeriet som vi inte kan förstå inom oss. Kanske är just fåglarna som kraxar på trottoaren några betänksamma varelsen som faktiskt har en verklighetsuppfattning än större och än mer storartad än den jag vid blotta anblicken av dessa tror dem erfar. Eller rent av större än vad jag själv och mina medmänniskor erfar.

Kanske är det så.

Under en period i mitt liv levde jag i en liten by mellan Jokkmokk och Vuollerim, och där förekom uttrycket “Där flyger korpen uppåner” rätt ofta, då ofta om byn Porjus, med innebörden att Där är saker inte som de är annorstädes, där händer konstigheter.

Igår var jag hemma hos Celegorm och Alcarinquë. Det är ett typiskt “Korpenflygeruppåner”-ställe.

Där bor Smirre och Josefin.
Smirre är inte en vanlig katt.
Smirre är en katt som är större än många hundar.
Smirre är en katt som inte rymms på en ordinär köksstol utan som föredrar fåtöljer eller golv.
Smirres svans är ungefär lika stor som hela hela min katt.

Smirres bästa kompis Josefin är ungefär jämnstor med min kattfröken, och är den av de två som tydligen för befälet (?!) och just idag var hon inte alls lika samarbetsvillig modell. Jag har nu en ny kamera, jag är lite långsam i vändningarna och gillar därför modeller som slött ligger still. (Är det en tillfällighet att jag är bra på blommor, stenar och pinnar?)

I detta hem finns ett kylskåp fullt av märkliga saker. Fermenterade räkor. (Jag vet inte riktigt vad det är för något, men det luktar inte hallon!) och korv på burk. Hur kan något som kallas korv ligga i en burk? (Nej, det är alltså inte små korvar i spad i burk, à la Bullens, utan … ja…? Currypasta – röd, thailändsk – i halvkilosförpackning och fler sorters chutney än jag visste fanns.
Celegorm visade mig, en gång för länge sedan, vad okra är för något, och bjöd mig också på köttgryta innehållandes just okra. Jag gillar kylskåp med konstiga saker i, och jag gillar när människor bjuder mig på konstig mat, och visar hur man gör den där konstiga maten. Sånt är bra!!

Idag är jag alltså hemma hos Alcarinquë och Celegorm för att baka paj. Sju tusen bitar kanelpaj. Jag hade ingen aning om att det fanns något som hette kanelpaj, men varje gång jag kommer hem till Alcarinquë och Celegorm lär jag mig nya saker. Nu vet jag att det finns, och jag vet hur ljuvlig fyllningen till denna paj är och jag vet hur fantastiskt det doftar när man gräddar denna paj och jag vet att jag nästan är beredd att ta till vapen för att råka ha sönder en paj för att man ska råka behöva provsmaka den…

Jag vet också att jag inte är det minsta avundsjuk på den 14m2 stora balkong som finns hemma hos Celegorm och Alcarinquë, där man inte alls sitter och dricker te och har det rysligt gott i solskenet. Nejnej.
Där pratade vi om studier, framtida kurser och brist eller upplevd brist eller icke upplevd brist av specifika kurser . Det finns ämnen som jag inte alls visste fanns och som jag absolut inte förstår att man behöver läsa. Jag blir nästan nervös av att konfronteras med för mycket fysik på en gång, men i tunna skivor är det intressant. När jag, nu, mindre än ett dygn senare, inte kan erinra mig vad ett ämne ens heter så … är det långt utanför min begreppsvärld…

Kort sagt.
Där, I Täby, flyger korpen uppochner.
Där, I Täby, finns är en bra plats för mig.
Där, I Täby, finns två av mina favoritmänniskor.

Här kan man läsa mer om korpar om man är nyfiken. Fascinerande djur, sannerligen.

.