Idag är det inte så mkt med fröken annars så kaxig Och gårdagen va värre, då bölade jag tom. På mammas jobb! Efter att ha haft värk i nedre delen av ryggen ett bra tag till och från så bestämde jag mig för att gå till farbror doktorn igår eftersom det hade blivit värre. Jag trodde det va njurarna som spökade igen men nejdå, en kraftig muskelinflammation heter det visst. Jag vet inte riktigt om jag tror på det men ont gör det iaf. 4 kortisonsprutor senare och förbud om att ens gå till bussen skyndade jag mig iaf till Mamis jobb för att be om skjuts, det gjorde så ont, mami svarade inte och det regnade. Som de flesta vet jobbar min Mami i frivården & där är det givetvis låst, till slut gick det iaf förbi en kollega som öppnade för mig, då började jag  böla och bad henne hämta Mami, så mesigt va. Haha! Iaf jag hör Mami nästan springa ner för trapporna samtidigt som hon säger ” herregud gråter hon”. Mmm hon trodde det hade hänt ngt allvarligt, jag grät… haha! Fick skjuts hem och la mig i sängen. Marie min vänoch målare här i trappen ett par veckor tvingade mig praktiskt taget att sätta mig i hennes bil och hämta ut de recepbelagda värktabletterna jag hade fått. Det tackade jag henne innerligt för när natten kom.

I morse när klockan ringde & Isa skulle till dagis så lyckades jag inte ta mig upp ur sängen.Det är en skrämmande känsla det där, gud vad man tar sin rörlighet för givet, Tack vare min goda vän Jentan kom Isa till slut till dagis och jag även till svinvaccineringen. Dagen har efter det mest bestått av filmtittande men även besök

Idag funderar jag på varför folk vill varandra så illa. Man funderar på olika förklaringar och känner sig nästan paranoid men det visar sig oftast att man har rätt, skrämmande. Sluta med sånt onödigt gott folk!

Jag hann inte skriva en söndagspost i helgen, och eftersom jag har tagit mig en ledig dag idag så kommer den här istället.

Kortisol är ett väldigt användbart läkemedel, det har väldigt mycket effekter på kroppen. Här kommer nån slags sammanfattning över dom. Värt att tänka på är att alla biverkningar beror på dosering och hur länge man har tagit kortisolet.

Reglering

Regleringen av kortisolet är densamma som för de andra hormonerna, via hypofysen och hypothalamus. Hypothalamus och hypofysen är centra i hjärnan som frisätter hormoner som styr produktionen av kortisol framför allt som svar på stress. Hypothalamus frisätter CRH, corticotropin releasing hormone, som verkar på hypofysen och får den att producera ACTH, adrenocorticotropt hormon. ACTH verkar sedan på binjurebarken som i sin tur producerar kortisolet.

Kortison i sin tur hämmar frisättningen av CRH. Detta fenomen kallas feed back-hämning, och innebär att mycket kortisol leder till minskad produktion av kortisol, och lite kortisol släpper på hämningen och leder till ökad produktion. På så sätt hålls koncentrationerna konstanta i kroppen.

Produktion

Kortisol är en glukokortikoid, och produceras i binjurebarken. Produktionen av kortisol varierar över dygnet, med allra lägst koncentrationer runt midnatt och högst kring 8 på morgonen då det är dags att vakna. Grundsubstansen som kortisol byggs av är kolesterol, som sen görs om genom diverse kemiska reaktioner (som jag inte tänker gå in på) till kortisol. Intressant är dock att början på reaktionskedjan är densamma för kortisol, testosteron, östrogen och aldosteron.

Symptom hos Cushingpatienter

Störningar i produktionen av kortisol kan leda till två olika sjukdomar. Har man för mycket kortisolproduktion av någon anledning får man ett tillstånd som kallas Cushings syndrom med typiska symtom som tex omfördelning av fettet (det försvinner från armar och ben, och lägger sig på magen och i ansiktet och högt upp på ryggen så att man får vad som kallas buffalo hump), tunnare hud, mindre muskelmassa, lätt att få blåmärken, man får också väldigt mycket striae (det medicinska ordet för stretchmärken som de flesta friska tjejer också har någonstans på kroppen – ffa på magen efter graviditet) man får också benskörhet och infektionskänsliget och även humöret kan påverkas, man kan bli både euforisk och deprimerad.

Har man istället för lite kortisol får man Addisons sjukdom, som ger symtom som muskelsvaghet, lågt blodtryck, viktminskning, aptitförlust, lågt blodsocker och ökad pigmentering med pigmenterade handflator (beror på att ACTH som ju blir skyhögt när kroppen med alla medel försöker höja kortisolnivåerna, också stimulerar bildningen av MSH, melanocytstimulerande hormon, som precis som namnet antyder, stimulerar melanocyterna till att producera mer pigment). Här behöver man tillföra mer kortisol för att personen inte ska hamna i en Addison-kris med risk för död.

Om man äter höga doser kortisol under en längre tid kan kroppen sluta tillverka eget kortisol och man kan då få en slags reaktiv Addison när man slutar med kortisolet om det inte trappas ned långsamt.

Verkningsmekanism

Kortisolet verkar framförallt genom att ta sig igenom cellmembranet och binda till specifika intracellulära receptorer (GRα och GRß)  som sedan binder till DNA och hämmar eller stimulerar transkription av specifika gener. Eftersom kortisolet utövar sin effekt genom att påverka vilka proteiner som ska eller inte ska bildas så har de effekt relativt långsamt. Det kan ta upp till några timmar innan effekten märks på cellnivå.

Effekter och biverkningar

Kortisol har som sagt effekter på väldigt många organ i kroppen, eftersom alla celler har de intracellulära receptorerna som kortisol binder till. Nedan kommer en lite mer generell beskrivning.

Metabola effekter

Kortisolet påverkar framför allt kolhydrat och proteinmetabolismen. Glukosmetabolismen påverkas genom nedsatt upptag av glukos och ökad nybildning av glukos (glukoneogenes) vilket leder till förhöjt blodsocker. Kortisolet minskar också proteinbildningen vilket leder till minskad muskelmassa.

Genom att att minska kalciumabsorptionen i tarmen och öka kalciumutsöndringen i njurarna kan kortisol också leda till benskörhet som i detta fall beror på att det inte finns tillräckligt med Ca tillgängligt i blodet och kroppen tar det då från “lagret” i benen för att hålla blodkoncentrationerna stabila. Denna effekt ökas av ökad aktivitet hos osteoklaster (bennedbrytande celler) och minskad aktivitet hos osteoblaster (benuppbyggande celler).

Antiinflammatoriska och immunhämmande mekanismer

Kortisol förhindrar både de tidiga och sena tecknen på inflammation. De tidiga tecknen är rodnad, svullnad, ömhet och värmekänsla och de sena är bla sårläkning och celldelning. Kortisolet påverkar inflammationen och immunförsvaret genom i princip alla medverkande celltyper och cytokiner, bla minskat utträde av neutrofila granulocyter från blodbanan till den påverkade vävnaden, reducerad aktivitet hos både neutrofila granulocyter och makrofager, nedsatt funktion hos fibroblaster – cellerna som bildar bindväven och nedsatt produktion av cytokiner pga hämmad transkription av deras respektive gener.

Detta kan vara det man är ute efter, tex när kortison används som immunhämmande efter tex organtransplantation, men det kan också vara en bieffekt om kortisolet är ordinerat av annan orsak.

Is blev ju sjuk förra torsdagen och fick feber, sen gick febern bort men då blev hon snorig och hes, sen blev det bättre i förrgår och jag förberedde mig på att sjukdomen vart över & att vi skulle slippa inne fler dagar. Det gör mig nämligenvansinnig ungefär.

Igår va hon lite gnällig igen och sent på eftermiddagen sa hon att hon hade ont i örat, jag bestämde för att avvakta ett par timmar och honva ganska pigg ändå, sådär pigg så att man inte är tillräckligt sjuk för att ligga stilla när mamman tänk städa Hon gick och la sig och jag tänkte att det va väl inte så farligt då, sov hela natten.

I morse när vi vaknade låg vi och keladeoch jag frågade om hon fortfarande hade ont i rat om vi behövde till doktorn. Bara när man petar sa hon och petade… blod på fingret, blod i örat, blod på halsen och sirenen gick igång.

Trumhinnan har alltså spruckit under natten   Och jag kände mig som världens sämsta mamma ett tag som inte hade tagit det på allvar riktigt.

Först när vi kom till doktorn blev jag lite lugnare och han talade om att det inte hade gått att förutse för det va en sk akut öroninflammation, alltså en öroninflammation som inte hade startat i örat utan orsakats av trycket från bihålor + halsinfektion.

NU är det kåve + kortison i 10 dagar och doktorn talade om att hörseln kommer vara nedsatt i minst 6 veckor, antar att det betyder att hpn kommer höras mer än vanlig tom det nu är möjligt

Kåven kör vi coca cola, åt helskotta med ekologi när det gäller medicin

Igår åkte jag till akuten, för att min läpp svullnade upp till trippelstorlek. Mamma ringde till upplysningen, för jag såg ut som ett miffo – botox nästa. På rådgivningen sa de att vi skulle åka in så jag och mamma fick ett kvällsbesök på CSKs akutmottagning.

Där blev det tyvärr värre, stickande i tunga och sedan tät i halsen så jag fick allergimedicin, kortison, dropp under kvällen. Vid 1 var det bättre och vi fick åka hem vid halv 2. De höll koll på hjärtslagen, blodomsättningen, min andning, mitt blodtryck och de gjorde även ett ekg.

Jag låg där med sladdar och när de skulle göra ekg skulle jag ta av mig på överkroppen. Det kan jag säga inte var lätt. Med sladdar, BH och en klänning så var det ganska avancerat att få av mig kläderna. Haha, det skulle Felix ha varit med på, haha. Men han fick stanna hemma igår kväll.

Det lugnade sig iallafall och jag har nu 16 tabletter i beredskap som jag ska ta om det blir något liknande igen. Men då ska jag även åka in igen. Ja, man vet ju aldrig.

Trots att jag har varit förkyld fick jag åka till sjukhuset, vilket bevisar att någon svininfluensa, det har jag inte!

Jag lever och jag mår ganska bra trots att jag är jättestrött efter de starka medicinerna jag fick igår.

Nu blir det inga räkor och apelsiner (som jag också reagerat på). Det blir ju bara värre och värre. Jag tycker att det räcker nu!

Gegen Abend habe ich immer noch Spaß mit dem Rest Kortison. Am Morgen ist der Kortison-Spiegel von Natur aus höher und die Reste fallen gar nicht auf. Gegen Nachmittag geht es dann los mit der Unruhe, etwas nervig, aber es wird jeden Tag weniger. Hoffentlich führe ich morgen nachmittag nicht auf dem Schreibtisch Stepptanz auf, wäre aber auf jeden Fall sehenswert für die Kollegen.

Vielleicht sollte ich mir für Abends auch mal ein Ritual einfallen lassen um besser ins Bett zu kommen. Macht man ja bei Kindern so, oder? Oder erstmal aufhören aus dem Bett Fernzusehen, aber da kann man sich so schön berieseln lassen. Alles doof. Vielleicht hat ja jemand nen Vorschlag.

Heute wurde die 5. Portion Kortison in die linke Armvene (rechts leuchtet die Armbeuge in allen verfügbaren Farben) versenkt. So schnell brauche ich ich die Kortison-Geschichte erstmal nicht wieder. Hoffe mal mein Körper sieht das genauso. Aber da es geholfen hat, und sich die Nebenwirkungen so in Grenzen halten, war es ok.

Heute dann noch ne neue Nebenwirkung zum Abschluß, Nasenbluten, sehr apart beim Autofahren. Aber ich habe nix eingesaut!

Mal wieder ein paar Neuigkeiten aus dem Lazarett:

• Hehe, meine Füße sind prall, links mehr als rechts. Eigentlich ein perfekter Grund für ne Frau Schuhe zu kaufen, die alten passen ja nicht mehr. *g*  Auf jeden Fall aber ein Grund den Tisch frei zu räumen um die Quanten darauf zu platzieren. Viel besser. Offenes Fenster ist auch gut, ganz schön heiß die Dinger.

• Brennesseltee wirkt auf den ersten Blick gar nicht, hat das ganze eigentlich nur schlimmer gemacht, oder die Wirkung kommt deutlich später. Schmecken tut der Tee auch eher nach nix.

• Schade ist, dass das Wetter hier heute eher aprilmäßig ist, Hagel, Sonne, Schnee, Sonne, Regen, Sonne. Da haben wir uns auf eine Spazierrunde nicht rausgetraut. Mein Freund schlug sogar schon vor, sich ne Runde auf Rad auf die Rolle zu schwingen, um die Körpersäfte in Wallung zu bringen. Aber nach dem Stausbauger-Experiment von Freitag lass ich das lieber. Füße hoch muss es heute auch tun.

• Ich habe auch wieder Appetit, und zwar negativen. Aber ist ja auch was, wissen was man nicht essen will.

Kennt Ihr den Begriff wenn einem zum Ende einer Trainingseinheit die Körner ausgehen?

So geht es mir gerade, Kortison frisst Körner und wegen mangelnden Appetits schafft man es auch nicht neue anzulegen. Dazu kommt ein für mich völlig ungewohnt höherer Blutdruck, der sich einfach komisch anfühlt und zusätzlich Körner frisst (aber auch warme Füße macht). Deshalb wird jetzt gegessen was mir an kohlehyratreichem aber möglichst zuckerfreiem in die Finger kommt und was reingeht und heute abend konsequent Körner gespart. Sonst erliege ich wieder der Versuchung der Cola.

Heute geht’s schon besser, die Symptome lassen sich durch das Kortison langsam vertreiben. Man merkt schnell was geht und was die Symptome wieder schlimmer werden lässt. Zu letzterem gehört 4 Zimmer Staubsaugen. Zum Glück macht man das ja nicht jeden Tag. Zu Fuß einkaufen gehen ist gut, fordert den Kreislauf heraus den Keller zu verlassen.

Das Kortison kommt mit einigen Nebenwirkungen daher, Gesichtsfarbe ist Mangelware, Appetit und Hunger ist aus, dafür gibt kräftig Wassereinlagerungen. Die ersten Schuhe werden beim Laufen eng. Die Haut wird trocken und ich hasse eincremen. Mein Magen macht das ganze noch fast ohne zu meckern mit, Magensäure-Blocker sei Dank. Schlafen ist auch schwierig, aber auch dafür gab es Mittelchen.

Die Füße wie gefordert stillzuhalten ist schwer, ich hoffe aber, das wird morgen und übermorgen besser.

• Die sollten in der Praxis gleich Bräunungscreme zum Kauf anbieten, ich seh weiß aus wie die Wand.
• Kortison ist wirklich ne prima Diät. Der Geschmack hält sich hartnäckig auf den Schleimhäuten und vertreibt jeglichen Appetit.

Då har jag varit hos hudläkaren.
Jag förväntade mig att hon bara skulle titta på mig, tycka att det såg bra ut, och ge mig en liten dosökning.
Så gick det inte till.
Hon tyckte att det såg väldigt bra ut. Ryggen kommenterade hon speciellt (den är mycket bättre. det är såå skönt att sova på rygg). Hon tog fler kort för att dokumentera. Jag har ett antal bölder kvar på halsen som fortfarande är ganska stora, och dem injicerade hon kortison i. Det ska tydligen snabba på läkningen av dem, så att de sjunker in. Det var en positiv överraskning. Det kändes lite läskigt att hon skulle trycka in en spruta i min hals fyra gånger, men det kändes knappt. Jag har inte sett någon skillnad än, men jag får väl ge det lite tid.

Sen började vi prata dosering. Nu äter jag 60 mg Roaccutan/dag och 4 kapslar Ery-Max, uppdelat på morgon och kväll.
I två veckor ska jag äta 50 mg/dag, sen ska jag minska till 40 mg/dag i ytterligare två veckor. Efter det ska jag minska till 30 mg/dag. Dessutom ska jag under hela den här tiden fortsätta ta Ery-Max, dock endast 2 kapslar/dag. Blir aknen värre ska jag ringa in.

Detta skrämmer mig lite. Nu när det äntligen fungerar ska jag sluta.. Jag vill inte ha det som det var innan, men visst samtidigt ska jag ju inte gå på den här medicinen resten av livet heller. Ifall allt går som det ska så sa hon att jag bara har 8 veckor kvar. Jag ska åka in till henne igen då och se.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att det går..

orolig..

Allergien spielen in der heutigen Zeit als zu den Zivilisationskrankheiten gehoerende Gesundheitsbeeintraechtigungen eine zunehmend dramatische Rolle, sowohl beim Menschen, wie auch beim Tier. Weit mehr als die Haelfte aller bei uns vorgestellten Hunde leidet darunter und ihr Leidensweg fuehrte sie oftmals ueber Jahre von einer Tierarztpraxis zur anderen, sie haben alle moeglichen und unmoeglichen Behandlungsmethoden hinter sich, wurden mit Kortison und Antibiotika, inneren und aeusseren Parasitengiften behandelt, sie haben zahlreiche Futterumstellungen hinter sich und gelten schliesslich als schulmedizinisch austherapiert. Die meisten Tierbesitzer stimmen dann schweren Herzens ihrem Tierarzt zu, der ihnen vorschlaegt, den Hund endlich von seinem Leiden zu erloesen. Ich moechte nicht wirklich wissen, fuer wie viele Hausgenossen die Odyssee ein solches Ende nahm.

Einige landen auch bei uns, weil die Besitzer der Meinung sind, dass ein letzter Versuch mit einer Tierheilpraxis jetzt ja auch nicht mehr schaden kann.

Ein solcher Kandidat ist “Jumper”, ein fast drei Jahre alter Labradorruede, dessen erste Symptome schon vor zwei Jahren auftraten. Seine Besitzer haben sich entschlossen, ihn fuer die Therapie bei uns zu lassen.
Er war wirklich in einem schlimmen Zustand, trotz reichlicher Futtergaben abgemagert, verstroemte er einen ausgesprochen unangenehmen Geruch und litt unter quaelendem Juckreiz. Seine Haut schuppig mit entzuendeten Stellen, an den Seiten fast kahl.

Wir stellten abermals sein Futter um, arbeiteten mit einer Kraeutertherapie an der Entgiftung des Organismus, brachten den gestoerten Stoffwechsel ins Gleichgewicht, foerderten das Immunsystem und unterstuetzten den gesamten Gesundungsprozess mit der Horizontal-Therapie. Die HT beschleunigte in diesem Fall insbesondere die Entgiftung und regulierte den Stoffwechsel.

Am 28.12., also gestern, ist dieses Foto entstanden.

Heute besteht immer noch ein leichter Juckreiz, der aber nicht mehr zwanghaft ist, auch sind die Haare noch nicht vollstaendig wieder nachgewachsen, wir sind aber insgesamt sehr zufrieden und die Besitzer hoffentlich auch, wenn sie ihren Hund demnaechst wieder zu sich nehmen.

Anmerkung: Es gibt Faelle, in denen es sinnvoll erscheint, das Tier stationaer bei uns behandeln zu lassen, z.B. wenn der Wohnort des Tierbesitzers zu weit von unserer Praxis entfernt ist und wir taegliche Behandlungen vornehmen muessen, wie bei der Horizontal-Therapie. Auch kann es sein, dass wir uns mit unserer Therapie erst an das Tier heran tasten muessen, Reaktionen beobachten muessen, bevor wir die Dosierung eines bestimmten Mittels festlegen koennen. Ebenso kann es sein, dass es dem Besitzer nicht moeglich ist, sich die notwendige Zeit fuer das Tier zu nehmen. Wenn es sich um ein vertraegliches Tier handelt – es sollte nicht aggressiv gegen unseren Django, unsere Wohnungseinrichtung und uns selbst sein – wird es waehrend seines Aufenthalts bei uns in unsere Hausgemeinschaft aufgenommen.
Es muss ja nicht gleich Liebe sein.

Fuer alles, was zu diesem Artikel noch unklar geblieben ist, steht die Kommentarfunktion zur Verfuegung!

“Kann ich auch abends zu Ihnen kommen?”

Es stellte sich heraus, dass der Westie, zweieinhalb Jahre alt, bereits seit fast zwei Jahren in tieraerztlicher Behandlung war. “Deubels” Problem war eine chronische Darmentzuendung, die sich regelmaessig wiederkehrend alle 2-3 Monate mit Blut und Schleim im Stuhl zeigte und ebenso oft vom Tierarzt mit Kortison und diversen Schmerzmitteln behandelt wurde.

Die Besitzerin war ausgesprochen unzufrieden mit der bisherigen Behandlung durch ihren TA.
Eine Kotuntersuchung durch das Labor, mit dem wir arbeiten, zeigte uns die Ursachen fuer seine Darmentzuendung.
Wir fuehrten eine Darmsanierung durch und sorgten fuer eine Immunstimulierung.
Nach dreieinhalb Monaten war “Deubel” absolut beschwerdefrei, Frauchen gluecklich und zufrieden.
Bei einem Kontrollbesuch nach sechs beschwerdefreien Monaten erzaehlte uns Frauchen, dass sie zu einem Impftermin beim gleichen TA gegangen war, der die fruehere Behandlung durchgefuehrt hatte.
Der TA war begeistert vom Gesundheitszustand des Hundes und meinte, dann haette seine, beim letzten Besuch gegebene Spritze wohl geholfen.

Frauchen widersprach nicht, sie erzaehlte ihm nicht von unserer erfolgreichen Behandlung. Offensichtlich ist der Gang zum Tierheilpraktiker ein Tabuthema!

Sie kam uebrigens immer im Dunkeln, im Winter frueher, im Sommer spaeter am Abend.

Nein – sie ist nicht berufstaetig!