Vad kul, de två senaste kommentarerna till min blogg har båda använt “sugminkuk” som antingen e-post eller hemsida:

Först har vi kommentar #1:

URL : http://www.sugminkuk.se

Sen har vi kommentar #2:

E-post: sugminkuk@snopp.se

Och dom kommer från två helt olika personer. Jag borde sammanknyta dom i Kärlekens band, uppenbarligen tänker dom likadant.

Efter ett bra besök hos läkaren på njurmottagningen fick jag minska en ½ kortisontablett och det är ju helt rätt väg för mig. Allt var bra enligt alla provtagningar och jag känner att jag har klarat ännu en vecka. Blev som vanligt väldigt trött när vi kom hem, la mig i soffan och sov flera timmar.

Jag kommer om så där en månad få min dialysslang bortopererad och det är inget jag längtar till. Har känt mig rädd inför det ingreppet, tröstat mig själv med att de nog bara går in i själva slanghålet vidgar det lite och drar ut slangen, men där lurade jag mig själv. De ska skära upp den lodrätta tidigare uppskurna rakan och gå in där för att ta bort två kuffar som ligger där inunder skinnet för att inte slangen ska dras ut av sig själv. 

Jag blir inte sövd men de kommer att ge mig redigt så att jag är helt borta, han tyckte nog synd om mig läkaren. Jag har haft läkande sår i buken sedan efter midsommar och att börja om med att vara nysydd och ha svårt att få sig själv ur sängen känns inte ett dugg lockande. De ska göra det så att jag är något så när ok till jul och det tackar jag för. Jag berättade för läkaren att jag inte fick nya njuren före midsommar utan fick operera in den här slangen och börja med dialys för att det inte fanns pengar/plats/lust att ta ansvar för mig som patient. Så jag ska nu gå igenom ännu en operation helt i onödan bara för att landstinget inte gör sitt jobb. Jag är så förbannad på de där kärringarna och gubbarna i landstinget och kan inte ens skriva vad jag skulle vilja göra med idioterna, för det är de allihop. “Nu har de sparat pengar” på mig genom att operera mig två gånger … hur den ekvationen går ihop kan nog bara idioterna på landstinget hitta på en historia om.

Ikväll ska maken bort på middag och jag passar på att äta krabba med hovmästarsås och rostat bröd. Det var ju flera veckor sedan vi hade skaldjursfrossa, så jag passar på för mig själv.

Tänk att mina tre novemberkaktusar är fulla av knoppar, de har stått ute hela sommaren och halva hösten och så fort de kom in så kom knopparna vilket gör mig så lycklig.

Nu är det så fint här hemma med alla nystrykna gardiner och rena fönster, inte strök jag en enda gardin utan maken stod i som värsta strykarer och det är jag glad för.

Gillar krabbtaskor. Dom är så lika men är ändå så olika, men dom flesta ser ändå rätt bistra ut.

Och den här har nog varit med om en och annan batalj, ärrad är han och lapp för ögat

Söndag

Helgerna går så fort och det händer saker hela tiden. Igår morse åkte frugan till Stenungsbaden med sina vänninor för att roa sig medans jag fick åka och lämna in mina föräldrars TV in på lagning. Nåja, jag passade på att köpa ett par nya jeans när jag ändå åkte till Backaplan.
Efter shopping tränade jag och när jag kom hem gapade sonen om kräftskiva och ett stort behov av räkor. Han skulle på kräftskiva och hade liksom inte planerat in detta riktigt men vi löste det genom att jag åkte för att veckohandla. Undertiden skulle han klippa gräset och dammsuga huset.

I affären var räkorna slut så jag köpte honom 10 havskräftor, baguette och Coca-Cola. Till mig köpte jag en hel krabba som jag tänkte mumsa i mig lagom till fotbollsmatchen mellan Manchester United vs. Arsenal.

Victor Kobsa, min son, drog iväg till sin fest hos flickvännen ungefär vid 16.30-tiden och då var jag hemma själv med dottern, Julia Kobsa, och hennes grannkompis. När det började kurra i magen plockade jag fram  min krabba ur kylen och lade den på min tallrik. Samtidigt ropade jag på Julia och frågade henne vad hon ville ha för mat. Hon kom ut i köket och såg min krabba. Hon tittade länge och sedan frågade hon.

-“Hur länge dröjer det innan din mat är färdig?”

Jag svarade med att säga att den är färdig. Då replikerade hon med!

-“Skall du äta den där, gud vad äckligt!”

Vad svarar man på sådant? Hon fick fiskpinnar och min “berömda” gurkasås.

Frugan kom hem idag vid 12-tiden och såg pigg och snygg ut. Hon hade haft roligt. Vi slötittade på en film tillsammans under dagen tills det var dags för mig att åka in till Gamla Ullevi. Match mellan IFK Göteborg och Elfsborg på en fullsatt arena. Å sicken match det blev. Kul att Tobias Hysén gjorde mål också. 4-0 till Blåvitt!!!!!! Vad glad jag blev.

BTW – jag såg flera kändisar! Ett litet axplock, Ingemar Allén och Mats från radioprogrammet “Rivstart”, Ingvar Karlsson f.d. Stadsminister mfl.

Nu kan varken tillfälliga besökare eller ystadborna själva missa att det stora tegelhuset vid Sankt Knuts torg innehåller både Ystads turistbyrå och konstmuseum. På huset finns en stor banderoll – eller vepa, som Ýrr säger – med information om den pågående utställningen.

– Det kostar förstås en del att tillverka en ny vepa varje gång vi byter utställning. Men vi har inga fönsterglas så vi måste göra på något annat sätt för att påminna om att huset faktiskt är ett konstmuseum.

Ýrr Jónasdóttir på utställningen med Tora Vega Holmström.
Foto: Birgitta Olsson

Från hösten 2008, då Thomas Millroth tog tjänstledigt, har Ýrr Jónasdóttir vikarierat som chef för Ystads konstmuseum, även om hon på hemsidan fortfarande tituleras intendent och curator. Fast hon tycker nog allra bäst om en annan titel eller snarare hedersbetygelse…   

– Du får gärna kalla mig ”konstfrämjare”! Jag brinner ju för den pedagogiska biten.

Det tycker också den organisation som bär namnet Konstfrämjandet och visat sin uppskattning genom att ge ett stipendium till Ýrr Jónasdóttir med motiveringen att hon är ”en engagerad konstspridare”.

Vilka förändringar blir det med dig som konstmuseichef? Hon förvånar mig, genom att svara:  

– Det blir något färre utställningar. Ja, delvis är det en resursfråga, tillägger hon. Men jag tror inte det måste vara något negativt.

– Folk reser hit från Danmark och andra delar av Skåne. Utställningstiden kan bli för kort, utställningen är slut innan alla hunnit se den. Att förlänga utställningarna är ett sätt att öka tillgängligheten.  

Soppluncherna är ett annat sätt. Konstmuseet serverar soppa till lunch och visar den aktuella utställningen. Medan Ýrr och jag sitter och pratar rusar en skolklass förbi. Också de är viktiga: barn och ungdomar.

Som när mitt barnbarn Tilde var och såg utställningen med Tora Vega Holmströms målningar. Tilde, liksom alla barn, fick en liten resväska med blyerts- och ritpennor, papper att teckna på och några kort med frågor och uppgifter: Kan du hitta en svart sol på någon av tavlorna? Kan en sol vara svart? Måla en sol!

 
Också på Tora Vega Holmström-utställningen.
Foto: Birgitta Olsson

Inte minst lokalt ska vi satsa på att tillgängliggöra museet. En konstinstitution har en tröskel som kan vara svår att ta sig över. Vi ska locka folk in i huset, så de upptäcker vad vi gör här inne.

– Jag tror ju, poängterar Ýrr, att alla kan förstå all konst om de får lite hjälp på vägen.

– Det är ovanligt med ett så stort konstmuseum på en så liten ort. Ingen annanstans i Skåne finns ett museum, som både visar nya utställningar och har en så stor permanent  konstsamling. Jag vill att alla ystadbor, såväl politiker som vanliga skattebetalare, ska vara stolta över sitt konstmuseum.

Ýrr Jónasdóttir menar att man måste tänka pedagogiskt utifrån det läge som museet har. Ystad ligger mitt emellan Malmö med konsthögskolan och Österlen med konstrundan. Det ska märkas i utställningsverksamheten. Ýrr tar de senaste utställningarna som exempel.

Förra gången visades både målningar av Magdalena Svensson, ung konstnär från Malmö, och en postum utställning med landskapsmålaren Nolle Svensson, känd  från konstrundan. Estniskan Taja Tross kompletterade med installationer och videoperformance. 

Nu visas en retrospektiv utställning med den skånska målarinnan Tora Vega Holmström, installationer/skulpturer av Lars Brunström, till exempel en rörlig krabba, och ett större urval artist’s books ur konstmuseets egen samling.

Tora Vega Holmström:
Porträtt av Maria Blanchard.

Nyligen blev det klart att Thomas Millroth inte kommer tillbaka. Han har sagt upp sig. Så nu blir du chef, på riktigt?  

– Nej, det vet jag inte. Mitt vikariat skulle ha tagit slut första november men blir nu förlängt till sista januari. 

– Ledningsgruppen inom kulturförvaltningen – med representanter från Klostret, konstmuseet och biblioteket – har fått i uppdrag att ta fram en kulturstrategi. Den ska vara klar till nyår.  Om sen politikerna godtar vårt förslag, det vet man ju inte.

Lars Brunström:
Installation med stol, väska och runtvandrande krabba.

Säg att de återkommer, ännu en gång, med åsikten att kommunen kan spara pengar om Ystads konstmuseum inte har någon egen chef…

– Nej, det går ju inte, upprepar Ýrr Jónasdóttir. Men jag kan inte tänka så heller. Jag kan inte få något arbete gjort om jag bara tänker några månader framåt. Det här är mitt mål, hur ska jag nå dit? Så måste jag tänka.

(Publicerat i Kvällsposten 2009)

Var nere i Lysekil idag, med en jobbarkompis som tagit dykcert utomland och aldrig dykt i svenska vatten. Det kunde inte jag gå med på så jag drog med honom till kusten och slängde i honom. Tog några lugna dyk och såg till att hitta så mycket djurliv som möjligt. Och det var lätt idag då det fanns gott om hummer, krabbor, fiskar i mängd. Och att vädret var gott, och det var varmt i vattnet gjorde ju inte saken sämre.

Så när vi var färdiga var han nöjd men trött, somnade som en sten i bilen påväg hem. Nu ska vi bara tvinga honom att köpa utrustning också så man har mer folk att dyka med när andan faller på.

Passade på att fota på andra dyket. Blev dock inte så många bilder idag då jag kände att det var viktigare att hålla koll på kompisen och se till att han fick en bra upplevelse.

River Café Cookbook, The Italian Kitchen – brittisk matlagningsserie om caféet The River Book Café där Ruth Rogers och Rose Gray lagade italiensk mat till engelsmännen.

Matlagningsseriens matprogram i 2 säsonger med totalt 12 avsnitt sänds måndag till torsdag på Kanal 9 i sommar. Tyvärr verkar inga recept läggas upp så det blir till att notera lite..som på en föreläsning..fast om mat… Sen kanske leta upp recept eller prova mig fram.

Det här var det andra avsnittet i den andra säsongen. Den andra säsongen handlar om deras favoritrecept med höstens ingredienser. I det här avsnittet handlade det om deras favoritsätt att tillaga fisk. Rätter: ugnsstekt havsabborre, spaghetti med krabba, bläckfisk, marulksfiléer med salsa verde, Salt torsk med kronärtskockor och Karl Johan svamp.

Ugnsstekt havsabborre (seabass)
Fisk kokt i sin egen saft.

En hel havsabborre (sebass) gnids in med havssalt och svartpeppar gnid på skinnet. Gnid in fänkålsfrön och häll på mycket olivolja, särskilt på stjärdelen som lätt fastnar. Grilla båda sidor.

Skiva citron, fänkål mycket tunt och ta ett par persiljestjälkar. Gör en bädd av hälften av citronskivorna, hälften av fänkålen, ett par fänkålsfrön, havssalt och svartpeppar på ett ugnsfast fat. Lägg havsabborren på bädden. Lägg på resten av citronskivorna, fänkålen, mer svartpeppar, havssalt, fänkålsfrön och olivolja. Skvätt vitt vin på grönsakerna. Ugnsstek havsabborren färdig 15 minuter i ugnen på 200 graders värme.

Fräst bläckfisk
Tänk på att färsk fin bläckfisk ska dofta hav. Stor bläckfisk skärs i stora grillbitar och små bläckfiskar tillagas hel.

Hetta upp olivolja i en stekpanna. Fräs bläckfisk i stekpannan och tillsätt havssalt, svartpeppar, oregano, torkad chili och en gnutta citronsaft. Tillsätt cannellinibönor sist. Fräs runt.

Spaghetti med krabba
I programmet tillagades en levande krabba som var större än de färdigkokta jag set i mataffärerna. Kanske var det en av deras bruna Dorsetkrabbor från England som hon använde. Hon la i alla fall i den levande krabban i kallt vatten med mycket salt och kokade upp den, för att sedan bryta loss klor, ben och öppna upp kroppen. Sist renade hon bort håren som är det enda som inte ska ätas på krabban. Hankrabba används och den har mindre brunt kött än honkrabban. Med brunt, menas det oranga??

Jag skulle använda färdigkokt.

Ta ut det vita köttet ur klorna. Dela ett par chilifrukter på längden och ta bort kärnor och kärnhus samt finhacka. Finhacka bladpersilja och krossa en vitlöksklyfta så att vitlöken blir som kräm. Blanda vit och brunt krabbkött, mycket salt eftersom krabba är lite sött, chili, persilja, vitlök, saft av citron och en skvätt olivolja. Blanda runt med färdigkokt spaghetti.

Det såg så otroligt gott ut. Krabba är något jag annars äter som den är, naturell. Helst en egen helt själv som vi åt det när jag växte upp. Vi hade till och med krabbbestick.

Marulk med salsa verde
Beräkna 2 marulksfiléer för två personer. De är lite för tjock för att grilla direkt, så skär upp dem som en fjäril och platta ut.

Gör salsa verde av mynta, dragon och persilja. Hacka örterna fint. Tillsätt sardeller och helst sådana som ej legat i olja och som var större än de som oftast säljs i burk i mataffären. Såg också mjällare ut och mjukare. Hacka i sardeller. Tillsätt kapris som ger en vinägersmak åt såsen. Skiva och finhacka en vitlöksklyfta och blanda i. Tillsätt en skvätt rödvinsvinäger, lite dijonsenap, havssalt, svartpeppar och ganska mycket olivolja. Förbered salsa verde i alla fall en timme i förväg och ät den samma dag.

Strö på havssalt och svartpeppar på marulksfiléerna och på med olivolja. Grilla dem ett par minuter. Krama på saft av citron direkt på de färdiga marulksfiléerna och servera med salsa verde.

Salsa verde är något vi gärna äter till fisk av olika slag hemma och på sommaren är friterad regnbåge ett underbart sätt att tillaga fisk. Marulk var de länge sedan jag åt.

Saltad torsk med kronärtskockor och Karl Johan svamp
Baccala som är saltad torsk i hela bitar äts vid juletider i delar av Italien traditionellt med potatis och kikärtor.

Torsken lakas ur i 2 dygn och vatten byts i alla fall 5 gånger. Dela fisken 2 gånger. Hetta upp olivolja i en stekpanna så att oljan täcker botten, tillsätt lite finhackad vitlök och lägg i torsken med skinnsidan nedåt. Krydda torsken med en gnutta havssalt. Tillsätt ett halvt gals vitt vin. Sätt på lock, sänk värmen och låt torsken sjuda i sin egen saft i cirka 15 minuter. 

Det här verkar påminna om lutfisken på julbordet, fast med andra tillbehör.

Etiketter: mat, recept, River Café Cookbook, matprogram, italienskt, marulk, krabba, fisk, fiskrätter, skaldjur, bläckfisk.

Om jag skulle bli tvingad att endast syssla med ett område inom fotografi så skulle jag välja undervattensfoto. För där finns så mycket att finna och se. Och att det är både roligt och skönt att dyka gör ju inte saken sämre. Som tur är slipper jag välja, men hjärtat klappar lite extra för uv-fotot.

Och inom det området har jag ju några som jag beundrar mycket.

Magnus Lundgren

Alexander Mustard

David Doubilet

Dom här ligger i topp, fast det finns ju naturligtvis många fler.

Och här är några av mina bästa.

Skaldjur tycker jag mycket om, speciellt hummer, räkor och kräftor. Resten inte så mycket. Musslor och ostron är slemmigt, havskräfta svårätet och krabba har jag aldrig ätit.

Förrän igår. Och mina förväntningar på krabba var ganska höga. Jag har nämligen från pålitligt håll hört att krabba är helt grymt gott. Välmatad och tung ska den vara, sen äter man den med en massa goda röror och bröd. Ja, det lät ju bra.

Så på en restaurang igår slår jag till på en krabba. Med två röror, ett glas vitt och fräsch grön sallad. (Inget bröd dock, det kan jag såhär i efterhand ångra.) 

Och den såg ju väldigt fin ut, krabbkrabaten, när den landade framför mig på bordet. Svåräten var det inte heller, rent tekniskt alltså. Dom i köket hade lossat på allt kött och blandat det med kryddor och gojs. 

Men det hjälpte inte. För det var inte gott. Det var bara torrt. Varför har ingen berättat att krabbkött är torrt? Här har jag gått och suktat efter nåt som inte alls var suktansvärt.
 
Ahja. Då har man lärt sig det i alla fall.

Nu har kamrat M åkt hem till sitt. Oj oj vad hon har hjälpt mig i helgen. Hon skulle eventuellt komma tillbaka om 2 helger igen, då ska vi måla stora stentroll. Sambon är lite orolig att jag ska placera dom runt hela gården tror jag. Det har varit kanonväder idag också fast lite blåsigt. Jag har börjat få en jäkla klåda på översidan händerna, så får jag pyttesmå röda prickar och det kliar som bara den, också likadant på översidan fötterna. Jäkligt irriterande och jag vet inte vad det är. Det borde inte vara någon allergi, men undra om man kan få sånt där av stress? Ja i alla fall så avled krabban jag skulle få innan den ens kom från sitt forna hem, sambon är säkert nöjd att det inte kommer någon krabba hit, men jag hade sett fram emot det lite faktiskt på sätt och vis….

Titta vilken fin humla

Gårdagens middag efter hårt slit i trädgården: Grillade revbenssjäll i honungsmarinad, potatisgtratäng och sallad. För jävla gott!

Solnedgång i den lilla byn mitt i ingenstans…..

I dag kanske vi får en ny familjemedlem här i huset. Sambon blev inte direkt överlycklig när jag berättade den glada nyheten, men eftersom det är jag som är kvinnan i huset så får jag bestämma såna saker, han får bestämma andra saker. Det var så här att min gode vän M ringde och sa att hennes dotter skulle ta bort sina akvarium, och att hon hade en krabba som skulle väck. M vill inte ha en krabba, men vill inte ta bort den heller. Jag vill inte heller ha en krabba men har inte heller hjärta att låta den gå hädan så då måste jag ju ta hand om den då, precis som jag fick göra med Karim (eldbukssalamandern). Nu vet jag inte speciellt mycket om krabbor så jag får väl läsa in mig på det hur dom ska skötas så han får det bra i alla fall. Givetvis kommer foto på den nya familjemedlemmen när han väl dyker upp.Varför ska jag alltid ta emot alla andras djur när dom inte vill ha dom längre? ………

500 g krabbklor eller krabbkött på burk (ca 170 g)

Tomatsås: 2 hackade schalottenlökar, 2 hackade vitlöksklyftor, 2 tsk olivolja, 1 msk tomatpuré, 250 g krossade tomater, 1 msk konc. fiskfond, 2 strimlade ätfärdiga soltorkade tomater, 1 krm strösocker, 2 krm salt, 1 krm svartpeppar, 1 msk hackad färsk basilika

Gör så här:

Knäck skalet på klorna med en nötknäppare. Pilla ut krabbköttet ur klorna. Eller låt krabbköttet från burk rinna av i en sil. Fräs lök och vitlök i olja i en gryta. Tillsätt tomatpuré, krossade tomater, fiskfond, strimlade soltorkade tomater och strösocker. Låt koka på svag värme 10 minuter. Lägg ner krabbköttet och låt allt bli varmt. Smaksätt med salt, peppar och basilika. Servera med sallad och kokt bred bandspagetti.

Källa: VBM

   Har precis varit  ute och gått  ”kisserundan” utan hund, kändes konstigt …… Men upptäckte något mycket intressant, iallafall i mina ögon, nämligen 5 st vildsvins spår bara en liten bit här  hemifrån. Vi har inte haft dem så nära inpå tidigare ……. kul …..kan kanske bli framtida fotoobjekt …….

     Fotot på den här färgglada krabban är taget på Teneriffa. Där fanns det en stenpir nere vid havet,  som krabborna  sprang omkring på. Hade man tur så kunde man smyga sig fram till dem tidigt på morgonen samt på kvällen ……de var nämligen så otroligt skygga. Storleken varierade från någon cm upp till 15 cm, som den på fotot. De var oftast svarta, men några större ex var lila eller rödfärgade.

Marraj träffade Jesus idag igen när Marraj var ute på morgon promenad. Jesus har flyttat och bor inte längre under busken på Marrajs bakgård. Jesus hade torra kläder på sig idag och han såg inte ut till att vara lika hungrig som sist Marraj såg honom. Jesus var välvårdad med sitt fina skägg och nypressade nattlinne, han log ett stort vitt leende mot Marraj och liksom små skuttade fram emot Marraj med armarna utsträckta och nästan svävade av lycka och kärlek när han såg Marraj. Det är vanligt att människor reagerar på det viset när Marraj kommer. Marraj sprider så mycket ljus och kärlek omkring sig så att alla som vågar möta hennes blick blir svävande. Jesus var en riktig pratkvarn denna morgon. Marraj var också på att tala lite allvar men tramsa och flamsa mycket humör. Så Jesus fick följa med Marraj på promenaden. Jesus frös lite i sitt nattlinne men det gjorde inte Marraj för Marraj hade på sig rejält med kläder. Marraj var till och med svettig med sina dubbla vantar och tjocka mössa. Jesus pratade massor om hur viktigt det var med medmänsklighet och uppriktighet, Marraj hoppade på ett ben och lekte att hon var en halt dinosaurie. Jesus skattade mycket åt det och ville också hoppa som Marraj, men det var kallt på marken och Jesus hade inga skor, så han kunde inte hoppa på ett ben. Jesus var rädd att hans stelfrusna fötter skulle ta skada. Marraj sa att han kunde gå på händer i stället och leka att han var en knäpp krabba. Då gjorde Jesus det och det tyckte Jesus var kul.

Jag älskar sommaren på Koster. Varma dagar, ljumma kvällar, rena bad och blommor överallt.

Men våren och hösten är nästan ännu lite bättre. Jag, maken och vårt dagbarn Chansey har haft några ljuvliga dagar. Vi tog sista båten ut från Strömstad. Solnedgången och det blåa blåa är magiskt. Chansey tyckte inte att det var lika roligt att åka båt…han såg lite olycklig ut. Ätit gott, vandrat långa promenader och läst böcker. Maken har i och för sig även mekat med moppen, lagt nya takplattor, huggt ved (efter det att jag nästan högg mig i benet), fixat med fönster som inte gick att stänga, dragit igenom båtmotorn med sötvatten osv. Men jag läste i alla fall en bok jag inte gillade. Marie Jungstedt…. tack men nej tack!!! Återkommer till det i ett kommande blogginlägg. Så sover vi så gott framför öppna spisen. Och hunden fann en koja under Guns duk på soffbordet.

På våren och hösten är det alldeles stilla på ön. Bara ibland för en flakmoppe förbi. Ingen kö i affären och höstfärger på träden/knoppar på träden är en fantastisk utställning naturen själv bjuder på.

Vi hade en dag av stormigt regnigt väder…mysigt. Men mest bara sol och värme.

Sedan träffade vi fiskaren Kurt. Jag kallar honom Garbo – från fiskaren i “Att angöra en brygga”. Jag förstår inte ett ord av vad han säger. När maken bjudit honom på två whisky var det ännu mer obegripligt. Men jag förstod att han tyckte att maken saltade krabborna mesigt och frågade “tror du att det är nån jävla aborre du kokar”…

Det bästa just nu med Koster är att det bara är några dagar tills dess att vi åker dit igen. Då med barnen och med familjen E. Då blir det mer hummer och förhoppningsvis har kastanjen exploderat ut i alla färger.

Jag bjuder på lite bilder för att ni i alla fall lite ska förstå hur bra det är! Det går att klicka på bilderna för att få dem större.

Är det någon som tror att mexarna verkligen ÄTER skiten? Och varför är det på alla ungars önskelista när de ska välja middag?

Vad är det för fel på krabba? Med en kall romsås med parmesan i? Eller kantarellsoppa för den delen? Går dessutom att köpa färdigt i lokala delikatessbutiken.

Men nä, åter till choppandet av femtioelva tillbehör medan oset av tacokrydda täpper till varenda por i ansiktet.