I dag hadde lillebroren min en stor protest på at jeg ikke skulle få lov til å ta bilde av han. Han har wii, og et spill der inne går ut på å “danse”. Dette ville da jeg ta bilde av. Fordi det var ganske komisk. Det begynte med at han gjemte seg. Så lillesøsteren min som stod i veien for at jeg skulle ta bilde. Så helte han ut hele innholdet i pinalhuset sitt, som inneholdt rester etter når han hadde spisset blyantene sine.

hihi. Tilslutt hev han en vaskeklut på kameraet mitt, på linsen. Jeg ble sint og gikk ned. Så det er dagens lille krangel.

Hej

Nu har jag mailat iväg ett uppföljare till pressen. Jag är så arg! Enligt mig är inte tvång till f-kassa + socialbidrag ett godtagbart substitut för A-kassa. Det är rena fascist-metoderna de kör med, och vi arbetssökande är slagpåsarna som ska tacka och ta emot. Arbetsförmedlingen ska hjälpa en till ett nytt jobb, men under tiden ställer de en mot väggen och tvingar en till att leva på skattemedel som samhället betalar istället för Arbetslöshetskassa som man själv betalat för.

Det hade varit intressant att höra vad Herr Reinfeldt har att säga om detta…

Idag ringde klockan 7.30. Jag vaknade till hotellrummet på Scandic grand i Örebro till ännu en fullspäckad dag på MP:s Kommun – och landstingsdagar. Trött. Väckte brorsan som sov intill:

- Mhh… Vad är klockan, undrar Alex 8 år.

- Halv nio, säger jag, om det vore sommartid. Halv åtta vintertid.

- Varför måste vi vakna så tidigt? klagar han sömningt.

Jag slänger en blick runtom i rummet. Fönstrena är mörka. Det enda som lyser är digitalklockan på hotellrummets TV. 05.36. Skit också… Som vanligt vred jag klockan åt fel håll.

Och jag tror inte att jag är den enda som missat. Många har nog glömt. Två gånger om året händer samma sak. I alla fall för några. Klockan ska vridas om för att ta vara på ljuset.

Men är det verkligen så klokt. Vilket ljus är det vi tar vara på egentligen? Morgonljuset vid halv sju på morgonen? Istället blir det ju ett tidigare mörker på eftermiddagen. Och det är ju på eftermiddagen som vi generellt använder mer energi för belysning i hemmet. Det är ju då de flesta är hemma istället för att dela ljus i skolor och på kontor. Jag tror nog att vi skulle klara oss bättre utan vintertiden.

Forrige kvelden var det ekstraordinær generalforsamling i borettslaget for å få en avgjørelse på hagen og støttemuren naboen vår har satt opp. Styret har surret og rotet og det kan virke mer som om dette har blitt en personlig sak for et par av styremedlemmene enn en sak for borettslaget hvor man kan innse at feil har blitt gjort og bruke litt sunn fornuft og skjønn.

Jeg fikk ikke dratt men mannen dro med fullmakt fra meg – sånn er det når jeg står som eier… Naboene var innom og lurte på om vi kunne stille med fullmakt fra en annen nabo – noe vi selvfølgelig ville ha gjort hadde det ikke vært for at mannen allerede møtte med min fullmakt.

Det møtte mange – over 50 og når det er 115 boenheter så må man si at det er bra, det var kort frist på innkallelsen og så mange var nok på andre ting og en onsdagskveld. Møtet var helt surrealistisk sa mannen, styreformann og et par andre la frem det ene dumme argumentet etter det andre og tok alt veldig personlig. Truet med å trekke seg om saken gikk i deres disfavør så nå får vi se om de gjør alvor av den saken… (noe jeg faktisk håper for det finnes andre der ute som jeg personlig tror vil fungere mange ganger bedre enn de som har grodd fast i styret til nå)

Naboene vant med 38 mot 11 stemmer – muren får stå og styret tapte en sak de selv har ødelagt. Deilig å se at man i et borettslag kan få gjennomslag for ting og at demokratiet råder.

Inget funkar som jag vill den här veckan, saker går fel och går sönder. Jag bränner mig och William blir snorig igen. Jag kommer efter i skolarbetet för att jag glömt att göra övningar, fronter krånglar, internet är segt, häftapparaten får slut på häftklamrar. Jag vill inte mer…det enda bra den här veckan har varit Andreas, som har förstått mig precis då han också har en icke-fungerande-vecka. Det är inte kuuuuuul. Imorgon är jag fullbokad. Kvinnohälsan, grupparbete, promenad, shoppa på bokia. Kommer jag hinna allt och hur mycket kommer krångla?

Vill bara lägga mig under täcket i ide en månad.

varför jag inte skrivit alls på så jättelänge. Men självklart kan det bli så när man inte kommit in i rutinerna än. JA, det kommer dröja länge innan dess. Det började redan i somras då jag försökte att ordna lite mappar med mera. Då försvann hela min skolarbetes mapp, där jag har alla papper med arbeten jag gjort, i de ämnen jag inte avslutat än, som vi läser över flera år. Mycket tråkigt men nu är det som det är. Jag har nu dessa veckor börjat att skriva ALLT för hand istället. Men då blir det ju mycket mindre datatid vilket innebär: inget bloggande. Men nu ska jag ta hand om det igen, som jag alltid lovar. Jag ska idag sitta och skriva ihop allt i datorn, igen. För att få ordning på det mesta.

Vilket innebär att jag komme ratt sitta vid datorn idag istället för att gå till skolan.

Nu menar jag inte att jag skolkar, för jag ska inte enbart vara hemma för att sortera. Jag är  nämligen väldigt sjuk, förkyld alltså att näsan bara rinner. Mycket tråkigt. Men det är visserligen bra att kunna vara hemma en dag för attg få ordning på det mesta. Jag har sång och matteläxa så det blir inte direkt någon vila för mig idag. Trots att jag ligger i sängen eller soffan och gör det mesta.

-__-

Augusti 2009 kommer att gå till historien som en av de jobbigaste månaderna jag kan komma ihåg.

Det har varit hur mycket som helst som har bråkat och krånglat med mig och min familj så jag tror emellanåt att jag inte pallar längre.

Men det mest onödiga krångel som augusti har bjudit på (hittills iallafall) är dagens händelse!

I morse var Zebastian och jag och lämnade bilen som ska få en ny sidoruta till glasmästaren. Vi får besked att bilen ska vara klar klockan 16.00. Frid och fröjd. Klockan 16.00 kör vi in på parkeringen och ser att bilen står där vi ställde den i morse…..UTAN RUTA!!!

Vi går in till glasfirman och möts av en kille som ser ut som ett levande frågetecken när vi undrar varför inte rutan är bytt. Han blev helt stum och trodde att vi drev med honom….Vi pekade på arbetsordern som satt på anslagstavlan mitt framför näsan på honom och han blev blekare och blekare….Ingen förklaring men han bad om ursäkt tusen gånger och erbjöd lånebil  på stående fot.

Han hittade först inte rutan som ska sättas dit heller, men den dök upp efter en stund. Vi gick in på kontoret och pratade med killen som vi träffade på morgonen. Han fick inte ens ur sig en ursäkt för det inträffade, svamlade om att telefonväxeln var sönder och att mobilen ringde hela tiden…..

Dom hade helt enkelt GLÖMT bort den!! Om det varit så att dom inte hunnit så hade dom väl ringt….hoppas jag…..

Jaha..vi fick köra hem utan bil. Innan middag imorgon ska den vara klar…..Håll tummarna!!!

Idag var de inplanerat en heldag på Liseberg med några vänner. De hela slutade med att jag kände mig ganska överflödig så jag struntar i det och åker hem till familjen lite senare idag istället. Smögen blir iaf av imorn som planerat. Kul att göra något roligt denna veckan. Jag har tagit de väldigt lugnt på pluggfronten denna veckan, får ta tag i det ordentligt nästa veckan ist tror jag. Jag har inte riktigt hittat motivationen på några dagar..

Just nu sitter jag och väntar på en snubbe från bredbandsbolaget. De är nämnligen så olyckligt att Wallenstam, ett hyresbolag jag gillar mindre och mindre, har satt in en bredbands central för hela kvarteret (ca 60 lgh) i vår lägenhet. Vilket innebär att så fort något är fel eller om en ny människa vill ha bredband behöver jag komma hem och släppa in dom. Och centralen sitter längst in i vår klädkammare och vi har hur mycket saker som helst där som jag måste flytta på för att de ska komma in. De är inte så populärt!! Så jag är inte så förtjust i Wallenstam!! Eftersom ingen sa något när vi flyttade in heller, så kom de lite som en kalldusch när någon första gången ringde och sa att jag va tyvungen att öpnna för teknikerna. Nu kommer han!

Jag skrev tidigare om strulet med mitt gröna VISA-kort från SEB som var helt nytt. Det har ju givetvis fortsatt så men det som förvånar är att det är allmänt känt att “de gröna” korten inte fungerar. Otaliga gånger så möts jag av en suck när jag tar fram kortet. Senast var det på en tobaksaffär i Ludvika då hon konstaterade att “du kan dra kortet men jag får be dig skriva under ändå eftersom de gröna korten aldrig fungerar…”

Det kan ju omöjligen vara så att SEB inte känner till detta. Skicka ut ett nytt fungerande kort tack!

Som jeg har nevnt tidligere jobber jeg i servicenæringen. Jeg har med andre ord mye kontakt med mennesker, og får både se og høre mye rart.

Som i dag, når tre kvinner fra tre forskjellige generasjoner bestemte seg for at de skulle diskutere den yngstes (mellom 14 og 16 år et sted) romantiske utsvevelser rett foran meg. Selve historien jeg plukket opp ved å lytte er interessant nok: En pakistansk mann på 22 hadde brutt en eller annen avtale med de eldre kvinnene (mor og bestemor) om å levere datteren på 14-16 til et spesielt tidspunkt. De to eldre kvinnene hadde visst aldri møtt vedkommende før, og ble særdeles lite imponert over at han slapp ut jenta og kjørte sin vei, uten å komme ut og hilse.
Man kan jo spørre seg hvorfor en 22-åring skal “date” ei som strengt tatt er under grensa, men det blir bare spekulasjoner.

Det var det at denne familien kunne prate veldig åpenlyst om dette, og veldig lenge, rett foran meg som forundrer meg mest. Enkelte ting er det vel like greit å ta på privaten, eller? Er det virkelig nødvendig å inkludere fremmede i familiesaker som dette? Jenta så veldig flau ut, og prøvde å gå litt unna flere ganger, men mor og bestemor var absolutt ikke interesserte i å flytte seg. Antakeligvis fordi de sto på det eneste stedet det var lov til å røyke.

Og røyking er jo tross alt viktigere enn å verne om privatlivet til sin 15 år gamle datter.

HeixD

Jeg,Hamda,og Hodan hadde en liten krangler igår på grunn av en dansxD.Dansen var bra da!;-)Kranglen var egentlig ganske morsom.På førsten var vi litt uenige sånn som disse kommentarer:

<<Nei! Du sa aldri det!>> <<Det VET jeg bedre enn dere to!>> <<Slutt da!>> sånne kommentarerxD

Morsomt:) Vi er tre ganske sprudlende jenter som altid er livlige.Vi krangler.Men vi blir venner igjen!<3

Bye bye!

Slik lyder overskriften på avisen for kommende lørdag. Det er da de har funnet ut av det grusomme som har skjedd på Eftang den sjebnesvangre natten, omtrent da klokka bikket over midnatt. Artikkelen vil lyde noe som dette:

Solnedgangen malte himmelen i vakre farger, det var vindstille og ikke en krusning over havet. Måkene var for lengst gått til sengs, og det eneste man kunne høre var latter, og gnistringen fra en engangsgrill kjøpt på Rema 1000. Alt peker mot en idyllisk sommerkveld på Eftang, en tilbaketrukken strand som ligger mellom Sandefjord og Larvik, i Vestfold fylke. Vitner sier at det hørtes ut som om en gjeng ungdommer, først fire stykker og en hund, badet, lo og koste seg. Lite visste de om hva som ville komme, hvilke traumer som ville ryste dem langt inn i sjela, da en femte ung mann kom og bega seg ut i festlighetene.

Det hele startet med lykkelige hilsninger, etterfulgt av mer latter og bading. Det var da den nyankomne, sammen med en av de andre, kom opp etter å ha avkjølt seg i vannet, at alt gikk galt. To av kvinnene brøt ut i en slags krangel, tilsynelatende harmløs, helt til den ene trakk et våpen under håndgemeng. Følgende var fatale, da de resterende ungdommende, og hunden, sto apatiske og så på det som utspilte seg til å bli et blodbad på stranden. Idyllen var brutt. En kvinne ble brutalt lemlestet, mens de andre ikke turte nærme seg den gale forbryteren. Under et lukket intervju uttaler en av de overlevende seg: “Jeg hadde aldri trodd dette om henne, hun var alltid så rolig og blid, dette kom som et sjokk for oss alle.”

Politiet vil ikke uttale seg om saken, da den fortsatt er under etterforskning. Hele Eftang er sperret av, til skrekk og gru for alle turgåere. Det er laget protestgrupper mot sperringen, og hatgrupper mot forbryteren på nettsteder som Facebook og Twitter. Forbryteren selv erkjenner ikke straffskyld, og mener hun gjorde det i selvforsvar. Dette er en av nyere histories værste blodbad, og det jobbes med å redigere dette inn i historiebøkene før de går til forlag.

Hele Norden er rystet.”

Tusen takk for en flott strandtur Ane, Kjetil, Tonje og Kim David, og Tonje, sorry for at jeg traff leppa di med flaska, håper ikke du er hoven i mårra!

Jag känner redan hur sommaren kommer att göra slut på mig själv. Varje dag måste jag stretcha ordentligt för att orka med nästa dag och den här helgen blir allt annat än lugn.

Löning, men med lite avsmak, eftersom jag fick ringa och klaga på att jag inte fått tillräckligt med pengar. Krångel. Jag hatar krångel. Men jag hatar fortfarande den här mer, eftersom vi bytt till Mix Megapol på radion igen. Nu hatar jag låten i länken ännu mer eftersom man inte stavar “mig” som “mej”. Det händer inte. Jävla idiot.

Sex timmars arbete kvar den här veckan, sedan är det semifinal på Gamla Ullevi. Jag sitter på en biljett. Gott så. Sedan blir det jobb på lördag med nedmontering av reklamskyltar och insynsskydd på både Flodala IP och Hjällbovallen. Lugn söndag då kanske?

Och så lyssnar vi i stället på Bollen måste dö som godnattvisa.

Idag ringde jag kvinnokliniken eftersom jag hunnit planera när jag kommer att börja blöda. Jag började ju äta Primolut idag. Sköterskan försökte först övertala mig att jag skulle ringa när jag började blöda. Och jag sa att jag vet ju redan det. Hon undrade om jag alltid blöder efter att ha ätit Primolut och jag förklarade att jag alltid gör det och att det börjar ca 2½ dygn efter sista tabletten, så jag har ganska bra koll. Till slut gav hon med sig och började kolla kalendern efter tider.

Visar sig att det bara är en läkare som gör spolningen av äggledare och det finns inga tider när jag behöver det utan det är redan för sent i min menscykel då. Och sen gör de sommaruppehåll för det så de kan inte göra det förrns i höst. Idioti tycker jag, men ärligt talat, jag orkar inte ens bli upprörd.

Sen fick jag trilskas ett tag för att få en till för follikelkontroll. Den ska efter planeringen ske på dag 14-15. Dag 15 innefaller på en lördag så jag sa att på fredagen behöver jag en tid. Hon räknade och sa att nej, dag 14 är en lördag så då är det bättre att göra det på dag 16 som hon sa var en måndag. Jag fick krångla bra nog innan jag fick henne att inse att om dag 1 är en lördag så kan inte dag 14 också vara det. Om inte en vecka tappat bort en dag någonstans då, men det finner jag väääldigt osannolikt. Så nu ska jag komma på fredagen, precis som jag sa.

Det är förbannat irriterande att ha koll på sin kropp och sen få lov att argumentera och tjata för att få någon annan att fatta det. Hon frågade om jag ätit Pergotime förut och tyckte att det var bakvänt att inte kolla äggledarna förrns nu. Ja det kan man väl kanske hålla med om, men det är så det är iaf.

Nu “ser jag fram” emot försök 6. Och jag vet att vi aldrig kommer att komma upp i tvåsiffrigt antal försök. Max tre gånger till nu av det här, sen blir det ivf. Jag har visserligen totalt gett upp. Jag tror inte att varken det här eller ivf kommer att funka. Det finns andra som inte lyckas, varför skulle det lyckas för mig när i stort sett allt som kan krångla har gjort det hittills? Jag kommer att göra det här för att jag inte kan leva med att inte ha försökt, men det känns som att det är helt kört.

Inte lätt när datorn krånglar

Jippi så kunde det ha varit idag, när jag äntligen fick hem min data. Men fan att det skall vara enkelt att göra nått själv!!! Trodde att jag kunde stoppa i Telia skivan och forstätta installera…men ICKE DÅ!”!”

Så får stanna hemma imon och fixa på morgonen med supporterhjälpen! SUCK

Vem har inte någon gång upplevt problem med datorn? Om det finns någon där ute, vad är hemligheten? Hur undviker du att de går sönder? Jag har minsann inte haft någon direkt tur det senaste, det är nåt som är säkert…

Jag köpte en ny dator första veckan i september. Det var en stationär HP Pavillion Slimline. Det var en jättebra dator och jag var fruktansvärt glad över att ha införskaffat den. Det var första gången jag använde Vista, och jag tyckte genast mycket om det. Jag älskade att sitta vid datorn och skriva, spela spel, prata med mina vänner… Samt att det är ju även praktiskt då man måste betala sina räkningar. En vacker dag så blir skärmen helt svart. Upp dyker ett litet meddelande. “No VGA-input. Monitor going to sleep.” Jaha tänkte jag. Det var ju lite irriterande. Jag drog ut alla sladdar och försökte igen, men samma sak inträffade igen. Så jag hittade kvittot där numret till HP-supporten stod. Jag ringde och fick rådet att testa att koppla in datorn i en annan skärm för att veta vilken del det var fel på. Efter några dagar med att testa olika saker kvarstår problemet fortfarande. Jag ringer då igen och får exakt samma råd som jag fick tidigare. Jag förklarar mycket vänligt att jag redan testat allt. Då säger de att jag får skicka in den på reparation. De sa att det kommer en man och hämtar den hemma hos mig.

Tre veckor senare får jag tillbaka datorn igen. På lappen jag fick med stod det att de bytt grafikkortet. Den verkar fungera bra och jag är jätteglad att jag åter igen kan hänge mig åt alla funktioner som datorn innehåller. Dagen efter när jag startar datorn:

“No VGA-input. Monitor going to sleep.”

Munnen öppnas, mindre vackra ord kommer ut, och jag kan inte tro mina ögon. Hur kan det hända igen? Har de inte grejer de testar datorn med innan de skickar hem den till folk igen? Ord kan inte beskriva hur arg och besviken jag var… Jag ringer till supporten igen och säger precis vad jag tycker. Jag är mycket korrekt och inte alls irriterad, och de säger att de kommer och hämtar den igen. Visst, så länge ni lagar den blir mitt svar. Så den 7:e november kommer de och hämtar datorn för andra gången. Jag hoppas för deras skull att de fixar den denna gången.

I början av december börjar jag bli lite irriterad. Varför har jag inte fått min dator än? Jag ringer till supporten och de säger att de väntar på delar till datorn. Ett grafik kort + motherboard. De ger mig även numret till InfoCare, reparationsstället. Jag ringer dit för att höra vad det är som händer. De säger att jag ska få datorn i slutet av december. Så jag lägger på och väntar ytterligare några veckor. Sen veckan innan jul så får jag ett samtal från supporten. Jag får då veta att jag får vänta till början av januari, eftersom det är storhelg och så. Visst, det kan jag ju köpa. Att det inte är öppet över jul är ju knappast någonting som förvånar mig.

Jag hade en mycket trevlig jul med min familj. Sen i mitten av januari så har jag fortfarande inte hört någonting om datorn… Jag ringer till InfoCare direkt för att höra vad som händer. Jag får svaret från kundtjänsten att det kan inte de svara på utan jag måste vända mig till min support. Det tycker jag är fruktansvärt humoristiskt att KUNDTJÄNST inte kan svara på en sådan fråga. Så jag ringer åter igen till supporten som säger att delarna till datorn väntas i början av februari. Jag tappar humöret och säger: “Driver du med mig? Detta måste vara ett skämt!?” Men jag får veta att det inte är ett skämt utan jag måste snällt vänta ytterligare en månad.

Sen ringer jag ÅTER IGEN till supporten första veckan i februari. Får denna gång prata med en tjej, har tidigare bara varit killar, som säger: “Jag ser att de har beställt delar och de väntas komma i början på mars.” Jag vet vid det laget inte om jag ska skratta eller gråta. Jag förklarade för henne situationen och sa att jag kan inte vara utan datorn längre nu. Jag behöver ha en dator, punkt slut. Hon förstod min frustration (till skillnad från killarna) och kopplade mig till reklamationsärenden. Tjejen jag fick prata med där sa då att de skulle skicka en helt ny dator till mig. När jag hörde det blev jag oerhört glad. Hon sa att jag fick vänta ett par dagar tills de hade fått in modeller från grossisten, men sen skulle hon kontakta mig. Två dagar senare ringer hon och säger att de har en modell till mig och att de skickar den omgående. Två dagar senare står den nya datorn på mitt skrivbord.

Så historien slutar lyckligt, men jag kan inte låta bli att vara fruktansvärt irriterad på InfoCare som inte tog tag i det och fixade min dator. De hade den i tre månader. De ville ha kvar den i fyra. Jag antar att man som privatperson inte blir prioriterad utan att det är de stora ställena som får förtur som tex. Siba. Så hädanefter kommer jag ALLTID att lämna in mina produkter på inköpsstället. Aldrig mer att jag ringer till supporten och får den inlämnad den vägen. Det är inte värt väntan. Lämnar man in den på inköpsstället har man i alla fall någon som kan hjälpa till om sådant händer…

Aldrig mer…

Inte nog med att min Mac dog och med den mina filer. Plötsligt fick jag virus på laptopen för första gången i mitt liv. Jag som som brukar vara så försiktig och så klickar jag på en länk och så är det kört. Två datorer utslagna på bara några dagar. Usch. Jag borde inte ha kört Windows, men nu är det så dags. Nu ligger den där, Trojanen och äter upp mina filer och hindrade mig från att gå ut på internet. Det hindrade mig också från att uppdatera mitt antivirusprogram. Fiffigt om man är virusskapare, men mindre trevligt för mig.

Till slut fick jag rådet att pröva Ubuntu. Linux för mig, svårt att se. Linux är för datanördar eller hur? Men visst kunde jag prova. Jag hade lyckligtvis en gammal skiva med Kubuntu hemma, för en ny gick ju inte att göra eftersom jag saknade internet. Kubuntu kändes som Windows 98 ungefär och saknade svenska tecken och inget låg där jag var van. Men jag kom ut på internet så jag lyckades få ner senaste versionen av Ubuntu och vips kom jag åt mina filer. Nu kan jag äntligen göra den där backupen som jag tänkt så länge. Och sen ska jag formatera om hårddisken.

Bort med allt gammalt jobbskräp. Äntligen ska jag få kontroll över min egen dator. Den är gammal, det är en PC, men det är den enda jag har nu. En annan sak som förånade mig är att jag faktiskt gillar Ubuntu. Det är inte alls så där svårt som jag trodde att använda. Och den senaste versionen är så långt ifrån Windows 98 man kan komma. En partition med Ubuntu för det mesta jag gör på datorn och Windows på den andra för Photoshop. Nu hoppas jag bara på att få tillbaka min Mac. Åtminstone mina filer men helst så jag kan använda den. Mac är min första och största kärlek även om jag vänstrar lite med både Windows och nu Ubuntu.

Jeg synes jo Finn-Erik Vinjes utfall mot NRKs dialektpolitikk er det mediespråklig mest interessante temaet om dagen. Men andre synes tydeligvis den pensjonerte professoren er tøffere når han langer ut mot prinsesse Märtha og Ari Behn og deres valg av navn på sine barn.

Vinjes blogg var tema i en rekke medieoppslag i går, blant annet i VG Nett. Og når man i dag prøver å gå inn på bloggen hans, kommer denne meldinga opp:

All trafikken han har fått av Ari-krangelen har med andre ord sprengt kapasiteten på Vinjes nettsted. Fortsatt noen som påstår at språk ikke engasjerer?

Takk til kollega Tord for tipset!