Har precis kommit upp från Hiltons KRAV-märkta frukostbuffé. Jag är aldrig så mätt efter frukost som när jag bor på hotell, hotellfrukost är en verklig lyx. Eftersom jag vaknade väldigt tidigt hann jag med ett träningspass innan frukosten och nu har jag en stund kvar innan Subkommitténs möte börjar. Den stunden ska ägnas åt inläsning av handlingar.

Stockholm är härligt, men som den lantis jag är börjar jag redan längta hem!

Trendiga matvarubutiker poppar upp här och var, vissa försvinner snabbt medan andra består. Jag har en stark känsla av att ganska nyöppnade Matdistriktet på Rådmansgatan är här för att stanna.

Jag skulle vilja träffa den matentusiast som inte blir förälskad när han/hon kliver innanför Matdistriktet´s dörrar. Här finns saker man känner igen och aldrig hittar någon annanstans, välkända älsklingar och så nya, spännande produkter som säkerligen kommer att bli favoriter.

Carro Tallving, en av eldsjälarna bakom Matdistriktet menar att allt som passerar dörrarna väljs ut med omsorg, gärna får vara ekologiskt och närproducerat men det är inget krav. Huvudsaken är att maten smakar gott, inte innehåller en massa onödiga tillsatser och är inspirerande och äkta.

De flesta med mig handlar med förnuftet och efter egen smak men även med ögat. Hos Matdistriktet möter du inte bara hängivna, genuint trevliga och engagerade människor, varje produkt är noga utvald med förstånd men även stort hjärta och allt ser enormt aptitligt ut och har sin egen smakfulla presentation.

Matdistriktet gör sin egen müsli – full av nyttigheter och supergod.

Här hittar du också grymma, brittiska Dorset Cereals som tycker livet är för kort för att nöja sig med second best…

Även om det finns en stark strävan efter ekologiskt närproducerat och småskaligt finns det ju vissa godsaker som bara måste hämtas hem från annat håll.

Fast i många fall behöver man inte gå över ån, flera av ostarna kommer från Väddö Gårdsmejeri och det ekologiska lammköttet från Järingegård i Skebobruk.

Shoppa nyttiga nötter, bär och frön på lösvikt.

Kolla läckerbitarna som kallas Chokla´ fantasi. Sofia´s försök sist att få ner en i min shoppingbag misslyckades – men tro mig, jag kommer inte alltid att vara ståndaktig…

Tänk på miljön – köp med dig en flaska vatten hem för 20 kr och kom sedan tillbaka och fyll på 1 000 gånger. Finns både hett och kallt, bubblande och stilla.

Jag slår vad om att de lokala Norrmalmsborna jublar över att äntligen ha fått sitt eget matmecka. När du lämnar Matdistriktet vet du att du snart kommer tillbaka, kan bara inte låta bli…

Två av personerna bakom Matdistriktet, Nisse Berg och Anna Flytström, är också delägare i Cous Cous Catering och Event. Cous Cous huserar i lokalerna och tillagar take away-mat samt bakar butikens bröd och bakverk.

Har ännu inte smakat men varje gång jag varit här har lådorna sett så frestande ut att nästa gång måste jag bara ha en - eller flera!

Kylskåpet gapar rätt tomt så man tar vad man har! Lax ifrån frysen, lite bulgur & resten av osten. Det blev middag idag också!
Passade på att testa en krydda ifrån Kryddlandet, en ekologisk krav märkt Fiskkrydda! Sånt gillar vi! Man krossar örterna/kryddan strax innan man använder dem, på så vis känns & smakar de väldigt färska!

Du behöver:

4 Tinade Laxfileér
1 paket grädde
Sambal Oelek
salt, citronpeppar, Red hot chili explosion, fiskkrydda & dill

Placera laxen i en smörjd ugnsform, krydda laxen med lite salt & citronpeppar, in i ugn 200 grader ca 10-15 minuter. Blanda grädden med lite salt, citronpeppar, dill, fiskkrydda, sambal oelek & red hot chili explosion. Häll över laxen och in i ugn i ytterligare 5 minuter. Klart för servering!

Servera med ex Bulgur/ris, sallad, halloumi…

Strax före jul läste jag boken som fått så många att börja fundera över vad det egentligen är vi stoppar i munnen. Det kallas ju “mat”, men efter att ha läst ”Den hemlige kocken” av Mats-Eric Nilsson så är även jag ytterst tveksam till om en del av det som går att köpa i mataffärerna verkligen skulle få kallas för just “mat”.

Halvfabrikat förekommer inte särskilt ofta hemma hos oss, jag vill laga mat från grunden och jag vill veta vad det är jag får i mig. Men även om man väljer bort en hel del uppenbara kemikaliefällor i mataffären så finns det ju en hel del “smyg”. Rökt skinka köper jag t ex ofta och gärna. Men det är ytterst få varianter som faktiskt är just rökt skinka och inget annat. Konserveringsmedel förstår jag att man måste tillsätta för att det inte ska börja växa en massa andra saker i maten, men när man t ex tar bort köttet i korven och ersätter det med vatten, vilket i sin tur medför att man måste tillföra förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel och smakämnen och aromer och ett massa annat jox – för att får korven att smaka kött igen……Näe, då vill inte jag vara med. En annan riktig rysare är brödet. Bakat på något av de tre storbagerierna i landet och sedan transporterat kors och tvärs med lastbil och givetvis preparerat med en massa grejs för att det ska hålla sig länge på hyllan i butiken. Det är ju dyrt med transporter.

Tankarna snurrade i huvudet när jag läste och när jag hade läst klart. Jag gillar närodlat och handlar ofta på Bondens Marknad på höstarna. Jag åker gärna till gårdsbutiken på andra sidan sta’n för att köpa potatis, ägg och grönsaker. Kött köper jag från en kravmärkt nötköttsproducent, men brödet kände jag att jag bara måste göra något åt. Förr i tiden, när kidsen var små, bakade jag allt matbröd här hemma. Jag förstår inte riktigt hur jag kunde få tid med det då, med två småbarn i huset, då borde det väl inte var så svettigt att hinna med det nu? Dels blir det billigare, men jag får också lite koll på vad som finns i brödet och det finns ju inget som slår doften av nybakat bröd. Det blev en gyllene medelväg – jag har börjat köpa  limpkasse i en liten brödbutik. Man väljer tre limpor från ett sortiment av kanske 10-12 och betalar ett rabatterat pris. Sedan blir det skivning och frysning när jag kommer hem med limporna och det funkar faktiskt riktigt bra. Och det är avgjort 100 gånger godare än det jag kan plocka från hyllan i matbutiken.

I torsdags var det säsongspremiär för ett av snart 17:s absoluta favoritprogram – Vad blir det för mat? med Per Morberg. Hon bara älskar hans direkta sätt och totala avsaknad av finlir. En hel del rätter har vi provat från det programmet också och det är god och vällagad mat som gärna får ta lite tid att jobba med. I torsdags bakades det baguetter. Med surdeg och dubbel jäsning, stöd på plåten och ånga i ugnen. Kärleken – som en gång 1987 skulle baka vörtbröd till julen och fick ett totalt psykbryt när degen kletade så där som den gör i början när man lägger upp den på bakbordet – blev jätteintresserad. “Jag måste nog baka lite baguette till helgen, tror jag” sa min make – legitimerad kletfobiker och matlagare med två rätter på repertoaren, Korv Stroganoff och trasiga pannkakor. “Du skulle vad då, sa du?” sa snart 17 och jag med en mun och stirrade förvånat på pappa/maken. “Baka baguette…det ser kul ut och det blir ju väldigt gott”. Då drog jag mig till minnes att jag läst någonstans att brödbakning är på väg att bli den nya innegrejen bland män i alla åldrar. Det experimenteras, vägs och mäts och byts erfarenheter på nätet. Allt sker med ett strikt vetenskapligt perspektiv, att baka handlar ju faktiskt om kemi.

Det kanske är lösningen på min önskan om ett bättre bröd? Jag släpper lös den förvirrade civilingenjören och utrustar honom med termometrar, mätglas, vågar och annan nödvändig utrustning. Med rätt ansats kan inget hindra honom…..Jippi – jag känner redan doften av nybakat

Konsum på Mårtenstorget i Lund bestämde för en tid sedan att de endast skulle sälja KRAV-märkta bananer. Dessutom har de rättvisemärkta – men aldrig konventionellt odlade.

Googlade och såg att det gällde för flera av Coops butiker.

Jag tycker det är STORT!

Visserligen måste målet bli att allt – inte bara bananer – är rättvisemärkt. Vem vill att människor ska bli orättvist behandlade?

Genom att köpa sånt som inte är rättvisemärkt – och kommer från länder med stor fattigdom, liten eller ingen demokrati och utbredd korruption så ger vi vårt ekonomiska stöd till orättvisorna i världen.

Svenskarna är storkonsumenter av bananer – om vi ändrar våra köpvanor kommer vi att märkbart bidra till förbättringen för några av våra fattigaste bröder och systrar.

Kaffe är vi också duktiga på att dricka – som god tvåa på kaffedrickarlistan i världen – på första plats ligger Finland. Rättvisemärkt kaffe är försumbart dyrare än konventionellt kaffe. Och det gör skillnad.

Choklad är gott. Och ännu godare om vi vet att kakaobönorna inte är plockade av barnslavar. Det finns rättvisemärkt choklad som är mycket god. God i dubbel bemärkelse. Chokladfabrikens barnslavar

~

Bilden från Dick Emanuelssons blog - upptäckte bloggen först idag – den är mycket läsvärd.

Dick Emanuelsson om Banankompaniets erbjudande till skadade bananarbetare:

TEGUCIGALPA / 071120 / Det transnationella företaget Dole Food Co. Inc. dömdes av en jury i Los Angeles, USA, den 5 november att betala sex nicaraguanska lantarbetare skadestånd på mellan 311,200 till 834,000 dollar, sammanlagt cirka 22 miljoner svenska kronor. Och det är bara en början för Dole på tusentals andra fall.

–

Jag minns Armando, en äldre bananarbetare vid den honduranska atlantkusten som tvingades till att amputera sin penis efter att han hade i flera år hade stått i bananplantagernas diken med vatten upp till midjan och arbetat med dränering. Pesticiderna hade trängt in i urinröret och gett honom cancer. Han och 2.500 skadade bananarbetare i Honduras erbjöds 100 dollar i “sveda och värk” av Standard Fruit.

Bananer i uniform – Patrik Svensson skriver i Sydsvenskan om Chiquitas stöd till colombiansk terroristgrupp.

“Vad har Usama bin Ladin och Chiquitas bananer gemensamt?”, frågade den amerikanska journalisten Amy Goodman i en kolumn förra veckan. “Båda har använt sina miljoner till att finansiera terrorism.”

Det är ett bokstavligt sant faktum. Det amerikanska justitiedepartementet bötfällde nyligen fruktjätten Chiquita för brott mot de amerikanska terrorlagarna sedan det framkommit att företaget under flera år betalat miljonbelopp till den colombianska paramilitära högermilisen AUC.

~

Något är ruttet – Patrik Svensson fick ett brev från Chiquitas PR-byrå Hill & Knowlton på grund av sin artikel om Chiquitas stöd till den colombianska terroristgruppen AUC:

Jag kontaktade några av de svenska tidningar och journalister som på senare tid uppmärksammat Chiquitas samröre med högermilisen i Colombia. Alla hade blivit kontaktade av Hill & Knowlton eller Chiquita.

Denna subtila skrämseltaktik är naturligtvis inte brottslig på något sätt, frågan är om den ens är särskilt framgångsrik. Men den säger något om hur vissa företag försöker – och tillåts – hantera sina snedsteg.

–
Situationen får en ofrånkomligen att tänka på Union Carbide, företaget som 1984 i indiska Bhopal orsakade tidernas största industrikatastrof, när giftig gas läckte ut från fabriken och dödade minst 15 000 människor (krishanteringen efteråt sköttes för övrigt av Hill & Knowlton).

–

Om normala regler gällt hade pr-byråns trovärdighet varit för evigt havererad redan efter att man på femtiotalet på uppdrag av amerikanska tobaksbolag författade den ökända rapport som förklarade att rökning överhuvudtaget inte är hälsofarligt. För att inte tala om när man hjälpte till att sälja in det första Irak-kriget genom uppdiktade vittnesmål inför den amerikanska kongressen.

Action Aid om bananarbetarna i Costa Rica:

Arbetarna på bananplantagen arbetar ofta upp till 12-15 timmar om dagen för att tjäna minimilönen som är 67 Kronor.

DN:s Eva-Maria Bengstsson om sjyssta bananer:

För varje kartong Rättvisemärkta bananer betalar man en dollar ext­ra, berättar Anders Cottrell. Pengarna går till de anställda i form av en “social fond”. som används till olika projekt , förbättringar av skolor till exempel.

LO-tidningen om rättegången mot Dole-Food:

För Dole är domslutet i Los Angeles ett stort bakslag men bara en början på något mycket större. Liknande fall ska tas upp till prövning i USA-domstolarna för tusentals bananarbetare från Costa Rica, Panama, Honduras och Guatemala. Dole kallar domen orättvis och uppger till Los Angeles Times att företaget ska överklaga.

Andra bloggar om sjyssta och osjyssta bananer (bland mycket mer läsvärt):

Syrran

Vida latina

Till Dick Emanuelsson: Hej, jag hoppas att det var okej att låna bilder från din blogg. Jag hittade ingenstans där jag kunde skriva en kommentar – eller skicka ett meddelande till dig. Har dock skrivit i min blogg varifrån bilderna kommer.

Tidigare inlägg om mördarbananer.