Modernismen är en underbar ideologi. Vi kan titta på dokusåpor, kolla dagens outfit-bloggar och äta billigt kött. Om du liksom jag har ätit mycket griskött i ditt liv tycker jag att du kan ge denna film sina femton minuter. Det är svårt att hålla sig lugn när jag skriver detta inlägg.

Härmed ska jag sluta äta griskött som inte är KRAV-märkt. Nu drar jag ett streck i sanden.

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.

Om ni ska köpa julskinka i år, se då för bövelen till att köpa en KRAV-märkt*eller ekologisk sådan! Varför? Titta på den här filmen (även om den är “lång”!): http://vimeo.com/7739560

Här pratar även en fd Etologi och Djurskydd student (jag går ju EoD, som ni vet ;P) om detta: http://tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1356202&selId=1.923808&currPage=0

Svin i ledningen, som sagt.

*KRAV har inte närproducerat som något krav på sina produkter, så titta också efter så att transporterna inte har varit långa för djuren…

Lagom till att julmatsbilagorna dimper ner på frukostbordet avslöjar Sr morgonekot grov vanvård av grisar bl.a. hos höjdare inom Swedish Meats och djurhälsovården.

Vem vill äta en skinka från en gris som levt i samma stall som en självdöd ruttnande gris och dessutom inte fått ligga på den halm som djurskyddslagen kräver? Som vanligt är det inte bara synd om grisarna utom förstås även om de bönder som sköter sig. Men hur vet jag som konsument att just min julskinka kommer från en gris som levt under bra förhållanden? Nu när fusket tycks vara så utbrett.

Välj ekologiskt skulle jag sagt förra året. Men nu har Scan spolierat detta självklara val. Scan har gått från att kräva kravuppfödning av det fläskkött som säljs som ekologiskt till att endast kräva eu-eko standard. Just när det gäller uppfödning av grisar har EU-eko betydligt lindrigare krav. Blanda annat behöver inte grisarna gå ute och beta. Det räcker med betongplatta utomhus och betet behöver inte ge några tillskott av näring. Läs mer om skillnaderna hos Ekolantbrukarna.

Så väljer du i år en julskinka från Scan och det står Ekologiskt innebär detta inte att det behöver vara KRAV standard. Många ekologiska grisbönder fortsätter förstås med sin kravgrisar trots sämre betalning och utan att Scan märker med KRAV. Men du kan inte vara säker.

Om du vill ha en ekologisk gris uppfödd efter KRAV regler välj en från t.ex. Stockholms butikskött. Den säljs bland annat hos Coop och Axfood (Hemköp, Willys).

Att sedan KRAV inte tillåter användning av nititsalt i sina charkprodukter är en annan fråga som tåls att diskuteras och som jag gärna återkommer till…

Ps. Scan har krupit till korset och nästa år ska deras färska kött uppfylla KRAVstandard. Som vanligt är det bra att bråka…

Hörde ni också förra veckan att Kung Markattas gröna ekologiska och kravmärkta te var fullt med bekämpningsmedelsrester? Helt fel var det! Ett metodfel hos labbet  gjorde att “Testfaktas” sensationella nyhet var en lögn. 

Har ni sett någon rättelse i tidningarna som publicerade testet? Förhoppningsvis är det bara jag som är blind…

I alla fall kan vi nu alla som gillar Kung Markattas gröna te forsätta att njuta en kopp. Behövs verkligen en extra dos antioxidanter så här i november när det känns som om man levde i en säck.

Vestlandskonferansen i Fellesforbundet uttalte i starten av oktober at rettssaken mot Tariffnemnda er “en provoksjon mot de ansatte på verftene”. Fellesforbundet er i konflikt med NHO og Norsk Industri over allmenngjøring av norsk lønn ved norske verft. Rettssaken starter 7. desember, og da blir det politisk streik gjennom en to timers arbeidsstans. Denne aksjonen er et viktig bidrag i kampen mot sosial dumping. Jeg gir min fulle støtte til denne politiske streiken og de politiske målene som streiken har.

Det kommer dessuten til å bli gjennomført en politisk streik denne uka. Fengselsansatte vil streike i to timer på fredag (13. november). LO-forbundet  Norges Fengsel- og Friomsorgsforbund (NFF) krever flere ansatte i norske fengsel.

Lenker:

Varsler protest ved verftene: http://www.frifagbevegelse.no/magasinett/article4687819.ece

Varsler fengselsstreik fredag: http://www.frifagbevegelse.no/article4693114.ece

Idag torsdag har jag varit jag på ett heldagsseminarium för KRAV:s medlemmar* om den nya Klimatmärkningen. Eller rättare sagt de nya klimatregler som KRAV ska införa pöompö i sitt vanliga regelverk år 2010-2012.

Det kommer alltså att bli ännu tuffare regler framöver för ekologiska jordbrukare som inte bara vill märka sina produkter med EU:s ekosymbol, utan även med KRAV:s ibland tuffare regler. Eller om man vänder på det -  KRAV kommer att gå ett par steg längre än EU i sin ambition om ett mer hållbart jordbruk och livsmedelsproduktion.

KRAV har ju sedan 80-talet varit den som drivit på inom ekologisk certifiering. Nu när EU är på väg att “äta upp dem” är det självklart att KRAV måste ta ett steg till och utöka sitt reglelverk – både inom vilka områden som reglerna omf attar (fiske t ex) och regelnivån. KRAV:s kunder är de företag som betalar licens för att få använda märket. De flesta betalar 400 kr/år, om företaget inte omsätter över 1 miljon. Då betalar man en viss procent av omsättningen istället.  EU:s märke är gratis att använda så det vill till att  företagen får ut något mer för att det ska vara värt att betala, att det ger ett mervärde. Detta har tex Saltå kvarn skrivit om.

Det handlar också för en del lantbrukare om ökade kostnader för att producera enligt dom nya KRAV-reglerna. I och med omställning till tex mindre användning utav fossila bränslen måste lantbrukarna göra investeringar som kostar pengar.

Självklart är det viktigt att vi på jorden ställer om till en mer hållbar matproduktion, men vad är marknaden beredd att betala för mer miljövänlig mat? Och kommer KRAV-anslutna företagen verkligen att klara av dessa utmaningar? Det är frågor som vi diskuterade.

Sammanfattningsvis kan man säga att KRAV har kommit långt, oerhört långt om man jämför internationellt, med att jobba igenom forskning på området och skapa konkreta förslag  på klimatregler. Men den stora utmaningen blir att lansera detta och få med sig kunder och konsumenter. Som en del utav att markera detta kommer det att bli en ny layout på märket, vilket presenteras efter årskiftet. En spännande framtid som vi på Gröna gårdar följer noga!

/Cristoffer

(Vill du följa arbetet och läsa tankar om klimatmärkningen är Johans blogg ett bra tips.)

*=KRAV:s medlemmar är företag, intresse- och miljöorgansiationer inom livsmedel, miljö och konsumentområdet. De är medlemmarna som “äger” KRAV.

La Fouine

La Fouine – Krav Maga

Qui a dit que le rap françcais est seulement bon quand il est engagé? …”prochain album sera dans les bacs de Louis Vuitton”…

en passant qqu’un peut me dire c’est quoi Krav Maga?

Props à Rap1pulsif

Jag jublar även om jag vet att många kommer att fnysa åt de konsumenter som uttryckt sina åsikter i senaste Cooprapporten.

Vad är det för fel att vara “politiskt korrekt” om man tycker att

• Det är viktigt att läsa innehållsförteckningen för att ta reda på eventuella tillsatser. Endast 12 % har inte påverkats av tilllsatsdebatten.
• Men hela 75 % upplever att innehållsdeklarationerna är otydliga.
• Närproducerat är viktigt för det allra flesta.
• 85 % väljer närproducerat för att korta transportsträckorna och 79 % för gynna lokala producenter. 
• Nästan samtliga, 93 %,  menar utrotningshotade fiskar vill man undvika att köpa. 

Undersökningen grundar sig på nästan 44 000 svar som medlemmar i Coops medlemspanel avgivit under året. 

Du väntar vi bara på att Coop ska gå före med tydligare märkning, uppmana producenterna minska på tillsatser, gynna lokala odlare, märka och givetvis även ta in färsk fisk som uppfyller Kravs eller MSC regler. Och framförallt satsa på butiker där människor bor och med ett bra sortiment av mat . Det räcker inte med “CoopNära”  eller för den delen vissa “CoopKonsum” butiker där butiksytan fylls med chips, läsk och enportionsrätter. 

Varför tror man att folk går på att bil måste vara förutsättning för att kunna välja ekologiskt, klimatsmart, tillsatsreducerat och ett stort utbud av mat. Faktiskt så är det så att största transportposten är den mellan butik och hem. Matens åksjuka är det vi konsumenter som bidrar mest med.

Trodde jag skulle få ett par dagars lugn nu när mamma är hemma och får all hjälp hon kan få… men icke då… eller rättare sagt: ordinerad vila!

Har haft ont i halsen lite av o till nån vecka, men aldrig mer än 2 dagar i sträck. När jag vaknade igår eftermiddag efter att ha sovit middag upptäckte jag att rösten var borta! Eftersom halsen kändes lite svullen tog jag hostmedicin och panodil innan jag la mig för natten.

Vaknade halv sex i morse av att halsen gjorde fruktansvärt ont. Rösten hade heller inte återinfunnit sig under natten. Eftersom det var riktigt jobbigt att ligga och ens tänka på att somna om gick jag upp och tog panodil och resten i hostmedicinflaskan. (Det var bara 10 ml kvar). Satt sen i sängen och slösurfade eftersom halsen kändes bättre i sittande ställning.

Försökte lägga mig igen efter sju men konstaterade att halsen inte kändes ett dugg bättre. Jag fick hostattacker när jag la mig ner. och ett försök att lägga mig på sidan fick mig att konstatera att körtlarna på halsen var alldeles för ömma för att bli nertryckta i kudden under huvudets tyngd. Satt därför och halvsov tills vårdcentralen öppnade halv åtta.

Eftersom tidsbokningen inte hade några återbud idag blev jag kopplad till en sköterska som skulle bedöma mitt behov av akut-tid. Min läkare har en egen sköterska. Hon vet vem jag är på namnet och det krävs ganska lite för att jag ska få en tid av henne. Dessutom brukar jag kunna få en tid som passar, ifall det är så att jag jobbar och inte kan gå ifrån.

I morse fick jag prata med en sköterska som jag aldrig stött på förut. Med Kalle-Anka-röst kraxade jag fram mitt ärende. Att halsen gjorde så ont att jag hade svårt att svälja och att rösten ev skulle försvinna igen redan under vårt samtal. Hon rekommenderade varma drycker. Hon ansåg att jag haft besvären för kort tid för att en läkare skulle konsulteras. Hostmedicin fanns flera bra sorter på apoteket. Ifall jag misstänkte bakterier i halsen skulle jag koka vatten med ett par saltkorn i att gurgla halsen med. Panodil ansåg hon var ok om jag hade feber. Om besvären inte gått över till veckoslutet kunde jag ju söka läkare.

Jag ifrågasatte det där med läkare och veckoslut. Vårdcentralen har inte helgöppet! Dessutom är det bara en gång av tio som man lyckas komma fram på telefontiden. Chansen att det dessutom finns läkartider är minimal. (Hon hade ju inte nämnt att akut-tiderna var slut för idag och det brukar de annars vara väldigt snabba att meddela.)

Nu rekommenderade systern att dricka honungsvatten, förutsatt att jag inte var diabetiker. Nu är det ju så att besvärliga jag  INTE TYCKER OM  sött… det kommer upp fortare än det slank ner! Jag frågade henne hur jag skulle kunna jobba och hon upplyste mig om rätten att sjukskriva sig utan läkarintyg en vecka.

Om jag har kunskapsluckor eller behöver råd om medicinska problem så ringer jag sjukvårdsupplysningen eller tar det med min läkare i samband med ett läkarbesök. Ev bokar jag ett läkarbesök när de har tid. Jag ringer inte min vårdcentral för att fråga sjuksköterskan där om husmorstips!!! Gör alla andra det, eller? Och brukar man ringa med en röst som knappt håller för att få veta att varma drycker lindrar???

Jag har inte bott i en grotta i Alaska hela mitt liv. Jag är 33 år och har tillräckligt med egen livserfarenhet för att faktiskt veta det och jag kan räkna ut själv vart man ringer i olika ärenden. Och eftersom jag inte har några större fel i min skalle skulle jag aldrig komma på tanken att dividera honungsvatten och saltlösning när på telefon när jag inser att rösten knappt håller för att göra en sjukanmälan till jobbet.

På hemsidan upplyser kliniken om att man ska vända sig till sjukvårdsupplysningen med allmänna frågor och till kliniken i patientspecifika ärenden, ifall man är listad där. Personen i tidsbokningen, som jag talade med tidigare, hänvisade ju mig till sköterskan för att hon inte hade några tider att ge ut. Hon skickade ju vidare till denna sköterskan för att det är hon som håller i akut-tiderna.

Om hon i tidsbokningen tyckt att jag bara behövde lite tips hade hon väl hänvisat till sjukvårdsrådgivningen, eller? Det brukar de i alla fall göra när de vet att det inte finns akut-tider och/eller om man ringer för något mindre allvarligt eller mindre brådskande.

Hon, sköterskan med husmorskunskapen, tyckte i alla fall att jag kunde försöka jobba denna veckan, eller stanna hemma, och jag skulle säkert må mycket bättre efter att ha vilat i helgen. Men jag jobbar ju hela helgen!!! Måste alla alltid förutsätta att man jobbar åtta till fem, måndag till fredag??? Jag blir så trött på det…

Om jag sjukskriver mig idag och är sjukskriven helgen och fortfarande inte är bättre, så har jag bara måndag och tisdag på mig att lyckas få ett läkarintyg. Jag vet dessutom av erfarenhet att min läkare aldrig har akuttider på måndagar, men det nämnde jag inte att jag visste.

Sedan den förste oktober, ca 35 dagar sedan, ska alla i Västra Götaland lista sig hos en vårdcentral – göra ett aktivt val av primärvård. Jag har givetvis listat mig hos min läkare som jag gått hos i tio år. För varje listad patient får vårdcentralen en viss summa pengar av landstinget i regionen. I samband med listningen fördubblades antalet vårdcentraler i Göteborg. Massor av reklamutskick gjordes, man slogs om att få så många patienter listade som möjligt. Självklart, eftersom varje listad patient gav klirr i kassan vare sig de var friska eller sjuka.

Det positiva, enligt min mening, med detta är att detta även ökade tillgängligheten. För ett halvår sedan var akutmottagningarna på våra tre sjukhus överbelastade med små-åkommor som öroninflammationer och skärsår, eftersom vårdcentralerna inte hade lediga tider på minst två månader och det bara fanns en jourvårdcentral.

Från och med första oktober har, i princip alla, vårdcentraler kvällsöppet och de flesta har någon slags verksamhet för akutfall; öppen mottagning eller  löfte om akut-tider. De som inte själva har helgöppet har samarbete med någon annan mottagning som har det.

De flesta har även, i sina reklamutskick, lovat att det ska finnas tillräckligt med läkare. Ju fler patienter man får listade, ju fler läkare anställer man. Besök hos vårdcentralen man är listad hos kostar 100 kr upp till högkostnadsskyddet, men det är fritt fram att söka vård på alla andra vårdcentraler för 200 kr.

MEN, valet man gjort är inte ristat i sten!!! Man kan när som helst ändra sitt val av vårdcentral. Man behöver inte ens vänta ett år.

I och med att listningen började insåg man att det blev en snedfördelning. En del vårdcentraler skulle ev få stänga innan de ens hunnit öppna pga att för få listat sig där. Men man sa även att man skulle ge det lite tid. Ytterst få personer gjorde ett aktivt val av vårdcentral och blev därmed automatiskt listade i närheten av bostaden. Man förutsatte att en del skulle ändra sitt val i efterhand och att fördelningen av patienter på sikt skulle bli bättre.

Det har självklart skrivits en hel del i pressen kring detta. Tidigare, när det fanns för få ställen och tider att söka vård hette det att det berodde på läkarbrist. Nu verkar det ju finnas överskott på läkare över en natt. Dels kan man öka tillgängligheten tidsmässigt, dels finns det jus å mycket mottagningar att det inte finns patienter nog för att de ska gå runt?!?

Om jag ska försöka hålla tråden så får jag återgå till mitt samtal med sjuksystern som höll i akut-tiderna hos min läkare i morse. Genom att inte ge mig en tid, när jag anser att jag är berättigad till det, bibehålls ju inte min positiva syn på den mottagningen till fullo. Nu har jag i och för sig gått där i tio år och därmed krävs mer än så för att rubba mitt förtroende. Hade jag varit ny patient från och med listningen i oktober hade jag däremot begrundat mitt val.

I min journal kan ju sköterskan se att jag inte ringer om akut-tider särskilt ofta och att läkaren verkligen bekräftat att jag varit sjuk, eller på annat sätt haft behov av att träffa läkare, de få gånger jag fått akut-tider. Tycker sköterskan att de har för många listade patienter?

Jag kan faktiskt inte hålla med. För ett år sedan kunde man få vänta en till två månader på en “vanlig” läkartid, om man gick via tidsbokningen.  Då tyckte jag de var lite överbelastade. Det är en privat vårdcentral och jag har väl ibland tänkt att de verkat har tagit in fler patienter än vad jag tycker är rimligt för att man ska få vård inom överskådlig tid.  Visst, man kan inte veta i förväg hur ofta folk kommer vara sjuka, men med alltfler bokade besök borde man väl anställa mer personal för att tillfredsställa behovet? Det borde man väl ha råd med? Mottagningen får ju faktiskt betalt av landstinget per patientbesök via patientavgiften…

Sedan i somras har de på mottagningens tidsbokning bett om ursäkt för att man får vänta 15 -20 dagar. Att jag har lättare att få besökstider hos min läkare ser jag som ett stort plus och gör att jag vill ha kvar henne som min läkare. Med mina oregelbundna arbetstider är det extra viktigt.

Jag vet sällan helt säkert hur jag arbetar två månader i förväg. Detta har flera gånger resulterat i att jag fått boka om tider, vilket har medfört extra samtal för att läkaren varit tvungen att förnya recept på telefon. Den nya tiden jag fått har legat flera månader fram i tiden och ibland har det känts som en lång följetong innan jag ens kommit dit.

Eftersom jag har ett par mediciner som med jämna mellanrum behöver justeras lite, efter provtagning, har mina uteblivna besök resulterat i att medicindosen inte stämt och jag har till och med varit tvungen att be om en akut-tid pga det. Med dagens två-veckors väntetider behöver det inte upprepas.

Eftersom jag den sista tiden inte uteblivit från några planerade läkarbesök har jag heller inte behövt några akut-tider pga det. För att återigen göra ett försök att återgå till den röda tråden så undrar jag om sköterskan jag pratade med inte är rädd om sitt jobb? Om man inte upplever att man blir tagen på allvar finns väl risken att man listar sig någon annan stans.

Jag har två vänner som berättat om liknande telefonsamtal, dock på andra mottagningar. De har blivit så paffa att de inte kommit sig för med att opponera sig i telefon, de har tänkt att sköterskan i andra ändan är professionell och vet bäst. Efteråt har de ifrågasatt varför de inte ifrågasatte vare sig råden eller bemötandet. De har ändå skuldbelagt sig själv i första hand och därmed gett den aktuella mottagningen ytterligare en chans. När samma bemötande upprepat sig  har de dock protesterat mot behandlingen.

I det ena fallet bytte hela den aktuella familjen vårdcentral och vägrar uppsöka den ursprungliga mottagningen ens för mindre eller akuta åkommor. De väntar hellre ett par veckor på en tid någon annan stans eller spenderar en hel dag i kö på akuten. De berättar för alla i grannskapet hur de anser sig ha blivit bemötta på den lokala vårdcentralen.

I det andra fallet gav vårdcentralen, via telefon, rådet att avvakta. Personen i fråga skjutsades av en närstående till akuten på sjukhuset direkt efter samtalet. Hon blev inlagd i flera dagar och sjukhuset sa att hon kommit in i sista sekunden.

När vårdcentralen senare blev informerad om händelsens omfattning , efter hennes hemkomst, (bara informerad, någon anmälan gjordes aldrig) bad de om ursäkt.

Personen i fråga får nu alltid träffa samma läkare (så var det inte innan) och de försöker alltid fixa akut-tider ifall hon ringer. Ibland har hon blivit tillfrågad ifall hon kan tänka sig att komma till vårdcentralen och sitta och vänta så läkaren snabbt kan ta henne mellan två patienter ifall något besök går snabbare än planerat eller någon patient är sen. Då kan de dessutom hålla ett öga på henne så hon inte blir sämre  medan hon väntar och hon slipper åka till akuten… Jag hade då inte gett den vårdinrättningen en tredje chans….

Åter till mitt telefonsamtal. Sjuksystern började nu fråga ut mig om mina symtom. Men inte på det sätt jag är van vid, typ; “vilka andra symtom har du?”, “har du feber?” etc. Hon frågade istället om jag har ont i kroppen, om jag känner mig matt eller trött, om jag har allmän sjukdomskänsla i kroppen, om det halsonda kommit plötsligt, om jag har ont i bröstet eller svårt att andas och om jag haft en snabbt stigande feber.

Jag antar att hon försökte ställa svininfluensadiagnos per telefon. Men min tidigare irritation gentemot (i mina ögon) okänsliga inkompetenta  sköterskor steg snabbt igen. Sådana har jag fått nog av senaste veckan! När jag förklarade att jag hade ont i halsen men framförallt inte hade någon röst, samt att jag saknade feber sa hon helt plötsligt att jag kunde få träffa min läkare efter elva. Får de som är ALLVARLIGT sjuka i influensa inte träffa läkare, eller?

Åkte till jobbet vid halv nio i alla fall. Det var bara personalmöte idag. Dessutom skulle jag gå tidigare eftersom jag hade en läkartid. Mina kollegor hade i alla fall väldigt roligt åt kalle-anka rösten och ingen verkade minsta bekymrad för att jag skulle smittas med någonting. Förutom att rösten inte höll kände jag mig riktigt pigg, hade dock svårt att äta av fikat eller att ens dricka kaffe. Började känna mig lite egoistisk som snott en akut-tid pga det här.

Kom tio minuter för tidigt till läkaren. Hon såg mig och skickade mig att ta prover i väntan på min tur. När jag efter provtagningarna satt och väntade i väntrummet konstaterade jag att panodilen höll på att gå ur kroppen. Huvudet kändes några nummer för litet och det kändes som om ögonen sjönk in i sina hålor bakom svullna ömmande bihålor. Efter bara ett par minuter var jag så svettig att jag fick torka mig i pannan – trots att jag småfrusit hela dagen. Kanske lite feber trots allt?

Läkaren konstaterade i alla fall att jag inte hade någon allvarlig halsinfektion och sänkan var ok. Jag hade dock röda stämband och ,som jag själv konstaterat, ömma bihålor och körtlar. Jag fick medicin för att undvika en allvarligare inflammation.

Jag har jobbiga bihålor. De ömmar långt före första snorloskan vid varje förkylning. Dock är jag inte förkyld särskilt ofta och det är ytterst sällan jag orkar ta mig i kragen och gå till läkaren och beklaga mig över bihålorna… så jag äter inte antibiotika ofta.

Den antibiotikan jag fick idag, en av få sorter som jag tål, skulle även häva en ev begynnande inflammation i halsen/på stämbanden sa min läkare.

Vidare ordinerades jag även en speciell nässpray för bihålorna och en stor flaska stark hostmedicin. Panodil skulle jag fortsätta ta. Läkaren rekommenderade även att jag skulle stanna hemma från jobbet i två-tre dagar. När jag berättade att jag är schemaledig ända till fredag eftermiddag log hon och sa att jag hade tur som skulle slippa sjukskriva mig den här gången.

Summa sumarum: jag som hoppats få ett par dagar föräldrafritt så jag hinner i kapp med mitt eget liv, men framförallt får vila upp mig utan krav och måsten, fick det. Till och med ordinerat av läkare. Dock undrar jag om jag kommer att orka få gjort så mycket här hemma som jag hade tänkt och hoppats.

När jag kom hem för några timmar sedan tog jag mina mediciner och kröp ner i sängen med datorn. Här kommer jag tillbringa resten av dagen idag. Surfa en stund, sova en stund. Ev påbörja en bok… Någon tvättid har jag inte orkat titta efter. Jag hoppas att närmare ett dygn i sängen ska göra susen, så kanske jag kan göra ett snabbt, men ordentligt, ryck imorgon. Blir jag riktigt utvilad kanske jag även kan hinna lite innan jobbet på fredag.

En sak är i alla fall säker. Jag ska ha tid att ta igen lite skrivande här!

Till alla killar vill jag bara säga: Jag VET hur det är att ha en riktig förkylning. F-N vad ynklig man känner sig. Med barnafödande vet man iaf att smärtan är över när barnet kommit. Dessutom är det befogat med all tänkbar smärtlindring. Mot förkylning finns ingen bot. Det är bara att uthärda. Man vet dessutom inte hur länge den kommer sitta i. Symtomlindring finns visserligen, men den hjälper ju bara kortare stunder.

Ska man föda barn vet man det dessutom i förväg, och i de flesta fall är situationen självförvållad. En förkylning vet man aldrig när den bryter ut eller vilka symtom man får och som behöver lindras. Det är inte säkert att man får hjälp av expertis. Är man dessutom singel måste man dessutom samtidigt sköta all service själv! Föder barn gör man inte i ensamhet – vare sig man är singel eller ej!

Jag har många gånger undrat hur det kommer sig att en så gammal och simpel sak som förkylning inte kan förebyggas genom vaccination. Det borde ju utrotas! Det kan väl inte föra något gott med sig?!? HIV är de på gång att kunna vaccinera och AIDS har de effektiva mediciner mot, men inte förkylningar?

Å andra sidan är frågan hur mycket läkemedelsindustrin tjänar på förkylningar. Om alla människor fick en vaccination i småbarnsåren så handlar det om en engångskostnad per människa. Ev någon påfyllnadsvaccination vart tionde år som vissa andra vaccinationer kräver.

Läkemedelsindustrin skulle nog kunna ta rejält betalt för en förkylningsvaccination. Även om förkylningar egentligen inte är helt outhärdliga och eftersom de inte är dödliga så är ju vaccinationer inte nödvändiga. Men jag tror att de flesta hade valt att ta det ändå, om möjligheten fanns. Även om man fick betala själv.

Jämförelsevis undrar jag hur mycket de tjänar på alla symtomlindrare man använder när man är förkyld. När jag växte upp fanns näsdroppar på flaska eller näsdroppar i engångspipetter. Idag finns en uppsjö av olika märken med sprayer,droppar och mediciner. Ett antal olika värktabletter eller inflammationsdämpare med olika specifika egenskaper.

Förr fanns ett par sorters “vanlig” hostmedicin; receptfri och den läkaren skrev ut om man var riktigt sjuk. Nu är till och med hostmedicinerna specialiserade; en lindrar ömma halsar, en är slemlösande, en är hostdämpande osv.

Idag finns även massor av andra symtomlindrare; speciella drycker,  sugtabletter, värme-/ kylbehandlingar, massor av mediciner; piller och vätskor för specifika symtom. Dessutom finns allting med ett flertal olika smaktillsatser och av flera konkurrerande likvärdiga tillverkare.

Det positiva, tycker jag, är att det kommer mer och mer “naturliga” produkter. Nässpray med bara saltlösning, produkter utan konserveringsmedel, tabletter med naturliga smaktillsatser istället för kemiska.

Det är ju säkert bättre med en medicin för en specifik åkomma än en som fixar alla på en gång. De mer specifika är säkert inte lika starka och risken att bakterierna blir resistenta borde minska. Samtidigt måste detta med förkylningar egentligen vara med lönsamt för läkemedelsindustrin än dyra AIDS-mediciner eller cancer-behandlingar, eller?

Förr kunde man i sitt husapotek ha näsdroppar, någon hostmedicin samt alvedon, så var man rustad. Idag måste man först bli sjuk för att veta vilken utrustning man ska skaffa hem.

När förkylningen väl är över kan man lika gärna kassera resterna. Vissa saker har kort hållbarhet, andra håller bara kort efter de är öppnade. Återigen andra åldras på olika sätt; sugtabletter t ex torkar.  Och även om de håller; vad är det som säger att nästa förkylning har samma symtom och behöver samma mediciner?

Oavsett hållbarhet är man med största sannolikhet tvungen att införskaffa nya saker från apoteket i alla fall.

Hur många smittar man på väg till apoteket och på apoteket? Hur mycket tjänar inte tillverkarna på detta; hur många ytterligare kunder skaffar varje kund?

Och slutligen tillbaka till ursprungsfrågan: skulle det ens vara lönsamt för läkemedelsforskare och läkemedelstillverkare att ta fram ett vaccin mot förkylning? Om svaret är nej så är jag rätt säker på att det redan finns…!!! Det är väl bara så att man låter bli att tillverka det och lansera det av egoistiska ekonomiska skäl.

Vi åt fiskgratäng igår och jag kan inte låta bli och tipsa om detta recept som jag gjorde för DN.s provkök för några år sedan. Just den här med fransk senap, dill och dragon var särskilt populär när mina barn var små.

Innan du förkastar mitt förslag till middagsmat betänk att hemlagad fiskratäng går snabbare att få klar än den färdiga frysta! Även om du använder dig av fryst fisk. Givetvis är den hemlagade dessutom mycket godare och billigare.

Idag skulle i första hand ta antingen en MSC märkt fisk (de med den lilla blå fisken) t.ex. sej, alaska pollok, hoki eller en kravmärkt torsk. 

Och självklart kan du istället för lätt creme friache ta Kravmärkt creme fraiche. Vill du ändå ha en smal gratäng  nöj dig med några matskedar och späd med lite mjölk.

Dagen efter avslutningen på socialdemokraternas jobbkongress som hölls på Stockholms Mässan i Älvsjö, Stockholm, och dagen efter att jag tillsammans med en nära vän fick titta på den omdiskuterade och kontroversiella dokumentären: Capitalism: A love story, av Michael Moore, är det väldigt glädjande att se att den fackliga kampen som klubbades igenom på jobbkongressen och som var temat för dokumentären nu gör sig gällande i verkligheten och praktiken.

I dokumentären som i vissa lägen fick mig bli gråtfärdig och ännu mer bestämd för kampen emot de orättvisor som skakar världen visades hur miljardärerna har hela den amerikanska makteliten under sina vingar och vrider och vänder så som de vill, hur försäkringsbolag hoppas på att deras kunder ska dö så snart som möjligt om de har tecknat livsförsäkringar så att försäkringsbolagen direkt efter döden ska skicka räkningar på miljoner till deras efterlämnade familjemedlemmar. Dokumentärens slut är dock positivt med den fackliga kampen som i Chicago tvingar arbetsköparna att betala de uteblivna lönerna som arbetarna inte hade fått, att Obama olikt de flesta andra presidenten tar arbetarnas sida och ger dem rätt i deras kamp.

Den rollen kan vi med stor sannolikhet aldrig se Reinfeldt spela då hans hemliga planer som läckt ut visar hur hans regering, med Anders Borg som finansminister, har planer på sänkning av de lägsta lönerna, d.v.s reservationslönerna. Den moderatledda regeringen är onekliga en del svarta gänget som visas i dokumentären och som genom ren propaganda försöker upprätthålla systemet som tar från de fattiga och ger till de rika. Men LO:s djärva krav är mycket lägligt och efterlängtat så att de drömmar om försämringar för arbetarna som Svenskt Näringsliv bär i tankarna ska bli bara drömmar och att de nu ska tänka på hur de ska försvara de nuvarande förhållandena.

LO:s gemensamma krav inför avtalsrörelsen 2010 innebär i korthet minst 620 kronor i löneförhöjning per månad och heltidsanställd, dock lägst 2.6%. För att bekämpa könsdiskrimineringen på arbetsmarknaden har man även krav på ett jämställdhetspott. Rätt till heltid och förstärkning av de anställdas vid visstidsanställningar är två andra viktiga aspekter. Socialdemokratiska kongressens beslut om försvårande för företag att kringgå vissa rättigheter och LAS genom rekrytering via bemanningsföretag har nu satt sin prägel i LO:s krav då de har skrivit med om att förhindra kringgående av LAS genom inhyrning av personal via bemanningsföretag. LO:s slutsats är så som jag själv hade tänkt, d.v.s att för små ökningar av lönerna hos de anställda och arbetslösa gör att de ibland finner det olönsamt att ta vissa jobb, det spär på arbetslösheten när bankerna i kristider delar ut miljarder i bonusar till sina styrelser.

En annan ultraviktig del av LO:s krav inför avtalsrörelsen 2010 är att det ska ingås centrala avtal mellan arbetarfackförbund och arbetsgivarsidan så att ingen på lokal nivå riskerar att få sämre förhållanden, speciellt om vissa giriga arbetsköpare finner dem ha svagare ställning och inte kunna hävda sig och kräva sina rättigheter. Det är den viktigaste principen om solidaritet i fackföreningsrörelsen och bör försvaras på alla sätt och vis.

LO:s fackliga kamp är ett mycket välkommet och önskat inslag i kampen för jämlikhet, jämställdhet, solidaritet och frihet.

Jag älskar dig!
Mitt hjärta är fyllt
av en enorm kärlek till dig.

Ser du just det?
Att mina handlingar är
framtvingad, frammanad
av Kärlek.
Kärleken till dig.

Vartenda ord
Vartenda stavelse
är sammansatta
av ett enda skäl.
Omtanken om dig.

Det du inte förstår
Ska jag hjälpa dig att förstå.
Det jag inte förstår
Ber jag om hjälp med att förstå.

Allt handlar om Kärleken till dig.
Din framtid.. ditt liv…
är mitt största skäl att fortsätta.
Fortsätta att kämpa
Hitta möjligheter… finna svar.

Jag släpper dig aldrig.
Så länge det finns liv i mig
så länge står jag vid din sida
Guidar dig rätt.
Jag Älskar dig… leder dig rätt
med en mors
ibland så brutala sätt.

Genom hårda regler…
genom krav.
Visar jag dig vägen.
Jag låter dig törna emot
Men jag låter dig aldrig att falla.

Din väg mot vuxenlivet
är brutalt skakig just nu
Men jag håller i dig hårt.
Så du inte faller.
Jag står där stadig.

Det finns ingenting
som rubbar mig
Ingenting som får mig
att vackla.
Det är kärleken
som får mig att orka.
Lita på mig.

Jag älskar dig!!

På begäran kommer här listan på de krav jag ställer på en eventuell framtida partner. De ska inte ses som absoluta, jag kan kompromissa, så kanske ska vi kalla det en önskelista?
Jag kan också tillägga att jag inte aktivt letar efter en man, jag har gett upp hoppet för länge sedan.

1. Han ska ha en spänstig hjärna.
2. Han ska näst intill avguda mig. Åtminstone älska mig. Och älska är ett verb.
3. Han ska vara sig själv med mig, och jag måste kunna vara mig själv med honom.
4. Han ska tro på radical honesty, leva efter det och han får inte ljuga för mig. Aldrig någonsin, aldrig om något. Utom möjligen om julklappar han tänkt ge mig.
5. Han ska helst inte ha småbarn, helst inga barn alls faktiskt.
6. Han behöver inte älska men måste respektera mina barn.
7. Han ska ha musiksmak som ligger nära mig för att musik är ett språk och vi måste kunna tala det.
8. Han får gärna se bra ut (enligt mig) men det är inte alls nödvändigt.
9. Han måste älska internet som jag gör.
10. Han ska vara ledig. Alltså inte gift, förlovad, sambo eller liknande. Jag är väldigt generös i övrigt men på den här punkten delar jag ogärna med mig.
11. Han måste stå ut med att jag inte kommer att lita på honom de första åren.
12. Han får gärna dela åtminstone några av mina intressen.
13. Det är trevligt om han sitter ner när han kissar.
14. Han får inte skratta åt mig och avfärda mig som knäpp eller konstig.
15. Han får inte använda min ADHD som argument när vi grälar.
16. Han ska vilja dela allt med mig.
17. Han ska få det att pirra i min mage. På ett bra sätt. Kärlek ska inte göra ont. Inte i magen.
18. Han ska ge mig energi, inte ta den ifrån mig.
19. Han bör ha tålamod med att jag tar saker på allvar och inte förstår ordvitsar och sånt.
20. Han ska såklart vara snäll, vilja vara med mig och stå för det inför andra.

Och om denne utopiske man dyker upp, så är detta vad han får:

1. Jag är ärlig och lojal in absurdum.
2. Jag har inga vardagskrav som jag inte själv lever upp till.
3. När jag älskar så gör jag det 100 procent. Jag ger allt. Hela mig.
4. Jag är en ständigt trött person som älskar att sova halva dagarna.
5. Jag är rätt så utsliten, både fysiskt och psykiskt.
6. Jag hatar att vara naken och kommer antagligen inte att vilja ligga.
7. Jag är värdelös på att spela teater och förställa mig, på gott och ont.
8. Jag uppfyller de flesta kriterierna för att passa in på beskrivningen “medelålders white trashkvinna i förorten”.
9. Jag är rätt intelligent. Och tro mig. Det behöver inte vara något du tycker är charmigt när förälskelsen lagt sig.
10. Jag är väldigt generös, inte småaktig, inte långsur.
11. Jag är extremt tolerant i vardagen. Betyder – jag lägger mig inte i hur du klär dig, vad du lyssnar på för musik, hur du vill möblera eller vika tvätten. Jag ger dig gärna spejs och förväntar mig detsamma tillbaks.
12. Jag menar vad jag säger och tar löften på stort allvar. Mina egna och andras.
13. Jag älskar mina barn mer än dig.
14. Jag har ett trasigt förflutet och det gör sig ständigt påmint.
15. Jag är jävligt misstänksam och bränd och kommer att ifrågasätta allt du gör och säger under lång tid.
16. Jag är inte nåt modellämne men långt ifrån ful.
17. Jag är helt värdelös på tjejgrejer som att pyssla, stryka, sminka mig, trippa omkring i höga klackar eller låtsas vara allmänt sofistikerad.
18. Jag behöver massor av egentid.
19. Jag älskar mat. Att laga och äta den.
20. Jag är passionerad och när jag brinner, då jävlar brinner jag.

Ja vad säger ni om chansen att hitta en man som stämmer in på lista ett och som köper lista två?

I fredag tramsades det en del på Twitter, bland annat fick Linda en ingivelse att börja agera äktenskapsförmedlare. Naturligtvis var det trams, slams och på lek. Men jag slängde ut en fråga ( på lek ) om hon inte kunde fixa en man åt mig också, varpå hon genast lovade att det skulle vara en enkel match.

Hur som helst så började jag twittra ut min kravlista på den eventuelle mannen. Och genast kom reaktionerna. Folk tycker uppenbarligen att det är osympatiskt att ha krav på en eventuell partner.

Men snälla. Är det någon gång i livet man bör ställa krav så är det väl när man ska välja den person man tänkt sig leva med resten av livet?
Folk har massor av krav när de köper hus, när de åker på semester, ja till och med när en mobiltelefon eller en tidning ska köpas, då har man krav listor och gör jämförelser, funderar och har sig innan man slår till. Och då pratar vi ändå SAKER. Saker som lätt kan bytas ut, saker som inte kräver andra investeringar än rent ekonomiska.

Är det då så konstigt att man när man försöker hitta en partner att man har en kravspec? Och inte minst när man börjar bli lite äldre, att man vet kanske framförallt vad man inte vill ha och inte nöjer sig med second best?

Jag är hellre ensam än med fel partner. Och min kravlista handlar ju inte om att jag tänker räkna upp en massa krav som mannen ska försöka uppfylla. Det handlar om att göra klart var mina gränser går. Antingen uppfyller han dem eller också inte, och det är sjystare att tala om från början var ens gränser går än att komma med dem i efterhand.
På samma sätt är jag ganska duktig på att i inledningsskedet av en relation berätta vilka saker som jag tror att mannen i fråga skulle kunna se som problem eller hinder och svåra att stå ut med med mig, så att han får chansen att backa ur i tid, innan man investerat för mycket känslor.

Jag ställer inga krav på utseende eller ekonomiska förutsättningar, jag är inte en sån som instruerar min partner i hur han ska diska, vad han ska ha på sig eller vilken musik han inte får lyssna på. I vardagen är jag extremt tolerant och jag vill att min partner ska känna sig fri att vara sig själv med mig, och att jag ska kunna vara mig själv med honom.

Vi vet väl också alla att den kemiska förälskelsen inte varar i evighet. Därför är det viktigt att veta vad man vill ha den dagen kemin kanske inte fungerar av sig självt. Men naturligtvis är det en förutsättning att den fungerar i början, tillsammans med min kravspec. Som jag för övrigt kan kompromissa om på vissa punkter men inte på andra. När jag tittar efter hus kanske jag vill ha liten lättskött tomt men ändrar mig ifall själva huset passar in på alla övriga krav. Och när jag väljer man kanske jag kan stå ut med att han inte sitter ner och kissar, att han gillar Toto (men inte tomas ledin) om han tror på radical honesty och lever upp till det, och har en spänstig hjärna.

Är detta verkligen osympatiskt? Orimligt? Varför förväntas jag köpa grisen i säcken när jag väljer partner men aldrig annars?

I går fattade vi beslut om en ny gymnasieskola – en skola som ska fokuser på kunskap!

I förslaget ska det finnas både teoretiska högskoleförberedande utbildningar, med högre krav för att eleverna faktiskt ska klara av sina universitet- och högskolestudier.

Den största nyheten är satsningen på yrkesutbildningar med tydligare och bättre samarbete mellan skolan och yrkeslivet, en lärlingsutbildning införs också - något som verkligen har saknats.

Även det individuella programmet stöps om och ska erbjuda mer realistiska alterntiv för olika behov. Det införs istället fem alternativ.

Som elev kommer man att kunna ta två olika gymnasieexamen, en yrkesexamen eller en högskoleförberedande examen.

Eftersom Sverige under en lång rad av år har halkat efter i internationell statestik när det gäller elevernas kunskaper anser jag att detta är en mycket bra väg vi går. Det är ju trots allt så att våra barn och ungdomar i framtiden inte bara ska konkurrera inom Sverige utan vi kommer att konkurrera i en global värld. Då krävs det av vi har en av världens bästa utbildningar.

… Netscape! Du har ingen aning om vad som händer i min hjärna nu efter att ha läst din kommentar! hahaha Men Dejten kommer att ha fullt upp i helgen…

Har funderat en massa idag. Över min vän M, ni vet hon som jag funderar på att “göra slut med”. Vi har inte pratat på ett ganska bra tag nu och jag är övertygad över att hon är skitsur för det. Men grejen är att hon börjat umgås med en tidigare nära vän till mig, A , som jag faktiskt gjorde slut med. Nu umgås alltså dessa två och eftersom jag är så obekväm i tidigare vännen A:s närvaro så har jag ingen lust att umgås med vännen M heller. Herregud! Är det någon som fattar vad jag menar!?! Det är svårt när man inte kan skriva ut namn… Min vän får helt enkelt kallas för M och min före detta vän för A.(lägger till det i texten ovan med)

M och A träffades iaf genom mig, när jag fortfarande var vän med A. De är otroligt lika och jag förstod snabbt att det skulle barka åt helsike med de två. Och mycket riktigt. De blev ovänner, gick och skrek h**a, f***a och andra vackra ord till varandra när de träffades ute på fyllan. När de var nyktra och möttes så ignorerade dom helt enkelt varandra och gick med näsan i vädret. Otrooooligt moget va!?! Men nu har dom helt plötsligt, som genom ett trollslag blivit vänner igen, bara för att båda råkade flytta till hus samtidigt och bor nästan bredvid varandra.

Och som sagt. Jag känner mig obekväm i A:s sällskap och därför umgås jag heller inte med M just nu. Om jag vill umgås med M så får jag liksom A på köpet… och det har jag ingen lust med. Det är inte så att jag är arg på henne, hatar henne eller på något annat sätt föraktar henne, men jag är helt enkelt obekväm i hennes sällskap. Punkt!

M har nog förmodligen inte en tanke på detta om jag känner henne rätt. Hon är helt enkelt bara förbannad över att jag inte hört av mig. Jag känner att jag borde kanske hanterat denna situationen annorlunda, men just då var det för mycket annat som pågick i mitt liv och jag behövde den energin jag hade helt enkelt.  Men nu känner jag att det är dags att ta tag i saken. Jag ska ringa till M, säga som det är och sen se vad reaktionen blir. Utifrån hennes reaktion kommer jag att fatta mitt beslut om vad jag ska säga därefter. Hon får på något sätt själv chansen att gottgöra lite av det hon ställt till med senaste tiden och långt innan det.

Jaha… och hur mår jag idag då? Feberfri, men ont i halsen som fasiken och mör i kroppen. Jag funderar seriöst på att gå och jobba i morgon, för jag är så galet uttråkad just nu! Jag hatar att var sjuk!

Nu ska jag iaf få något vettigt i magen. Att äta när halsen känns som ett rivjärn är sådär kan jag säga…

Puss på er och ha en trevlig kväll!

Jag har fått otroligt bra omdömen om min bok..
Väldigt många har sagt dom dom har blivit berörda till tårar
när dom läst min bok “Tryggare kan ingen vara…”.
Några har förväntansfullt beställt min bok och längtat efter den
men sen inte sagt ett knyst om den.
Kanske fick dom ett slag i kistan av den.
Så kan det bli och så sa jag i boken också att det kunde bli.
Någon sa att dom saknade det mörka.
Ja då har dom missat massor… det finns mycket mörkt i min bok
Fast kanske inte i den form dom ville se den.
Dom ville se mörker i form av kris över Hanna födelse.. existens.
Men det mörka bestod av selektiv fosterdiagnostik… rädslorna
fördomarna… m m

Jag lovar.. jag har försökt att känna kris.. sorg
och allt det där som sägs komma med ett barn som inte blev
“som alla andra barn” Som inte blev ett sk normalt barn.
Ja gudarna ska veta att jag har blivit ifrågasatt tom av Hab.
Hade tom ett samtal med deras psykolog men han sa “Nej.. du krisar inte”

Nej, jag krisar inte.. känner inte sorg…
utan bara obeskrivlig glädje och tacksamhet över min Hanna gumma.
Skrev i boken “Ett utvecklingsstört barn krossar våra drömmar”
Det är där jag tror det stora kruxet är hos några som krisar.
Livet har blivit “Planerat” för barnet redan i fosterstadiet.
I slutet av “drömmen” finns då det ultimata.. bli far eller mor föräldrar.
När man får ett utvecklingsstört barn så blir man kanske helt tillintetgjord.
Men kanske tror att allt är kört nu… nu är det bara jobbigt.

Ju mera Dessa funktionshindrade människor syns
bland oss sk normala.. lever och verkar bland oss.
Så tror jag rädslorna minskar… ja och fördomarna med.
Ja sen så en vacker dag så lyfter ingen på ögonbrynen…
Det “onormala” har blivit sk Normalt =)
Hanna är då inte längre Hanna med Downs Syndrom
Utan en Hanna bara bland alla andra människor.
Ja det är en dröm som säkerligen tar tid att förverkliga.

Den enda drömmen jag har för alla min barn… livet ut
Är att dom ska lägga ner sina huvuden på kudden om kvällarna
och vara lyckliga och nöjda med sin dag.. sitt liv.
Vad dom nu än må göra om dagarna. Det räcker för mig.
Det är det jag ska sträva efter… det är mitt jobb som mamma
att se till att dom får förverkliga sina egna drömmar.
Att dom får styrkan att göra det..
Vad drömmarna består av får man se utefter vägen…
Spela roll då om man är sk normal eller utvecklingsstörd
Drömmar finns hos alla och en var…

Att må bra och vara lycklig är en dröm
som är lättast att hjälpa till att förverkliga hos tex min Hanna.

Mina andra barn har en massa som distraherar…
Alla krav som samhället ställer på dom…
Men ska hinna med det och det i en viss årskurs i skolan..
Har man svårigheter så är det inte alltid garanterat att man får hjälp.
Man måste passa in överallt…
Det är inte alltid våra sk normala barn pallar trycket.
Det är ju här vi ska placera våran oro för framtiden
Det är här dom sömlösa grubblande nätterna för oss föräldrar
ska vara… och säkert är till stor del =)
Mina är det i alla fall och inte hos min Hanna.
Det är henne jag känner minst oro över.

Min Hanna får alltid vara den hon är.
Hon får leva på sina egna villkor som alla barn borde få göra
Men dom får inte det.. tyvärr!!
Ingen kommer att ställa orimliga krav på henne.
Det är väl det ultimata ju… för ens barn. =)

Egentligen så är det väl mera befogat att krisa
för att vi får sk normala barn.
Egentligen borde vi ju bryta ihop av visheten
av vad som ska komma..

KramKram!!

OBS!! Jag har stor respekt och förståelse  för dom som krisar…
Det är bara så det är att ibland så krisar man ibland inte.
Bägge är helt rätta känslor… ingen känsla är fel.

Personlig fiasko er desværre en fornemmelse, der kan følge i kølvandet på den vestlige kulturs individualisering af den enkelte.

Individualiseringen kan f.eks. være at man skal være ”selvsikker”, have det ”rigtige” job/studie og ”klare sig godt”, den ”rigtige kæreste” eller være kommet til det ”stadie i livet”, der stemmer overens med ens alder.

Man skal udleve sit ”potentiale” og nå ”sine mål”, dermed forstået, at man så også skal have nogle ”mål” og helst være godt på vej til at nå dem.

At skulle leve op til forventninger og normer omkring opførsel, tankegang og sociale relationer samt karriere eller studie kan opleves som en umulig opgave.

Følelsen af at ikke kunne leve op til egne og andres forventninger kan give følelsen af afmagt og opgivenhed.

Opgivenhed kan føre til følelsen af personlig fiasko på et eller flere punkter samtidig.

At give op kan lede til en trækken sig tilbage fra verden og føre til at man føler sig isoleret og bliver alene.

Aleneheden og ensomheden behøver ikke at betyder, at der ikke er mennesker omkring en, men måske forstår de blot ikke, hvordan man reagerer eller har givet op overfor en.
Personlig fiasko og opgivenhed kan føre til stress og et øget forbrug af stimulanser, som f.eks. cigaretter, alkohol, medicin m.m. samt eventuelt til selvskadende adfærd.

At tale, blive forstået og kunne give udtryk for sine meninger kan hjælpe til et bedre liv og måske kan være starten til en anden måde at se livet på.

Måske giver du dig selv skylden for, at du ikke kan leve op til det, du mener, du bør leve op til?

Ved narrativ terapi og coaching eksternaliserer vi problemet, så det ikke er dig, der er problemet, men problemet, der er problemet.

Eksternalisering gør det muligt at se på problemet og hvorledes det influerer på din tilværelse samt hvilken historie, der er bag problemet.

Ved narrativ terapi og coaching udforsker vi også dine mere foretrukne historier, som fortæller om hvordan du gerne vil leve dit liv, og hvad du har lyst til. Vi arbejder med hvordan de foretrukne historier kan blive mere tilstede og mere synlige i dit liv fremover.

I Spirit and Mind ApS tror vi ikke på, at ”det skal være skidt, før det bliver godt”, eller at genoplevelse af gamle traumer er nødvendigt for at kunne få det bedre.

Therapy and coaching in English is a possibility.

Priser:
250 kr for første time á 60 minutter. Efterfølgende timer 300 kr/time.
Der gives 20% rabat til studerende, efterlønsmodtagere og pensionister:
Første time 200 kr/time (60 min) herefter 240 kr/time

Henvend dig på 23397673 eller på kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside