Nu är particcelacceleratorn i CERN igång och de första protonkollissionerna har genomförts. Både SvD och Dn rapporterar om detta, jag ser fram emot kommande rapporter. Mitt hjärta klappar lite extra för fysiken som redskap för att förstå vår värld!

Idag fick jag en trevlig länk i min mailbox. En av våra treor har en blogg “Furulundtrean“, här får man veta vad eleverna gör och vad som är på gång i klassen. Det skall bli spännande att följa elevernas lärande och görande på nära bloggavstånd.

Jeg har skrevet en del om søkeord, søkemotorer  og noen tips for søkemotorene - og fått mange gode tips fra andre. For å lage meg en liten oversikt har jeg begynt på et tankekart – og trykker du på bildet får du se pdf-versjon så langt som jeg har kommet i dag.  En mer interaktiv versjon finner du på denne lenka - det lønner seg å se i fullskjerm (symbol nederst som viser fire piler i hver sin retning)

Oversikten er ikke fullstendig – så kom gjerne med gode tips til flere ressurser

Jeg tenkte jeg skulle få delt selve tankekartet slik at det var åpent for redigering – foreløpig har jeg ikke funnet ut av hvordan (du får bare se og trykke åpne/lukke grener)

I niende klasse kom den grusomme Kunst og Håndverk-læreren min som minner om Magica fra Tryll (eventuelt en gammel og herjet versjon av Nemi) mot meg som en storm. Hun presset meg opp i et hjørne, stirret på meg med sine, dype sorte øyne og sa med Oslo-dialekten sin: «Jeg har hørt et rykte om at du driver og skriver en bok.»

Hjertet mitt hoppet ut av ledd. Hva i all verden er galt med det? tenkte jeg. Og hvor hadde hun fått tak i slik konfidensiell informasjon? Jeg hadde jo nettopp satt i gang med prosjektet mitt! Jeg ble nesten redd der jeg sto. Hun var ikke kjent for å være hyggelig, og jeg visste at jeg mindre enn en uke tidligere hadde ødelagt en slik dyr nål som vi drev og stoppet ut små vatthjerter med. Heldigvis hadde hun bare tenkt å fortelle hvor flott hun syntes det var at i alle fall noen var interessert i kultur i denne verden. Og fra den dagen utropte hun seg selv til min forfatter-mentor. Ja, det var ikke måte på hvor mange hun kjente innenfor bransjen som kunne hjelpe meg. Jeg traff henne senest her om dagen. Hun maste fortsatt om boken min.

Uansett. Noe av det første hun gjorde var å bedyre at jeg måtte sende inn et utdrag til en slik antologi som het Signaler. Jeg ante ikke hva en antologi var, og jeg følte meg ikke klar til å sende av gårde favorittsysselen min på den måten, så jeg lot det fare.

Det siste året har jeg fulgt med på folk som har realisert sine forfatterdrømmer gjennom slikt. Og ikveld var det en høyst utropende twittermelding som engasjerte meg. Jeg tror jeg skal sende inn en novelle til Signaler 10.

Men jeg er ikke sikker på hvilken! Det står mellom to alternativer: «KS» eller «I et hjørne av verden». Jeg liker dem begge, selv om det er to vidt forskjellige historier. Min favoritt er «KS» fordi den er av ulike grunner svært personlig. Det var noe spesielt som skjedde da jeg arbeidet med slutten, og den bokstavelig talt skrev seg selv. På en annen side fikk «I et hjørne av verden» svært gode tilbakemeldinger på trafo.no, der jeg legger ut skriveriene mine og får tilbakemelding fra ekte mentorer. Jeg ble sammenlignet med både Tarjej Vesaas, Paulo Coelho og evangelistene. Jeg sår nå mine tvil rundt den slags sammenligning, men hyggelig er det uansett når etablerte forfattere slenger rundt seg med slik ros og lar det havne på mitt lille hode.

Jeg vil av ovennevnte grunner henvende meg til dem som måtte lese dette en trist høstdag like før julen ringes inn. Jeg vil med dette be dere om en aldri så liten tjeneste. Ja, jeg vil påstå at det er en ganske stor tjeneste om noen tok på seg oppgaven. Jeg vil med et lite håp i hjertet spørre om dere kunne tenke dere å lese disse to, og gjøre dere opp en mening, og fortelle meg hvilken jeg bør gå for, og hvorfor.

KS

I et hjørne av verden

Merk: Det er lenge siden jeg skrev dem, det er ikke gjort noe med dem etter tilbakemeldingen fra mentor, og jeg har utviklet mine skriveferdigheter i ettertid, så om jeg skulle sende inn en av dem, vil de bli bearbeidet.

Av og til har jeg lyst å gjøre som Gullars. Rømme vekk fra alt og alle å finne mitt eget lille sted, men bare av og til.

Här en intressant video med Lawrence Lessig, Harvardprofessor i juridik, som nyligen gästade Sverige för att tala om copyright.

Temat i denna video är kreativitet vs lagstiftning.

Jeg elsker surrealistiske bilder, og disse av Thomas Barbey falt helt i smak hos meg 

Artwork by : Philippe Deliere, via One eight nine

Barnebarnet Daniel elsker blant annet å tegne og mye av det skjer på data og ikke med papir, selvom det blir en del av det også.

I går kveld satt han her i TV-kroken sammen med meg og hadde den bærbare på fanget og tastet i vei. Se her bestefar sa han og vred skjermen mot meg.

Dette fikk jeg se:

På papir tegner han mye biler, men på dataen blir det en slike alieninspirerte figurer. Uansett så synes jeg det er ok at han bruker data til noe annet enn bare spill. Nå er han så gammel at det kanskje er på tide å lære litt programmering. Greit at de begynner tidlig.

Jeg skulle ønske at hver dag varte lengre enn den gjør, for tiden rekker jeg bare halvparten av det jeg har tenkt å rekke i løpet av en dag. I dag bærer min kreativtet preg av dette, ettersom jeg ikke rekker å bli ferdig med påbegynt prosjekt. Men i og med at lillebror kun fyller år i dag, poster jeg dagens kreativitet så langt den kom.

I dag har jeg forsøkt meg på Glogster – en slags interaktiv poster (eller skal vi si det er en slags videoblogg?) som du enten kan publisere på Glogster eller på blogg, Facebook, MySpace osv. Her er det bare kreativiteten som setter grensene nok en gang, men stikkord er presentasjon, lyd/bilde-redigering, kreativitet, historiefortelling..

Du må være minst 13 år og du må registrere deg for å bruke tjenesten – men den er gratis. Å komme igang er ganske enkelt, du kan velge mellom en del standardiserte bakgrunner, ulike typer bilder eller du kan laste opp selv – OBS: forsiktighet med personbilder bør vel nevnes.

 Du kan sette inn video og/eller lyd - du kan også ta opp video direkte for å få inn i posteren din. En ulempe er at her er det engelsk og da betyr det at du må unngå æ, ø og å i teksten du skriver – disse kommer ikke fram uansett. Oppdatert 21/11-09: Moldeklev tipset meg om at det faktisk går an å bruke disse særnorske bokstavene (se kommentarfelt under) og her er oppskriften: Gå inn i Change Text. Klikk på Characters. Velg det alternativet som heter ABcd-GLog. Gå tilbake til fonts. Velg fonten som heter Arial (GLog). Da kan du kjøre på med æ ø og å! Det er bare denne fonten som har disse bokstavene, og du må ha samme font i hele tekstboblen. Dette fungerte greit – se posteren under; den blir oppdatert automatisk her på bloggen når jeg gjør endringer!

Du kan redigere og forhåndsvise resultat – og selv etter du har publisert kan du gå tilbake for mer redigering, du kan også velge at den ikke skal være public ved å sette til private (bare du som ser). Å få satt inn posteren her på bloggen var litt fram og tilbake fordi mye kode blir fjernet automatisk – men til slutt fant jeg valg også for wordpress, se nederst på glogsteren der det står share glog (det er en del standardvalg på de mest brukte tjenestene som Myspace, Facebook osv). Størrelsen var også litt vanskelig fordi den første ble altfor stor – jeg endret derfor størrelsen til det halve i kildekoden/html (ganske enkelt; du endrer bare width og hight). Posteren under er ikke veldig spennende, men du skjønner sikkert prinsippet – og kanskje du ser noen muligheter også? Du kan se den i full størrelse her.

Jimi Hendrix – Copyright: Tore Fossbakken

Jeg har en venn. JA, det er heeelt sant! Han heter Tore. Tore tegner. Det liker jeg.

Tore Fossbakken er en Oslobasert illustratør som blant annet tegner for magasinet D2, og band som My Little Pony og The Little Hands of Asphalt. Ikke bare er Tore en dyktig illustratør, men han er også en illustratør som tør å utfordre formatene. Tore tegner sære ting, Tore tegner vakre ting og Tore tegner vanvittig detaljerte ting. Se bare på håret til Mr Hendrix over her.

Tore er utdannet ved Birmingham Institute of Art & Design og mener at det var en ulykksalig mengde med ros i barndommen, som ledet ham ut i illustratørfattigdommen.

–En uheldig tilfeldighet gjorde meg flink til å tegne. Jeg elsket rosen og oppmerksomheten jeg fikk for det jeg gjorde. Mestringsfølelsen narra meg rett og slett ut i dette yrket.

Han påpeker at han likevel er glad i å tegne:

– Det gir en ro og alle de klisjeene der.

På spørsmål om hva han synes er morsomst å tegne svarer Herr Fossbakken:

– Oi. Litt stygge mennesker med mye hår i fjeset og sånn.

Ta en titt på Tores tegneri, hvis du liker det du ser kan du bestille prints av bildene, og kjøp for all del neste utgave av Vagant. Der har Tore tegnet 5 portretter. Vi gleder oss.

Dette er forresten Tore:

“Well, we never call them bad ideas. There are only good ideas that don’t work out.”

How´s that for a spirit! För en som vet hur det är att stånga pannan i datorn när idéerna går i stå känns sådana visdomsord som att dra in en frisk havsbris i lungorna efter att ha suttit inlåst en vecka i en otvättad pissoar utan ventilation.

Orden blev sagda av min husgud, producenten och låtskrivaren/sångaren/gitarristen Daniel Lanois i en intervju jag läste härom dagen där han beskrev arbetsklimatet när han jobbar tillsammans med geniet Brian Eno, ett samarbete som resulterat i flera album med U2, bland annat The Joshua Tree.

Han berättar i intervjun att de har satt upp ett antal regler för sig själva i syfte att hålla det kreativa flödet igång. En av dessa regler går ut på att de aldrig får säga emot varandra. Anledningen är att de prioriterar att hålla skaparbollen i rullning framför ifrågasättandet. Skulle det vara så att den ene inte gillar den andres idé så håller de tyst om det. Att hålla med är, enligt Lanois, bättre än att hamna i en diskussion om vem som har rätt eller fel.

Intervjuaren följde upp resonemanget med frågan: “So you’re saying that if it really was a bad idea, everybody will pretty much realize it at the end of the day?”

Varpå Lanois svarade, och här kommer det igen: “Well, we never call them bad ideas. There are only good ideas that don’t work out. And even if they don’t work out, that doesn’t make for a bad feel, because we gave it a try.”

Jag har svårt att tänka mig ett bättre kreativt klimat än ett där alla idéer bejakas. Där alla idéer betraktas som bra! Där man vet att vad man än kommer på så är det värt att testas. Inga nej-stoppklossar, ingen geggig skepticism, inget ofärdigt och unket idéslagg liggandes i vrårna.

Man borde tänka så istället för att slänga uppslag efter uppslag i papperskorgen. Allt, precis allt, är värt att testas.

Slutordet går till de båda herrarna själva i en fin samtalsscen ur Daniel Lanois sevärda dokumentär Here Is What Is.

Så var vi framme vid själva kampanjen. Som vi tidigare sagt bygger kampanjen på att Sverok får ett förnyat utseende och budskap.  Kampanjen bygger på en mängd inslag:

• Hemsidan – makeover, nytt utseende och förenkling i strukturen. Prioriterade sidor är hur man hittar en förening, hur man söker bidrag till event och projekt och hur man skapar sin egen förening.
• Spelet – Ett internetbaserat spel som går ut på att skapa idéer och genomföra dem i verkligheten eller online. Fokus ligger helt på samarbete och kreativitet. Spelarna spelar mot spelet inte mot varandra.
• Medlemsutskick – Utskick med det nya, fräschare utseendet skickas ut med infon om hemsidelanseringen och en teaser om att det nu blir lättare att genomföra sina projekt.
• Föreningshemsidor – Nya loggan med en nedräkning till lanseringsdagen. Ingen förklaring för att höja spänningen.
• Signaler – Förbundstidningen, temanummer om det nya Sverok.
• Buzz på internet – ryktesspridning kring spelet.
• Bloggar
• Twitter
• Facebook

De viktigaste inslagen i kampanjen är alltså den förnyade hemsidan, spelet samt utskick till medlemmarna.

Estetik

Det finns två miljöer som förekommer i nästan alla typer av spel, oavsett om det är airsoft, rollspel, lajv eller dataspel. Betongstad och urskog. Från dessa två miljöer har vi hämtat inspirationen till Sveroks nya färgskala och estetik.

Färgskalan tar avstamp i det svarta och grå i stadsbebyggelsen för att accentueras av skogens grågröna till mörkgröna toner. Stilen blir mer sofistikerad samt har en tydligare assonans med den rådande spelestetiken.

Färgskala

Hemsidan

Förändringarna på hemsidan kommer inte innefatta några större förändringar i textinnehållet, de kommer vara estetiska och strukturella.  Utseendet kommer att följa den nya färgskalan och känslan samtidigt som uppbyggnaden och strukturen på hemsidan förenklas. Då målet är att engagera medlemmarna till att skapa projekt kommer förstasidan skalas av för att den informationen ska vara enklare att hitta.

Utskick till medlemmarna i samma nya stil skickas ut med uppmaning om att gå in på hemsidan och se hur man kan genomföra sina idéer.

Spelet

Innan ryktena om att Sverok håller på att förändras når ut, sätts ett spel igång på internet. Man ska höra om det från en kompis, det ska florera på facebook inom målgruppen och Sveroks medlemmar ska nyfikna och vilja ta reda på vad det är för spel. Schematiskt går spelet ut på att sammarbeta kring projekt. Inspirationen kommer ifrån Neil Gaimans bok Neverwhere vars estetik knyter an till Sveroks nya kläder och tematiskt passar att spela både på internet och i verkligheten. Du får skapa en karaktär ur en folkgrupp/gille/hertigdöme att gestalta i spelet. De olika grupperna kommer nödvändigtvis inte ha samma mål, men kommer att behöva samarbeta. Tanken är att spelare från olika spelkulturer skall kunna mötas och samarbeta.

Ett tydligt budskap, en sofistikerad färgskala, ett spelestetiskt utseende och viljan att engagera. Detta är det nya Sverok – Are you game?

Reklamefolk lærer kommunikasjonsteknikker av reklame
De fleste tror ikke lenger på at reklame består av å sette sammen noen ord og bilder som har en nesten hypnotisk virkning på folk. De gamle reklameskaperne oppfordret nye i bransjen til å studere datidens reklamer. Og som en oppdragende effekt er det viktig. Det bringer en novise raskt opp på et akseptabelt nivå, men det skaper lite nytt. Det hjelper lite å gjenta allerede utspilte kommunikasjonsteknikker.

Relevans er viktigste faktoren for effektiv reklame
Folk flest bryr seg ikke om reklame. I hvert fall ikke før den gir dem noe som er viktig for dem. Akkurat i det øyeblikket du vurderer å kjøpe bil kan en bilannonse være viktig for deg – den kan gi verdi. De neste 3 årene er den revnende likegyldig (vel, rett etter folk har kjøpt ny bil er bilannonser høyinteresse).

Morgendagens reklameskapere vil ha fokus på reell verdi
Heldigvis er ikke penger det eneste av verdi for de fleste. Det finnes mange forskjellige måter å skape verdi for folk. Et eksempel er Regals selskapsplanlegger (http://www.regal.no) (Jeg nevner ubeskjedent dette eksempelet). Den tar sikte på å gjøre folks hverdag enklere. Selskapsplanleggeren forenkler det å lage selskap – også barneselskap. Det er selvsagt mange eksempler på hvordan man kan underholde eller gjøre hverdagen enklere for folk. Noe så banalt som en rentekalkulator, en iPhone apps eller Volkswagens rolighetsteori (http://www.rolighetsteorin.se). Trappepianoet er en av verdens mest spredte virale film noen sinne. Jeg tro at det å skape reell verdi kommer til å vinne over gårsdagens hypnotiske salgstekster.

Reklamepriser fremmer effektiv reklame
Jeg er ikke motstander av Cannes Lions eller andre reklamepriser. Faktisk viser målinger av Cannes Lions vinnere at 80 % av dem scorer over snittet i effektivitet. Det er selvsagt en sammenheng mellom kreativ reklame og folks kjøpsadferd. Det er ikke noe nytt. Mange gode reklamer blir nytt som underholdning. Og underholdning er en verdi i seg selv.

Behov, dialog og reell verdi
Morgendagens markedsledere har for lengst startet en dialog og interaksjon med sine kunder og målgrupper. De gjør noe sammen med kundene, og de lærer av dem. Skiftet mellom enveis kommunikasjon, som i reklamefilmene på TV og kino, til en toveis dialog er langt fremskredent. Markedsførerne som møter behovene til målgruppenes forskjellige livssituasjoner, og som er i dialog med sine kunder vil komme langt. De som også tar mål av seg til å levere reell verdi til sine kunder, også i markedskommunikasjonen vil bli morgendagens vinnere.

Det är väl det jag alltid trott: vi dansar för lite.

Om vi dansar mer kan vi kanske lösa energifrågan. Hörde just i radions P1 om ”sustainable dancefloor”. Man har hittat en metod att överföra energin från dansande människor till elektricitet. 20 W per dansande person…på något ställe använder man energin till att lysa upp lokalen….

Kreativiteten har taget over.. Jeg har fået gang i penslerne, og er begyndt at male lidt igen! Dejligt.. Desuden havde jeg en stak skotøjsæsker med diverse i, som trængte til en kærlig hånd, og det har de hermed fået!

Friske roser, the og kreativitet hvad mere har man brug for? Jeg hygger mig i hvert fald indenfor, mens stormen raser udenfor!

Har begynt med litt fotoalbum/scrapbooking. Rett og slett fordi jeg manglet en hobby.

Jag har hört talas om kvinnor som smusslar in kassar med skor och kläder för att deras män inte ska kunna klaga på att de shoppat – IGEN. Däremot har jag nog aldrig hört talas om en kvinna som smusslar in tre kartonger innehållande femton bättre begagnade band av ett utdaterat uppslagsverk, och gömmer under skrivbordet för att sambon inte ska upptäcka dem och komma med liknande spydigheter.

Ehm. Men det där är just vad jag gjort idag.

Jag missade ett tåg efter min visit hos La Dottoressa i förmiddags, och fick oförhappandes 20 minuter på mig att besöka det lokala biblioteket – som visade sig ha någon slags utförsäljning. Jag inhandlade två böcker á 1:- stycket. En gammal Loesje-bok och någon slags teoretisk avhandling om musik – läste inledningen, den verkade gå ut på att om man inte är ett musikaliskt underbarn (tänk: Mozart) bör man inte ens överväga att försöka lära sig spela ett instrument.

Hm. Nåväl, det får stå vad det vill i den, jag köpte den för att den hade en snygg typografi – perfekt att riva sidor ur och göra collage av!

Och så var det då det där uppslagsverket. 75:- skulle de ha för hela rasket. Jag menar – sjuttiofem spänn…! Jag kunde inte gärna släpa tre kartonger på tåget, utan lämnade dem där för att tänka på saken. Ett par tre stycken är väl en sak – men femton band? När vi just gjort oss av med vårt eget gamla uppslagsverk för att spara plats…! (Fast det ångrar jag förstås. Tänk att gå löst med en sax och kniv på Bra Böckers lexikon…!) Jag tror att sambon skulle ha svårt att riktigt uppskatta det konstnärliga värdet i dessa medfarna böcker – ens om jag visar honom Brian Dettmers samlade mästerverk.

Men faktum är att jag någonstans är så förmäten att jag åtminstone tänker försöka göra en Dettmer. Måste ju testa, åtminstone. Det enda jag klurar på är i vilken ände av boken man ska börja… Det verkar mest logiskt att börja längst bak, men jag är säker på att jag läst någonstans att Dettmer själv börjar framifrån. Hur fan gör karln då?? Och i vilket läge ska man limma sidorna?

Nåväl, där ryker väl en 2-3 band åtminstone. En bok ska jag använda till att göra en sy-ram av för bokbinderi – enligt modell från en av artjournaling-böckerna jag skrivit om på sistone. En ska jag skära pärmen av och göra en hembunden anteckningsbok av. En ska jag altra som den är, genom att limma ihop sidor och kludda i. Resten… Tja, resten vet jag inte riktigt vad jag ska göra med faktiskt. Men jag hoppas att jag kommer på nåt bra, innan sambon upptäcker de tre kartongerna under mitt skrivbord.

***

Sen hittade jag en reklamblaska från Akademibokhandeln i dagens DN. Jag skulle kunna lägga ut texten om bokhandlars framtid och marknadsförutsättningar här – men jag har faktiskt ingen lust att vara seriös idag.

Däremot bläddrade jag i den och blev lite nyfiken på Salman Rushdies senaste. Jag har läst en bok av Rushdie – Marken under hennes fötter. Den var språkligt fantastisk, och berättarmässigt intressant… men alldeles för lång. Den skulle ha varit 300 sidor kortare, så hade substansen räckt till hela boken. Det där har gjort att jag undvikt fler böcker av honom – fast lockelsen finns där.

Han är en jävel på att hitta udda vinklade berättelser, och en jävel på att skriva – men som sagt, det är ju det där med att han dränker sina berättelser i ord, bara… Hm. Jag kanske ska bita ihop och ge mig på den här senaste i alla fall: Förtrollerskan från Florens. Bara omslagsbilden kittlar i den själsliga maggropen.

I bursdagsgave av Sindre fikk jeg blant annet et verdikort på 1 stk lue av SR-Fashion. Jeg må krysse av for ønskede fasiliteter:

- Dusk
- Skrift
- Mønster
- Fargekombinasjon
- Nålstørrelse

Dersom du ikke kjenner Sindre og hans SR-Fashion-produksjon kan du nedenfor se et utvalg av kolleksjonen.

Det er så mye stilig og flott her at jeg enda ikke har klart å bestemme meg for hvordan jeg ønsker luen min skal se ut. Jeg trenger ikke bli inspirert av utvalget over, men jeg kan. Jeg tror jeg har bestemt at jeg vil bruke fargekombinasjonen svart og rosa, men alt annet er uvist. Har du noen tips og meninger om hva jeg bør gå for?

Hvilke motiv og/eller skrift vil jeg evt ha på luen?

Det er så mange valg og så mye kult å velge mellom at jeg aldri klarer å bestemme meg for hva jeg vil.

Gleder meg uansett mye til jeg kan gå med min nye lue