Endnu en dansk soldat er død i Afghanistan. Hvor mange skal dø før de ansvarlige politikere finder ud af at krigen ikke kan vindes. At tro at man bekæmper terroren og kæmper for demokratiet ved at føre krig i Afghanistan er tåbeligt. Krigen i Afghanistan kan ikke vindes. Det måtte englænderne sande og efter dem russerne og nu NATO. Det er en tabt krig allerede. Strategien der, går ud på, at man skal vinde militært over Taleban er håbløs. Det kan ikke lade sig gøre. Man kan ikke bombe demokrati ind i hovedet på folk. Så længe man tror, man kan klare tingene med bomber og kanoner, så længe man fortsætter en strategi der tilmed går hårdt ud over civilbefolkningen – så er der kun en ting, der er sikkert: Og at det er, at Taleban på et tidspunkt vinder.

Vi styrer dermed direkte mod katastrofen i øjeblikket. Det var vanvid at sende danske soldater ned til dette. Det er vanvittigt, at de stadig er der.

Det skrev jeg på radikale net for 1 1/2 år siden og hvad er sket siden?

Endnu flere soldater er slået ihjel og krigen ser stadig lige håbløs ud.

Det er beskæmmende at Dansk folkeparti i dag råber “Send flere soldater, jægerkorpset, frømandskorpset, kampfly så kan vi vinde krigen.

Det er nøjagtigt det samme krigsmagerne gennem alle tider har råbt uanset hvilken krig de var igang med. Underskyldningerne for at lokke endnu flere uskyldige unge mennesker i krig er utallige.

Det er beskæmmende at mit eget parti “Det Radikale Venstre” , som har været kendt som et antimilitaristisk parti nu er med på den vogn og sammen med de andre partier i det hele taget har fået os derned og nu råber op om en tilbagetrækningsfrist på et par år.

Det skal ikke være et par år – det skal være straks.

Desværre bliver det ikke  nemt at finde dygtige politikere nok, der er parate til at slide og slæbe for de fredelige løsninger. I stort og småt – er krigen den letteste løsning.

Se film her….!
Se præsentation her….!

Jag kände mig nästan förflyttad till barndomen och mina många musketör-böcker när jag läste Sally Gardners romaner. Den unga bokhäxan läste väldigt många av Alexandre Dumas böcker. Tidvis bodde jag nästan i Paris för några hundra år sedan. Jag minns när vi hade tittat på flera teveserier med musketörer och kardinaler, kompisen från lägenheten bredvid och jag. Vi var ute på café och läste på menyn, och när vi kom till den synnerligen vardagliga kakan Mazarin, var vi så hjärntvättade att vi bara såg den skumme kardinalen framför oss.

Sallys böcker läste jag i fel ordning, så har bara nyligen kommit till I, Coriander, som Dottern vann i en tävling för några år sedan. Jag har glömt vad hon gjorde för att vinna, men det var säkert bra. Boken var t o m signerad. Coriander är en ung flicka i London under Cromwells tid på 1600-talet. Hennes mamma dör, och familjen får det svårt eftersom pappan är rojalist. Han tvingas gifta om sig med en regelrätt kärring, och allt krånglar till sig och blir farligt. Det är lite fantasy vid sidan om, men det mesta är en underhållande historielektion om hur det var att stå på fel sida.

Franska revolutionen är bakgrunden till The Red Necklace och The Silver Blade som är en historia i två delar. De utspelar sig mestadels i Frankrike, men även London figurerar. Giljotinen är vad alla fruktar, och huvudpersonen Yann, som är av zigenarbakgrund, har väldigt speciella talanger som hjälper honom i kampen mot revolutionens skurkar. Yann älskar en ung adlig flicka, Sido, och tillsammans försöker de rädda både sig själva och många andra från Bastiljen och avrättning. En mycket skurkaktig Greve Kalliovsky är det ständiga hotet mot deras säkerhet och överlevnad.

Det känns som om vi inte har lika många nya maffiga historiska romaner som kan mäta sig med Dumas och andra klassiker, så böcker som Sallys är mer än välkomna. Jag hoppas bara att nya läsare också gillar sådant här, så att det inte bara är vi gamlingar som blir nostalgiska.

Detta är sista delen i min bloggserie ”Kan en kristen delta i krig?”. Läs de andra inläggen i bloggserien här.

Det inte många vet är att största delen av den tidiga Pingströrelsen var pacifistisk. Man såg fredsskapande och vägran att utgjuta blod som en del av Andens verk i människan. Idag accepterar de flesta pingstvänner läran om det “rättfärdiga kriget”, men från början var det inte så. Från början förenade pingstvännerna karismatik med ickevåld.

Följande material är främst hämtat från Pentecostal Charismatic Peace Fellowship in San Francisco. Många fler vittnesbörd finns att hämta därifrån och från andra källor, detta är bara toppen av ett isberg. Jag har inte haft tid till att översätta stoffet, men jag hoppas ni kan förstå det mesta som det är. Läs och njut, skriv ut det om det blir för jobbigt att läsa allt på dataskärmen. En sak till: notera att många av texterna är skrivna under första världskriget. 

1. Kyrkornas officiella ståndpunkter

De flesta pentekostala kyrkorna hade officiella ståndpunkter om pacifism fram till mitten av 1900-talet, däribland de största. Även i de samfund som inte hade någon officiell ståndpunkt om saken fanns kristna pacifister.

Assemblies of God
Resolution Concerning the Attitude of the General Council of the Assemblies of God Toward any Military Service which Involves the Actual Participation in the Destruction of Human Life.
   While recognizing human Government as of divine ordination and affirming our unswerving loyalty to the Government of the United States, nevertheless we are constrained to define our position with reference to the taking of human life.
   WHEREAS, in the Constitutional Resolution adopted at the Hot Springs General Council, April 1-10, 1914, we plainly declare the Holy Inspired Scriptures to be the all-sufficient rule of faith and practice, and
   WHEREAS the Scriptures deal plainly with the obligations and relations of humanity, setting forth the principles of “Peace on earth, good will toward men.” (Luke 2:14); and
   WHEREAS we, as followers of the Lord Jesus Christ, the Prince of Peace, believe in implicit obedience to the Divine commands and precepts which instruct us to “Follow peace with all men,” (Heb. 12:14); “Thou shalt not kill,” (Exodus 20:13); “Resist not evil,” (Matt. 5:39); Love your enemies,” (Matt. 5:44): etc. and
   WHEREAS these and other Scriptures have always been accepted and interpreted by our churches as prohibiting Christians from shedding blood or taking human life;
   THEREFORE we, as a body of Christians, while purposing to fulfill all the obligations of loyal citizenship, are nevertheless constrained to declare we cannot conscientiously participate in war and armed resistance which involves the actual destruction of human life, since this is contrary to our view of the clear teachings of the inspired Word of God, which is the sole basis of our faith.
Weekly Evangel, August 4, 1917, p. 6.

Church of God in Christ
We believe the shedding of human blood or taking of human life to be contrary to the teaching of our Lord and Savior, and as a body are adverse to war in all its various forms.
Walter J Hollenweger, “Black Pentecostal Concept,” Concept Journal, special issue no. 30 (June 1970) pp. 27-28.

Church of God
If any of our members should in any way advocate war, or try to persuade any of these registrants to go on to war, or urge or enthuse them into a desire to fight, such members will be considered disloyal to the Church and alas to the Church of the Bible, and a continuance of the same may lead to the necessary action (expulsion) under our laws and principles.
“War Notice,” Evangel, 4 Aug. 1917, p.3

2. The Weekly Evangels ståndpunkter

The Weekly Evangel (som bytte namn fram och tillbaka till “The Christian Evangel”, idag heter den “Today’s Pentecostal Evangel“) var tidningen för Assemblies of God, USA:s största Pingstsamfund.

From the very beginning, the movement has been characterized by Quaker principles. The laws of the Kingdom, laid down by our elder brother, Jesus Christ, in His Sermon on the Mount, have been unqualifiedly adopted, consequently the movement has found itself opposed to the spilling of the blood of any man, or of offering resistance to any aggression. Every branch of the movement, whether in the United States, Canada, Great Britain, or Germany has held themselves to this principle. When the war first broke out in August of 1914, our Pentecostal brethren in Germany found themselves in a peculiar position. Some of those who were called to the colors responded, but many were court marshaled and shot because they heartily subscribed to the principles of non-resistance. Great Britain has been more humane. Some of our British brethren have been given non-combatant service, and none have been shot down because of their faith.
“The Pentecostal Movement and the Conscription Law,” The Weekly Evangel, 4 August 1917, 6.

He said of disciples on another occasion, ‘They are not of this world, even as I am not of the world. . . .’ ‘Our citizenship is in heaven.’ (Phil.3:15 R.V.). . . . Let us be loyal to Him. . . . ‘Blessed are the peacemakers: for they will be called children of God.’ It is not those who delight in war, but those who are so permeated by the Spirit of the Prince of peace, and who seek to bring others into a blessed condition of peace with God and with their fellow man that inherit the blessing of the Master. . . . ‘But I say to you, That ye resist not evil. . . . Love your enemies, bless them that curse you, do good to them that hate you. . . .’
“The Crisis,” The Weekly Evangel, 21 April 1917, 7.

The nations [should have]….spread the Gospel of Peace and made known the rule of Jesus…. ‘the King of Peace’ instead of obeying the ‘traditions of men’ and preparing big guns, air craft, rapid firers [sic], submarines, a big navy, and bigger army for the destruction of human life.
“Tithes and Free Will Offerings,” The Weekly Evangel, 10 July 1915, 3.

The Pentecostal people, as a whole, are uncompromisingly opposed to war, having much the same spirit as the early Quakers…. Indeed, some have already urged us to arrange for a great peace council among the Pentecostal saints, to put ourselves on record as being opposed to war at home or abroad. The Gospel Publishing House is now in possession of a powerful book entitled, “Blood against Blood,” written by Arthur Booth-Clibborn, an English Pentecostal brother who has been the means of a glorious ministry in Germany before the opening of the war. We recommend that you purchase it and become imbued with the spirit of its contents, in complete opposition and protest against war and the shedding of blood.
“Pentecostal Saints Opposed to War,” Weekly Evangel, June 19, 1915, p. 1; Weekly Evangel, July 10, 1915.

A most striking, realistic and forceful book by Arthur Sydney Booth-Clibborn, an English Pentecostal Evangelist and Elder who has put into words the principles burning in the hearts of all the Pentecostal saints on the subject of whether a Christian should go to war or not. This book presents war from a Christian standpoint and is not intended for those out of Christ. Should the United States go to war with Germany what will be the attitude of the Pentecostal people. Send for a copy of his wonderful book make a decision.
“Blood Against Blood,” The Weekly Evangel, 3 July 1915, 3. “Blood Against Blood,” The Weekly Evangel, 10 July 1915, 3.

3. Kyrkoledarnas ståndpunkter

Arthur Sidney Booth-Clibborn
Arthur Sidney Booth-Clibborn was one of the leaders of the early Pentecostal movement in England and grandson to the founder of the Salvation Army. He wrote the strongly pacifistic book “Blood Against Blood” (available at http://pcpfsf.org/files/BloodAgainstBlood.pdf)

The worldling knows only one kind of brotherhood– that in Adam. The Christian knows two, that in Adam and that in Christ. In war the worldling denies one kind of tie in killing his fellow-creature; the Christian denies two kinds–he kills his fellow-creature and his fellow-Christian. Besides, the former has ever a “field” (a battlefield), open to him which the latter has not: He can sacrifice his life as a missionary, and, if needs be, as a martyr, and “sow himself” thus a seed of righteousness and life-producing life rather than as a seed of sin and death-producing death, which every sacrifice of life on the carnal battlefield inevitably is!
Arthur Sydney Booth-Clibborn, Blood Against Blood, 3rd ed. (New York: Charles C.Cook, 1914).

Justin the Martyr, in the second century, says: “The devil is the author of all war.”
Tatian says the same.
Clemens of Alexandria spoke emphatically in the same sense.
Tertullian wrote: “Jesus Christ, by disarming Peter, disarmed every soldier afterwards, for custom never sanctions an illicit act.” And he further writes: “Can one who professes the peaceful doctrine of the Gospel be a soldier, when it is his duty not so much as to go to law?” And again: “Our religion teaches us that it is better to be killed than to kill.”
Cyprian declares war, like all other Pagan customs of his times, to be repugnant to the spirit and letter of the gospel. It is he who seems to have first asked of the whole world the unanswerable question: “Why is it that when a single murder is committed, it is deemed a crime, but that that crime shall be a virtue if multitudes are slaughtered?”
Lactantius, the next eminent writer in order of time after Cyprian, says: “It can never be lawful for a righteous man to go to war, whose warfare is in righteousness itself.” And again: “It can never be lawful to kill a man, whose person the Divine Being designed to be sacred as to violence.”
Origen, Ambrose, [Irenaeus], Chrysostom, Jerome and Cyril gave it also as their several opinions that it was unlawful for Christians to go to war.
Arthur Sydney Booth-Clibborn, Blood Against Blood, pp 106-107 (Har själv gjort en lista på pacifistiska kyrkofäderscitat här).

General Sherman: ‘War is hell. . . .’ George Fox, when offered a captaincy: ‘I cannot fight, for the spirit of war is slain within me.’ Sydney Smith: ‘God is forgotten in war: every principle of Christianity is trampled upon.’ Tertullian: ‘Our religion teaches us that it is better to be killed than to kill.’ John Wesley: ‘Shall Christians assist the Prince of Hell, who was a murderer from the beginning, by telling the world of the benefit or need of war?’
Arthur Sydney Booth-Clibborn, “What is War?” The Weekly Evangel, 21 April 1917, 2.

Find me in the New Testament where Christ ever sent His followers on such a mission? On the contrary He sent them out to save men—not to butcher them like cattle. . . . No! as far as the Christian is concerned, the “eye for an eye” system has given place to the “Turn to him the other cheek also” of Matt. 5:39-44.
Samuel H. Booth-Clibborn, “The Christian and War. Is it too Late?,” The Weekly Evangel, 28 April 1917, 5.

Charles F. Parham
Charles Fox Parham (4 June 1873 – c. 29 January 1929) was an American preacher who was instrumental in the formation of Pentecostalism (http://en.wikipedia.org/wiki/Charles_Parham)

The past order of civilization was upheld by the power of nationalism, which in turn was upheld by the spirit of patriotism, which divided the peoples of the world by geographical boundaries, over which each fought the other until they turned the world into a shamble. The ruling power of this old order has always been the rich, who exploited the masses for profit or drove them en masse to war, to perpetuate their misrule. The principle teachers of patriotism maintaining nationalism were the churches, who have lost their spiritual power and been forsaken of God. Thus, on the side of the old order in the coming struggle, will be arrayed the governments, the rich, and the churches, and whatever forces they can drive or patriotically inspire to fight for them. On the other hand the new order that rises out of the sea of humanity knows no national boundaries, believing in the universal brotherhood of mankind and the establishment of the teachings of Jesus Christ as a foundation for all laws, whether political or social.
Charles F. Parham, Everlasting Gospel, pp. 27-28.

For over twenty years we have seen these present wars coming and it has been as real to us as it is now. All this time we have taught that true Christians must not fight for “he that taketh the sword shall perish with the sword….” It is hard for those who sincerely believe that we are nearing the end of this age and the shedding of blood to be of no avail, to fight for the perpetuation of these nations, which we know will fall as the Gentile age will close and the millenium come, when the nations of the world shall become the kingdom of our Lord and Savior, Jesus Christ.
Sarah T. Parham, The Life of Charles F. Parham (Joplin, No.:Tri-State Printing Co., 1930), pp. 273-274.

To Murder a fellow creature! To receive therefore even less than thirty pieces of silver, and perhaps live to receive the plaudits and honor of a more cowardly country and imbecile nation; for that nation is imbecile which retains its existence through out the struggling exploits of war. We hang our heads in shame to see Christian nations of the Moloch-God, Patriotism, whose principal doctrine was honor, there to have consumed in that death struggle the feeling of philanthropy and humanity; spending millions to build the fires for the consummation of these virtues, while the cause of Christ languishes, heaven loses, hell opens her jaws, and so-called Christian nations feed (by war) to satisfy her gluttonous appetite.
How much more far reaching the influence would be, for time and eternity, if nations and individuals could really become imbued with the teachings of Jesus, whom they profess to follow, and spend the millions and the men in the world’s evangelization. Yet, while thousands of men will volunteer and suffer the hardships and privations of an earthly war for glory, few, indeed, will volunteer and endure the slightest privations for the Master’s kingdom and eternal glory. Where is your faith brethren?
Charles F. Parham, The Everlasting Gospel.

Donald Gee
Donald Gee (1891-1966) was an English Pentecostal Bible Teacher. Donald wrote the book Wind and Flame, which is the story of Pentecostalism in Europe in the 20th century. He was called “The Apostle of Balance.” (http://en.wikipedia.org/wiki/Donald_Gee)

Then the only answer for the Christian is contained in the immortal words of Peter, “We ought to obey God rather than men.” Acts 5:29. Conscientious Objection then becomes the only possible course, however serious the consequences. The Bible puts clear before us the magnificent example of Daniel and the three Hebrews. Daniel 3 and 6. He who said, “Render unto Caesar the things that are Caesar’s” also said, “But unto God the things that are God’s.” The two are to be combined to the last possible limit, but when further combination of allegiance becomes impossible–then God must come first.
The Christian’s true citizenship is in heaven, Phil. 3:20.
The writer has observed as a solemn fact that those of our Pentecostal brethren who took a strongly patriotic attitude in the last war have mostly gone backwards in spiritual power and influence ever since, while those who put Christ and His Word before all have advanced by divine grace….
However passionately patriotism may overwhelm everything else in time of war, the world certainly expects the Christian church to take a stand against war, and it is deeply disappointed at heart when that stand is not taken, however much it may persecute for the time the “conscientious objector.”
The Old Testament provides no justification for the Christian to go to war. Its history comprises “times of ignorance” at which God winked (Acts 17:30); its spiritual dynamic was a law written on tables of stone, and enforced by heavy physical penalties on every hand (e.g., Leviticus 26, etc.); the very bringing in with Christ of a New Covenant of which the keynote is the word “better” (Heb. 8:6, etc.) was a proof of its temporary character.
Donald Gee, “War, the Bible, and the Christian,” Pentecostal Evangel, Nov. 8, 1930, p. 6.

Frank Bartleman
Frank Bartleman was born Dec. 14, 1871, and died Aug. 23, 1936. As an Author, Evangelist, and Missionary, he was very influential in the early Pentecostal revival. (http://frankbartleman.blogspot.com/)

The War Church is a Harlot Church!
Frank Bartleman, “War and the Christian,” circa 1922.

One of the greatest crimes of the late war was that of robbing the church of her sacred calling and “pilgrim” role, turning her aside from the saving souls, to plunge her into the vortex of world politics and patriotism, with all its fallen prejudices preferences, avarices, cruelties, hates and murder.
The Church has no place to flaunt flags of national preference. God’s grace and gospel are international. Christ died for all men. Antichrist means to run the church by government edict. Then we will have state and Church. The State will dictate to the Church. The flags represent fallen nations, with fallen nationalistic, sectional prides, ambitions, etc., that breed strife, enmity, jealousy, and war, for they are without Christ. We do not belong to them.
Government is squarely up against God in its demands on Christians during war time. And Christians are squarely up against the question whether they shall obey God or man.
Should those in authority forbid the preaching of practicing of the Gospel, which Gospel forbids to the Christian the exercise of war, there is but one thing for him to do. He must obey God.
Frank Bartleman, Christian Citizenship, (Los Angeles: Author, n.d.) 2 pages.

A. J. Tomlinson
Ambrose Jessup Tomlinson (1865-1943) was the first general overseer of the Church of God of Prophecy. (http://en.wikipedia.org/wiki/Ambrose_Jessup_Tomlinson)

I could not take a gun and fire it at my fellow men even at the command of a military officer. I could submit to the penalty inflicted upon me for refusing, but I cannot kill. I doubt if I could take the obligation to become a soldier in the first place.
A.J. Tomlinson, “Days of Perplexity,” Evangel, 26 Jan. 1918, p.1.

The church…objects to its members going to war.
A.J. Tomlinson, “The War Draft,” Evangel, 2 June 1917, p.2.

My interest in politics vanished so rapidly that I was almost surprised ay myself when campaign year came around and found nothing in me craving the ecvitement of conventions, rallies and public speakings. I was so taken up with Jesus, and so bent on electing Him, that one day as I was walking along the road two gentlemen met me and shouted out just like I had usually done, “Hurrah for M—-!” With hardly a thought, and no premeditation, and yet with real enthusiasm, I shouted back to him, “Hurrah for Jesus!” He was so startled and amazed that as he rode on and looked back at me he looked as if he wondered if I had just escaped from the lunatic asylum. But he sad no more, and went on.
My friends and neighbors begged me to at least go to the polls and vote, but I said, “No, I will only vote for Jesus.” Their kindness, their friendship, their entreaties and reasoning had no more effect on me than if I had been in another world. I was dead to the world and the world was dead to me. I never have taken any part in politics since, nor gone to the polls and cast a ballot.
A.J. Tomlinson, Answering the Call of God, 9-10.

Yes, the awful war seems near but we cannot fight in carnal warfare when Jesus taught differently, both by precept and example. The Church must shine and bless humanity, regardless of the World War …War is butchery and contrary to the spirit of Christianity. We as a nation, make a boast of being a Christian nation, but how little the spirit of Christianity prevails. We are a boastful, proud nation, running to many excesses, and spending much of our time in mere play.
The secular newspapers are full of the spirit of the world and calculated to inflame the minds of the American people with patriotic zeal. If war is declared public speakers will soon be infesting our country to enthuse the war spirit into our young men to induce them to volunteer to fight for their country, but we must guard against such things as much as possible on account of our religion.
A.J. Tomlinson, CHURCH OF GOD EVANGEL, Vol.8, No. 13, March 31, 1917

Stanley H. Frodsham
Stanley Frodsham was a famous Pentecostal writer and a friend to Smith Wigglesworth (who also was a pacifist). In 1920 he became the editor of the Pentecostal Evangel. (http://www.pentecostalpioneers.org/stanleyfrodsham.html)

National pride, like every other form of pride, is an abomination in the sight of God. And Pride of race must be one of the things that pass away when one becomes a new creature in Christ Jesus.
When seen from the heavenly viewpoint, how the present conflict is illumined. The policy of our God is plainly declared in the Word, “Peace on earth, goodwill toward men.” The nations who have drawn the sword to kill those of the same blood in other nations, for God “hath made of one blood all nations of men,” are not merely fighting against one another, but with their police of “War on earth and ill will toward men,” they are, without knowing it, again fulfilling the Scripture, “The Kings of the earth set themselves and the rulers take counsel together, against the Lord and against His anointed.” Is any child of God going to side with these Belligerent kings? Will he not rather side with the Prince of Peace under whose banner of love he has chosen to serve?
Stanley H. Frodsham, “Our Heavenly Citizenship,” Word and Witness, Oct. 1915, p. 3.

When one comes into that higher kingdom and becomes a citizen of the ‘holy nation’ (1 Peter 2:9), the things that pertain to earth should forever lose their hold, even that natural love for the nation where one happened to be born, and loyalty to the new King should swallow up all other loyalties. …The world, especially the religious world, has no use for the children of God, but the Lord taketh pleasure in his people. . . . It is important for the saint of God to remember that his citizenship is in heaven.
Stanley H. Frodsham, “Our Heavenly Citizenship,” The Weekly Evangel, 11 September 1915, 3.

Burt McCafferty
Burt McCafferty was a Pentecostal evangelist who responded to an article in the Evangel that supported Christian participation in World War 1 (“Is European War Justifiable?,” The Christian Evangel, 12 December 1914, 1-2 – that was by the way the only article in the Evangel which supported Christian warfare between 1914 and 1916).

We are not contending with flesh and blood. Our warfare is waged against the host of spiritual darkness. Our armor is not the spiked helmet, the suit of mail, etc., but the helmet of salvation, the shield of faith, and the breastplate of righteousness. Our feet are not “swift to shed blood,” but are shod with the preparation of the Gospel of peace. I Thess. 5:8. Eph. 6:11, Oh Christian, “put up thy sword into his place, for all they that take the sword shall perish with the sword. Matt. 26:52.
…
Our citizenship is not of this world, our citizenship is in heaven. Phil. 3:20. We belong to the Kingdom of God and the Kingdom of God and the kingdoms of this world are not allied….”
…
In Luke 22:49, the disciples asked Jesus, ‘Lord shall we smite with the sword?’ They prayed, but, instead of waiting for an answer, one immediately drew the sword and went to battle…. Let us wait for an answer from God. Let us not begin to reason from the natural point of view…. What was the answer of Christ to the disciples (Christians) to this question? (Matth. 26:51) ‘Put up again they [sic] sword into his place.’ This is what God is saying to the Christian of today, ‘Ye followers of the Prince of Peace, disarm yourselves’ for ‘the weapons of our warfare are not carnal.’ (the musket, sword, siege gun or cannon). 2 Cor. 10:4.
…
The argument that we must go to war in behalf of the weaker nation because of its being in the right, is not consistent with the doctrines of Christ. It is also against the teaching of Christ to fight in self-defense. ‘For even hereunto were we called, because Christ also suffered leaving us an example that we should follow His steps, who did no sin ( violence, Isa. 53:9) who, when he was reviled, reviled not again….’
…
Jno. [sic] 17:16. Our citizenship is not of this world, our citizenship is in heaven. Phil. 3:20. We belong to the Kingdom of God and the Kingdom of God and the kingdoms of this world are not allied…. Christians are separate from the world and are subjects of God’s kingdom, a kingdom of peace….
Burt McCafferty, “Should Christians Go To War?” The Christian Evangel, 16 January 1915, 1.

Lycurgus Reuben Lynch
Any kind of service that aims directly at the conservation of human life is Christian. Under this heading we classify almost all branches of non-combatant service, except, of course, the manufacture of munitions, etc., which hardly comes under this classification. Any kind of service that aims directly at the destruction of human life is anti-christian…. So if you ask me whether I can take human life in time of war, I must answer, But for my Lord I could;–until He fail me, I cannot. (Luke 6:46; Hebrews 13:5, 6)
Lycurgus Reuben Lynch, Can a Christian Bear Arms? (Springfield, Missouri: Artcraft Gospel Press, n.d.), 8 pages n.p.

—

Pingströrelsen har tappat en viktig del i sin ursprungliga förkunnelse. Om du som jag är en pingstvän som vill återuppväcka Pingströrelsens pacifistiska principer, gå med i Pentecostal and Charismatics for Peace and Justice och be och arbeta för en helad Pingstkyrka!

Dansk støttet anti-narkoprojekt i Helmandprovinsen i Afghanistan ramt af korruption. … Bønder i Helmand, der modtager såsæd og kunstgødning, skal skrive under på, at de ikke vil dyrke opium. … Skriver politiken.dk.

Hvede og kunstgødning er i denne sammenhæng lige så kunstige elementer som hele krigen.

Giv bønderne lov til at dyrke opium og brug afgrøderne til produktion af medicinsk opium, som der er så stor mangel på, at bl.a. fattige udviklingslande ikke har råd til det.

Apropos ‘Krigen mod Taleban’: Amerikanske efterretningstjenester vurderer nu, at hovedfjenden ikke længere er Taleban og al-Qaeda. De udgør kun 10 procent af de krigere, som den internationale styrke kæmper mod.

Kald det bare krigen mod Afghanistan — og den er som bekendt og proklameret slået fejl.

Eller sig det som det er og få de bagvedliggende bevæggrunde med: Clash of Civilizations til sikring af USAs verdensherredømme og olieforsyning.

RitzKLaus Tro Fobi sammenfatter Ritzaus, klaustrofobi og ‘tro fobi’,
hvor Ritzaus står for ensrettet envejskommunikation og magtmonopoliseret ytringsfrihed
klaustrofobi for den indeklemte stemning, DKs monokulturelle medielandskab skaber
og ‘tro fobi’ for en del danskeres religiøse analfabetisme og animositeter.

Bloggen kommenterer mere eller mindre satirisk aktuelle nyheder fra Politiken, Berlingske Tidende etc.
-> kig og klik på menuen under “nye indlæg”, “nye kommentarer” m.v.

Websitet (klik på de øverste menupunkter — under sider) handler især om Danmarks Radio & Co.

Og om hvordan statsradiofoniens arvtagere specielt ved deres valg og vinkling af nyheder
(Børn&Bananas, Danske Danskere, JanteFjante, Myter&Traditioner, TumpeTV, Varmvind&Lunluft)
er med til at gøde jorden for Fogh, Pia den fromme K. og andre mere eller mindre fordækte nationalister
samt Sand&Salighedsmonopolister med en mission om at Danmark skal frelse verden
– og så også lige (med den anden hånd) knække The Axis of Evil.

DR&Co.s udanske dansktone sigter efter at producere konsensus om Danmarks og danske danskeres overlegenhed.
Sammen med det der trives i et sådant klima kan den meget vel være en medårsag til den senere tids voldsomme sammenstød (ReligionsRabalder, KulturKamp). Ikke kun på religiøse og etniske fronter, men også mellem kreative unge og etablerede magtstrukturer samt magthavere, som tror, de kan gå på vandet.

English abstract
This blog/site is about the connection between Danish media and nationalism, xenophobia and especially islamophobia in Denmark. As the European Commission against Racism and Intolerance (ECRI) said in its Third Report on Denmark:
…
Climate of opinion
…
104. ECRI notes with deep concern that, as indicated above, the climate in Denmark has worsened since its second report and that there is a pervasive atmosphere of intolerance and xenophobia against refugees, asylum seekers, as well as minority groups in general and Muslims in particular. The media, together with politicians play a major role in creating this atmosphere.

We are all Africans — thanks to Mama Africa!

Capitalism is not the fairest face of the human race
As long as it works, we might forget this and live with that.
When it doesn’t, any thing is better than capitalism.

Until the philosophy which hold one race superior and another inferior
is finally and permanently discredited and abandoned
everywhere is war – me say war.

Bob Marley citing Haile Selassie’s Address to the United Nations

Blåtand, ej blåøjet

I morse vaknade jag av att jag trodde jag krigslarmet gått. Har aldrig hört Hesa Fredrik ljuda tydligare. Och med tanke på att det inte är första måndagen i månaden klockan 15:00 så måste det ju innebära att kriget är här. Kunde helt omöjligt ha varit något annat.

Så jag började se bilder framför mig där jag och killarna tillbringar resten dagen, ja kanske till och med resten av året, i ett fuktigt skyddsrum där mögeldoften är påfallande intensiv och där smutsig dagg droppar från cementtaket. Men när jag i mitt yrvakna tillstånd börjar höra att krigslarmet erbjuds både välling, napp och mackor för att upphöra så förstår jag att det inte rör sig om ett krigslarm utan snarare om en son som blivit fullkomligt galen och omöjlig att få tyst på.  Så jag bereder mig för strid och kliver upp.

Men efter att både jag och min fru provat allt vad mutor och smicker heter så är vi på vippen att ge upp. Och när jag dessutom ser henne segla ut genom ytterdörren för att bege sig till jobbet en stund senare inser jag att jag nu är ensam kvar i oväsendet här hemma utan något trumfkort i rockärmen över huvud taget. Så det finns inte så mycket mer jag kunde göra än att acceptera den horribla decibelnivån och försöka få något i min mage för att eventuellt återfå lite nya krafter och senare kunna ta mig an striden igen. Men vad är det mitt vänstra öga ser i samma sekund som jag öppnar skafferiet om inte en burk med müsli. Så jag häller upp två skålar med müsli och serverar det i hopp om att det ska få den ylande sonen på andra tankar. Någon fil fanns inte hemma så det fick duga med enbart müsli. Men tack vare det rådande infekterade klimatet och den offensiva krigsföring han valt att använda sig av så hann nog inte skålen stå på bordet mer en ett par tre mikrosekunder max innan den for som en missil tvärs över köket. Men då kom peripetin, the point of no return.

Plötsligt började jag skymta ett leende på hans läppar när han betraktade det müslitäckta köksgolvet. Min andra son som hittills hållit sig i bakgrunden blev ju givetvis förvånad över att en tallrik med müsli kunde skickas ner i golvet utan att några repressalier delades ut så han tog ju självklart tillfället i akt även han och hällde ut sin skål för att se vad som skulle hända.

Men det hände ingenting. Tystnaden i köket var magisk. Enbart förvånade blickar och höjda ögonbryn utbyttes. Så överlyckliga över att inga bannor utdelades så kastade de sig ner på golvet och simmade runt i müslin lyckligare än någonsin. Slutet gott, allting gott.

Taggar: krig, hesa fredrik, müsli, peripeti, krigslarm

Rapporter: Krigen er slået fejl
Hovedfjenden i Afghanistan er ikke længere Taleban og al-Qaeda, mener efterretningskilder.
politiken.dk

Krigen har — som alle krige — fra starten været en fejl.

Afghanernes reaktioner på krigen er naturlige.
Var Danmark besat af fx. en muslimsk hær, ville reaktionerne være af samme karakter, som det vi ser i Afghanistan.

Man skal hverken være synsk eller efterretningstosse for at kunne forudse dette reaktionsmønster.

Krig gavner kun våbenindustrien.

Havde man brugt bare en brøkdel af krigsudgifterne i Afghanistan, Irak osv. konstruktivt og produktivt, var meget nået.

Hvorfor etablerer man fx. ikke en legal opiumproduktion efter tyrkisk forbillede i Afghanistan?
Hvorfor blokerer amerikanerne for den slags forslag, som virkelig kunne stabilisere landet?

RitzKLaus Tro Fobi sammenfatter Ritzaus, klaustrofobi og ‘tro fobi’,
hvor Ritzaus står for ensrettet envejskommunikation og magtmonopoliseret ytringsfrihed
klaustrofobi for den indeklemte stemning, DKs monokulturelle medielandskab skaber
og ‘tro fobi’ for en del danskeres religiøse analfabetisme og animositeter.

Bloggen kommenterer mere eller mindre satirisk aktuelle nyheder fra Politiken, Berlingske Tidende etc.
-> kig og klik på menuen under “nye indlæg”, “nye kommentarer” m.v.

Websitet (klik på de øverste menupunkter — under sider) handler især om Danmarks Radio & Co.

Og om hvordan statsradiofoniens arvtagere specielt ved deres valg og vinkling af nyheder
(Børn&Bananas, Danske Danskere, JanteFjante, Myter&Traditioner, TumpeTV, Varmvind&Lunluft)
er med til at gøde jorden for Fogh, Pia den fromme K. og andre mere eller mindre fordækte nationalister
samt Sand&Salighedsmonopolister med en mission om at Danmark skal frelse verden
– og så også lige (med den anden hånd) knække The Axis of Evil.

DR&Co.s udanske dansktone sigter efter at producere konsensus om Danmarks og danske danskeres overlegenhed.
Sammen med det der trives i et sådant klima kan den meget vel være en medårsag til den senere tids voldsomme sammenstød (ReligionsRabalder, KulturKamp). Ikke kun på religiøse og etniske fronter, men også mellem kreative unge og etablerede magtstrukturer samt magthavere, som tror, de kan gå på vandet.

English abstract
This blog/site is about the connection between Danish media and nationalism, xenophobia and especially islamophobia in Denmark. As the European Commission against Racism and Intolerance (ECRI) said in its Third Report on Denmark:
…
Climate of opinion
…
104. ECRI notes with deep concern that, as indicated above, the climate in Denmark has worsened since its second report and that there is a pervasive atmosphere of intolerance and xenophobia against refugees, asylum seekers, as well as minority groups in general and Muslims in particular. The media, together with politicians play a major role in creating this atmosphere.

We are all Africans — thanks to Mama Africa!

Capitalism is not the fairest face of the human race
As long as it works, we might forget this and live with that.
When it doesn’t, any thing is better than capitalism.

Until the philosophy which hold one race superior and another inferior
is finally and permanently discredited and abandoned
everywhere is war – me say war.

Bob Marley citing Haile Selassie’s Address to the United Nations

Blåtand, ej blåøjet

Call of Duty: Modern Warfare 2

Ny rekordhållare av mest sålda spel vid release. Så vad är det som folk har fått för sina pengar då?

MW2 är ett väldigt splittrat spel, så fort den klassiska “Press Start” -skärmen lämnat rutan så ser du att spelet är uppdelat i 3 distinkta partier. Dessa är Spec Ops, Campaign och Multiplayer. Kortfattat så består dessa av:

Spec Ops – Kortare uppdrag som du kan spela ensam eller tillsammans med en kompis, splitscreen eller online.

Campaign – Någon sorts fortsättning på storyn från det första spelet som är designat för en spelare. Storyn i sig är uppdelad i en lång rad kortare scenarier som hoppar runt hela planeten och låter dig spela som flera olika personer.

Multiplayer – Den helt klart mastigaste delen av spelet, flerspelarlägen i långa rader som kan spelas över ett lokalt nätverk eller internet. (Går även att spela två stycken med splitscreen men inte online, vilket är enormt synd.)

Det märks tydligt att MW2 är tänkt som ett multiplayerspel redan från första stund. För det första finns det massor att göra gemensamt med andra i både Spec Ops- och Multiplayerlägena. För det andra är den lilla story som finns i Campaignläget uppdelad i minisegment som faktiskt känns precis som Spec Ops med filmklipp emellanåt.

Kontrollen i spelet tycker jag känns lite väl mus-centrerad. Det finns väldigt lite feedback från spelet när du tittar dig omkring, det känns lite som om du inte väger någonting, vilket blir lite tokigt när du håller ett jäkla maskingevär i händerna med hela väskan full med granater. Jag har vant mig vid hur det känns att titta mig omkring nu och tänker inte på det längre. Jag jämförde dock med Killzone 2 i början och jag föredrar fortfarande KZ2 framför MW2, både när det handlar om spelkänsla och grafik.

Grafiken ja. Det är väldigt snyggt. Sedan finns det inte mycket mer att säga, allt är rätt clean men det känns lite dött ibland. Jag blev dock väldigt nöjd när jag såg hur explosioner har en tendens att kasta omkring en massa random prylar i omgivningen. Spelet lever upp lite just vid explosioner vilket är tur då dessa är allt annat än ovanliga.

Multiplayer är rena knarket. Du blir belönad för nästan vad som helst, i början känns det nästan komiskt. Detta leder till ett mycket snabbt utvecklat beroende av att samla poäng och uppgradera din utrustning. Fantastiskt bra!

Annat är det med Campaign-läget. Kampanjen som du spelar som ensam liten soldatpelle är effektfull och snygg men jag vill alltid duscha efter att ha spelat den. Den är genomsyrad av arméonani och Jack Bauer-svinighet. Allt handlar om hur förbannat ball Amerikas armé är och hur ändamålen helgar medlen. Det blir väldigt äckligt väldigt snabbt. Flygplatshallabalot på den tredje banan visade sig vara toppen på isberget av alla stackars satar som får sätta livet till för att USA ska utöka sitt inflytande …sprida demokrati och fred över världen. Det beror ju delvis på var jag står politiskt, men allra mest på mina åsikter kring makt och militär att jag finner spelet lite äcklande. Som extra bajs i sandwitchen får man i klassisk Call of Duty-stil se citat från kända politiker och författare varje gång man dör. Att få se fredsidkande kommentarer av Gandhi blandat med Powells och Rumsfelds motivationer bakom Irakinvationen känns väldigt snett. Det visar i alla fall på någon sorts flervägstänkande där inte alla åsikter måste stämma överens.

Då jag har enormt olika åsikter om spelets olika sidor så har jag svårt att sätta ett bra betyg på det. I detta fall hade jag paradoxalt nog gett spelet högre betyg om de låtit bli att göra ett single player-läge. MW2 är ett fantastiskt beroendeframkallande spel som ger ändlösa timmar av belönat mördande. Jag tröttnar aldrig på att sätta kulor i pannan på främlingar över nätet, jag hade däremot gärna varit utan den bittra eftersmaken man får av spelets moraliska innehåll. Det är jättebra att spelet tvingar mig att göra saker jag inte tycker om, sådant får mig att tänka. Dock målar spelet upp en bild av att det finns “onda” och “goda” soldater och man  dödar “onda” människor gör man världen en tjänst. Tortyr är enligt spelet ett helt okej redskap som bör användas ofta och länge då ändamålen alltid helgar medlen.

Då MW2 nu fostrar en hel generation (eftersom varenda människa på planeten tycks ha köpt spelet) att fortsätta se upp till soldaten, precis som det tycks ha varit i alla tider, och att världen är uppdelat i svart och vitt, ont och gott. Kan ingen göra ett survival horror-spel som helt handlar om posttraumatiskt stressyndrom istället?

Spelet får 4 av 5 offer från Fort Hood-massakern. (Undrar vad Nidal Malik Hasan hade för Killstreak rewards?)

Den känsliga konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach är nära sin lösning – eller ett nytt utbrott. Inför de pågående förhandlingarna mellan de båda ländernas presidenter hotade den azeriske presidenten Ilham Aliyev att ta tillbaka enklaven med våld om konflikten inte kommer till ett snart slut. Det är inte så troligt att just det uttalandet bidrog till ett positivt samtal mellan de båda statsrepresentanterna men alldeles oavsett verkar förhandlingarna gå försiktigt framåt (se dagens DN).

Frågan är hur stabil en lösning skulle vara. Både Armenien och Azerbajdzjan har stora problem i fråga om de mänskliga rättigheterna. Lägg därtill chauvinistiska brösttoner och enorma naturresurser så har vi tillräckligt med ingredienser för att åstadkomma en rejäl soppa. USA och Europa har under lång tid sett mellan fingrarna på klanen Aliyevs korrupta maktinnehav samtidigt som ett nyvaknat Ryssland bevakar sina intressen i vad som måste betraktas som ett säkerhets- och energipolitiskt mycket intressant område. Risken för ett massivt angrepp från något av de båda länderna får anses som liten. Men den sköra vapenvila som råder sedan femton år tillbaka har hittills skördat 3 000 dödsoffer och det är möjligt att även ett fredsavtal blir lika bräckligt. Omvärldens ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen i regionen riskerar snarare att bidra till en fortsatt instabilitet än till en varaktig fred. Läs mer om situationen och konflikten om Nagorno-Karabach i den här rapporten från International Crisis Group.

Vad som också är intressant är den lilla enklaven Nachitjevan, som tillhör Azerbajdzjan men som är skiljt från landet genom en armenisk landremsa. Nachitjevan är ett stort mörkt hål när det gäller mänskliga rättigheter. Inte många har hört talas om den men det finns definitivt anledning för mig att återkomma i ämnet. Men det får bli en annan gång.

För den dagen lär ju komma, då Sverige tröttnar på att inte få vara med på riktigt.
Och de ekonomiska och geografiska fördelarna med att ta över ett land som Frankrike, tål att tänkas på.

Detta är del 11 i min bloggserie ”Kan en kristen delta i krig?”. Läs de andra inläggen i bloggserien här.

Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor och sade till dem: “Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” (Matt 21:12-13)

Många har faktiskt använt detta Bibelord som argument för att kristna skall använda våld – Jesus använde ju våld vid sin rensning av templet. Men då tänker man på fel typ av handling, jag definierar våld som en handling som skadar människor, och det gör ju Jesus inte alls. Han driver ut dem som vill tjäna pengar på folks religiositet och välter deras bord och stolar, men inte skadar Han någon!

Jag skulle inte säga att pacifister skall vägra att göra alla häftiga handlingar, typ hamra på en spik eller kasta en boll. Det onda med våld är att det skadar någon, inte att man gör en handling i en hög hastighet.

Jesus ger här ett exempel på helig vrede, ett hat mot ondskan och bedrägeriets makter som gör att man gör sådant som ingen annan vill eller vågar göra, exempelvis driva ut de giriga från Guds hus (som visserligen inte skulle bestå särskilt länge, Mark 13:2). Vi skall inte vara passiva som lärjungar, utan i den Helige Andes kraft bekämpa orättvisorna och hyckleriet i världen.

Men står det inte i Johannes att Jesus använde en piska under sin rensning?

I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: “Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!” (Joh 2:14-16)

Detta tyder på att man inte har så bra koll på vardagslivet under antiken. En piska var ett långt rep som användes när det gäller boskapsdjur (får och oxar, v. 15) till att göra starka ljud i luften genom att snärta piskan, så att djuren drivs åt ett visst håll, exempelvis ut ur tempelplatsen. Visst kunde en piska användas till att snärta människor också (spöstraff), men i den grekiska grundtexten av Joh 2:14-16 är det väldigt tydligt att de enda Jesus använde piskan mot var djuren. Att dra slutsatsen att Jesus skadade människorna genom att peka på att Han använde en piska som Han drev ut djur med, är väldigt långsökt och dessutom osannolikt med tanke på att Han aldrig använde våld annars, inte ens när folk hotade Honom till livet (Joh 8:59, 10:31). Han skadar inte människor, Han helar dem. Ja, Han helade till och med direkt efter rensningen.

På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. (Matt 21:14)

Jesus har en nitälskan och en iver för rättfärdighet, som får Honom att kämpa för Sanningen genom att stoppa orättvisorna och hyckleriet. Men den ivern strider lika mycket mot våldet som mot girigheten. Visst skall vi kämpa för att Guds namn skall bli helgat och driva ut månglarna ur templet, men inte genom att skada dem. De är ju också underbara skapelser som vår Herre har dött för. Det kommer en dag när Han skall döma alla månglare och syndare och ge dem straffet de förtjänar. Men i den tid som nu är skall vi sprida Hans nåd och förlåtelse över jorden för att frälsa så många som möjligt från domen, Han vill ju att alla skall bli frälsta. Och Evangeliet låter inte så trovärdigt om vi slår dem som vi predikar för. Snarare går det fram om vi strider mot orättvisorna på Jesu vis, inte på världens vis. Det ironiska är att de flesta som använder detta Bibelord som argument för kristet våld själva är rika månglare som utnyttjar templet för ekonomisk vinning…

Var är sången. Sången om de skrattande barnen, de försvinnande kriget och de öronbedövande jublet.

Kraften. Gemenskapen. Lyckan och målmedvetenheten.

De alltid sanningssträvande skapar sig en bild av att vara annorlunda. Egna. Tänker på de stora frågorna, håller dem för viktiga.

Det senaste stoffet verkar dock vara ett bett i sin egna svans.

Finanskrisen kommer nog inte bli så mycket värre än såhär, men för oss som aldrig fick ett jobb “när det gick bra för Sverige” så har det inte varit så stor skillnad. Jag har fortfarande inte haft ett arbete, jag har fortfarande inte fått svar från alla hundratals jobbansökningar jag skickat runt, och jag slutar snart plugga på Komvux och sedan slängs jag ut i arbetslösheten och det osynliga ickefysiska våld som vår stat betvingar sig på oss. Men det var ju inte mig det här inlägget ska handla om, utan det ska handla om alla de här som har ett jobb, de som sliter på sina arbetsplatser för att vi har fått arbetslojalitet i bröstmjölken i det här chefsälskande skitlandet, de som en dag blir blåsta. Trots att du utfört världens arbete, jobbat över, tagit med jobbet hem, bjudit på fika, hälsat på chefen och skött dig väl – så måste du tyvärr gå. Hejdå, du är varslad. Hoppas det går bra.

Helt plötsligt känns inte chefens flinande och vinkande med handen så jävla roligt längre. Efter ett tag pratar ingen med dig om hur det blir att få gå. Att få gå. Du lägger ner en stor del av ditt liv på något du egentligen skiter i, tillslut kanske du börjar gilla det och bli Lojal, det värsta man kan bli gentemot ett företag. Då använder dom dig och din “lojalitet” och har du otur så ser dom till att du vänds emot dina arbetskamrater i olika situationer, typ att du blir arbetsfördelare, och då kan ju dispyter mellan dina kollegor och dig själv uppstå, fastän du inte är chef eller på något sätt är bättre än de du “bestämmer” över.

Företagen är rädda för att vi ska attackera dem när dom sparkar oss. Flera IT-företag har blivit utsatta för attacker internt och externt av medarbetare som tvingats gå, för att företaget inte investerar alla sina miljoner på börsen på att hålla kvar sina arbetare och hålla igång produktionen, utan hellre tar ut dessa pengar och stoppar i egen ficka och åker yatch och dricker dyr alkohol framåt helgen. Deras lyx betalar du, du, du, jag, du och du. Alla betalar deras lyx. Klassamhället uppenbara sig för en så fort man får ett arbete, när man inser att man och ens arbetskamrater sliter som djur och är skitiga under naglarna, medan eran chef sitter och degar på ett kontor, går på “viktiga möten” hela dagarna, luktar gott och har nystrykta rena kläder. Och tjänar mycket mycket mer, för mindre ansträngning. Tillslut inser man att det är helt sjukt.

Cheferna måste förstå att det är vi som ser till att dom har det som dom har. Vi bygger deras bilar, vi serverar deras mat, vi slaktar djuren som blir till deras kött, vi transporterar alkoholen, vi säljer alkoholen, vi städar på deras toaletter efter att dom spytt ner dom dagen efter firmafesten, det är vi som hämtar deras skitungar, svarar i telefonen, kopplar deras samtal, räcker över varorna vid disken, kör deras tåg, lagar deras trasiga ledningar, stryker deras dyra kavajer och kör deras slynor till döttrar hem från Stureplan. Vi driver det här samhället, medan ni sitter bakom med piskan och förväntar er att vi alltid ska springa dit ni kommenderar. Men en dag kommer vi att lessna, historien visar att samhällen där en klass hunsas av en annan tillslut lessnar när den andra förtryckande klassen gått över gränsen, det hände i Ryssland, det hände i England, i Tyskland, i USA, i Sverige, Norge, Kina, ja.. det har hänt överallt där det varit dåligt.

Och jag kan ju säga att den dagen som ni går över gränsen och vi hugger er med en skruvmejsel i nacken så blodet rinner ner längs Armani-kavajen, så kommer ingen ambulans och hämtar er, för ambulansförarna håller på bränna ner era hem.

Ursprungsartikeln och inspirationen till detta inlägg.

Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Kopplingen mellan svininfluensan och FRA, vsfstockholm skriver Är muslimerna det nya hotet?, Anders_S skriver Carnegie – fondkommissionär och investmentbank, Kaj Raving skriver Gästinlägg: Rör inte min semester!!, Jinge skriver Slutet för AIK Hockey?

Hiroshima 6 augusti 2005, 60 år efter den första atombomben.

English. 日本語 (Google) På onsdag kommer min motion om att ansluta Göteborg till organisationen Borgmästare för fred upp till behandling i kommunstyrelsen.  Alla fredsvänner i Göteborg uppmanas att kontakta företrädarna för det parti de röstade på 2006 eller tänker rösta på 2010 och framföra att de vill att det partiet skall stödja motionen.

Lanternor flyter förbi framför Hiroshima Dome. Atombomben detonerade nästan rakt ovanför.

Som en del av fullmäktiges ansvar för göteborgarnas väl och ve bör även vi ansluta Göteborg till organisationen Borgmästare för fred. Sedan jag skrev motionen har ytterligare 94 städer anslutit sig. Idag är 3,241 städer från 134 länder medlemmar.

Om klimatförändringarna är det allvarligaste hotet mot mänsklighetens överlevnad är kärnvapnen de mest akuta hoten mot mänsklighetens överlevnad. Dagens kärn­vapen­arsenal överstiger 20 000 stridsspetsar. I dagens värld kan vi heller inte utesluta risken för kärnvapenterrorism. Även en mindre kärndetonation i Göteborg skulle få katastrofala följder.

Eftersom 11 städer i Sverige, bland annat Stockholm och Malmö, redan har anslutit sig och de som anslöt sig senast gjorde detta i år bör det inte råda några tvivel om att ett medlemskap är förenligt med kommunal­lagen. Medlemskapet är inte förknippat med några ekonomiska åtaganden eller årsavgifter. Ett aktivt deltagande, vilket är önskvärt, från Göteborgs Stads sida innebär självfallet kostnader.

Jag har flera gånger besökt Hiroshima och Nagasaki, bland annat vid 60-årsdagen 2005. Utställningarna där är nedslående och upplyftande på samma gång. Det är bedrövande att se förödelsen de två bomberna skapade samtidigt som det är glädjande att se kraften i fredsrörelsen.

Hiroshimas borgmästare Tadatoshi Akiba 2005.

Läs mer om motionen här. Läs mer om högtidlighållandet i Göteborg av Hiroshimadagen här. Läs mer om Yrkesgrupper mot kärnvapens aktiviteter på årets Bok & Bibliotek här och här. Läs stadskansliets tjänsteutlåtande här. Läs även mer om motionen på partidistriktets hemsida.

Idag kom även nyheten att Japan och USA har haft en hemlig atompakt som gjort det möjligt för USA att transportera kärnvapen via Japan. Detta trots decennier av förnekande från Japan. Efter valet, som jag skrev om här, tillsatte regeringen under ledning av premiärminister Hatoyama en utredning för att gå till botten med transporterna av kärnvapen.

Behovet av en stark fredsrörelse har inte minskat. Om kärnvapnen skall stoppas måste hela världen agera på alla plan. Göteborgs Stad kan bidraga genom att ansluta sig till Borgmästare för fred. Du, fredsvän, kan göra ditt genom att kontakta dina företrädare i kommunstyrelsen.

Här är kontaktuppgifter till kommunstyrelsens ledamöter och ersättare

Anneli Hulthén (S)
Ordförande
Tel: 031-368 00 85
E-post: anneli.hulthen@stadshuset.goteborg.se

Jan Hallberg (M)
Vice ordförande
Tel: 031-368 00 34
E-post: jan.hallberg@stadshuset.goteborg.se

Owe Nilsson (S)
Tel: 031-368 00 89
E-post: owe.nilsson@kommunfullmaktige.goteborg.se

Agneta Granberg (M)
Tel: 031-368 00 45
E-post: agneta.granberg@stadshuset.goteborg.se

Helena Nyhus (S)
Tel: 031-368 00 74
E-post: helena.nyhus@stadshuset.goteborg.se

Helene Odenjung (FP)
Tel: 031-368 00 11
E-post: helene.odenjung@stadshuset.goteborg.se

Dario Espiga (S)
Tel: 031-368 00 84
E-post: dario.espiga@stadshuset.goteborg.se

Kia Andreasson (MP)
Tel: 031-368 00 26
E-post: kia.andreasson@stadshuset.goteborg.se

Susanna Haby (M)
Tel: 031-368 00 40
E-post: susanna.haby@stadshuset.goteborg.se

Marie Lindén (V)
Tel: 031- 368 00 94
E-post: marie.linden@stadshuset.goteborg.se

Jonas Ransgård (M)
Tel: 031-368 00 32
E-post: jonas.ransgard@stadshuset.goteborg.se

Marina Johansson (S)
Tel: 031-368 00 71
E-post: marina.johansson@stadshuset.goteborg.se

Carina Liljesand (KD)
Tel: 031-368 00 17
E-post: carina.liljesand@stadshuset.goteborg.se

Ersättare

Ann Lundgren (S)
Tel: 031-368 00 90
E-post: ann.lundgren@stadshuset.goteborg.se

Kristina Tharing (M)
Tel: 031-368 00 38
E-post: kristina.tharing@stadshuset.goteborg.se

Mats Arnsmar (S)
Tel: 031-368 00 55
E-post: mats.arnsmar@stadshuset.goteborg.se

Mikael Janson (FP)
Tel: 031-368 00 12
E-post: mikael.janson@stadshuset.goteborg.se

Anna Johansson (S)
Tel: 031-368 00 52
E-post: anna.johansson@stadshuset.goteborg.se

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Hiroshima, Nagasaki, Japan, atombomb, kärnvapen, krig, fred, borgmästare, göteborg

Ping: GP, GP, GP, Dn, DN, Svd, Svd, AB, AB,

Enligt Jan Björklund Folkpartiet är vi så illa tvugna att trippa mer åt höger och han har dessutom rätt. Jag som säger det är Socialist. Låt mig förklara varför han har rätt och sedan titta på alternativen.

1. Sänk skatterna

Helt rätt. Det betyder givetvis att man samtidigt ska minska anslagen till skola vård och omsorg eller öka budgetunderskottet ännu mer och det är ju inget bra alternativ. Budgetunderskottet har redan nått den gräns vi kan acceptera.

2. “modernisera” arbetsrätten

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad så ska vi konkurrera med Kina och Indien. Då kan man inte dalta med arbetskraften. Vill inte du jobba 12 timmar om dagen utan semester? Ja. Det är logiskt. Om vi vill värna jobben, som Socialdemokraterna pratar om, så ska vi väl se till att vi får mer jobb, eller? T.o.m. Mona Sahlin tycker att ”Vi äldre kan jobba längre” En uppluckring av turordningsreglerna kommer få folk att skärpa till sig och inse att anställningstrygghet är övervärderat. Man måste vara flexibel i framtiden. Ryggsäck och fler vandrarhem kommer förenkla det hela för arbetarklass och gravida kvinnor. Ja`det handlar faktiskt maximalt om två gravida kvinnor per företag som ska bli “flexibla”.

3. Mer kärnkraft

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad som fokuserar på att producera mer och mer grejer billigare och billigare har vi helt enkelt inte råd att satsa på miljövänlig kostsammare el. Vad ska vi annars leva av? Potatis, älggryta och äppelpaj? Utan en acceleration av tillväxten får vi ju inte tillgång till alla prylar vi vill ha. Kärnkraftsavfallet är ett senare problem som vi kan titta på senare.

4. In med Euron och ut med den svenska kronan.

Ja. Om vi nu ska vara med i EU kan vi lika gärna gå in fullt ut. Att folket röstade Nej till EMU beror nog mest på att de inte gillar politiken sedan EU-medlemskapet, men folket har ju inte en aning vad som är bäst för små- och medlestora företag. Undrar varför vi har rösträtt? Hade vi alla vetat vad som egentligen var bäst för oss hade vi röstat “Ja” till mer EU d.v.s. EMU som vi blev tillsagda. T.o.m. Socialdemokraternas politikeradel och deras samarbetspartner verkar ju gilla EU, eftersom de inte tänker fälla en Socialdemokratisk regering på den frågan.

5. Mer krig

Sverige ska fortsätta invasionen av Afghanistan under USAs ledarskap. Det är ett bra sätt att hålla industrin igång. Att “skydda unga flickors rätt att gå i skolan” är ju dessutom ett bra argument som går hem i TV-sofforna. Jan, är säkert med på fler krig. En attack av den “intellektuella kulturvänstern” är helt på sin plats. Att USA störtat demokratier och stöttat diktaturer efter 1945 är en liten skitsak i sammanhanget. Dessutom får vi mer opium ur Afghanistan nu.

6. Skydda inte Sverige

Ja. Miljöpartiets idé om att livsmedel ska framställas ekologiskt, närodlat och småskaligt och på så vis se till att det finns närodlad bra mat inom räckhåll är helt enkelt fel. Att transportera besprutad mat, gärna genmanipulerad, långa sträckor, är bra för tillväxten och transportindustrin. Lite skit ränsar magen, som man säger.

7. Slopa värnskatten.

Ja. Att beskatta de med mest inkomst är helt enkelt fel. Man har ju skaffat sig hög inkomst för att man gillar pengar. Beskatta de som har lägre inkomster. De gillar ju inte pengar ändå för då hade de sett till att ha högre löner. De nya moderaterna har blivit mjukisar och blir ett sossealternativ.

Liberala Ungdomsförbundet verkar vara på samma hårdföra linje i det mesta.

Och nu till alternativen…

Alternativ 1: Sossar med anhang.

Det innebär visserligen ett EU-medlemskap och kanske ett EMU-medlemskap eftersom sosseadeln verkar helt med på den linjen, vilket Folkpartiet gillar. T.o.m. fortsatt krig i Afghanistan verkar intressant, verkar det, kanske t.o.m. sänkta skatter för att klara sig i den globala konkurrensen. Kärnkraft verkar ju sossarna vara med på. Ja, Jan, om du inte gillar FP så har du alltid Socialdemokraterna som ett mycket likt alternativ. Det är väl bara värnskatten det handlar om och med de löner som sosseadeln har kan vi nog lätt övertala dem om den saken. De gillar ju pengar. Vi kan skylla på EU-anpassning eller något liknande.

Alternativ 2: Extremvänstern. Kommunisterna. Socialistslynglarna och det gröna flummet i en skön förening.

UT ur EU. Upp med tullmurar, skydd för företag mot utländska storföretag. Höga skatter och bortkastade pengar på skola vård och omsorg. En ny berlinmur mellan EU och Sverige. Fred. Inga invasioner, sänkt tillväxt för företagen. Ekologiskt obesprutat trams och närproducerat och massvis med löjliga vindkraftverk.

Alternativ 3: Extremhögern. Bruna gossarna.

Sverigedemokraterna kan visa sin rätta sida. Denna gång ger vi oss på muslimerna istället för judarna. Kommunister, zigenare och socialistslynglar internerar vi. Mer krig, blondhet, blåa ögon, framavling av folk som lyder blint och springer mot fienden som de blivit tillsagda. Jimmie Åkesson blir rikskansler efter en rungande seger i vanligt representativt val.

Alternativ 4: Direktdemokrati i balans med representativitet

Alla går med i www.aktivdemokrati.se och diskuterar saken balanserat och tar de direktdemokratiska beslut som folket verkligen vill ha i absolut liberalism, d.v.s. frihet. Socialliberaler och Kapitalliberaler i balans.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

SVD – Moderatledaren Fredrik Reinfeldt försöker identifiera sig med Tage Erlander

DN – FP öppnar för mer kärnkraft

jj.n – Politik och feltänk

hd kb smp exp smp hd sds

/ Homo Obstinatus Observans – Balans!

Imorgon avslutas Kyrkornas globala vecka som i år har uppmärksammat under vilka hemska förhållanden bärbar elektronik produceras under. Jag tänkte avsluta min bloggserie som uppmärksammar sak, Afrikas mobilkrig, med filmen ovan (den finns även här). Den är till skillnad från de andra filmerna jag visat på bloggen väldigt kort, bara 2 minuter och 44 sekunder. Här är tips för hur du stoppar Afrikas mobilkrig.

Bättre sent än aldrig, och glimrande bra var den till på köpet. Nazister är ändå alltid nazister. Här blir de skjutna, halshuggna, ihjälklubbade, knivstuckna, innebrända, och inte minst skalperade. You name it, liksom. Brad Pitt är hysteriskt rolig i vissa scener, som exempel kan nämnas hans urusla imitation av en italiensk demonregissör på den stora nazistiska galapremiären i Paris(?). Jag skrattade järnet. Tarantinos hyllningsorgie till tider (filmer) som flytt fortsätter, och så länge det är så här underhållande är inte jag den som tänker spotta i stånkan. This machine kills fascists!

+ IMDb
+ Hemsida
+ Trailer

Betyg: 4/5

Den aningen galne sonen var uppe i ottan på onsdag morgon för att flyga över till London på ett dygn. Han skulle gå på teatern, och det är precis sådant beteende som skadar ozonskiktet, men ibland behöver man lite galenskap, också. Han mötte sin mamma vid tåget, och efter en långpromenad genom stan hamnade vi på National Theatre vid Themsen, där kvällens föreställning ägde rum.

Terry Pratchetts senaste barnbok Nation har dramatiserats som årets barnteater på National. De har ju haft en rad lyckade sådana ett tag nu. Gemensamt för alla böckerna är att man kan inte riktigt räkna ut hur i all världen någon kan skriva om handlingen till att fungera på en scen. Men det kan de.

Den som inte läst Nation, kan börja med att göra det. Sedan kan jag rekommendera National Theatre för er som kvistar över till London då och då. Förra årets succé War Horse går fortfarande på en annan teater i London, och är väl värd att titta på. Åtminstone för folk som har vett att ta med sig en näsduk eller två.

Nation börjar med en tsunami för att bli av med hela öbefolkningen utom huvudpersonen Mau. (Så det kan givetvis vara värt att fundera på vem som kan ha problem med en sådan start.) Flickan Daphne lider skeppsbrott på ön, och sedan får dessa två barn som först inte kan prata med varandra, försöka klara sig själva, och senare alla andra som hamnar på ön, sökande efter hjälp.

Det är mycket humor och mycket mod, precis som i Terrys bok. Mau är fin att titta på, i sitt nästan nakna tillstånd, och Daphne som är en proper viktoriansk liten flicka, går snart omkring i bastkjol. Och skeppspapegojan är helt underbar. Man skulle kunna tro att få rollen som papegoja skulle kännas som ett nederlag, men han är fantastisk!

(Foto © Johan Persson –  Emily Taaffe som Daphne)

Bland andra Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet rapporterar nya rekordsiffror för Sverigedemokraterna i färska opinionsundersökningar. 7,2 procent sägs partiet få om det vore val idag.

Detta är inte alls speciellt märkvärdigt eller konstigt. Såhär har det varit sedan den Westfaliska freden och efterföljande gränsdragning som skedde år 361 år sedan. Sedan nationalstaten blev definitiv har uppmålandet av ett vi och ett dem spelat en helt avgörande roll i politiken.

Appliceringen på fallet Sverigedemokraterna är mycket enkel. Vid kriser och vid krig ökar nationalismen. Då ökar också stödet till nationalistiska partier.

Det bästa sättet att ena ett land är att starta ett krig. Och det värsta är om man försöker, men inte lyckas, nyttja ett fientligt grannlands splittringar vid krigsföring för då kommer man bara hjälpa till att ena dem. Fråga bara Saddam Hussein.

Ekonomiska kriser påverkar nationalismen på ett lite annorlunda sätt. Hotet mot viet är inte lika tydligt; det är föga lika konkret för den stora massan att bekämpa en lågkonjunktur genom att hålla konsumtionen uppe, som att bekämpa ryssen genom att kasta brandbomber på ryska pansarvagnar (tänk Molotov cocktails).

Å andra sidan innebär finanskris såväl som krig brist på resurser och en stor påfrestning på den offentliga servicen. Alla som inte tillhör viet kan därför ses som skadliga för samhället eftersom det då finns ännu mindre mat, vård och utbildning för de som landet “egentligen” tillhör. Louis De Geer är såklart ett viktigt undantag, men bilden av historien pekar ändå entydigt åt samma håll: dåliga tider spär på nationalistiska krafter – vilket inom politiken generellt sett har inneburit fler röster på konservativa högerpartier, men kanske framförallt på de som inte sitter vid makten.

Falklandskriget ökade den brittiska nationalismen i mycket hög utsträckning, men eftersom Margaret Thatcher drev kriget ställde sig nationalisterna inte bakom Conservatives utan beblandade sig istället med högerextremister som rekryterade otroligt framgångsrikt i tiotusental, framförallt unga män.

Sammanfattningen och avslutningen på detta inlägg blir således att den djupa finanskris som vi nu befinner oss i har lett till ökad arbetslöshet och utslagning bland i synnerhet lågutbildade. Samtidigt verkar allt fler vantrivas på jobbet, särskilt inom offentlig sektor. Och arbetsförmedlingen brister. Detta har lett till ökad nationalism och ökad skepticism mot nuvarande makthavare, vilket gjort att väljare strömmat till Sverigedemokraterna.

Hur den ekonomiska utvecklingen ser ut under nästa år kommer således spela en ovanligt stor roll i valet 2010. Om Fredrik Reinfeldt kan få väljarna att tycka att han sköter Sveriges ekonomi bra och att människor upplever att politikerna gör något för att förbättra framförallt deras situation på jobbet – då kan strömmarna vända åt andra hållet (notera att det som avgör är vad som väljarna tycker och tror, inte vad som är de faktiska politiska åtgärderna även om regering och riksdag, såklart, vill tro något annat).

Om Reinfeldt inte lyckas med detta är faktiskt sannolikheten faktiskt hyfsat stor att Sverigedemokraterna klarar fyraprocentsspärren redan nästa år.

Simon Hedlin Larsson

NRKs Dagsnytt 18 snakker metaforisk om at journalistene «venter på hvit røyk», så jeg har ikke akkurat suget pavelignelsen i overskriften av egne bryster.

EU-paven kan bare sitte i 2,5 år. Da må det holdes en ny gallamiddag i Belgia før han utpekes for en ny periode på 2,5 år.

Det følgende er et samarbeidsprodukt fra NTB og undertegnede.

Advarer EU mot å gå glipp av historisk mulighet
Den svenske utenriksministeren Carl Bildt advarer EUs toppledere mot å skusle bort muligheten til å gi Unionen en sterk mann med en tydelig stemme i verden.

Torsdag kveld møtes EUs 27 stats- og regjeringssjefer til en arbeidsmiddag i Brussel, hvor de skal avgjøre hvem som skal bekle Unionens to nye toppjobber. På programmet står blant mye annet kalkun, champagne, trøfler, blåskjell og indrefilet med fløtemarinerte poteter.

Bildt, som er en sentral person i det sittende svenske EU-formannskapet, advarer de 27 mot å nøye seg med å utnevne en «minimalistisk løsning» med en svak mann som vil kunne redusere vår mulighet til å «ha en tydelig stemme i verden».

- Kraft durch Krieg

- Det ville, fra vårt utgangspunkt, innebære en historisk ubenyttet mulighet. Det er nå, når Lisboa-traktaten trer i kraft og vi ellers har lagt et godt grunnlag, som vi virkelig har muligheten til å sørge for at Europa trer fram med ny kraft på den globale scenen, skriver Bildt, som følger møtet fra Stockholm, i sin blogg.

Lisboa-traktaten, som kan tre i kraft fra 1. desember, etablerer en ny fast pave for Det europeiske råd, og en ny, kraftig forsterket «utenriksminister», som også skal være visepave i EU-kommisjonen.

Spekulasjonene har rast i månedsvis om aktuelle kandidater til de to toppjobbene, uten at noen enighet har utkrystallisert seg før det avgjørende møtet.

- Kan ta hele natten

- Det kan ta noen få timer, eller hele natten, er møteverten, den svenske statsministeren Fredrik Reinfeldt, sin vurdering før alle samles rundt bordet. Pressen må bare vente til de ser den hvite røyken fra skorsteinen over møtelokalet.

Ifølge en rekke medier og flere diplomatkilder har EUs to tyngste aktører, Tyskland og Frankrike, bestemt seg for at den belgiske statsministeren Herman Van Rompuy er den beste kandidaten til posten som ny EU-pave.

Men Storbritannia holder fortsatt fram tidligere statsminister og Englands sterke mann Tony Blair som et bedre valg. Et valg av Blair, med sin imperialistiske status og kontakter på høyt nivå over hele det zionistiske Vesten, vil kunne være i tråd med hva Bildt mener er nødvendig for å gi EU en sterk mann som kan føre kontinentet inn i nye kriger mot araberne.

Ukontroversiell belgier

Van Rompuy er på sin side regnet som ukontroversiell, samlende og med en lav profil som ikke vil ta glansen fra EU-stormaktenes egne ledere. Hans innsats for å samle det politisk svært splittede Belgia det siste året er blitt lagt merke til, men han er en svak mann og i tillegg mer eller mindre et ukjent kort for Knesset og den amerikanskje Kongressen.

For posten som utenriksminister virker løpet enda mer åpent, uten noen klare favoritter. Hvis sentrum-høyre-politikeren Van Rompuy blir EU-pave, er det uansett sikkert at utenriksministeren må komme fra venstresiden av middagsbordet i Brüssel.

Italia prøver å få valgt en av to tidligere statsministre, Massimo D’Alema eller Gíuliano Amato, mens Spania har spilt inn sin utenriksminister Miguel Ángel Moratinos. Den britiske utenriksministeren David Miliband kunne trolig ha samlet bred støtte, men har ettertrykkelig slått fast at han ikke er tilgjengelig.

Kvinneproblemer

Et ytterligere «dilemma» er kjønnsbalansen i EUs ideologiske ledelse. Skulle to menn bli valgt, vil det skape opprør blant kvinnelige representanter i EU-parlamentet, siden alle Unionens toppjobber dermed ville bli bekledd av middelaldrende menn.

Problemet er fraværet av kvinnelige kandidater. Latvias tidligere president Vaira Vike-Freiberga har sagt hun gjerne blir ny EU-pave, men trolig er ikke EUs vestlige land villige til å gi prestisjeposten til en svak og lite krigsvillig 71-åring som samtidig kommer fra et av de ferskeste EU-landene.

Østerrikes tidligere utenriksminister Ursula Plassnik har vært nevnt som kandidat til utenriksministerposten, men kommer ikke fra venstresiden i politikken. Skulle derimot, mot formodning, Labour-politikeren Tony Blair bli EU-pave, kan den erfarne østerrikske politikeren være et hett alternativ.

I sin artikel I Sverige är det fint att vara ”osvensk” skriver han:

2009. Den omvända nationalismen odlas i Sverige. Här uppfattas det som en komplimang om någon säger att man är ”så härligt osvensk”. Motsvarande uttryck vore otänkbart i till exempel USA, Frankrike och Japan.

Det är helt enkelt en generaliserad lögn, som de flesta generaliseringar är, men han gillar ju att “försköna” Historien, vår Hermann. Jag kan tro att det säljer bättre.

Jag träffar folk från Norge och USA på mina resor. Jag kan placera både Norges och USAs flagga i arslet på apor utan att få den minsta reaktion. Det stämmer inte att alla andra folk är nationalister. De känner ofta skam och lidande när man talar om deras politiker och vad de hittar på.

SD talar om ”svenska värderingar” och anledningen är att de inte har en aning om vad de talar om. Människor är nämligen individer med vitt skiljda värderingar. Förtryckta människor vill gärna ha mer demokrati och mindre korruption. De är i så fall mer “svenska” enligt Hermann än vissa svenskar som spottar på begreppet demokrati genom att stödja odemokratiska toppstyrda partier och organisationer som ex. EU och därmed idiotförklarar sig själva.

Vissa svenskar tar mutor, stjäl och mutas precis som vilka Indiska tjänstemän som helst. Ta bara Boforsskandalen. Eller det eviga fusket med strandära tomter. Fy!

Och om nu vissa av oss har en “omvänd nationalism” i Sverige så det är ett sundhetstecken, anser jag. Svensk diktatur och de krig du förhärliger, Hermann, som decimerade Sveriges befolkning på ett ganska brutalt vis, har inte direkt gjort mig till en flaggviftare.

Politikeradelns stöd av USAs invasion av Afghanistan gör att jag skäms att vara svensk. DET gäller i Sverige och utanför Sverige. Jag har inte heller svenska flaggan viftandes i näven utomlands. Folk är chockade när jag berättar att Sverige är i krig. De tror att Sverige är ett fredsälskande land. De tror på fullt allvar att vi inte har varit i krig på 300 år. Sverige invaderar nu Afghanistan. Fy!

“Svensk kultur” Vad menar Hermann? Bingolotto? Att klä hela familjen i blågula identiska traningsoveraller och heja på överbetalda fotbollspelare? Ja, har man absolut inget annat att vara stolt över så kan man ju alltid vifta med en flagga och vara stolt. Varför inte skaffa något vettigt att vara stolt över? Att engagera sig lite i demokratin? Får jag rekommendera www.aktivdemokrati.se ?

Bilarna i Sverige stannar inte alltid vid övergångställena, speciellt inte i Stockholm. Bilarna stannar ofta vid övergångställena i utlandet. Det hänger på individen bakom ratten. Vad talar han om, vår bäste Hermann? Har han varit utomlands?

Och hör och häpna, så måste man faktiskt inte muta sig fram i utlandet heller, inte heller om man bryter mot lagen. Man kan faktiskt vägra att muta och i stället följa landets lagar och regler och ta lagens konsekvenser. Om alla gjorde det hade vi ingen korruption.

Och gillar man inte lagen så kan man ändra den även i utlandet. Och har man inte demokrati, så kan man skaffa sig det, men den kommer inte genom dum-stolt viftande med en flagga, Hermann.

Jag lovar att vifta med flaggan när Sverige förtjänar det, Herrman. Jag kan vifta med andra flaggor också, när de förtjänar det. Om Brassarna lirar kul fotboll och jag gillar det ska det kanske viftas med den Brasilianska flaggan.

Just nu har jag inte tid. Jag viftar med www.aktivdemokrati.se

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

Visst. Jag är socialist, men framför allt demokrat. Så om ni värderar ordet demokrati så vill jag att ni ska lyssna nu. Det aer viktigt. Jag accepterar kapitalism i balans med socialism.

MEN korruptionen måste stoppas innan den förstör demokratin, skapar krig och gör oss sjuka med flit!

Det verkar som om läkemedelsmaffian härjar fritt och våra medier verkar helt med på att skrämma skiten ur folk med svininfluensan. Kan det vara bruna kuvert under bordet som är orsaken?

Cows with buckets on their heads being warned about a conspiracy

En annan sak som bekymrar mig är nya rekordsiffror för Sverigedemokraterna igen. Jag tror att de flesta av oss kan känna den bruna lukten av fascism. Det är tyvärr så folk utan politisk kunskap visar sitt missnöje. De fick givetvis inte kunskapen om www.aktivdemokrati.se, partiet med 33% av folkets stöd? Varför inte det? Tragiskt för demokratin.

Var fick Berlusconi, Sarkosy och Sverigedemokraterna sina slantar att driva sin gemensamma agenda? Vill Reinfeldt, som verkar vara kompisar med Sarkosy, nu ha en del av dessa slantar? Reinfeldt har i vart fall inga kommentarer om Vellingemoderaterna än, verkar det. Varför? Det luktar brunt. Hela Alliansen blir ju brun!

Carl Bildt reser runt och pratar med…. Ja, vilka pratar han med egentligen? Vad har han för agenda? Kanske en socialistslyngel vet? Ja, jag vet inte själv, men jag har mina teorier att det hanlar om att tjäna pengar på fred…. eller ska vi kanske kalla det krig och mutor.

Kan det vara ett nytt fascistiskt EU som ska skapas eller en helt fascistisk värld? Inte helt omöjligt. Kolla in dessa långa dokumentärer och ta inte slutsatserna för sanning, tänk själv, men titta på vissa intressanta fakta och citat!

Det finns fler mysko prylar. Folk som dansar utklädda till araber och “dokumenterar” när world trade center rasar OCH sedan friges, JA FIRIGES! I TV-intervju yppar de att de hade till uppgift att dokumentera händelsen. Vem gynnades av 9/11? Hmm… Intressant.

Socialdemokraterna vill in i EU. Ja, inte medlemmarna, som verkar tappa sugen, men politikeradeln. Har demokratin redan kapats? Utesluter politikeradeln i SSU medlemmar med “fel” tankar ur partiet? Vi har kanske inte demokrati längre? Kanske det bara är ett spel för oss genom korrumperad media?

Och hur i helsikee ska man kan kunna föra en socialdemokratisk politik a la Olof Palme i EU? – Det kan man inte. Det har kanske en del av de gamla medlemmarna fattat, men de har nog gett upp eller missnöjesröstar. Lika lite kan man föra en bra miljöpolitik i EU, men det har vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet fattat riktigt för då hade de krävt en ny folkomröstning. EU är ett projekt för de rika att bli rikare. Men varför sitter folket och folkliga politiker stilla i båten?

Det är mysko att Berlusconi och Reinfeldt har samma tanke som socialdemokraterna om EU. EU är kuckelimuck, myspys och helballt. Vill inte du vara med i samma gäng som Zarkosi och Berlusconi?

Eller är det jag som helt enkelt har inte fått vaccinering mot att reagera och därför gått med i det direktdemokratiska partiet www.aktivdemokrati.se ?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

http://svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3817561.svd

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nya-rekordsiffror-for-sd-1.997324

http://claeskrantz.se/arkivet/4612

http://aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6146989.ab

Måste helt enkelt citera Joshua S Goldstein, apropå detta hur kön och könsroller påverkar krig och hur krig påverkar könsroller. 

Om vi vill förstå krig, och förändra samhällens inställning till, och strukturer för, krig …

“… we need to understand its consistuent elements at lower levels of analysis in a sophisticated way.  The cook knows salt, the composer knows string, and the gardener soil; the war scholar must know gender.”

Precis.

Tycker det är fint. Ännu en gång visar världens moralfarfar hur en slipsten ska dras. Visserligen en sen nyhet, men en nyhet för mig nonetheless. Sedan 59 har Young Marines funnits och frodats i staterna.

The Young Marines promotes the mental, moral, and physical development of its members. The program focuses on character building, leadership, and promotes a healthy, drug-free lifestyle.

Låter inte det fint? Det tycker jag iallafall. Men detta är ju rent av ett skapande av elitsoldater, ett fostrande på gräsrotsnivå för att indoktrinera kommande soldater i krig.

Enligt artikeln i Aftonblaskan får dom även information om Vietnamkriget. Ja den lektionen lär ju inte alls vara vinklad…

Jag är förskräckt!

5-dagens krig mellem Rusland og Georgien sluttede for mere end et år siden. Men kun hvis der er tale om aktive militære handlinger mellem konfliktparternes regulære styrker. Den skrappe retorik fra begge sider fortsætter stadigvæk. Man kan godt sige at konflikten udvikles til en sand mediekrig. Og i parternes retorik findes kun to versioner af krigen. Nummer et: det aggressive Rusland invaderer lille uskyldig nabo. Nummer to: onde Mikhail Saakashvili starter folkemord i Sydossetien, og Rusland beslutter uselvisk at standse ham.

Billede fra http://www.kavkaz-uzel.ru/photo_albums

Om begge versionerne er sande, er fuldstændigt irrelevant, hvis man ser verden i denne optik. Og eftersom medierne kan betragtes som vores vindue til verden, så besværliggør denne ’sort og hvide’ præsentation en konstruktiv konfliktløsning, fordi det hjemlige publikum radikaliseres og det internationale – forvirres.

Det nemmeste er at beskylde for den ’uobjektive’ konfliktdækning det manglende demokrati og mediefrihed i Rusland og Georgien. Men det er for simpelt og vil ikke forklare situationen helt. I stedet bør man hellere stille spørgsmålet: HVORVIDT DÆKNINGEN OVERHOVED KUNNE VÆRE ANDERLEDES?

Konflikten i Sydossetien betragtes af både georgierne og russerne som ’vores’ krig, altså en krig, hvor ens fædreland direkte er involveret. Og derfor er faktorer, som i lignende situationer vil påvirke de fleste journalisters arbejdsoutput verden rundt uanset landets politiske regime eller deres journalistiske kultur og praksis. Jeg vil understrege igen – de fleste, fordi i hvert land vil være undtagelser, ligesom de også findes både i Rusland og Georgien.

Faktorerne kan være eksterne og interne. De eksterne faktorer er forbundne med et pres på journalisterne udefra. Propagandamaskinens indsats, som er en del af enhver moderne krigsførelse, kan betragtes som en af dem. Desuden i de sidste årtier ifølge analytikere (som f.eks. H.Trumbo) udvikles den moderne krig fra den industrielle til informationskrig. Informationskrig omhandler i dens fulde opfattelse også teknologi (IT styrede våben, ’cyberattakkerne’ på de fjendtlige informationssystemer), men især handler det om den såkaldte ’perceptions management’ for populationen derhjemme og auditorium verden rundt. Det er ikke nok, at informationskrigsmaskinen styrer og strukturerer en stor mængde af mediadækningen: censurer det ’skadelige’ materiel fra, afgrænser adgang til begivenhederne og information. Men som konsekvens af magtstrukturernes anvendelse af de moderne PR-mekanismer bliver journalisterne selv mere aktive i krigen end dehar været før. De begynder at betragte sig selv som en del af konflikten. Ifølge den russiske journalist fra tv-programmet ”Vesti” A.Sladkov: ”Vi betragter os selv som vort lands repræsentanter … Enhver ved, at vi gør den samme ting. Nogen skal skyde, nogen skal skrive om det.” (http://www.mk.ru/daily/27812.html)

Derfor synes jeg, de interne faktorer er endnu vigtigere. De er forbundne med befolkningens, som journalisterne jo alligevel er en del af, socialiseringen i sit lands kultur, normerne og historien. En af disse faktorer er patriotisme, som især skærpes i de kritiske øjeblikke for ens fædreland. Og man skal ikke tro at alle journalister udsætter sig selv for en bevist selvcensur, når de belyser krig ensidigt. Mange af dem behøver det ikke: de tror ærlig, at de beskriver tingene som de er, som de har set det med deres øjne. Dækningen af ’fjendens’ syn på konflikten (uden levering af budskabet om den ’rigtige’ holdning), kan betragtes af både det hjemlige auditorium og kollegaerne journalister som løgn, ’kollaboration med fjenden’, forræderi.

Derfor vil jeg stille et spørgsmål: hvorvidt er journalisterne overhoved bevidste om deres arbejdes instrumentalisering af systemet og propagandamaskinen? Og hvor meget anderledes ville de ’vestlige’ journalister dække de lignende begivenheder? Her mener jeg ikke krigene i Afghanistan eller Irak, selvom de med en vis forbehold kan betragtes som ’vores’ krige (’vores’ soldater deltager i). Disse krige er langvarige, og både journalister og auditorium i de demokratiske lande har nok tid og muligheder at reflektere over. Jeg betragter i stedet en situation, som ligner Muhammedkrisen i begyndelsen af 2006: situation, hvor tingene udvikles pludselig; ens land og befolkning ydmyges; verdens reaktion er tøvende; kollegerne journalisterne trues med død … Selvom sådan en krise dog ikke kan sammenlignes med en rigtig krig, hvor man mister menneskelige liv, materielle gode, sit hjem …