Franz Nauschnigg, Leiter der Abteilung für Integrationsangelegenheiten und Internationale Finanzorganisationen der Österreichischen Nationalbank, im Gespräch mit GLOBAL VIEW über die G-20, Krisen und warum wir ein neues Bretton-Woods brauchen.
Interview von Thomas Tödtling

Durch die Wirtschafts- und Finanzkrise hat Global Governance, insbesondere im ökonomischen Bereich an Bedeutung gewonnen. Glauben Sie, dass die G-20 das Potential haben als Reformer auf dieser Ebene tätig zu sein?

Im Zuge der Finanzkrise haben die G-20 durchaus an Bedeutung gewonnen. Sie haben eine sehr bedeutende Rolle bei der Bewältigung der Finanzkrise gespielt. Aus unserer Sicht war die Entscheidung der G-20 Anfang April 2009 zur Erhöhung der Finanzen des IWF zentral.

Damals wurde von den G-20 beschlossen die Finanzen des IWF von 250 Milliarden auf 750 Milliarden USD zu erhöhen. Das hat auch dazu geführt, dass die Stabilisierung von Zentral- und Osteuropa gelungen ist. Aufgrund des Beschlusses und der Entscheidung des Europäischen Rates im März 2009, die Zahlungsbilanzhilfe auf 50 Milliarden EUR zu erhöhen sowie dem IWF 75 Milliarden EUR zur Vefügung zu stellen, konnte es gelingen.

Diese 75 Milliarden EUR haben damals ungefähr 100 Milliarden USD entsprochen. Nachdem Japan sich bereit erkärt hatte, dem IWF ebenfalls 100 Milliarden USD zur Verfügung zu stellen, hat das die USA unter Druck gebracht und dazu geführt, dass diese auch 100 Milliarden USD bereitstellten. Das war die Voraussetzung für die Aufstockung der Mittel des IWF durch die G-20.

Kritiker behaupten, in den G-20 seien zu viele Akteure mit zu unterschiedlichen Interessen vereint, sodass effiziente Entscheidungen in diesem Rahmen gar nicht möglich seien.

Es sind in der Finanzkrise sehr rasche und effiziente Entscheidungen gefallen, die insbesondere für Zentral-und Osteuropa sehr wichtig waren. Auch für Österreich, da wir eine sehr starke Exposure in diesen Ländern hatten – vor allem durch die österreichischen Banken.

Die Entscheidungen von G-20 und EU haben dazu geführt, dass der Preis für das Risiko in diesen Ländern stark gesunken ist. Es kann also gesagt werden: G-20, EU und IWF haben Osteuropa gerettet.

In der Diskussion wird immer wieder das Modell der G-4 mit den USA, der EU, China und Japan eingebracht. Wäre diese Konstellation im Bereich der Finanzmarktregulierung nicht effizienter?

Das wären die substanziellen Player in Wechselkursfragen mit den wichtigsten Währungen und den größten Problemen. Die Österreichische Nationalbank ist dafür, dass es beispielsweise im IWF eine Euroraum Constituency gibt, sodass der Euroraum mit einer Stimme spricht.

Auf der Homepage der britischen G-20 Präsidentschaft sind Punkte wie die Verhinderung von Protektionsimus, Unterstützung der Länder des Südens, Bekämpfung des Klimawandels zu finden. Ist bei dieser Breite an Themen, derer sich die G-20 annehmen, nicht ein wenig Wunschdenken dabei?

Es sind zweifellos große Herausforderungen in einem breiten Spektrum. Die Frage ist, in wie weit das alles umgesetzt werden kann. Die G-20 waren sehr effektiv in der Krise. Es wird abzuwarten sein, wie effektiv sie dann sind, wenn man nicht mehr die Krise hat, in der alles sehr stark fokussiert wurde und in der rasch reagiert werden musste.

Ich glaube, das Zentralste, was diese Krise von der Krise in den 1930ern unterscheidet, ist die Aufrechterhaltung der internationalen Kooperation, während 1930 Abschottung und Nationalismus herrschte. Außerdem hat man sich in dieser Krise für expansive Geld- und Fiskalpolitiken und die Unterstützung des Finanzsektors entschieden. Das war eine sehr wichtige Funktion der G-20.

Der britische Premierminister Gordon Brown hat eine Einbindung der Banken in die Finanzierung der Krisenpakete vorgeschlagen. Das wurde von den USA und Kanada abgelehnt. Fehlt der Druck zu reformieren?

Brown hat mehrere Maßnahmen vorgeschlagen. Die Einführung einer Transaktionssteuer wurde inbesondere von den USA abgelehnt, aber von anderen, wie Frankreich, unterstützt. Die österreichische Regierung hat sich im Übrigen auch für eine solche Abgabe ausgesprochen.

Glauben Sie, dass eine Transaktionssteuer in absehbarer Zeit Realität wird?

Solange die USA, die 20% der Weltwirtschaft und die wichtigsten Finanzzentren auf sich vereint, das ablehnt, wird es schwierig sein, das international durchzusetzen. Aber es könnte eventuell auf europäischer Ebene umgesetzt werden.

Dann müsste man sich aber überlegen, wie man den Markt vor Wettbewerbsungleichgewichten schützt. Ich habe dazu vor einiger Zeit eine Steueroasentransaktionsteuer vorgeschlagen.

In das G-20 Treffen in Pittsburgh im September 2009 wurden große Erwartungen gesetzt. Hat Pittsburgh das gebracht, was erwartet werden durfte oder ist es hinter den Erwartungen zurückgeblieben?

Ich glaube schon, dass Pittsburgh ein Fortschritt war. Manchmal sind die Erwartungen aber zu groß. Die internationale Zusammenarbeit in der Krisenbewältigung war aber durchaus effektiv.

Es kann der Eindruck gewonnen werden, dass der Druck und die Dynamik für Reformen, besonders im Bankensektor, nachlässt. Täuscht das?

Das ist ein generelles Problem bei Krisen. In der Krise gibt es immer sehr große Ambitionen, aber je weiter sie weg ist, desto weniger wird im Endeffekt geändert. Dieses Phänomen kann bei den Krisen der letzten Jahre sehr gut mitverfolgt werden. Beispielsweise bei der Lateinamerika-Krise, wo vieles angekündigt, aber wenig umgesetzt wurde.

Genauso bei der Asien-Krise 1997. Es gibt eine Ausnahme und zwar nach der Weltwirtschaftskrise. In den 1940ern kam es zu Treffen, die, aufbauend auf den Vorschlägen von Keynes, das Bretton-Woods System geschaffen haben. Es hat bis 1971 Finanzkrisen im Wesentlichen verhindert, weil der Finanzsektor sehr stark reguliert wurde.

Die Gegenbewegung sah dann den Staat als Problem und eine zentrale Erkenntnis von Keynes wurde vergessen. Nämlich, dass der Finanzsektor in sich instabil ist.

Ist ein zweites Bretton-Woods notwendig?

Ja. Ich glaube, wir bräuchten ein zweites Bretton-Woods. Wir sind davon aber weit entfernt. Das scheitert am Widerstand größerer Player.

Das heißt die Saat für die nächste, möglicherweise größere Krise ist schon gesät?

Wenn wir den Finanzsektor nicht ensprechend stark und effektiv regulieren, wird es wieder eine Krise geben.

Vielen Dank für das Gespräch!

Dieses Interview mit Franz Nauschnigg wurde von Thomas Tödtling für das Magazin GLOBAL VIEW im November 2009 durchgeführt.

Socialbidragen ökar kraftigt….stora svarta rubriker i dag….

Vad är förklaringen? Är det bara en naturlig följd av den ekonomiska krisen?

Rapporterna om ökade socialbidragskostnader har haglat in från kommunerna under det senaste året. Till och med regeringen själv räknar kallt med att socialbidragen ökar med 50 procent fram till 2012 (vi har snart nått halvvägs). Inte så konstigt – de har själva bäddat för situationen.

För, samtidigt som socialbidragen ökar kraftigt minskar utgifterna för sjukförsäkringen och utgifterna för a-kassan är långt mindre än de borde vara – med tanke på den höga arbetslösheten.

Enligt kommunerna finns det två orsaker som ökar pressen på socialkontoren (förutom finanskrisen TV4);

• Förändringarna i sjukförsäkringen (svarar 84,4 % av kommunerna)

• Fler arbetslösa har inte rätt till a-kassa (svarar 75,8 % av kommunerna)

Så här säger en av de som jobbar ute i kommunerna. DN, maj 2009 – Det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer;

Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör att socialkontoren får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag. En sådan grupp är ensamstående mellan 40 och 59 år som mist sin sjukersättning från Försäkringskassan.

– Många av dem är inte alls redo att söka jobb. Socialbidraget blir som någon sorts sjukersättning fast från oss i stället, säger Anna Danielsson, chef för individ- och familjeomsorgen i Sandviken.

Men även kommunerna blir allt mer restriktiva med att ge socialhjälp när kostnaderna ökar kraftigt. Den allra sista utposten för sjuka och arbetslösa har  blivit att vända sig till kyrkan eller andra välgörenhetsorganisationer.

Citat Kyrkans Tidning (via Martin Moberg);

Man ser en ”smygande ökning” av hjälpsökande till kyrkan men framför allt att utsatta grupper får svårare att få hjälp av samhället. – Socialtjänsten har blivit betydligt hårdare i sin tillämpning av socialtjänstlagen, säger Lena Ljungström, diakon.

(…)

Det är många arbetslösa, också yngre personer, som numera söker sig till församlingen för att få mat och stöd. En annan grupp är sjukskrivna som förklarats friska av läkare men som inte är förmögna att söka ett arbete och är psykiskt sköra. – Vi kan hjälpa till med matkassar, sedan handlar det mycket om att stötta människor i kontakten med myndigheter, hjälpa till att överklaga ett avslag från socialtjänsten till exempel.

(….)

Hårdare regler kring sjukskrivning och en ökad arbetslöshet är några av orsakerna till ökningen av hjälpsökande som lyfts fram.

Regeringen har med sin medvetna politik skapat det samhälle vi nu ser växa fram. Det är hårt, kallt och inhumant – där sjuka och arbetslösa inte längre räknas in som fullvärdiga medborgare. Det som alliansens företrädare ständigt hävdar – att sjuka och arbetslösa går på “bidrag” – har nu blivit en realitet för allt fler….

Socialbidrag och nådegåvor ersätter socialförsäkringarna i alliansens Sverige.

*

Läs om de Rödgrönas alternativ!

Rödgrön.se – En dörr in

*

Press; SvD1, Sydsvenskan, SvT, NSD- A-kassan var inte problemet,

Bloggat; Högbergs tankar, Martin Moberg, Esbati, In your face, Jobboutvecklingsg., Peter Andersson, Utredarna, Lasses blogg

Mer progressiva bloggar – Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialbidrag, välfärd, regeringen, a-kassan, orättvisor

intressant.se

Für einen November ist es derzeit bei uns in Österreich sehr, sehr warm. Ich merke, wie die Sonne, die meist noch wärmt, gut tut, im Vergleich zum Nebel, den wir heuer auch schon hatten. Auch wenn’s also kein “typischer November” ist, stelle ich weiterhin meine “Novembermeditationen” vom Jahr 2007 hier vor, heute Teil 3:

Je weiter der Sommer und dann der Herbst fortschreitet, desto früher beginnt es, dunkel zu werden. Und dann ganz plötzlich mit der Zeitumstellung. Mit einem Mal merke ich Jahr für Jahr, dass es jetzt endgültig bald Winter wird, dass die dunkle Jahreszeit angebrochen ist. Die Nächte dauern immer länger.

Nacht – es wird finster …

Nacht – die Dunkelheit legt sich über die Landschaft und über die Lebewesen, zumindest dort, wo wir Menschen uns nicht mit künstlichem Licht dagegen auflehnen.

Nacht – nichts ist mehr sichtbar, alles ist hinter einer schwarzen Wand wie verschluckt vom Nichts.

Die Nacht – sie fordert uns auf, uns schlafen zu legen, zu vertrauen, dass die Dunkelheit nicht ewig dauert.

Die Nacht – sie fordert uns auf, darauf zu vertrauen, dass diejenigen, die es für ihre Umtriebe gern dunkel haben, nicht das letzte Wort behalten.

Die Nacht – sie ist auch Metapher für das Dunkle in uns selbst, die Abgründe, die sich in jedem und jeder einmal auftun, die Ausweglosigkeit, die langsam kommen aber auch ganz plötzlich über einen hereinbrechen kann.

***

Menschen (wie du und ich) stoßen in ihrem Leben immer wieder auf Schwierigkeiten, kleine wie größere und manchmal auch gewaltige Schwierigkeiten. … Oft sind es Situationen, mit denen wir nicht umgehen können. Sei es in der Partnerschaft, im Beruf, seien es Krankheit – oder Tod eines Freundes, einer Angehörigen …

Krisen, Lebenskrisen können entstehen. Ich traue mir fast zu sagen, jede und jeder hat zumindest einmal im Leben schon eine tiefe innere Krise erlebt oder erlebt sie gerade.

Wenn uns alles dunkel und sinnlos erscheint, befinden wir uns in einer „Nacht“. Eine solche Nacht ist die größte Herausforderung, die uns das Leben stellen kann.

Oder wir erleben uns selbst als Nacht. Dunkle Seiten tauchen in uns auf, Eigenschaften, Umgangsweisen, die uns vielleicht noch unbekannt waren, dunkle, düstere Gedanken … Sie tauchen auf und machen uns Probleme … Wir erleben die Nacht in uns …

Habe ich schon einmal Krisen durchlebt, in denen alles dunkel wurde? Oder haben meine dunklen Seiten in meinem Innersten mir zu schaffen gemacht, mir Angst gemacht?

Wo ging ich schon einmal durch die Nacht? Was ist an Gefühlen da, wenn ich daran zurückdenke? Wie bin ich herausgekommen?

Gehe ich gerade durch eine Nacht? Sehe ich noch Licht?

***

Andererseits ist die Nacht, zumindest in der Mystik, auch ein kräftiges Symbol für Erfahrungen, die im Dunkeln ihren Ausgang nehmen, aber dann zu tieferen inneren Reifeprozessen führen, oder zu einer innigen Nähe Gottes.

Einer von denen, die sich intensiv mit der Erfahrung der Nacht auseinandergesetzt haben, war Johannes vom Kreuz. „Die dunkle Nacht“, wie er es nennt, „bezeichnet jene schmerzlichen Lebensphasen, in denen der Mensch scheinbar Gott nicht mehr „erfährt“. Gerade in solchen Zeiten kann er lernen, herzugeben und loszulassen, was sich in seiner „Frömmigkeit“ und in seinem Denken und Empfinden Gott und der Welt gegenüber als zu eng und zu unzulänglich erweist, …“1.

Die „dunkle Nacht“ ist für ihn Zeichen der tiefsten Zuwendung Gottes zu uns, ein Zeichen dafür, dass Gott uns zu größerer innerer Reife führen will, und gleichzeitig Herausforderung an uns selbst, mit der inneren Leere, der Trockenheit in uns, die die Nacht mit sich bringt, und mit der scheinbaren Gottferne umgehen zu lernen.

1 Johannes vom Kreuz. Die dunkle Nacht. Vollständige Neuübersetzung, hg.v. U. Dobhan OCD u.a. (Herder Spektrum 4374), Freiburg 1995, 15 (in der „Einführung“).

In China, … growth that is sustainable will require a very substantial shift from external to domestic demand, from an investment and export-intensive growth to growth led by consumption.

Timothy Geithner

Det är alltså hållbarare att slösa än att spara. Jonathan Swift hade inte kunnat säga det bättre än finansminister Geithner.

Absurditeter

I dagens huvudledare i DN uppvisar man en ofta skådad förmåga att babbla helt osammanhängande. Å ena sidan tycker de att Riksbankens och regeringens expansiva ekonomiska politik är rätt och riktig och ett bra svar på den ekonomiska krisen. Å andra sidan är det en farlig väg som kan leda till bubblor. Ytterligare å andra sidan är det den enda vägen… Ser de inte vad det är de beskriver? Det är ju konjukturcykeln för bövelen!

Kul som lek

Ledarartikeln konstaterar om lågräntepolitiken:

Låntagare gynnas medan sparare missgynnas, vilket knappast är önskvärt ur samhällsekonomisk synvinkel.

Ändå förespråkar alltså samma skribent denna politik. Eller är det olika skribenter som skrivit artikeln kanske? Det blir som en sådan där “rolig” gubbe man kan roa sig med att rita tillsammans. Jag ritar huvudet och viker undan det, du ritar överkroppen, någon tredje person ritar överbenen och nästa person får rita fötterna. När man vecklar upp det får man tillsammans sig ett gott skratt. Skillnaden är väl att när man vecklar ut DN:s ledarartikel vill man helst gråta. Lyss:

Utlåningstakten till hushållen … driver upp priserna på bostadsmarknaden … Samtidigt ökar arbetslösheten medan ekonomin i sin helhet krymper. Det tyder på att en bostadsbubbla kan vara på väg att växa till.

(Min kursivering) Jag tror att det enda som skulle kunna få DN att säga att det är en bubbla är när den tydligt har brustit. Innan dess kan det på sin höjd tyda på det. På sin allra höjd.

Räntan är det i särklass viktigaste priset som finns på marknaden. Det är ju priset för att köpa något nu i stället för sen (sen, när man sparat ihop till det). Priset styr investeringsvalen hos marknadens aktörer. DN tycker:

I en marknadsekonomi är prisfluktuationer ett naturligt inslag.

Mmkay… Den dörren behövde tydligen sparkas in. Det blir tydligt varför strax. Dessa prisfluktuationer tycker DN inte skall gälla räntan, det priset är för viktigt att överlämna till marknaden att bestämma. Den logiska slutsatsen är att tidningen, som påstår sig vara Liberal, inte tycker marknadsekonomi är en toppenidé. Bättre då med centrala planerare som väntas kunna ta hänsyn till precis allt och reglera fram en stabil ekonomi med artificiella räntor och tvångsmedel. Det har aldrig någonsin fungerat förut, men antagligen är dagens planerare mycket bättre än de som tidigare försökt.

Det här med att ha alla pusselbitar för att kunna förstå att det är den centrala planeringen av ekonomin som orsakar både bubblor och kriser samtidigt som man vägrar sätta ihop pusslet är oerhört suspekt. Är de dumma i huvudet där på DN:S ledarredaktion? Antagligen inte. Är de onda? Nja, jag tvivlar på det. Vad är det då? Religion? Tillber de Keynes så hårt att skygglapparna inte går att ta loss längre? Det börjar brännas! Kanske är det en kombination? Lite halvkorkade, inte med alldeles, alldeles rent mjöl i påsen samt okritiskt förlästa på fullkomligt idiotiska ekonomiska teorier.

Finansminister Anders Borg talade i går om att Sverige nu är på väg ut ur krisen. Samtidigt varnade Borg för att “allt för tidigt dra tillbaka stimulansåtgärderna”.

Man kan gott fråga sig – vilka stimulansåtgärder?

• Menar Anders Borg pengarna till kommunerna som skulle gå till “välfärdens kärna” men som till störta delen kommer att gå till ökade kostnader för kommunernas försörjningsstöd på grund av att allt fler försäkringslösa tvingas söka socialbidrag?

• Eller menar Borg de förslag som har presenterats som “stora satsningarna”, men som i själva verkat har varit små minimala återställare, misslyckade satsningar på “jobbcoacher” och nödvändiga utgifter som en följd av arbetslösheten och försämringarna i a-kassan?

Finansministern har å ena sidan upprepat sina dubbla budskap om “sparsamhet” och  “återhållsamhet” och kategoriskt avvisat “krav på stimulanser” samtidigt som han har berömt sig av att Sverige skulle föra “världens mest expansiva krispolitik”. I själva verket har Sverige legat under genomsnittet när det gäller stimulanser och i EU botten när det gäller jobben. Kritikerna och experterna har varit eniga – stimulanserna har varit för små och kommit för sent.

Den enda riktigt stora satsningen har – mitt under krisen – varit att låna till ytterligare skattesänkningar för de som är friska och har jobb. Satsningar som borde ha gjorts på eftersatta infrastrukturprojekt, miljö, välfärd, utbildning etc. har till största delen uteblivit. I uppgången åker nu regeringen snålskjuts på övriga världens expansiva krispolitik och industristöd.

Men, det räcker inte. Inte för de 60 000 inom välfärdssektorn som blir av med jobbet och de konsekvenser det får. Inte för alla de tiotusentals sjuka som nu kastas ut från försäkringen till en oviss framtid. Inte för alla de arbetslösa som inte får någon annan hjälp än hypnos och “heja, heja” av regeringens misslyckade jobbcoacher.

Regeringens medvetna nedmontering av socialförsäkringarna och passiva krispolitik har skapat en socialkris mitt i finanskrisen. Det kan ingen uppgång i världsekonomin förändra. Det som behövs är en helt annan politik.

På bonusfronten intet nytt – Anders Borg fortsatte i går sitt populistiska och  högljudda skällande på bankernas bonusar. Fakta är att regeringen själva några månader innan krisen uppmuntrade till obegränsade bonusar i statens egna företag. Nyligen hyllade dessutom statsminister Reinfeldt ett G20-dokument som uppmanade bankerna att ta ut mer bonusar – samtidigt som han presenterade uppgörelsen med orden”nu sprack bonusbubblan“.

Dubbla budskap, populistiskt retorik och tomma ord fortsätter alltså att känneteckna regeringens misslyckade kris-, välfärds- och jobb-politik….

*

Till sist…

Psykologen Lars Folke bemöter i dag på AB debatt Lars Munkhammars hyllning till kapitalismen.

Citat;

År 1900 var inkomsten i de rikaste länderna tio gånger så hög som i de fattigaste – vid millennieskiftet var den 60 gånger så hög. Och att somliga är glada för smulorna från de rikas bort är ett dåligt argument.

Men det handlar inte bara om pengar – det handlar framför allt om moral och etiska principer. Ska den som är ”stark”, smart och bra på att ta för sig få leva i överflöd och de som saknar dessa egenskaper få klara sig bäst de kan – ”leva på smulorna”? Det kallas djungelns lag. Så långt har vi alltså kommit i vår så kallade civilisation.

Eller ska vi tro på principer som solidaritet och medkänsla, rättvisa och jämlikhet? Det finns en viktig psykologisk aspekt: Vad gör den ohejdade kapitalismen med våra psyken, våra själar?

Konkurrens och tävlan är ju inbyggt i kapitalismen: Det är inte du och jag, utan du eller jag. Människor betraktas och behandlas som objekt för vinning.

…

*
Tidigare bloggposter;
Veckans värstingar och lögner, Storsatsningar = PR-trick och bluffsiffror

Bra Bloggar; Stockholmsvänstern om apoteken,  Eva Lena om torskar, Smärtbloggen om sjukskrivningsreglernas konsekvenser, Renées ruta om jobbcoacher, Mer eller mindre bara ord om hatet, Utredarna om arbete och sjukdom, HBT-sossen om kärnkraft

Mer progressiva bloggar – Netroots

Mer press; AB Det är jobb som saknas, AB Fripassageraren Borg, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, AB debatt

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, ekonomi, regeringen, anders borg, krisen, kapitalismen

intressant.se

”- Miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna” sa Fredrik Reinfeldt under politikerveckan i Almedalen 2006. Då var det “utanförskapet” och “massarbetslösheten” som var gällde. Allt handlade om “jobb,jobb,jobb”.

I dag är det knäpptyst från Reinfeldts håll när det gäller både “utanförskapet”, “massarbetslösheten” och jobben.

Istället far den nymoderata statsministern världen runt som en nyfrälst, men innehållslös, miljöprofet. På hemmaplan är det tyst om både jobb, “utanförskapet” och “massarbetslösheten”.  Journalisterna ställer inga frågor, istället berömmer man och hyllar statsministern för hans “ledarskap” och “miljöengagemang”.

Men, vart tog kärnfrågorna i valet 2006 vägen….

Varför är du så tyst om “utanförskapet”, Fredrik?

För det första - “utanförskapet” (enligt den nymoderata definitionen) ökar och kommer enligt Riksdagens Utredningstjänst att vara 1 311 000 individer nästa år. En ökning från 17,9 till 22 procent under mandatperioden. Alltså – inte mycket att skryta med!

För det andra – begreppet är starkt ifrågasatt från flera håll. Till exempel har Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund kritiserat begreppet för att vara “lättmanipulerat” – det räcker med att (som regeringen har gjort) förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikations kraven för att minska “utanförskapet”, eftersom det enbart mäter ” frånvaro från arbetsmarknaden som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen”.  Länder utan sociala skyddsnät har alltså inget “utanförskap”. Bland flera kritiker finns Johan Schück. Bo Jangenäs och Levi Svenningsson har kallat begreppet för “statistikmissbruk”.

Varför är du så tyst om “massarbetslösheten” och jobben, Fredrik?

När regeringen tillträdde beskrev man Sverige som ett land i “massarbetslöshet”.  Då  – i september 2006 – låg arbetslöshetssiffran på 6,1 procent. I september i år låg samma siffra på 8,3 procent (räknat med alliansens nya beräkningssätt).  Prognoserna inför de närmaste åren ser inte heller särskilt ljusa ut. Anders Borg spådde själv tidigare i år att arbetslösheten kunde stiga till uppemot 12 procent om ett par år, nu skriver han ned siffran – men en verklig “massarbetslöshet” är trots allt ett faktum.

Alliansregeringen har alltså misslyckats dubbelt upp när det gäller jobben, arbetslösheten och “utanförskapet” - för trots att man har försökt att manipulera “utanförskapssiffrorna” med hårdare kvalifikationskrav och skärpta regler (i såväl a-kassan som sjukförsäkringen) rusar siffrorna i höjden.

Därför – bättre fly än illa fäkta.

Fredrik Reinfeldt har hittat sin nisch, ett område där hans gigantiska inrikespolitiska misslyckanden inte blir lika uppenbara och lätta att genomskåda. När det gäller miljöavtal, EU och utrikespolitik, är resten av världens ledare något som Fredrik Reinfeldt tomma ord och påklistrade nyvunna engagemang knappast kan påverka - däremot ser det väldigt bra ut på bild….

“den store ledaren” Fredrik Reinfeldt

*

Till sist …

Läs om kapitalismens stora misslyckande – Bara 11 procent av närmare 30 000 tillfrågade i en undersökning i 27 länder anser att den fria marknadskapitalismen fungerar väl.

*

Arena – In i utanförskapet

Press; AB Jobbpolitiken faller sönder,  AB debatt, AB 1, AB2,  AB3, AB4, AB5 , DN1,  SvD1, SvD2, SvD3,SvD4, SvD5

Bloggtips; Alliansfritt Sverige om jobbcoacher, Annarkia om främlingsfientlighet, Martin Moberg om moderata misslyckanden, Nemokrati om högerflummet, Reflektioner och speglingar om kapitalismen som religion

Mer progressiva bloggar – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, samhälle, moderaterna, regeringen, fredrik reinfeldt, jobb, miljö, ekonomi

intressant.se

Aftonbladet redovisar nu i en artikelserie att 98 av de 952 jobbcoacherna som Arbetsförmedlingen skrivit avtal med – efter förslag om inrättande från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (som själv har en något mindre kvalitetssäkrad examen från Fairfax University) – använder sig av new age-inspirerade metoder. Metoder som tillfrågade experter avfärdar som rent nonsens. Det kan röra sig om allt från ‘Sedona-healing’, ‘neurolingvistisk programmering’ till ‘fingerpåläggning’ och annat smått och gott.

Nu säger biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen att upphandlingen varit felaktig (hur många upphandlingar är egentligen inte det – om man betänker reglerna för den “inre marknaden” som tvingar äldreboenden i mellansverige att köpa färdigstekta pannkakor från typ Portugal?)  och att avtalen därför sägs upp.

Hela upphandlingen kommer därför att få göras om från sommaren 2010. Hur mycket skattepengar har gått till detta högerflummet frågar man sig. En jobbcoach kan enligt Aftonbladet tjäna 700 000 kr per år på uppdragen från Arbetsförmedlingen. Ytterligare ett dyrbart sätt att förslösa skattepengarna från alliansregeringens sida, utöver bankernas bidragsfusk som lett till att pengar gått till bonusar och löneökningar för högt uppsatta chefer i alla fall, samtidigt som långivningen till små och mellanstora företag i Sverige fortsatt att inte fungera. Undrar hur många regelrätta jobb i offentlig sektor som hade kunnat skapas för dessa pengar?

I sammanhanget kan det därför vara på sin plats att påminna om en tidigare bloggpost: “Det ockulta högerspöket går igen“. Där tog jag upp den granskning av moderaternas faiblesse för New Age, som hade gjorts i ett examensarbete:  ”New Age i studieförbunden” i vilket man kommit fram till följande:

“Resultatet av min undersökning har visat att Medborgarskolan är det studieförbund som helt klart har flest New Age-inslag i kursutbudet. Medborgarskolan har som mål att erbjuda ett så mångskiftande kursutbud som möjligt. Man betonar vidare att man som studieförbund måste vara beredd att anpassa sig efter samhällsförändringarna och dess nya förutsättningar. Detta är viktigt eftersom förväntningarna från både staten och allmänheten förändras snabbt. Det är enligt min mening ganska uppenbart att New Age-inspirerade cirklar anordnas just för att de efterfrågas ‘av marknaden’. Om man studerar Medborgarskolans historia tycker jag heller inte att det är särskilt konstigt att just Medborgarskolan är mest positiv till att anordna New Age-inspirerade cirklar. Eftersom Medborgarskolan inte anser sig vara särskilt bunden till sin huvudman är det naturligt att man gör sina egna val. Men enligt min uppfattning är det just huvudmannens nyliberalism man följer då man är mån om att följa marknaden och ge folk det de vill ha. Vidare kan Medborgarskolans intresse för kulturarv och kulturtraditioner bidra till intresset för New Age. Stora delar av New Age handlar ju om återupplivandet av gamla kulturer. Här spelar enligt min uppfattning också den ideologiska konservatismen hos huvudmannen stor roll.”

Om inte folk börjar få upp ögonen för detta svindleri med skattepengar som nyliberalismens och den “inre marknadens” högerflummiga “upphandlingar”, ”kvalitetssäkringar”, “internrevisioner”, “New Public Management”, “beställar-utförarmodeller” innebär, och börjar avkräva ekonomiskt ansvar, så går hela landet bankrutt. 

Detta är ju protokriminell verksamhet – och en kammarrätt har redan i ett fall talat om att förflyttningen av skattepengar ner i privata fickor på det här oseriösa sättet är stöld. Förra året var det Försäkringskassan och dess mångmiljardroulette med konsultföretag skatteskrivna i Bermudas, nu är det Arbetsförmedlingen, därefter kommer “Försvaret” nästa.

Se även tidigare bloggpost om nyliberalismens förankring i presbyterianismens/kalvinismens föreställningar om s k dubbel predestination: Vår Gud är oss en väldig Borg och när det gäller upphandling, internrevision, beställar-utförarmodellen m m New Public Management,  samt även bloggposterna  Att privatisera är stöld – men bara i Täby och  Sverige ut ur EU – NU

Läs även: AB – “Säg att du älskar dig“,  Krismöte efter Aftonbladets granskning, Det här är bara början, Då: VD för sekt Nu: Jobbcoach,    Här avslöjas miljardfiaskot,    TV,     Hennes vänner fick toppjobben,   Expressen,   SVD – Malmömoderater kan samarbeta med SD,   Aftonbladet – M kan tänka sig SD-samarbete, Expressen – Littorin försvarar sin examen, DN – Kammarrätten: Försäljningen av Tibble gymnasium var olaglig

Läs bloggarna – Claeskrantz,  Tidningarnas politiker idol fortsätter,  Anders B Westin – Fixa jobb med Tarot-terapi,   Daniel Scythe,   Ett hjärta RÖTT – Bubblaren Sven Otto och retstickan Moore,   jonas, ett annan tid, ett annat liv – Bluff Otto Littorin, Friktion – Sven Otto Littorins akademiska meriter

Vem får de nya toppjobben i EU? Det handlar inte bara om vem som ska bli Sveriges EU-kommissionär, det handlar om flera andra topp-positioner.  Spekulationerna är i full gång.

När man läser i Aftonbladet om vilka som är de svenska kandidaterna kan man ju fråga sig om allt bara är ett skämt. Inte bara Carl Bildt, Cecilia Malmström, Gunilla Carlsson och Lena Ek nämns, utan även arbetsmarknadsminister  Sven Otto Littorin.

Jo, det är faktiskt sant  – Sven Otto är en “bubblare” för ett toppjobb i EU (enligt AB) – han ska ta hand om arbetsmarknadsfrågorna. Han är ju “expert” och arbetsmarknadsfrågor ligger ju Sverige “varmt om hjärtat”. Jo, jo…

För visst gillar Sven Otto det där med “arbetsmarknad” och duktig är han ju också 

Se bara vad han har åstadkommit här hemma, allt med enbart en “bluffexamen” från Fairfax University…

• En av Sven Ottos första insatser på arbetsmarknadsområdet var att lägga ned Arbetslivsinstitutet – svensk världsledande arbetsmiljöforskning, därefter att skära ned Arbetsmiljöverket så att antalet arbetsmiljöinspektörer hamnar långt under det FN (ILO)  rekommenderar.

• Han och regeringen gjorde arbetslöshetsförsäkringen dyrare, sämre och mer svårtillgänglig lagom till lågkonjunkturen. En halv miljon lämnade försäkringen, och  fler utestängs på grund av hårdare villkor.

• Han förvandlade “världens generösaste arbetslöshetsförsäkring” till Nordens sämsta.  När TCO jämförde en rad Europeiska länder (Sverige, Danmark, Finland, Norge Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien) låg Sveriges numera sämst till när det gäller generositet och skydd mot inkomstbortfall för medelinkomsttagare.

• Sven Ottos enda analys och aktiva insats sedan finans- och jobb-krisen bröt ut har varit de bevingade orden “två skitår väntar”. För övrigt – passivitet – när massarbetslösheten växer!

Sven Otto – ett självklart val för EU-toppen!  För att inte tala om den alltid lika populära Carl Bildt  – universalexperten och topp-diplomaten, men det är ju en historia för sig

Missa inte Ingvar Persson i AB – A-kassan är vandaliserad

*

Till sist…

…ser jag fram emot Michael Moores nya film “Capitalism – a love story”.

En film som verkar reta gallfeber på alla frälsta och renläriga nyliberaler. Därför – ett måste!

Ni har väl inte missat  Johan Cronemans recension i DN, citat;

Det finns i stort sett en enda röst ute på den populärkulturella marknaden som har en radikalt annan politisk åsikt än den rådande: de så kallade marknadskrafterna skyr Michael Moore som pesten.

….

När Michael Moore i sin nya film ”Capitalism. A love story” avskärmar New York-börsen med polisens gulsvarta brottsfallstejp, kör upp en pansarvagn utanför fifflande banker och bolag, och kräver att få ta sig in i byggnaden och göra en citizen arrest – samt ta tillbaka de amerikanska skattebetalarnas pengar – möts han dels av vakter och poliser. Men framför allt: Förakt. Från makten givetvis, men också från politiker och medier.

Det är inte ”seriöst”.

Systemet sköljer över oss med hela sin propagandamaskin varje dag, tidningar, tv, filmer, reklam. En enda liten gubbe har lyckats ta sig in på den kommersiella filmmarknaden och hävdar en annan sanning, vill se en annan lösning. Häromdagen skrev ett svensk högerspöke i Svenska Dagbladet, Per Gudmundson (som numera i ett eget intressant journalistiskt crossoverprojekt är lika mycket film- och musikkritiker som ledarskribent) att Michael Moore tagit sig vatten över huvudet. Så här avslutade han sin överlägsna och tvärsäkra recension (eller vad det nu var):

”Vad som tidigare framstod som lustfyllt överhetstrots blottas som naket demokratiförakt.”

”Capitalism. A love story” är en av Michael Moores allra roligaste filmer, nej han ger inte mycket för ett system som gör de rikare allt rikare och de fattigare allt fattigare, han redogör rätt pedagogiskt för hur marknaden spelat roulett med de amerikanska arbetarnas pengar, vilka som får gå från hus och hem, blir av med jobben – och vilka som obekymrat fortsätter sina affärer.

….

Jag uppmanar alla till att gå och få sig en skruvad, rolig och sevärd bild av hur kapitalismen fungerar. Till skillnad från den snedvridna och humorlösa vrångbild vi matas med dagligen.

*

Press; DN1, SvD1, SvD2,

Bra Bloggtips; Alliansfritt Sverige om EU och Reinfeldt, HBT-sossen om jobbkongressen, In your face om MUFs spritfester, Lasses blogg om SJs auditions, Peter Andersson om Mona o bloggar, Veronica Palm om sossarna, Horisonten om dagens demonstration!, Marlene om sossarnas högerfalang

Mer progressiva bloggar – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, samhälle, moderaterna, regeringen, sven otto littorin, arbete, ekonomi, kapitalism, michael moore

Ich muss gleich zur Arbeit düsen, aber mir fiel gerade etwas ein, was ich fast vergessen hatte. Das Universum/Gott gibt mir nur so viel, das ich bewältigen kann. Also, auch wenn ich meine, es wird mir zuviel, jemand anderer weiß es besser. Das heißt, ich konzentriere mich heute darauf, mein Vertrauen zu stärken und errinere mich daran, dass ich das sehr wohl schaffen werde.

Es muss nicht alles heute geregelt werden und es darf ganz viel in der Schwebe sein. Stück für Stück erledige ich Dinge, dann wird diese Wolke immer kleiner. Irgendwann wird dann die Sonne durchscheinen — bis die nächste Regenwolke durchzieht.

Wieder ist eine Woche rum, voller Stress, jede Menge Arbeit und jede Menge Termine, aber auch mit Erfolgen. Dennoch will sich keine Freude einstellen. Irgendwie fühle ich mich momentan vom Leben verraten.

Das ewige Auf und Ab geht mir auf den Zeiger. Ich engagiere mich und reiss mir den Allerwertesten auf, doch ich hab das Gefühl auf der Strecke zu bleiben. 3 Schritte vor und 2 zurück. Ich weiß ja, ein chinesisches Sprichwort sagt: “Fürchte dich nicht vor dem langsam Gehen, sondern vor dem Stehenbleiben.” Hilft mir aber nicht weiter!

Von außen betrachtet, habe ich alles was ich brauche, eine Wohnung, ein Auto, Computer, Fernseher, Telefon, einen Job und drei Mahlzeiten am Tag, doch mein Alltag fühlt sich momentan grau in grau an. Die kleinen Fluchten bezahle ich teuer. Menschen um mich herum brauchen dringend Hilfe und das was ich geben kann ist unzureichend. Alles was deine Lieben und dich weiterbringen könnte, kostet Geld, das ich nicht habe. Jene, die ihr Leben lang gearbeitet und für andere da waren, bekommen im Alter nicht mal das Notwendigste, während die Banker schon wieder ihre “Messer wetzen”, um ihren nächsten Boni pokern und dabei über Leichen gehen.

Wo sind sie geblieben die Feen, die Engel und all die guten Geistern?

Kritisera den svenska ekonomijournalistiken har kloka människor gjort i många år. Den har gång efter annan sjungit med änglarna i uppgångar och ständigt missat tecknen på nedgångar i ekonomin. Man hade kunnat hoppas att den senaste ekonomiska krisen skulle ha nyktrat till rapporteringen.

Men det verkar vara för mycket att hoppas på. Istället handlar det om kursökningar på Börsen, låga räntenivåer och höjda bostadspriser som om det vore tecken på att ekonomin återhämtat sig. Det är det inte.

Istället handlar ökade aktiekurser om en effekt av regeringens jobbskatteavdrag och låga räntenivåer i kombination med ett försämrat skyddsnät. Det privata sparandet har helt enkelt ökat bland de som fortfarande har arbete. Helt rationellt för privatpersonen som har fått mer pengar i plånboken men fortfarande är orolig för vad som händer om denne förlorar jobbet. Det är det ökande sparandet – det vill säga investeringar i olika aktiefonder – som lett till att börskurserna stuckit iväg uppåt. Det innebär inte att företagen i vars aktier det spekuleras i får tillgång till mer kapital.

Jobbskatteavdrag och räntenivåer i kombination med lågt bostadsbyggande har också lett till att bostadspriserna har ökat. Inte heller det här är något som bidrar till den reella ekonomin. Det är istället början på det som riskerar att bli en spekulationsbubbla. En låg tillgång på bostäder i kombination med en hög efterfrågan är det som driver på bubblan.

Inget av det här skapar arbetstillfällen. Tvärtom är det direkt skadligt för skapandet av nya arbetstillfällen. Det styr kapital bort från de låg- och medelstora företag som hade behövt lån för att investera sig genom krisen. Bankerna har i sant samhällsautistisk anda misslyckats med att förstå var de ska styra kapital för att skapa förutsättningarna för en mer hållbar ekonomi.

Men att uppmärksamma detta gör inte ekonomijournalistiken, spekulationsekonomins nyttiga idioter.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomijournalistik, spekulationsekonomi, jobbskatteavdrag, krisen, ekonomikris, finanskris, banker, räntor, bostadsbrist, bostadsbubbla, arbetslöshet,

Winkekatze ist ein China Symbol, das Geld herbei winken soll. Wie sich die weitere politische Lage in der Welt fortsetzt wird spannend. Auf den Seiten von http://goldblogger.de gibt es einige Hinweise aktuell und auch auch Prophezeiungen, die lesenswert sind. Es war in der Vergangenheit so, dass zusammenbrechende Staaten im Krieg enden. Heute sieht die Gefahr so schlimm aus, dass ein Krieg jederzeit ausbrechen kann. Man denke nur an den Iran, Israel und die USA. Nicht zu vergessen, der gesamte Orient der Alleingänge starten will. Iran als Bedrohung mit Atomwaffen usw.

Länge fick vi höra av statsminister Fredrik Reinfeldt & Co att regeringen skulle satsa på “välfärdens kärna” – skola , vård och omsorg – det var dit extra pengarna till kommunerna skulle gå…..

Nu vet vi hur det gick med den satsningen. Pengarna går istället till socialbidrag. Orsakerna? Ökad arbetslöshet och hårdare krav och villkor i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen – allt fler blir  försäkringslösa.

Är det  socialbidrag som är “välfärdens kärna” i alliansens Sverige? Vad säger du Fredrik?

Citat, sr;

De nya pengar som landets kommuner är lovade av regeringen kommer i första hand att gå till försörjningsstöd, det som tidigare kallades för socialbidrag. Det visar den enkät om läget i kommunerna som Ekot har gjort.

Läs mer på Martin Mobergs blogg om hur Kyrkorna får ta emot allt fler utsatta och utförsäkrade!

Citat från Martin Mobergs blogg (kyrkans tidning);

Allt fler vänder sig till församlingar för att få mat och stöd. Några kyrkliga organisationer talar om en markant ökning det senaste halvåret.

(…)

Det är många arbetslösa, också yngre personer, som numera söker sig till församlingen för att få mat och stöd. En annan grupp är sjukskrivna som förklarats friska av läkare men som inte är förmögna att söka ett arbete och är psykiskt sköra. – Vi kan hjälpa till med matkassar, sedan handlar det mycket om att stötta människor i kontakten med myndigheter, hjälpa till att överklaga ett avslag från socialtjänsten till exempel.

(…)

Hårdare regler kring sjukskrivning och en ökad arbetslöshet är några av orsakerna till ökningen av hjälpsökande som lyfts fram. Också till Frälsningsarméns öppna verksamhet vid Hornstull i södra Stockholm kommer betydligt fler hjälpsökande de senaste månaderna, under september har ökningen varit dramatisk. – Vi har delat ut dubbelt så många matkassar med basvaror under september, säger Ingela Hedberg som arbetar för Frälsningsarmén. Missbrukare, hemlösa men också ensamstående som inte får ålderspensionen eller sjukersättningen (tidigare kallad förtidspension) att räcka till är grupper som söker sig till organisationen.

(…)

Man ser en “smygande ökning” av hjälpsökande till kyrkan men framför allt att utsatta grupper får svårare att få hjälp av samhället. – Socialtjänsten har blivit betydligt hårdare i sin tillämpning av socialtjänstlagen, säger Lena Ljungström, diakon.

Läs mer om Välfärdens kärna hos Alliansfritt Sverige

Debatt; Diakoner – Vi kan inte längre tiga om det nya fattigsverige

Debatt; Socialbidragstagare är inga soffliggare

*

Fler Bloggar; Roger Jönsson, Vägen till himmelen…, Alliansfritt Sverige, Kaj Raving

Press; AB ledare, AB debatt, DN nya sjukskrivningsregler,
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, sjukförsäkringen, socialbidrag, välfärd, moderaterna regeringen, hälsa

Regeringsduglighet…

Fredrik Reinfeldt upprepar gärna ordet och slår sig för bröstet. De borgerliga ledarskribenterna försöker pränta in det tomma budskapet genom ständiga upprepningar. Regeringen är “regeringsduglig”.

Men hur duglig är den egentligen?

Detta är en del av meritlistan;

• Man gör a-kassan dyrare, sämre och mer svårtillgänglig lagom till lågkonjunkturen. En halv miljon lämnar försäkringen, och fler utestängs på grund av hårdare villkor. När krisen kommer försöker man halvhjärtat lappa och laga – men skadan är redan skedd.

• Man inför en ny sjukförsäkring som slänger ut tusentals svårt sjuka människor ur försäkringen efter fasta tidsgränser. En “rehabiliteringskedja” utan rehabilitering med ständigt nya och krångliga regler.

• Man möter den värsta lågkonjunktur på decennier med passivitet. Kritiken är massiv från både ekonomer och experter. Resultat blir en katastrofal utveckling av arbetslösheten och man ligger numera i EU-botten.

• När kommunerna äntligen får en liten “krispeng” av regeringen tvingas de använda en större del av dessa pengar till ökade kostnader för socialbidrag (försörjningsstöd). Satsningar på “välfärdens kärna” förvandlas till en satsning på socialbidrag.

• Man går till val på att minska “utanförskapet” – men misslyckas. Det ökar kraftigt samtidigt som allt fler kastas rakt ut i ett riktigt utanförskap. Utanför alla sociala försäkringar,  utanför samhällsgemenskapen och utan respekt.

• Man förvandlar statsfinanser i toppskick till ett rejält underskott. Man lånar till skattesänkningar.  I september var underskottet  -  201 miljarder.

• Man satsar medvetet på att skapa ett samhälle med ökade klyftor mellan de som har och de som inte har.

Vem sa något om “regeringsduglighet”?

…och när alliansens politik inte längre går att försvara riktar media in sig på “retoriken” istället för politiken….

*

Läs Newsmill; Öppet brev till Gunnar Axén (m)

Läs Debatt; Socialbidragstagare är inga soffliggare

*

Länkar; AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,  DN1, SvD1,

Bloggtips; Alliansfritt Sverige om verklighetens folk, Claes Krantz om välgörenhet till sjuka, HBT-sossen om KD och trovärdigheten, Peter Andersson om debatten,  Veronica Palm – politik är inget mode

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, regeringen, alliansen, samhälle, ekonomi, sjukförsäkringen, regeringsduglighet

Nu hopar sig de goda tecknen i svensk och global ekonomi. Oj, oj, vad gör det att arbetslösheten stiger från redan skyhöga nivåer? Och spelar roll att ekonomin är superdopad av stimuli och artificiellt låga räntor!

Inflationen är konstigt nog under noll. Fast kanske är det inte så konstigt med tanke på att bostadspriser inte ingår i SCB:s varukorg som de beräknar inflationen på. I den korgen ingår däremot, håll i er nu, bostadsräntorna! Hallå telefon, var det någon som sa Gullivers resor?

Jonas Leionhufvud skriver i DN idag om den kommande bostadsbubbla som experterna nu varnar för. Insikt om att bubblan varit där länge, länge saknas fortfarande.

Det senaste året har priserna på bostadsrätter stigit med 5 procent i riket samt Stockholms innerstad och hela 8 procent i Malmö. Hela nedgången vi såg under finanskrisen är därmed utraderad.

(Min kursivering). Ingen tvekan om att vi har finanskrisen bakom oss alltså.

Det här är galenskap. Riksbanken borde inte finnas. Dess lek med räntan leder till bubblor och krasher. Lämna räntenivån åt marknaden! Just nu har Riksbanken satt oss i en rävsax. De vågar inte höja räntan för att då går luften ur deras fina bubbla och alla ekonomiska vårtecken som “experter” tycker sig se vänds till bitande vinter. Men höjer de inte räntan blåses bubblan upp än större och vi kan se fram emot en krash som får den nuvarande (flåt, den nyss passerade…) att se ut som en minimal dipp. Det är ju vad som kommer att hända. Inte bara i Sverige eftersom ledande ekonomer i alla västländer tillber Keynes.

De rödgröna pressade Fredrik Reinfeldt i partiledardebatten i riksdagen i dag.

Citat,  Mona Sahlin;

“Sverige slits isär som resultat av en medveten borgerlig politik”

- Utanförskapet har ökat med 70 000 personer. Och vi har fått en ny grupp: de försäkringslösa. Regeringen planerar för fem miljarder kronor i ökade socialbidragskostnader. Hur var det nu? Var det fler jobb eller fler i utanförskapet som regeringen lovade?

- Jobben, säger magister Reinfeldt. Som om inte svenska folket kan räkna. Som om inte svenska folket har sett att jobben försvunnit och klyftorna ökat mellan de som jobbar och de som inte jobbar.

Läs gärna gårdagens bloggpost; Ökade klyftor – inget olycksfall i arbetet

*

P.S. Missa inte – Miljöpartiet och Vänsterpartiet stöds av Företagarna.

När förtagare fick rangordna vilka partier som hade de de mest företagarvänliga förslaget vann Miljöpartiet. På andra plats kom Vänsterpartiet. Givetvis var förslagen “mörkade”. De som svarade visste inte vilket parti som låg bakom förslagen.

Så kan det gå när politik går före parti och person…..
*

Press; AB, SvD1, SvD2, SvD3, DN

Bloggat; Eva-Lena Jansson,  In your face,  Kildén & Åsman, Högberg, Karins värld, Ledarbloggen,  S-buzz

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialdemokraterna, mona sahlin, riksdagen, debatt, fredrik reinfedlt, ekonomi

I dessa tider av ekonomiska teorier (och priser) kan man fundera över vilka teorier som den borgerliga regeringen bygger sin politik på, och vad målet med deras politik egentligen är?

Ett av deras absolut viktigaste och ständigt återkommande recept är det så kallade “jobbskatteavdraget”.  I varje ny budget är det regeringens stora paradnummer, det tycks vara lika bra i hög- som i låg-konjunktur och det sägs alltid skapa tusentals nya jobb och minska det regeringen kallar “utanförskapet”.

Men hur skapar egentligen jobbskatteavdraget nya jobb? Hur går det till, och gör det verkligen det? Varför skulle fler få jobb bara för att de som redan har ett jobb betalar en lägre skatt?

Hittills har jag inte hört vare sig Borg eller Reinfeldt förklara sig. Inte många  journalister har ställt frågan, och om någon har frågat har vi inte fått något klart svar. Den enda i närheten av regeringen som har gett en förklaring tycks vara Lars Calmfors som i september (i studio ett) förklarade hur jobbskatteavdragen skapar jobb – så här;

Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven.

En annan förklaring ger Björn Elmbrant i Dagens Arena som nyligen beskrev  Borgs utspel i budgetdebatten i riksdagen så här;

I riksdagens budgetdebatt i går bollade Anders Borg med en siffra på 90 000 jobb som jobbskatteavdragen påstås ska ge. Finansministern bygger här på en teori från 1700-talet, Says lag. Den går ut på att efterfrågan på potatis ökar om det blir större utbud av dessa rotknölar.

Så här skriver Peter Gustavsson i ETC om de nymoderata teoriererna under rubbriken “Borg vill ha hungriga lejon”, citat;

Teorin om att ”hungriga lejon jagar bäst” har på nymoderat nyspråk döpts om till ”arbetslinjen”. Detta är den verkliga förnyelsen av Moderaterna – istället för att säga att sänkt skatt ökar folks frihet säger de nu att skattesänkningar skapar fler jobb.

…

Den nymoderata arbetslinjens hörnsten är att vi fått två parallella skattesystem – ett för dem som får sina inkomster genom arbete och ett för alla andra. Den berömda tusenlappen i plånboken försvinner i det ögonblick löntagaren blir tvungen att leva på sjukpenning, a-kassa eller pension.

Peter Gustavsson visar också hur Borgs recept sammanfaller med den nyliberala ekonomen Marian Radedzkis tankar och teorier – om att “hungriga lejon jagar bäst”.

Så här ser Radedzkis “inspirerande” ekonomiska recept ut för ett “bättre” samhälle (se intevjun);

• Sänk lönerna i Sverige ”kraftfullt” ned till 5 000 kronor i månaden för ”lågpresterande”.

• Arbetslösa ska ha en ännu lägre ersättning.

• De extremt lågavlönade ska inte räkna med att kunna försörja sig själva. De får ”slå sig ihop” och bo tillsammans.

• Att vara fattig, rättslös och hungrig är incitament för att ”lyfta sig själv i håret” – rycka upp sig.

• Strejker kan liknas vid terrorism. Strejkrätten ska avskaffas.

• Demokratin är en ”försvårande omständighet” för att genomföra den ”rätta politiken”.

• Det finns inget alternativ (för att få bukt med arbetslösheten) än att skapa en verkligt hungrig ”underklass” och kraftigt ökade klyftor.

De ekonomiska teorier som Borg och Reinfeldt bygger hela sin politik på har alltså stora likheter med Radedzkis råa och omänskliga resonemang. Visst låter det kanske trevligare att säga “vi är det nya arbetarpartiet” eller “en sjuksköterska får en tusenlapp mer i månaden” (så länge hon inte själv blir sjuk) – men i grunden är det samma ekonomiska teori.

Peter Gustavsson i ETC;

Högerekonomer har alltid hävdat att arbetslösheten beror på att de arbetslösa ställer för höga lönekrav. Mot detta satte Keynes och andra på sin tid att låga löner bara leder till minskad köpkraft och förstärker nedgången.
Höga löner är en motor i ekonomin. Den som är trygg vågar sig på att pröva på det nya. Mätta människor är friskare människor som kan utföra ett bättre arbete. Hungriga människor jagar faktiskt inget vidare.

Men minskar arbetslösheten när lönerna sjunker? Hur ser det ut i verkligheten?

I Europa har arbetstagarnas löneandel av BNP minskat ända sedan 1970-talet. Lön­tagarna har ökat produktionen dubbelt så snabbt som lönerna har höjts. Övervinsterna har gått kapitalägarna och företagen. Under samma period har arbetslösheten i EU ökat stadigt. Se tabell;

Och hur ser det ut i Sverige? Har jobbskatteavdraget skapat nya jobb? Hur klarar vi den ekonomiska krisen jämfört med resten av Europa?

Nyligen fick vi svaret  i DN;

• Sverige har högre arbetslöshet än EU genomsnittet både jämfört med de ”gamla” och de ”nya” EU-staterna.

• Ökningen av den relativa arbetslösheten under första halvåret 2009 är mer än dubbelt så högt som för EU snittet – detta gäller även om man räknar in de ”nya” EU länderna där de ”hårt drabbade baltiska staterna ingår”.

• Arbetslösheten ökar med 27,8 % i Sverige, 13,4 % i EU (de 15 första medlemmarna), 13,7 % i EU (nuvarande 27 medlemmar)

I Sverige är vi alltså på väg mot “massarbetslöshet” och befinner oss i “EU-botten” när det gäller jobbskapandet.  De teorier som skulle visa att ökade klyftor skapar fler jobb är gamla och oprövade i moderna välfärdssamhällen.

Så här skriver Roger Mörtvik, TCO, Utredarna;

De ekonomer som förespråkar denna metod hänvisar ofta till gamla studier från hur effekterna har blivit i Storbritannien eller USA – ofta med sekelgamla studier som grund. Och utan att ifrågasätta om det överhuvudtaget är rimligt att rakt av översätta effekter av studier i länder med diametralt olika samhällssystem och arbetsmarknadsmodeller. Och då har man heller inte tagit hänsyn till att de nordiska länder som har gjort det motsatta till det som ekonomerna har rekommenderat har lyckats bättre än de länder som följt rekommendationerna.

Det finns alltså ingen seriös nyare forskning som visar att “jobbskatteavdraget” verkligen fungerar, eller exakt hur många jobb det skulle skapa. Borg och Reinfeldts påståenden om tiotusentals nya jobb bygger på mycket lösa ekonomiska teorier.

Hela idén med jobbskatteavdraget är alltså att öka skillnaderna mellan de som har och de som inte har ett jobb – oavsett orsak. Det spelar ingen roll om det handlar om svårt sjuka människor, ålderspensionärer, frivilligt eller ofrivilligt arbetslösa. Deras “hunger” ska göra att de “rycker upp sig” och hittar ett jobb. Enligt denna teori skapas låga lönekrav genom låga ersättningar i socialförsäkringarna (det som alliansen benämner “bidragssystemen”). Svält, piska och desperation är drivkrafterna i den nymoderata modellen.

Ökade klyftor är alltså inget olycksfall i arbetet för den borgerliga alliansen – det är själva målet och meningen  med deras politik.

*

Länkar; AB Tar från de sjuka,  AB Undersköterskor blir också sjuka,  NT – Jobbskatteavdraget har inte fungerat, NSD ledare, AB-ledare, Arbetaren, LO-tidningen,

Mer press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD2, SvD3, SvD4,

Bloggar; Peter Andersson,  Anna Wikström, Utredarna, Kaj Raving,  VK Moström, Alliansfritt Sverige, Tord Oscarsson, In your face

Mer bloggtips; Alliansfritt Sverige om presskonferenser, Fritt ur hjärtat om Kultur, Horisonten om sjukskrivningsreglerna
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, regeringen, ekonomi, nyliberalism, ideologi, arbetslösheten, jobbskatteavdraget,
intressant.se

Lagen om Anställningsskydd (LAS)  är inte orsaken till den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

De argument som ständigt upprepas av borgerliga ledarsidor, Näringslivsorganisationer och andra politiska debattörer på högerkanten faller platt på marken när man studerar verkligheten.

Så här skriver TCO på AB debatt, citat;

Turordningsreglerna kan inte ens förklara en liten bråkdel av ungdomsarbetslösheten. Om turordningsreglerna hade haft den stora betydelse som hävdas skulle svensk ungdomsarbetslöshet vara bland de lägsta i världen.

Statistiken från SCB visar också att de få ungdomar som blivit uppsagda på grund av drifts­inskränkningar snabbt hittar nya jobb. Inom fyra veckor var en av fyra åter i arbete och resten följde snabbt efter. Den genomsnittliga arbetslöshetstiden var mindre än tio veckor. Andelen som var arbetslösa mer än ett halvår var inte ens mätbar.

Siffrorna som tagits fram med hjälp av statistik från SCB visar också att de som borde ha lägst risk att bli uppsagda  om LAS vore boven i dramat – de över 45 år – istället har en kraftigt ökad risk att bli uppsagda i förhållande till yngre mellan 25 och 44 år.

Så här skrev Unionen för en tid sedan i DN, citat;

…skyll inte ungdomsarbetslösheten på turordningsreglerna.Verkligheten för alltför många ungdomar är att de får korta tidsbegränsade anställningar och därmed över huvud taget inte är aktuella vid turordningsdiskussioner.

De svenska reglerna är heller inte krångligare än i många andra länder, snarare tvärtom. På kontinenten är anställningsskyddet ofta mycket hårdare reglerat. I Finland kan företag tvingas ha kvar anställda på grund av deras försörjningsbörda. I Danmark, som ofta beskrivs som ett land i avsaknad av lagar om anställningsskydd, finns regler för uppsägningar i kollektivavtalen som liknar de svenska.

En ironi i vår “sköna nya nyliberala värld” är att rädslan för LAS  tycks vara betydligt farligare för den svenska arbetsmarknaden än själva lagen.  Utbildning verkar behövas -  inte bara för arbetslösa ungdomar …..

*

Missa inte heller en intervju i Kommunalarbetaren med Roland Spånt där han förespråkar “högre löner” som ett sätt att bekämpa krisen och arbetslösheten. KA visar i en tabell hur lönerna har minskat i takt med att arbetslösheten har ökat;

Läs också om en studie från europeiska fackliga utredningsinstitutet ETUI-REHS om hur Europas löntagare har pressats tillbaka. Citat KA;

1995-2005 ökade de anställdas produktivitet med 20,3 procent i EU-länderna. Men lönen för mödan förbättrades bara med 13,9 procent. Resten tog företags- och kapitalägarna.
Speciellt stor var löneåterhållsamheten i Euro-länderna. Lön­tagarna ökade produktionen dubbelt så snabbt som lönerna höjdes. I Sverige har löntagarna inte tagit igen det man tappade under 90-talskrisen.

Tabellerna visar tydligt hur utvecklingen har påverkats av de nyliberala ekonomiska teorierna som dominerat debatten, ekonomikåren och politikernas idévärld sedan slutet på 70-talet.

Visst är det dags att ändra på utvecklingen?!

*

Bra bloggat; In your face
Mer Bloggtips; Reflektioner och Speglingar om Barskrapad, Badlands Hyena om Fattiga på gatan, Annarkia om Rasism, Ekonomikommentarer om Invandring, Jonas Sjöstedt om Antisemitism och Israel

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, ekonomi, las, arbete, arbetslöshet, forskning, ideologi

DN:s huvudledare idag är konstig läsning. Det verkar mest vara ett referat från EU-finansministrarnas möte i Göteborg. Här och där i referatet har skribenten slängt in en och annan pekpinne:

Den nuvarande krisen är ett varnande exempel på hur illa det kan gå när tillväxten bygger på lånade pengar.

Det här ser man konstateras då och då, men det är väldigt sällan som det följs av en insikt om att vi verkligen måste ändra beteende.

Det förs sedan ett resonemang om att vi redan före krisen hade utbredda ekonomiska svårigheter i Europa. Det är en av de största underdrifter man kan dra till med. Sen tycker DN:

… Därför är EU i behov av både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för att uppnå en hållbar ekonomisk utveckling.

(Min kursivering.) Ja, det står faktiskt så. Ta fram tidningen eller läs på webben. DN verkar inte se någon konflikt alls i förslaget med kortsiktiga åtgärder för att uppnå hållbar utveckling.

Ett stycke knut

Regleringsivern skapar också farliga prejudikat för statlig inblandning i privata företags lönesättning.

och

Efter att banksystemet för ett år sedan var en hårsman från kollaps har det stått klart att gränsöverskridande finansverksamhet kräver gränsöverskridande övervakning.

Suck… Gränslöst är nog ordet.

Sen till vår nuvarande finansminister som verkar vara någon slags dubbelagent som VPK lyckats placera högt i den Moderata hierarkin. Ja, Anders Borg. Han citeras i ledarartikeln:

”Girighet är ett spöke som är mycket svårt att kedja fast, men banker bör inte underskatta den politiska viljan att sätta stopp för deras skadliga beteende”, sa Borg.

Anders, ingen underskattar din regleringsvilja. Men att du skulle vilja sätta stopp för bankernas skadliga beteende? Vem försöker du lura? “Hej storbanker, jag är Sveriges finansminister. Jag vill sätta stopp för ert skadliga beteende. Därför garanterar jag att om ni råkar i trubbel kommer jag använda skattebetalarnas pengar, med eller mot deras vilja, för att se till att ni alltid klarar er.”

Ni minns väl filmen (och boken) om trädgårdsmästaren Mr Chance med Peter Sellers i huvudrollen? Han som av en slump kastas in i maktens centrum och blir betraktad som en stor visionär och begåvning.

Så här kan man läsa i en recension av filmen, citat;

Chance ser ut som en statsman, proper och fåordig. Det han säger är trivialt, men tolkas av omgivningen som något speciellt. Hans uppfattning om trädgårdens utveckling, och detta som om han skulle förklara något för en 3-åring, tolkas som stora finansiella visioner och eftersom Chance i sin utvecklingshämmade simpelhet inte kan argumentera, så tolkas hans smil eller allvar som betydande jakanden och nekanden.

Anders Borg i går bland EU: finansministrar, citat DN;

– Ekonomin håller på att stabiliseras efter finanskrisen; vi ser gröna skott och väntar på blommor.

Samtidigt får vi veta att (DN);

“Hela EU ska följa svenska regeringens jobblinje för att få fart på tillväxten efter krisen.”

Hur ser det då ut med tillväxten och  jobben här i det alliansstyrda föregångslandet Sverige? Det land som ska leda hela EU ut ur krisen. Det land som har den store statsmannen och finansvisionären vid rodret – Anders Borg!?

Man behöver inte leta så länge för att få ett svar. DN berättar i dag att Sveriges jobbsiffror nu ligger i EU-botten.

• Sverige har högre arbetslöshet än EU genomsnittet både jämfört med de ”gamla” och de ”nya” EU-staterna.

• Ökningen av den relativa arbetslösheten under första halvåret 2009 är mer än dubbelt så högt som för EU snittet – detta gäller även om man räknar in de “nya” EU länderna där de “hårt drabbade baltiska staterna ingår”.

• Arbetslösheten ökar med 27,8 % i Sverige, 13,4 % i EU (de 15 första medlemmarna), 13,7 % i EU (nuvarande 27 medlemmar)

Samtidigt kan man läsa om hur Norge nu söker svensk arbetskraft. Arbetslösheten i det rödgröna Norge, som inte ens är med i EU,  ligger på låga 2,7 % och där behövs bland annat vårdpersonal, elektriker och ingenjörer. Lönerna är högre och inom offentlig sektor är arbetsvillkoren bättre – “mindre fabrik”. Där har man inte ens en karensdag i sjukförsäkringen och satsar på jobb inom offentlig sektor. Det finns uppenbarligen ett bättre recept mot hög arbetslöshet än Borgs och EU:s nyliberala “arbetslinje”.

I Sverige har alliansen kört på med sina “jobbavdrag”, sina “åtstramningar i bidragssystemen” och försökt att svälta och piska människor ut i jobb. Nu kan man konstatera att floppen är total. Numera tillhör vi EU-botten! Och då är ändå EU betydligt sämre än Norge – som står utanför.

Visst får man en känsla av att Anders Borg är något av en verklighetens Mr Chance i Europa i dag.  Han pratar blommor och väder och de stora finansministrarna lyssnar.  Anders Borg den store visionären…. hmmm… 

Men visst Mr Borg, vi väntar på blommorna…

De Röda rosorna, Maskrosorna och Nejlikorna!

Alliansfritt Sverige – Det bästa jag har sagt!

Mer film; Anders Borg “Revolutionär på ett farligt sätt”

*

Mer länkar; DN1, DN2, DN3,

Om EU; SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, AB1,

*

Bloggat; Peter Andersson,  Esbati

Mer Bloggtips; Reflektioner och speglinger om verklig frihet, Alliansfritt Sverige om moderat politik, Gästbloggat hos Arvid Falk om socialtjänsten, Ekonomikommentarer om det globala finanssystemet

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, regeringen, eu, ekonomi, arbetslöshet, anders borg, humor, jobbävning

intressant.se

Om de här bonusarna går till vanliga anställda inom bankväsendet är det måhända inte så farligt – de kanske behöver sig en extrahacka för att dryga ut svältpensionen – med tanke på hur mycket deras pensionsförsäkringar sjunkit i värde, ifall de följt sina egna råd. Går de däremot till bonusdirektörerna får man nog kallt konstatera, att inte bara skam förnöjt spatserar på torra land, utan att varje uns anständighet permanent emigrerat från det politiko-ekonomiska systemet, tillsammans med de skattepengar som utsugits med hjälp av en moral så töjbar, att den klarar vilket bungyjump som helst. Svångremmen lämnar man åt utanförskapsmänniskan att dra åt,  i strypläge – för tid och för evighet.

I bakgrunden hörs kriget mullra – kriget mot talibanernas Afghanistan – ‘the graveyard of empires’ - och mullornas Iran – Sista världskrigets vagga?

När Kina tröttnar på att vara hela världens hyperbankir – då väntar den nakna nöden och den bleka döden för västerlandets civilisation.

Se tidigare bloggpost:  Världskrig leder till världsfred?

“Staten och kapitalet

Läs: SVD – Bonusmiljarder trots bankförluster, DN – Nytt bonusregn över bankerna,  AB – Miljardregn över bankanställda,  VA – Bonusmiljarder trots bankförluster,  DN – Storbritannien stryper ersättningarna,  di.se, Realtid.se Finans & Försäkring – “Bankernas beteende ett slag i ansiktet på de arbetslösa”, AB – Populärast i klassen får friskare liv,   AB – Lycka går att köpa – men det är dyrt,   SVD – Insats i Afghanistan förstärks,  Dagens Industri – Samlat fördömande av Irans kärnpolitik, Remarks by President Obama and NATO Secretary General Anders Fogh-Rasmussen after Meeting,  Foreign Affairs – Milton Bearden: Afghanistan, Graveyard of Empires (my favourite article along with Greg Grandin’s in Counterpunch – Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom)

Läs bloggarna – Alliansfritt Sverige – 10 miljarder i nedskärningar, vad ska bort?, Eva-Lenas blogg- 105 854 fler i utanförskap?,  Cornucopia – Populism om bonusar,  Röda Malmö – Vad är det vi stöder i Afghanistan?,  Ett Hjärta Rött – Om att sälja sin själ,  Peter Andersson – Bra med höga skolkrav men extremt dåligt med fler utslagna i Björklunds skola, s-buzz – Personangrepp löser inte utanförskapsalliansens problem,  Johan Sjölander

I svallvågorna efter det Tyska valet jublar givetvis de borgerliga ledarsidorna och gör som de alltid brukar göra – de talar om vad som nu är “nödvändigt att göra” – som till exempel mer åtstramningar inom offentlig sektor, mer avregleringar och mer och större skattesänkningar. De rapar upp de nyliberala teserna och predikar “om den enda vägen”. Den som enligt deras benfasta övertygelse måste följas även om det är “svårt och kontroversiellt”.  Med andra ord – oavsett vad en majoritet av befolkningen vill, oavsett folkviljan (demokratin).

Själv har jag just nu boken “Trondheimsmodellen”  av Aron Etzler på nattduksbordet. Den visar på en alternativ väg.  I Norge gjorde man tvärt om – efter år av avregleringar, “avknoppningar”, utförsäljningar och privatiseringar – när resultatet ofta blev sämre arbetsförhållanden, dyrare och ineffektivare lösningar – man frågade fackmedlemmarna (norska LO) vad de ville. Gensvaret var entusiastiskt – äntligen fick man tala om vad som var viktigast, vad man själv ville istället för att få höra uppifrån vad som skulle göras -  eller “vad som var nödvändigt att göra”.  Alla svar skrevs in i en databas, och utifrån detta material gick man sedan ut med kravlistor till de politiska partierna.

I de flesta Europeiska länder har processen, så här långt, varit den omvända. Trots att vi alla lever i demokratier har folken på många sätt blivit överkörda under de senaste 20-30 åren av beslutfattarnas och den nyliberala ekonomikårens ideologiska blindhet och religiösa övertygelse – som numera är upphöjd till EU-lagar.

Även nu när de ohämmade avregleringarna har visat sig skapa en av de värsta kriser vi har sett dras ingen lärdom – “den enda vägen”  tycks för de nyliberala förkunnarna vara lika självklar som tidigare. Vi ser det tydligt på den svenska allianseregeringens politik. Visst kan man göra vissa populistiska eftergifter – som att skrika högt om att bonusar måste regleras – men för övrigt tycks kraven vara de samma som alltid; mer skattesänkningar,  mer avregleringar, mer utförsäljningar.

I Tyskland däremot dämpar nu CDU:s Angela Merkel Liberalernas förhoppningar om mera “skattesänkningar och avregleringar”.

Citat, SvD;

”Jag är alla tyskars förbundskansler. Min politik riktar sig till unga och äldre, till löntagare och entreprenörer, till alla grupper i Tyskland”, sa hon och avvisade indirekt men bestämt allt som inte är brett förankrat i samhället.

Åtstramningar för att finansiera skattesänkningar uteslöt Merkel kategoriskt. ”Det vore helt fel. Vi skulle bara riskera att strypa konjunkturuppgången”, varnade hon.

Här i Sverige har vår nymoderata alliansregering en helt annan inställning. Här fortsätter utförsäljningar, skattesänkningarna och avregleringarna i ohämmat tempo. Vi går framåt på den enda vägen.

För ett år sedan var Anders Borg gäst hos den Tyska nyliberala tankesmedjan INSM.  Anders Borgs sa sig då veta exakt vad han ville göra, problemet var ”att bli vald och omvald för att kunna göra det.”

Och visst blir det ett problem. En regering blir lätt impopulär om de gör sådant som väljarna ogillar.

Anders Borg har sedan länge varit inne på samma linje. Det finns endast en väg – den rätta. I boken ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” (1992), skrev han så här;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

I Sverige har vi alltså en regering som fortfarande tror på “den enda vägen”.  Oavsett folkviljan eller demokratin. Den generella välfärdspolitiken ska bort! Det måste ske!

Hur vore det om man skulle lyssna på folket för en gångs skull?

Vill svenska folket ha skattesänkningar före generell välfärd? Vill de sälja ut statliga företag, privatisera sjukhus och låta riskkapitalbolag ta hem skattepengar från offentlig sektor i vinst? Vill en majoritet av svenskarna att sjuka människor ska kastas ut från sjukförsäkringen bara därför att de har fel diagnos, eller därför att deras ohälsa inte kan botas inom ett halvår? Vill vi att det ska vara gratis för företagare att vara fackanslutna men inte för anställda? Vill vi att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska betala mer i skatt än de som jobbar?

Det finns många frågor man skulle kunna ställa…

Frågan är hur världen, Europa och Sverige hade sett ut om väljarna hade haft alternativ till den enda “rätta vägen” de senaste åren?

För i ärlighetens namn – innan det norska initiativet kom (“Trondheimsmodellen”) har ingen frågat väljarna – man har försökt övertyga, och om inte det har fungerat – lurat och kört över, över en stor del av den politiska skalan. Även om ingen har gått så långt som “det nya arbetarpartiet”.

Den enda vägen har förblindat – och förblindar än i dag…..

*

Bloggtips; Dan Josefsson om nyliberalismen, Kaj Raving om EU, Nemokrati om bokmässan, Sjölander om valet, Eva-Lena om utanförskapet, Alliansfritt Sverige om budgettaket

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, nyliberalism, tyskland, moderaterna, regeringen, ekonomi

intressant.se