Så som endel har hört, genom kanske “fel” kanaler: Problemet inom Piratpartiet i Värmland är löst, här följer Krisgruppens rapport:

Uttalande från den tillfälligt tillsatta konflikthanteringsgruppen, om lösning och tankar kring problematiken i Värmland:

Lösning till Värmlandssituationen

I korthet:
Vår analys av problemet landar i att VL och vVL-rollerna varit oklart definierade samt att man därför missförstått och missat att kommunicera med varandra. Detta har dessutom förstärkts av att “personkemin” inte fungerat alltid.

Vi föreslår därför:
1. Val utlyses i januari för tillsättande av VL. Ev. kan det vara idé att hålla val för vVL också i samband med detta, men det diskuteras i så fall fram av organisationen. Det här är första gången som medlemmarna väljer VL och som kuppskydd rekommenderar vi att kandidaterna varit medlemmar åtminstone de senaste sex månaderna.
2. C Magnus Berglund tar time-out fram till VL-valet.
3. Magnus Siljerud är ombedd och har tackat ja, till att som pilotfall för hela den svenska organisationen, fungera som organisatorisk rådgivare. Han är även beredd att fungera som t.f. VL i Värmland fram till valet i januari.

Lite mer omfattande:
Det är ibland svårt att veta vilken hatt någon bär när de uttalar sig inom Piratpartiet. När någon har en åsikt, är det ett beslut eller är det diskussionsunderlag? Detta är ett genomgående problem genom partiet, antagligen i hela samhället och inte något man löser särskilt enkelt. Specifikt inom piratpartiet är det dock lite av ett bekymmer vad de olika titlarna — VL, Vvl, KL — har för befogenheter. Vilka beslut ska och kan de ta?

Det behövs någon form av ramverk för hur det ska se ut och det är något som vi inom konfliktgruppen varken kan eller ska ta på oss. Däremot ser vi en potential för problem i flera regioner pga att det inte finns regler som är tagna under någon form av öppen diskussion. Vi skulle vilja be ledningen dra igång en ordentlig diskussion för att ta fram material för VL och vVL, så det finns något som i möjligaste mån anger vad som förväntas av var och en i de roller som besätts. Det torde finnas massor av samlade erfarenheter alla regioner kan ha glädje av.

Det ankommer inte på en konflikthanteringsgrupp att bestämma hur rollerna ska se ut, vad de ska ha för ansvar, men vi har i alla fall utifrån vårt intresse av att försöka få bollen så snabbt som möjligt i rullning tagit fram ett diskussionsunderlag.

x) Curt Jonsson har researchat och utvecklat detta (se nedan)

Så till Värmland specifikt:
I Värmland har man uträttat storverk genom att jobba på magkänsla i princip. Vad rollerna för dem som innehaft ansvarstitlar skulle innebära, har lösts från händelse till händelse genom “att göra”, och en stor del av konflikten verkar härröra sig från att man nu upplever sig inte ha något manöverutrymme längre efter att i princip suttit vid ratten. Vem ska styra och när?

Den kritik som innefattat “brist på ledarskap” är svårtacklad. Vi har inom organisationen egentligen inte något utmejslat facit för vad det innebär, vilket i sin tur leder till att det varit upp till var och en att lägga in sin egen tolkning. De flesta är helt med på att det krävs viss flexibilitet och ansvarsfrihet, men det har inte fungerat optimalt i Värmland. Osäkerheten har varit stor och upplevelsen har varit att utdelat ansvar, pga brist på ordentlig dialog, har tagits bort.

Ytterligare en dimension av problematiken blev att det inte fanns några egentliga tankar om vad som ska hända i organisationen vid hastigt påkommet val av VL. Flera aktiva har redan valt att inte delta i diskussionerna och någon tydlig efterträdare finns i dagsläget inte egentligen. Det finns såklart flera goda kandidater, men i skuggan av en konflikt ser få så bra ut som de förtjänar. Det är en av anledningarna till att lite tid behövs innan val utlyses.

En annan bidragande orsak har också varit att C Magnus Berglund pga sin civila arbetsbelastning inte kunnat ägna sig åt VL-jobbet på heltid. Och det har medfört att såväl beslutsfattande som relationer mellan honom och vVL samt även relationerna inbördes mellan de olika vVL kommit i kläm. CMB har nu föreslagit att han tar time-out från VL-jobbet och att någon tillsätts som tillförordnad tills val kan ske i januari 2010. Hans privata arbetsbelastning kommer under några månader fortsätta vara hög och identifierade behov inom organisationen behöver tas om hand. Han rekommenderar Magnus Siljerud till detta jobb och vi tycker det verkar vara ett bra val, vilket även tillfrågade vVL gör.

Vi föreslår även att Magnus Siljerud tar över och gör klart om han vill ha någon vVL och i så fall utser en eller flera. Om det här faller väl ut, kan Magnus Siljerud kanske även bli intressant som organisatorisk rådgivare nationellt.

x)

Kort sammanfattning av en Valkretsledares (VL) viktigaste uppgifter inom Piratpartiet (baserat på tankar och tolkningar från två DL och två VL, slumpmässigt utvalda)

091103/CJ

Kontaktperson. VL ska vara spindeln i nätet i valkretsen och svara för Mediakontakter mm. Evt hänvisa till rätt person eller svara själv.
Kontakter ”neråt” mot vice valkretsledare (vVL) samt kommuner/kommunledare (KL)

Kontakter ”uppåt” mot distriktsledare (DL)
Ha täta kontakter både via mobil, skype och afk

Rekrytera medarbetare: vVL och KL. Även sträva efter att involvera och aktivera personer i att arbeta för PP och/eller stödja vVL och KL i detta arbete.

Språkrör och samordnare. Förmedla medlemmarnas önskemål uppåt och ledningens önskemål nedåt. Lyssna, skapa förståelse och underlätta beslut.

Initiera aktiviteter i samråd med vVL och KL eller (om sådana inte finns) aktiva medlemmar. Detta under förutsättning att man i kommunerna inte själva drar igång saker.

Uppmuntra engagemang. Hitta balansen mellan att starta aktiviteter och uppmuntra när andra aktiverar sig. Undvika att ”ta över”.

Problemlösare och nätverkare. Vara den resursperson som vVL och KL med förtroende vänder sig till, om de har problem. Vara en s k ”nätverkare” som kopplar ihop folk så att de kan lösa saker tillsammans.

Distributör. Vid val och andra kampanjer ska VL se till att (Enligt nytt förslag ska dock KL kunna beställa direkt från shoppen) kampanjmaterial och valsedlar finns. VL svarar också för att engagera personer i att sprida materialet på ett bra sätt.

Underlätta kommunikation. Försäkra sig om att alla i organisationen kan få kontakt med varandra. Aktivt reda ut eventuella missförstånd som kan uppstå.

Delegera uppgifter. VL ska kunna delegera uppgifter och ansvar. Det är sedan fortfarande VL:s uppgift att följa upp hur det går – dock inte att utan samråd återta uppgifter som delegerats.

Rollen för vice valkretsledare (vVL) är mer oklar. Utgör de ett mellansteg mellan VL och KL eller har de en stabsfunktion med avgränsat ansvar? Fungerar de som ställföreträdare för VL och när och hur? Detta har vi inte tagit ställning till. Det kräver ytterligare diskussion.

Emma Marie Andersson
Mikke Svensson
Curt Jonsson

Paniken bröt ut som svettpärlor kring hans tinningar. Ändå behöll han sitt fokus på hennes svar. Samtidigt som det onda rörde sig inom honom registrerade och antecknade han hennes svar. Kontinuitet. Pragmatism. Hållbar utveckling. Krishantering. Katastrofberedskap. Nödsituation.

Små enkla problem förstoras upp till massiv av skuggproblem. Anseende, det onaturliga i det mest naturliga, kretsloppet. Det mest avskydda.

För några år sedan kunde man på SvT följa serien Kommissionen. Även om serien lämnade mycket övrigt att önska, beskrev den på ett bra sätt problemen kring stuprören och sektioneringen i svensk statsförvaltning och hur dessa omöjliggör, eller i varje fall försvårar, en rationell och effektiv krishantering efter exceptionella händelser.

Regler skapade för att säkerställa oväld, medborgarnas integritet och myndigheternas självständighet gentemot varandra och de målstyrande politikerna, visade sig i serien, och för den delen i verkligheten i samband med Tsunamikatastrofen, orsaka förseningar, kompetensstrider, rivalitet och oklarheter om vem som skulle eller fick göra vad.

Att sekretess råder mellan myndigheter och att ingen myndighet får “ta befälet” över någon annan för att samordna eller styra verksamheten mot ett gemensamt mål, kan kanske i vardagslunken och i “normalfallet” vara en god princip men är inte särskilt effektivt då det bränner till. Det särskilda beredskapskansli som skapats i statsrådsberedningen kan möjligtvis upprätthålla beredskapen för och öka hastigheten i att starta olika processer men samordningsproblematiken kvarstår. Fortfarande kan inte någon myndighet, knappast ens regeringen, samordna med befäl utan endast genom samråd; allt annat vore ministerstyre eller en begränsning av de självständiga myndigheternas ansvarsområden och handlingsfrihet att tolka verkligheten och vidta vad de tycker vara lämpliga åtgärder.

Frågan om myndigheters olika roller, begränsningar och rättigheter har aktualiserats i samband med Helikopterrånet. Om nu inte Polisen frågade Försvaret i tid, varför fortsatte inte FM att följa helikoptern på eget bevåg? Varför är en eventuell samverkan som inte innebär risk för våldsanvändning beroende av beslut eller förfrågningar på så hög nivå att tidsfaktorn, att gripa tillfället i flykten, går förlorad?

Helikopterrånet var inte på något sätt av samma dignitet som vare sig Tsunamin eller den terroristattack som låg till grund för Kommissionen men visade ändå på de problem som våra regelverk ger upphov till vad gäller myndigheters samverkan och stöd till varandra vid speciella händelser där det krävs snabba beslut och direkt samverkan på låg nivå.
Till syvende og sist gäller det ju att kunna utnyttja samhällets, dvs våra, samlade resurser på bästa sätt.

SvD
DN

KÖPENHAMN: När VisitDenmark avslöjades med att ha lagt ut fejkade filmer på YouTube försökte organisationen under flera dagar försvara sitt handlande. Men igår tvingades turistorganisationens administrative direktör Dorte Kiilerich att lämna sin tjänst.

Dorte Kiilerich forsvarede i flere dage indædt den omstridte Karen-video, der var lagt på internettjenesten Youtube for at lokke turister til Danmark. Videoen viser den unge kvinde Karen, der ikke kan huske navn og nationalitet på faderen til sin søn. Videoen viste sig at være en løgnehistorie, og VisitDenmark måtte fjerne den efter få dage.

PR-katastrofen förvärrades genom att VisitDenmark började med att försöka försvara videon även efter att man avslöjats med att använda skådespelare och inte ha haft en tydlig avsändare på sin YouTube-film.

Sedan fick man p.g.a. ett allt hårdare opinionstryck ändra ståndpunkt och drog tillbaka filmen från YouTube. Det gjorde naturligtvis inte att filmen försvann. Försvinner ett original dyker alltid ett antal andra kopior upp med automatik.

Troels Nørlem, byråchef på reklambyrån SHRPA, gjorde följande reflektioner i den danska tidningen B.T.;

Jeg kan godt forstå, at de erkender, at de har begået en fejl, men man kan altså ikke fjerne en film fra You Tube – så er der bare 20 andre, der lægger den på igen. Nu har de ingen chancer for at redde situationen. Når man kommunikerer, er man nødt til at have en vis kant for at skabe interesse, men at fortælle en løgn og fastholde fiktionen uden at have det lag med, der hedder fakta og reel information om hvem, der står bag, det er jo helt håbløst. (…) De skulle have reageret proaktivt og skyndt sig at få lavet det niveau, som manglede.

Att under flera dagar agera som om det inte finns någon kris att tala om är att tigga om problem.

Förra året drabbades Haiti av två orkaner och två tropiska stormar. Särskilt Gonaives, en stad i norr, drabbades av översvämningarna. Läkare Utan Gränser byggde då upp ett sjukhus på en vecka, som har fungerat under hela året som gått och nu lämnats över till en annan organisation. Stormarnas efterverkningar är svåra och långsiktiga: förstörda hus, lera överallt, brist på rent vatten och sanitet…  De förde också med sig en del sociala konsekvenser som är svårare att förutse. Till exempel ökade mängden av sexuellt våld oroväckande mycket efter katastroferna. Läkare Utan Gränser hade ett team med fyra psykologer som jobbade med offren och krisreaktioner.

2008 års översvämningar i Gonaives fick förödande konsekvenser.

Efteråt såg vi behovet av att förbereda oss mer.  Vi har satt ihop ett akutteam med olika yrkesgrupper och hade utbildningar och workshops i somras. I workshopen för mental hälsa lärde vi ut hur man upptäcker krisreaktioner  – egna och andras – och psykologisk första hjälp, samt stresshantering. Bilden nedan visar rollspelet där vår fiktiva mobila klinik tog emot en man som brytit ihop till följd av att ha förlorat sin familj (sjukhusdirektor Dr. Boucher i grönt) samtidigt som en annan man (logistiker Dieu Puissant) drog vapen i gruppen av väntande patienter. Hur hanterar ni det här?

I workshopen övade vi på att hantera krissituationer.

Det skrattades mycket men det finns ett tydligt allvar också. Ett flertal i teamet var med i Gonaives. Orkansäsongen är här och i förra veckan kom tre storm/orkanvarningar. Tack och lov gick de förbi Haiti den har gången.

Sedan långt före jul har jag i inlägg efter inlägg vädjat, skällt, bönat, bett, uppmanat och uppfordrat den här nyliberalt fundamentalistiska alliansregeringen att bekämpa arbetslösheten genom att investera i den offentliga sektorn. Detta vägrar alliansregeringen göra – för de sitter fast i sin fanatiska tro på nyliberala icke-lösningar på arbetslöshetsproblemet som under tiden förvärras och antar omåttliga proportioner.

Då – före jul – fanns ett överskott i statens finanser på många miljarder, främst på grund av engångsvinster via utförsäljning av gemensam välfärd och egendom, vilket dock på grund av blint fasthållande av neoliberala anti-keynesianska principer nu smält samman och förvandlats till ett växande underskott som nästa år uppgår till 100 miljarder.

Nu säger Fredrik Reinfeldt dessutom att han inte nog med det till och med är beredd att låna upp ännu mer pengar för att sänka skatterna samt till varje pris läxa upp utsatta delar av befolkningen med pekpinnar som svider i skinnet: Det SKALL löna sig att arbeta – och med begreppet ‘arbete’ då endast innefatta jobb inom privat sektor. Allt annat är för honom inga riktiga jobb.

Men att undervisa barn och ungdomar, att sköta äldre, köra tåg och buss, vårda sjuka, sköta renhållning, se till så att energiförsörjning fungerar, forska och utbilda inom universitet och högskola m m m m ÄR riktiga jobb – i synnerhet i offentlig regi, där människor tar sin uppgift på stort allvar vilket det däremot kan vara både si och så med inom privat sektor .

I alla fall om man betänker de glädjebetyg som främst friskolor utan större betänkligheter sätter, vilket tvingar högskolor och universitet att sätta in specialresurser då det sen visar sig att de höga betygen inte speglar det kunskapsinnehåll de liksom är tänkta att utgöra ett mått på (men det spelar ju ingen roll för betygssystemets viktigaste funktion; att skilja agnarna från överklassvetet är ju ändå uppnådd), och det vet vi ju alla att när kvalitetssäkringsverktyget osäkras, då har vi snabbgenomströmningskriteriets måttstock som i en liten nyspråklig pandoraask varvid själva det tayloristiskt hypereffektiviserade ”resultatet” blir därefter.

Jag ställde häromdagen frågan i ett inlägg: – Hur många jobb har skattesänkningarna alstrat? - och har fortfarande inte hittat något pålitligt svar. Fredrik Reinfeldt säger, utan att precisera sig, att det framgår av “beprövad erfarenhet och forskning, analyser som vi och andra gör”.

Hur kommer det sig då att den välrenommerade tidskriften Newsweek säger tvärtom - att det är statliga investeringar i offentlig sektor som mest effektivt och omedelbart skapar jobb och att det därtill är oerhört mycket dyrare att skapa jobb i privat sektor via skattesänkningar än vad det är att skapa jobb i offentlig sektor via statliga investeringar?

Enligt den nyligen gjorda undersökningen, från vilken uppgiften troligen hämtats, “Estimate of Job Creation“ och som genomförts på uppdrag av Obamaadministrationen sägs att det kostar $ 92 000 att skapa ett offentligt jobb (då det ju bara är att börja anställa fler undersköterskor, sjuksköterskor, lärare, läkare osv inom samhällssektorer som alltid behöver tillskott eller åtminstone ge de kvinnor heltid som nu får hålla tillgodo med timanställningar, visstidsanställningar, vikariat och deltid) medan det kostar $ 145 000 att via skattesänkningar att skapa ett jobb i privat sektor :

“Job-Years Created by Different Types of Stimulus

To estimate the job-years created by different types of fiscal stimulus, we simulate the macroeconomic model. We consider the three main types of fiscal stimulus: government spending, a tax cut, and state fiscal relief. In each case, we simulate a change of $100 billion in fiscal year 2009. The model uses a plausible assumption about the distribution of the spending or tax reduction over the fiscal year. This simulation shows the job-years created by $100 billion of a type of fiscal stimulus by the end of 2012. The results of this simulation are given Table 3. The results show that a dollar of government spending creates roughly 1.6 times as many job-years as a dollar of tax cuts and 1.3 times as many job-years as a dollar of state fiscal relief. These numbers are a reflection of the different multipliers used in the simulation.

Table 3 Estimates of Job-Years Created by Different Types of Fiscal Stimulus $100 billion of government spending creates 1,085,355 job-years $100 billion of tax cuts creates 687,991 job-years $100 billion of state fiscal relief creates 857,610 job-years

These simulation results can also be used to give an estimate of the approximate amount of spending it takes to create a job-year for different types of stimulus. To derive these estimates, one just divides $100 billion by the estimated number of job-years. The results are given in Table 4. They suggest that the spending needed per job-year is noticeably higher for tax cuts than for state fiscal relief or direct government spending.

Table 4 Estimates of Spending Needed to Create 1 Job-Year for Different Types of Fiscal Stimulus
Government spending: Tax cuts: State fiscal relief:	$92,136 per job-year $145,351per job-year $116,603 per job-year”

Svar: Newsweek och Vita Husets rapport har fel och Reinfeldt har naturligtvis rätt, eller hur? Visst måste det vara så. Det måste helt enkelt vara så. I den oheliga marknadens heliga namn. Amen.

Se tidigare bloggposter: Hur många jobb har skattesänkningarna alstrat?

Läs bloggarna: Daniel Mathisen: “Investeringar – inte skattesänkningar - skapar jobb.”, Gunnar Axén,  norah4you,   Marknadsliberalen,    Alliansfritt Sverige,  Martin Mobergs blogg,  Mitt i steget,   Robert Noord,  Claes Krantz,   HBT-Sossen,   Mona For President,  Peter Andersson – med rätt att tycka,   Röda Malmö,    Alliansfritt Sverige2,   Mitt i steget2,   PJ Anders Linder,

Läs: DN – Konkurrens om elever ger orättvisa gymnasiebetyg, DN2,  DN3,    DN4,  DN5, DN6,   SVD1,   SVD2,   SVD3,   SVD4,  AB1,    AB2,    SR – Ekot,  Expressen1,

I onsdags upptäckte folk att Best Buy hade sänkt en bra 52-tums TV till $9.99. Bra rabatt med tanke på att den i vanliga fall kostar $1,699.99. Problemet var bara att det var tryckfelsnisse som varit framme på siten och efter en kort stund ändrades priset tillbaka till det ordinarie.

Ok, inte så märkvärdigt. Det finns en tydlig disclaimer som upplyser kunderna att det kan förekomma tryckfel. Inget att haka upp sig på.
Självklart kände sig ett antal kunder dragna vid näsan. Det troliga är att de mycket väl förstod att något var fel, men tänkte passa på att utnyttja erbjudandet medan det fanns tillgängligt. Vissa beställde så många som 10 TV-apparater.

Hur göra nu?

I sann amerikansk konsumentanda (a.k.a “Stäm dem till stenåldern!”) så lät inte reaktionerna vänta på sig.



Självklart översvämmades konsumentforumet med trådar som krävde upprättelse.
TenDollarHDTV.com var en naturlig spin-off (lite slö eftersom den har grotesk trafik).


Lite sundare reaktioner går att hitta.



För ett antal år sen hade en sån här storm blåst över på någon vecka bortsett från the occasional lawsuit som hade traglats en del fram och tillbaka. Men idag funkar det inte så.
Google har en nyhet om fail-erbjudandet på fjärde plats och frågan är om man inte kommer att se förstasidan få ytterligare ett par länkar till arga sidor.
Nätet glömmer aldrig.
Konsumentsidorna domineras av BestBuy, historiken i twitter är översvämmad med inlägg, blogginlägg finns en masse och jag lovar att det snart finns en sång från någon upcoming artist på ämnet.
Nätet glömmer aldrig.


Som om det inte var nog lyckas man inte med det viktigaste efter en kris i ett förhållande – Återföreningssexet


Hur kommer det sig att BestBuy inte förstår att utnyttja den här krisen och vända den till något som tar företaget till en positivare nivå än innan?
Här är några enkla förslag:
1. Kompensera de som hann genomföra ett köp. Inga rabatter eller alternativa produkter – det är rena hånet. Skicka dem istället en present. Något litet som visar god vilja. Och en ursäkt. Visa lite medkänsla.


Lång historia kort:
Det är inte fel att fucka upp lite ibland, bara man ser till att odla något vackert när elden blivit näringsrik aska.
2. Samla ihop alla som var sugna på en billig TV och lotta ut 10 st Samsungs bland dem. Förklara läget. Var lite trevlig.
3. Leta upp alla blogginlägg. Skriv ett svar. Undanfly inte kritiken utan visa att ni tar del av den.
4. Ironisera över er egen klantighet. Gör en liten film som visar paniken när ni insåg vilket fel ni gjort. Ha lite humor.
5. De värsta klagomurarna anställer ni till en kvalitets-taskforce. De får utarbeta en policy som gör att det inte händer igen och vara stand-by när det gör det.

LEDARSKAP: Rick Falkvinges annorlunda ledarstil har studerats av statsvetaren Peter Santesson-Wilson.

Hans intressanta slutsats är att stilen – medvetet eller inte – är helt annorlunda än vad vi brukar se hos partiledare (papperstidningen Neo nr 4: 2009);

Det slående med piratpartiledarens retorik är hur han gång efter annan, med oblyga gester, förminskar sin egen auktoritet – detta med den paradoxala effekten att han framstår som en än mer karismatisk gestalt.

Santesson-Wilson ger några exempel:

1. I december 2008 meddelade Falkvinge i ett nyhetsbrev att han behövde pengar för att kunna klara sin försörjning. Falkvinge bad helt sonika medlemmarna om hjälp. Problemet löstes och alla blev nöjda.

2. I maj 2009 blev det oro i leden när partiledningen inte hade agerat helt korrekt vid tillsättningen av en ledningsgrupp. Då erkände Falkvinge att det hela inte hade sköts på rätt sett och lovade bättring framöver. Även nu löstes problemet.

3. När Isobel Hadley-Kamptz på Expressen anklagade Piratpartiet för att ha “en pajas till partiledare och ofta en ton i sin kommunikation av teknologoverallig nollningsmaskulinitet” svarade Falkvinge med att lova att det nu skulle vara “färdigskriket”.

Att Hadley-Kamptz i samma kolumn samtidigt erkände att hon redan hade röstat på Piratpartiet gjorde möjligtvis att attacken var ganska lätt att ta till sig. Men det är beside the point. Erkännandet från Falkvinge kom snabbare än ett brev från posten.

Santesson-Wilson ställer i sammanhanget en intressant fråga;

Är denna stil uttänkt? Eller är Falkvinge ett föredöme av genuint självrannsakan som är unik för svensk politik? Vem vet – och varför skulle inte svaret kunna ligga mittemellan? För publiken går det inte att avgöra, vilket är själva poängen.

Oavsett om strategin är medveten eller inte öppnar sig intressanta framtidsscenarier:

1. Krishantering. Det är a och o i krishantering och kommunikation att alltid erkänna fel så fort som möjligt. Den som försöker dölja eller släta över felaktigheter har en tendens att bara öka det (massmediala)lidandet. Bättre att då snabbt erkänna för att kunna gå vidare. Uppenbart har Piratpartiet än så länge handlat korrekt. 

Samma fenomen uppstår – vi kan kalla det för förebyggande krishantering – när partiet erkänner att man inte tänker gå på alla sammanträden i EU eftersom man redan har talat om att man bara tänker bry sig om vissa frågor i parlamentet. Det blir då svårt att kritisera partiet för något man klart och tydligt redan innan valet talade om för väljarna.

2. Underdog. Så länge som Piratpartiet uppfattas som underdog i politiken kommer den negativa bevakningen att vara förhållandevis enkel att hantera för partiledningen.

Kovändningar, dålig organisation och eventuella avhopp och irritation i leden kan skada ett etablerat parti. Men för Piratpartiet kan denna underdog-position – rätt skött - hålla i sig fram till valet 2010. Därefter – beroende på valresultatet – kommer medias bevakning att antingen avta eller bli mer kritisk.

3. Utmanaren. Om Piratpartiet kan uppfattas som en utmanare till de etablerade partiernas samsyn på de sakområden som präglar partiets politik kommer man att fortsätta att vara av intresse för media. Fokus blir på politiken och inte på eventuella interna “problem”. Media vill se ett intressant utmanarparti.

4. Politiskt korrekt. Piratpartisterna vill säkert inte själva erkänna det men inom stora delar av medie- och kulturetablissemanget är deras idéer – om inte accepterade – så åtminstone på rätt sida om det politiskt korrekta.

Även de politiska partierna ägnade sig mer åt att krama än att försöka kväsa piratpartisterna i valet. (Även om man fick känslan av att detta mer berodde på att man hade noll koll på sakfrågorna men inte ville verka alltför akterseglade av “tidsandan” och “ungdomarna”.)

Detta gör att Piratpartiet knappas kommer att drabbas av samma öde som många andra nya partier. Partiet driver frågor som inte kommer att försvinna i första taget. Alla partier måste ta ställning och göra det nu.

5. Experten. Många av Piratpartiets sakfrågor är mycket tekniska. Detta är både en tillgång och ett problem för partiet.

Att uppfattas som expert gör att man genast blir intressant för media. Expertstatusen gör det också möjligt för partiet att utmana de övriga partierna. Piratpartiets utspel kommer att uppmärksammas av media vilket i sin tur tvingar övriga partier att reagera.

Piratpartiet kan därmed skapa ett “problemformuleringsmonopol” och driva de övriga partierna framför sig.

Det negativa uppträder om de politiska frågorna blir alltför tekniska. Om det bara är “datanördar” som lyssnar kommer vare sig media eller allmänhet att lyssna.

Hur som helst kommer 2010 att bli ett intressant år i politiken.

TEOKRATI: Att man i Iran har arresterat brittisk ambassadpersonal är ett tydligt tecken på att regimen i landet vill rikta uppmärksamheten bort från det egna fusket i presidentvalet.

Det är ett klassigt trick i politisk krishantering att skylla motståndare för värre saker än vad man själv anklagas för. På så sätt kan man få ner – om än inte helt radera – negativ mediebevakning. 

President Ahmadinejad och Väktarrådets strategi är tydlig. Man hoppas att anklagelsen att Storbritannien har hjälp oppositionen i valkampanjen - och därmed blandat sig i landets inre angelägenheter – skall vara tillräcklig trovärdig bland befolkningen för att också kunna misskreditera regimens inhemska politiska motståndare.

Det är därför viktigt att inte tappa fokus på grundproblemet att regimen är en diktatur som gör allt för att kunna behålla makten.

Brittiska nyhetsmagasinet New Statesman har listat 10 tecken på att valet i Iran har varit riggat.

1. Opinionsundersökningar innan valet visade att oppositionens huvudkandidat Mir Hossein Mousavi hade ett starkt övertag precis innan valdagen. På bara några timmar hade detta övertag förvandlats till en jordskreds seger för sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.

2. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även vann i Teheran. Detta trots att Ahmadinejad inte är populär i huvudstaden och trots att Mousavi bara några dagar innan valet hade miljoner anhängare som demonstrerade ute på stadens gator.

3. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även skulle ha vunnit i Mousavis hemstad Tabriz. Dessutom har Tabriz en etnisk sammansättning som i vanliga fall skulle ha gjort det enkelt för Mousavi att vinna i staden.

4. Det är inte bara Mousavi som talar om valfusk. Även de två andra oppositionskandidaterna – liberalen Mehdi Karroubi och konservative Mohsen Rezaei - har krävt en granskning av resultatet.

5.  Karroubi fick se sin andel av rösterna minska från 17 procent (valet 2005) till mindre än1 procent i årets val. Detta gällde även för hans hemprovins Lorestan. Karroubi är inget okänt namn i Iran. Han har tidigare innehaft posten som landets talman.

6. Regimen införde svartläggning av olika informationskällor efter valet. Mobiltelefonerna slutade att fungera. Utländska hemsidor som exempelvis BBC och Facebook blockerades.

7. Inrikesministeriet utnämnde Ahmadinejad till segrare redan två (2) timmar efter det att vallokalerna hade stängt. Irans Högste Ledare (Suprime Leader på engelska) Ayatollah Khamenei skrev under på valresultatet direkt därefter. I vanliga fall skall valresultatet alltid föregås av en tre dagar lång verifikationsprocess som skall garantera att valet har utförts på ett korrekt sätt.

8. Mer än 100 medlemmar inom oppositions större partigrupper arresterades dagen efter valet. Bland annat arresterades expresident Mohammad Khatami som är en central profil inom oppositionen.

9. Det har rapporterats om oegentligheter i de städer som är anhängare till Mousavi. I Tabriz blev man utan valsedlar redan klockan 11 på förmiddagen. 

10. Ahmadinejad är idag en impopulär president som idag leder ett land med stagnerande ekonomi. Vid valet 2005 sågs hans som något nytt och fräscht. Trots detta fick han i år en högre andel procent än 2005.

Den islamistiska regimen har sett sin legitimitet minska kraftigt under senare år. Fareed Zakaria på Newsweek gör följande analys;

First came Khatami, the reformist, who won landslide victories and began some reforms before he was stymied by the Guardian Council. That experience made the mullahs decide they had to reverse course on the only element of democracy they’d permitted in Iran – reasonably open elections. The regime’s method of control used to be to select permissible candidates, favor one or two, but allow genuine, secret balloting. In the parliamentary elections of 2004, however, the Guardian Council decided that normal methods would not achieve acceptable results. So it summarily banned 3,000 candidates, including many sitting parliamentarians. Because public support was even less certain this time, the regime went further, announcing the election results in two hours and giving Ahmadinejad victory by such a wide margin that it would preclude any dispute. Khamenei revealed the strategy in his sermon last Friday. “A difference of 11 million votes – how can there be vote rigging?” he asked.

OPINION: Politikerbloggen och TV4 Nyheterna har i en omfattande undersökning konstaterat att förtroendet för Mona Sahlin inom partiet har rasat sedan EU-valet.

Var fjärde förtroendevald har lågt eller mycket lågt förtroende för sin partiledare. Var tredje politiker (34 %) anser att valresultatet har påverkat förtroendet negativt. Bara 13 procent anser att förtroendet har påverkats mycket positivt av valet.

Tjugoåtta politiker av 100 som svarade på undersökningen säger att man har mycket litet eller litet förtroende för Sahlin som partiledare. Endast 26 av 100 ger Sahlin undersökningens högsta betyg.

Med tanke på att undersökningens underlag är lika omfattande (1500 svarande av 6500 tillfrågade) som när opinionsinstituten ställer sina frågor får man anse att resultaten är ett dråpslag för Mona Sahlin.

Resultatet kommer att kräva krishantering om Mona Sahlin skall lyckas ta sig ur förtroendekrisen och få partiet på banan igen inför valrörelsen 2010.  

För att vända detta måste Sahlin först och främst få de förtroendevalda att inse att man inte nu kan byta partiledare. En partiledare behöver mer än ett år för att bli riktigt varm i kläderna. Att bli känd och respekterad hos den breda allmänheten är inget man kan göra på en eftermiddag.

Mona Sahlins försök att få det att låta som om partiet hade fått ett bra valresultat – i kombination med uttalandet om att detta resultat dessutom bevisade att det svepte en rödgrön våg över landet – gjorde många irriterade.

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gick tillbaka i valet. Endast Miljöpartiet kan av de tre partierna kalla sig för segrare.

Sådana uttalanden skapar bilden av en Mona Sahlin som bara försöker skönmåla och med spin vill manipulera media och allmänheten att tro att allt är frid och fröjd. 

Partiet skulle istället behöva en partiledare som kan kommunicerar insikten av att partiet nu behöver en period av intern analys och eftertanke för att kunna komma igen inför stundande valrörelse.

… och krisen varar än till …? Räntan är rekordlåg, inte mycket över 0 %. Bistra tider var det också i början på 90-talet. Fast den krisen ledde till rekordhög ränta, osannolika 500 %, om än bara för nån dag. Vem singlar slant? Våra slantar.

Jag fick ett lite udda grattiskort, utgivet av Kommunal, av lillbrorsan sommarn -94. Trots stora skillnader i krismönster är resultatet för småfolket detsamma, då som nu:

Krisen har även nått vårt familjeföretag. Volymen översättningsuppdrag räcker inte längre till för att försörja två personer. Jag kommer därför ägna förmiddagen åt att uppdatera mitt CV, och därefter kontakta bemannings- och rekryteringsföretag. Ett besök på arbetsförmedlingen ska det också bli. Fast jag hoppas fortfarande på att jag ska kunna få gå tillbaka till min tjänst som lektor på högskolan som jag faktiskt fortfarande är tjänstledig ifrån.

Eftermiddan blir mycket roligare. Då ska vi åka till Sandviken och uppvakta Edit, äldsta barnbarnet, som fyller nio idag.

KRISHANTERING: Expressen har erkänt att man har intervjuat och fotograferat fel (!) Wanja Lundby-Wedin. Men är inte detta snarare en orkestrerad motattack från LO:s spindoktorer?

Det hela luktar avledningsmanöver från LO. Om så skulle det få den positiva effekten för Lundby-Wedin att Expressen skulle misskrediteras i utomståendes ögon.

Wanja Lundby-Wedin skulle då kanske också få tid att hämta sig och planera sitt försvar och kraven på hennes avgång skulle kanske dessutom minska. 

Mycket är märkligt med hur denna historia har utvecklats.

1) Är det inte bra märkligt att en person som ser ut som Wanja Lundby-Wedin dyker upp vid Lundby-Wedins hem där journalisterna väntar?

2) Är det inte också bra märkligt att denna Wanja Lundby-Wedin-kopia inte talar om för Expressen att hon inte är LO-basen? Det borde vara en naturlig reaktion från en helt vanlig “Svensson” som omringas av journalister och fotografer.

3) Expressen uppfattade dessutom att Wanja-kopian först bekräftade att hon var den riktiga Wanja Lundby-Wedin.

4) Enligt Dagensmedia.se har kvinnan själv kontaktat Expressen och meddelat att hon inte är Lundby-Wedin. Det är inte omöjligt att en privatperson kontaktar en tidning om man uppfattar att något har blivit fel. Men det hör inte heller till vanligheterna.

Expressen har tidigare avslöjat att Wanja Lundby-Wedin och Sture Nordh (TCO) har tillbringat tid på LO:s lyxhotell och nu riskerar att granskas av skattemyndigheterna.

Efter hemkomsten till Stockholm ville Expressen fotografera och ställa följdfrågor till Lundby-Wedin. Nu har det visat sig att det inte var LO-basen som tidningen intervjuade.

Och nu ber Expressen om ursäkt.

KOMMUNIKATION: Dags för ny krishantering. Wanja Lundby-Wedin – LO:s ordförande – är återigen i hetluften med en ny skandal.

Nu gäller det en “lyxresa” till Italien under förevändning av “styrelsesammanträde”. Hennes make hänger med och bor gratis på fyrstjärnigt hotell.

När Expressen frågar om hon aldrig har funderat om detta är skattepliktig förmån att maken bor gratis svarar Lundby-Wedin;

Nej det har jag inte ens tänkt på att det skulle kunna vara. Men det skall jag undersöka när jag kommer hem.

Men det är inte bara maken Lennart Wedin som tydligen bor gratis. Det gör även TCO:s ordförande Sture Nordhs fru och LO:s före detta kanslichef och vice ordförande Erland Olausons fru.

Kommentarerna i bloggosvären har inte varit nådiga.

Från vänster säger bloggaren Jinge;

Wanja Lundby-Wedin är den som gjort fackets pampvälde tydligast sedan Transports ordförande, Hasse Ericsson, poserade i badbyxor med en paraplydrink i handen på Mallorca en gång i tiden. Det är bara att gratulera Fredrik Reinfeldt.

Från höger undrar Kent Persson (M);

Varför är det så svårt att göra rätt för sig? (…) Man kan ju tycka att det för höginkomsttagaren Lundby-Wedin knappast kan vara ett problem att göra rätt för sig.

Hund-Dolores ställer frågor;

LO: ordförande Wanja Lundby-Wedin verkar så tagen från landet eller liknande, när hon gång på gång gör misstag som är för nybörjare. Det får mig att undra om hon är dum? Eller till och med värre än befarat? Att hon hålls i ett koppel av småpampar där hon får spela första fiolen med musiken “jag gör så dumt jag kan!”.

 Och Norah4you’s Weblog konstaterar;

Wanja Lundby-Wedin ÄR Alliansens reklampelare.

Frågan är hur Lundby-Wedin kommer att hantera denna nya kris.

Kommer hon även denna gång låta tiden rinna mellan fingrarna innan hon agerar? Kommer hon att fortsätta att vifta bort det hela med att hon inget visste precis som med AMF Pension-skandalen?

Hur som helst verkar det som om allmänheten redan har sin bild av Lundby-Wedin klar för sig. Och detta borde oroa Socialdemokraterna när deras strategi bygger på att det nu håller på att vända i opinionen. Nedgången har avstannat i senaste opinionssiffrorna.

Återigen kommer frågan upp om LO och Lundby-Wedin kommer att bli en belsatning för Mona Sahlin i valrörelsen 2010.

Eldsvådan i kommissionsbyggnaden igår såg dramatisk ut med brandbilar, tjock rök och snabb evakuering. Det verkar som om den uppstod i köket på en av våningarna, men orsaken är ännu inte klarlagd. Ingen blev i alla fall skadad.

Jag forstatte mitt ganska hektiska program på eftermiddagen med möte på EPC, European Policy Centre, om krishantering och säkerhet. Det är ett ämne jag engagerat mig i mycket, hur EU kan arbeta med medborgarnas säkerhet vid olika kriser. Frågan kommer att bli akut med Lissabonfördraget, om det träder i kraft, för där finns en solidaritetsparagraf som säger att medlemsländerna ska stötta varandra vid en kris, vare sig det är ett terrordåd, en epidemi eller en naturkatastrof. Exakt hur den paragrafen skall tillämpas och aktiveras är inte klart ännu.

EU har idag krishanteringsmekanismer men de behöver stärkas, samtidigt som varje medlemsland måste ha sina egna system i ordning. Om detta handlade eftermiddagens intressanta diskussion där bl.a generaldirektör Helena Lindberg från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) medverkade, liksom Gilles de Kerkhove, EU:s antiterrorsamordnare.

Hann även med ett möte med Brysselliberalena på kvällen, ett nätverk för liberala svenskar i Bryssel. De är ganska många och vi diskuterade parlamentsval och ordförandeskap.

AMF-SKANDALEN: LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin har meddelat att hon nu lämnar sina samtliga styrelseuppdrag i bolag som LO och Svenskt Näringsliv äger tillsammans.

Sent omsider har LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin tydligen insett att styrelseuppdragen i bl.a. AMF Pension är en belastning både för henne, facket och för Socialdemokraterna.

Frågan är varför det tog så lång tid för henne att inse detta.

Troligtvis har det tagit så här lång tid därför att Lundby-Wedin inte ville att det skall se ut som om hon drevs bort p.g.a. drevet som uppstod när skandalen briserade i media. Nu har det gått ett tag sedan det var som mest intensivt i media.

Men att det inte skedde tidigare beror säkerligen också på att Lundby-Wedin inte heller ville att det skulle se ut som om hon själv hade någon skuld till AMF-skandalen.

Att ha lämnat tidigare skulle ha skickat signalen att hon såg sig själv som skyldig oavsett innehållet i hennes officiella förklaringar.

Lundby-Wedin hoppas nu säkert att hon kan slinka undan utan alltför mycket medieuppmärksamhet. “Old news” får alltid små rubriker och notiser. Och uppmärksamheten blir därmed också ”hanterbar”.

Men man skall heller inte utesluta att Lundby-Wedin har insett att stämningarna inom både LO och socialdemokratin är så pass negativ till hennes agerande att det behövs ytterligare en “fredsgåva” till både medlemmar och väljare.

Wanja Lundby-Wedin har ägnat mycket tid till att resa runt och träffa sina medlemmar sedan skandalen briserade. Det är uppenbart att irritationen mot henne består.

Dessutom riskerar hennes hantering av AMF-skandalen att passivisera de fackligt anslutna när de som mest behöver aktiveras p.g.a. krisen inom fackföreningsrörelsen, Mona Sahlins dåliga opinionssiffror och kommande EU-val.

Ett dåligt EU-val för Socialdemokraterna riskerar hämma partiets möjligheter att mobilisera inför valet 2010.  

LO:s PR katastrof har gjort det nödvändigt för Lundby-Wedin att nu kommunicera att hon har förstått medlemmarnas signaler och att partiets behov kräver uppoffringar. 

Frågan är om det hela inte är för lite och för sent.

Den globala finanskrisen har lett till börsfall runt om i världen, storbanker som kollapsar och oroade sparare.

Det globala ekonomiska klimatet påverkas och även den globala ekonomiska psykologin. Då Européer har vant sig vid att ekonomin i Europa är relativt stabil, med låga räntor, kommer finanskrisen och dess konsekvenser som en chock efter några lugna och trygga år.

Framtiden är oklar men ser troligtvis ut att innehålla dramatiska sänkningar av investeringar och även minskade inkomster som leder till att konsumenterna spenderar mindre, vilket i sin tur leder till att företagen producerar ännu mindre och tvingas göra sig av med allt fler anställda.

Hanteringen av gränsöverskridande kriser är mycket dålig vilket gör att finansiella kriser ofta sprider sig till olika länder. Exempelvis så har många finansinstitut verksamhet i många fler än ett land, detta leder till att när ett sådant institut hamnar i svårigheter påverkas flera länder. Krisövningar och kunskapen om krishantering bör alltså förbättras.

Erika

Björn Johansson, Saab Group, presenterar vilka grundläggande funktioner en gemensam lägesbild bör ha för att kunna fungera som stöd för samverkan och gemensamma lägesförståelse. Björn talar om lägesbilden ur ett kommunikativt perspektiv och tar bland annat upp dagens möjligheter – vem som helst kan idag skapa en lägesbild t ex genom bloggar, twitter, bambuser etc. Vidare uppmanar han dem som jobbar med krishantering att titta på dessa kanaler och ta dessa på allvar.

Tuija Nieminen Kristoffersson har forskat om social sårbarhet i samband med extraordinära händelser – där fokusområdet har varit på de enskilda medborgarna, de drabbade.

Tuija berättar om drabbades reaktioner från stormen Gudrun och branden i Göteborg och inleder med att prata om de sociala nätverkens betydelse.

 Efter Tuija berättar Nicklas Guldåker om forskningsresultat från studier av drabbade hushålls krishanteringsförmåga i samband med stormen Gudrun.  Nicklas talar om hur hushållen fungerar i relation till sin omgivning i en kris samt hur hushållets egna interna förmågor ser ut och vilka egenskaper och faktorer som försvagar både den interna och externa hanteringsförmågan.

Både Tuija och Nicklas är verksamma i ramforskningsprogrammet FRIVA (Framework Research Programme for Risk and Vulnerability Analysis).

Är samhället rustat för att klara en kris enligt scenariot?

• Nej! Alla deltagare eniga om att samhället inte är rustat för att klara en kris enligt scenariot

Vilka är de stora problemen idag vad gäller samhällets robusthet?

• Centralisering – sårbarhet ökar
• Outsourcing
• Lite redundans på viktiga system
• Bristen på medvetenhet hos medborgarna
• Saknar alternativ
• Organisation, logistik, vem betalar?
• Lagstiftning – finns inga robusthetsmål i svensk lagstiftning.. Borde det inte finnas?

Hur blir samhället mer robust?

• Genom att öka medvetenheten – tydliggöra egenansvaret
• Öppenheten är problematisk
• Utbildning övning – i skola?
• Civilförsvaret?
• Analysera beroendekedjor
• Behövs mer information till medborgarna om det egna ansvaret
• Utnyttja samhällets resurser bättre

Sist men inte minst så kan samhället bli mer robust genom att föra upp frågan precis som dessa utbildningsdagar syftar till!

Redovisning och frågeställningar ifrån workshopen om den enskildes förmåga vid kris:

•           Hur klarar man sig?

–         Inledningsvis hyfsat (2-3 dygn)

–         Människor med specialbehov inte lika väl

•          Krishanteringsförmåga mycket låg

–         Har man batteridriven radio?

•          Problem med transporter

•          Matförsörjning problematisk efter ett par dygn

•          Svårt med hushållsvärme

•          Information – hur får man information och hur ger man information?

•          Människor på landsbygden klarar sig bättre, större lager

•          Sämre kunskaper om grundläggande vård, etc.

•          Ungdomar sämre förberedda? Kan detta leda till större problem i framtiden?

•          Mindre transportbehov i städer

•          Sociala nätverk viktiga?

–         Utnyttja för informationsspridning

•          Hjälpbehov

–         Transportbehov

–         Kommunikationsbehov

–         Värmeförsörjning

–         Medicin

–         Vård

–         Mat och vatten

–         Avlopp och sophantering

–         Säkerhet

–         Hygien

–         Information

Är det så att vi (den enskilda) inte är förberedda och utrustade för energikris och oväder?

Magnus Qvant och Hans-Olof Uhlmann (MSB) som ansvarar för dessa två utbildningsdagar presenterar dagens workshop som utgår från scenariot “Extremt väder, energikris och människor i nöd” . Grupper om fyra får under 30 minuter diskutera hur den enskilde medborgaren klarar sig och hur dennes krishanteringsförmåga ser ut. Vad klarar den enskilde inte? Vilka hjälpbehov uppstår?

Därefter 30 minuters diskussion om kommunens förmåga.

Läs scenariot http://www.societalsecuritytraining.se/userfiles/file/inbjudan_program_utbildning.pdf

Lars Fredholm talar om hur kommuner kan utöva sitt områdesansvar.

Hur ska man i kris eller i en stor olycka samordna de funktioner som har områdesansvar på kommunal nivå med dom som har områdesansvar på länsnivå med dom som har områdesansvar på regional nivå?

En gemensam värdegrund, förståelse för aktörers agerande och generella operativa mål, som kan fungera som utgångspunkt när många aktörer måste hantera en stor olycka eller kris, är förutsättningar för multiorganisatorisk samordning.

Dödssiffrorna från Italien stiger samtidigt som det kommer uppgifter på minst 70 000 hemlösa i området runt L’Aquila efter jordskalvet. Det är en fruktansvärd katastrof och tankarna går förstås till alla drabbade. Sverige har givetvis beredskap för att hjälpa till, men italienarna har hittills avböjt hjälp och heller inte aktiverat EU:s krishanteringsmekanism – ännu.

I förberedelserna för ordförandeskapet funderar jag mycket över EU:s förmåga att hantera kriser.

Om ett EU-land drabbas av en terrorattack, epidemi eller naturkatastrof ska Sverige göra vad vi kan för att bidra med stöd. På samma sätt ska vi kunna vi förvänta oss hjälp när Småland drabbas av storm eller om svenskar drabbas av en katastrof på andra sidan jordklotet. Att EU:s medlemsländer ställer upp för varandra är vad som lägger grunden för en solidarisk säkerhet värd namnet.

Men för att det här ska fungera krävs en fungerande samordning. EU har idag ett slags sambandscentral i kommissionen, MIC, där länder inom EU kan begära hjälp vid naturkatsrofer och liknande. Dessutom arbetar Unionen med förebyggande arbete och varningssystem för epidemier, smittsamma djursjukdomar, farliga livsmedel mm.

Krisberedskapen bör förbättras väsentligt. Vi behöver förstärka analyskapaciteten, göra MIC:en mer operativ och ha kortare och färre kanaler som kan aktiveras vid en stor kris. Gränsen mellan kriser som uppstår inom och utanför EU blir allt otydligare, och ställer högre krav på att EU får en tydligare roll i krishanteringen.

Jag har föreslagit att den nya EU-kommission som tillsätts i höst inrättar en särskild kriskommissionär som har ansvar för att samordna krishanteringen. Jag vet att kommisisonens generalsekreterare gillar idén och att den finns med i planeringen för framtiden. Vi hoppas kunna ta ytterligare steg för att skärpa och vidareutveckla EU:s krishanteringsförmåga under det svenska ordförandeskapet.

Jag och Staffan Ternby hade idag ett intressant frukostsemiarium för kunder och andra inbjudna. Vi talade om synligheten hos vd och reflekterade över om det finns några generella regler för hur informationschefer kan coacha sin vd på bästa sätt.

Man blir onekligen ödmjuk när Staffan delar med sig av sina erfarenheter från 20 år på Astra där både sextrakasserier i dotterbolag och kvävda försökshundar ställde organisationen och vd inför många svåra beslut och dilemman. De erfarenheterna har lett fram till ett antal tumregler för vds engagemang, både i kris och i den dagliga verksamheten.

Välkommen till nästa frukostseminarium den 2 april: “Internkommunikationen som positiv motor i tuffa tider”