Skål! 14 berättelser är titeln på en bok som låter 14 nyktra och kända alkoholister (och några medberoende) komma till tals i lugn och ro. Jag fick tips om boken av Nemo. Den är skriven av Ann Thörnblad med fotografier av Johan Olsson. Det är en stor bok (A4) med insiktsfulla tankar om livet som människa. De som deltar är Gudrun Schyman, Benny Haag, Agneta Trygg, Marcus Birro, Kristina Axén Olin, Olle Carlsson, Inez Hamilton, Göran Stangertz, Lena lundh, Lasse Andersson, Malin och Susanne Berganäs, Thomas Wiklund och Märta Tikkanen. Trots deras olika bakgrund historier fler likheter än olikheter. De berättar hur de drack och hur poletten till slut trillade ner. Det var ett skeende där något allvarligt hände, omgivningen reagerade och samtidigt kom insikten: “-Det här går inte längre.” Sedan beskriver dem livet som nykter.

Här är några av citat från boken.

Den insikten jag fick och det valet jag gjorde har berikat mig som människa och gett mig en väldigt bra plattform och en fördjupad trygghet i min identitet. Jag har valt livet, och det är stort. Det valet har jag med mig de dagar jag känner mig ömklig och tycker synd om mig själv. Jag känner mig inte utsatt längre och har inte behov av att fly. Jag lever med tillvarons skiftande känslor och är närvarande fullt ut. Och i det valet ingår att leva med det som är, även om det kan vara jobbigt ibland. Gudrun Schyman

Jag kunde inte koppla av, jag bara räknade hur mycket han drack. På tre sekunder kunde jag vara nere i köket och lokalisera det gömda vinglaset….Frågade: Måste du dricka nu? // Jag tror att min dotter föraktade mig för att jag inte gjorde något. I förlängningen hade det också skadat min relation till barnen om jag hade stannat hos Hans. Agneta Trygg

Det var inte mängden i sig som var alarmerande. Hade jag druckit motsvarande på en middag hade ingen reagerat. Men det var HUR jag drack. Det var ett sätt att självmedicinera, ett sätt att hantera stressen. Men jag hade turen att se det i tid. Jag insåg att jag var vilse, och jag ville ta tag i problemet innan det eskalerade. Kristina Axén Olin

Jag har lärt mig leva med att livets rytm är föränderlig. livet innebär också att ha ångest, sova dåligt i perioder – men också att lära sig uthärda det. Vi har alla våra dagar. Det innebär själva livsvillkoret med att vara människa, det handlar om att orka vänta ut det. Olle Carlsson

Det är slående hur de drack för att fly och hur livet som nykter handlar om acceptans av det dem flydde ifrån. Att leva livet precis som det är är ingen lätt sak varese man har varit alkoholist eller inte. Deras insikter är allas våra insikter. På det sättet är det här en allmängiltig bok om personlig mognad.

Jag skriver ofta om alkoholmissbruk. Du hittar tidigare inlägg genom att klicka på kategorin Alkoholmissbruk i listen till höger.

Tidigare har vi skrivit om uselt ledarskap och usel lönsamhet. Nu avgår styrelsens ordförande för Ersta Diakoni som säger så här 

Hon är förvånad över de brister som hon sett hos såväl styrelsen som ledningen för Ersta Diakoni. Allt går nu tillbaka till ruta ett.

–Jag brann för att få jobba med Ersta, men jag var inte medveten om hur förändringsobenägna man var. Man vill inte se över anställningsvillkor, löner, avtal, lägenheter och andra förmåner eller röra i organisationen. Jag förstår heller inte varför all personal på Ersta har fått gå igenom ett värdegrundsarbete förutom styrelsen och ledningen. Med den kristna grundsyn som ska finnas borde det ha omfattat även dem, säger Kristina Axén Olin.

Hur gör man i en situation som denna? Skaffa dig info om hur du kan bli modigare och lönsammare här.

Många gånger handlar det om det osagda. Det är som det ligger en flodhäst på bordet. Alla ser den men igen säger något. Men den är i vägen för inte bara effektiviteten utan också möjligheten till autentiska relationer som utmärks av förtroende.  

För att trygga de som har anhöriga på Ersta, som jag, så vill jag meddela att människorna som vårdas möts med respekt och omtanke. Så det förefaller vara ett ledningsproblem som ännu inte alltför häftigt har drabbat de viktigaste intressenterna. Skönt, eller hur? Men hur länge, vet vi inte.

Satt och bläddrade i mina gamla dagböcker från 1983. Egentligen sökte jag bara en sakuppgift, men för några minuter förlorade jag mig i anteckningarna gjorda av en ung kvinna som pendlade mellan groteskt självförakt och förhoppningsfulla framtidsplaner. Jag är visserligen en annan nu, men anteckningarna påminde mig om de drivkrafter vi har i oss och som inte alltid är positiva i långa loppet.  

Vill i detta ämne rekommendera intervjun med Kristian Axén-Olin i Tendens, SR P1. Axén-Olin var finansborgarråd för moderaterna i Stockholm men hoppade förra året av alla uppdrag med hänvisning till sin hälsa och sitt välbefinnande. Hon berättar öppenhjärtigt om drivkrafter och avvägningar inför det svåra beslutet. Och om sin lättnad efteråt. Länder till eftertanke, särskilt för kvinnor tror jag.

Varför satsar man på en karriär inom politiken eller inom fackföreningsrörelsen? Lust att förändra och föbättra världen? Lust att dra sitt strå till stacken? Ilska över upplevda eller betraktade oröttvisor? Rättspatos? Ja det är väl ungefär så det brukar heta om man frågar s.k. förtroendevalda själva, men saningen blir väl alltmer uppenbar för fler och fler: man satsar på en politisk eller facklig karriär för att berika sig själv. Politiken satsar man på om man istället för att försörja sig på ett hederligt arbete hellre vill parasitera på sina medmänniskor genom livslång närmast arbetsbefriand försörjning via skattemedel. De förtroendevalda har blivit en klass av parasiter.

Att det skulle komma nya skandaler om Wanja Lundby-Wedin var väntat. Om man råkar ut för en skandal så som hon gjort och hanterar den så självupptaget och utan ödmjukhet som hon gjorde så drar man på sig oerhört dåligt politiskt karma. Efteråt kommer det finnas gott om förbannade människor som gör sitt yttersta för att hitta mer skit att läcka till tidningarna. Och som om det inte vore nog så är helt plötsligt saker som tidigare bara blev en notis förstasidesstoff när det handlar om den tidigare skandaliserade. Så när det nu ges publicitet åt det faktum att Lundby-Wedin utnyttjat sitt styrelseuppdrag i LOs semesteranläggning i Italien till att fiffla till sig gratis minisemestrar för sig och maken är det bara nästa logiska steg i den utveckling som oundvikligen kommer att sluta med Lundy-Wedins avgång. Att Lundy-Wedin anser att hon gjort rätt för sig spelar nog mindre roll för alla de LO-medlemmar som bryr sig mer om moral än italienska skatteregler. Det är iofs inget stort mygel. Men lagligt eller inte, jag kan ändå stämma in det Lars Törnman skriver på Newsmill:

Har [...] aldrig ens funderat över att ha med frun på någon av alla de resor som jag gjort i tjänsten. Har inte heller någonsin mött någon annan som har haft med sin partner och låtit andra betala delar av familjens kostnader.

Nej vi vanliga människor lever inte så. Det krävs den särskilda slags moral som odlas i de politiska och fackliga toppkretsarna för att utveckla den livsstil där det är helt accepterat att låta medlemmarna inte bara försörja än utan också betala livets guldkant.

Värst just nu är dock de brittiska parlamentarikerna. En samling människor som jag tidigare högaktat i kraft av deras oberoende, vältalighet och känsla för sin direktkoppling till de egna väljarna. Nu visar det dock sig att de till stor del är samma korrupta pack som visat sig befolka paralamenten i många andra västländer. Befolkningen börjar därmed också ropa på nyval och extremhögern vädrar morgonluft. Om någon nu undrar hur det går till då de i grunden odemkratiska krafterna tar över en demokrati så är det första akten vi ser nu. De gamla partierna visar sig med tiden ha tagits över av mutkolvar och väljarna ser då inget annat val än att rösta på partier som i alla fall inte verkar vara korrupta. Vem kan klandra den som röstar på en fascist före en mutkolv?

Det lär i alla händelser snart bli en hel del arbetssökande före detta PMs i Storbrittanien och kanske också en arbetssökande före detta LO-ordförande i Sverige. Men de klarar sig så klart ändå. Den politiska adeln har ju ändå sett till att den försörjs livet ut vad som än händer. Kristina Axén Olin t.ex., pallade ju inte trycket på den politiska toppen utan valde helt frivilligt att avgå och ägnar sig nu vid 46 års ålder åt sin trädgård på heltid. Ett beslut som skulle varit svårt att ta för de flesta men som säkert underlättades av det faktum att Axén Olin ändå får 44 000 kronor i månaden från Stockholms skattebetalare fram till sin 65-årsdag. Inte konstigt att det är nu “Livet kan börja“.

Hanne Kjöller slår ett slag för den surrealistiska humorn i en ledarkrönika i Dagens Nyheter, appropå Åsa Linderborgs ledare i Aftonbladet om huruvida Socialdemokraterna kan genomföra en radikalare politik likt Hugo Chávez.

Det finns väl egentligen rätt gott om exempel på regeringar som vunnit val på en politik och sedan fört en annan. Inte så långtgående som Hugo Chávez i sin avdemokratisering av Venezuela, förvisso. Men ändå.

Uttalandet är direkt felaktigt. Avdemokratisering? Det finns inget land i Sydamerika som är mer nöjda med sin demokrati än i Venezuela, vilket troligen sker dels på grund av att det hålls flertalet omröstningar, valresultatet respekteras och det finns en framväxande gräsrotsdemokrati i landet. En annan faktor är troligen att man faktiskt genomför den politik man gått till val med och att väljarna faktiskt är nöjda med dom, vilket man kan se i framgångarna med de olika sociala projekt som genomförts de senaste åren.

Problemet i diktaturer och nya, sköra demokratier är inte i första hand antidemokratiska ledare utan charmerande antidemokratiska ledare. Huvudproblemet i Venezuela är Hugo Chávez anhängare. Att de i en folkomröstning gett honom möjligheten att trots hans nu tio år vid makten bita sig kvar till 2019 eller kanske längre.

Var ligger egentligen problemet med att en demokratiskt vald ledare har stöd från majoriteten av befolkningen? Men det faller in i en tankegång hos högern som menar att ett land inte är demokratiskt om vi inte gillar resultatet av omröstningarna. Jämför valet av Hamas i Palestina, som ogiltigförklarades för att folket “röstade fel”. “Problemet” är snarare den socialistiska politik som förs med framgång i Venezuela visar att landet inte alls är på väg att falla samman, vilket högerdebattörer med Hayekböcker under armen och med profetiskt darrande stämma förutspått under tio år sedan Hugo Chávez kom till makten.

Den senaste omröstningen som möjliggör att Chávez kan sitta kvar som president ombegränsade mandatperioder är precis samma regler som vi har i Sverige. Kjöller skulle med samma logik kunna rikta sin krönika mot Fredrik Reinfeldt istället. Om man ska vara missnöjd med ett parti som går till val på något annat än det man tänker genomföra så ska man istället ta sig en titt på Moderaterna, som profilerade sig som “Det nya arbetarpartiet” och sen enbart genomfört klassisk högerpolitik som lett till än mer ökade klyftor. Men det går nog inte hem på regeringstrogna Dagens Nyheter. Faktum är att samma sak håller på att hända i Venezuela.

I och med det starka stödet som finns för reformerna går oppositionen mer och mer mot att utmåla Chavez reformer som icke tillräckliga och att deras egna skulle vara bättre. Att det inte ligger någon verklig policyförändring bakom detta påstående är nog lika troligt som att det inte gjorde det i Moderaternas fall. Eller för att låna orden från Kristina Axén Olin: “Nej, jag tror inte att det finns en risk i att vi går för långt åt mitten, för jag tycker inte att vi gör det, utan det är snarare mer kanske retoriskt och annat som förändrats.”

Andra bloggar om: venezuela, kristina axén olin, moderaterna, åsa linderborg, hanne kjöller, hugo chávez

Kristina Axén Olin ger idag i en intervju i DN sin bild av politikens villkor. Hon säger att politiken är en kall miljö och att arbetet är ensamt. Jag delar inte alls den uppfattningen. Tvärtom, att få arbeta med människor som delar ens värderingar är en stor förmån. Politiken är ingen vanlig arbetsplats, men värme saknas definitivt inte!

Jag skulle nog säga att problemet är det rakt motsatta. När man arbetar med människor som delar ens värderingar så är det lätt att tro att hela världen gör det. Man blir lätt insvept som i ett duntäcke av de människor som i grund och botten stödjer ens åsikter. Den förförande känslan av att alltid ha rätt bryts, som tur är, genom mötet med verkligheten. Kanske tyckte Kristina att den kollisionen blev för smärtsam?

Hur som helst. Att ägna sig åt politik är inte alltid lätt. Att hela tiden granskas för det man säger och gör är ofta jobbigt. Själv är jag bekymrad över den aggressivitet man ibland kan möta hos en del medborgare. Att säga att det saknas värme, laganda och, faktiskt, normal hyfs inom politiken är fel.

Läs även andra bloggares åsikter om kristina axén olin, politikens villkor, moderaterna

Kristina Axén-Olin lämnar nu också sitt uppdrag som 2:e vice ordförande för Moderaterna. Tidigare har hon lämnat sina politiska uppdrag i Stockholm stad. Beskedet var väntat. Det går inte att sitta i partiledningen utan att ha tunga politiska uppdrag. Axen-Olins insatser för partiet har varit många och viktiga. Hennes tydliga ideologiska kompass har varit uppskattad. Att hon nu lämnar politiken är trist, men förhoppningsvis kan hon vid ett senare tillfälle i livet komma tillbaka. Så tack för dina insatser!

Nu kommer spekulationerna dra igång kring vem som blir hennes ersättare. På stämman i augusti ska en ny 2:e vice ordförande väljas. Spännande…

Jag kan inte glömma dina uttalanden om massinvandringen till Stockholm. Du har sagt att invandringen är en stor potential, vad menar du med det? Alla vet att en övervägande majoritet av de utomeuropeiska invandrarna är bidragsnomader och i många fall grovt kriminella.
Vidare har du sagt att du älskar smältdegeln, vad menas med det? Att vi svenskar utsätts för en bildlig våldtäkt utan slut, vad är det för bra och kul med det?
Du har hyllat islam, t ex bönerum på arbetsplatser. Vad betyder det? Att du älskar de brott som begås i islams namn som t ex gruppvåldtäkter, könsstympning, kvinnoförtryck och terrorism?
Vi som är etniska svenskar vågar och kan inte längre vistas ute på Stockholms gator på kvällstid, vi kan inte utnyttja allmänna kommunikationsmedel under helger och kvällar. Det offentliga rummet har helt tagits över av kriminella afrikaner, araber och latinos.
Invandrare har i decennier kvoterats in på arbetsmarknad och bostadsmarknad medan den som betalat kalaset fått stå med mössan i hand. En rasistisk politik, svenskhets.
Vi svenskar undrar hur långt ert sjuka experiment ska gå, väntar ni på total samhällskollaps? Det har aldrig funnits en opinion för massinvasion till Stockholm, hur kommer det sig då att ni gör allt för att förvandla Stockholm till något som mest liknar en bakgård i tredje världen? Är detta demokrati? Om du och ditt parti var demokratiskt skulle ni i en så avgörande fråga för stadens framtid, som massinvandringsfrågan faktiskt är, ordna med en folkomröstning där folket fick säga sitt. Frågan om vi ska ta emot fler invandrare och om vi ska returnera det slödder som olagligen uppehåller sig i Stockholm.
En majoritet av invandrarna är som alla vet här illegalt och en stor andel av de som fått PUT och medborgarskap har fått det med oriktiga uppgifter som underlag. Att understödja denna verksamhet är kriminellt.

MVH

Barn är inte det lättaste att förena med ett politiskt uppdrag, särskilt inte om man är ensam förälder. Det har alla ensamma mammor i politiken, visserligen inte världsmånga till antalet men ändå, vetat i alla tider. Och dom som plötsligt blir det, blir väldigt snabbt varse detsamma. Att Kristina Axén Olin lämnar politiken är alltså inte ett dugg konstigt.

Det konstiga är att vi inget lärt och inget förändrat när andra gjorde likadant. Den som säger att kön och klass inte är eviga förbannelser, har fortfarande fel.

Axén Olin är ändå inte helt rätt i en jämförelse. Visst, hon samma kön som alla andra underrepresenterade och av systemet förvägrade, men allt vad klassfrågan ytterligare ställer till med är inte hennes problem om man säger: moderat, finansborgarråd, bra betalt för uppdragen och till ganska nyligen också med en man som inte heller har låg lön. Och vem minns inte förra året, när Axén Olin berättar i media att hon lämnar in 20 skjortor för tvätt och strykning, kostnad 500 kronor, för att själv få tid att läsa en tidning eller ta en promenad? Hon hade nämligen en väldigt traditionell arbetsfördelning hemma och barnen förväntade sig att det är hon som gör saker.

Ibland kommer man själv på hur fel man lever eller så händer nått som gör att man tvingas förstå. Hur det faktiskt var för Kristina Axén Olin är hennes sak, men nu har hon tydligen ett likadant hemma som ungefär var femte familj. Där har man förlorat i sånt som tid, stöd och inkomst jämfört med andra men också vunnit, för andra omöjliga och otänkbara, vinster.

I politiken är det förstås enklast att låtsas som det regnar och låta politiska uppdrag fortsätta handla om krav på stark profil, arbetstider som inte går att kombinera med vanligt liv men är fullt möjliga att gå i vägg eller bli sjuk av, och alla andra möten på tider när barn i regel hämtas, får hjälp med läxor eller borde ha mat – fullständigt omöjligt i längden med andra ord. Om man inte har markservicen ordnad eller både plånbok och samvete stort nog för hushållsnära tjänster, förstås.

För dom som inte kan köpa sig tid och stöd blir politik, till slut och hur gärna man än först ville, ett för högt pris. Kvinnor tycker det, ensamma mammor vet det, dom yngre säger detsamma. Men felen och problemet kan en majoritet förändra.

Så vad säger alla män, i alla partier, i alla åldrar, överallt? För det är ju ändå hos er som något måste hända.

Jag vet.

-STHLM Eternal- håller på att förvandlas till en sportblogg. Men jag lovar, efter detta inlägg ska undertecknad försöka reflektera mera över Stockholm, politik eller… Blondinbella, kanske.

Vi kan i alla fall glatt konstatera att den moderata skatan Kristina Axén Olin avgick i onsdags. Stockholm känns i och med detta som en lite skönare stad att bo och leva i… Se där, det blev lite politik trots allt innan vi byter fokus och ägnar resten av detta inlägg åt sporten.

Här kommer en “liten” sammanfattning över denna veckas “sportevents” fast i omvänd kronologisk ordning.

Idag/ikväll (18 April) är det dags för match nr. 6 i finalserien mellan HV71 och Linköping HC. HV71 som låg under med 2 – 0 i matcher har vänt till 3 – 2 och kan ikväll vid vinst bli svenska mästare. Jag hoppas på det. Vore nice å se Andreas Jämtin få lyfta SM-Bucklan.

Men, men… det som dock är det STORA “EVENTET” i kvällens drabbning är att Ulf Rönnmark går in som domare. Nu väntar vi verkligen på att den underbara bloggen Allt Och Inget Om Svensk Hockey skall vakna till liv.

Spänningen är olidlig, om bloggen kommer att vakna till liv… alltså.

Vidare till nästa sköna “event”…

Var på damfotboll i Onsdags (16 April) på Skytteholm med Krille och Rangweee. Andra storheter som C38, Mongo-Jonas och Wayne Rooney hade också letat sig dit för att se AIK besegra KIF Örebro med 3 – 1. 

Några saker som förtjänar att noteras från matchen…

• Lisa De Vanna dominerade allt och alla och gjorde matchens alla tre mål. 
• När fotbollen blir extremt tråkig så räcker det med att enbart titta på Elin Karlsson. Eller någon annan blondin…
• Nu är det förbjudet att vara “högljudd” på Skytteholms långsida. Vill man skrika och heja fram sitt lag så MÅSTE man stå på kortsidan. Ja, ni läste rätt !!! AIK tar krafttag mot “ligisterna” på damfotbollen. Bra där… eller så är det bara tragiskt och patetiskt alltihopa. Snacka om att man ”pissar” på den lilla publik man knappt ens har.
• Att Krille tappade en tändare på läktaren. Som tur var så uppfattade varken mediahyenorna eller någon i publiken det. Vad som annars hade hänt vågar vi inte ens spekulera i…
• Att damerna till skillnad mot herrarna klarar av att vara spelmässigt kreativa i mer än EN halvlek. Det här var AIK:s match i 90 minuter.
• Att undertecknad med stor sannolikhet kommer att investera i ett damsäsongskort á 300:-

Avslutningsvis så går vi tillbaka till i Måndags (14 April).

I skymundan av “skandalderbyt” (ja, att inte vinna mot Bajen ÄR verkligen en skandal) så slogs en fet milstolpe ner i stockholmsidrottens historia.

Hammarby Hockey gick äntligen i konkurs.

Givetvis så “försvann” denna nyhet (säkerligen medvetet val av Bajenmedierna) i bruset av alla andra nyheter, patetiska krönikor och skriverier som följde efter “skandalderbyt”. Hammarby Hockeys hemsida och Svenska Fans gick i alla fall ut med den underbara nyheten. I övrigt har det varit total tystnad angående detta, sånär på en krönika av Mats Hedenström på AIK Hockeys hemsida. Mats Hedenström har skrivit en lång och läsvärd krönika där han konstaterar att Bajens konkurs är en tragedi för svensk hockey.

Jaaa, så kan man ju se på det om man vill. Jag skriver ingen krönika om det, för det behövs inte. Jag kan och VILL bara sammanfatta Hammarby Hockeys konkurs med ett enda ord…

UNDERBART !

Igår kom beskedet att Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin (m) avgår. Axén Olin har för många varit kontroversiell, samtidigt som hon har uppskattats av moderata kärnväljare i Stockholms-regionen. Stockholmsregionen och dess politik och förutsättningar skiljer sig på många sätt från Göteborgs, och det politiska landskapet har på senare tid präglats av borgerliga framgångar.

Axén Olins och moderaternas politiska resultat har inte imponerat. Underskott, utförsäljningar och privatiseringar har kännetecknat det moderata alternativet i huvudstaden. Vad Axén Olins avgång beror på tänker jag inte spekulera i allt för mycket, men det kan konstateras att en ansträngd personlig situation med hänvisning till familj och alkoholproblem har varit avgörande för hennes avgång.

Politiken är speciell. Mona Sahlin uttryckte en gång att hon älskade sitt parti. De flesta människor som på något sätt går in i politiken fortsätter sedan livet igenom i att vara aktiva samhällsmedborgare med kopplingar till politik och föreningsverksamhet. Kanalerna och engagemanget kan skifta, men likväl ligger det oftast kvar i ens liv på ett eller annat sätt.

Politiken är på många sätt nästintill schizofren. Samtidigt som man får så mycket tillbaka, krävs det också att man ger mycket. Tid och engagemang. Man har förväntningar på sig. Det är stimulerande, utvecklande, och roligt. Den kamratskap och gemenskap som man bygger är på många sätt unik – och påminner om den gemenskap man bygger inom en idrottsförening, ett lag eller liknande. Fast ändå inte, politiken ger på något sätt ytterligare dimensioner. Att vara politiskt aktiv ger också möjligheter till att förstå hur människor fungerar – på gott och ont. För oss människor som sociala varelser intresserade av omvärlden kan politiken och dess verksamhet uppfylla flera av de behov som också psykologen Maslow nämnde i sin världsberömda så kallade behovstrappa (se behovshierarkin).

Politik kan också vara hårt. Det kan handla om att inte bli hörsammad, men det finns också en risk att man blir fullständigt uppslukad genom sitt engagemang och får svårt att få tiden att räcka till. Många politiker ställs inför orimliga krav om att leverera och prestera. Det kan bli ett högt pris, och för att hitta den rätta balansen handlar det hela tiden om att prioritera. Precis som i alla andra branscher, företag och organisationer finns det människor som hamnar snett och fel.

Många av de människor som aldrig engagerat sig förstår inte hur människor frivilligt kan offra så mycket av sin tid till sitt engagemang. Det handlar om dagar, kvällar och helger. Hade det inte varit så fantastiskt som det är att vara politiskt aktiv, hade folk självklart inte stannat kvar.

Men folk måste vara som de är. Och ibland behöver man stanna upp, ta paus och reflektera över vad det är som man egentligen vill och vad det är som man vill prioritera. Förmodligen är det vad Kristina Axén Olin behöver.

Varje människa är mer värd än bara det som hon presterar. Och det stora med oss är inte att aldrig falla – det är att kunna resa sig varje gång.

Bakom alla personliga orsaker till att Stockholmsmoderaterna på bara några veckor förlorat två av sina toppnamn, Mikael Söderlund och nu Kristina Axén Olin, finns möjligen också en makt-strukturell förklaring. Att både Söderlund och Axén Olin vill ägna mer tid åt sina barn avskriver ju inte det faktum att orsakerna också finns på jobbet.

Borgerligheten i Stockholm, med moderaterna i spetsen, har under många, många år legat i skarp politisk konflikt med socialdemokraterna i riket.

Det blå Stockholm har privatiserat skolor och sjukvård, omvandlat hyreshus till bostadsrättsföreningar och sänkt skatten. Under Persson-eran ansågs Stockholmspolitiken så radikaliserad att stadens styre upphöjdes till den egentliga oppositionen och inom s finns en krypande känsla av att stockholmarna är anti-sossar.

Men detta har inte bara varit en politisk konflikt utan också, och kanske framför allt, handlat om en regional frihetsrörelse som kämpat för självständighet gentemot staten. Det kommunala självstyret är på många sätt en chimär, men vad gäller Stockholm är statens makt mer påtaglig än i någon annan kommun. Om Göteborg skulle ha utsatts för samma överkörning som Stockholm i samband med biltullarna skulle Göran Johansson ha begärt utträde ur Sverige.

Axén Olin var en typisk borgerlig Stockholmspolitiker i den meningen att hon gick sin egen väg och satte stadens frihet mycket högt. När hon och hennes parti stoppades av den socialdemokratiska staten utlöstes en enorm politisk energi som kändes över hela landet. Men när hon och hennes parti stoppas av Fredrik Reinfeldts och Alliansens stat blir det mest intern träta och olustiga samarbetssvårigheter. Då är det lätt hänt att jobbet känns mindre meningsfullt.

Jag har nog aldrig hållt med Kristina Axén Olin i sak, delat hennes värderingar eller ens förstått mig på den politik hon står för. Men jag beklagar att hon avgår.

- Jag älskar stockholmarna och Stockholm. Det här har varit ett tufft beslut. Men priset för mitt uppdrag är för högt. Just nu är detta det rätta för mig och min familj. Nu får jag den tid för oss som vi så väl behöver, skriver Axén Olin

Tempot är högt, mycket tid går åt uppdraget och den yttre pressen är hård på politiker. Att vara kvinna och småbarnsförälder gör det inte lättare med alla de krav som ställs. Kristina Axén Olin är långt ifrån den enda som hanterat stressen genom självmedicinering med alkohol. Men det gör det inte mindre tragiskt.

Vi som delar engagemanget för politiken borde bli mycket bättre att stötta upp varandra när det är tufft. Det är vi skyldiga oss själva, våra kamrater och partiet.

… lämnar uppdraget som finansborgarråd i Stockholm.

Vad är det som driver en eldsjäl – ideell eller yrkesverksam politiker att fortsätta att arbeta för ett bättre samhälle. Ibland dyker den frågan upp hos många av de Eldsjälar och politiker som har ägnat den större delen av dygnets timmar åt att arbeta för en visions förverkligande.

Har uppskattat hennes arbete och har många gånger tänkt på hennes arbetssituation. Att vara en framstående politiker och samtidigt en god Mor är nog en tuff historia men tycker mig kunna se ett en jämtälldhetssträvan som gynnar alla Sveriges kvinnor.

Kristina Axén Olin steps down… Well done Kristina: love your neighbor as yourself!

I have been surprised; happily surprised that Kristina has stepped down from her position as “mayor” from the city of Stockholm. I am happily surprised because finally she has chosen for herself and her family. It was years ago that I had contact with her for the first time and as time passed our contact became less and less.

I have appreciated her as someone who had a genuine concern for her city and the inhabitants, she truly loved Stockholm and the Stockholmers. During her political carrier I was able to spend some time with her. I tried to think of her as a person with a family and a marriage and not as a person in power. A few times as we met I mentioned my concern for her and her family; this was long before crisis hit her.

Kristina, I don’t know whether you will ever read this, but I congratulate you with your choice… It is good for you to step down from your position as a mayor. You do love the Stockholmers, you love us… But, you can only love us to the degree that you love yourself and your family!

Love your neighbors (us, the Stockholmers) as yourself! My prayer is that you will come to peace in your life that you will learn to love yourself enough to be on the receiving end of love. My prayer is that this will be the time in your life to recuperate and learn to receive. You don’t need to fix all things. You don’t need to carry the burden of the world upon your shoulders! You are accepted, loved and appreciated for who you are… not for what you do!

My desire and prayer is that somehow, some time there might be an opportunity to show you that you are loved when you least expect it! When the music has faded, when the lime lights are gone and people have forgotten you for what you did… When others have taken your place and have moved on in the political realm. Then I hope to be one of those who can tell/show you that you are not forgotten, that you were appreciated and thought of for who you were; Kristina, a woman, a mother, a child of the King!

God bless you during these shaking and moving times.

May He protect you,

John

]]> http://assarsson.wordpress.com/2008/04/16/stockholms-jarnlady-lamnar/ Wed, 16 Apr 2008 14:58:05 +0000 André Assarsson http://assarsson.wordpress.com/2008/04/16/stockholms-jarnlady-lamnar/

Mitt i uppsatsskrivandet nåddes jag av den tråkiga nyheten att Kristina Axén Olin lämnar sitt uppdrag som borgmästare för Stockholm stad. Det ges ingen officiell detaljerad förklaring men priset för att engagera sig politiskt på heltid verkar vara alltför högt. Att komma till den insikten är både modigt och stort. Det bevisar återigen Axén Olins mänsklighet som politiker.

Jag minns själv när jag träffade henne för två år sedan i egenskap av politisk sekreterare i Helsingborgs stad. Hon var på besök hos vår kommunfällmäktigegrupp och min uppgift var att guida runt henne och pol.sekr Leif Gripenstam, numera kommunalråd i Täby. Det märktes att hon var genuint intresserad och hon imponerades av vårt Rådhus som enligt henne påminde om Stockholms stadshus.

Hon tog alltid sig tid att prata med folk på stan och var trots sin formella position ovanligt varm men samtidigt bestämd som politiker. En beundransvärd person och stor ledare. Jag är samtidigt övertygad om att hennes politiska gärningar och karriär är långt ifrån över. På riksnivå finns det ett stort behov av ideologiskt rakryggade men samtidigt ödmjuka politiker som Kristina Axén Olin.

I dag är en tråkig dag för friheten i Stockholm.

Det händer mycket just nu i sportvärlden.

Tottenham slog äntligen Chelsea i Söndags, NHL:s transferfönster stängde, Foppa gör comeback i Colorado Avalanche m.m. Men det är faktiskt här i Stockholm som DET händer.

De senaste dagarna har det formligen rasat in sköna nyheter som gör att man som AIK:are inte kan låta bli att gå runt med ett stort leende.

Ingen kan ha undgått att Hammarby Hockey är på väg mot undergång och konkurs. Idag gick det att läsa i tidningen att Hammarby tagit beslutet om att INTE ställa upp i Kvalserien för att man inte vill dra på sig flera skulder. Vidare så har man fryst in spelarlönerna med konsekvensen att sex spelare hoppat av inför kvällens match mot Malmö IF. Ja, cirkusen är total runt Hammarby Hockey.

När AIK tvångsdegraderades 03/04 p.g.a. sin dåliga ekonomi så var det MÅNGA Bajensupportrar som hånade oss. Svinhugg går igen… som sagt. Champangen är på kylning och givetvis kommer jag fira Hammarby Hockeys konkurs.

Bye bye Bajen. Hoppas att vi aldrig mera ses på Hovet.

Förövrigt så förlorade djurgården (hockey) mot Mora IK på Hovet igår. En liten parantes i sammanhanget, men sådant lyser alltid upp vardagen…

Nästa sköna diskussionsämne i Stockholm är ju som bekant arenafrågan. AIK har väl mer eller mindre klart med att det kommer bli en flytt till den nya nationalarenan som ska byggas i Hagalund.

För djurgården och Hammarby har det ju varit ovisst en längre tid, fram tills att Hammarby fick besked om att det nu kommer att byggas en ny arena söder om Globen. Stockholm Stad har ju köpt loss marken där det är tänkt att arenan skall byggas. dif har ju haft önskemål om att bygga om Stockholm Stadion men fått nobben då arenan är K-märkt. Vidare har andra planer om ny arena på Östermalms IP och i Värtan skrotats.

MEN… Så kom det då, till slut.

Kristina Axén Olin (vidrig moderat) fick äntligen till det och gick ut igår med att Hammarby och djurgården borde kunna spela på samma arena. Ja, på den arenan som ska byggas söder om Globen och som egentligen bara var tänkt för Hammarby IF. Kristina Axén Olins utspel är givetvis det skönaste förslaget på bra länge och jag håller verkligen tummarna för att det blir så.

Tänk er själva. djurgårdens IF förpassade till smutsiga söder om söder. det vore stor humor och garanterat ett bakslag för djurgårdens IF som förening.

I samma veva får man ÄVEN läsa om att Brommapojkarna har hittat en lösning vad gäller sin arena. Man ska tydligen bygga nytt i området kring Solvalla. Klockrent. Här springer Stockholms 4:de största klubb om djurgården…

Så vem vet.

“Imorgon” kanske man vaknar till en värld där djurgårdens IF och Hammarby IF blivit sambo på söder och där Bajen Hockey inte längre existerar.

Det om något vore större och UNDERBARARE än att Peter Forsberg de facto gör comeback.

Det är HÄR i Stockholm det händer.