Asia News 05/08/ 2009

VIETNAM

Det anti-katolska våldet i Vietnam är avsett att dölja krisen och korruptionen i det vietnamesiska kommunistpartiet.

Förföljelsen av katoliker i stiftet Vinh i Vietnam, är avsett att avleda uppmärksamheten från den interna krisen i kommunistpartiet, men det är också ett tecken på ett djupt förakt och viljan att sälja ut landet till den traditionella fienden, Kina. Den Katolska kyrkan, som spelar en viktig roll för att öka medvetandet, är enligt kommunistpartiet dömd att försvinna.

Den 20 juli 2009, inledde polisen i Quang Binh-provinsen ett överaskande angrepp mot obeväpnade församlingsmedlemmar i Tam Toa – i stiftet Vinh i centrala Vietnam. Lokala katoliker fick resa ett provisoriskt tält som en tillfällig plats för liturgiska tjänster. Anfallet resulterade i hundratals skadade och dussintals bortförda i polisbilar och fängslade på obestämd tid.

En vecka senare rapporterade stiftet Vinh, en brutal misshandel av två katolska präster av ett gäng falska poliser som backades upp av regeringen. Fader Paul Nguyen, blev misshandlad av en grupp män när han försökte rädda tre kvinnor som hade attackerats av samma män. När han blev misshandlad, vilket resulterade i brutna revben och skallskador, stod ca 30 uniformerade riktiga poliser likgiltiga och såg på. Den andra prästen, Fader Peter Nguyen Det Binh, blev misshandlad av ett gäng beväpnade män och kastades ut från ett fönster på andra våningen, på det sjukhus där han besökte den nyss misshandlade Fader Nguyen.

Läs mer:

http://new.asianews.it/index.php?l=en&art=15967

Spero News Fredag 31 juli

En brasiliansk transsexuell man greps i en kyrka Milano efter att ha klätt av sig naken framför altaret och attackerat en präst under en söndagsmässa. Attacken inträffade i  stiftetSt Babila under söndag morgonens liturgi.

Läs mer:

http://www.speroforum.com/a/19992/Transsexual-arrested-at-Mass-in-Italy

Existens tar upp ”Kristofobi”

Kristofobiker gör samma sak som ”borgarfobiker”. Kristofobi är egentligen mer en fråga om att vänstern avskyr högern, även om kristna inte skulle finnas med i bilden, och är exakt identisk med fobi för högerpolitik. Endast vänstermänniskor är ”kristofober”! Till och med erkänt smarta personer, som den skapelsetroende matematikern Krister Renard, har anammat denna term ”Kristofobi”. Det finns många såkallade(?) kristna, som den notoriske KG Hammar, vilka står långt till vänster, och dessa förföljs inte av kultureliten! Så till er andra kristna skulle jag vilja säga; ”om ni bara hade lagt er politiska övertygelse på högerkanten åt sidan, så hade ni inte haft några problem i Sverige”.

I andra länder, främst utanför Europa och Nordamerika och Australien, kan man möjligen tala om Kristofobi. Men för att något skall kunna kallas ”fobiskt”, så krävs det egentligen att det är en omotiverad rädsla, så man kan nog inte heller kalla det kristna råkar ut för i arabvärlden, för ett utslag av kristofobiskt tänkande. Egentligen borde det korrekta namnet vara ”trakassering och förföljelse av kristna”*, eftersom det inte är fråga om någon slags rädsla för kristna eller kristendom, hos förövarna av mord och fördrivning på de kristna, då de kristna är en liten minoritet i mellanöstern. Det är istället en fråga om en ondska hos förövarna.

*(”Förföljelse av kristna” hette det också tills helt nyligen, men det faller dock inte lika lätt på tungan som det singulära uttrycket ”kristofobi”.)

Kristendom och fobi borde följaktligen inte kunna användas i en och samma mening! Att oroa sig för klimatförändringar är däremot en fobi (i synnerhet som växlandet mellan termen ”växthuseffekten”, varvas med termen ”klimatförändringarna”, och därmed är irrationellt), torgskräck är en annan fobi, och ormskräck är en tredje. Oroandet för klimatförändringar kan teoretiskt sett vara berättigat, och därmed ingen fobi, men det kan också ormskräck vara, likväl så räknas ormskräck som en fobi och har gjorts så länge som termen fobi har existerat.

M.v.h. Roger Klang, Lund den 25/4/2009

Nyheten om att Lunds Universitet hade valt Per Eriksson till rektor tog jag emot som en mycket god sådan. När jag sedan läste och fick höra att styrelsen fått kritik, av lärare vid naturvetenskapliga fakulteten, blev jag inte särskilt förvånad. När jag efter det läste att Lennart Sacrédeus drivit saken vidare till riksdagsnivå och frågat utbildingsminister Jan Björklund vad han tänkte göra åt “kristofobin inom den akademiska världen”, visste jag faktiskt inte riktigt vad jag skulle tänka.

Till en början kanske, yes, gott att någon äntligen börjar prata högljutt om de många fördomar som finns mot kristna, med ett ganska passande namn faktiskt – “kristofobi”.

Men lite senare under gårkvällen slog det mig – varför finns den? Kristofobin. På något sätt måste den ha sin rot någonstans. Många människor idag har en bild av Gud och kristenheten som hård och dömande. Därför att kyrkan, till skillnad mot vad det står i Bibeln att Jesus var, har varit just hård och dömande. Det handlar inte så mycket om att snacka – folk bryr sig inte lika mycket om vad du säger som om vad du gör. Jag läste till exempel precis om Gamer Church – ett utmärkt exempel på hur vi kan ta vår tro och möta människor där de är – istället för att försöka ta dem till kyrkan, dit många uppenbarligen inte vill komma.

Så låt oss som kristna sluta snacka om “kristofobi” och börja göra något åt fördomarna. Det är dags att börja sätta lite handling till orden och göra just det Jesus gjorde när Han gick på jorden – komma till människorna där de är och ge dem vad som är relevant i deras situation.

(För att undvika missförstånd vill jag påpeka att jag inte menar att det är försvarbart att ha fördomar, mot någon grupp i samhället överhuvudtaget, men då fördomar ändå existerar är det väl lika bra att med sina handlingar visa att de inte stämmer.)