Så sitter värken ihopkopplad med översta nackkotan, ned utmed ryggraden. Ut i axlarna. Ned i svanken och ländryggen. Ut i vänster höft och … det börjar bli tröttsamt. 

Vaknade idag två timmar innan klockradion skulle gå igång. Med tokvärk. Idiotgrannen hade låtit både hammare och borrmaskin vila, vad hjälpte det. Sanslös värk. Nya rekord i smärta.

Upp. Värkmedicin och vitaminer. Kaffe och cigg och läsning, “Anna Jansson, pojke försvunnen.” Mera kaffe och mackor. Ut med hund. 4+ och blåsigt samt barmark. 27 december, borde det inte vara vinter nu? Lite snö och minus … tack!? Snälla!!!

Ändå uppe skapligt. Bra på sätt och vis. Får besök av god vän fredag kväll. Hinner in till staden för att handla allt nödvändigt. Samt lite mer. Utmärkt! Hinner nätt och jämnt hem för att hinna ikapp den invanda rytmen. Det klaffar.

Äter ånyo och traskar hund. Det knallar och smäller lite här och där. Jag har förtiotvå kilo fyrbent panikbroiler i ett snöre. Men han kan uträtta vad han behöver. Får mat med extra Glucosamin för första gången. (Schäferblandis, snart sju år) Första gången jag har en hund med ledbesvär. Själv är jag van reumatiker sedan barnsben. Inte kul.

Imorrn storstädning innan besök i morgon afton. Hua! Har lagat mat i förväg. Behöver endast koka färskpasta och skiva upp grönsaker. Själv är bästa dräng, som det heter. Det blir nog bra. Kamrat är god kamrat. Har själv epilepsi. Mild variant men ändå. Insikt i kroniskst elände. Samförstånd.

Nå, det får väl vara en ganska innehållsrik blogg för att vara en torsdag. Mitt i skiten av smällare och fylla.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda