Nu ska ni få lite kärleksdialog här i bloggen. Men för att ni ska förstå tänkte jag bara säga att Sokrates tidigare i dialogen har hävdat att en människa är själen och att själen styr kroppen. Människan är alltså inte sin kropp. Kroppen är bara något som ägs av och styrs av själen.

Socrates: Now if there was someone who loved Alcibiades’ body, he wouldn’t be loving Alcibiades, only something that belonged to Alcibiades.
Alcibiades: That’s right.
Socrates: But someone who loved you would love your soul.
Alcibiades: By our argument, I think he’d have to.
Socrates: Wouldn’t someone who loves your body go off and leave you when your beauty is no longer in full bloom?
Alcibiades: Obviously.
Socrates: But someone who loves your soul vill not leave you, as long as you’re making progress.
Alcibiades: That’s probably right.

Socrates: Well, I’m the one who won’t leave you – I’m the one who will stay with you, now that your body has lost its bloom and everyone else has gone away.
Alcibiades: I’m glad you are, Socrates, and I hope you never leave me.
Socrates: Then you must try to be as attractive as possible.
Alcibiades: I’ll certainly try.

Socrates: So this is your situation: you, Alcibiades /…/ have no lovers and never have had any, it seems, except for one only, and he is your darling Socrates /…/.
Alcibiades: True.
Socrates: Remember when I first spoke to you? You said that you were just about to say something; you wanted to ask me why I was the only one who hadn’t given up on you.
Alcibiades: That’s right.
Socrates: Well, this is the reason: I was your only lover – the others were only lovers of what you had. While your possessions are passing their prime, you are just beginning to bloom. I shall never forsake you now, never, unless the Athenian people make you corrupt and ugly. And that is my greatest fear, that a love of the common people might corrupt you, for many Athenian gentlemen have suffered that fate already.

Platon: Alcibiades I, 134 c-e.

Hej,

Kunskapsprov i farmakologi dec 2008:

http://www.socialstyrelsen.se/ansokaomlegitimationochintyg/legitimation/utbildadiannatland/Documents/Kunskapsprovapotekaredec08.pdf

Kunskapsprov i farmakologi jan 2009

http://www.socialstyrelsen.se/ansokaomlegitimationochintyg/legitimation/utbildadiannatland/Documents/Kunskapsprovapotekarejan09.pdf

Vänliga,
Cristian Colliander
Högskolebiblioteket i Jönköping

ps.

Av Socialstyrelsen rekommenderad litteratur som med fördel läses som förberedande för kunskapsprovet:

Senaste upplagorna av:

* Rang & Dale´s Pharmacology, Rang, Dale and Ritter, Flower, Churchill Livingstone

Kommentar: en heltäckande lärobok i farmakologi. Innehåller även relevant fysiologi. Kursbok i farmakologi på apotekarprogrammet vid Uppsala universitet.

* Basal Farmakologi, Norlén, Lindström & Gagnemo-Persson, Liber AB

Kommentar: den bästa svenska boken. Notera dock att verkningsmekanismer inte är beskrivna på cellulär nivå. Kursbok på receptarieprogrammet vid Uppsala universitet.

* Illustrerad farmakologi, del 1 och 2, Simonsen, Aarbakke & Hasselström, Natur och Kultur. Del 1. Principer och tillämpningar. Del 2. Sjukdomar och behandling.

* Pharmacology condensed, Dale & Haylett, Churchill Livingstone.

Kommentar: en kortversion av Rang & Dale´s Pharmacology.

Du kan använda dig av http://www.bibliotek.se/ för att se vilka böcker om IQ-tester som finns på bibliotek runt om i Sverige. Om du t.ex. söker med orden “IQ tester”, får du en ganska lång träfflista. Hittar du en intressant titel, kan du klicka vidare för att se om boken eventuellt finns på ditt bibliotek. Du kan också kontakta ditt bibliotek direkt, eftersom du ville veta om de har böcker om IQ-tester.

Här är några förslag:

Uddling, Bo här och bo där

Haaland, Edvin och skilsmässan

och så två lite äldre:

Erup, Mamma och pappa ska skiljas

Gydal, Så blev det när Petras pappa flyttade.

Är det ögoninflammation du menar? Det kan du läsa om här : http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Ogoninflammation/ (Vårdguiden)
http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=30729

Ögonfluss hittar jag bara omnämnt i en text från Örebro läns landsting :
http://www.orebroll.se/redia2/pagewide____10203.aspx

“Irriterade ögon vid förkylning
Har ditt barn blivit förkylt
och det kliar i ögonen på samma gång?
Då kan det vara ”ögonfluss”.

Ögat kliar och är rött,
först det ena ögat, sedan det andra.
Ibland är ögat igen-klistrat av var på morgonen.

Tvätta rent ögat flera gånger om dagen.
Använd en bomullstuss och ljummet vatten.
Om barnet mår bra så behöver det inte vara hemma.”

Lika fort som jag kände lyckan och lättnaden att veta vad jag kommer göra efter sommaren kom också tvivlet och rädslan för det som komma skall. Hur ska jag klara det?!

Just nu finns enbart tvivel, rädsla, skräck och en väldig mängd tankar åt negativt håll, jag vet knappt in eller ut. Har ingen aning om vad jag behöver för material, när jag får veta saker, hur jag ska göra, vad jag ska göra osv osv osv. Allt känns som ett enda stort frågetecken och det stör mig

Hoppas det går över och blir bättre…

Hur lång tid kan försäkringskassan ta på sig att färdigställa ett ärende?!
Jag har verkligen försökt vara positiv, tänka glada snälla tankar och inte bli arg och irriterad. Just nu i den här sekunden fungerar det dock inte. Samtidigt vet jag att det är semestertider och att saker på grund av det tar längre tid än normalt. Men så här pass trodde jag inte på långa vägar..

Nej, skaka av mig det nu.. såja…
Solen skiner, det är lagom varmt, tvätten är på gång, disken ska snart diskas. Det är en bra dag idag. Det bestämde jag alldeles just nu!
För att vara riktigt ärlig så försöker jag bestämma mig för det varje dag som går och hittills har det fungerat, ganska bra iallafall. Allt nytt tar sin tid att anpassa till vardagen, men att ha positiva tankar, gå in med positiv energi och inte ödsla tid på negativa saker har sin charm och det gör allting så mycket lättare.

Positivt just nu:
- Jag är kär!
- Tvätten är snart färdig för upphängning.
- Disken kommer snart vara gjord.
- Solen skiner ute.
- Värmen är lagom varm, lagom kall.
- Min mage är hungrig och vill ha mat, tänk vilken tur att vi har kyl och frys fulla då
- Jag har fullt av tidningar för utdelning hemma med enbart glada nyheter i!!! Det ni

Det finns hur många fler saker som helst men jag tänkte spara det till ett senare tillfälle.

Världen ler mot mig då jag ler mot den.

Gah… jag satte mig ned här, tänkte skriva något riktigt bra. Men det liksom försvann innan det hann printas. På sätt och vis inte så konstigt med tanke på att jag varit vaken sedan 02.00, hjärnan/kroppen/jag går på reservtanken just nu och hoppas på att inte falla ihop innan kvällen är kommen. Jag är ganska stolt över mig själv, stolt och liksom glad och uppåt.

Den nya bekantskapen har gjort mig lyckligare, klokare, mer förstående och positiv. Ni anar inte hur skönt det är. Att kunna se saker positivt, att inte gnälla, att vara glad och framåt för att jag vill det själv, inte för att jag måste. Att kunna säga “jag är fantastisk” utan att sedan säga “nej usch, jag skojade bara”. Att kunna stå upp, le, vara så in i bängen lycklig så det smittar av sig på andra. Det har den nya bekantskapen gjort för mig och det är vad jag hoppas kunna göra för andra.

Så, med det sagt tänker jag resa mig upp och gå vidare mot dagen som grytt för några timmar sedan men som nu börjar sprida sin värme runt sig.
Sommar

“kvinna gjorde slut besviken”

Så lyder den sökningsmening som oftast använts för att hitta denna blogg. Är inte det fantastiskt roligt så säg. Själv där jag sitter just nu tycker jag det låter helt osannolikt galet. Hur har det gått till?!
Kan inte minnas att jag någonsin skrivit den meningen själv, har säkert använt utdrag ur den däremot

Hur som helst, måndagen går mot sitt slut och så även jag. Trött trött trött. Tror faktiskt inte jag är så mycket annat än trött nu för tiden och det stör mig må jag säga.
Vädret har förresten tydligen bestämt sig för att bli sommar nu iallafall, det är fantastiskt härligt och jag behöver nog inte tillägga att vi njuter av varje sekunds värme och solsken. Det är bäst att passa på medan man har chansen.
Förutom det händer inte mer än vanligt, eller det gör det kanske men det är ingenting jag tänkt skriva om, inte här och inte nu. Just nu tänker jag däremot borsta mina tänder, gå en sista sväng på toaletten och sedan krypa ner i sängen intill kärleken som redan sussar sött precis som barnet.
Imorgon blir förmodligen en sådan där upptagen dag, önskar jag hade tid och ork att åka iväg och göra sådant där som jag velat en tid nu. Men jag tror det får vänta. Tyvärr..

Somligt löser sig fort, annat sker så småningom.

Få se nu, söndag igen. Veckorna går undan må jag säga, hinner inte riktigt reflektera över varje dag som passerar så jag känner mig lite off. Midsommar flög förbi, en trevlig dag och kväll med god mat och gott sällskap, sådär som det bör vara med andra ord. Har inte riktigt hunnit allt jag skulle vilja hinna, men å andra sidan är det ingen brådska med det va?!

Solen har faktiskt varit där uppe i himmelen idag, tyvärr ville vinden inte riktigt ge den där sommarvärmen man längtar efter så det var inte så varmt som det såg ut genom fönstrena. Tvivlar dock inte alltför mycket på att värmen kommer komma, den är lite sen bara, det är allt.
Jag borde egentligen resa mig upp nu, som så många gånger förut. Få något gjort, ordna till lite. Det tänker jag göra också, bara inte just nu.

Har en del att stå i vid datorn innan jag lämnar den åt sig själv.
Dock inte just här, så jag avslutar, stänger ner fönstret och fortsätter med det jag ska göra.

Sommarliv

Måndag igen. En helt vanlig måndag.
Jag borde städa, det kliar i ansiktet av det damm som finns. Problemet är att jag ännu inte fått något städil och det stör mig. Idag skulle jag gå igenom alla garderober också, men ännu har ingenting hänt. Jag har i och för sig diskat, det är plus i kanten eller hur.

Befinner mig i ett halvvakum tror jag, det känns lite så och medvetenheten är inte på topp. Sömnig dygnet runt trots att jag äter det jag ska äta, sover de timmar jag ska sova och faktiskt rör på mig som jag ska också. Okej det sista kanske inte stämde helt, jag hade kunnat röra mig mer, det hade inte varit helt fel. Men som jag skrivit förr, slö, slapp, likgiltig = jag!
Fast ändå inte för jag vill så mycket mer än jag gör. Konstigt det där.

Somliga dagar är nog helt enkelt sådana att inte mycket blir gjort, annat än i tanken. Fast som den “rebell” jag är tänker jag inte låta det vara så utan trotsar mig själv och sätter igång med garderoberna nu på en gång…
Övertalning av mig själv kallas det, fungerar det?! Kanske

Det är måndag idag…

Tänk om man inte kunde prata om saker, reda ut det som är knasigt och diskutera för att finna lösningar. Vilken tur att vi kan det och vilken tur att vi är såpass lika men olika att vi kan förstå varandra, säga förlåt, lösa det trasiga och gå vidare tillsammans mot ett gemensamt mål.

Jag kan inget annat säga än att jag älskar honom, jag älskar att han älskar mig och jag älskar att vi älskar varandra!

Det, är kärlek…

Och vad hände med sommar, sol och värme?! Den kommer väl, eller?
Barnet har sommarlov, sommartårta ska ätas, besök väntar, katterna leker som aldrig förr. Kanske är det just det som är sommar. Vackert väder är bara en bonus som man önskar kom varje dag

Fast egentligen är jag en sådan där människa som tycker regniga sommardagar kan vara helt underbara. Varför? Jo men det är ju då man “får” sitta inne, mysa ner sig under en filt, dricka en kopp varmt te, se en film eller spela spel. Sådan där kvalitativ mystid som gör att man älskar så mycket mer.

Är jag lycklig nu?! Jo, det är jag absolut. Lyckligare kan man nog inte vara tror jag. Det känns som jag har allt som jag behöver och det om något fyller mig med glädje, sommarvärme och kärlek som svämmar över.
Jag är lycklig nu!

Tre genomförda, två kvar…
Ungefär så kan jag sammanfatta kvällens sysselsättningar som gått från att dammsuga till att byta sängkläder till att diska undan. Vilket innebär att jag nu kan påbörja tårtan, hade vi haft den efterlängtade videokameran så kan jag nästan lova att undertecknad hade spelat in en “in the making of…” medan jag gjorde denna tårta. Men tyvärr

Jag känner mig lite sådär smått euforisk och samtidigt väldigt tillfreds och lugn. Något har kommit över mig men jag har inte lyckats luska ut vad ännu. Antar att det visar sig med tiden.
Nä, tänk om denna tårta faktiskt skulle påbörjas nu, det skulle innebära att jag inom snar framtid kan ställa mig i duschen och sedan faktiskt flyga ner mellan renbäddade lakan och drömma mig till morgondagen. Poetisk ibland, jovisst.

Samvaro, frånvaro, närvaro, sinnesro…

Jag skulle skriva. Men så kom jag på att jag måste göra middag. Så det jag skulle skriva får vänta.
Dagens ytlighetsgrej: Jag köpte ett “mini-kit” av Cliniques hudvårdsserie (3-step) idag. Underbart. Dessutom slank en mascara med i köpet också, måste ju förnya sig någon gång. Nästa gång blir det dock en Clinique-mascara.

Nu middag.
Sen dammsuga sovrummet och byta sängkläder.
Senare göra tårta till imorgon.

Idag blev en sådan där aktiv dag, inte fullt så aktiv som lördagen men åtminstone lite. Vi begav oss till gymet, det var ett bra tag sedan sist men oj så skönt det var. Resultaten visade sig inte bli fullt så usla som jag trodde de skulle vara, många saker ökade jag på. Tyvärr mådde mina axlar inte bra alls. Det gjorde ont som attan att lyfta det jag lyfte sist och fastän jag faktiskt sänkte vikten något snäpp fungerade det inte. För tillfället sitter jag med en konstig känsla i vänster axel, den gör ont i vissa lägen. Överansträngd?!
Biceps blev inte heller så genomkörda som jag hade önskat, ej heller triceps, men vi får se. Nästa gång kanske kroppen har vilat upp sig och förstått att viloläge inte gäller längre.

Jag gjorde dock en sådan där typisk “jag-grej” på slutet som jag inte alls borde gjort. Fick för mig att testa utfall igen, två månader sedan sist och jag körde på med samma vikter som då. Kanske inte det mest brillianta jag gjorde idag. Det hela slutade med att jag förmodligen kommer ha en hemsk träningsvärk i benen imorgon och eventuellt har en trasig ljumske (eller något där i närheten), smärtan är obeskrivlig och den släpper aldrig. Klarar faktiskt inte ens av att lyfta benet för att gå ett steg utan att det gör ont. Så något gick konstigt men jag vet inte riktigt vad. Får se hur det känns imorgon, förhoppningsvis var det bara en lätt sträckning av musklerna där.

Vad har jag lärt mig av detta?!
Ärligt talat, ingenting, för jag gör samma sak varje gång. Det vill säga, tar slut på mig själv till fullo där på gymet. Varför skulle jag annars vara där?!

Jag känner mig sådär galet förvirrad, knasig, borta, hemma, väck, trasig och totalt inte-som-jag-brukar-vara-som-mest… Det känner jag just idag, just nu.
Kan ha att göra med att jag slutat snusa, börjat med Onico som ändå sitter under läppen men utan farliga ämnen. Jag tror faktiskt det är en stor anledning till den kalabalik som är jag just idag. Förmodligen svarar det även mot pirret i benen, i kroppen, myrkrypningar som liksom inte ger sig hur mycket jag än stampar i golvet. För stampar gör jag, tro mig, förutom att jag slår på mig själv, klappar sådär som man gör när man ska peppa sig inför något, fast mycket hårdare nu eftersom jag vill få bort “krypet”.

Jag tror kanske att galenskapen även har att göra med att jag hamnat i en total ovisshet som även kan kallas ingenting ända fram till den dagen då jag kan skicka in det som saknas, få de sakerna bekräftade och sedan vänta på svaret. Jag DÖR om det blir negativt! Eller nä, men jag gräver förmodligen ner mig en liten stund och sörjer och tycker synd om mig själv. För det får man göra, ibland.

Det kan också ha att göra med att jag bara sitter ner, att det egentligen finns en hel del jag skulle kunna göra men ändå inte gör. Jag är lat, slö, likgiltig (nej det är jag inte alls), och alldeles för trött! Dessutom skulle jag vilja åka bort, ha semester, åka iväg och slappna av. Fast jag vet inte vars, ännu.

Kanske skulle jag må bra av att fara ut och motionera benen, springa tror jag det kallas. Men nä, det är inte riktigt min grej. Jag, mina ben, min hjärna, min kropp och min kondis är inte riktigt i synk med varandra då vi springer (eller motionerar i största allmänhet). Jag tycker att jag ska springa hur långt som helst i hög fart så svetten lackar och kroppen får jobba. Mina ben tycker ungefär som jag förutom att de önskar att jag skulle springa kortare, saktare och med mindre schvung i benen. Min hjärna önskar att vi aldrig skulle fara ut och göra sådana knasiga saker, fast då vi väl kommit ut tycker den att det är ganska skönt. Till en början. Min kropp älskar att röra på sig samtidigt som den önskar att det kunde bli snygga former av att bara ligga i soffan också, för tänka sig att det darrar i kroppen  ganska fort. Så har vi då min kondis, den där kondisen som inte är av ett världsligt slag. Den existerar nämligen inte. Jag har noll, ingen, njet, nada, zero kondis!!! Efter två meter flåsar jag lätt, efter fem låter jag som en uppstoppad noshörning, efter tio meter kan jag till och med överrösta en helikopter med mitt flåsande och efter att ha sprungit fem minuter ligger jag i princip på backen och flåspustar efter luft eftersom mina lungor i princip har gett upp!!!!

Så dålig kondis har jag, det är verkligen sjukt pinsamt, men jag orkar heller aldrig göra något för att förbättra den, vilket man hade kunnat tro att jag skulle göra då jag är medveten om dess obefintliga skick. Till saken hör att jag flera gånger tänkt bättra på den, och jag har börjat bra, men sedan är det som att något drar mig åt andra hållet för jag slutar alltid innan den hunnit förbättras nämnvärt. Detta bör jag väl ändra på, det inser även jag. Problemet är att jag inte riktigt vet hur, ännu!

Imorgon är iallafall en sådan där dag då jag skulle kunna göra ett ryck och träna kondisen, eftersom jag ändå ska till gymet och träna mina armar. Men känner jag mig själv rätt så blir det den sedvanliga tio minuters uppvärmningen på löpbandet men i gångtakt… Så mycket för den peppningen!

Nu ska jag städa, tror jag.. det vill säga om ingenting annat lite roligare attackerar mig på vägen

Igår:
- Några timmar på dagen spenderades med familjen tittandes på bilar! Barnet var saligt som få och jätteimponerad av hur vi arbetade.
- Middag tillsammans med en underbar vän till oss och dennes barn. Kanon!
- Kubbspel med barnen och vi vuxna.
- Brännboll, återigen med barnen och vi vuxna.
Undertecknad fick upp ögonen för denna “leksport” och blev alldeles upp över öronen lycklig. Det var fantastiskt roligt och rädslan försvann, den som suttit i sedan barnsben då det var fel och hemskt att missa bollen och bu-ropen haglade över en då man missade eller inte kunde träffa med det runda slagträet. Mer brännboll lär det bli under sommaren!
- En sväng till staden där vi återigen tittade på bilar och sedan åkte till en lekpark med barnen och lekte av oss. Ja vi vuxna lekte också. Sådant hör till!

En dag fullspäckad av roliga saker, många skratt och underbart lyckliga barn!

Idag:
- Städning
Hela hemmet behöver fixas till och rensas ut..
- Röstning
Jo, det är dags för det igen, vi ska åka iväg på inlines och cykel och göra vår “plikt”.

Sommaren är här, även om man inte märker det nämnvärt på vädret. Men vi njuter ändå, av varandra, av ledigheten och av aktiviteter!

Imorgon är det dags.. Sista dagen, första dagen, avslut, nystart, dåtid, framtid… WOW!!
Det är verkligen allt på samma gång och jag ser fram emot det, lite med skräckblandad förtjusning men även väldigt mycket med rent och skärt lugn inuti mig. Något kommer ske i framtiden och ännu vet jag inte vad, men i sinom tid visar sig det också och det känns faktiskt riktigt skönt!

Imorgon är en annan dag…

Tre dagar kvar.. nedräkning nu! Har en uppgift kvar att göra, en viktig sådan. Men den sker imorgon och efter det är det färdigt och jag kan slappna av igen. Sommaren kom i helgen, den försvann dock lika fort men familjen hann njuta av varje sekund då den var här. Kinderna fick sin färg, armarna lika så och vi ser sådär härligt friska och solbrända ut.. Åtminstone 2/3 av familjen, undertecknad själv får sällan den färg andra blivit förunnade. Men jag njuter lika fullt ändå.

Placebo spelar i mina högtalare här hemma och jag får smått nostalgiska känslor i mig, de var mitt absoluta favoritband i yngre dagar, är faktiskt fortfarande en stor favorit må jag erkänna. Det är något med deras musik som får mig på bra humör och sätter tankar och känslor i spinn.
Idag är en bra dag, det känns i hela kroppen och jag fullkomligt älskar det!
Något måste tilläggas, såg dem på nyhetsmorgon i en intervju här tidigare. Placebo menar jag. Helt otroligt att se dem där mitt i allt utan att jag ens hade förväntat mig det, kanske är det därför jag spelar dem nu. Förmodligen!

Det är nu jag borde sluta skriva, kliva bort från datorn och sätta igång med röjandet hemma. Kan dock inte förmå mig till det, än. Har kli i fingrarna av skrivlust men ändå vet jag inte riktigt vad som ska komma ut. Formuleringarna blir inte riktigt vad de brukar vara, men jag skriver.
De senaste dagarna har varit tumultartade men bra, mycket har rörts om men det mesta har hunnit landa, bygga bo och stanna där det ska vara.

En tanke slog mig just, lever vi på lånad tid eller äger vi den tid vi har?

Ibland kan jag få en sådan där känsla inuti mig som gräver sig fast men aldrig antar fast form. Det värsta med det är att jag inte riktigt kan sätta ord på det heller, istället går jag omkring och grunnar i tid och otid för att försöka få min känsla i färg.

Nu låter det väldigt allvarligt vilket jag kan försäkra på en gång att det inte är, jag har bara någon outskriven känsla där inuti som inte släpper taget. Kanske har det att göra med att det snart är över, att framtiden ligger framför mig som ett oskrivet blad. Jag vet inte vad som händer förrän i mitten av sommaren och då sätts mitt öde på print. Förhoppningsvis går allt bra och blir som jag vill men än är det inte säkert.

Frustrerande det där, att vänta och längta och fasa över hur det ska komma att gå. Samtidigt är det smickrande att inte veta, att hoppas och hålla tummar och tår, längta och samtidigt försöka räta ut strecken och finna en “back-up”.
Jag är inte mer än människa så självklart skulle besvikelsen te sig svårare än jag anar, men på något sätt har jag intalat mig själv att det är bra att inte veta, att få se sedan vad ödet vill just mig.

För att raskt återgå till något annat behöver jag akut hjälp i oredan här hemma. Förstår inte hur man kan samla på sig så mycket saker och sedan vara totalt oförmögen att rensa ut. En hemmafixare sökes!
Kanske behöver jag bara blunda och köra på, inte tänka så mycket utan ransonera ut allt sådant som jag aldrig ser åt ändå. Göra en makeover.
Måste ta tag i detta, fast inte just nu. Har annat att göra nu… (hört det förr?)

Kalabalik i hönsgården?! Javisst…

Dagens “to-do-list”:

1. Diska
2. Dammsuga har kvar att dammsuga vardagsrum och sovrum
3. Byta sängkläder har åtminstone tagit bort de gamla, nya kommer dit senare
4. Plocka undan
5. Sortera papper
6. Rensa garderober
7. Städa barnets rum
8. Försöka hinna njuta av solen en kort kort kort kort liten stund hanns med
9. Äta middag
10. Rensa kattlådan

Ok, jag inser att det är omöjligt för mig att hinna allt detta men jag ska göra så gott jag kan. Förhoppningsvis hinner jag en liten bit på listan iallafall. Resten blir morgondagens bekymmer.
Listberoende, jag tror att det är så man borde kalla mig, för så är det. Har jag inte en lista att rätta mig efter blir det sällan gjort så mycket som det hade kunnat bli. Lätt för att hamna “ur spår”.

Nu är det dags!

Ibland får man höra saker om sig själv som gör en alldeles glad och uppspelt. Ett exempel på ett sådant tillfälle är då man får veta att barnets fotbollsledare och tränare sagt “hon är ju framåt och positiv” och syftat på undertecknad. Detta under ett samtal om att vara ansvarig under en fotbollscup med något som har med försäljning att göra.
Sådant kan göra mig upp över öronen lycklig för att jag tagit mig igenom träsk och sump och tagit mig så långt, både med mig själv i mig själv men även utåt mot andra.

Just nu behöver jag tänka på sådana tillfällen, då jag lyfts fram som någon som kan, istället för att försöka ordna så att allt och alla blir nöjda. Hur jag än försöker klarar jag nämligen inte detta, någon kommer bli missnöjd, klagomål kommer komma. Men nu är jag beredd på det och har ställt in mig på det redan från början. Det känns tryggt och jag tror att det kan göra det möjligt att genomföra ändå.

Imorgon är en speciell dag, en dag vi väntat på under några veckors tid. En tid av förberedelse, samtal till höger och vänster och en hel hop av pusslande för att få ihop allting. Nu är vi nästan i land och det kommer bli en helt fantastisk kväll, det är jag säker på!

Snart är sommaren här också, för att inte säga att den är här redan nu. Jag har, min vana trogen, redan hunnit bränna mig både en och sju gånger. Detta trots att sommaren inte ens börjat ännu. Problemet ligger dels i att mitt minne sviker mig, solskyddsfaktor är inte så lätt att komma ihåg alla gånger, men det beror även på att jag tycks bli känsligare och känsligare och numer knappt tål att sticka ut näsan i solen utan att sedan se ut som en överdimensionerad kräfta. Någon som vill byta pigment med mig? (förutom fräknarna, de vill jag gärna ha kvar)

Röd utan sol? Jo, nästan…

Idag är en dag är en dag är en dag.
Just nu känner jag mig av någon märklig, oförklarlig anledning nere. Det kan förmodligen bero på att Spotify för tillfället spelar Ane Brun i en av hennes sorgligare låtar som gör att tankarna yr runt i mitt huvud som små mygg under sommarens kvällar.

Det är mycket nu, studier som ska avslutas och knytas ihop för att sedan gå vidare till nästa tåg, saker som ska ordnas och som för tillfället suger ur mig all energi så att ingenting finns till övers för minsta lilla snedsteg. Jag befinner mig i någon form av flytande/gas där jag inte riktigt kan urskilja vad som är viktigt just nu och vad jag faktiskt borde lämna vidare till något annat tillfälle senare.

Jag tror mig ha koll på det mesta men i slutändan druttar jag på ändan och sitter där med svansen mellan benen i någon sorts “förlåt-jag-hade-fel”: position utan dess like. Det sista mötet hålls imorgon, jag har skrivit ned det som ska tas upp och det som tagits upp tidigare. Formulerat en dagordning. Trots detta känner jag mig vilse, tror inte att jag riktigt har den kontroll över saker och ting som jag önskar jag hade. Det är så lätt att tappa greppet och det stör mig evinnerligt.

Det gör ont i min tunga, jag brände mig föregående kväll på varmt te. Det känns fortfarande obehagligt att äta och jag kan inte njuta av maten på samma sätt som jag brukar kunna då jag inte har en bränd tunga i munnen. Ja visst, ytterst ovidkommligt egentligen, men det är rätt skönt att skriva om sådant som egentligen inte har någon större betydelse. Det lättar upp och gör mig lite piggare, lite gladare, lite mer positiv.

Imorgon är sista dagen, vi hoppas alla på underverk men egentligen är vi rätt medvetna om att det kanske inte alls blir något. När slutade människor engagera sig? När slutade de bry sig och visa att de faktiskt vill? Det är märkligt att det är så dålig uppslutning då det tidigare varit prat var och varannan dag. Vad har vi gjort fel?!

Sängen väntar på mig, egentligen skulle jag gjort så mycket annat ikväll. Jag hade bestämt mig för att ordna upp i vårat så kallade sovrum. Men istället har jag suttit och skrivit klart till morgondagens möte, sorterat fotografier, ja helt enkelt allt annat än det jag skulle ha gjort. Jag tror att det kallas förnekelse…

Somliga går med trasiga skor.

För en liten tid sedan fick jag nys om ett lagligt fenomenalt bra sätt att kunna lyssna på musik utan att betala pengar för det. Spotify, något som säkert alla vetat om under lång tid men som för oss är helt nytt. Sitter just nu och lyssnar på musik jag längtat efter, med små reklamavbrott lite då och då. Ingenting som stör mig, inte då jag får höra musiken flöda genom högtalarna. Det är guld värt och det går att reglera valen beroende på humör och känsla just för stunden. Musik, vad vore jag utan det?!

Idag har varit en “ordna-upp-i-kaoset”: dag. Än är det mycket kvar men vi har kommit en bit på väg och beslutsamheten är total. Nu ska detta hem bli ett hem där vi trivs och inte behöver snubbla över skrot dagarna i ända. Barnets rum ska få sig en ordentlig genomgång imorgon, det behövs. Barn ska ha tillgång till leksaker, det anser jag. Helst ett eget rum också. Men när det går så långt att det egna rummet svämmar över av saker har det gått lite för långt. Nu ska det bort en hel del, sådant som inte används.

Jag är på väg!