de brukar ge ut tränings-dvd:er med sina tidningar ibland. Jag har en som heter platt mage/stark rygg som är helt fantastisk. Jag har inte tränat ordentligt sen… ja på länge iaf. Eftersom min rygg sällan uppskattar brist på träning vaknade jag imorse och kunde inte riktigt röra mig. Rotade fram dvd:n ur pappkassarna (bokhyllan är inte fylld än) och gav mig i kast med nybörjarprogrammet. Pinsamt nog är jag nu helt slut, men kan meddela att ryggen känns bättre och att magstödet har återfunnits. Bra skit.

En fot er en av mange kroppsdeler individer av arten Homo Sapiens er utstyrt med. De sitter fast i bunnen av beina, og henger fast med resten av kroppen i det som kalles ankelleddet. Føtter er praktiske, og de spiller en stor rolle når mennesker beveger seg av egen maskin, enten de skulle ha lyst til å gå, å løpe eller hoppe, svømme og så videre.

Fot, hilsen Stig.

Ja, nu har jag kommit till ett mycket intressant kapitel i det här Super Size Me!-projektet. Nämligen tiden då jag med egna ögon faktiskt kan se att min kropp förändras. Och nej, jag har absolut inte gått upp tio kilo sen i somras, så stor skillnad är det inte…!

Men! Plötsligt har jag inga magrutor kvar längre… Missförstå mig inte, magen är inte stor eller “fettig” på något vis men den är bara väldigt, tja, vad ska man säga…? Mjuk liksom… den putar inte ut men det går heller inte att urskilja några muskler – hur mycket jag än klämmer på den.

Musklerna är finoto. Puts väck. Alldeles borta.

Även armarna har tappat sina former. Det är nu bara mjuka. Inte hängiga och dallriga (även om säkert vissa anorektiker nog skulle hävda det) men liksom bara “vanliga” armar. Vet inte hur jag ska förklara det bättre, dem bara är liksom…

Samma sak med benen och låren såklart… finns ingen struktur kvar utan de mest bara har återgått till att vara vanliga kroppsdelar som aldrig någonsin verkar ha sett skymten av någon träning.

Det är med blandade känslor som jag skriver det här som ni säkert förstår. På ett sätt är det såklart väntat, det är nämligen min 16:e träningsfria vecka. Såklart att man borde kunna se och märka skillnaden nu. Kanske borde den här upptäckten väcka mer ångest än vad den faktiskt gör men det är som att jag inte orkar bry mig.

På ett sätt påvisar det här experimentet hur enkelt det faktiskt är att komma både i form och ur form. Därför är jag snarare mer fascinerad av hur snabbt som kroppen kan förändra och anpassa sig. Dessutom känns det betydligt enklare att äta mer varierat (både nyttigt och onyttigt) nu när jag inte har någon elitkropp längre. Ju mer jag tänker på det desto mer okomplicerat känns det att kunna unna sig själv onyttigheter som den här godbiten till exempel när kroppen ändå inte är i toppform.

Med andra ord, en viktig slutsats so far i det här projektet är att ju mer “onyttigheter” som man vågar smyga in i sin kost desto enklare blir det att slita sig loss från ätstörningen. Jag har sedan starten, mentalt försökt förbereda mig så mycket som möjligt på hur jag kommer att reagera den dagen när jag upptäcker att mina magrutor är borta (har alltid haft dem och varit en viktig del av mig o min personlighet).

Den dagen har kommit. Den är är idag. Och vet ni vad?

Jag är rätt cool med det. Jag accepterar det. Det är ok för mig med en mjuk kropp just nu. Jag har inget behov av en stenhård och vältränad kropp.  Inte till det priset som jag fick betala förr i tiden i alla fall.

Efter att ha testat på en period med betydligt mindre asketiska inslag än vad jag har varit van vid så är det inte så svårt att  istället välja en mjukare livsstil. Jag orkar inte längre vara sträng mot mig själv, vilket jag dock fortfarande är i många avseende, det ska påpekas, men inte i samma omfattning som förr.

Om priset för att slippa tänka på mat, träning och hälsa är en mjukare kropp så är detta faktiskt fine med mig. Det innebär nämligen att jag kommer kunna ha samma måltidsrutiner som alla andra och därmed slippa krångla med tider, restauranger, maträtter, tillagningsssätt, dyra livsmedel samt slippa dyra gymkort, träningstillbehör, inte behöva dusha och byta underkläder stup i kvarten. Jag har minst tusen argument för varför jag hellre väljer att minska min relation till ätstörningarna.

Jag förlorar ju ingenting på det förutom den där fitnesskroppen och helt ärligt om jag skulle bli sugen att börja träna så kan jag ju alltid börja igen fast i mycket mindre omfattning. Det behövs ju inte särskilt stora mängder för att träningen ska ge resultat. Det är en nyttig läxa, hör ni det alla träningsfreaks? Förmodligen slösar många  av er onödig tid på träning som egentligen inte ger mer resultat än om ni skulle gå dit 3ggr/vecka istället för 6-7 gånger. Tänk på det!

Det är enklare att bryta sig loss från ätstörningen om du bestämmer dig för att helt sluta med träningen och samtidigt börja införa normala måltider. För mig har det varit betydligt enklare att äta “allt möjligt” sedan jag la av med träningen eftersom träningen ger en känsla av att du inte vill “förstöra” kroppen efter att du har renat den på gymmet. Om du undviker motion slipper du känslorna av att vara “ren” och det blir lättare att välja annat än bara soppa och sallad. Så det är mitt guldtips, SKIPPA TRÄNINGEN HELT. Inte bara delvis , under den här tiden måste du sluta helt, det är min åsikt i alla fall.

Så, hur gick det igår då? Jo jag åt typ en smootihe, 100 gr choklad, 50 gram nötter och en muffin. Någon ångest då?

Jag tänker inte ljuga o säga att jag inte fick någon ångest, jag har varit på dåligt humör hela dagen och jag vet att det har att göra med gårdagens kaloriintag som blev högre än vanligt. Men positivt är att varje gång jag utmanar mig själv så här så minskar graden av ångesten. Om jag åt samma sak för ett år sen skulle  jag ha fått tokpanik och spendera hela dagen på gymmet efterråt, idag kan jag hantera ångesten annorlunda. Det är inte bra att den finns där men samtidigt är den inte lika kraftig som förr. Mitt mål är såklart att kunna äta vad jag vill och aldrig någonsin känna ångest.

Så ja, idag har jag varit ett litet åskmoln inombords men det är rätt väg att gå. Jag måste utmana anorexin ibland, annars blir det aldrig någon förändring.

Det är skillnad på graden av ångest, kom ihåg det och se inte ångesten som ett nederlag!

Hvis du føler deg stresset i ditt indre, svak eller usikker, så virker heller ikke de beste samtaleteknikkene for å kommunisere med hell. Du kan fremdeles være så godt forberedt du vil, men du vil trolig mangle styrken som du trenger for å gjennomføre det hdu ar fore på en målrettet og overbevisende måte.

Hvis du en eller  annen gang har beskjeftiget deg med (selv-) påvirkning, (selv-) hypnose eller NLP (Neuro Lingvistisk Programmering), vil du enkelt kunne utføre følgende øvelse. Hvis du ennå ikke har engasjert i selvprogrammering, bør du ha litt tålmodighet med deg selv,til  øvelsen virker. Det virker – vær du sikker.

Den grunnleggende ideen bak denne øvelsen er at vi i NLP starter  utifra det faktum at en følelse av sikkerhet, styrke og glede(ressurser) allerede er tilstede hos oss mennesker. Det gjelder å anerkjenne denne kilden til styrke, forankre ressursene og gjøre de tilgjengelige. Du har således verdifulle ressurser som du alltid kan gripe tilbake till for å forbli proaktiv og reagere avslappet og suverent.

Øvelse

Trinn 1: Sitt komfortabelt, legg hendene dine på lårene og pust dypt og rolig inn og ut. Fjern all spenningen i kroppen din ved hvert åndedrag og føl freden og roen som sprer seg gjennom kroppen din. Tenk på en situasjon der du følte deg  sterk, trygg og sikker på deg selv. Skap visuelt og følelsesmessig dette minnet igjen. Føl igjen denne følelsen av trygghet og glede, så intens som om det ville vært  i den daværende situasjon.

Nå forankrer du med det neste trinnet denne følelsen, slik at du kan gjenkalle den til enhver tid, når du føler deg trett og stresset.

Trinn 2: Forstill deg foran deg en sirkel, så stor at du passer inn. Hvis du ser denne sirkelen rett foran øynene dine, og du virkelig intenst føler denne sterke, trygge og gode følelsen, så puster du dypt inn og ut og i tankene dine stiger du inn i denne sirkelen. Du føler hvordan denne følelsen av styrke, selvtillit og glede ligger fast forankret i sirkelen og sprer velvære, glede og fred i ditt indre.

Hvis du har gjort denne øvelsen riktig, og denne følelsen faktisk er forankret med sirkelen, så kan du alltid se denne indre kraftkilde n(ressursen). I alle situasjoner der du føler deg anspent, stresset eller usikker, kan du gi deg selv sikkerhet, ro og en følelse av styrke og selvtillit. Du visualiserer da alltid i ditt indre  sirkelen, puster dypt inn og ut og stiger mentalt inn i sirkelen og føler (med den faktiske forankringen) raskt ro, avsslappethet og styrke i ditt indre.

Bøker og CD’er om NLP

Alder, Harry & Heather Beryl, NLP in 21 Days, A complete Introduction and Training Program To Neuro-Linguistic Programming
Andreas, Steve, Praxiskurs NLP
Bandler, Richard, Get the Life You Want: The Secrets to Quick and Lasting Life Change with Neuro-Linguistic Programming
Baviare, Steve,  Teach yourself  NLP
Dilts, Robert, Professionelles Coaching mit NL
Knight, Sue, NLP at Work, Neuro Linguistic Programming, The Difference that Makes a Difference in Business
Lerøy,Eva Løkeland, Du bestemmer!
O’conner, Joseph, Coaching with NLP
O’Connor, Joseph, Seymour, John, Training with NLP(Neuro-Limguistic Programming, Skills for Managers, Trainers and Communicators
Ready, Romilla, Neuro-linguistic Programming for Dummies
Ready, Romilla, Neuro-linguistic Programming (NLP) Workbook for Dummies
Robbins, Anthoney, The Edge: The Power to Change Your Life Now
Robbins, Anthony, Lessons in mastery
Robbins, Anthony, Live with Passion! : Stategies for Creating a Compelling Future
Sawinski, Egon, NLP im Alltag
Stubsjøen, Sigurd, Tenk deg til suksess
Swarz, Aljoscha A., Praxisbuch NLP: Denk dich nach vorn!
Torbergsen, Turid, Coaching
Åldstedt ,Trine,  Alt sitter i hodet

Del på bloggen

Det har varit en lång dag, kom hem nyss!

Klockan står på halv sju… usch bara drygt 7 timmars sömn om jag går och lägger mig nu. På tok för lite! Jag som verkligen har “lärt mig” uppskatta att sova ut ordentligt sen jag började skippa träningen. Plötsligt fanns det ingenting längre att rusa upp och stressa iväg till gymmet för. Skönt så.

Dagen blir inte förstörd om jag sover så länge jag vill. Tvärtom är det otroligt härligt när livet inte blir så inrutat.

Men imon är det jobb som gäller så då måste jag tyvärr gå upp tidigare än jag egentligen vill… men det är trots allt fredag. På lördag stänger jag av larmet och alla måsten. Då tar jag helg

God natt på er! Sov gott!

Jag blir oerhört frusterad och även förbannad när jag läser sådana här saker. Inlägget är skrivet av Tess Montgomery (modell i London) och det är sådana här åsikter som jag tar starkt avstånd ifrån:

“Såhär ser någon som har anorexia ut, så att ni vet i fortsättningen.”

Detta blir SÅ fel…

Absolut, jag håller med om att ett av de fysiska kriterierna är att man lider av en viss undervikt. Men jag tycker det blir så fruktansvärt fel när man visar en bild på ett sådant här extremfall. Många anorektiker är absolut inte sådär magra och i många fall kan du inte ens gissa att dem lider av anorexia…

Dessutom, pga liknande idiotiska uttalande så får det många tjejer o killar som trixar med maten att känna sig “för feta” för anorexia… De svälter sig och bantar men väger mer än den schablonbild som de har av hur ett “anorexiaoffer” ska se ut och därför vågar de inte heller söka hjälp för att de är rädd att dem inte är “tillräckligt sjuk” för att få hjälp.

Ja, ni är många som undrar “MEN HUR GÅR DET FÖR DIG?!”

Sedan den 4/8/2009 har jag varit helt träningsfri. Jag körde då igång ett projekt som jag kallar för “Super Size Me!”. Mer om det kan ni läsa här.  Mitt allra första inlägg finns här – “mitt första inlägg“.

Statusuppdatering 15/11/2009

Träning: Noll (inga gymkort, inget hemmagym, inga promenader förutom till och från jobbet)

Mat: Varierar. Jag svälter mig aldrig. Äter alltid minst tre mål om dagen, dock räknar jag nästan alltid kalorier, även om jag inte bryr mig lika mkt längre  så fortsätter jag att räkna. Hur slutar man göra det? Mkt irriterande.  Har också insett att jag måste äta mycket mer för att viktökningen ska gå snabbare. Känns jobbigt! Jag äter redan extra mat och ändå går det så trögt med att öka i vikt.

Ångest: Inte efter vanlig mat och oftast heller inte om jag unnar mig mer kaloririk mat. Vanligast är att jag får ångest när jag ätit “för mkt”  kalorik mat vid ett o samma tillfälle. Dvs hjärnan blir girig och  säger “bäst att passa på nu medan det bjuds” och vill äta mer än vad jag egentligen hade tänkt göra från början. Detta händer inte lika ofta längre som tur är. Under min anorexi var detta något som hände i stort sett varannan dag. Åt jag onyttigt ena dagen åt jag “ren” mat hela den kommande veckan. Sen onyttigt igen på helgen o därefter strikt nyttigt veckan efter (eller veckorna)… ja, ni hör ju själva. En ond cirkel.

Idag försöker jag hellre smyga in något “onyttigt” (men gott!) varje dag för att det inte ska bli extremt åt något av hållen. Har upptäckt att jag mår rätt bra på det. Kroppen o själen får den näring o njutning som behövs för att jag inte ska gå runt o tänka på när jag får äta god mat, godis eller fikabullar nästa gång. Dvs även fast att jag äter t ex 100 gram choklad idag så vet jag att jag får lov att göra om det imorgon igen. På det viset behöver jag inte vräka i i mig flera hekto choklad på samma gång eftersom jag vet att det inte kommer dröja långt tills nästa gång.

Jag kompensationsäter mindre idag och kan tillåta mig själv att “smutsa ner kroppen”, dvs äta gott många dagar i rad. Inte bara 1gång/vecka utan kan se fram emot alla veckodagarnas måltider i större utsträckning än förrut. “Mycket bra, Anna!” *ryggdunk* “Heja, heja, helt rätt väg att gå!”

Vikt: Vet inte. Äger ingen våg. Skönt så. Men, nu vill jag verkligen veta. Sist jag vägde mig hade det inte hänt någonting efter 4 mån. Nu vill jag faktiskt veta. Känns som väldigt lagom att ta en koll igen… det var faktiskt semtember sist. Återkommer, måste bara trixa ut hur jag ska hitta en våg… vill inte köpa ngn.

Kroppen: Åt helvete för smal, tunn, mager, skranglig, svag och klen. Usch, mår illa. Jag vill också ha bröst, är det för sent tror ni? Stämmer det att kroppen slutar utvecklas efter 19-20 års åldern. Isf känns det rätt dystert. Skäms över att ha byxor, dem hänger i baken och kring låren.  Skäms över att ha blusar, de avslöjar bara mina mindre smickrande nyckelben, synliga blodådror och utstickande skulderblad. Verkligen inget att sträva efter!

Hjärnan: När jag äter bra har jag mkt lättare för att ta in min omgivning. Jag är snabbare på att svara, kommer ihåg fler saker, bryr mig mer om min familj o vänner och skrattar betydligt mer än vanligt. Inte så konstigt egentligen, eller hur? Mat=energi=liv.

Ingen mat=noll energi=död

Jag vill leva!!!

Jag hade aldrig tandläkarskräck innan jag fick tandställning. Jag var femton år och de drog ut fyra tänder för att det var för ont om plats. Sedan fick jag räls i både över- och underkäke, och gummisnoddar för att hålla ihop dem som jag skulle använda dygnet runt utom när jag åt. Käken ömmade dygnet runt i ett och ett halvt år, och jag hade skavsår på insidan av läppen. Var sjätte vecka gick jag till tandregleraren som skällde på mig för att mitt överbett inte läkte ihop som det skulle; han var övertygad om att det var för att jag slarvade med snoddarna.

Jag vågade inte säga att jag använde snoddarna precis hela tiden, och att det gjorde så ont att jag inte ville äta. För det ska det ju inte göra. Tandställningar ska bara göra ont när de är nyspända, och inte jämt. Så det gjorde inte ont, bestämde jag mig för. Statistiken är självklart mer tillförlitlig än min egen upplevelse.

Det är minst fem år sedan jag var till tandläkaren senast. Nu är det dags igen; jag var där idag och skulle boka en tid för att jag tror att jag har tappat en lagning. Medan vi väntade hördes det välkända borrljudet inifrån något behandlingsrum, det som får blodet att isa i ådrorna. Jag förknippar aldrig det ljudet med tandlagning, eftersom jag bara har haft några enstaka hål, utan med tandställningen. Men allra mest förknippar jag det med den stora lögnen: Det här gör inte ont. Det, och min egen självförnekelse.

Idag vågar jag erkänna när jag har ont i tänderna. Idag skulle jag klara av att berätta att det faktiskt gör ont – det var därför jag var där ju. Jag tror jag behöver påminna mig om att jag har ett språk nuförtiden. Min tandläkarskräck är egentligen inte en rädsla för att det ska göra ont, utan en rädsla för att inte kunna förmedla att det gör ont. Jag är 29, och börjar lära mig att säga “aj”. Det är ju en milstolpe i min utveckling som heter duga.

Läs även andra bloggares åsikter om tandläkare, tandläkarskräck, tandställning, smärta, värk, lögner, självförnekelse, ljud, rädsla, fobier, språk, kommunikation, känslor, tandvärk, tänder

http://sv.wikipedia.org/wiki/Blodtryck

tydligen är blodtrycket en indikator på att man får ut blod till vitala organ. Typiskt bra grej kan man tycka.

jag umgås för lite med mig själv nu för tiden, brukar jag tänka. Efter en eftermiddag/kväll inser jag att jag förmodligen är sjukt tråkig att umgås med, eftersom jag sov halva tiden. E kom förbi kontoret med en sookiebook, så jag sträckläste den i soffan, sen sov jag. Nu är jag helt mosig och borde sova.  Jag är jättetrött och känner mig faktiskt febrig och helt matt, ganska ovanligt för att vara jag. Ska ta lite kortisonknark och försöka sova i sängen den här gången.

Jag oroar mig för att jag äter dåligt, sover för lite och att jag inte tränar. Men sjuksköterskan på ortopeden menar i alla fall att jag har “alldeles utmärkt” blodtryck. Hooray? Vad är grejen med blodtryck egentligen? Man ska inte ha högt blodtryck, man kan svimma av för lågt blodtryck. Men sen då? Måste googla.

små förändringar kan göra underverk för helheten. Två helt nya och crazy idéer provade inatt och idag var att 1) somna klockan tio i soffan, kräla i säng vid halv tolv, sova vidare och sedan vakna utvilad kvart över åtta. Spexigt.  2) cykla en annan väg till jobbet, för att slippa vägarbetet. Jag blev nästan löjligt uppfriskad av rutinförändringen. Vad kan jag säga, I know how to party.

När man är utvilad blir man inte gråtfärdig av att båda tvättmaskinerna är sönder samtidigt, man känner glad att man sparar iaf pengar och tid på att reparatören bara behöver komma en gång istället för två.

Nu vet vi. Eller ja, vi vet i alla fall att jag ska opereras. De kallar det exploratory surgery i amerikanska sjukhusserier. Jag ska genomgå en artroskopi, dvs en titthålsoperation, för att titta om de hittar nåt. Det är över en dag, inlagd på kortvårdskirurgen. Det är max 3 månaders väntetid. Hittar de något kan de fixa det på plats, då är det 2-3 veckors sjukskrivning, hittar de inget och bara tömmer ur vätskeansamlingen jag har under knäskålen handlar det om 2-3 dagars återhämtning. Så det låter ju rimligt.

Ortopeden var trevligare den här gången, även om han frågade 3 gånger om jag led av någon annan sjukdom än astma och åt annan medicin är astmapreparaten. Han började även yra om att det kan vara reumatiskt, dvs inflammationen kommer av atros eller begynnande reumatism. Jag är tveksam, det kan knappast bli spontanreumatism i en led av att man först åker av en häst och sen ramlar utför en trappa. Det är mekanisk skada, inte reumatisk.

salam aleykum wa bk.
sat nyss och googlade och kollade nån grej på gp.se om att 10000 steg inte räkte för en dags träning motion och att man måste tränna för att bli hur skall man säga pigg och frisk osv.
då blev jag hypad på det liksom nu skall jag börja träna springa osv. för att bli pigg och färsk i skallen varje dag. planerade allt. Jag springer med mp3 lyssnar på juz amma ner den är slut så khalaz då går jag hem.
men så blir man orolig lite jag är liksom inte nån tjockis som vill bränna fet.
jag är redan smal jag behöver bli en tjockis och få mig en shoyokh mage så jag kan vila mina händer på magen i bönen efter takbir. haha shoykh mage och stort skägg YA RAB!
och sedan undrar man e det bra att springa då?
och är det bra att springa nu när det är kallt?
ääh orka springa!?

jag är en person som snabbt kan hypa up mig på något.
jag vill göra en grej så kommer mer galna ide då lämnar jag det eller läger det på is tills jag e klar med det första grejen. som jag och böcker subhanALlah
Jag beställer böcker läser och läser massa böcker samtidigt så får man inget gjort.
samma med Quran i egypten byte jag quran jag vet inte hur många gånger ville hitta den perfekta att göra hifz med.  samma här vet inte hur många olika jag haft sammanlagt. tvång tanke. kanske är jag bara galen. och behöver lugna mig lite.

orka träna jag hoppar över det jag borde ta bort detta inlägg haha
men jag orkar inte ta bort det efter suttit och skrivit det.
vad har jag lärt mig.
Allah A3leem
Må Allah ge oss friska kroppar med friskt hjärta och själ.
och ge oss jennah utan räkning amin.

Fajr nu snart Sedan SOVAAAAAAAA!

Mvh assalamu aleykum wa bk //Abdul Samad Al Flash Gordon

Saker och ting börjar sakta men säkert återgå till det mer normala. Tyfusen tar sin lilla tid att lämna kroppen men Josse börjar sakta men säkert återgå till sitt gamla jag igen.

Till veckan räknar vi därför med att kunna göra annat än att vara sjuk/ta hand om den som är sjuk.

Titta på ett avsnitt av 60 minutes (“My Secret Self”) om en flicka som redan vid två års ålder kände att hon var född i fel kropp. Jazz föddes som en pojke, men lever nu som en flicka.

Kolla även in Transkids Purple Rainbow Foundation, vars syfte är att forska och utbilda i frågor kring transsexualitet.

Velsignet være! I sammenheng med dette innlegg ønsker vi i dag å snakke om deres kroppers funksjoner og til dels viktige visdommer som de aller fleste hittil har oversett. Allikevel, ber vi denne bloggs lesere å nok en gang lytte til sitt hjerte, for råd og visdom i sammenheng om dette innlegg er riktig for akkurat deg. Det er nemlig slik, etter vår erfaring, at alt ikke passer for alle. Dette viser bare til hvor forskjellige og unike hvert individ er, og hvilken velsignelse dette er for universet og menneskeheten i denne sammenheng! Velsignet være våre forskjelligheter og vakre unikheter! Vi ønsker også, som en liten parantes, å nevne at noen av våre morsomheter i sammenhengen ordspråket, også kan resultere i nye, hittil ukjente norske ord, siden både skriver og oss i noen tilfeller føler det norske språk for å være… ja… litt begrensende. Dog ikke når vi selv bruker språket til hva vi vil bruke det til! Velsignet være leken og hjertets ønsker!

Og i sammenheng med dette innlegg, hvor vi ønsket å snakke om kroppens funksjoner, og i tillegg også noe om de geometriske former, er det kanskje en god idè at begynne på nettopp dette tema!

Vi ser, at mennesket i tiden i sterke mengder fokuserer på hva som kan spises av mat. Og i sammenheng trekker mennesket slutninger som gir noen slags “regler” for “ja-mat” og “nei-mat”. Ei ser vi at dette er noe galt, vi ser det som vakkert at mennesket i så stor grad er opptatt av sin egen kropp, at det passer på hva som skal inn i, som noen kaller det, “luken” eller ikke!

Og dette innlegg er en videreføring av denne tanke! Eller kanskje en liten omformulering av den? Vi ser nemlig virkeligheten i dette lys: Alt ER energier. Hele mennesket er energier. Hele menneskets kropp, organer, atomer, molekyler, til de minste substanser. Slik som vi ser at hele Univserset er energier! I sammenhengen at vi alle er ett hele! Om man ønsker å se det slik. Det er vår mening, slik vi ser det fra vårt punkt å se virkeligheten på. Og om alt ER energi, betyr også dette at maten dere spiser i like store grader er den samme energi som energien av f.eks følelser?  Vi ser energier i frekvenser, i lysere og i lavere. Vi ser at maten dere spiser, varierer i frekvenser, men at det også inneholder noe dere hittil ikke har tenkt så mye over: Følelsen over å spise den maten dere spiser! Skal vi gi det et bilde dere kan tenke på? Se for dere, som dere sier, en brødskive med noe pålegg. Av ypperste kvalitet. Se for dere følelsen dere har for denne maten dere spiser, som et lite usynlig belegg over det dere spiser. Og vi sier: ah! følelsen blir også spist! I sammenheng med dette, ser vi at det i tider dere er takknemlige over maten dere spiser, blir laget fantastiske energistrømninger i deres kropper, for dere har selv spist deres egen takknemlighet, og gjennomgår dermed gleden over å gjennoppleve denne i forskjellige nivåer!

Og det vi vil at du skal tenke på, er: Hva skjer så med maten dere føler dårlig samvittighet for å spise? Nå tenker kanskje de som kaller seg vegetarianere på kjøttet, som også kan være en del av poenget, ja, men vi tenker også på slikt som dere kaller usunn mat? Hva skjer med mennesket om det tar seg noe det virkelig vil ha, med den dårlige samvittighet?

Så nå er det noen som undrer: om vi oppfordrer mennesket til å spise, det dere kaller for usunn mat? Og vi gjentar: følge deres hjerter. Det er dog forskjell på menneskets ego og hjerte, selv om det til visse grader er koblet sammen. Meningen med det vi sier her, er i aller størst grad nettopp følelsen dere har når dere spiser deres mat. At mennesket bærer større kraft en det aner, i forhold til hvordan det spiser sin mat.

Dette vil vi påstå gjelder det samme med vannets egenskaper, som kanskje i enda større grad påvirkes av hvordan mennesket tenker og føler seg. Vannets strukturer, former seg etter menneskets tanker og følelser, allerede fra det er i rekkevidde ved mennesket. Så om mennesket da er sint og frustrert, så vil det ved å drikke et glass vann, drikke sitt eget sinne. Igjen er dette for å vise mennesket hvor mektig det egentlig er, og hvor mye det har å si hvordan mennesket spiser sin mat!

Vi bærer ingen ønske om å skremme noe menneske fra å drikke sitt vann eller spise sin mat! Mennesket har uansett i lange tider gjort dette ubevisst, og kroppen til mennesket er også mektigere enn mennesket bærer tro om: det er mye som fikses i det skjulte, utenfor menneskets rekkevidde av forståelser, av kun en eneste kropp, og dens funksjoner. Vårt ønske er derimot å vise mennesket hvor mektig det er i sine tanker og følelser, og at om det spiser sin mat og drikker sitt vann med litt større bevissthet neste gang, vil det merke resultater etter meget kort tid! Forutsatt at det fortsetter med sin bevissthet, selvsagt.

Ved at mennesket er bevisst at deres mat og drikke kanskje også inneholder energier som uten at det er dere bevisst flyter gjennom menneskets kropp, kan det også bevisst forsøke å la denne energi strømme som den skal? Vårt beste råd er: ta et glass vann! Vannet er i tilleg til å bære mye hukommelse, svært kunnskapsrikt, og det beste som finnes av tørstende drikk. Bare den tanke at mennesket inneholder ganske mye mere vann enn alt annet, er en mektig og vakker tanke!

Til sist ønsker vi å kort nevne geometriens viktigheter, og hvor mye dette brukes, la oss kalle det “andre steder”. Skriver har for litt siden mottatt bilder av hvordan vannet behandles på disse andre steder, og vi vil i dette innlegg nevne de geometriske former som “containers”, beholdere, i glass. Vi har for leseren en liten oppgave om det ønskes. På menneskets jord brukes det for det meste “flasker” i form av “brusflasker”, til å lagre vann med. Vi oppfordrer leseren, om den ønsker, å søke slike flaskeformer i geometriske former. Vi nevner her firkant, trekant, sirkel eller ball, oktav, og alle disse som mennesket kjenner til. I denne sammenheng ser vi at skriveren i stor grad har lagt merke til noe som i deres tunger kalles “vinmonopol”, der mennesket har vært svært kreative i sin bruk av geometriske former på “glassflaske”. Dog vi tenker oss disse containers fylt av vannet, ei noget “annet”. (Stort smil).

Vi takker for denne gang og dette innlegg, vi ber igjen leseren om å lytte til sitt eget hjerte, så vil leseren se at alt går bra!

Velsignet være! Leve livet i tidens mellomrom!

Vilmer är fortfarande snuvig, men det är mycket bättre. Har kört med nässug och nässpray och det har funkat bra. Han har också sovit i sin säng nu i några nätter och faktiskt sovit riktigt bra. Hoppas det håller i sig nu! Själv ligger jag lite sjuk idag, har ju varit snuvig i några dagar och imorse när jag vaknade kände jag mig inte alls kry. Ont i kroppen  (feberont) och frös som tusan. Gick upp och tog tempen innan jag väckte Filippa och jag hade 38,5. Inte så mycket, men jag som annars har en väldigt låg temp är detta som om jag vore ha 40 graders feber. Ringde till svärföräldrarna (eftersom de har sagt att de kan hjälpa till) och frågade om de kunde köra Filippa och hennes kompis till skolan. Det gick bra då de även skulle köra kusinen till skolan. Skönt för då slapp jag jag åka ut halvdöd.

När Filippa åkt till skolan och Vilmer somnat igen tog jag alvedon och lade mig i soffan, lyckligtvis hjälpte tabletten eftersom jag känner mig lite piggare nu, har dock en sprängande huvudvärk. Vilmer vaknade runt 11 och strax därpå kom Filippa hem från skolan. Vi åt en riktig delikat lunch som bestod av Pan Pizza, orkade inte ställa mig och laga ordning mat. Som tur är har Vilmer varit på sitt bästa humör idag, glad som en sol med andra ord. Det räcker med att titta på honom så ler han stort! Filippa gick till en kompis efter maten så det hela har flutit på bra idag, än så länge i alla fall

Socialstyrelsen har konstaterat att Hypomani är en sjukdom.

Utdrag ur aftonbladets blänkare om detta:

Vi setter oss foran fjernsynet når vi ikke har noe energi igjen til noe annet. Således forfører fjernsynet  som et middel til å slappe av til å se mer fjernsyn enn vi egentlig vil.

Det dumme med dette er fremfor alt, at fjernsynet ikke lader opp våre energireserver  som andre fritidsaktiviteter. Og derfor kan vi sitte i timesvis foran fjernsynet, og er fremdeles på samme måte som før utslitt.

Det du trenger er alternative aktiviteter for å slappe av og lade opp batteriene dine. Hva kan det være? Her er noen muligheter:

Ta en kort lur

I stedet for å slappe av foran fjernsynet,  kan du f.eks. ta en kort lur eller døse litt av. Eksperimenter litt med lengden på søvnen din. For de fleste mennesker er 30 minutter mer avslappende enn en time. Still f.eks. en vekkerklokk, hvis du har for vane å sovne inn for dypt, og dermed for lenge. Hvis du ikke får sove om dagen, så bare døs litt av og til. Ved smålurer lader du opp batteriene på en sunn måte.

Lær en avslapningsmetode

Kanskje kan det være fornuftig at du lærer en avslapningsmetode (f.eks autogen trening). Med den metoden kan du systematisk slappe av, og også gi slipp på  problemene dine. Avslappingsmetoder er en fornuftig og sunn måte å slappe av på og å lade opp sine egne batterier.

Beveg deg helt enkelt

Når vi har behovet for å slappe av er ikke bare tankevirksomheten vår stressende, men også kroppen vår. I dette tilfellet bør du også få kroppen din til å slappe av. Her vil lett gymnastikk, lett aerobic og stretching hjelpe deg, men uten å presse deg selv. 20 minutter langsomme og rolige bevegelser kombinert med dyp inn- og utpusting vil gi deg kraften tilbake. Hvis du foretrekker det kan du også lære en av de asiatiske bevegelsesmeditasjonene, f.eks. Tai Chi og Qi Gong. Også en spasertur er et hyggelig alternativ til fjernsynstittingen.

Andre artikler i samme serie:

Å se bevisst på TV – Slik bruker du fjernsynet riktig!

En mer bevisst TV-titting – Tips 1:Gjør deg bevisst hvorfor du ser på TV

En mer bevisst TV-titting – Tips 2:Finn andre måter å slappe av på

En mer bevisst TV-titting – Tips 3: Opprett alternativer for fritiden

En mer bevisst TV-titting – Tips 4: Å gjøre det mindre fordelaktig å se på TV

En mer bevisst TV-titting – Tips 5: Vurder nøye på forhånd hva du vil se

En mer bevisst TV-titting – Tips 6: Vær forsiktig med serier

En mer bevisst TV-titting – Tips 7: Lag en personlig avtale om et ukentlig fjernsynsbudsjett

En mer bevisst TV-titting – norske seervaner

Del på bloggen

I min sons klass har de kroppen och hälsa som tema nu. De har pratat om skelettet (vilken 7-årig pojke är inte intresserad av benrangel??) och dess uppgift, muskler och sånt. Sonens klasslärare har en dotter som är läkare och denna dotter brukar komma på besök alltid i samband med detta tema (läste jag i veckobrevet). Sonen funderar lite på dotterns besök… och jag frågar vad hon ska prata om då (vilket jag i och för sig vet eftersom jag läste veckobrevet).

- Hon ska prata om hjärtat.  Och man får ställa frågor också.

- Jaha, säger jag. Är det något som du funderar på då?

- Jag är inte så intresserad av hjärtat. Jag vill hellre veta hur hjärnan fungerar! säger han.

Och vem vill inte det??