Fick just syn på den här reklamen

Persbrandt har börjat kränga kalsonger! Vi har ju sedan tidigare Björn Borg och Salming. Varför har inte Persbrandt döpt sina till Persbrandt? Tror det hade varit det bästa för affärerna! Men men… det var inte riktigt det jag skulle skriva om.

På hemsidan finns det instruktioner för hur kalsongen fungerar (ja den har en funktion)

Asså jag hajar inte riktigt. Jag e rätt kass på engelska så det kan ju hända att det är bara det. Men vad är tanken? Som en Bh liksom? Den ska hålla paketet på plats? Känns inte det här lite överkurs? Har man ett giganstiskt paket kanske det kan vara skönt att inte låren skaver emot när man går. Men…. Om man har ett par vanliga kalsonger,  flänger pitten runt då eller kan man inte, även med en vanlig kalsong,  “lyfta” upp paketet lite så det sitter på plats? Å andra sidan har jag ju ingen pitt (snopp, kuk, vet i fan vad jag ska kalla den för så här i bloggen), vet inte alls hur det känns (tyvärr).  Det här kanske är revolutionerande grejer?

På instruktionsbilden Ser det dock ut som nåt inkontinensskydd eller så… Rätt osexigt? Eller?

Och… om man nu vidare ska kritisera kalsongmärket en smula så…. Den här modellen som pryder hemsidans framsida…

Vart hittade de den här hunkiga strandraggaren? Jäkligt heta 80-talslockar! Å väldigt snyggt också hur det ser ut som han lixom tagit ett grepp om vardera sida av kalsongen och dragit upp den! Glömde de stylisten hemma eller är det här hett igen?

Eine der guten Erinnerungen vieler Leute aus den 80ern war wahrscheinlich Atari, eine ehemals weltberühmte Spiele-Schmiede. Die meisten verbinden mit dem Begriff “Atari” die berühmte Spielkonsole “Atari 2600″ aus dem Jahr 1977, das mit Spielen wie “Pac-Man”, “Asteroids”, “Defender”, “Space Invaders” und anderen begeisterte. Auch zum Bekanntheitsgrad dieser Firma hatte das wahrscheinlich schlechteste Spiel aller Zeiten beigetragen, “E.T.” aus 1982. Doch genug der Geschichte, wieso schreibe ich diesen Beitrag ?

Gerade entdeckte ich auf der Atari-Seite die Möglichkeit, ein Paar Klassiker online spielen zu dürfen. Auch wenn ich nicht aus den 80ern, sondern aus den mittleren 90ern stamme, daher mich eher mit PlayStation und GameCube identifizieren kann, hat das für mich eigentlich keine große Bedeutung. Andererseits ist es echt schön, mal wieder etwas “echte” Nostalgie zu fühlen, nicht etwa durch billige Remakes im Kino oder in Spielen.

Wer weiß, vielleicht braucht die Nostalgie eine eigene Rubrik hier auf dem Blog ? Es gibt so viel altes Gold, egal ob Film oder Spiel, das heute dank HDTV oder Next Generation nicht mehr beachtet wird. Dabei müssen es auch nicht die 80er oder 90er sein, nein, auch in den 30ern gab es Gutes. Ja, auch da.

Atari steht auf jeden Fall wie Nintendo für Nostalgik unter Gamern einer etwas älteren Generation. Wäre ich ein Durchschnittsgamer, wäre es mir egal. Ich interessiere mich aber auch für Mario, als er nur in Automaten hüpfte und schön verpixelt die Melodie dazu spielte. Er bekommt schon sein Special, nur nicht dieses Jahr. Der alte Italiener hat es auch verdient.

Doch zurück zum Thema. Ich wäre echt froh, mal statt PlayStation 3, Xbox 360 oder Wii mal das NES, Atari 2600 oder die Dreamcast promotet zu sehen, denn das waren in der Tat gute Konsolen mit der Garantie für gute Spiele und einer Erinnerung für das Leben – anders als heutige Konsolen. Naja, es hängt auch davon ab, was die Firmen mit ihren Produkten machen. Ein-zwei Ultra-Spiele und viele sehr gute heißen nichts. Man braucht schon eine Reihe von Ultra-Spielen, um “ultra” zu sein. Und das sind die heutigen Konsolen kaum: Nintendo melkt Mario, Sony hat gerade nur mit Nathan Drake ein wirklich sehr gutes Spiel und die Xbox360…sagen wir es mal so: kann durch einen sehr guten PC ersetzt werden.

Ich freue mich auf Kommentare.

det är fredags eftermiddag/kväll och ingen i kollektivet dricker något som innehåller alkohol. vad har hänt? det finns bara ett ord misär!

Forskare har skapat fungerande snoppar

Kanske kan jag äntligen få en riktig penis snart. Man behöver en sån för att få göra vissa saker här på jorden.

Theres three kind of pepole in the world, dicks, pussys and assholes, and the dicks need to fuck the pussys, but dicks also fucks assholes, and there allways gonna be pussys and assholes out there, but if the dicks didnt fuck the assholes you will get shit everywere theres allways gonna be assholes that will be fucked.

Rummen hade infekterats. Det inneboende språket nedsvärtat av smittan som spred sig från lob till lob. I talcentrum orsakade den otaliga felkopplingar. Små enkla ord blev oavsiktligt hårda, kalla. Könsord. Kuk.

Den smög sig långsamt på och hon vande sig vid varje nytt steg. Blev omedveten om att den ens fanns. Men överallt hon gick spred sig orden, som ett nytt signum. Stigmatiserande. Hon som varit kultiverad. Nu pekade folk på henne.

Med även när svärtan nästan kuvat det forna intellektet smög där igenom små korn av guld.

Ja så sött, in i slidan och slicka. Får inte nog va? Lilla horan. Och här sitter han och jobbar, åt slavdrivarhelvete, ska väl knulla sen. Ja.

Vara slav.

Tjäna miljoner i timmen.

Och lämna barnen i Norge.

Sen var det borta. En kort skymt av Sonja Åkesson var allt som bjöds. Hon gled åter in i vansinnet, eller kanske demensen, eller kanske tourettsen, och försvann sedan. Det värmde ändå.

Gjorde en förbannat rolig trollning i en tråd på flashback i dag, men inte en jävel förutom en tyckte att den var kul. Därför lägger jag upp en OFFICIELL OMRÖSTNING så att alla kan göra sin röst hörd angående denna super trollning.

Trollningen gick ut på att någon tönt postade en bild han ritat (superfjantig) i en tråd, och jag sedan postade ett svar med en modifierad version av bilden.

Es ist schwer, eine solche Nachricht zu beginnen. Ja, ich habe schon über Michael Jacksons Tod geschrieben, aber das war weit von mir entfernt, es ist Zeit vergangen und das Thema wurde die Presse mehr als totgetreten.

Es war genau 21:30, als ich von der traurigen Nachricht erfuhr. Nicht, dass ich Fan von Enke oder Hannover 96 bin, aber leid tut mir seine Familie.

R.I.P. Robert Enke…

…

…

…

Angeblich Selbstmord. Wieso ? Ich werde es nie erfahren und wahrscheinlich sonst niemand. Ich fühle mit, weil ich ihn echt nicht gut fand als Torwart und eher Wiese sehen wollte, aber spielt das jetzt überhaupt eine Rolle ?

Sorry, wenn ich in nächster Zeit weniger Posts haben werde – ein Mensch aus dem deutschen Fußball und dabei noch ein bedeutender – das geht nicht einfach so vorbei. Wird wohl genauso wie bei MJ ablaufen…

Diesmal gibt es auch kein Fazit…

Ich fasse es kurz, daher wird auch dieser Artikel kurz sein: Ja, heute ist 20-jähriges Jubiläum des Falls der Berliner Mauer. Und ich habe echt nichts darüber zu sagen.

Juhu, wir feiern 20 Jahre. Da den Tag der Deutschen Einheit keiner so recht gefeiert hat, wieso also den Mauerfall feiern ?

Das ist so, als ob man Umzug statt seinem Geburtstag feiert – komisch und…komisch.

Die Einzigen, die das feiern (wenn auch nur offiziell), sind die Mitglieder des Bundestages und des Parlaments. Damit man aber auch die Aufmerksamkeit auf sich zieht, lädt man George Bush Senior und Gorbatschow ein. Wenigstens die BILD ist glücklich, denn DIE Auflage verkauft sich garantiert wie geschnitten Brot.

Wie gesagt, viel habe ich zu diesem Ereignis eigentlich nicht zu sagen, außer der Tatsache, dass mich das total kalt lässt. Also, feiert schön weiter mit der BILD und alle sind glücklich !

Bratholomew`s Fazit: Dieser “Feiertag” ist noch sinnloser als der Tag der Deutschen Einheit.

Vad kul, de två senaste kommentarerna till min blogg har båda använt “sugminkuk” som antingen e-post eller hemsida:

Först har vi kommentar #1:

URL : http://www.sugminkuk.se

Sen har vi kommentar #2:

E-post: sugminkuk@snopp.se

Och dom kommer från två helt olika personer. Jag borde sammanknyta dom i Kärlekens band, uppenbarligen tänker dom likadant.

Mengapa bebanku berat sekali?” aku berpikir sambil membanting pintu kamarku dan bersender.

“Tidak adakah istirahat dari hidup ini? ”

Aku menghempaskan badanku ke ranjang, menutupi telingaku dengan bantal.

“Ya Tuhan, ” aku menangis, “Biarkan aku tidur…Biarkan aku tidur dan tidak pernah bangun kembali!” Dengan tersedu-sedu, aku mencoba untuk meyakinkan diriku untuk melupakan.

Tiba-tiba gelap mulai menguasai pandanganku, Lalu, suatu cahaya yang sangat bersinar mengelilingiku ketika aku mulai sadar. Aku memusatkan perhatianku pada sumber cahaya itu. Sesosok pria berdiri di depan salib.

“Anakku, ” orang itu bertanya, ” Mengapa engkau datang kepada-Ku sebelum Aku siap memanggilmu? ”

” Tuhan, aku mohon ampun. Ini karena… aku tidak bisa melanjutkannya.. Kau lihat! betapa berat hidupku. Lihat beban berat di punggungku. Aku bahkan tidak bisa mengangkatnya lagi. ”

” Tetapi, bukankah Aku pernah bersabda kepadamu untuk datang kepadaku semua yang letih lesu dan berbeban berat, karena Aku akan memberikan kelegaan kepadamu. Sebab kuk yang Kupasang itu enak dan beban-Ku pun ringan. ”

” Aku tahu Engkau pasti akan mengatakan hal itu. Tetapi kenapa bebanku begitu berat?”

” Anak-Ku, setiap orang di dunia memiliki beban. Mungkin kau ingin mencoba salib yang lain?”

” Aku bisa melakukan hal itu?”

Ia menunjuk beberapa salib yang berada di depan kaki-Nya. Kau bisa mencoba semua ini. Semua salib itu berukuran sama. Tetapi setiap salib tertera nama orang yang memikulnya.

” Itu punya Joan, ” kataku.

Joan menikah dengan seorang kaya raya. Ia tinggal di lingkungan yang nyaman dan memiliki 3 anak perempuan yang cantik dengan pakaian yang bagus-bagus.

Kadangkala ia menyetir sendiri ke gereja dengan mobil Cadillac suaminya kalau mobilnya rusak. “Umm, aku coba punya Joan. Sepertinya hidupnya tenang-tenang saja. Seberat apa beban yang Joan panggul? ” pikirku.

Tuhan melepaskan bebanku dan meletakkan beban Joan di pundakku. Aku langsung terjatuh seketika.

“Lepaskan beban ini! ” teriakku.

” Apa yang menyebabkan beban ini sangat berat?”

” Lihat ke dalamnya.”

Aku membuka ikatan beban itu dan membukanya. Di dalamnya terdapat gambaran ibu mertua Joan, dan ketika aku mengangkatnya, ibu mertua Joan mulai berbicara, “Joan, kau tidak pantas untuk anakku, tidak akan pernah pantas. Ia tidak seharusnya menikah denganmu.Kau adalah wanita yang terburuk untuk cucu-cucuku. ..”

Aku segera meletakkan gambaran itu dan mengangkat gambaran yang lain. Itu adalah Donna, adik terkecil Joan. Kepala Donna dibalut sejak operasi epilepsi yang gagal itu.

Gambaran yang ketiga adalah adik laki-laki Joan. Ia kecanduan narkoba,
telah dijatuhi hukuman karena membunuh seorang perwira polisi.

” Aku tahu sekarang mengapa bebannya sangat berat, Tuhan. Tetapi ia selalu tersenyum dan suka menolong orang lain. Aku tidak menyadarinya. .. ”

” Apakah kau ingin mencoba yang lain?” tanya Tuhan dengan pelan.

Aku mencoba beberapa.

Beban Paula terasa sangat berat juga: Ia melihara 4 orang anak laki-laki tanpa suami.

Debra punya juga demikian: masa kecilnya yang dinodai olah penganiayaan seksual dan menikah karena paksaan.

Ketika aku melihat beban Ruth, aku tidak ingin mencobanya. Aku tahu di dalamnya ada penyakit Arthritis, usia lanjut, dan tuntutan bekerja penuh sementara suami tercintanya berada di Panti Jompo.

” Beban mereka semua sangat berat, Tuhan ” kataku..

” Kembalikan bebanku”

Ketika aku mulai memasang bebanku kembali, aku merasa bebanku lebih ringan dibandingkan yang lain. “Mari kita lihat ke dalamnya, ” Tuhan berkata. Aku menolak, menggenggam bebanku erat-erat. ” Itu bukan ide yang baik, ” jawabku,

” Mengapa?”
” Karena banyak sampah di dalamnya.”
” Biar Aku lihat”

Suara Tuhan yang lemah lembut membuatku luluh. Aku membuka bebanku. Ia mengambil satu buah batu bata dari dalam bebanku.

” Katakan kepada-Ku mengenai hal ini.”

” Tuhan, Engkau tahu itu. Itu adalah uang. Aku tahu kalau kami tidak semenderita seperti orang lain di beberapa negara atau seperti tuna wisma di sini. Tetapi kami tidak memiliki asuransi, dan ketika anak-anak sakit, kami tidak selalu bisa membawa mereka ke dokter. Mereka bahkan belum pernah pergi ke dokter gigi. Dan aku sedih untuk memberikan mereka pakaian bekas. ”

“Anak-Ku, Aku selalu memberikan kebutuhanmu. … dan semua anak-anakmu. Aku selalu memberikan mereka badan yang sehat. Aku mengajari mereka bahwa pakaian mewah tidak membuat seorang berharga di mataKu. ”

Kemudian ia mengambil sebuah gambaran seorang anak laki-laki.!

” Dan yang ini? ” tanya Tuhan.

” Andrew…” aku menundukkan kepala, merasa malu untuk menyebut anakku sebagai sebuah beban.

“Tetapi, Tuhan, ia sangat hiperaktif. Ia tidak bisa diam seperti yang lain, ia bahkan membuatku sangat kelelahan. Ia selalu terluka, dan orang lain yang membalutnya berpikir akulah yang menganiayanya. Aku berteriak kepadanya selalu. Mungkin suatu saat aku benar-benar menyakitinya. .. ”

” Anak-Ku,” Tuhan berkata.

” Jika kau percayakan kepada-Ku, aku akan memperbaharui kekuatanmu, dan jika engkau mengijinkan Aku untuk mengisimu dengan Roh Kudus, aku akan memberikan engkau kesabaran.”

Kemudian Ia mengambil beberapa kerikil dari bebanku.

” Ya, Tuhan..” aku berkata sambil menarik nafas panjang.

” Kerikil-kerikil itu memang kecil. Tetapi semua itu adalah penting. Aku membenci rambutku. Rambutku tipis, dan aku tidak bisa membuatnya kelihatan bagus. Aku tidak mampu untuk pergi ke salon. Aku kegemukan dan tidak bisa menjalankan diet. Aku benci semua pakaianku. Aku benci penampilanku! ”

” Anak-Ku, orang memang melihat engkau dari penampilan luar, tetapi Aku melihat jauh sampai ke dalamnya hatimu. Dengan Roh Kudus, kau akan memperoleh pengendalian diri untuk menurunkan berat badanmu. Tetapi keindahanmu tidak harus datang dari luar. Bahkan, seharusnya berasal dari dalam hatimu, kecantikan diri yang tidak akan pernah hilang dimakan waktu. Itulah yang berharga di mata-Ku. ”

Bebanku sekarang tampaknya lebih ringan dari sebelumnya.

” Aku pikir aku bisa menghadapinya sekarang, ” kataku,

” Yang terakhir, berikan kepada-Ku batu bata yang terakhir.” kata Tuhan.

” Oh, Engkau tidak perlu mengambilnya. Aku bisa mengatasinya. ”

” Anak-Ku, berikan kepadaKu.”

Kembali suara-Nya membuatku luluh. Ia mengulurkan tangan-Nya, dan untuk pertama kalinya Aku melihat luka-Nya.

“Tuhan….Bagaimana dengan tangan-Mu? Tangan-Mu penuh dengan luka!! ”

Aku tidak lagi memperhatikan bebanku, aku melihat wajah-Nya untuk pertama kalinya.. Dan pada dahi-Nya, kulihat luka yang sangat dalam….. tampaknya seseorang telah menekan mahkota duri terlalu dalam ke dagingNya.

“Tuhan, ” aku berbisik.

” Apa yang terjadi dengan Engkau?”

Mata-Nya yang penuh kasih menyentuh kalbuku.

” AnakKu, kau tahu itu.. Berikan kepadaku bebanmu. Itu adalah milikKu.
Aku telah membelinya. ”

” Bagaimana?”

” Dengan darah-Ku”

” Tetapi kenapa Tuhan?”

” Karena aku telah mencintaimu dengan cinta abadi, yang tak akan punah dengan waktu. Berikan kepadaKu.”

Aku memberikan bebanku yang kotor dan mengerikan itu ke tangan-Nya yang terluka.

Beban itu penuh dengan kotoran dan iblis dalam kehidupanku: kesombongan, egois, depresi yang terus-menerus menyiksaku.

Kemudian Ia mengambil salibku kemudian menghempaskan salib itu ke kolam yang berisi dengan darahNya yang kudus.

Percikan yang ditimbulkan oleh salib itu luar biasa besarnya.

” Sekarang anak-Ku, kau harus kembali. Aku akan selalu bersamamu. Ketika kau berada dalam masalah, panggillah Aku dan Aku akan membantumu dan menunjukkan hal-hal yang tidak bisa kau bayangkan sekarang. ”

” Ya, Tuhan, aku akan memanggil-Mu. ”

Aku mengambil kembali bebanku.

” Kau boleh meninggalkannya di sini jika engkau mau.

Kau lihat beban-beban itu?

Mereka adalah kepunyaan orang-orang yang telah meninggalkannya di kakiKu, yaitu Joan, Paula, Debra, Ruth…

Ketika kau meninggalkan bebanMu di sini, aku akan menggendongnya bersamamu. Ingat, kuk yang Kupasang itu enak dan beban-Ku pun ringan. ”

Seketika aku meletakkan bebanku, cahaya itu mulai menghilang. Namun, masih kudengar suaraNya berbisik, ” Aku tidak akan meninggalkanmu, atau melepaskanmu. ”

TUHAN, PIMPIN DAN SERTAI DI SETIAP LANGKAHKU..
SOMETIMES PEOPLE ISN’T FAIR, BUT GOD IS ALWAYS FAITHFULLY

Semoga doa ini memberikan kekuatan. Selanjutnya, ada baiknya apabila Anda juga mengirimkan refleksi renungan ini kepada SAHABAT-SAHABAT.

Någon gång i fjol höst ringde en telefonförsäljare hem till mig och erbjöd mig bredband och telefoni via ComHem. Vanligtvis avspisar jag telefonförsäljare ganska brutalt, enligt mina barn. Men eftersom jag tröttnat på Bredbandsbolaget och deras inte helt tillfredsställande tjänster och ändå tänkt byta till annan leverantör tog jag samtalet för att höra vad hon kunde erbjuda.
Viktigt för mig var att försäkra mig om att de skulle leverera bättre, högre hastighet och mer upptid än Bredbandsbolaget, något som kvinnan i luren lovade. Så jag tecknade mig för ett års bundet abonnemang, för både bredband och telefoni, trots att det var dyrare än Bredbandsbolaget.

Redan från början krånglade det. Det krånglade så pass mycket att jag inte vågade säga upp bredbandet från Bredbandsbolaget, för att försäkra mig om att åtminstone en av mina leverantörer funkade. Men jag trodde att det hade att göra med hur jag dragit kablar och kopplat hemma. Efter några månaders felsökning och byte och flytt av rauter och kablar fick jag nog.

I april en dag när jag försökte jobba utan framgång eftersom både Bredbandsbolaget och ComHem låg nere tog jag mig i kragen och ringde ComHem. Här ska sägas att jag tycker att telefonsamtal är jobbiga, att jag tycker att det är jobbigt att klaga (jag har aldrig lämnat tillbaks en felande vara) och jag är rädd för att vara till besvär.

Flickan i luren säger åt mig att jag måste göra en felanmälan.
– ja men det är det jag gör nu
– men nu måste mäta din hastighet för bredbandet på bredbandskollen
– men hur ska jag kunna göra det när mitt bredband ligger nere?
– du måste i alla fall mäta hastigheten vid tre olika tidpunkter och rapportera för att jag ska kunna lägga in en felanmälan
– men det går ju inte, och jag behöver mitt bredband NU för att kunna jobba
– men då får du gå in på bredbandskollen…
– jag vill att ni skickar hem nån till mig för att kolla vad som är fel
– det kan vi inte göra om du inte gör en felanmälan
– men det här är en felanmälan

Jag tappade tålamodet och höjde rösten och var arg. Till slut gick hon med på att ändå lägga in en anmälan till teknikerna som åker hem till folk och kollar läget.

Jag väntade. Och väntade. Och väntade. Ingen hörde av sig.

I juni ringde jag igen, för att det inte fungerade. Inte heller telefonen fungerade vid det här laget. Inte alls. Det har inte gått att ringa ut eller in sedan i somras, med några få tillfälliga undantag där i juni och början av juli. Den här gången sa jag bara att jag ville avsluta mina abonnemang och fick till svar att de var bundna. Men ett avtal är väl bindande från båda parter? Inte bara den som betalar? De ska väl leverera?

Hur som helst. I augusti tog jag kontakt igen, fick samma svar och blev hänvisad först från kundtjänst till support, därifrån till abonnemangsärenden och tillbaks till supporten. Då tog jag kontakt med Samuel som twittrar åt ComHem. Han var hjälpsam. Jag mejlade honom och berättade min story. Han sa att det var illa och att han kunde se till att nån kom hem till mig och kollade. Men vid det laget hade jag tröttnat fullständigt och sa att jag inte vill ha nån som kommer hit, jag vill bara avsluta mina abonnemang och ha pengarna tillbaks. Han hänvisade mig då till en reklammationssida med ett formulär som jag länge gruvat mig för att fylla i då det känns fyrkantigt och man fick ha för få ord, men igår gjorde jag det.

Och får till svar att jag inte kan reklammera UTAN ATT FÖRST GÖRA EN FELANMÄLAN.

Så jag ringde upp, och fick kontakt med någon på kundrelationer. Hon sa att jag inte hade gjort någon felanmälan och samtalet i april fanns inte antecknat i deras logg. Och så började hon dra alltihop från början. Jag tappade besinningen. Blev tokig, ledsen och arg. Skrek åt henne men försökte också sansat att förklara min sits och att det inte är mitt problem att dom inte har koll. Till slut slängde jag på luren.

Kort därefter kom ett mejl från nån annan på kundrelationer som säger att mitt abonnemang är uppsagt från den 31 oktober men att jag bara kan få pengar tillbaks från och med idag. IDAG. För att det inte går att visa att det varit något fel tidigare. En stilla undran är då varför de inte kunde tillmötesgå mig på det sättet redan i augusti när jag ville säga upp mina abonnemang? För att kunna lura mig på ytterligare några månaders abonnemangsavgift för en ickefungerande tjänst?

Jag svarade att jag inte finner mig i det. Att jag vill ha tillbaks varenda krona jag betalt för min hemtelefon under de månader den varit obrukbar, och för bredbandet och helst också för mina mobilräkningar eftersom jag tvingats använda den dyrare mobilen då hemtelefonen inte fungerat.

Då blir jag erbjuden ett telefonsamtal där någon förklarar bakgrunden till beslutet för mig.

Jag vill inte ha någon jävla bakgrund förklarad, jag har hört den förr. Jag vill ha pengarna tillbaks.
Hör ni det, kukfuckingjävlabajscomhem?

Uppdatering: Blev precis uppringd av ComHems pressansvariga Maria Stråhle. Hon undrade över vad jag är missnöjd med, vad jag vill att ComHem ska göra hon lovade ta det vidare och återkomma i morgon. Fortsättning följer alltså…

Uppdatering två: eftersom många verkar klicka sig direkt in i detta inlägg och verkar missa uppföljningen – den finns här. ComHem backar alltså och ger mig pengarna tillbaks.

Då jag oftast inte vet hur gamla mina kunder är så har jag ju fri fantasi att föreställa mig det jag vill ha. Jag älskar att fantisera när jag ligger i sängen att det är en äldre man som kommer in till mig där jag ligger i sängen och sätter sig på sängkanten. Han drar undan täcket och börjar smeka mina toppiga bröst. Jag gnyr när han för handen ner mot mina string eller vad nu min kund har beställt utav mig. Han börjar smeka mig utanpå mina trosor och min underkropp stegrar sig mot hans hand. Jag har nu börjat tagit fram hans kuk, för jag är ivrig vill ha den nu i mig! Han drar ner trosorna en bit, (vilket jag gör på mig själv där i sängen och låtsas att det är min kund som gör det)  Han kör in sin kuk i mig, och vid detta lagret brukar jag få min första orgasm.. Men han är skoningslös och fortsätter knulla mig, och jag kommer igen, aahhhhh, härligt! Min äldre kund vet verkligen hur man knullar lilla mig!

Just nu använder jag ett par lila glansiga string åt en Norsk kund, hur kåt blir man inte utav det? Grr, jag blir otroligt kåt av norskan han skriver till mig <3 Måste tusan snart gå och fantisera igen om honom

Sonen går till sin far och frågar:
- Pappa, vad betyder kuk, fitta och knulla?
Pappan tycker inte han ska veta vad såna ord betyder när han bara är 6 år gammal så han ljuger för sonen.
- Jadu. Kuk betyder piano, fitta betyder dörrmatta och knulla betyder diska.
Sonen trodde på detta till pappans lättnad. Så en dag när farmor och farfar kommer på besök så öppnar sonen och säger:
-Hej farmor och farfar. Ni kan torka av er på fittan medans jag spelar en truddellutt kuken. Mamma och pappa är inte klara än för dom står och knullar i köket.

Två gamla gubbar möts.
- Är det sant att du blev rånad igår och att du fick välja på att suga kuk eller att ge bort mobiltelefonen?
Ja det blev jag!
- Jag ser att du har mobiltelefonen kvar…………………..