Foto: Garre Wikingskiöld

Det lackar visst mot jul. En högtid, en låg tid. Allt beror ju på. Julborden står uppdukade med eller utan välhängda svin. Familjer ansamlas hastigt, och splittras lika fort igen. Andra återförenas efter decennier isär och Posener kommer hem. Med, eller utan stålar.

Glöm inte ädelost på söndag. Och Kung Oscar. Ska vi välja adventsstjärna av papper? Pepparkakebrun, vit eller svart. Granitgrå. Men var f-n är den BRANDGULA? En ‘ängel’, kanske? Vill vi hellre se en ‘ängel’ sprida ljus? Det vederfars i varje hjärta inför jul. Förväntan, stress, press. Glädje och skratt, sorg, rädsla. Gladlynta sånger som skänker oss nytt hopp. Minnesstunder för förtappade själar. Förlust av nära och kära. Det uppstår tystnad, tomhet när skratten klingat av och våra minnen bleknar. Religion eller inte. Vare sig du är västerlänning, afrikan, asiat – eller allt samtidigt – det spelar ingen roll. Vänta, jag glömde arab. Men det kvittar för vi hänger ändå alla samman. Och få av oss lämnas oberörda när det lackar just mot jul.

Foto: Garre Wikingskiöld

Stora landet i väst fortsätter att diktera (although, is Miss Liberty fading?). General Motors “burn-outar” Saab. Jo, vars, det kan ryka även utan eld och Saab skyller allt på Maud, som på norrländskt vis yttrar: jag säger till om det blir en förändring. Oavsett vem som skyller på vem, min tanke förblir beständig. Förvänta dig aldrig att andra ska uppträda som du vill och ta inte någon för given. Tolerera varandra, krama om varandra. Hjälp – stjälp inte. Men rita din privata gräns för det du vill tillåta. Annars blir du utarmad, integriteten går förlorad. Var helst av allt i din sanning – inget är så helande. Utvidga din vy, stirra inte upp mot skyn, endast. Kan du inte resa, res ändå. Fråga dem som sett. Jag tänker fråga fotografen…

Foto: Garre Wikingskiöld

Låt oss inte krångla till det. Jag är blott jag, och klar för idag. Utan skruv och mejsel. Mitt hjärta är härjat men uppfyllt av tacksamhet och glädje. Och sparsam förhoppning. Jag tillönskar värmande jul. Var jag än väljer att vara. Men först? Hör Kelly Clarkson framföra David Fosters berörande Grown-Up Christmas List. Själv föredrar jag Natalie Cole. Oavsett så blir du aldrig densamma.

So here’s my lifelong wish
My grown up christmas list
Not for myself
But for a world in need

Sensmoral? Don’t be a greedy pig. Nej, skojar. Jag överlåter den åt dig. Men om du nu måste julshoppa i New York? Remember to bring plenty of the lute…

©

Jag saknar många gamla fina ord som fått stryka på foten på grund av utrikiska influenser. Ett exempel är kalasbyxor: hur ofta hör du det nu för tiden? Men tack och lov består kalaspinglorna:

I dagens emanciperade samhälle finns förstås också kalaspinglare:

***

Det rockar inte fett direkt, vare sig man är ett stort eller litet svin, om ”husse” beter sig som en människa:

Läs gärna mera i dagens ledare i DN.

***

Ännu en lindströmare måhända kan roa:

Hemmansägare E. i Rättvik fyller 80 år. Dottern hans, som har plats i Stockholm, kommer dagen till ära hem för att uppvakta.

– Jag har den äran att gratulera, far, säger hon.

– Ock had’ du?

– Jo, jag säger, jag har den äran att gratulera.

– Jasså, haddu ä.

Rubriken på inlägget har en väldigt ambitiös ansats, men det som följer här är bara några personliga reflektioner som jag har fått efter att lyssna till ett par föreläsningar de senaste dagarna.

Pelle Snickars bekräftade under sin föreläsning på konferensen Infotrender de fördomar som man möjligen kan ha när det gäller KB. Att dela material som finns på KB digitalt (och fritt) på nätet är en tanke som fortfarande ter sig ganska främmande på nationalbiblioteket.

Lars Ilshammar bekräftade i en paneldebatt på DIK-kongressen att det inom kulturarvssektorn finns en generell rädsla för att göra fel. Man vill inte publicera saker utan att ha alla rättigheter fullständigt klart för sig innan. För några rättsprocesser har man inte råd med. Den fullständiga klarheten går ofta inte att uppnå och då avstår man.

Jag tänker att det handlar en del om vilken kompetens som man rekryterar till institutionerna. Det handlar om att se värdet av att dela kulturarvet till/med allmänheten, att detta inte är ett nytt sätt att bara lagra och tillgängliggöra, utan också att få mer kunskap om materialet genom brukarinnehåll som tillkommer och att göra det historiska materialet till en levande del av vår verklighet idag.

Mitt strålande exempel, som jag har skrivit om tidigare, är Riksantikvarieämbetet på Flickr. Jag älskar att surfa runt på de gamla bilderna från Bohuslän i Curman-samlingen, se miljöerna och människorna. I Flickr commons finns många fler institutioner internationellt som valt att dela med sig av bilder på detta sätt.

Lars Ilshammar tipsade också om Vitterhetsakademin som utan några stora åthävor bestämt sig för att digitalisera alla gamla utgåvor av Fornvännen och göra dem fritt tillgängliga. Vill man göra något för att t ex minska den påstådda historielösheten i samhället, så kan man göra så.

Idag på morgonen poppade en artikel från SVTs Kulturnyheter upp i mitt twitterflöde (tack @jklang för det) som handlade om Kungliga Bibliotekets vilja att expandera regeln om pliktexemplar (att KB lagrar allt som publiceras i Sverige för att bevara vårt kulturarv) till att även gälla det som publiceras på Internet. Detta kallas för E-plikt. I enlighet med att “ett exemplar av varje bok och tidning som trycks ska skickas till Kungliga Biblioteket för att bevara Sveriges kulturarv på en och samma plats” (SVT), ska även alla texter som anses ingå i vårt kulturarv publicerade på Internet lagras hos KB – i FYSISK form. Detta innebär att främst etablerade publicister blir tvungna att leverera material på antingen USB-minnen eller DVD-skivor. Från KB applåderar man e-pliktsutredningens betänkande.

KB fyller en funktion som ett slags Skansen för det svenska tryckta kulturarvet. Jag vill inte diskutera för och nackdelar angående deras roll som insamlare av vårt kulturarv i detta inlägg utan vill istället belysa det problematiska i åsikten att man inte kan lita på Internet. Är det egentligen säkrare att ha allt material som sammantaget ska vara vårt kulturarv i fysisk form än digital? “Vi vill att allt ska levereras på fasta bärare – såsom USB-minnen eller DVD-skivor,  men inser samtidigt att insamlingen kan vara en smula problematisk”, säger riksbibliotikarie Magdalena Gram.  Problematiskt, ja, minst sagt.

Själva arbetsprocessen (brännande av skivor, överföring till USB-minnen) kommer att ta extremt mycket tid och vara minst sagt svåröverskådlig. För att i någon mån göra processen överskådlig kommer, som ovan nämnts, endast material av etablerade publicister att lagras. Jag förstår att det i princip är en omöjlighet att lagra ALLT. Men, det signalerar en syn på att det endast är material av dessa etablerade publicister som ingår i vårt kulturarv. Det publiceras en enorm mängd material som jag anser i allra högsta grad ingår i vårt kulturarv. Alla kulturbloggar, vare sig de publicerar dikter, noveller, romaner eller recensioner, ingår. Alla spelbloggar, skivbloggar, politikbloggar, filmbloggar ingår.

Initiativet är beundransvärt, om man tar till sig åsikten att publiceringsformerna på Internet inte liknar de traditionella. Vad som ska ingå i vårt gemensamma kulturarv definieras inte längre av huruvida det är en etablerad publicist eller inte som publicerat materialet i fråga. Möjligheten att idag i kunna “publicera” sig själv gör initiativet extremt svårt både vad gäller urvalsprocessen och det praktiska tillvägagångssättet eftersom mängden information är ofattbar  KB och e-pliktsutredningen har tagit den definition av kulturarv som alltid funnits och applicerat den på ett medium där den inte passar. Internet är inte samma sak som traditionell media.

Men, som min kollega Martin sa tidigare idag, det kommer i alla fall att skapa en hel del jobb.

Regeringens utredare Sören Öman föreslår att elektroniska dokument som publiceras på nätverk som Internet ska lämnas in till Kungl. biblioteket för att bevaras för framtiden. Det är i första hand de etablerade publicisterna på nätet som ska leverera material. Det handlar exempelvis om tidningsföretag, bok- och musikförlag, radio- och TV-företag samt filmproducenter. Privata hemsidor och bloggar omfattas inte av förslaget.  Leveranserna ska enligt förslaget komma igång i full skala under senare delen av 2013, men vissa leveranser ska börja redan i slutet av 2011.

Ds 2009:61 “Leveransplikt för elektroniska dokument“

Hemkommen från min korta semester i Riga, den charmiga lettiska huvudstaden vid floden Daugava, blir jag glad över nätkommentarerna på min senaste insändare i LT. Flertalet är positiva till förslaget att förlägga epicentrum av julmarknaden till Marenplan.

Folkpartiet är pigga på att bevara och levandegöra Södertäljes kulturarv. Vi var först ut med att förkasta idén att fylla igen vår unika havsvik Inre Maren för tre år sedan. I takt med att Programmet för Stadskärnan har utvecklats har vi framfört våra åsikter att inte hårdexploatera vattennära och känsliga grönområden. Kusens backe, Vänortsparken, Slussholmen och Lotsudden är exempel på platser som har blivit en del av Södertäljebornas offentliga vardagsrum.

I år har Folkpartiet framgångsrikt drivit frågan om en trivsamare och livligare torghandel. Vi har sneglat på Hötorget och andra dynamiska marknader. Och vi har fått gehör av tekniska nämnden som håller på och ser över torgtider, marknadsföring, utbud samt förutsättningar för knallar och lokala handlare. Allt för att värna om vårt äldsta handelssystem. 

I begynnelsen skedde torghandeln nära hamnarna och varför då inte knyta an till denna tradition genom att förlänga den årliga julmarknaden från gåtatan till den så här års avfolkade Marenplan. På så sätt upprätthålller och förädlar vi vår årliga julmarknad. Att få handla juläpplen, dricka glögg och avsmaka läckra julbakelser vid stadsviken vore kulturellt upplyftande.

Ninos Maraha

I samarbejde med Museum Lolland-Falster har Wonderful Denmark udviklet en virtuel tidsmaskine, der sender de besøgende tilbage gennem Danmarkshistorien til vidt forskellige tidsperioder.
Museum Lolland-Falster fik en bevilling fra Kulturarvsstyrelsen til et formidlingsprojekt primært henvendt til skoleelever, med det formål at formidle information om klimaforandringer gennem tiden.
Vi besluttede at anvende OpenSim som platform i stedet for Second Life bl.a. fordi OpenSim er gratis og fordi Second Life er forbudt for børn og unge under 18 år.
Museet indkøbte en server og seks computere, der blev sat op på Stiftsmuseet i Maribo. På serveren blev den seneste version af OpenSim installeret og på de 6 computere blev Hippo Viewer installeret, og så var de fysiske rammer på plads.
Herefter gik vi i gang med at opbygge seks scenarier fra seks forskellige perioder i Danmarkshistorien som den besøgende kan rejse til. I hvert scenarie er der en opgave, der skal løses, hvorefter den besøgende får et bogstav. De seks bogstaver pusles sammen til et kodeord, der indtastes, hvorefter den besøgende får mulighed for at komme med et bud på, om de nuværende klimaforandringer er menneskeskabte samt hvad vi kan gøre ved det.

Klimaturen begynder på Frilandsmuseet i Maribo, hvor man kan gå rundt og se de forskellige huse, der findes på det virkelige Frilandsmuseum i Maribo. Smeden i den lille smedie har i sin fritid bygget seks tidsmaskiner og nu mangler han frivillige til at afprøve dem!

Istiden
Du lander på en tundra, hvor du i baggrunden kan se en lodret isvæg. Ved et telt står en istidsjæger og han begynder at fortælle om jægerne, der i takt med at isen trækker sig tilbage, følger renerne nordpå. Der skal rejses endnu et telt og du bliver spurgt, om du vil finde nogle grene, en skind, nogle sten og noget jord. Når tingene er fundet, bliver der rejst endnu et telt. Pludselig får istidsjægeren øje på nogle rener et stykke borte og han spørger dig, om du vil prøve at nedlægge en ren. Du tager et spyd og går på renjagt. Når den første ren er nedlagt bliver istidsjægeren så glad, at han giver dig en lille genstand med form som et bogstav.

Stenalderen
I stenalderen er det sol og sommer, og du ser ud over en stenalderboplads ved havet. Ude på havet står en mand i en båd og fanger fisk. Ved bålet sidder en dreng og koger noget i en lerkrukke. En stenaldermand byder dig velkommen og fortæller om livet i stenalderen. Han vil gerne høre dig, om du ved noget om stenalderen, så han begynder at stille dig nogle spørgsmål. Hvis du ikke kan svare på et spørgsmål, kan du trykke på en lille informationsstander, der åbner en side på museets hjemmeside, hvor de seks forskellige tidsperioder er beskrevet. Når du har svaret rigtigt på alle spørgsmål, bliver stenaldermanden så imponeret, at han giver dig et smykke med form som et bogstav.

Vikingetiden
Du lander i en befæstet vikingelandsby med telte og et træhus (originalen står på Trelleborg). En å løber ud i havet, hvor to vikingeskibe ligger fortøjret ved hver deres anløbsbro. Det ene skib er et typisk langt smalt skib mens det andet er kortere og bredere.
En vikingekvinde tager imod dig og fortæller om livet i vikingetiden. Hun fortæller også, at de er i gang med at laste de to skibe, og at de godt kan bruge lidt hjælp. Foran træhuset står en mand og overvåget lastningen, og du skal nu finde ud af, hvilke varer der skal i krigsskibet og hvilke varer der skal i lastskibet. Når begge skibe er lastet, får du et runebogstav som tak for hjælpen.

Middelalderen
På torvet i middelalderbyen er der marked, hvor de handlende falbyder deres varer, især fisk. En handlende hilser på dig og begynder at fortælle om middelalderlivet. Han fortæller også, at han har opdaget nogle underlige genstande på torvet, som han ikke har set før. Du får til opgave at finde disse genstande som er meget nyere end middelalderen. De må være blevet transporteret tilbage i tiden i smedens tidsmaskine. Nå du har fundet de underlige genstande, får du et bogstav af handelsmanden.

Den lille istid
I 1600-tallet blev landet ramt af en mindre istid, der bl.a. frøs det meste af havet til is. Du lander på en gårdsplads, hvor der står en bonde og spejder over mod en by. Byen er Nakskov og bonden spejder efter svenskerne, som er gået over isen fra Langeland og nu angriber Nakskov. Mens bonden fortæller, opdager han en gruppe svenske ryttere og I må forsøge at gemme Jer. Det lykkes ikke og I bliver opdaget af en svensk officer. Han gider ikke spilde sin tid på Jer og siger I skal forsvinde, mens han smider et bogstav efter dig.

Stormfloden i 1872
”Det var en mørk og stormfuld nat” og du befinder dig pludselig på taget af et stråtækt hus. Rundt omkring dig er der vand til alle sider og kun taget af huset rager op over vandet. På taget sidder en bondemand og han fortæller, at digerne er blevet gennembrugt og mange mennesker og dyr er druknet. Han tager et kort frem over Lolland-Falster og viser dig, hvor digerne er placeret. Når du klikket på kortet, kan du se, hvordan Lolland-Falster vil se ud, hvis vandstanden stiger med 2 meter. Herefter giver bonden dig et bogstav.

Den 9. oktober åbnede udstillingen på Stiftsmuseet i Maribo og jeg var med til præsentationen. To af museets medarbejdere – Anne-Lotte Mathiesen og Leif Plith Lauritsen – bød velkommen og præsenterede den nye udstilling, hvorefter en lokal troubadour spillede et par numre og der var gratis is til alle (apropos istid). Udover den virtuelle klimatur består udstillingen af plancher og genstande fra de seks tidsperioder man besøger. Efter at have fundet et virtuelt rensdyrskind kan man gå ud i udstillingen og røre ved et virkeligt rensdyrskind. Udstillingen kan ses et helt år frem og oplysninger om adresse, åbningstider m.v. får på Museum Lolland-Falsters website.

Efter afslutningen af dette projekt er teamet bag Wonderful Denmark nu i gang med at udvikle næste generation af vores virtuelle spille- og undervisningsplatform.

Seminaret “Ikonoklasmer” vil finne sted 5. og 6. november  på Kulturhistoriske museum, Fredriksgate 2, 0164 Oslo.

Ikonoklastiske ødeleggelser av kunstverk i løpet av de siste tjue årene har endret forståelsen av historiske ikonoklasmer og utfordret den opprinnelige definisjonen. Muhammedtegningene rettet på nytt søkelyset mot forståelsen av ytringsfrihet og framhevet hvilken trussel bilder kan utgjøre i et internasjonalt perspektiv. I dagens situasjon er det vesentlig med nytenkning rundt bildets betydning i det offentlige rom.

Konferansen vil undersøke ikonoklasmer fra et interdisiplinært perspektiv ved å fokusere på en rekke historiske så vel som nyere eksempler på forskjellige former for ikonoklasmer. De vil særlig legge vekt på ulike metoder som kan belyse ikonoklasme som fenomen.

Programmet finner du her, og påmelding kan du gjøre her.

Jeg har fra 2005-2009 skrevet en phd-afhandling med titlen: Kulturarven og myten om den historiske identitet. En diskursanalyse af arkæologiens rolle i det senmoderne samfund.

På baggrund af afhandlingen blev jeg indstillet til phd-graden ved forsvar den 4. september 2009.

Du kan læse (uddrag af) afhandlingen på denne side.

Jeg arbejder på at få afhandlingen udgivet som artikler og monografi.

Phdafhandling_MetteBjerrumJensen
Phd_bilag

I två dagar har jag och mina kollegor Patrik och Göran varit i Stockholm på möte med representanter för de andra folkminnesarkiven i Sverige (DAUM i Umeå, DAG i Göteborg, Folkminnesavdelningen i Uppsala samt Nordiska museets arkiv). Nästa år planerar vi att påbörja ett större projekt och på mötet kom vi fram till att det gemensamma temat ska vara natur. Detta är ju ett minst sagt brett tema, så diskussionen handlade om såväl perspektiv och avgränsningar som metoder och arbetssätt. Vi kommer sannolikhet att genomföra både gemensamma dokumentationer och insamlingar och separata sådana. En frågelista är det bestämt att det ska bli.

På dagordningen stod också en redogörelse för hur det gått med det förslag till nationellt genomförande av Unescos konvention om skydd av immateriellt kulturarv, som bland annat Institutet för språk och folkminnen (där arkiven i Umeå, Göteborg och Uppsala ingår) och Stiftelsen Nordiska museet fått i uppdrag av regeringen att ta fram.

På tisdagskvällen fick vi en visning av Nordiska museets bildsamling. Den innehåller många miljoner bilder från 1840-talet och framåt. Mycket intressant! Kul och givande var det också att träffa kollegorna från de andra arkiven och få höra om deras pågående och planerade projekt, stora som små.

Den pryda eller kräsörade kan direkt sluta läsa här och klicka på nån blogg med högkyrkligare stuk.

Iggesundsgänget är bekant för dom flesta genom framträdande på teve och skivinspelningar. Deras bästa låt, Botjitta, har dom dessvärre censurerat eller i alla fall förbehållit för “intimare” spelningar. Första gången hörde jag den på spelmansstämma i Delsbo. Andra gången var för femtontal år sen när Iggesundsgänget stod för underhållningen på firmafesten. Efter mycket tjat och många pilsner gav sig så förgrundsgestalten Janne Krantz med sig (hav tålamod, sången börjar efter en långt intro):

Den fenomenale jazzpianisten Jan Johansson dog alldeles för ung i en bilolycka. Hans tolkningar av svensk, och framförallt dalsk folkmusik är helt fantastiska, bland andra av den innerliga Visa från Rättvik:

Första versen i den officiella texten ur Visbok 1923, under rubriken Kärleksvisor lyder så här:

Jag ser uppå dina ögon,
att du har en annan kär.
Därför kära lilla vännen,
säg mig vilken det är.
Men när som jag blir döder
och lagder uppå bår,
skänk då min trogna kärlek,
en liten saknadstår.

Tror du att det var det, eller psalmtexten 344 Gå varsamt min kristen som sjöngs i stugorna? Icke. På flera spelmanstämmor i Dalarna när det begav sig kunde Bjursspelmännen framåt småtimmarna redogöra för den genuina, folkliga versionen:

Je sir uppå dina ögor,
att du ar en ara kär.
Å je känner oppi musa,
att nån ara ha vurti dan.
Å når je tager dig oppå pattarn,
vilken tanke slår mig då?
Jo att så många kåta kärar
ljuvt vilat dan uppå.

(Fritt ur mitt minne.)

I går blev de sidste arkæologiske registreringer foretaget, således at der kun mangler det allersidste finish førend gravhøjen er færdig.

Rullegræsset ligger klar til at blive rullet ud på Thusbjerg.

Vi har således fået leveret en mængde rullegræs, som vi i dag er i færd med at ligge ud over Thusbjerg. Thusbjerg-jættestuen ligger højt i terrænet og når det blæser er der en del fygning af sand. For at sikre gravhøjen bliver rullegræsset lagt ud. Det er forskelligt fra sted til sted om vi bruger rullegræs eller græsfrø, og kommer helt an på de lokale forhold.

Äntligen kom jag mig för att igår besöka Gefle Antikvariat, en alldeles förnämlig institution. Böcker i hyllor, böcker i travar, böcker i backar, och så den särskilda lukten som finns på såna ställen.

Dessutom råkade det vara flyttrea, 50 %, så jag blev tvungen att trängas med en äldre dam med lång önskelista. När det slutligen blev min tur frågade jag efter den bok jag tänkt på så länge: Rune Lindströms Dalahistorier. Jodå, den skulle finnas i Dalahyllan. Vi letade förgäves men hittade under tiden samma titel, men ändå en helt annan bok med historier samlade och utgivna av Falu-Kuriren, tryckt 1943:

Jag slog till. Ett väl tummat exemplar visserligen, men 75 kr känns ändå som ett klipp. Ett dito ur boken:

Men ägaren till antikvariatet var säker på sin sak, nånstans skulle även Runes version finnas. Jag lämnade telefonnummer och så på kvällen ringde han och kunde meddela att boken fanns att hämta till reapriset 70 spänn:

Den är faktiskt i mycket bättre skick, även om skärningen lämnar en hel del övrigt att önska. Tryckt 1948. Du ska förstås även ur den få dig en historia till livs, och vi håller fast vid tågtemat:

Nu får det fanimej vara nog med trakasserierna från dom folkvalda. Snacket om “att vi förtjänar dom politiker vi har” är jag så innerligt trött på.

Jag är sen början av 70-talet en inbiten snusare, har aldrig rökt, i alla fall aldrig dragit ett halsbloss. När jag började kostade en dosa (50 g) ca 90 öre medan ett paket cigg gick lös på en femma jämnt. Sedan dess har konsumentprisindex ökat ungefär 7,5 gånger. Cigaretterna har under samma period blivit 10 gånger dyrare, men med tanke på stigande köpkraft bränner en rökare idag ändå en mindre del av lönen än då.

Men nu kostar en dosa (45 g) mellan 40 och 50 spänn, säg 45. Det ger en prisökning på 55 gånger! Man behöver ju inte vara nån Einstein för att räkna ut varför. Rökarna kommer man inte åt, för höjde man skatten motsvarande skulle syndafloder av smuggelcigg välla in från Baltikum och andra lågprisländer.

Motsvarande gäller inte för snus precis. Därför kan statskassan bekvämt kompenseras genom att vi snusare helt oförtäckt pungslås å det grövsta. För bland våra närmaste grannar finns traditionen bara i Finland, där snus numera är bannlyst av EU:s småpåvar, och i Norge, vars skrevsparkande politiker är än stålskoddare.

Nån omtanke om folkhälsan är det alltså inte frågan om. Visst, snus är inte nyttigt, men folk blir mycket sjukare av rökning. Den kostar på både vad gäller sjukvård och sjukfrånvaro. Skulle gärna vilja höra minister Borg förklara hur den förda tobakspolitiken går ihop med arbetslinjen. För att inte tala om det faktum att det i dom flesta jobb är omöjligt eller förbjudet att röka under effektivt arbete. Men snusa går förträffligt! Nikotintuggummi funkar däremot betydligt sämre, i alla fall för oss män. Förresten är tuggummina också snuskigt dyra. Skulle inte förvåna mig ett dyft om Janne Josefssons nästa scoop avslöjar att läkemedelsbolagen bjuder vitt och brett bland skattebeslutande makthavare.

Måste bara få visa min fina dossamling:

Näverdosan har jag köpt själv i mitten av 70-talet. Läderflärpen på locket är utsliten. Den ovala dosan i mässing är ett fint arbete från samma tid, ursprung bortglömt. Den runda koppardosan med Dalarnas landskapsvapen instansat har jag fått av en ex-svägerska, kanske när jag fyllde 25. I den kan man placera den köpta pappdosan. Den verkliga klenoden har jag förstås sparat till sist: en klassisk Albyl-ask. Såna hade mina öländska bondekompisfarbröder varsin. Varje morgon fyllde dom på sin ask med en dagsranson från kardusen (paket eller omhölje av papp och papper) som innehöll 250 g.

Stordyssen i Krejbjerg blev som nævnt udgravet i 1910 af Nationalmuseets unge arkæolog Aage Brusendorff. Årsagen til udgravningen og restaureringen skyldes gårdejer Marinus Refsgaard, der i foråret og sommeren 1910 havde foretaget talrige udgravninger af gravhøje i Salling. Eller rettere: Han havde ødelagt talrige gravhøje i jagten på oldsager. Den massive ødelæggelse af gravhøjene kom Nationalmuseets folk for øre, og derfor sendtes arkæologen Christian Blinkenberg til Krejberg for at tale den unge gårdejer til rette.

Stordyssen i Krejbjerg inden vi gik i gang med restaureringen. Det var ødelæggelsen af denne stordysse, der bragte arkæologerne på sporet af Marinus Refsgaard.

Egentlig havde Marinus Refsgaard ikke gjort noget forkert. Det var på dette tidspunkt ikke ulovligt at udgrave gravhøje på egen hånd. Men de professionelle arkæologer ville helst undgå disse røver-gravninger. Den 13. juni 1910 indfandt Christian Blinkenberg sig derfor hos Marinus Refsgaard, og der udspillede sig nu en bemærkelsesværdig diskussion.

Christian Blinkenberg skriver: ” Marinus Refsgaard, som jeg sidst talte med, er en yngre Gaardejer (i Trediverne), stammende fra en stor Bondeslægt i Balling. [...]. Jeg talte længe og indgaaende med Refsgaard, foreholdt ham (der sagde, at han var en “Elsker af Oldtiden og Oldsagerne”) det uforsvarlige i hans Gravninger, udtalte for ham, hvordan Oldtidsminderne – baade de velbevarede og de andre – rettelig burde behandles, om vi vilde skatte dem vel, og udviklede for ham de gode og rigtige Veje, ad hvilke han kunde tilfredsstille sin Interesse for Oldtiden. M. Refsgaard gav mig Punkt for Punkt Ret, lod hurtig de Indvendinger, han fremførte, falde, men skildrede sin “Kærlighed til Oldtiden” som en Passion, der drev ham til Højgravning med en Kraft, han ikke kunde modstaa; han sammenlignede selv – uopfordret – denne Passion med en Drankers Forfaldenhed”.

Selvom Christian Blinkenberg forsøgte at overtale Marinus Refsgaard til at standse sine plyndringer af gravhøjene, lykkedes det ikke. I stedet iværksatte Nationalmuseet en kampagne for at få fredet så mange gravhøje som muligt, så Marinus Refsgaards ødelæggelser kunne begrænses mest muligt.

Således blev den beskadigede stordysse i Krejbjerg – der første gang havde ledt arkæologerne på sporet af Marinus Refsgaard – fredet og restaureret i august 1910.

Utanför Gothem kyrka 7 oktober 2009

Utanför Gothem kyrka 24 juli 2005

Was wäre schwedishem Bodendenkmalpflege sein ohne Jürgen Howaldt?

(Bild från Wikimedia Commons)

Pressemeddelelse 6/10-09
Museum Lolland-Falster
Klimatur på Stiftsmuseet i Maribo

Klimaforandringer er for tiden på alles læber. Men er klimaforandringer noget nyt eller er det et fænomen, der har præget kloden op igennem historien? Museum Lolland-Falster sætter fokus på dette emne med den kommende særudstilling Klimatur.
Med den store klimakonference United Nations Climate Changes Conference, der afholdes i København i december, vil der uden tvivl være stor fokus på Danmark og ikke mindst energi og klima. Lolland Kommune er allerede godt i gang med at sætte sig selv på verdenskortet indenfor netop dette område. Med tanke til de mange initiativer, der for tiden tages indenfor klima- og energiområdet, sætter Museum Lolland-Falster i efteråret 2009 fokus på historiske klimaforandringer på Lolland og Falster.
Udstillingen åbner fredag den 9. oktober 2009 kl. 15.00 på Stiftsmuseet i Maribo og bliver en ny og anderledes måde at lave udstilling på. Kombineret med den kulturhistoriske udstilling formidles der gennem den virtuelle verden “Second Life” om klimaforandringer på Lolland og Falster gennem historien. “Second Life” er et optimalt sted at formidle kulturhistorie, da det er muligt at opføre og fremvise fortidens verdener og begivenheder. Den besøgende vil således få indblik i klima- og landskabsforandringer på Lolland og Falster i istiden, stenalderen, vikingetiden, middelalderen, den lille istid i 1600 årene og stormfloden i 1872.
De enkelte tidsperioder opbygges som scenarier i “Second Life”. Scenarierne er opbygget på baggrund af faglig og teknisk viden, og er således så realistiske som muligt. I scenarierne bliver den besøgende stillet overfor en række opgaver, samtidig med at vedkommende bliver lidt klogere på den pågældende periode. Hele seancen er opbygget omkring en tidsmaskine, der på mystisk vis er blevet fremstillet af smeden på Frilandsmuseet i Maribo. Det er denne tidsmaskine og smeden, der sender den besøgende på den historisk Klimatur.

Der vil være adgang til Klimaturen via computere, der opstilles i Stiftsmuseets lokaler på Banegårdspladsen i Maribo. Scenarierne er i første omgang opbygget i et lukket system, da det ikke er tilladt at færdes i “Second Life”, hvis man er under 18 år. Derfor vil der kun være adgang til scenarierne i museets åbningstid. Her der det muligt for skoler, institutioner, og privatpersoner at komme ind og blive kastet tilbage i historien.
I en del af museets åbningstid vil der være tilknyttet personale, som kan hjælpe, fortælle og gå i dialog med den besøgende.
Udstillingen er støttet af Kulturarvsstyrelsen.
Fakta om udstillingen:
Titel: Klimatur
Udstillingsåbning: Fredag den 9. oktober 2009 kl. 15.
Sted: Lolland-Falsters Stiftsmuseum – Banegårdspladsen 5 – 4930 Maribo – Tlf: 7240 1620
Billetpriser og åbningstider: Se museets hjemmeside: www.museumlollandfalster.dk

Under bokmässan greps jag av svårt habegär till en bok: en riktig tegelsten var det, och den handlade om: kött. Köttet från ax till limpa, så att säga: om produktionen, styckningen, tillagningen – med tips om allt från hur man känner igen de bästa bitarna till hur man flirtar in sig hos den lokale slaktaren…

Idag diskuterade jag just den boken med en annan matintresserad, och beklagade att jag inte kunnat hitta något liknande vad gäller fisk. För det finns ju så mycket mer vad gäller fisk än de rena recepten.

Hur många vet, tillexempel, idag, hur man benar ur? filéar? flår? etc? Hur ögonen ska se ut på en färsk fisk? Hur man får doften av hav ur händerna sedan? Hur fisk ska förvaras?  Vad man ska lägga på tallriken och vad man ska ge till katten? Hur mycket äpple ska det vara i en sillsallad, och hur får man lutet ur en lutfisk?

Fisk är en del av vårt kulturarv, och det vore ju själva fan om den delen gick förlorad. All den kunskap, helt enkelt, som sitter i ryggmärgen för våra mammor och mormödrar – låt den bestå. 

På samma sätt som Frankrike och Italien försvarar sina champagne och ost-traditioner, borde vi bevara våra sillar och ålar. På samma sätt som vi letar i delikatessaffärer efter den perfekta balsamvinägern, borde vi leta oss fram till den perfekta gravningen. Istället för att lägga en förmögenhet på ännu en espressomaskin – köp dig en redig silltunna!

Jag uppmanar helt enkelt alla matsnobbar och gourmeter, ingrediensnördar och finsmakare att vända sina blickar mot havet. Där finns en skatt att rädda!

Onsdag d. 7. oktober 2009 inviterer Roskilde Universitetscenter til seminar om virtuelle rekonstruktioner med en række indlæg fra danske museer, der er i gang med projekter omkring kulturarvsformidling i virtuelle verdener på nettet.

Program

10:00 Velkommen: “Sense‐making” og innovation i virtuelle verdener
Professor Sisse Siggaard Jensen, Roskilde Universitet

10:45 Fremtidige forsøgsrejser i spændingsfeltet mellem folkelig interesse og marinarkæologisk forskning
Preben Rater, Vikingeskibsmuseet

11:30 Borgen 3D‐animeret
Anders Kaas‐Sørensen og Thorbjørn Kolbo, Museerne Vordingborg

12:15 Frokost

13:00 Videnskabelige udfordringer i at simulere virkeligheden
Professor John Gallagher, Roskilde Universitet

13:45 “Speed Limits” & “The Augmented Museum”
Lars Kærulf Møller, Bornholms Kunstmuseum

15:00 SAGA – et spilkoncept
Lars Vilhelmsen, DR Ung

15:45 En historisk KLIMATUR i Second Life
Anne‐Lotte Mathiesen, Museum Lolland Falster

16:30 Kulturarv og Second Life
Charlotte S.H. Jensen, Nationalmuseet

17:15 Opsamling og det videre samarbejde
Sisse Siggaard Jensen og John Gallagher

Læs mere på worlds.ruc.dk

Nu ska Jernis bli lite finglaskulturell, fast bara tillfälligt.

Jag inleder med en geografisk och historisk inramning innan jag kommer in på själva glaskonsten. Den som följt min blogg från början vet att jag och min närmaste släkt har ett sommarhus på sydöstra Öland i byn Skärlöv varifrån min mormor härstammade, se Interiör från Jernkontoret, del 2.

När jag var riktigt liten fanns nästan inga andra sommargäster där, och själv kände jag mig inte som sån. Faktiskt la jag mig till med öländska över somrarna, och var stolt över det. Vår stuga ligger vid en trevägskorsning efter Gamla vägen:

Vid den norra kröken av Gamla vägen ligger ett par idylliska trähus inramande mellan två bondgårdar. I huset på västra sidan bodde jovialiske John och tillbakadragne Arthur, bröder och avlägsna släktingar. När man som liten hälsade på, bjöd John alltid på av den fuktiga havsluften svårt anfäktade mjuka vaniljrån och hopklibbade karameller. Lite senare, vid 13+, övergick dock John till att traktera oss med mer klimatanpassad likör och punsch, vilket uppskattades högt. Både John och Arthur gick bort på 70-talet. Natten innan John skulle flytta till “hemmet” självtvärdog han i sin egen säng.

I huset på östra sidan, byns gamla affär, fanns Ragnar och Ebba, ett par av min mormors många “polare” i byn. Redan på tidigt 60-tal bosatte sig dom på Småland och sålde huset till äkta sommargäster, från Stockholm! Dom nya ägarna var en familj med fyra barn i ungefär samma åldrar som jag och mina tre syskon. Efter tillbörliga ömsesidiga okväden blev så småningom Ola och jag, båda näst äldst i respektive syskonskara, bästa sommarkompisar under många år.

Olas pappa hette Erik Höglund, en av Sveriges stora glaskonstnärer och formgivare. Det var ingenting jag fattade då, och även så hade jag knappast brytt mig. Men visst var det en särskild känsla, utan att begripa varför, att komma in i deras hus med “konstiga” glasföremål överallt:

Som vuxen tappade jag tyvärr kontakten med Ola, men återknöt den tillfälligt för ett tiotal år sen vid ett besök i hans nya fjärran hemland, där han mycket framgångsrikt axlar sin pappas mantel.

Fortsättning följer

Regeringen presenterade häromdagen kulturpropositionen “Tid för kultur” (pdf), med kulturpolitiska mål och prioriteringar, och budgetpropositionen 2010 för kulturområdet (pdf), med förslag på anslagsfördelning. Här följer ett antal citat ur kulturpropositionen som rör kulturarv:

“Ett sätt att beskriva kulturarvet är att säga att det handlar om traditioner, språk, konstnärliga verk, historiska lämningar, arkiv- och föremålssamlingar samt kulturmiljöer och kulturlandskap som överförs från generation till generation.” (sid 12)

“En av regeringens kulturpolitiska prioriteringar är att värna kulturarvet för framtiden. I det ligger att skapa förutsättningar för att kulturarvet ska kunna bevaras och göras tillgängligt, men också att verka för att medborgarnas engagemang och intresse för kulturarvet ökar.”(sid 25)

“Det finns inom flera verksamheter på kulturarvsområdet stora behov av att förbättra förhållandena när det gäller vård och konservering av bebyggelse och samlingar samt magasinering. På andra håll finns snarare behov av satsningar för att öka tillgängligheten genom exempelvis digitalisering.” (sid 25)

“Väl omhändertagna kulturmiljöer berikar människors liv, bidrar till att skapa goda livsmiljöer och kan ge förutsättningar för utveckling av nya idéer och verksamheter i alla delar av landet. Som exempel kan nämnas Gunnebo slott, Sundsvalls stenstad och södra Ölands odlingslandskap. För att kulturmiljöer ska kunna bevaras och tas tillvara i samhällsutvecklingen är det viktigt med ökad samverkan och dialog mellan berörda aktörer, såsom myndigheter och institutioner inom olika samhällsområden samt enskilda organisationer, exempelvis hembygdsrörelsen.” (sid 25)

I kulturpropositionen presenteras nya nationella kulturpolitiska mål. För att uppnå dessa mål ska kulturpolitiken bland annat: “främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas”. (sid 26)

“Riksarkivet, Kungl. biblioteket, de centrala museerna, Riksantikvarieämbetet, Stiftelsen Svenska Filminstitutet och Talboks- och punktskriftsbiblioteket ges i uppdrag att inkomma med underlag som ska kunna ligga till grund för en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande.” (sid 46)

Regeringen avser “att ge RAÄ i uppdrag att förvalta och vidareutveckla den digitala infrastruktur som skapats genom K-samsök. Uppdraget bör genomföras i samarbete med berörda myndigheter och institutioner samt ideella organisationer och aktörer. RAÄ ska även delta i samarbete på europeisk nivå inom området.” (sid 49)

“Myndigheterna inom kulturmiljöområdet, dvs. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna, bör fördjupa sin samverkan för att stärka humanistiska och historiska perspektiv i arbetet för en hållbar samhällsutveckling. Kulturarvets och kulturmiljöns betydelse för att skapa goda livsmiljöer bör lyftas fram. En översyn av de ändamål som kulturmiljövårdsbidraget får användas till initieras. Möjligheterna att upprätta aktuella kunskapsunderlag för kulturmiljöarbetet behöver stärkas.” (sid 74)

“Anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljövård, som 2009 uppgår till ca 239 miljoner kronor, är ett av kulturmiljöområdets viktigaste styrmedel”. [---] De grundläggande förutsättningarna för användningen av anslaget finns i RAÄ:s regleringsbrev och förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. [---] Mot bakgrund av de förändringar som skett i samhället under de mer än 15 år som gått sedan den gällande bidragsförordningen trädde i kraft, finns det anledning att göra en översyn av de ändamål som kulturmiljövårdsbidraget får användas till. Översynen bör ses som ett led i ett långsiktigt arbete för att modernisera och effektivisera kulturmiljöområdets styrmedel. Som ett första led avser regeringen att inrätta en ny anslagspost för att långsiktigt skapa förutsättningar för arbete med kulturmiljövårdens kunskapsunderlag i län och kommuner.” (sid 76-77)

“Samverkan kring gestaltning av den offentliga miljön och främjandet av en allsidigt hållbar stadsutveckling stärks genom uppdrag till Arkitekturmuseet, Riksantikvarieämbetet, Statens konstråd, Formas och Boverket. Statens konstråd ges dessutom ett särskilt uppdrag att, i samverkan med Riksantikvarieämbetet, Arkitekturmuseet och Boverket samt med berörda kommuner och fastighetsägare, fördela medel och genomföra projekt för gestaltning av offentliga rum och miljöer, som inte är i statlig ägo. Ett barn- och ungdomsperspektiv ska särskilt beaktas.”

“Kulturdepartementet och Miljödepartementet har i dialog med myndigheter inom respektive område som ambition att utveckla det gemensamma arbetet för en hållbar stadsutveckling. [---] Tonvikten i samarbetet ligger på att visa positiva utvecklingsmöjligheter för stadsdelar och förorter med utbrett utanförskap. Den tidigare förda bostads- och stadsplaneringspolitiken har bidragit till att befästa sociala strukturer som kan leda till ett fördjupat utanförskap. En upprustning och förändring av många av våra förorter är därför en av de mest angelägna framtidssatsningarna. I planeringen och utformningen av ett hållbart samhälle måste miljöaspekter och klimatpåverkan vägas samman med sociala och kulturella aspekter.  [---] Arkitekturmuseet har till uppdrag att söka samarbete med andra myndigheter och aktörer som på olika sätt ansvarar för arkitektur-, formgivnings-, samhällsplanerings- och stadsutvecklingsfrågor. Det gäller inte minst RAÄ, Statens konstråd och Boverket, men också andra offentliga och privata aktörer.” (sid 77-79)

“Arkitektur, formgivning och design är tvärsektoriella frågor och en ökad kvalitet inom området leder både till en hållbar samhällsutveckling i stort och till en ökad tillväxt. Ett medvetet arbete med arkitektur, formgivning och design kommer både enskilda, företag och samhället som helhet till del. [---] För att stärka en helhetssyn i gestaltningen av offentliga miljöer som i högre grad förmår att väga samman olika perspektiv, och för att stärka konstens och andra gestaltningsområdens roll i samhällsutvecklingen, bör Statens konstråd, RAÄ, Arkitekturmuseet och Boverket utveckla sitt samarbete.” (sid 79-80)

“Sverige har förstärkt sina insatser för Unescos konvention om skydd för världens natur och kulturarv och under åren 2008–2011 är Sverige ledamot i Unescos Världsarvskommitté. I detta arbete prioriteras den globala strategin för ett balanserat och representativt världsarv, en integrerad natur- och kultursyn och en hållbar utveckling, insatser för att avvärja hot mot världsarv i fara samt för att öka barns och ungdomars intresse för kulturarvet. Sverige bereder en kommande ratificering av Unescos konvention för skydd av det immateriella kulturarvet. Regeringen har gett Institutet för språk och folkminnen i uppdrag att, tillsammans med flera andra kulturmyndigheter, ta fram ett förslag till nationellt genomförande av konventionen. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 1 december 2009.” (sid 84)

“Kraven på samarbete mellan de statliga myndigheterna bör öka. Vissa effektiviseringar av den statliga myndighets- och institutionsstrukturen på kulturområdet bör göras. [---] Den lösning som Kulturutredningen föreslår är att staten styrningsmässigt och organisatoriskt skiljer mellan två huvudtyper av institutioner och myndigheter. [---] Vidare föreslår utredningen en sammanslagning eller gruppering av myndigheterna med förvaltningsuppdrag i tre s.k. sfärer. [---] Regeringen har vid en sammanvägd bedömning funnit att en så omfattande omstrukturering som Kulturutredningen föreslår inte är aktuell. [---] Regeringen avser att som ett första steg öka kraven på samarbete inom den statliga myndighetsstrukturen.” (sid 87-88)

“En ny myndighet med uppgift att analysera, utvärdera och följa upp kulturpolitiska insatser bildas. [---] Den nya myndighetens uppgift bör vara att analysera det samlade utfallet av de kulturpolitiska insatserna och lämna förslag till regeringen om vilka eventuella ändringar i regeringens politik som detta kan föranleda. [---] Den nya myndigheten kan komma att överta vissa av de verksamheter som i dag utförs av Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Konstnärsnämnden, exempelvis kulturstatistik.” (sid 89-91)

“Riksarkivet ombildas till en sammanhållen myndighet genom att de sju landsarkiven avvecklas och deras verksamhet inordnas i Riksarkivet.” (sid 95)

“De centrala museerna ges i uppdrag att utveckla samarbetet inom museisektorn. I budgetpropositionen för 2010 föreslås att Riksförbundet Sveriges museer 2010 ges ett bidrag på 1,5 miljoner kronor för att vara samordnande och pådrivande i frågor som gäller samverkan kring bl.a. utbildning, kompetensutveckling och internationellt samarbete.” (sid 97)

“Riksantikvarieämbetet bör få ett förtydligat uppdrag att som nationell samordnare arbeta med frågor om vård och konservering av byggnader, föremål samt annat kulturhistoriskt material. För att skapa förutsättningar för att genomföra uppdraget föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2010 en ökning av Riksantikvarieämbetets förvaltningsanslag med 2 miljoner kronor 2010.” (sid 101)

“För att skapa bättre förutsättningar för ett framtida bevarande av kulturhistoriskt material finns det, som bl.a. Museikoordinatorn har lyft fram, behov av ökad samordning när det gäller vård och konservering. [---] Regeringen avser därför att ge RAÄ i uppdrag att som nationell samordnare arbeta strategiskt med frågor om konservering och vård av byggnader, föremål och annat kulturhistoriskt material. Uppdraget ska genomföras i samråd med Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, som är en viktig resurs i arbetet med vård av kulturarvet. Viktiga samverkansparter i övrigt är bl.a. Riksarkivet, de centrala och regionala museerna, Svenska kyrkan, hembygdsrörelsen samt universitet och högskolor.” (sid 102-103)

“Huvudmannaskapet för Svensk museitjänst förs över från Riksarkivet till Riksantikvarieämbetet. I budgetpropositionen för 2010 föreslår regeringen att 2,5 miljoner kronor överförs från Riksarkivets förvaltningsanslag till Riksantikvarieämbetets förvaltningsanslag.” (sid 103)

Tilläggas kan att ordet byggnadsvård inte nämns alls i kulturpropositionen…

For noget tid siden var vi en gruppe arkivformidlingsinteresserede, som lidt i sjov snakkede om, at man burde have en “Archival toolbar”. Et særligt redskab for arkivbrugere, som man kunne putte i sin browser. Toolbar´en kunne give adgang til vigtige ressourcer for fx lokalhistorikere, slægtsforskere og andre heavy-users.

Virkeligheden har overhalet snakken. For et par dage siden faldt jeg over Manchester & Lancashire Family History Society der har lanceret en særlig genealogisk toolbar ved hjælp af servicen http://www.conduit.com . En service, der i følge referencelisten også bruges af bl.a. Techcrunch, Lufthansa og Discovery.

Så jeg har også gjort forsøget, og på ca. 1 times tid lavet min egen lille kulturarvs-toolbar, som kan hentes (helt uden mulighed for support og lignende   på http://kulturarv.ourtoolbar.com

Den engelske genealogiske toolbar rummer adgang til de mest brugte arkiver, ressourcer, foreninger og ressourcer. Dels de almene som fx Ancestry, Footnote, Findmypast, osv. men også mere specielle. Fx er der en særlig fane til “Black Sheep”. Den genealogiske toolbar fås til både Firefox, Safari og Explorer. Det tog kun 1/2 sekund at installere den i min Firefox, og så var der straks nem adgang til en lang række britiske, irske og skotske ressourcer, hvis min slægt eller mine historiske interesser nu skulle være på de kanter. Den genealogiske forening i Manchester skriver på deres website, at toolbar´en løbende vil blive opdateret. Det ser ud til at være relativt nemt at ændre på toolbaren, og der er indbygget en “opdater”-knap i den version som brugeren downloader. Inde på conduit.com findes i øvrigt også en lang række statistikfunktioner, som afslører, hvor mange der henter ens toolbar, og hvordan de bruger den.

Jeg har ikke set noget lignende andre steder, men ideen kan jo sagtens bruges i andre sammenhænge. I min toolbar er der links til KB´s og til Statens Arkivers samlinger, DDD og arkivalieronline. Også kid, Weilbach og Museernes Samlinger hos KUAS er kommet med, sammen med links til forskellige websites samt en række blogs og twitterkonti, som kan være interessante at følge.

Mulighederner er enorme, eftersom nettet bugner af særlige steder og baser for folk med interesse i arkæologi, miltærhistorie, lokalhistorie o.s.v.  For slet ikke at tale om de mange landsækkende foreninger, sammenslutninger og selskaber, som historie-vennerne også har brug for.

I stedet for at have linksider og bookmarks sidder funktionaliteten her i selve browseren. Fra at være et standardværktøj, som er ens for alle, kan browseren – lige som alt andet – i stadigt stigende grad customiseres til at kunne dét, som lige netop jeg har brug for.

Det interessante er måske også, at http://www.conduit.com som tilbyder toolbar-faciliteten kalder den for en “community-toolbar”. Et redskab med særlig relevans for en bestemt gruppe mennesker, med fælles interesser og ligheder når det kommer til webbrug. Det er ikke svært at se, hvordan den customizede toolbar kan anvendes som hjælperedskab til en masse netbaserede interesser og gøremål, herunder undervisning.

Og mit lille forsøg med en kulturarvstoolbar lå altså på http://kulturarv.ourtoolbar.com

… inofficiell svensk mästarförfattare av “pojkböcker”. Med den inledningen ska du inte tro att jag ogillar Jan Guillou:

• Självförtroende: mycket gott
• Självgod: understundom
• Pompös: tycker bara hans antagonister
• Intelligent: synnerligen
• Skrivjournalist: världsklass
• Pratjournalist: mycket bra
• Författare: utomordentlig

En av fördelarna, kanske den enda, förutom att bli frisk, med att ligga på sjukhus är att man får gott om tid att läsa böcker. Den här gången blev det ett par, bland annat JG:s senaste, hans självbiografi Ordets makt och vanmakt.

Alldeles oavsett vad man tycker om JG som “pojkboks”-författare är det en högst läsvärd bok, även för “tjejer”. Samtidigt som han berättar om sitt mycket innehållsrika yrkesverksamma liv ger boken ett gott stycke samtidshistoria (för yngre läsare delvis forntidshistoria), en historia som han personligen utan tvekan satt en viss prägel på. Mest samhällsomskakande var nog IB-affären som inleddes med en artikel i Folket i Bild/Kulturfront:

Själv köpte jag med all sannolikhet just det här historiska numret, av många andra nummer. Idiotiskt nog rensade jag bort allt “gammalt skräp” när mina föräldrar flyttade ut ur huset i Falun.
Ångrar mig bittert.

JG uppfyller alltså inte på något som helst vis gängse svensk klädsam helylleblygsamhet i sin självframställning, vilket han heller inte har anledning att göra, inte bara för att han är halvfransk. Å andra sidan visar han i boken också en sund och ärlig självkritik i flera målande beskrivningar av sina stora tavlor genom åren. Om JG sen sparat dom jättedödaste liken i garderoben är förstås omöjligt att veta.

Självfallet genomsyras boken av hans till synes mjuka men samtidigt gruvligt bitska ironi, ungefär av samma typ som finns i Hamilton-böckernas mycket underhållande och långa beskrivningar av samtidens politiska Sverige. Ibland skrattar man högt (ja, jag låg isolerad på ensamsal).

Därtill ger boken en god inblick i olika berättartekniker och hur man ska bygga upp dramaturgin för att fängsla läsaren. Ordets makt och vanmakt är helt enkelt en “måste”-bok för alla med författardrömmar.

Politikerna har tydligen planer på rivning och tillbyggnad vid Stockholms stadsbibliotek. Den är ju en välkänd byggnad, känd långt utöver Stockholms gränser, ja t o m känd bortom Sveriges gränser. Enligt SvD  vädjar Icomos, Unescos expertorgan för kulturmiljöfrågor,  till Stockholms politiker att stoppa dessa planer. Man skriver om byggnaden som ett kulturarv, ”En exceptionell byggnad”, ”Ett internationellt hyllat landmärke”. Även som icke stockholmare kan man instämma i kritiken.

Stadsbiblioteket, ofta kallat “Bläckhornet”, förevigades 1987 på ett Europafrimärke i serien Modern arkitektur.  Vi gamlingar kan se varför huset fått detta smeknamn. Yngre, uppväxta med kulspetspennan, vet väl knappt vad ett bläckhorn är.

Läs även andra bloggares åsikter om Unesco, kulturarv, rivning, bläckhorn

I Benbiten 2009/01 publicerade vi debattartikeln En omvärldsanalys kring den osteologiska forskningsmiljön i Sverige 2009  med kommentarer av Leif Johnsson (osteolog), Martin Rundqvist (PhD arkeologi) och Åsa M Larsson (Doktorand i arkeologi och osteolog).

Högskoleverkets rapporter finns att läsa här.

Den 15 november är preliminärt manusstopp för Benbiten 2009/02 och vi vill genom att tillgängliggöra denna artikel uppmärksamma situationen även utanför vår förenings krets. Om du är intresserad av att kommentera denna artikel är du varmt välkommen att göra så, antingen via kommentarsfältet nedan eller som ett bidrag i vår tidskrift eller göra som Leif Häggström och skriva något om det hela på sin egen blogg Arkeologi i Väst.

Vi söker också artiklar, notiser och recensioner som rör osteologi i en arkeologisk, historisk eller kulturhistorisk kontext. Om du har några funderingar får du gärna kontakta oss.

Mvh

Magnus Reuterdahl, Osteologiska föreningen

Ps. Vill man lämna anonyma synpunkter går detta att göra via kommentarsfältet, helt anonyma blir de dock inte då vi kan se vilken mailadress som angivits (denna syns dock inte utåt). Ds.