Jag är som jag redan nämnt tokförkyld. Hade en massa stora planer för den här dagen men blev inte mycket av dem, har mest bara ynkat i soffan och knappt orkat läsa i min Google Reader för huvet är tjockt av snor och liksom instängt i bomull. Men jag har bokmärkt några länkar som jag ändå tänkte tipsa om, ni får ha överseende med skrivfel och slarv här, känns som om jag har noll koll ikväll…

Veckans loss: Alla låtar som tagits bort från Spotify. Själv saknar jag The Smiths, och sonen sörjer alla låtar med Boards of Canada. Dessutom är det lite irriterande att man inte ser vilka låtar som är borta. Spellistorna är kortare, men om man inte har ett järnminne måste man ibland tänka länge innan man kommer på vilka låtar som fattas.

Veckans Spotifyglädje: Det är ju inte riktigt så att saker bara försvinnit från Spotify. Samtidigt som en hel massa musik försvinner kommer ny till. Denna vecka stora glädejämne var detta – en massa nytt Tom Waits. På Jaiku uppstod en diskussion kring Waits och det ledde till att Dagens Spotifylista fick en ny listmakare – Jonas gjorde den fantastiska Tom Waits for Dummies. Lyssna på den här.

Veckans Spotifysågning: 10 anledningar att hata Spotify.

Veckans fotoblogg: Jag har läst den länge och tipsat om den förut, men kan inte låta bli att göra det igen. Spana in Tomas grindhål.

Veckans födelsedagsbarn: Lilla Gumman fyller år! Om du inte redan upptäckt den fantastiska fina humoristiska och pedagogiska bloggen om teknik och webb som skrivs av Johanna och Karin, så gör det nu. Om inte annat kan du passa på att delta i deras lilla poll om vem du helst skulle vilja följa på Twitter.

Veckans video: Den hittar jag hos Frk F. Den talar för sig själv. Och om man är lite torsk på nostagligrejer så är den fantastisk att se på, damptant eller ej.

Veckans TPB: Ja alltså, det har skrivits spaltmeter på spaltmeter om The pirate bay denna vecka, och inte lär strömmen krympa kommande vecka när rättegången drar igång. Jag utgår ifrån att den som är intresserad själv hittar det som är intressant. Du som är mindre intresserad kan i varje fall läsa detta, om antalet användare från Mongoliet. Fantastiskt.

Veckans mediasågning: Relaterat till det förra men ändå något helt annat.

Veckans igenkänning: Kurry skriver som jag ser det rätt modigt om sin rädsla för kritik. Eller kanske inte rädsla, men svårighet att hantera den. Och jag känner igen mig, Gud så jag känner igen mig.

Veckans igenkänning två: Kajen skriver om irritation. Om svårigheten att dölja den, att spela teater:

Men jag sa som det var. Sedan skrev jag att jag hade en dålig dag i min statusrad på Facebook, varpå ännu fler i gruppen började fråga. Det är så fint på något sätt. Och jag var ärlig. Och jag sa som det var, fast ändå inte på riktigt som det var. För sånt säger man inte. Man säger inte vad det var. Man säger hur man mår.

Och jag undrar igen och igen varför folk har så många hemligheter för varandra, varför människor inte bara säger som det är, lite oftare. När vi ändå är hos Kajen kan vi läsa lite mer. För att han gör det så bra så att jag blir avundsjuk.

Veckans hoppsan: Ibland blir det väldigt tydligt. Att saker förändras.

Veckans goddag yxskaft: Johanna skriver om att köpa stora dildosar. Och hur kränkta män med små snoppar kan bli. Eller nåt. Jag har läst hennes lilla text flera gånger utan att förstå vad det är hon vill säga. Kanske är det febern.

Veckans tevereferat: Älskade dumburk. Varje vecka. Men detta var lite extra kul. Eller varför inte denna…

Veckans mikrobloggfenomen: Nikke frågade efter filmtips. Resultatet blev överväldigande. Och så fattar inte folk varför man ska mikroblogga. Hmpf.

Veckans utblick: Dagens utrikesblogg. Lägg till den i din reader.

Veckans ordochingavisor: Julia skriver om kondomer. Och hur självklara de är för henne. Jag säger ingenting så har jag inget sagt, det är för övrigt en fråga som är så fullständigt inaktuell i min värld så att en på ett sätt blir ointressant, men jag har en känsla av att det finns delade meningar om det hon skriver.

Veckans barnamun: Kjellberg citerar sin dotter.

Veckans kreativa tips: Återanvänd dina udda strumpor. Min dotter har använt i princip nästan bara udda strumpor de senaste tre åren. Grön strumpa på ena foten, orange på den andra. Randig på den ena, rutig på den andra.

Veckans årskrönika: Emanuel Karlsten har gjort det igen. Jag blev förresten uppringd av två reportrar från Medievärlden häromdagen, som ville intervjua mig om Emanuel, som om jag vore nån slags Emanuelexpert. Kändes fint.

Veckans varför: Frågan om hur i helvete sopåkare kan ha så bra betalt. Mycket mycket mer än jag till exempel. Än en undersköterska, eller lärare. Här finns en möjlig förklaring.

Veckans begravning: Den när det togs farväl av Ingo. Nisse var där.

Veckans kärleksförklaring: Men alltså. Jag skiter väl i om Littorin skriver söta meddelanden till sin flickvän på Facebook. Däremot skulle det knappast pirra i magen på mig om någon formulerade sig på det sättet han ska ha gjort till henne. “Löv u!! Du är sååå söt”. Jamen jaha liksom? Hur gammal är han? 12?
Mildner är lite vuxnare i sina formuleringar, även om jag i och för sig inte vet hur han formulerar sig när han skriver lappar till sin vackra fru.

Veckans egotripp: Att vinna YABA var såklart en kick. Att därefter läsa bloggposter som denna är fan större.

Veckans ord om kärlek: Dom får Blogge stå för.

Veckans fel: Lisa har ofta fel. Faktiskt. Även om hon när hon har rätt är fullkomligt briljant. Men att påstå att ingen gillar ärtor, vad är det för jävla snack? Har Lisa aldrig stått i ett grönsaksland och repat ärtskidor direkt från stjälkarna, öppnat dem och pillat ut de färska ljusgröna ärtorna? Vad har Lisa ätit för ärtor? När jag för en massa år sedan var i Macau i flera veckor och maten var under all kritik blev mina barn sjukt glada när dom fick varsin skål med gröna ärtor, i kontrast till alla nudlar och McDonaldsmat de tvingades äta under större delen av vistelsen.

Veckans skiva: Inser att jag är citerad på omslaget. Alltså borde jag få ett ex gratis.

Veckans vidriga: Via Kurry hittar jag den här bloggen. Skriven av en pedofil. Jag är för yttrandefrihet utan undantag. Jag tycker att också en sjuk person eller en pedofil ska ha möjlighet att uttrycka vad han eller hon tänker och känner. Men jag blir illamående när jag läser. Och jag liksom Kurry får en massa frågor i huvudet. Är detta bra eller dåligt? Legitimerar detta pedofili? Det är ju inte förbjudet att tänka eller känna, det är bara handlingen som är fel, men om pedofilerna uppmuntrar varandra som i nämnda blogg – legitimerar och stöttar och peppar de varandra till att våga då? Eller får de ur sig så att deras behov av att leva ut blir mindre? Kan det kanske vara så att de först när de går ut öppet och pratar som de faktiskt möts av vettiga argument emot? Läs gärna diskussionen i kommentarsfältet hos Kurry. Och i Alex blogg, om du orkar.

Läs även andra bloggares åsikter om mymlans lördagsgodis