Torsdagen den 17 september anordnades en manifestation för kvinnofrid i
Boden, för att protestera mot det ökade våldet mot kvinnor. Initiativtagare var ABF Boden och Iranska flyktingars riksorganisation.

Rättvisepartiet Socialisterna och Elevkampanjen deltog på manifestationen. Intresset för Vägra Kallas Hora kampanjen var stort.
- Våldtäkter, våld mot kvinnor och sexuella trakasserier är inga isolerade händelser, de är det brutala uttrycket på att vi lever i ett kvinnoförtryckande samhälle, sa Johanna Evans som talade för RS och Elevkampanjen.

W. H. Auden utfärdar en varning till faktiska och potentiella fag hags, som …

… go around with a social group of queers. All right, the people are more amusing, the conversation wittier, but it does terrible things for the girls’ egos because they find themselves in a society where they are not really needed.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Utanför Rikspolisstyrelsen i Stockholm hölls i tisdags en manifestation för Kristinas fall och mot mäns våld mot kvinnor.

Protest utanför Rikspolisstyrelsen.

På manifestationen idag, den 20 oktober, berättade Kristina själv om hur hon försökt göra sig fri från sin före detta man som fortfarande, efter att Kristina har levt gömd i 15 månader, terroriserar henne. Varför händer inget när hon polis­anmäler, varför får mannen inte besöksförbud efter att hon ansökt 27 gånger? Svaret är att mannen är polis och ärendet flyttas ständigt till ”internutredningar”.

Tal hölls även av AnnaMaria Berggren Eriksson från Rättvisepartiet Socialisterna i Tensta och Kerstin Åkare som sitter för Vänsterpartiet i Upplands Bro kommun.

Efter manifestationen lämnades ett brev och namninsamlingar in till rikspolischefen Bengt Svensson och länspolismästare Carin Götblad.

Lina Westerlund

Kristina står rättslös mot sin förra man som misshandlat henne, som är polis. Tisdagen den 20 oktober samlas vi kl 17 utanför Rikspolisstyrelsen (nära Kronobergshäktet) på Kungsholmen för att protestera
mot behandlingen av Kristinas och många andra kvinnors fall.

I nummer 854 skrev Offensiv om Kristina, som blivit utsatt för grovt våld och våldtäkt av sin egen man, som också är polis. Kristina har tillbringat de senaste 14 månaderna på skyddat boende och vill inget annat än att få flytta tillbaka hem och känna sig trygg igen, men åtalen mot polis­mannen har hela tiden lagts ner trots starka bevis. Inte ens ett besöksförbud har utfärdats.

Förra veckan hade DN en uppmärksammad artikel om att det vanligaste brottet bland poliser är kvinno- misshandel. Trots detta är det väldigt få som fälls, enligt Dagens Nyheter bara cirka 1 procent. Med hjälp av påtryckningar från media har det nu beslutats om en omprövning av hela Kristinas fall. Manifestationen har som syfte att uppmärksamma hur kvinnor som har misshandlats och våldtagits av poliser behandlas och lyfta fram bland annat Kristinas fall, där vi kommer att läm­na över en namninsamling till Rikspolischef Bengt Svensson och Läns- polismästare Carin Götblad.

Förutom detta har även manifestationen en rad generella krav för att stoppa mäns våld mot kvinnor:

* Kommunala satsningar på skyddade boenden, jourer och vård av of­fer för sexualiserat våld och mäns våld, bättre belysning, gratis kollektivtrafik.
* Avsätt sexistiska domare, utbilda rättsväsendet och polisen.
* Ge våldsoffer stöd genom hela processen.
* Lika lön oavsett kön, en kvinna ska ha råd att lämna en man som slår.

Kom och demonstrera! Tisdagen den 20 oktober utanför Rikspolisstyrelsen på Kungsholmen (Bredvid Kronobergshäktet) kl 17.00-18.00.

Arr: Kvinnojourer i Stockholm, Rättvisepartiet Socialisterna, Vägra ­Kallas Hora, fler tillkommer.

Sanna Tefke

En fascinerande studie av Robert Jensen och Emily Oster, “The Power of TV: Cable Television and Women’s Status in India”, publicerad i QJE, tyder på att tv:s inflytande på värderingar och beteenden kan vara positivt för kvinnors situation:

This paper explores the effect of the introduction of cable television on women’s status in rural India. Using a three-year, individual-level panel data set, we find that the introduction of cable television is associated with significant decreases in the reported acceptability of domestic violence toward women and son preference, as well as increases in women’s autonomy and decreases in fertility. We also find suggestive evidence that exposure to cable increases school enrollment for younger children, perhaps through increased participation of women in household decision making.

Kanske något för svenskt bistånd att stödja, utbyggd kabel- och satellit-tv i fattiga länder?

Se även inlägget “Tv-tittande ger färre barn”.

Vi förleds lätt att tro att det är oproblematiskt att vara öppet homosexuell numera. För vissa är det uppenbarligen inte så, vilket framgår i en gripande intervju i DN idag. Där berättar en 18-årig kurdisk kille om sitt liv:

– Både muslimer och kristna fördömer oss homosexuella. Det känns surt och svårt. Jag har ju inte precis valt att bli bög.
Han svarar med ett enda ord när jag frågar hur det känns att vara så föraktad av sin egen familj.
– Hjärtskärande.

Denna typ av förtryck drabbar, med stor tydlighet, den enskilde, men också andra:

– Det blir synd om min fru, för jag kommer att vara otrogen.

Detta “moralsystem” är destruktivt. Båda homosexuella och de kvinnor de mer eller mindre måste gifta sig med skulle bli lyckligare om homosexualitet kunde accepteras.

Se även inlägget “Vem tänker på kvinnorna?”.

En viktig skillnad mellan regering och opposition rör synen på deltidsarbete. Socialdemokraterna lovar rätt till heltid om de kommer till makten 2010. Mot bakgrund av den svenska debatten är det intressant att se hur deltidsarbetet för kvinnor har utvecklats i Nederländerna, vilket presenteras i “Female Part-Time Work in the Netherlands”. Några resultat:

• Andelen anställda kvinnor i åldersintervallet 25-54 år som arbetar deltid minskade i Sverige från drygt 30 procent 1983 till knappt 20 procent 2001; i Nederländerna ökade andelen något, till knappt 60 procent.
• Endast 4 procent av de deltidsarbetande kvinnorna i Nederländerna skulle önska arbeta heltid; motsvarande siffra för Danmark och Tyskland är 15 procent.
• Det främsta skälet för att arbeta deltid är en önskan att ta hand om egna barn. Andra skäl för deltid är att ha tid för hushållsarbete, sig själv och vänner.
• När kvinnor med heltidsarbetande män ökar sin arbetstid minskar deras tid för hushållsarbete (med 33 minuter per ytterligare arbetstimma per vecka), men männen ökar trots det bara sin hushållsarbetstid marginellt (med 6 minuter per ytterligare arbetstimma för kvinnan). Se detta diagram:

Vad ska man dra för slutsatser av dessa resultat? Forskarna skriver:

Without part-time work, female labour force participation rates in the Netherlands would not have increased as fast as they did in past decades. However, whereas part-time work was a transitional phase in Scandinavian countries, part-time work is more persistent in the Netherlands. Women are satisfied working part-time, because relatively high-skilled work can be done part-time, full-time work is not a financial necessity, and the burden of additional working hours is not shared within partnered families.

En fråga man kan ställa sig är om deltidsarbetets karaktär kan ändras i Sverige, så att fler av dem som ägnar sig åt det blir nöjda, som i Nederländerna.

Se även inlägget “Leder heltidsarbete till lycka?”, Kommunals argumentation för en rätt till heltid samt HUI:s utredning av konsekvenserna.

Inte nödvändigtvis. En ny studie, “Gender Differences in Competition: Evidence from a Matrilineal and a Patriarchal Society” av Uri Gneezy, Kenneth Leonard och John List, accepterad för publicering i Econometrica, finner att det beror på:

This study uses a straightforward experimental task to explore whether there are gender differences in selecting into competitive environments across two distinct societies: the Maasai in Tanzania and the Khasi in India. One unique aspect of these societies is that the Maasai represent a textbook example of a patriarchal society whereas the Khasi are matrilineal. Similar to the extant evidence drawn from experiments executed in Western cultures, Maasai men opt to compete at roughly twice the rate as Maasai women. Interestingly, this result is reversed amongst the Khasi, where women choose the competitive environment more often than Khasi men, and even choose to compete weakly more often than Maasai men.

Det intressanta här är förstås att könstypiskt beteende inte verkar vara hugget i sten utan att det påverkas av de kulturella och institutionella ramverk inom vilka människor verkar.

Mona Sahlin lovar nu könskvotering i styrelserna om hon vinner valet 2010. Det är helt ofattbart för mig att en påstådd jämställdhetskämpe kan vara för könskvotering. Kvotering är just en form av grov diskriminering. Det handlar om att välja en person framför en annan enbart på grund av den ena personens kön. Det Mona vill göra är att bekämpa möjlig diskriminering mot det ena könet med lagstiftad diskriminering mot det andra.

"Här går hon" Mona Sahlin vill jämnställa kvinnorna och männen med alla till buds stående medel

Det är vanligt att debattörer som vill införa könskvotering använder argumentet att förslag som ska ge kvinnor och män lika rättigheter alltid har mött stort motstånd. Exemplet i fråga är ofta lagstiftningen om kvinnors och mäns lika rösträtt. Skillnad är att där tog man bort en orättvisa utan att införa en ny. Det är beklagligt att Sverige inte har fler kvinnor i styrelser, men man ska inte lösa en orättvisa genom att införa en annan.

Det är också lustigt om hur man i kvoteringsdebatten alltid fastnar vid just kön, Ska inte alla grupper vara rättvist representerade i alla styrelser. Vi bör alltså ta in rätt andel muslimer, kristna, homosexuella och Sverigedemokrater. Sverige är djupt begraven i en förlegad kvinnodebatt. Många kvinnor drömmer om en värld där de tjänar lika mycket som männen, jag drömmer om en värld där jag slipper be om ursäkt för att jag är man. Kanske kan vi mötas någonstans på mitten, men kvotering är inte en väg jag är villig att gå in på.

Hur ska då problemet lösas? Jag är övertygad om att det kommer att svänga om av sig själv. Att kvinnor rent historiskt har varit lägre utbildade gör fortfarande avtryck. Den bilden har i stort suddats ut och idag är det fler kvinnor som studerar på hög akademisk nivå, och de går ut med högre betyg i nästan alla ämnen.

Dn, Svd, Expressen

Wikner

John Maynard Keynes verkade tidigt i sin karriär dela adjunkt Vilhelm Perssons tveksamhet inför kvinnliga studenter i nationalekonomi. Enligt D. E. Moggridge i Maynard Keynes: An Economist’s Biography (s. 183–184) skrev Keynes följande:

I think I shall have  to give up teaching females after this year. The nervous irritation caused by two hours contact with them is intense. I seem to hate every movement of their minds. The minds of the men, even when they are stupid and ugly, never appear to me so repellent.

Kan man tänka sig en föreläsare nuförtiden som tycker så? I så fall kan vi nog vara säkra på att han preferensförfalskar, varför vi inte kommer att få reda på det.

Från Läkarförbundets program Jämställda läkare:

Endast i viss utsträckning kan löneskillnaderna förklaras av andra faktorer än kön. Därför måste fortsatt särskilda insatser kontinuerligt göras för att höja kvinnliga läkares löner, i syfte att eliminera skillnader mellan kvinnliga och manliga läkares löner som beror på kön.

Ja, om enbart kön i sig är orsak till löneskillnader är det nog för de flesta självklart att sådana skillnader ska bekämpas. Men om skillnaderna beror på att kvinnor i genomsnitt har lägre produktivitet är det inte lika självklart. En ny studie av läkare i Canada, “The Feminisation of Canadian Medicine and Its Impact Upon Doctor Productivity”, publicerad i Medical Education, finner stöd för en sådan förklaring: 

Female doctors work an average of 47.5 hours per week (giving 30.0 hours of direct patient care), compared with 53.8 hours worked by male doctors (35.0 hours of direct patient care) (P < 0.01, χ2 test). Female doctors tend to work less on call hours per week and see fewer patients while on-call. Female doctors are also more likely to take parental leave or a leave of absence (P < 0.01, χ2 test). The difference in current and predicted WHPWPP [ett produktivitetsmått] was found to be 2.6%, equivalent to 1853 fewer full-time female doctors or 1588 fewer full-time male doctors. 

Om kvinnors produktivitet i genomsnitt är x procent lägre än mäns, och om kvinnors lön i genomsnitt är x procent lägre än mäns, kan man näppeligen tala om diskriminering. Hur stor del av löneskillnaden som förklaras av olika produktivitet vet jag dock inte. En vidare fråga är förstås hur det kommer sig att kvinnliga läkare i genomsnitt tycks vara mindre produktiva.

Se även de tidigare inläggen “Biologisk förklaring till kvinnors lägre löner”, “Varför är svenska läkarlöner inte högre?” och “Minskar marknadsekonomin löneskillnaderna mellan könen?”

Imorgon Valborg är det tack och lov väldigt många år sedan en häxa brändes på bål. I alla samhällen har vi alltid haft idéer om hur kvinnan ska framställas, och hennes hot mot den manliga normen. Feminismen och kampen för kvinnliga rättigheter har kommit långt sedan kvinnor brändes på bål. Men jämställdhetskampen tar alltid tre steg framåt och två bakåt. Just nu verkar vi vara på det första steget bakåt. Idag sker kvinnohat i andra former än bålbränning. Tjejer i tonåren blir tidigt varse om hur de ska agera, se ut och sexifieras för att bli accepterade. Nyliberalismens utsagor om bl.a vårdnadsbidrag och upphöjandet av kärnfamiljen spär på tron på familjen som det enda riktiga, istället för samhället och medmänskligheten. Idag är det modernt att vara hemmafru och ha en rik man som arbetar, alternativt arbeta ihjäl sig och ta hjälp av arbetarklassens kvinnor för att sköta hemmet. Precis som för länge, länge sedan.

Tankar vid elden i år blir delad föräldraledighet, slopa utnyttjandet av invandrade kvinnor i lågbetalda och stressiga/tunga yrken, höj kvinnors löner och stoppa mäns våld mot kvinnor!

Viktigt med många föräldrar som nattvandrar ute imorgon!

Trevlig valborg

Läs även andra bloggares åsikter om Valborg, kvinnokamp, feminism, solidaritet, jämlikhet, jämställdhet, eld

Det är trots allt män som avlar barn, sa direktör Bram och gav sin son en tillrättavisande blick över kanten på Egalsundsposten. Det märktes att hon hade svårt att befruska sig.-Förresten läser jag tidningen. Hon forsatte ilsket att läsa där hon hade blivit avbruten.
-Men jag vill bli sjökvinna! Jag tar helt sonika ungen med mig, sa Petronius uppfinningsrikt.
-Och vad tror du barnets mor skulle säga? Nej, du. Det finns saker här i livet dam får finna sig i. Med tiden får du lära dig att underordna dig. Inte ens i ett demokratiskt samhälle som vårt kan alla kvinniskor ha det likadant. För det är ju så att inga riktiga män går till sjöss.

Med dessa ord inleds Egalias döttrar där den moderna tidens patriarkat har blivit utbytt mot ett matriarkat. Egalias döttrar vänder alltså, ur ett feministiskt perspektiv, upp och ner på det borgerliga samhällets normer och lagar men även på det språkbruk som vi dagligen, om än omedvetet använder. Ord som man, människor och behärska har blivit utbytta mot dam, kvinniskor och befruska.

Många upplever detta som oväsentligt i.om. att orden för oss inte har den förtryckande innebörden och att man använder det omedveten om vad den egentliga innebörden är . Det är där som den intressanta och lite smått psykologiska aspekten kommer in i bilden: Styrs verkligen bara språket av våra tankar? Mycket tyder nämligen på att verkligheten i många fall är det motsatta: att språket styr våra tankar. Det kan låta väldigt flummigt och främmande men det är faktiskt så att språket ändå är ett forum för olika slags föreställningar som nödvändigtvis inte behöver vara förankrade i verkligheten och det måste ses som en maktfaktor.

Ju längre in i boken man kommer desto mer uppfattar man att de olika karaktärerna (kvinnliga) alla symboliserar olika slags förtryck av männen( i verkligheten: kvinnorna). Även fast detta endast är så för att man ska få med så många olika slags kvinnoförtryck att reflektera kring så kan det ses som provocerande, någonting som boken för övrigt inte är. Och man kan se det som om feminismen gör samma fel som sina motståndare: kvinnoförtryckarna, alltså att man definierar ett kön på ett snävt sätt, efter normer och, i det här fallet, då tar för givet att alla män är förtryckare. Det finns t.o.m en del feminister som anser att bara genom att vara man i ett kvinnoförtryckande system så är man en kvinnoförtryckare. Den logiken går dock inte riktigt ihop. Majoriteten av de flesta män är ju även de förtryckta om än på andra sätt. Så om man anser att förtryckta män som är med i ett kvinnoförtryckande samhälle är kvinnoförtryckare kan man ju även säga att de kvinnor som är med i ett kvinnoförtryckande samhälle och system också är kvinnoförtryckare.

Förtrycket av kvinnan är stort och måste bekämpas men det är inte tillräckliga resonemang för att kvinnoförtrycket ska ta fokus från andra slags förtryck. Trots att boken visade på andra förtryck såsom förtrycket av hbt-personer och klassförtrycket så vände författarinnan inte på perspektiven såsom hon gjorde med könsdiskrimineringen och då undrar man, varför? Är detta ett sätt för feminismen att bagatellisera dessa förtryck? För många feminister är detta inte en medveten handling utan ett resultat av hur insnöade och trångsynta feminismen har gjort de.

Förhållandet mellan feminister och marxister tas även upp i denna bok. Huvudpersonen Petronius gifter sig nämligen med en matraxist. Boken kritik av marxismen är väldigt ytlig och lyder kortfattat så att kvinnoförtrycket är mycket större än klassförtrycket och att man därmed, i första hand, ska bekämpa kvinnoförtrycket. Man anser alltså att kvinnokampen är överordnad någon form av klasskamp. Sen anser man också att matraxister endast kämpar för arbetarens och inte kvinnans frigörelse. Detta resonemang stärker författaren med att Matraxisten i boken är mansmisshandlare. All denna kritik står egentligen på grunden att marxister och feminister har olika uppfattningar om hur kvinnans frigörelse ska gå till. Och i.o.m att feministerna inte till fullo kan redogöra och förstå hur krossandet av kapitalismen lägger grund för kvinnans frigörelse förblir deras analyser ytliga. Tänkandet att man måste bekämpa ett förtryck i taget är väldigt begränsat och kan säkert bero på de liberala influenser som feminismen genom tiden har haft. Att se det som om man ska ta ” en kamp i taget” vittnar om att målet kanske inte är total frigörelse för de förtryckta, för det är rätt så självklart att de liberala feministerna inte vill ha klasskamp. Hela feminismens kritik av marxismen går i diskriminerande banor eftersom man anser att man till fullo endast ska bekämpa kvinnoförtrycket, detta tänkande ger bara förtryckarna ännu mer spelrum. Feminister måste börja se att alla sorters kamp mot alla sorters förtryckare går ihop. Att de förtryckta endast genom sin gemensamma tyngd kan krossa de förtryckande systemen och själva stommen i dem, systemet som organiserar förtrycket: kapitalismen. Det har vi, marxister som ståndpunkt och därför för vi fram parollerna; ingen klasskamp utan kvinnokamp och ingen kvinnokamp utan klasskamp!

Danilo

.

Så fick vi åter i media (denna gång i Aktuellt) höra att vi alla blir äldre och speciellt männens livslängd nämndes, fast unga kvinnor mår ju så dåligt så och självmord …

Om och om kommer detta, med väldigt liknande vinkling. Jag orkade knappt lyssna.

För i själva verket dör ju kvinnorna flera år senare än männen och det är betydligt fler unga män än kvinnor som dör i självmord – även enligt rapporten man hänvisade till.

Vem styr egentligen över desinformationen i dessa frågor?

Är det inlärt från journalistskolorna att man ska vinkla på detta sätt?

.

SVT Uppdaterad 25 mars 2009 – 19:42

Svenskarna mår bättre

Vi mår bättre, lever allt längre och dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar minskar, enligt Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1493925&lid=senasteNytt_275214&lpo\
s=rubrik_1493925

.

Aktuellt 25 mars 2009 (vid 12:40)

(fast det Aktuellt finns inte kvar idag)

http://svtplay.se/t/102534/aktuellt

.

Det enda spåret av Aktuellt-inslaget idag är, typiskt nog, Svt Plays “Idas väninna blev 23 år” (som förstås är en tragisk historia).

http://svtplay.se/v/1495357/rapport/idas_vaninna_blev_23_ar

.

Förväntad livslängd bland äldre
År 2007 var medellivslängden 83 år för kvinnor och 79 år för män. Fram till år 2050 beräknas medellivslängden öka ytterligare, till 86 år för kvinnor och 84 år för män [2].

I åldersgruppen 16–24 år dör ungefär 120 kvinnor och 300 män varje år. Figur 1 illustrerar hur antalet avlidna förändras med stigande ålder i det aktuella åldersspannet. Antalet män som dör ökar kraftigt mellan 16 och 20 års ålder. Bland kvinnor finns ingen sådan tydlig ökning, men däremot en topp vid 19 års ålder till följd av fordonsolyckor. I 20-årsåldern är det närmare tre gånger så många män som kvinnor som dör. Betydligt fler unga män än kvinnor dör i självmord, fordonsolyckor och övriga olyckor samt på grund av alkohol- och narkotikamissbruk. Alkohol är också en viktig bidragande faktor till dödsfall i olyckor och självmord [1].

http://svt.se/content/1/c8/01/49/39/25/Folkhalsorapport2009.pdf

.

.

Förklar någon för mig, varför det är rätt att införa att 40 procent av styrelseledamöterna i större bolagsstyrelser måste vara kvinnor (ofta kallat kvotera), men fel med förturer för manliga sökande till veterinärutbildningen i Uppsala.

Att man därtill använder sig av olika språkbruk för samma sak (olika varianter av diskriminering, förtur, jämställdhet och kvotering), fast riktat mot olika kön, talar väl också sitt språk.

.

http://www.dn.se/opinion/debatt/lat-antagning-till-hogskola-skotas-med-lotteri-1.832693

http://jamstalldhet.wordpress.com/2008/05/10/ar-kvotering-bara-bra-nar-kvinnor-gynnas/

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2727232

.

http://jamstalldhet.wordpress.com/2009/01/08/det-maste-galla-bade-man-och-kvinnor/

.

På brännpunkt finns idag ännu en emancipatorisk artikel. Den handlar naturligtvis om den ack så viktiga kampen för kvinnor, att få vara med och dela på, som Kollontay skulle uttrycka det, sina bröder, fäder och mäns ledarpositioner.

Ungefär så här säger hon i sin artikel på brännpunkt: Företagsledningar måste tänka om och börja använda kvinnors kompetens, flera forskare har påvisat de dolda hindren som finns för kvinnor som vill göra karriär och kvinnor är bättre utbildade än män (könskriget är igång!)

Vad ska man göra åt det?

“Mitt recept är därför fler kvinnor på chefsposter och fler kvinnor i bolagens valberedningar, som Anna Köning föreslog i en tidigare SvD - artikel. Då behöver vi ingen kvotering, vare sig av kvinnor eller män”

Efter att ha kämpat för sina systrar och deras rätt att få ingå i ledarpositioner på företag är hennes “recept” inget annat än det gamla vanliga (männen ska tänka på att dela med sig av sin makt). Även om vi skulle ta den här kampen på allvar så bidrar hon knappast med att komma med konkreta förslag på lösningar på vd problematiken. Att få in fler kvinnor håller väl alla de borgerliga karriärslystna kvinnorna med om, men hur ska man göra det konkret? 

Naturligtvis är den här kvinnokampen klass specifik. Dåligt betalda undersköterskor med flextid lär väl knappast ha något gemensamt intresse med de här kvinnorna. Deras intressen är bättre lön, bättre arbetstider, bättre arbetsförhållande, säkra anställningar etc..

Det hela klargörs suveränt om vad det egentligen handlar om, ägarmakt. Den här artikeln närmar sig sanningen. Kvinnor är underrepresenterade som ägare i privata företag. Men även här blir det en fråga om att ta över sina män, fäder och bröders privilegier. Att få äga.

Diskussionen om kvinnors rättigheter blir därför en diskussion om en specifik grupp av kvinnors rättighet (den utbildade medelklasskvinnan som inte får vara med och styra och ställa som sina män, bröder och fäder).

Även om man skulle argumentera att kampen är tänkt att gälla alla kvinnor blir den ekonomiska verkligheten så att de eventuella framgångarna av könskriget på det här planet enbart kommer att gynna de borgerliga karriärlystna kvinnorna och inte de övriga vars intressen inte är att ingå i olika styrelser utan bl.a. att få bättre lön, bättre arbetstider, bättre arbetsförhållanden och en säker anställning.

Kvinnor är i genomsnitt mindre villiga att ta risker än män. Tidigare forskning antyder att det kan bidra till att förklara varför relativt få kvinnor når toppen i näringslivet. Men varför är kvinnor i genomsnitt mindre riskbenägna? En ny studie, “Gender Differences in Risky Behaviour: Does Nurture Matter?”, finner stöd för att det inte är något medfött utan att det har att göra med miljömässiga faktorer:

Single-sex environments are likely to modify students’ risk-taking preferences in economically important ways. To test this, our controlled experiment gave subjects an opportunity to choose a risky outcome − a real-stakes gamble with a higher expected monetary value than the alternative outcome with a certain payoff − and in which the sensitivity of observed risk choices to environmental factors could be explored. The results show that girls from single-sex schools are as likely to choose the real-stakes gamble as much as boys from either coed or single sex schools, and more likely than coed girls. Moreover, gender differences in preferences for risk-taking are sensitive to the gender mix of the experimental group, with girls being more likely to choose risky outcomes when assigned to all-girl groups. This suggests that observed gender differences in behaviour under uncertainty found in previous studies might reflect social learning rather than inherent gender traits.

Skolklasser med pojkar och flickor för sig är, mot denna bakgrund, värda att överväga. Frågan är dock om flickornas riskbenägenhet stannar kvar när pojkarna förr eller senare dyker upp.

Klockan håller på att vridas tillbaka med en ök­ad sexualisering av tjej- ers kroppar i samhället och en ”kvinnan tillbaka till spisen”-politik från regeringen. Rättvisepartiet Socialisterna menar att vi måste slå tillbaka!

Antalet anmälda våldtäkter har mer än fördubblats bara de senaste fyra åren. År 2008 anmälde över 5 000 att de blivit våldtagna, men mörkertalet är stort. De allra flesta anmäler inte.
Det krävs enad kamp mot både killars och tjejers förtryckande könsroller och mot sexuella tra- kasserier på skolorna.
Vi kräver mer resurser och genusutbildad personal!

istället skär politikerna ner. BRIS-rapporten över 2008 visar att samhället sviker barn som behöver hjälp.
För att betala för krisen tar politikerna ännu mer pengar från vården, skolan och omsorgen.
Kvinnor liksom män sparkas från avlönade arbeten i varselvågen. Men främst kvinnor tvingas istället obetalt dra lasset att sköta samhällets ansvar över gamla och barn när välfärden slaktas.

Revolution deltog i sedvanlig anda på 8 mars-kommitténs demonstration i Stockholm. Bakom banderollen ”Revolutionär kamp för kvinnofrigörelse” marscherade kamrater från Stockholm och tillresta från Katrineholm tillsammans med sympatisörer och övriga.

Vi skanderade bl.a. slagord som ”Ingen klasskamp utan kvinnokamp – ingen kvinnokamp utan klasskamp”, ”Inga våldtäktsmän på våra gator” och ”Vad ska vi göra – krossa sexismen”. Lustigt nog hamnade vi bakom Grön Ungdom/Miljöpartiet. Dessa skrek med i en del slagord men tystnade när Revolution-blocket i sina slagord sammanförde kvinnokampen med klasskampen.

Utöver småborgarpartiet Miljöpartiet deltog större delen av vänstern. Tydligt representerade var Vänsterpartiet, Ung Vänster, Rättvisepartiet Socialisterna, Elevkampanjen, Feministiskt initiativ och olika feministgrupper, samt Ungsocialisterna och Revolutionära Fronten. Efter att tåget, som kanske samlade omkring 1 000 personer, vandrat den vanliga rutten från Södermalmstorg till Medborgarplatsen avslutades demonstrationen med några tal, bl.a. från vänsterpartiets Josefin Brink.

Kamrater i Revolution delade bl.a. ut ett flygblad med en inbjudan till ett möte, då studiecirkeln Unga Socialistiska Pionjärer upplåter sin mötestid på ABF till en diskussion om förhållandet mellan kvinnokampen och klasskampen:

Tisdag 10 mars, Dalarörummet (5:te våningen) kl 18:00. ABF-huset ligger på Sveavägen 41, närmaste t-bana är Rådmansgatan.

Välkommen på mötet!

Här om dagen publicerade Maud och Nyamko en artikel där man pekade på olika strategier för att komma åt könsdiskrimineringen (jag skrev om det här). Denna borgerliga kvinnokampen skulle bl.a. föras i börsbolagen. Man skulle markera mot dessa bolag och fråga de : Varför är det så få kvinnliga Vd:n?

Varför denna kamp om kvinnliga vd:n skulle vara angelägen för kvinnor som grupp är ett frågetecken. På vilket sätt skulle den kvinnliga underordningen brytas eller förändras genom att man tillsätter fler kvinnliga vd:n i börsbolag?

Det är solkart att den här formen av föreslagen kvinnokamp är en viss grupp av kvinnors kamp förklädd som om den skulle gynna hela den icke homogena kvinnogruppen.

Idag kan man läsa om ännu ett sådant exempel. Ett förslag som gynnar en viss grupp av kvinnor förkläs som om den skulle kunna gynna  kvinnor i allmänhet. Det är folkpartiet som föreslår städrabatt som ett led i jämställdhets kampen.

Så här säger Björklund om förslaget: “det är det särskilt angeläget för kvinnor eftersom vi vet att huvuddelen av hushållsarbetet utförs av kvinnor”.

Så där maskerad låter förslaget bra för gruppen kvinnor. Det låter som ett uttalande värd den 8 mars. Men vem ska genomföra det betalda hushållsarbetet? 

Förslaget skulle vara seriös som kvinnokamp förutsatt att alla kvinnor skulle ha liknande eller likvärdig social och ekonomisk verklighet och därmed i verkligheten skulle kunna utnyttja den här “hjälpen”. Så är inte fallet.

Vi vet att de som kommer kunna utnyttja de här förslagen är en viss grupp av kvinnor i samhället. De kommer kunna göra karriär på bekostnaden av andra kvinnor. Därför är ett sådant här förslag knappast något för arbetarklassens kvinnor. Det är de som kommer få städa hemma hos de mer välbetalda systrarna.

På vilket sätt ökar jämställdheten mellan män och kvinnor som grupp genom att man inför betald arbete som en kvinna ur de lägre klasserna måste genomföra?

Förslag från borgerliga feminister fökläs oftast till att vara universella när de i realiteten är ett uttryck för deras klassposition.

*Uppdatering: Hittade en text skriven av Kollontay på spanska som passar utmärkt till vad som är skillnaden mellan borgerliga och socialistiska feminister. Så här säger hon:

“Vilket är de borgerliga feministernas mål? Få samma fördelar, samma makt, samma rättigheter i det kapitalistiska samhället som deras män, fäder och bröder just nu har. Vilket är de arbetande socialistiska kvinnors mål? Avskaffa alla slags privilegier som kommer med födseln eller från rikedomen. För den arbetande kvinnan är det obetydligt om hennes patron är en man eller en kvinna”

Eftersom det är den Internationella kvinnodagen heute så satt jag och grunnade på ett skönt bloggbidrag att här bidra med för att uppmärksamma denna ärofyllda dag. Efter noga övervägande får det bli Glynis Johns med sångnumret Sister Suffragette från Disney-filmen Mary Poppins (1964) som i år får äran att förgylla denna dag på min blogg. Satt och surfade på YouTube och lyckades av en slump hitta klippet för ett par veckor sedan. Mer behöver inte sägas. Mrs. Banks säger ju allt som behövde sägas! Texten är banne mig i sin enkelhet helt fenomenalt lysande!

Jag visste att det fanns en undermedveten slags mening till varför Mary Poppins alltid var min favoritfilm som barn… även om jag då inte fattade en susning av det hon sjöng om… de facto inget mindr än en grym komprimering av hela kvinnokampens historia och en eldig pamflett för kvinnors rättigheter i ett - allt på blott 2 minuter!  LOL. Så kom igen nu tjejer; Sjung med!!

“…and though we adore men individually, we agree that as a group they’re rather stuuupid…!”

LOL. *pussar på Glynis*

Så.. till alla kvinnor som kämpar på tappert därute, till den supersköna Glynis (som f.ö. lever fortfarande!) som ju gör detta nummer här med en sådan fantastisk bravur och energi; till alla män som i alla fall försöker ställa upp på jämställdheten (även om det går sådär), till alla kvinnor i historien som kämpat sig fram… och till alla kvinnor därute idag: En superkram till er alla från mig!!!!!!!!! *superkram*

Keep buggering on, gals!

“…We’re clearly soldiers in petticoats…!”