Bakgrund:
En kvinna använde sig av fosterdiagnostik för att kolla könet på babyn
och aborterade två gånger pga att fostret var en flicka.

–Förfärligt att man värderar kön på olika, säger Göran Hägglund om det inträffade på kvinnokliniken på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.

Förfärligt!?
Lika förfärligt är det väl när man ges möjligheten
att abortera ett foster med Downs Syndrom
efter fostervattensprov.

Vad är skillnaden? Människor är det bägge två!

Eller anses foster med Downs Syndrom vara naturkatastrofer
som inte är värdiga livet.. leva livet?
Dom ska selekteras bort med samhällets hjälp??

Jag förstår inte riktigt detta ståhej kring detta med kön.
Det är säkerligen en isolerad händelse
som nu har satt fart på socialstyrelsen.

Allvarligare måste ju denna lagliga människoförakt vara.

Det sitter väl en bunt med skraja människor på socialstyrelsen.
Rädda och okunniga som vaknar… i mitt tycke…
av fel anledningar.

Vad säger att barnet som kommer efter är “Normalt”
Den kan ju födas med svår Autism.. utveckla Svåra psykiska sjukdomar.
Den kan få en odefinierbar utvecklingsstörning under förlossningen
ja om någonting oförutsett händer.
Små fötter som trasslar sig in i varandra…
Barnet faller och på en bråkdel av en sekund
så förändrades livet för barnet.. för alla
Barnet går från att ha varit en helt “Normalt” barn -  T
Till ett barn med svår utvecklingsstörning pga skalltrauma.
Ja precis allt kan hända före-under och efter förlossningen.
Folk invaggas i falsk säkerhet iom fosterdiagnostiken.
Självbedrägeri på hög höjd.

Att försöka få till en lagändring för att man inte ska kunna kolla könet.
Men fortfarande ha kvar den selektiva fosterdiagnostiken
är helt åt .. helvitte.

Människor värderas olika - Skrämmande!!!

Sen tycker jag att en viss fosterdiagnostik ska vara kvar.
Det är om fostret visar indikationer
på att inte kunna ha ett värdigt liv utanför magen.
Då livet förväntas bli kort, plågsam och utan livskvalité.
Eller i dom fall där det är svåra ärftliga genetiska sjukdomar.
Dit hör ju definitivt inte tex Downs Syndrom in.
Då dessa människor är fullt livsdugliga
med oftast en mycket bra livskvalité.
Det ultraljud vid en viss vecka bör också vara kvar.
Då den kan ge värdefull information om hur det står till.
Fri abort ska kvinnor ha.

Tillägg:
För er som inte vet.

Hej jag heter Hanna Hotti.

Jag är 8 år och går i första klass.
Jag kan snart skriva mitt namn… det ni!!
Jag är så stolt över det.
Skolan är så spännade och så roligt.
Fast ibland så är jag morgontrött och vill inte gå till skolan alls.
Trötta som jag är väl alla 8 åringar ibland?

Jag älskar hästar och skulle gärna rida till skolan
Men mamma propsar på skolbuss…
Ja det går ju an.. gillar det med ju!!
Älskar hundar med och katter
Okerå.. alla djur då!
Min brorsa Johannes har en Kanin som heter Bamse.
Jag älskar att klappa honom.
Älskar djur gör väl dom flesta 8 åringar?

Jag tyckler om att lägga pussel, rita, leka med dockor.
Gunga är kul man det ger mamma hjärtsnörp
när jag står upp och tar fart.
Har en rosa fin cykel och snart så kan jag cyklar utan stödhjul
Kanske nästa sommar.
Mamma säger nu att jag ska tala om
att jag kan klä på mig själv rubbet.
Att jag kan göra min frukost själv.. hyvla ost.
Fast det kan väl nästan alla 8 åringar?

Hihi.. jag älskar att retas med mina brorsor..
Dom är oftast underst i högen säger mamma
Och joo, det stämmer nog.. hi hi
Retas med brorsor gör väl alla 8 åringar??

Jag badar i mellanbassängen i badhuset och jag älskar att dyka.
Simmar i skolan gör jag en gång i veckan..
Jag måste lära mig simma.. det måste väl alla 8 åringar?
Det är viktigt så man inte drunknar så lätt.

Jag älskar at visa människor att jag tycker om dom.
Jag blir så glad om någon blir glad när jag säger att hon är fin.
När någon kramas tillbaka.. blir jag glad.
Jag älskar min mamma och mina syskon
Älskar min Vaari och min Jessica
Oj.. jag älskar ju så många och dom älskar mig.
Men det är väl så det är för dom flesta 8 åringar?

Mamma säger också att jag har Downs Syndrom..
En kromosom extra säger hon också..
Är det någonting man äter.. som korvsoppa?
Älskar ju korvsoppa =)
Mamma säger ju att inte alla har det..
Att jag är unik och så värdefull.
Men så säger hon om alla andra barn också
Att dom är unika och värdefulla.
Ja då är jag som alla andra 8 åringar
Lika unik och  så värdefull..

Jag är alltid artig det säger alla..
Säger alltid Hej och hejdå..
Tack och var så god!
Fast det är väl alla 8 åringar..eller hur??

HEJ DÅ! Från Hanna =)

Teststrecket på ägglossningstesten fortsätter vara så svaga att de knappt går att se. Magen är svälld och småmolar litegrann. Brösten är mycket ömma. Så ömma att jag inte gärna kramas med nån större kraft. Ägglossningsflytningarna har avtagit idag tycks det.

Imorgon ska jag förbi kvinnokliniken för att ta blodprov på vägen till jobbet. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta att få svar, men jag vet att det kommer att vara “för länge” och att jag kommer att vänta mycket otåligt.

Testade i morse för säkerhets skull. Negativt såklart. Ringde kvinnokliniken och när de ringde upp så bad jag om VUL för att kolla om äggblåsorna sitter kvar. Sköterskan vrenskades och menade att det inte var nödvändigt. Jag försökte förklara att jag vid åtminstone två tillfällen har varit där, gjort VUL efter att inte haft mens på tre månader och då har äggblåsorna suttit kvar. Hon sa att hon skulle prata med läkaren och sen ringa tillbaka till mig på eftermiddagen.

På eftermiddagen ringde hon och sa att nåt VUL får jag inte. Läkaren tycker att det är onödigt. De undrade om jag kanske testat för tidigt och vill att jag ska vänta en vecka och testa igen. Sen när jag får mens så ska jag äta Pergotime igen. Så ska jag dit och ta blodprov på dag 21 och dag 25 för att kolla om jag ägglossat, men inget VUL den här gången.

Om jag inte får mens så ska jag vänta och sen äta Primolut. När jag frågade hur länge så sa hon tre månader. Varpå jag bröt ihop i telefonen, grät som en tok och sa att det är ett förbannat ineffektivt sätt att skaffa barn om jag ska sitta i tre månader och vänta på en mens som jag vet inte kommer. Hon undrade om mensen jag haft innan jag började med Pergotime var normal så jag berättade att den kom av Primolut. Som så många gånger förr.

När jag börjar be om mer hjälp så pratas det om att jag kanske kommer att få remiss ner till IVF-enheten. Vilket skrämmer mig. För om det blir så, så kommer ju syskon att kosta pengar eftersom man inte får det subventionerat av landstinget. Och jag är inte alls säker på att det kommer att vara ett alternativ för pojkvännen. Jag som drömt om barn som kan växa upp närmare varandra som syskon. Min dotter är nästan 10 år, det är väldigt stort glapp det. Jag vet att jag låter som en bortskämd skit när jag säger så, men det har varit min dröm. Och nu känns det inte alls som att de är beredda att sträcka sig en millimeter för att hjälpa. Bara standard-behandling, oavsett om det funkar på just mig. Är det för mycket begärt om jag vill att de ska försöka vara lite flexibla?

Satt på kontoret på jobbet och grät som en idiot efteråt. Min chef kom in och pratade lite. Det är skönt att kunna prata med henne. Hennes syster har gjort IVF, så hon har åtminstone lite koll på hur jobbigt det kan vara om man har svårt att bli gravid. Hon sa att jag kunde gå hem tidigare om jag behövde, och efter att ha tittat på mina rödgråtna ögon i spegeln gjorde jag det.

*gråter*

Bara en dag kvar innan vi ska till kvinnokliniken. Jag är nervös och av någon anledning rädd för att något ska hindra att vi sätter igång. Samtidigt är jag upprymd. Bara önskar att morgondagen rusar iväg så att det blir dags nån gång.

Det är knepigt. Under några månader har jag varit ruggigt skengravid nästan konstant. Och så även i tidigare den här menscykeln. Det hängde kvar efter att jag testat negativt men försvann sen nästan helt. Och de senaste veckorna har jag mått bättre än på länge. Ingen molvärk, inget illamående osv. Fram tills för ett par dagar sen. Nu har jag börjat känna av molvärk igen. Vet inte om det betyder att min mens är på väg eller om det betyder att eventuella äggblåsor som inte släppt växt sig väldigt stora.

Det är inte farligt mycket, bara så att jag tänker till. Om det inte ger sig så kommer jag väl försöka få komma till kvinnokliniken tidigare. Annars tänker jag sätta mig ner och skriva ner de frågor jag har och ringa eller maila dem. Skadar inte att vara förberedd. Jag vill inte slösa någon tid nu när jag äntligen får börja!