Jag följer en del c-kändisars skitbloggar måste jag erkänna, och detta blogginlägg i Natacha Peyres blogg fick mig att gå igång lite extra. Jag blev så pass irriterad att jag var tvungen att skriva detta i hennes gästbok:

Kanske var min kommentar lite väl syrlig, men vem fan försöker hon att lura? Det är just sånt här, mina vänner, som bidrar till att vi fortfarande lever i ett patriarkalt samhälle. Kvinnor som inte vill andra kvinnor väl.

Hösten är här på allvar!

Den höga sköna luften och alla människor med sina hinkar och kassar fyllda med skogens guld. Det sägs att det är gott om svamp i år, jag såg min oerhört vackra granne komma med en hel hink med kantareller häromdagen.

Jag tänker så huvudet känns fullt allt som oftast.

Idag ska jag i alla fall unna mig att koppla av och inte känna en massa krav.

Det enda jag ska göra, utom att koppla av och läsa, är titta efter nytt jobb.

En väldigt skön helg med bl.a. en mycket trevlig utflykt med min särbo under söndagen.

I stort sett jobbfritt under hela helgen, vilket var nyttigt för både kropp och själ.

Ny vecka, och nu ska väl saker och ting börja återgå till det normala när vi är inne i augusti.

Tankarna på mitt tidigare liv har “hållit sig på avstånd” under helgen.

Väldigt lite motion i helgen, det får bli en extra lång “powerwalk” fram mot kvällen.

Ett kvällsbad och titta på solnedgången för första gången denna sommar är kanske ett alternativ efter motionspasset?!?

Tisdag morgon.

Igår när jag gick min dagliga “powerwalk” så var det så där fantastiskt tyst och vackert i skogen.

Hörde på radio häromdagen att vi inte ska säga “powerwalk”, Rask promenad är uttrycket vi ska använda enligt språkmannen på radion. Det låter inte speciellt mycket som motion.

I skogen flög en stor uggla precis framför mig, Mäktigt.

Ny dag med funderingar, var är jag på väg? Går det ihop med nya förhållandet? Tankarna går alldeles för ofta tillbaka till det som varit, trots att vi inte har någon kontakt alls.

Längtar Bort!!

December får bli målet att åka bort. Troligen för mig själv med ett par böcker.

Jag och van Gogh diskuterade kvinnosynen i Murakamis böcker. Vi var överens om att den var mossig men han ville se det som ett mer allmänt problem, vilket han säkert har rätt i. Men jag tror att mycket går att härleda tillbaka till det könsrollsklimat som råder i Japan. Enligt van Gogh tjänar kvinnor bara en tredjedel av vad männen gör, för samma jobb. Han har varit där så han vet antagligen. Varför finns det inte stora internationella könsrollskonferenser när det går hur enkelt som helst att samla världens alla toppar i kylslagna köpenhamn för att diskutera miljön. Jag hyser inget ont om miljökonferenser.

Söndag.

Jag tänker och tänker och tänker.

Tänker på mitt nyligen avslutade förhållande, tänker på henne, tänker på vad vi gjorde, vad vi hade, vad som gick snett, varför det inte gick att hålla ihop det.

Blir jag klokare??

Dessvärre inte. Ju fler tankar, Ju fler frågetecken. Sedan en tid träffar jag en kvinna, får ingen ro. Undrar om det är rätt. Nya funderingar. Vad gör mitt ex? Så rullar det på.

Idag när jag var ute och joggade, så kändes det som hösten var i luften redan. Kan det verkligen vara så??

Det får bli bio en kväll i vecka, för att skingra tankarna.

Ibland funderar jag på om det inte vore enklast att leva i ensamhet de resterande 30-40 åren som är kvar av livet, under förutsättning att jag får vara frisk.

Det är ibland, ganska ofta,  så komplicerat med förhållanden och relationer. Bor man inte tillsammans så är det alltid någon av de 2 som tycker att den andra jobbar för mycket, inte har tid för varandra, har fullt upp med sina respektive jobb m.m. I telefon blir det ofta missförstånd för bägge är så fokuserade på sin egen situation så den andra “glöms bort”.

Det verkar vara svårt att hitta jämvikt i förhållande när bägge har en historia och tonårsbarn i bagaget.

“Vi bör värna om den lilla Kärleken – Den stora klarar sig alttid”

Jag hörde på radio häromdagen arbetslösheten är upp i nästan 10%.

Nåväl, hans illa sittande kvinnosyn reflekterar säkert det klimat som råder i Japan. Om detta har jag fått berättat för mig av både van Gogh och Billie Joe. Dock anser jag mig kunna kräva av en så insiktsfull person som Murakami att han ändå reflekterar över hur förhållandena bör te sig, att i böckerna använda i princip alla kvinnor för manlig sexuell tillfredsställelse är smetigt, ingrott och upprörande. Skriften i sig är dock synnerligen fin och omvälvande.

Ett ord jag suttit och smakat på hela kvällen: Mineola. Tänk om fruktsmaken skulle ligga närmare ordets skönhet.

Fyra viktiga ord i en relation är: Förlåt och Du Hade Rätt.

Tänk hur många relationer som infekterats av att 2 personer bråkat om vem som har rätt eller fel, och så sägs det dessutom att det bara finns olika uppfattningar.

Helt plötsligt är det helg igen.

Det har varit lite lågvatten i några dagar, “Mental istid” för att citera Ebba Grön en gång i tiden. Det gäller både jobb, fritid och relationer. Känns att det är mitt i semestertider.

Läste i Bladet idag att Venedig har fått sin första kvinnliga Gondoljär, efter ca 900 år med bara män vid rodret. Ja se, det finns kanske hopp t.o.m. vad det Italien och kvinnosyn. Men det går ju inte begära allt, Italien har ju fantastisk mat och så är de ju så duktiga i fotboll.

Såg också att Glenn Hysèn har fått jobb, det känns väldigt skönt. Nu behöver vi inte gå och våndas över det, utan nu kan vi koncentrera oss på de ca 387 000 arbetslösa i landet, som inte får gratisannonser i Aftonbladet.

“Vi har alla en plats där vi är som bäst”

Trots att han i min mening har en kvinnosyn som hör hemma flera årtionden bakåt har jag inlett ännu en bok av japanen Murakami. Än så länge har den kvinnliga birollsinnehavaren inte visat några tecken på att vara ett medel för den manliga protagonistens lycka, men går boken i samma spår som strandboken är det bara en tidsfråga. Allt för den manliga sexualdriftens fortsatta utlopp! *fanfar*

STOPP

Fick med bittra bokstäver tacka nej till ett utomhusbröllop om en halv månad. Doktorn, som jag inte träffat sen han valde att fly till landet på andra sidan bron, ska äkta sin kära bland gycklare och svärdsslukare. Istället måste jag tvångsraka mig och arbeta.

Plåstret på armen är knappt tre kvadratcentimeter stort. Jag lämnar lättad vaccinationsmottagningen och cyklar till Stortorget. Vädret är underbart, så jag köper en kaffe på Espresso house och sätter mig på en bänk i solen.

En politiker har börjat prata borta vid valstugorna. Han pratar om utsatta kvinnor och om jämställdhet. Vid min sida på bänken sitter en äldre man. Jag lyssnar med ett öra till vad politikern har att säga.

Ännu en man kommer gåendes med en barnvagn. Den äldre mannen hojtar till. ”Nämän tjena, skoj å’ se dig. Men så var har du mamman till barnet?” Mannen muttrar något ohörbart till svar. Den första fortsätter: ”Får man bjuda på en cigg?” Han vänder sig mot mig. ”Du har väl inget emot att han röker?”

Utan att vänta på svar tar han fram cigarettpaketet och bjuder sin kamrat. ”Du kan ju ge na’ en femtilapp så kan hon köra runt me’ ungen”. Han nickar mot mig.

Jag vänder huvudet försiktigt mot mannen, ler med ena mungipan och skakar på huvudet. Jag snurrar ett varv på min kaffemugg och vänder mig bort för att dölja ett sarkastiskt leende. Om det inte vore för mina solglasögon hade min blick sagt allt: Nej, jag tänker inte ”köra runt” på hans unge.

Så medan männen röker sina cigaretter fortsätter jag att lyssna till politikern, njuta i solen, och smutta på mitt ännu varma, underbara kaffe.

Sydsvenskans Per Svensson har recenserat (och sågat) en ny bok om kvinnor i den svenska extremhögern. Nazismen attraherade kvinnor redan på Hitlers tid:

“Nazismen var också en kvinnorörelse – till sin karaktär renodlat särartsfeministisk. Biologin är alltings grund. Kvinnan och mannen har därför väsensskilda livsuppgifter. Eller som Goebbels, rakt på sak, formulerade det i en dagboksanteckning: ‘Kvinnans uppgift är att vara vacker och föda barn’.”

I en liten knorr till sist kan Svensson inte motstå frestelsen att associera till Sverigedemokraterna:

“Det finns ett antal fascinerade frågor gömda i det ämne Blomquist och Bjurwald här slarvar bort, frågor som om de fördjupats hade kunnat göra boken ruggigt relevant. Hur kommer det sig till exempel att Sverigedemokraterna ännu inte vågat satsa fullt ut på särartskortet? Beror det på att Sverige blivit för klokt. Eller är partistrategerna för dumma?”

Det mest sannolika svaret på Svenssons fråga torde vara att partiet i fråga odlar ett “vi och de”-tänkande där det till varje pris gäller att ta avstånd från “dem” och ständigt visa på hur annorlunda och moraliskt mer högtstående ”vi själva” är. Hänger man ständigt ut gruppen/grupperna man ogillar som kvinnoförtryckande och kvinn0misshandlande våldtäktsmän för vilka kvinnor blott är föraktliga födomaskiner och sexslavar, då är det svårt att samtidigt propagera för att kvinnans enda uppgift är att föda barn och se vacker ut. Oavsett vilken tvivelaktig syn man måtte ha på jämställdhet…

Bob Dylan sjunger om att “The times are a-changin’” i introduktionen till Watchmen och jag fick en väldigt lust att lyssna på den låten efter att jag läst min kollega Smultrons blogginlägg om bristen på genusundervisning och den allmänna kvinnosynen i vår utbildning. Jag föreslår att ni läser Smultrons inlägg så blir det inga missförstånd. Jag kan även rekommendera Åsa “Djävulskattungen’s” inlägg på samma ämne.  För balansens skull så får jag ju givetvis också tipsa om läraren Ola’s inlägg. Detta går ju långt utanför klassrummet ändå.

Läs Smultrons inlägg här!

Läs Åsas inlägg här!

Läs Olas inlägg här!

Debatten har ju alltid funnits i bakhuvudet när man ser kvinnor ge sig in i strid i minimala kläder, varje normalt funtad person fattar ju att det är totalt livsfarligt, men jag har i alla fall aldrig gjort något för det.

(Med eller utan rustning?)

Kan vara för att jag är lat, kan vara för att jag känner mig rädd för att ge mig in i en debatt som jag inte vet så mycket om eller för att jag inte fått chansen. Oavsett anledning så behövs debatten för varken karaktärsutvecklingen eller synen på kvinnliga gamers har förändrats sen många år tillbaka. Vad detta beror på vill jag inte spekulera i men jag minns att jag reagerade på Coca-Cola Lights reklam (ni vet, den som utstrålar girl-power och skulle vara en motsats till CC Zeros mansriktade reklam) när killen argt kastar kontrollen i marken för att han förlorar i ett fightingsspel mot en tjej (virtura fighter 2?)

Varför finns det inga kvinnliga spelarprofiler? Den ende person jag sett som någonsin kommit i närheten av det är Assassins Creed producenten Jade Raymond.

Vi vet ju alla var problemen ligger ( i alla fall några utav dem) men hur ska vi lösa dem på ett effektivt sätt? I detta fallet så tror jag definitivt om att det handlar om att ta ansvar över (minst) vårat eget skapande och våga ta ställning. Så länge vi gör det här tillsammans och koncentrerar oss på att försöka lösa problem istället för att kasta bajs på varandra så tror jag att vi kan komma en lång bit på vägen. Konflikthantering 101 ska ju varenda projektledare klara av.

Ibland läser man någonting som är så bra skrivet att man egentligen vill skriva samma sak. Så denna gången, håll till godo med Alexandra Pascalidous ord om våldtäkt och kultur.

“En mellanstadielärare, en toppchef på ett börsföretag, en VD, en ekonom, en scoutledare, en nöjesprofil och några gubbar till roade sig med att tillsammans våldta, misshandla och förnedra flickor på dyra hotell och i mörka källarlokaler.

Välbeställda svenska män, framgångsrika företagare med våningar på fashionabla Östermalm, med egna barn och fruar, med positioner och privilegier som ingår i en hemlig sexhärva i världens mest jämställda land.

Gubbarnas gangbangs eller gruppvåldtäkter breder ut sig i tidningarna. Polisen talar om “otäcka och hänsynslösa våldtäkter” av minderåriga flickor som lämnat brottsplatserna blödande. Förgäves försöker jag finna förklaringar.

I januari 2000 blev en 14-årig flicka våldtagen i ett garage i stockholmsförorten Rissne. Gruppvåldtäkten utfördes av nio pojkar i åldrarna 14 till 16 år. Då fokuserade medierna på gärningsmännens etniska och kulturella bakgrund. Pojkarnas födelseland eller deras föräldrars födelseland blev förklaringen till deras brott.

Plötsligt stod alla invandrarmän på de anklagades bänk som potentiella våldtäktsmän. Ett helt kollektiv klandrades för några individers vidriga våldtäkt. Invandrarmän blev en slentrianmässig synonym till kvinnoförtryckare och kontrasterades till den jämställde svensken. Påhejade av en Sverigedemokratisk hejaklack buntade vissa medier ihop invandrarkillar från världens alla väderstreck och förhörde dem om deras kvinnosyn.

När senast hörde vi att svenska män våldtar på grund av sin kultur? Hur kommer kriminalreportrar och kolumnister att förklara att ett gäng välbärgade herrar förnedrar och förgriper sig sexuellt på flickor som skulle kunna vara deras egna döttrar? Är det ett Östermalmsfenomen? Ett överklassförakt för de svagare? Är det den rike mannens maktdemonstration när han tillsammans med sina brutala bröder piskar skiten ur en skör flicka?

Att tillskriva en kultur eller ett kollektiv skulden för ett brott är lika befängt som att säga att alla män är talibaner. Vi måste kunna skilja på människan och brottet. Inte bara när det handlar om blåögda, blonda män med namn som slutar på –son. “

Alexandra Pascalidou

Gruppvåldtäkt – ett Östermalmsfenomen? – Metro.se

En av årets hittills viktigaste ledarartiklar bör INTE gå obemärkt förbi. ‘STÖD MISSHANDELSOFFREN’ lyder titeln. I ingressen står bl.a. “Allt ansvar ligger hos gärningsmannen.” http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=482366

Tänk att det skall behöva sägas. Men eftersom det trots allt behöver sägas är det viktigt att upprepa detta tills det går in. “ALLT ansvar ligger hos gärningsmannen”. De som blir misshandlade har ingen orsak att ta på sig det minsta av skulden. Varje person måste stå för sina handlingar och den som misshandlar HAR SJÄLV VALT att misshandla, SJÄLV VALT att inte göra något åt sin frustration, ilska etc. Därom råder det INGET tvivel.

Artikeln fortsätter med: “Varje år dödas i snitt 17 kvinnor och 4 män av en person de har eller har haft en nära relation med. Våld i nära relationer är inte ovanligt. Men tyvärr ofta osynligt.
En våldtäkt eller misshandel som sker i hemmet har så gott som aldrig vittnen. Kommer inte offret in och får vård tillräckligt snabbt, så att man hinner dokumentera skadorna, står ord mot ord.”

Viktigt att komma ihåg och viktigt att diskutera.

Härom kvällen när jag stod utanför biblioteket för att låsa upp min cykel såg jag i ögonvrån en äldre kvinna som långsamt och besviket gick fram och tillbaka längs cykelstället. Hon kom fram till mig och sa:

Min cykel har blivit stoolen. (Hon pratade finlandssvenska) Min cykel har blivit stoolen.

Hon tittade lite på mig som om det var mitt fel och gick sedan vidare. När jag sedan cyklade hem så  funderade jag på cykelstölder, då jag själv blev bestulen på en fin cykel efter bara fyra dagar efter köpet. Jag mindes med vilken desperation jag själv hade genomsökt alla cykelställ i innerstaden, frustrerad och ledsen. Jag övergick till att allmänt fundera över cyklar och vilken sorts cykel kvinnan kunde ha haft, om den varit fin, lyxig eller gammal och skranglig. Nuförtiden cyklar jag på en rostig gammal cykel och är glad för det, för jag hoppas att det minskar stöldrisken. 

Då började jag fundera över min egen argumentation och hur folk tänker angående cykelstölder. Många har blivit av med sina cyklar i Uppsala och det är en oskriven regel att inte ha en fin cykel, för då får man nästan räkna med att den kommer att bli stulen. Så man väljer en skranglig, lite långsammare cykel för att slippa bli bestulen. Man får helt enkelt skylla sig själv om han har en fin cykel som kan fresta eventuella “cykelbehövande”.

Den här argumentationen fungerar ju när det gäller cyklar. Men en liten tanke slog mig:

Det här är samma tankegång som tillämpas vid sexualbrott. Man ska inte fresta, för då har man sig själv att skylla. Tjejer och kvinnor vet om att de inte bör gå i “utmanande” kläder, ensamma på en mörk väg på natten. Man ska inte flörta för mycket, inte vara frisläppt, för det kan ju utmana potentiella förövare. 

Om man tänker på det här så framstår det ganska tydligt att en sådan tanke fungerar på objekt, men på kvinnor? Inget mer än en cykel, som är utan egen vilja…

Vårdval Stockholm orsakar ramaskri . Myten om att fria val är vackert, visar sig än en gång falsifieras. För frihet kräver trygghet. Och trygghet närs av friheten.

I Uddevalla gjorde Uddevallapartiet succé under valet 2006.  En fasansfull framgång för det s.k. Fria Valet.  Den f.d. kristdemokraten Hans Jonasson startade eget parti och har fortsatt drivits av en privatiseringsbesatthet som saknar motstycke. Fritidsgårdar. Skolor. Omsorg. Räddningstjänst. Milt uttryckt har det blåst en del kring Uddevallapartiet och Hans. Mycket vind.

Uddevallapartiets hemsida är ersatt av en blogg. Som är ersatt av ……ingenting sedan 22 februari 2008. Den text som finns, handlar om Hans. Mera Hans, åsså Hans. Bild på Hans. Hans´ bakgrund. Sorry, det ligger faktiskt också 8 inlägg. Av…Hans.

Kommunalarbetaren hade ett utmärkt reportage om Uddevalla 2008, där U-partiets  ledare Hans Johansson intervjuas

Innebär kundvalsmodellen att kommunalare ska vara oroliga för sina jobb? Om man jobbar på en hemtjänstverksamhet som ingen väljer?
– Då blir man uppsagd, alltså behöver man göra ett bättre jobb. Fördelen om man jobbar på ett mindre företag är att man då har stor möjlighet att påverka själv.

Skratta eller gråta?  Klart är att Hans och Uddevallapartiet skiter i kommunalanställda kvinnor som också är hans väljare. Hur Hans´kvinnosyn ser ut klargörs än mer i följande:

Förskolan som serviceinstitut för hushållsnära tjänster – så kan det bli i Uddevalla där en tredjedel av alla förskolor ska privatiseras. Den borgerligt styrda barn- och utbildningsnämnden har inspirerats av danska privata förskolor där personalen även tvättar och lagar mat åt barnfamiljerna. – Vi vill ha mångfald, med utrymme för kreativitet och flexibilitet, säger nämndens vice ordförande Hans Jonasson (Uddevallapartiet) till Bohusläningen.

Förskolepersonalen är kränkt och menar att förslaget förringar deras arbetsuppgifter. De undrar hur det kommer att gå med det pedagogiska innehållet i förskolan. Även många föräldrar är besvikna på politikerna och har startat en namninsamling mot privatiseringarna. Förändringen kommer att beröra närmare 600 barn och ett 100-tal anställda. KA

Sambandet för Hans och Uddevallapartiet är så himla enkelt:  En kvinna passar barn. Som en riktig husmor tar hon förstås om tvätt och matlagning samtidigt. Pedagogik? Lärande? Kompetens? Näääää…det är ju kvinnogöra…

Fniss, tänk ett förslag om att tekniska förvaltningen skulle tvätta och fixa middag till kommunens invånare. Eftersom: “Vi vill ha mångfald, med utrymme för kreativitet och flexibilitet“…hahaha..DET hade blivit ett ramaskri.

- Marita -

“NU FÅR KULTUREN DET DEN FÖRTJÄNAR” – inte särskilt neutral rubrik, va.

Och nån som heter “Sanna Rayman” som jobbar på Svenska Dagbladets Ledarredaktion, börjar skälla på sin blogg: “Men det var väl då själva den. Nu får det tamejbakifrån vara nog!”

Nu har vi poliser som till dagligdags säger “Apejävlar” och “Nigger“, nazister under polisbeskydd på gatorna, svårt cancersjuka som ska jobba heltid, ministrar som säger ‘skitår’, cp-skadade som blir misshandlade på öppen gata, och nu så ska alltså även kulturen “få vad den förtjänar“.

Det civiliserade beteendet har en tunn fernissa i det här landet.

Nu är det snart det nakna våldet som styr. Inom kort anställs även 6 000 “kontraktsanställda” legosoldater som kan hjälpa till att hålla ordning på gatorna så att man kan bekämpa de “inre hoten” som EU skissar på kan behövas försvar mot.

Tänker du protestera, eller låter du det ske?

En kulturkänga åt vänster…säger Sanna Rayman.

En stövel rakt i ansiktet, skulle jag vilja säga.

Knuff, JJ.N “Rättssamhället” Cappuccinosocialisten: “Dumskallarnas sammansvärjning“