Elsa hälsar att man får hångla i skolan. Så nu vet ni det Jag undrar om det gäller på jobbet också. Jag ska fundera på det ett tag och se om jag hittar någon som är snygg här på byrån.

Och efter närmare eftertanke tycker jag nog inte ens att det är okej att hångla någonstans, dessutom är det ett så hiskeligt fult ord. HÅNGLA. H-Å-N-G-L-A. Sammansatt med andra ord tycker jag att det blir finare, typ som tonårshångla, för det känns lite drömmande.

Nej, här ska det inte hånglas alls faktiskt.

Emelie och jag är trots allt här för att studera, så nu ska vi visa att vi faktiskt presterar något också. Tips nummer fyra blir alltså att studera i NYC.

Förutom intervjuer och deltagande observation har vi även spenderat en del tid pluggandes. Vart då? Jo givetvis på Starbucks.

I hopp om gratis wireless gick vi glatt dit. Jag köpte den första Frappuchinon för dagen. Sen frågade Emelie hur vi fick internet. Skulle visst krävas att man först köpte nån form av kort. Sen skulle man ringa upp nån snubbe som skulle fixa det… Det blev fort jobbigt så det slutade med att vi intalade oss själva att det vore bra för oss att undvika FB ett tag. Som sociala mediefreakz klarar vi oss inte utan konstant uppdaterande – men detta fick bli en prövning.

Äntligen är drycken återigen i min strupe

Extremt peppande pluggmiljö

Under tisdagen tog vi plugget upp en nivå då vi besökte tjusiga Columbia University. Emelie berättar mer nedan.

Blev en kort visit då vi snart fick reda på att herr Tu var sjuk. Men som tur är räknar han med att vara frisk till imorn.

Kolla in Duy Linh Tus sida. Han är ganska fyndig faktiskt när han skriver om sig själv i tredje person. Vi tror han kommer vara alldeles fantastiskt rolig att intervjua imorgon. Efter detta ska vi delta i en paneldebatt om sociala medier. Efter det ska vi gå direkt till festen. Åh kontraster kontraster, vi har sagt det så många gånger och säger det igen. New York är kontrasternas stad.

Tjusigt campus - med tydliga Atenkomplex

Krävs en shuttle för att ta sig runt hela området...

Beautiful campus

Jag sjunger (?) i lycka över att få besöka Columbia (OBS. Detta är innan jag vet att intervjun är inställd)

Idag hade jag också en ganska märklig dag fylld av just kontraster. Började med att hänga runt å shoppa vinyl i various skivaffärer på lower east side. Tog sedan en lång och lite förvirrad promenad bort till Greenwich village och åt fejkkyckling i wrap på underbara S’Nice. (Tecken på storhet: En av killarna kom fram till mig efter en stund när jag började bli mätt – med en doggybag. “How did you know?” sa jag. Han bara log. Det var fint)

Sen blev jag stoppad på gatan av en man som frågade om jag bar läppstift för dagen. Jag svarade att jag aldrig bär läppstift om dagen. Han tyckte att jag därför borde gå in i vanen som stod längre fram på gatan. För där skulle jag få läppstift. Sedan skulle jag sända iväg en kyss till alla de stackars amerikanska soldater som skulle vara utsända över jul/nyår. Tagline: “De behöver din kyss”.

Jag är inte den. Inte den som stöttar the american dream och har någon som helst tanke om att en satsning på militära styrkor är the way to go. Men så såg jag en lycklig kvinna som kom ut med ett nytt nr av Cosmopolitan och en klubba i handen. Jag vill också ha… Så jag gick in.

Se på den piffiga, rosa vanen

Slutade med att det just då dök ett brasilianskt tv-team som ville filma/intervjua mig när jag blev läppstiftsinsmord samt kysste mitt vykort till militärerna. “What are you writing for the troops?” frågade kvinnan glatt och körde micken upp i ansiktet på mig. “Ehh I’m saying Happy New Year. XO XO from Sandra”.

Sen skämdes jag lite, tog min klubba och tidning och gick iväg med mina knallröda läppar.

I helgen har jag dansat en hel del. Testade först några salsa-moves och sedan het tango. Riktigt härligt och svettigt! Dessutom har det blivit en del av mellanstadiediskonas klassiker: Tryckare. Den har blivit lite underskattad bland vuxna tror jag. Finns det någon mer kroppsnära dans? Jag och killen jag dansade med i helgen tryckte våra kroppar så tätt intill varandra att det nästan kändes som om vi skulle smälta samman. Jag blev störtkåt, som alltid av denna typ av dans. Könen kommer så nära varandra, höfterna kommer igång och man kan kyssa varandra medan man dansar. Helt underbart!

Pratar vi om nu i skolan. Fantastiskt.

När jag var åtta började jag spela cello i Göteborgs UngdomsOrkester. I samma orkester spelade Aron han spelade fiol och han hade blont hår och någon slags pottfrisyr. Han hade nästan alltid svarta jeans och vit tshirt. Han gav mig min fösta kyss, på en opumpad luftmadrass på ett golv på en kursgård. Jag var 14. Eller jag var nog 15 när jag tänker efter.

Och när jag tänker efter lite till minns jag att jag fick min första kyss av Caroline. Men min första kyss av en pojke fick jag av Aron.

För några år sedan när jag åkte upp till Stockholm träffade jag Aron på tåget. Han hade fortfarande pottfriss, vit tshirt och svarta jeans.

Och i efterhand tycker jag att det är lite fascinerande ändå att jag faktiskt blev kysst så tidigt som när jag var 14. Det kunde ju ha dröjt minst fyra år till med tanke på vilken orkester-tönt jag var.

(Kristina) “Får mamma en puss?”

Han kommer stolpandes halvt på snedden likt en tonåring på sin första folkölsfylla. Med halvöppen mun mot min möts vi i den mest underbara kyss jag någonsin upplevt. Men han inser att det inte räcker, att tjejer förväntar sig något mer så han biter till. Först lite lätt i läppen för att därefter borra sina mjölktandsgaddar djupt ner i köttet.

När sen pappa frågar om samma sak har han blivit varm i kläderna och lägger till en ny effekt – tungan.

Den lille kommer att bli livsfarlig för brudarna och hans mamma fruktansvärt svartsjuk.

Αυτό το post δεν είναι ουσίας( και καλά τα άλλα είναι) but doesn’t matter anyway (όπως λένε οι θεοί οι Savatage), απλά θέλω να πω ότι έκανα μία εκτεταμένη μουσική έρευνα(;;;;;;;;;;;;;;;) και κατέληξα στο συμπέρασμα ότι το stoner rock είναι το ρεμπέτικο του metal. Ακούς stoner rock, τραβάς μια τζούρα (αν δεν καπνίζεις όπως ο υποφαινόμενος τράβα μια βαθία ανάσα), πίνεις μια γουλιά (αν δεν πίνεις γαμησέ ‘τα), και νιώθεις ότι μεγαλώνουν τα α_ _ _ _ _α (συμπλυρώστε τα κένα) σου, νιώθεις ότι ανδρώνεσαι, ότι θεριεύεις είτε είσαι άντρας είτε είσαι γυναίκα.

Helgen va riktigt nice, träffade mycket folk och hade trevligt Träffade i och för sig en del folk man INTE ville träffa också men Nyköping är ju inte så fruktansvärt stort så märkligt vore ju annars. I lördags åkte jag och hämtade Frida och mamma skjutsade oss till Camilla där hon och Annelie satt och parta. Sen efter ett tag där så drog vi ner till öltältet och hade skitkul! Lyssnade på bandet Kyss (coverband som bara spelar Kiss) – skitbra! Sen träffade jag en mycket märklig karl (nämner inga namn ifall han skulle läsa det här) som för det första, jag inte känner alls, okej jag vet vem han är, jag känner hans lillebror och han är rätt snygg så svårt å missa lixom, MEN till saken hör att jag inte har varken hejat, pratat eller nån gång träffat honom dirket. Det första karln gör är att skrika “Heeej Sandra!!” och kasta sig runt halsen på mig och ge mig en kram. Och jag stod där som ett fån och bara “Jahaja, se där ja.. Vad hände där?!” :O Fy fan så dumt Sen varje gång jag gick förbi honom eller nått så hälsade han och å gjorde massa fula miner xD hihi. Sen när man skulle hem så kom man på nästa problem, hur fan ska man ta sig hem?? Hm.. Fick precis då ett passande sms “Du vill inte ha skjuts hem då? ” SÅÅ glad jag blev! För det första så fick jag träffa en gammal vän som betyder så mycket för mig och sen fick jag skjuts hem

Stal en bild från söta Sandra Nordin på mig och Krister – hoppas det var okej!

Så överlag va det en väldigt bra kväll! Igår kom Johan ut en sväng och det blev en massa skoj, först frisbee och sen blev de så jävla varmt så vi kasta oss i poolen Efter badet så fick vi för oss att åka in och bowla så idag har jag jordens träningsvärk xD Fast får väl skylla mig själv hihi. Men kul hade vi!

Idag kommer jag nog leta jobb, läsa klart min bok, gå ut i skogen med hundarna och sen borsta lite på Toffie – utställning på lördag :S SCARY!!!!! Men de går nog bra

Ovanstående två bilder; män med läppstift.

Parkerar bilen på gården och känner en underbar känsla i kroppen. Väldigt svår att förklara. Känslan på minner om när man är så där fruktansvärt trött och det riktigt värker i kroppen och man äntligen får lägga sig i sängen. Man känner sig så tillfreds och lycklig. Kändes lite som att sväva på moln. Min katt kommer vandrandes mot mig och jamar. Jag plockar upp honom och släpper in honom i farstun. Därefter hämtar jag min lilla vovve, plockar lite körsbär och går in. Funderar om Han är pga det underliga samtalet och studerar hundens reaktion när vi går in. Han springer som vanligt rakt in i lägenheten inget tecken alls på att någon är i lägenheten eller ens varit här. Då ser jag att min rittavla är flyttad. Den stod i köket INTE i hallen när jag for. “Titta i sovrummet” stod det. “Hmm, mystiken tätnar. Är han här ändå?” Går försiktigt till dörröppningen och tittar in i sovrummet. Vågar inte riktigt gå in eftersom jag sett för många skräckfilmer med clowner under sängen. Då noterar jag en lapp på sängen. “Gå till köket” Så jag går till köket och funderar hur i hela friden jag ska hitta något här i denna röran. Så ser jag lappen på diskbänken. “Gå till vardagsrummet.” Tassar iväg mot vardagsrummet fortfarande misstänksam på vad detta ska leda till. Ser lappen på en gång men tittar för säkerhetskull så ingen står och gömmer sig. “Titta på keyboarden.” Tankarna snurrade runt. “Va, tangentbordet? Det är ju i förrådet. Han vet väl inte vart det är?” Läste lappen en gång till och försökte erinra vart jag hade min keyboard. “Ahh det enda rummet jag fortfarande inte gått in i.” Vrider på huvudet och börjar gå, ser på en gång att något ligger där men kan inte riktigt identifiera föremålet. (Kan tala om att jag blir ganska påverkad av massagen.)

Tre rosor och en lapp med texten: “Tredje gången gillt! Tack för att du finns! ***”

Så ringer min mor mitt i allt och börja skälla på mig. Snacka om vatten som rinner av en gås. Allt jag hade i huvudet var rosorna och frasen “tredje gången gillt”. Hon säger att jag kan vara med honom nu så ringer hon mig sen. “Han är inte är”, säger jag och hoppas samtalet snart ska vara över. Går mot köket och pratar fortfarande med mor när Han plötsligt står framför mig. “Han ÄR här”, utropar jag och håller på att tappa både telefonen, rosorna och talförmågan. Kommer inte ens ihåg om jag sa hejdå men samtalet avslutades snabbt. Jag stod bara och tittade på honom, länge…

Brudpar på toppen.

Tänk dig en man, en brunbränd man med mörka ögon och vita tänder. Han har tagit av sig sin skjorta och du tittar på hans muskler som blänker av svett. Hans händer är mjuka som bomull och han smeker din nakna hud så att du ryser. Han blåser dig lätt i nacken och låter sina läppar nudda din hud. Han kysser långsamt hela din kropp. Du smeker hans rygg och njuter av att han vill spendera all sin vakna tid med dig. Han viskar vackra kärleksord i ditt öra. Du ler när han viskar vad han vill göra med dig när lampan släcks. Du vill göra samma sak. Han kysser dina läppar, och kärlek så innerlig som bara han kan ge dig väller som en flodvåg genom din kropp.

Tänk dig nu en het dag som den här. Tänk dig att du ligger i din säng. Nedanför sängen står en bordsfläkt som långsamt smeker din kropp med lagom kall luft. Helt ärligt, vilket skulle du välja? Idag hade jag LÄTT valt fläkten! Japp!

Usch va äckligt att kyssa en ko! Blääää! Tvi!

Ja inte vet jag om starten på onsdagen blev så skön precis. Jag hörsammade ett nödrop från en vän på nätet och försäkrade henne om att jag genast skulle skicka healing till henne och hennes man. Jag förberedde mig och klev in i labyrinten. Snart var jag i mitten och där hälsade jag de fyra väderstrecken och Gudinnan och Gud välkomna att delta i min healingstund. Jag satte mig ner och genast började energiskickningen.

När jag var färdig tackade jag makterna för deras hjälp och så började jag att gå ur labyrinten. När jag nästan var ute så hörde jag röster vid garaget. Jag såg min sons cykel ledd av en kvinna och sonen som kom stapplandes efter. Han skulle cykla till en kompis med stöp halvvägs och drog rätt ner i asfalten. Läppen fick sig en redig kyss, högerhandens tre fingrar var svullna och högerknät var blodigt. Jag tackade den goda feen för hennes hjälp och motade in barnet i badrummet för omplåstring. Nu ligger han helt avslagen på sängen och stönar mest. Jag har nu haft mina händer över de skadade delarna på hans kropp.

Hm, jag börjar genast undra varför det är högersidan på honom som nu plötsligt har börjat att krångla. Vad vill det säga tro…?

//Rapport från syster Eva på healingakuten.