Muutto toiseen sairaalaan tapahtui 22.12.2008. Kuljetus oli luvattu klo. 13.00, mutta kiireiden takia minut siirrettiin vasta klo. 20.30. Tylsää odotusta.  Odotus palkittiin osaston parhaalla yksityishuoneella, josta juuri oli, lonkasta parantunut, poistunut tunnettu poliitikko. Tilava kulmahuone, jossa kaksi seinää oli avaria ikkunoita. Avonaisesta ikkunasta bongasin tietty citykanit.

Ampparilla paarikuljetus oli piristävää. Laaksossa meni koko talvi, nelisen kuukautta.

Escandinavia, tierra de vikingos, fiordos, cuentos de hadas, pastelitos y galletas danesas; lugar de contrastes donde la igualdad social se ve por todas partes y donde la mezcla cultural entre lo antiguo y lo moderno es pan de cada día. Diversos estilos que han ido cuajando con el tiempo y que han logrado entrelazarse de forma majestuosa musicalmente hablando. Suecia, Noruega y Finlandia se han trasformado en los ultimos años en una fábrica de extrema eficiencia y calidad a la hora de crear bandas que tengan la capacidad de competirle al clásico mercado estadounidense y europeo, además de a los potentes y cada día más rudos canadienses y australianos.

Música y demases después del corte

No podemos encasillar a los escandinavos en un estilo de música en particular, pero sin lugar a dudas que su contribución a la escena independiente ha sido de un valor incalculable. Bandas como The Knife, The Sounds, Erlend Oye, The Kings Of Convenience, Cats On Fire, Jens Lekman, Röyksopp y Lykke Li solo por nombrar algunos, han ido moldeando el nuevo rostro de diversas corrientes musicales que han llegado para quedarse y que han deleitado a miles de fanáticos alrededor del mundo con una apuesta nueva, fresca y con argumentos.

Otro de los tantos ejemplos que uno podría dar a conocer es el de Laakso, palabra finlandesa que significa valle (cualquier cosa por esos lados tiene algo que ver con montañas, parajes naturales, etc.). En un principio todo lo  que creaba la banda se hacía en finlandes, a pesar de que iniciaron sus actividades en Suecia, pero ciertas influencias de los padres de los chicos los llevaron a adoptar el idioma de sus antepasados para dar los primeros pasos en el mundo de la música. Esto comenzó cuando Markus estando en la universidad tarareaba de forma poco “piola” una canción de Belle & Sebastian, interpretación que fue escuchada con atención por David quién de inmediato supo que las diferencias entre ambos, cualesquiera que pudieran ser, podrían ser tiradas a la basura si es que el tipo al que acababa de conocer podía cantar como lo hizo ese día. Se conocieron, comenzaron a buscar al resto de los integrantes y se mudaron juntos un año más tarde con el nombre Laakso bajo el brazo y unas ganas enormes de componer música que los representara como jovenes, pero que al mismo tiempo lograra encantar al público general con una melodía intensa y pegajosa, y al mismo tiempo con una marcada influencia rock que corría por sus venas.

Luego de deambular por ahí y por alla desde 1999 en busca de integrantes (uno fue cortado por miedo escénico justo antes de grabar Long Beach, su primer EP) y de ciertas amistades que los ayudaran a abrirse paso en el dificil campo de productores, representantes y disqueras, en el año 2003 fue que conocieron a Jari Haapalainen, miembro de Adrian Recordings y productor de bandas de la talla de Ed Harcourt, Moneybrother y Nicolai Dunger, todos cantoautores con un marcada inflluencia folk, estilo que se verá fielmente reflejado en sus primeros discos de estudios grabados bajo la casa sueca.

My Gods es su segundo trabajo de estudio y el mejor de todos a mi parecer. Fue lanzado al mercado en el 2005 y rapidamente logró opacar de buena forma a su primera placa I Miss You, I’m Pregnant. Para todos aquellos que no están familiarizados con esta banda, les cuento que Laakso debe ser una de las bandas que a nivel mundial logra crear una de las mejores mezclas y enlaces de indierock, pop y folk. El disco entero crea una armonía entre diversos estilos que es muy dificil de lograr, y aún más dificil que quede bien hecha. Tranquilidad y rudeza se hacen amigas y caminan de la mano a los largo de los 12 tracks que componen otra joyita del rock contemporaneo.

Les dejo el disco acá para que lo disfruten y le abran aún más las puertas a los músicos del norte que cada día nos sorprenden con algo nuevo y de excelente cometido por lo general. Tambien les dejo el video de High Drama, uno de los puntos altos del disco.

Laakso……My Gods……para ud. en dFrente.

Det verkar som att Markus Krunegård är inne i en kreativ fas som heter duga. Inte nog med att Laakso ska släppa nytt, nu ämnar Markus själv släppa två skivor till hösten.

Visst, man ska smida medan järnet är varmt, men jag hoppas innerligt att bägge skivorna håller måttet så att man slipper tänka “Varför nöjde han sig inte med en?” Vad som verkar såväl lovande som oroväckande är att skivorna skiljer sig åt i stil. “Mer majestätisk” kontra artistens “Smalare sidor”. Jag gillar konceptet och ser verkligen fram emot att höra resultaten, men jag ser en fara i att konserterna kan bli tämligen splittrade om låtarna är för åtskilda.Ska han göra två turnéer också? Eller hittar han månne ett smart sätt att väva samman sina alster?

Nåväl, Krunegård som soloartist i all ära, personligen ser jag fram emot det nya Laakso-albumet med stora, jag upprepar, STORA förväntningar. Mother, am I good looking? är en av mina favoritskivor, alla kategorier.

*****

Kameran är inhandlad och invigd (därav den halvtaskiga blogg-frekvensen). Nöter lite makro-fotografering då jag tidigare aldrig haft ett tillräckligt bra objektiv för detta. Är helt fascinerad över detaljrikedomen. Sitter även och testar och skriver ned lite inställningar för konsertfotografering. Resultat kommer inom kort! Tills vidare får ni titta på en humla som försökte flyga iväg.

.

Med min allra mest Fylking-liknande stämning vill jag utbrista ÄNTLIGEN!

Laakso är klara för Way out West-festivalen och en ny skiva är i antågande. Mycket bra, mycket bra…

Märkilgt, snart släpps min andra bok, ändå har jag inte riktigt förstått att jag har skrivit klart den första. Men det kanske bara är bra, att jag aldrig riktigt känner mig klar. Att det fortfarande finns någon slags hunger kvar hos mig. Jag vet inte. Det kanske rent av är dåligt, kanske man måste bli klar, kanske det är bra att bli mätt. Jag vet som sagt inte.
Det enda jag vet är att boken snart kommer, vilket känns oerhört skönt. Inte för att jag tycker den är särskilt genialisk, eller så jävla mycket bättre än den förra, men för att den har legat och väntat alldeles för länge. Den känns som en del av mig jag helst vill ta bort. 
Tyvärr har jag ingen aning om vad som ska stå på baksidan av boken. Men det kommer jag väl på när jag väl gör det, det kan vänta några dagar.
Det slog mig just att boken förmodligen kommer ut ganska exakt på dagen ett år efter att den första dikten i boken skrevs. Ganska exakt.  Det är en liten halvcool anekdot jag kan berätta för mina barnbarn när dom väl kommer. Undrar om dom kommer att kasta saker på mig när jag berättar att jag en gång i tiden gav ut dikter. Jag tror nästan det. Å andra sidan tror jag att alla, alltid, ska kasta saker på mig.
Förresten har Spotify lagt till fler Laaksolåtar och album nu, härligt.  

Den nya boken, I nöd och lust, är förövrigt fenomenalt bra. För er som tvivlar.

Alright, I might just be the biggest nerd ever. Within a month I have read three out of four available Twilight-books and my mind seems to be stuck in the town of Forks, Washington. I’m doing my best to think about other things to but sadly they all seem incredibly irrelevant. Last week I worked my butt of at Universeum, distracting myself from reading and it worked, until the weekend when I got a chance to catch up. Soooo, I spent all Sunday in bed reading. It wasn’t even my bed! I was supposed to hang out with Maria but clearly we couldn’t restrain ourselves. Good for me she’s reading the same books. Back in school today, trying to focus. But looking back on the past couple of hours I have to admit I did a terrible work. I cannot recall one single thing anyone said to me today, nor what I said to keep up the conversations. Though I am quite positive we where discussing our school trip to Prague this spring and even if I didn’t really listen it seems like we’re still on board. 

The way I see it I have two options. One is to just acknowledge the facts and fall in to the deepest corner of my imagination. To become the ultimate boring person, (Yeah, I know, I am already totally boring) sitting at my bed re-reading the books and dream about a better place. The second option seems more tempting though. Just get on with my life, make bigger plans and believe in a warmer future. To be honest, I don’t even need to choose ‘cause I’ve got Annelie, the most wonderful person on this planet and we have already made up our minds. I know exactly what I want to do but I will keep my mouth shut a little longer to spare my parents from freakin out on me. So, to reverse this sentimental piece of text I will just publish it on my blog with a smile on my face.

Also, Annelie, listen to these three songs before going to bed tonight. Promise?

David sandström overdrive – Happy home

The plan – let’s leave

Laakso – norrköping

(and Tora, I will tell you when my london-plans get more abstract)

Jonas Morian efterlyser en oberoende socialdemokratisk tidning. faktum är att om två veckor, närmare bestämt 20 februari, återkommer en gammal vän från graven.

Arbetet återuppstår som veckotidning under namnet Efter Arbetet.

Efter Arbetet kan bli ungefär det som Morian efterlyser. Gå in på hemsidan och teckna en prenumeration.

Det har även blossat upp en märklig men inte speciellt ovanlig debatt om vem som är eller inte är Sosse. De som ligger i skottgluggen denna gång är Jonas Morian, Erik Laakso och Mikael Damberg.

Jag tycker att vi ska ha en hård, ärlig och öppen intern debatt, men det ska gälla sakfrågorna. Att slå på någons åsikter med argumentet “Du är inte sosse”, är inte OK. Att säga att Mikael Damberg ska kastas ur partistyrelsen bara för att han driver de frågor hans partidistrikt prioriterar är inte seriöst. Att nominera någon annan på partikongressen är däremot en rättighet, att sen som ombud rösta på den man tror på är en skyldighet.

Det interna drevet mot trion Morian/Laakso/Damberg skiljer sin inte från stormen mot Skåne för några veckor sedan. Då blåste det bara från andra hållet, och epitetet “Vrövlare” gavs utan nåd åt den som hade den felaktiga tron.

Vi har skrapat ihop en årslista från lite olika håll och besvarar en del gemensamt och annat var för sig. Besvara gärna själv några av frågorna bland kommentarerna! Understrukna ord och samtliga bilder är länkar till tidigare inlägg eller ytterligare information, klicka på!

Vad gjorde du 2008 som du aldrig gjort förr?
Christer: Flyttade till en ny stad. Ja, det stämmer, innan 2008 har jag bott i Södertälje hela mitt liv!
Hanna: Jag blev vuxen… flyttade hemifrån och började studera på högskola.

Vilka länder besökte du?
Vi var i London i mars, och förutom det har det bara blivit en dagsutflykt till Köpenhamn.

Upptäckte du någon ny artist?
Vi har lyssnat mycket på Kaizers Orchestra och Laakso i år.

Vilken var den bästa boken du läste?
Vi läser så mycket att det är svårt att svara… Det kanske inte är de bästa böckerna, men Christer minns serien om Harry Hole av Jo Nesbø och Hanna har upptäckt “Chicklit”-genren och kanske främst serien om en Shopaholic av Sophie Kinsella.

Bästa biofilmen?
Hanna: Utan tvekan “Sex and the City: The Movie”!
Christer: De enda två filmerna jag minns att jag sett på bio är “Batman: The Dark Knight” och “Låt den rätta komma in”, och de var bra båda två… Oavgjort!

Vilken politisk fråga gjorde dig mest upprörd?
Christer: Det var en massa skolpolitiska frågor som gjorde mig upprörd! Även FRA-lagen… Se min blogg Christermagister för detaljer.
Hanna: Pass… Det finns så många andra saker att bli upprörd över!

Något annat som gjorde dig upprörd?
Att våra fina gardiner var för korta, gardinstången som inte ville sitta fast och priset på studentlitteratur!

Vilken händelse gjorde dig mest glad?
Hanna: Att jag kom in på Socionom-utbildningen.
Christer: Att vi fick tag på en lägenhet.

Vilken händelse var mest skrämmande?
Jordbävningen!

Vad skulle du vilja göra 2009, som du inte gjorde 2008?
Åka på sol- och badsemester!

Vad gick det mesta av dina pengar till?
Hanna: Kläder och öl
Christer: Hyran och CD-skivor

Vad önskar du att du gjort mera av?
Gått på fler konserter.

Vad önskar du att du gjort mindre av?
Hanna: Oroat mig i onödan.
Christer: Rökt.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Hanna: Åt sushi med familjen och myste med Christer.
Christer: Firar inte födelsedagen så jag kommer inte ihåg.

Hur firade du midsommar?
Hanna var sjuk, så det blev mys i soffan för oss båda.

Hur firade du jul?
Christer: Med familjen i Södertälje
Hanna: Med mamma och syster Malin här i Malmö.

Hur firade du nyårsafton?
Fest hos Sophie och Henrik…

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2008?
Vi önskar att det vore att inte skjuta upp saker till i sista stund..men tyvärr!

det är konstigt med en del musik, man väljer bort och så har man fel. JAg såg Laakso för några år sedan när dom spelade på en insamlingsgala (Le Sports folkabuss hade pajjat och det anordnades en insamlingskionsert på Marie Laveaux) och jag tyckte det var sådär så jag lät dem vara och så nu på popaganda. Och det var jättebra. Klicktrackade sista skivan och kanske att det på skiva var inte fullt lika bra, men bättre än jag trott i förrgår. Markus Krunegårds egen är dessutom riktigt fin.

Jag tror inte att jag kan få nog av Jens Lekman. Det var ungefär det enda jag ville säga, den enda oförklarliga självklarheten till att jag bloggar just nu. Kanske är jag kär i dig, Jens Lekman. Just den låten har fått mig att dansa mitt på blanka skinande dag och snurrat i piruetter som en slags hemmagjord indie-jumpa när jag tycker att jag borde börja träna.

Åh vad det bränner, känner ni hur det bränner? Jag liksom bränns vid av all bra musik. Fast på ett bra sätt såklart, nästan som när man sitter en timme för länge i solen och huder rycker och drar åt alla håll, men till slut lugnar den ner sig och sitter där perfekt gyllenbrun-ish. Kanske, är musik ungefär nästan för mycket min räddning. Sådär nästan så att om jag inte skulle brännas vid av den, skulle jag istället frysa till is inombords. Kanske. Vilket fult ord.

Apor på, det börjar brännas för:

Jag längtar till Popaganda! Någon som ska med?

Nä. Nu ska jag ta mig en riktig fin Hoegaarden och sedan cyckelera ner på stadskärnan och vända in och ut på slantarna vid Uplands barer.

Kanske är det en dålig ide, men förmodligen är det en jag inte kommer ångra imorgon! Kanske.

Hej Annelie. Jag saknar dig och vill att du ska komma hem, mest av allt faktiskt. Jag vet, jag är dålig på höra av mig men det känns så meningslöst när du ändå inte kommer närmre. När jag saknar dig som mest brukar jag göra blandband som jag tänkt skicka iväg, men det har som aldrig blivit av. “Jag tänker alltid på dig i April” hette ett av dem.

A:

1. The smiths – cementry gates
2. Placebo – every you, every me
3. Imperiet – jag kan inte leva utan dig
4. Shout out louds – very loud
5. Moneybrother – blow him back into my arms
6. Björk – isobel
7. Melpo mene – hello benjamin
8. Hole – Malibu
9. Thåström – när muren föll
10. Håkan hellström – Förhoppningar och regnbågar
11. Mando diao – lady

B:

1. Lost patrol – desperate antemps
2. Oasis – champagne supernova
3. Niccokick – I want you back
4. Laakso – Norrköping

Då ska vi se. Jag sitter och funderar på vad jag har haft för favvoband, dom där som man kan lyssna på dygnet runt i flera flera månader, eller år utan att tröttna. Jag sitter just nu och lyssnar på 12-14årsfavoriten Hole. Säga vad man vill om Courtney Love, men alltså..

Mitt första favvo var Backstreet boys. Jag gick i 2an eller 3an. Isabella hade köpt/fått “Backstreet’s back” och den brukade vi lyssna på när vi lekte Ronja rövardotter i hennes rum. Jag lyssnade på backstreet boys i flera flera år, säkert tills jag gick i fyran eller femman. På mellanstadiet började jag förstå grejen med Ebba grön och Thåström, och det har ju som fortsatt sedan dess. The ark var med där också, 2000 eller 2001 började det. Jag såg när de spelade “Echo chamber” på Idrottsgalan och de vann över all musik som spelade på skoldiscona med en gång, bara på en kväll så var jag helt salig. Vilken grej! En bög, som sjunger bra saker i tv, måste kolla upp! The ark lyssnade jag flitigt på tills 2005 då de släppte den första dåliga skivan “State of the ark“, så meningslöst och kommersiellt genomtänkt.

Sommarlovet till sjuan kom Salka och hälsade på. Hon spelade i ett band och det var givetvis sjukt coolt. Hon hade med sig Hole’s “Celebrity skin” och med tanke på att den skivan är helt otroligt jävla bra var det som inte så konstigt att jag började hypa Hole också, vi kan dock vara tacksamma att jag inte anammade Babydoll-modet när jag ändå var igång. På högstadiet spelade jag rätt mycket gitarr, rätt mycket Hole och Ebba grön, det var ju enklast så. Typ som när jag spelade “Mental istid” på akustisk gitarr inför hela skolan.

(När jag blir lika otillfredställd med mitt liv som Al bundy kommer det vara en av mina highlights att se tillbaka på, typ som hans highschool-football).

Under högstadiet träffade jag ju Tora också, Tora kanske är den coolaste personen jag någonsin kommer att känna. Mycket möjligt. Tora var rolig och gillade Dag vag och hade trumpeter på väggen hemma i vardagsrummet. En gång skulle hon och hennes syster Elin vara extra coola så de placerade vinylfodralet till “Kärlek och uppror” mellan fönsterrutorna i sovrummet så det blev fint. Tyvärr glömde de att plocka ut skivan som blev fuktskadad och bucklig. Tora och jag brukade kolla på “Tillsammans” och önska oss till glada 70-talet. Sen lyssnade vi ganska mycket på Håkan hellström också, det är bra musik att lyssna på när man är rastlös och för liten för att åka på festival. Refused dök också upp på högstadiet, såklart. Under sista terminen i nian, vårterminen släppte Timo Räisänen sin debutplatta. Det var en sjukt bra debutplatta. En kväll skulle han spela på droskan i Umeå. Det var artonårsgräns och jag var bara 15. Jag försökte övertala mors att ta med mig dit så jag fick kolla, men hon ville hellre kolla på nån landskamp. Jag hämnades genom att cykla iväg till min pojkvän och förlora oskulden. Tji fick hon!

I början av mitt enda år på gymnasiet lyssnade jag mest på Timo räisänen, som favorit. Jag och Matilda hade en jävligt utforskande musikalisk period där. Vi varvade broder daniel med the strokes och Turbonegro. Det var inte så många favoriter under det året, började lyssna på Laakso. Sen lyssnade jag bara på Laakso, i ett och ett halvt år till innan de också skulle bli sell-outs (alltså, jag hittar ba på. Det är ju mest i mina ögon de blev sell-outs, efter Peter jöbackduetten, annars så..). Sen blev det bara Bob Dylan, och det är fortfarande bara Bob dylan.

Det var inte så många som jag tänkte mig.

Midnight suns, ice bars, fermented shark…Scandinavia is at once exotic and enticing. And there’s no one better to get the dirt (snow?) from before hopping a jet to Reykjavik, Stockholm, or Copenhagen than Lola Akinmade. A wanderer in general, Lola has been just about everywhere that requires a form of alcohol and a jacket the size and cost of a small studio apartment in Manhattan to keep warm–and she’s managed to defrost her fingers enough to write a significant chunk of it down. A mainstay on Matador Travel, Lola does other online travel outlets–such as Brave New Traveler and Vagabondish–proud with her command of language and inviting writing style. So bundle up, make a vodka tonic, watch the Northern Lights, and check out her picks for music to set the mood.

“Shuttling back and forth between Washington, D.C. and Stockholm for the last two years meant I had to immerse in all things svensk: food, culture, mood, and of course, music. This summer will be no different. In preparation, I’ve been blasting Sveriges Radio AB in the background, trying to subconsciously immerse myself, while coding away at work.

Here are a few cool tunes from Sweden, Denmark, and Norway.

Sweden

• För en lång lång tid(For a long, long time)–Håkan Hellström
  With wailing, echoing vocals similar to The Cure’s Robert Smith, Swedish Håkan’s happy-go-lucky sounding tune reminds me of summer. Its lyrics aren’t so happy-go-lucky.
• Måndagsbarn–Veronica Maggio
  Very sultry and fresh, Veronica’s beautiful voice with its bluesy twang makes this tune.
• Tonight–Lykke Li
  Tonight by indie singer Lykke is ethereal and very hypnotic. A few too many “don’t you let me go” pushes it to the edge of mildly annoying, but a beautiful song nonetheless.
• Himmelen–Autisterna
  Morrissey sounding vocals mixed with a 60s jive beat; Himmelen by Autisterna, a band from Göteborg, instantly puts me in a good mood.
• Slipstenar–Kungers
  An ingenious mix of folk, reggae, and rock, when I first heard Slipstenar with its Latin flair, I had to listen closely before realizing they were actually singing in Swedish.
• Italy vs Helsinki–Laakso (featuring Peter Jöback)
  While Laakso considers itself more pop than rock, this infectiously melodic tune is very reminiscent of The Verve. Peter Arne Jöback, no doubt, is one of Sweden’s best voices.
• Through Your Eyes–Nina Kinert
  When SAAB used this song for its worldwide campaign, this Swedish folk songstress was instantly catapulted to fame.
• Miss America–Måns Zelmerlöw
  Think Duran Duran with this 80s sounding Euro-pop track. Måns was also a contestant on Swedish Idol 2005.
  

Denmark

• It’s Close up Far Away–The Kissaway Trail
  This Danish band from Odense is definitely your quintessential emo rocker band. Beautiful and melodic with great lyrics.
• Aly, Walk With Me–The Raveonettes
  Driving guitars, moody, and dark, this song by the Danish duo with its electronic feel is very reminiscent of Depeche Mode.
• Lust –The Raveonettes
  Sounds exactly like its title. Another solid song from Sharin Foo and Sune Rose Wagner of the Raveonettes.
• The Air We Breathe–The Figurines
  Definitely a 70s hippie-sounding track, this tune by the psychedelic alternative rockers is breathlessly effortless and instantly transports you back to a time when all we needed was love.
• Come On Come On–Knud Mortensen (Fat Tuesday)
  I remember one cold night in København walking into an almost empty Mojo Blues Bar. Nestled within was a Blues musician belting his soul out to only four patrons – myself included.

Norway

• My Lover Will Go–Ane Brun
  Simple yet mesmerizingly soulful, this track by Norwegian singer/songwriter reminds me of a mix between Jewel and Jeff Buckley.
• Suffused With Love–Sondre Lerche
  Bob Dylan (folk) meets Coldplay (alternative rock) is how I’d describe Bergen-born Sondre. His style is very eclectic, and Suffused With Love is one of those songs that instantly drew me with melodious guitar strumming and soft vocals.
• Movies–Morten Harket
  Best known as the lead singer for the widely popular Norwegian band, a-ha, Morten is coming out with new solo album this year. Soft, gloomy, yet beautiful, what more could you ask from one of the most recognizable voices in music.”

For more on the latest and hottest Scandinavian Music, check out expert Avi Roig’s excellent blog: “It’s a Trap” – http://www.itsatrap.com.

Photo courtesy LA.

Efter skolan höll jag Natalie sällskap när hon tatuerade sig. Skitfint, och jag jätteavis blev jag. Ska casha in lite och ringa Klas. Det är min tur. Sen hängde vi i haga, drack kaffe, rökte äckliga cigarreter (level = inte riktigt lika äckliga som Right). När jag kom hem städade jag hela lägenheten, ibland känner jag mig som min mamma. Som en sån som ser all smuts och bara tar itu med det. Så himla konstigt, jag är egentligen skitlat och hatar att städa mest av allt. Men när jag tänker efter tycker jag att det är värre att leva i smuts än att städa, nu är det rent och skönt att gå på golvet. Ändå värt det..

Förövrigt har jag börjat gilla “markusevangeliet” med Markus krunegård rätt mycket nu, den var väldigt lam från början men det tar sig väl lite.

top 5 Markus Krunegård:

1. Norrköping – Laakso
2. Du är också dum – hets
3. Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp – Markus krunegård
4. Laakso – Laakso
5. Someone somewhere – Laakso

Och Daniel, jag är sjukligt irri på dig när du nonchar peace and love sådär. Såfort jag får pengar på mobilen ska jag ringa och skälla ut dig. Beware!

Igår..

Jag smsade David och drygade mig hela dagen. Det måste vara mongolidiskt störande att ha mig som kompis, jag är så himla himla jobbig. Iallafall så bokas han genom samma bolag som Laakso så han brukar kunna fixa diverse till mig för han tycker synd om mig som är fattig och så. I vilket fall blev det inte så att vi behövde den där hjälpen, som han ansträngde sig så med eftersom att de in kollade leg på oss när vi väl kom dit..

Kan ha att göra med att Lisa visade brösten för vakten, men jag vet inte.

Sen var det ju såklart inte Laakso som spelade, utan deras sångare Markus Krunegård. Jag hade anat det lite, med tanke på att han är mer aktuell än Laakso just nu så jag blev varken besviken eller förvånad. Han spelade fyra låtar, sen gick han. Det är lite roligt, såg honom på “landet” i stockholm i somras, då spelade han samma fyra låtar. Om man lix ska släppa en skiva kan man väl dra på lite mer?

Idag är jag så jääävla pissad. På spårvagnen till skolan satt nån brud och läste Metro, jag sneglade lite ner i tidningen och såg en bild på Laakso. På järntorget fick jag tag i en egen tidning och det stod att de ska spela här ikväll, IKVÄLL? helt oannonserat. Hur fan är det tänkt att jag ska dra i trådar och ringa folk med kontakter om jag fick veta det idag? 23 års åldersgräns. Jag köper det inte, vem fan sätter 23år på en konsert med ett band som har en publik i åldrarna 14-25? Är den nån grej för att bandmedlemmarna ska vara säkra på att få ligga med folk i rätt ålder? Nej, dit ska jag. Jag ska dra i trådar och vara dryg och envis för satan så irriterad jag är.

Annelie, kom hem.