Nya rachandskar G-Force, Nomex/Läder, SFI Spec 3.3/5. Storlek; Adult Large. Färg; Blå.

Datummärkta Juli 02.

Pris: 300 kr

Intresserad? Kontakta oss.

Fler bilder på handskarna hittar du HÄR, större bilder HÄR och mer tillsaluprylar hittar du HÄR.

Dags för lite uppdatering, har varit full rulle så bloggen har fått vänta. Nu ska jag strax skicka iväg dessa armband. Den ena är en dubbel svart läder med kedja och sedan är det 2 armband till killar, den ena med ett ankare. Gillar när killar använder armband, kan vara riktigt snyggt!

Det händer ofta att jag undrar över vem jag blivit och vem jag var tidigare.
Jag var en rockbrud, med nitar, svarta kläder,skinnrock, diverse hårfärger tio ggr/månad osv.

Jag var alltid festens clown, den som alla skrattade åt före, under & efter festen.
Jag var aldrig rädd för att göra mig själv till åtlöje för scenens och publikens skull,
det var först några år senare när jag träffade mannen i mitt liv jag såg vad folk och mitt eget clowneri gjorde mot mig.

Jag var deras leksak som skulle underhålla när det var tråkigt.
Om jag var p ådåligt humör en dag kunde man plocka fram lite minnen om vad Clownen Malin gjorde på förra festen, eller vad hon höll på med på andra plan.

Jag fullkomligt skrek ut till världen “Sätt på mig! Förnedra mig! Förgör mig! Men älska mig också!“
Jag såg det inte själv.
Det är kanske först nu, när man är lugn och sansad och prioriterar annorlunda i livet som man ser hur fucked up man var?

Det har å andra sidan resulterat i att jag känner mig väldigt tråkig.
Jag känner mig som en svensson, eller rättare sagt som en människa som inte hör hemma nånstans.
Jag kan inte påstå att jag tycker om att umgås med folk längre (kanske för rädslan att bli den jag tidigare var), jag tycker inte om att gå ut (nej, inte innan jag blev gravid heller…), och jag kan inte minnas senaste gången jag bjöd på mig själv.

Kläderna har jag dumpat på min lillebror, inte för att jag älskar musiken mindre, utan för att det kändes patetiskt när man enbart har en umgängeskrets med folk som helst klär sig i moderiktiga kläder.
Det kommer nog aldrig jag att göra, men jag har tonat ner mig och blivit mer “normal”.

Häromdan när jag åkte buss så log tanterna åt mig.
Min första spontana tanke var “vad fan ler ni om, varför är ni inte skraja för?“
Jo, för jag ser ut som en normal, hyvens liten tjej som hjälper tanter över gatan.
Det gjorde jag mer än gärna när jag var svartsminkad och klädd i läder också,
skillnaden var bara att jag inte fick….

eurowerks 2008, ursprünglich hochgeladen von peteSwede

dope rallye…

Denne ideen fra Fandi Meng er så latterlig god at den burde kunne selge uten påklistra “miljøvennlig”, “grønn” osv.

Det er bare å spre laderen som en blomst, så kan man lade hvor enn man er, med litt dagslys! Bare denne laderstandarden fra mobilprodusentene kommer snart nå så er vi i mål.

Jag ville ha någon annans syn på vad som borde vara “rätt” i höst så därför utsatte jag sveriges bästa och snyggaste bloggare Robin Klang för fem snabba nyligen. Tanken var att han skulle välja ett alternativ från två påståenden, han själv valde att kortfattat kommentera sina val;

Svenskt eller utländskt?
Svenskt. Patriotisk som man är håller jag svenskt hårt om ryggen.

Svart eller mörkblått?
Svart som jag gärna blandar med mörkblått.

Keps eller mössa?
En varm mössa på vintern slår vilken keps som helst; dock känns mösskepsen som det ultimata alternativet.

Kängor eller stövlar?
Höga kängor med kilklack är årets skomåste, om man hittar några under tio tusen vill säga.

Läder eller mocka?
Som så många andra av svarsfrågorna är en kombo av de båda absolut att föredra, men på denna kluriga fråga är läder det slutgiltiga svaret.

x

Jokkmokks Naturskinn Adress: Dragnäs 2011 962 99 JOKKMOKK Tel: 0971-380 46, kan ha torkade renskinn till trummor.

Veckorna efteråt kunde han se sig taggad på facebook…

Han stod där på traktorsläpet och skrek  – PRIIIIIIDE! (wohooo!)

Tänkte; Nästa år ska jag komma i läderform.

Ni kan inte ha missat att det är läderarmband man ska ha runt sina handleder just nu. Breda, jättetunna, flätade, tvinnade, virade bara som band, knutna med olika pärlor i, med hål eller nitar, i en mängd olika modeller och alla möjliga färger och gärna alltsammans på en gång och kombinerat med silverlänkar av olika slag… Puh. En del armband kostar mycket, andra är lite billigare. Det måste väl ändå gå att göra egna, tänkte antikonsumentdelen av min hjärna.

Sagt och gjort. Jag muddrade garderoberna i mammas sykammare och fann mig ett gäng ensamma läderband. Sedan googlade jag på makramé och fann den här hemsidan: http://www.steffe.se/makrame/. Nu sitter jag här och knyter dubbla halvslag till all leda. Men snyggt blir det. Och unikt. (Man kan bara fläta också om man vill.)

Familj och vänner på Stockholm Pride!

Ring 08-7895000, be att få prata med Klas Engström. Hämtas i Kallhäll på Slammertorpsvägen, mejeriet ligger på vänster sida  – åk inte in på mejerivägen – utan rakt fram tills man ser mejeriet. Tag vänster, åk till bommarna, prata med vakten i kuren.

Trummor:

• papprör
• tuggrulle (hundgodis av råhud)
• nubb alternativt häftpistol, eller kanske snöre om man ska vara lite tjusig av sig.

Blötlägg tuggrullen tills den blir mjuk och sladdrig. Det går fortare med varmt vatten. Vill du dekorera trumman kan det vara bra att göra det innan man spänner på skinnet – och se till att eventuell färg har torkat innan. Klipp ut en lagom runt bit av trummskinnet, så att kanten går ner ca 4 cm på sidorna av trumman och nubba/häfta fast skinnet ordentligt. Ju fler nubb desto bättre. Kan vara snyggare dessutom. Låt torka – när huden torkar krymper den och spänns till ett bra trumskinn.

Undrar ni över rubriken? Förresten så heter det fortfarande negerboll, i alla fall i vanlig folkmun. Det har ju hetat det ända sedan denna delikata lilla godisbit gjorde sitt intrång i Sverige som en utav detta lands mest populäraste sötsaker.

Och hur ska de politiskt korrekta göra med detta? Ska de skära ut stämbanden på folk, eller? I så fall lär ordet kirurgi få en helt ny innebörd.

Men men, när det gäller rubriken så är det bara att fortsätta läsa inlägget, och då får ni veta vad det handlar om.

Ett gott skratt förlänger livet, heter det ju.
Och det ska gudarna veta att det finns mycket roligt här i livet, t ex i bloggvärlden. Man brukar alltid hitta någonting roligt här och var, allt är inte sju sorger och åtta bedrövelser utan ett och annat guldkorn slinker ofta in också.

Ett exempel på detta hittade jag vid ett tillfälle i en kommentar till ett inlägg på Fria Nyheter här på wordpress.com , inlägget gällde en fotbollsspelare som i en match hade kallat en svart fotbollsspelare för “neger”.
Tydligen blev det efter detta ett väldigt ståhej om huruvida det var rätt att kalla en svart afrikan för “neger”.

Men vad skulle den andre fotbollsspelaren ha kallat honom för då? Viting, eller? Det hade ju i så fall varit ett tvättäkta exempel på en rejäl kränkning, eftersom han inte var vit.

Nåja, i vilket fall som helst så hittade jag följande kommentar i kommentarsfältet skriven av en person som kallade sig för Marco.

Kommentaren var så klockren att jag bara kände mig tvungen att publicera den.

Den löd så här:

“Hade en kollega på mitt förra jobb. Vi stod i kö till kafeterian.. “Åsså tar jag en NEGERBOLL också” sa han, med betoning på neger. En högutbildad färgad kille stod precis bakom honom i kön, och blev vansinnig. Skällde och gormade under fem minuter minst. “Chokladboll heter det, din jävla..” osv. Min kollega gjorde en ganska slät figur. “Förlåt om du blev upprörd, det var alls inte min mening.” .. Nu stod det väl 30-40 pers i kön, varav flera var afrikaner. Till sist blev det lugnt och tyst igen dock, och kollegan kunde slutföra sin beställning. “Ja.. En kaffe då..och en GHANA-SKALLE MED MJÄLL.” Jaja, man kan tycka vad man vill men jag minns i alla fall inte senaste gången jag garvat så länge.”

Ja, jag kan bara hålla med denne Marco, för när jag läste denna kommentar så skrattade jag nog minst lika mycket som han själv hade gjort.

Vad tycker ni själva?

När det gäller ordet negerboll så finns det av någon anledning vissa trångsynta och rent allmänt “fucked up”-typer som anser att ordet är rasistiskt, vilket alltså är en lika löjlig inställning som att tycka att glassen 88 var hets mot folkgrupp.

Men ni vet hur det är, hittar man inte hittar rasism på de ställen där man normalt sett hittar den så letar man istället på ställen där den inte finns.
Glassen 88 och negerboll är ju två bra exempel på detta.

Vad blir det nästa gång? Är det rasistiskt om en målare målar ett tak svart i ett hus där det bor en svart afrikan?

Eller är det hets mot folkgrupp om en homosexuell person sätter på sig indianskrud på ett läderbögsmöte a´ la San Francisco-struk?

Inte för att jag förstår vad som skulle vara rasistiskt med någonting utav dessa två saker, men som ni nog vet så finns det alltid personer som lider av en alltför vanlig “sjukdom” vars benämning är “För-mycket-fritid+ett-starkt-självbegär-av-att-störa-sig-för-att-kunna-må-bra”.

Jodå, sjukdomen finns, det är bara det att den inte har fått något vetenskapligt namn ännu.

Men det kommer nog så småningom.

För att komplettera den ljusa sommargarderoben jag skrev om tidigare i veckan, behövs ju förstås ett par härliga sommarskor. Hos det danska märket Duckfeet kan du hitta några riktigt fina par. De är tillverkade av vegetabiliskt garvat skinn och du hittar dem på deras webbshop. Vill du klämma på dem innan du köper ett par kan du ta dig förbi Liebling i Malmö, Knulp i Stockholm, Fria former i Vetlanda eller Haga trätoffelfabrik i Göteborg.

OBS Cirkapriser!

(Kristina) Han bönade och bad om att få följa med hem. Jag var tveksam men sen gav jag med mig. Snälla Fredrik, får han stanna?

Jag är en sann läderfetischist. Mjukt, skönt, följsamt och jag kan bara inte motstå. Dessutom är jag en jävel på att pruta. Halva priset plus tio till. Säg att han är fin och får bo i min garderob.

Här är han.

Och här är hans vänner.

Ja en neen. Experts wijzen erop dat het laden van je mobiele telefoon in de auto geen kwaad kan, in uiterste noodsituaties, maar dat je er best geen gewoontes van maakt. De energie is immers niet gestroomlijnd in de auto, toch niet zoals wanneer je je toestel thuis zou opladen.

Je maakt er beter een gewoonte van om je mobiele telefoon thuis op te laden, want zo gaat de batterij van je toestel veel langer mee: de autolader kan de batterijduur zelfs met 50% verkorten!

(Bron: Chris Pirillo)

Jag vill fly denna tradition av sorten människa.
Fira student, dricka in sig firanden av sommar och vinter.
Inte bara det! Att bete sig efter gatan, följa alla osynliga regler.
Gör det mig till Människa!?
Är det inte mitt kött och blod som gör mig till en av de andra,
eller krävs det mer i den perfekta formen till Humanistisk pefektion?
Nä, ta ert pack och slödder, era åsikter och moraler om rätt och fel,
Jag vill inte längre vara en del i erat skådespel.
Jag klarar mig själv med min syn över era städer, era kläder,
Era hus som blev betong utav bräder och erat samvetskval om läder.

Människor ser upp till mig för mina val och min eld,
Men den värsta sanningen är att jag inte kan se upp till dem.
Om du vill vara min Jesus så kan du vara det,
men bara om du ger mig hopp och tro om att människan har en framtid.
Sluta vara en Hitler!, Ge mig inte mer hat än vad världen redan gett mig.
Ge mig sanning med samma galna vilja,
moraliska säregenhet och samma glöd som Manson.

Ge mig en riktig gud att känna igen mig i, som kan hänga med på krogen
med alla andra och vara lika full som jag är på livet.
En skål i klingande tankar för min gud!

Härma eller inspireras av alster inom lajv / fantasy / sci-fi-genrer

• Harry Potters trollstav eller Quidditchkvast, färskt trä, snida
  
• LOTR Gandalfs staaf, färskt trä, snida
• Star Wars lasersvärd, färskt trä, snida / svarva
  

Idag skaffade jag mig en ny blogg här på wordpress. Jag blev cp på allt krångel med min förra på blogspot. Hoppas den här fungerar bättre!
Igår kom min pappa på en snabb överraskningsvisit Har saknat honom så mycket så jag blev självklart klart över att träffa honom igen.
I onsdags skickade jag in min anmälan till International Make Up Center tillsammans med startavgiften. Jag kommer in till 98% den 17 augusti – jag har aldrig längtat efter något så mycket i hela mitt liv! Äntligen ska det bli något av mig!! Min högsta dröm har alltid varit att bli det jag vill bli och det verkar som min dröm kommer att slå in – jag är så lycklig!
Den 30 april kommer min älskade pojkvän, Jörgen, till mig och ska stanna i ca 2 veckor. Han bor uppe i Umeå så det är en bit mellan oss Jag har saknat honom så mycket! Det ska bli så mysigt att få träffa honom igen. <3
Nu denna veckan som kommer måste jag nog dra till frissan och färga mitt hår – har en mil lång utväxtkant >.<
Den 29 april kommer Twilight ut - köpa, köpa! På tal om Twilight, jag hittade en grymt snygg skrivbok i läder på ebay som tydligen var med i filmen - minns inte. Men den är grymt snygg och jag ska ha den till att renskriva min bästa dikter i.
Jag har även satt upp mig på lägenhet i Malmö och hoppas på att få en så snart som möjligt – vill inte bo i Ängelholm.
Men tyvärr så vill de flesta hyresvärdar att man har fast inkomst, bra jobb och goda meriter hos andra hyresvärdar etc. Har man inget jobb eller är student vill de helst ha någon som går i borgen för en… djup suck!
Hoppas det duger med mycket goda meriter från min hyresvärd… “naiv men hoppas”
Oh, en annan mycket trevlig nyhet: Den 20 maj ska jag vara modell för en dag på Turning Torso i Malmö. Jag ska bli hårstylad och sminkad. Jag ska bli sminkad som Tarja eller Amy Lee – iallafall en het gotisk sminkning. Sedan är det riktiga modefotografer som ska fotografera mig och lära ut de bästa poserna för mig. Allt är gratis men om jag vill ha bilderna så kostar det givetvis. ^^

It’s better if you watch this on Vimeo.

This has got to be one of the tightest and most innovative music videos I’ve seen in months.

About Ethan Lader:

“He is one of the most sought after new faces in the music video industry. Lader has become internationally recognized for his unique visual style, imagination, and persistent drive.

His work has been acknowledged in XXL Magazine, Myspace, Okayplayer, AllHipHop.com, VideoStatic, Music Video Wire, and even by The Princeton Review. Lader is also known for his innovative concepts. His Myspace-inspired video for Tanya Morgan’s “We Be,” won Best Music Video at the Ohio Hip-Hop Awards. It also won MTVU’s Freshman Of The Week. “

– Source: ethandirector.com

Links:
myspace.com/robroy
ethandirector.com

via gojira

Cafe som ansvarar för modet i Metro skrev att man kan ha läderbyxor på sig nu. Det kan man inte nu och kommer aldrig kunna. Det är så enkelt. Du måste ha smak för att förstå mode vilket de inte verkar ha.

Fastigheter:

Enfamiljshus

Hyreshus med flera lägenheter (allt från stora lägenhetskomplex till mindre hyreshus)

Kontorsbyggnader

Shoppingcenter

Lokaler för självförvaring

Obebyggd mark

Papperstillgångar:

Aktier

Aktieobligationer

Obligationer

Aktiefonder

Hedgefonder

Private Equity fonder

Stadsobligationer

Affärer/företag:

Privatägda företag (du kan vara aktivt involverad eller agera passiv investerare)

franchisebolag

Nätverksmarknadsföring (du bygger upp ett företag samt får en passiv inkomst genom distributionen under dig)

Handelsvaror:

Ädelmetaller

Bensin

Olja

Vete

Socker

Läder

Majs

Etc.

Da oppdaterer jeg, pliktoppfyllende som jeg er!
Dette blir forøverig det siste innlegget på en stund med æøå, for laderen min sviktet nettopp.. Nå har den jo vært mer eller mindre død siden jeg dro fra Norge, men still… Der døde den fullstendig.

Først og fremst: AAH, så herlig det er med norsk tastatuuur! Nei, jeg har ikke nett på bærbaren enda, jeg legger over denne teksten på en stick etterpå!
Andre fremst..: Skrevet 3 timer senere: LADEREN MIN ER DAAAAU D: null nett, null PC null noe ._. Det er den som er min gode venn i overskrifta forresten…

Så til nummer to på listen: beklager sen oppdatering, men jeg er en treig sjel – det tror jeg de fleste har fått med seg. Men her kommer i alle fall bilder og tekst i massevis!
Ja, dette kan bli massivt etter hvert. Jeg tror jeg skal hoppe over de siste YFU dagene, siden det er mer spennende ting i vente. Jeg kan så vidt nevne at jeg elsker YFU utvekslingselever og at jeg savner alle sammen og alle vitsene vi har. Jeg gleder meg til å møte dere i Mai! Det er som om en haug av ungdommer med like trekk i personlighetene blir trukket til YFU, det er nok en hemmelig sekt av noe slag. Nå skjønner jeg virkelig det der ’en gang YFU – alltid YFU’, jeg håper jeg kan jobbe med YFU i fremtiden, egentlig… på en eller annen måte.

Akkurat nå sitter jeg ved kjøkkenbordet og skriver. Umma løper rundt og smårydder på alt som er, mens lillebror ligger på soverommet og spiller nintendo DS eller noe. Spennende greier, ikke sant? Såå, hvorfor er jeg ikke ute med venner? Hvorfor sitter jeg ikke på en cafè og sipper billigkaffe og prater dritt på gebrockent koreansk? Det er nok fordi de andre fortsatt er på skolen, selv om klokka er 4. Dere skjønner, her studerer man ganske ekstremt i forhold til hva vi norske er vant til. De som er i mitt kull – altså andreklassingene er på skolen til klokka er 9, deretter farer de av sted til academier for ekstrastudering før de kommer seg hjem og gjør lekser. Mat får man på skolen og søvn får man aldri. Det er ikke rart folk ligger lent over pultene med armene i kryss i flere timer her. Men la oss begynne fra dag1 som i den forrige posten!

 LINNS SKOLELIV I KOREA STAAAART!
Dag 1. Første skoledagEVVER(<- internvits fra salhus skole)
Første skoledag er offisielt over, og energinivået mitt har krympet, men det har også en annen del av meg. Nemlig håret. Ja, for det er tydeligvis i mot skolereglene å ha hår som er lengre enn til armhulen, og selv om kontaktlæreren din spør ’regel sjefen’ veldig pent, så mukker de ikke. Så dermed er håret mitt rettklipt og 5 cm kortere enn før. Er jeg trist for det? Ja. Orker jeg bry meg? Nei.. Jaja, over til selve dagen(den eneste skoledagen med langt hår..) Det var.. HEILT SINNSYKT for å sitere en viss Idol vinner. Ok, så hadde jeg vel ventet meg et par blikk den første dagen, litt peking, hvisking i gangene, kanskje noen som vinket til meg – dere skjønner hvor jeg vil. Men ingenting, absolutt INGENTING kunne ha forberedt meg på det som ventet meg den andre mars 2009 Jeg og Nodoka, den andre utvekslingseleven fra YFU på min skole, som forøverig er Japansk, måtte begge presentere oss på første skoledagsmøtet forran hele skolen, som er saann ca. 1400 personer med laerere.. Stressende? En smule kanskje. Men slik gikk det: For aa komme opp til scenen maatte vi gaa igjennom to av rekkene med elever, som sto oppstilt pent og pyntelig etter klasse. Og ingen hadde merket at jeg og Nodoka var der, saa det var sjokk i rekkene da en kjempehoy blaaoyd jente med blondt kroellet haar, og en liten japaner kom listende hand i hand opp imellom rekkene. Det var sykt! Akkuratt som man ser paa TV! Da vi gikk fremover boyde alle seg mot ’midtgangen’ for aa se, og de trakk seg vekk ettersom vi gikk. De gispet, hylte, hoiet, jublet og broelte. Jeg og Nodoka ble helt satt ut! Forran oss var det en vegg av overraskede annsikter som trakk seg vekk ettersom vi gikk forbi dem. Om du har sett den foerste Harry Potter filmen kan det minne litt om den muren som aapner seg stein for stein. Men vi kom oss opp til scenekanten, hvor vi sto i 20 minutter og hoerte paa tale etter tale og introduksjon etter introduksjon. Han som sto paa scenen ropte ut ’utvekslings elever’ (paa koreansk), og salen ble fylt av hoing og klapping, den stoerste applausen jeg noengang har hoert! Vi stilte oss opp paa scenen, eller det vil si, den ene dyttet den andre for ingen ville vaere forst. Til slutt var det jeg som trakk det lengste straaet. Saa, hvordan foeler du deg naar du staar forran over 1000 folk og skal introdusere deg paa et spraak du ikke vet om? Litt som en alien, vil jeg si. For folk er ikke snaue med aa stirre og peke. Men uansett, jeg begynnte min 15 sekunder lange tale med 안녕하세요 som betyr noe saa komplisert som ’Hei’. Og mer hoerte ikke ’publikum’. Det var ikke det at jeg sluttet aa snakke, neida jeg introduserte meg paa skikkelig vis. Men folk hylte og jublet saa hoyt at ingen kan ha faatt med seg hva jeg sa. Og det samme skjedde med Nodoka. Resten av dagen var jeg en blanding av et dyr i en zoo og en Alien. Om jeg smilte eller vinket til noen reagerte de med hyling og fnising, om jeg satt meg ned kom det hoder opp i vinduet og doerer og stirret paa meg. men ingen sa noe til meg. De bare vinket og fniste. Men jeg fikk da noe ut av dagen, jeg fikk nemlig venner, og jeg ble invitert ut paa loerdag, saa jeg takket ja. Jeg gleder meg! Den jeg sitter ved siden av heter Muong Ji, han er en hyggelig fyr med knappe engelskferdigheter, men det funker fint fordiom! Timeplan har jeg ogsaa, og det er tydelig at jeg kommer til aa leve paa ’the school libary’ mesteparten av tiden. Det er et veldig lite ’libary’ (hver gang jeg skriver det norske ordet hopper tastaturet om og skriver hangeul i stedenfor bokstaver), med ytters faa engelske boeker. De engelske boeken som er her er for det meste Harry Potter, Twilight og Shopaholic.. For aa sitere Lisa saa bestaar det av boeker vi har lest, ikke liker og en egen dasj: aldri kommer til aa lese. Men det er ting som gaar seg til! Denne dagen fikk meg til aa innse hvor vannskelig det maa vaere aa vaere kjendis!

Skoleuka: Da er skoleuka ferdig, og det er loerdag. Ja, vi har faktisk skole paa loerdager. Og som dere sikkert har skjoent har jeg bodd paa ’libary’ den siste uka, men jeg har ogsaa vaert paa to ’moeter’ med Sabina (min kontaktlaerer som snakker engelsk og fransk, hun hjelper meg med fransken min) sin soenn. Jeg vet ikke egentlig helt hva det var for slags moeter. Det var en blanding av en date og en omvisning tror jeg. Han er 22 paa universitet og reiser til Frankrike hvor han er foedt om en maaned, saa vet dere det! Bilde liger paa ’bilder’. Paa det foerste moetet viste han meg en park hvor jeg kunne ta bilder, den var gigavsaer saa vi bestemte oss at i stedenfor aa gaa i mange timer i skogen skulle vi sette oss ved et tempel og prate om pokemon. Hurra.. Merkelig type, forresten. Den andre gangen var vi paa kino og saa Benjamin Buttons, meget uromantisk i og med at jeg betalte baade bilett og snacks. Ah! Det er sant , jeg har hatt min foerste dag utenfor hjemmets fire vegger (LES: leilighetens.. veranda?) Jeg var samen med Yeni og hun andre som jeg aldri husker navnet paa, men som jeg liker veldig godt (alle heter Kim li ju og Ju li san..) fra etter skolen og til kvelden. Jeg tror jeg har funnet noen gode venner! De spiller forresten fiolin og cello, saa det fikk jeg proeve. Jeg suger i begge tydeligvis… Men dere kan se bilder av dagens aktivitet paa bildedelen,det er oss med bart og unibrown (en trend jeg har vidrefoert fra bindalsturen med saftkrukka i fjorsommer). Og da jeg kom hjem igjen var gleden stor da jeg endelig hadde faatt nett paa baerbaren. Jeg gledet meg i 4 mnuter foer laderen doede fullstendig og det bler mer krampeaktig stress om aa faa skrevet mest mulig med minst mulig strom. Saa for aa gjoere historien kort: Jeg har ikke egen PC lengre. Men sant fikser vi senere! La meg heller fortelle om de merkelige greiene som skjedde i loepet av uka og om hvordan livet er her paa skolen! Foerst :

 Lunsj! Lunsjen er gratis, lunsjen er skummel og alle pusser tennene paa skolen etterpaa.. Hver dag klokken 12.20 bestemmer 1000 sultne elever seg for aa spise, og alle vil ha det paa sekundet. Saa vi bruker 10 minutter hver dag i sardinbokskoe i trappa hvor folk roper og hoier paa alle kanter. Saa kommer vi frem til koen hvor vi tar spisepinner og skje pluss matbrett. Noen hyggelige lunsjdamer klasker paa ris og hva naa enn de maatte finne paa, alltid innkludert den kumoekk luktende (og smakende) suppa, saa gaar vi paa jakt etter et sted aa sitte. Som regel gaar det ganske foert, me navog til maa vi staa og vente. Naar vi har spist gaar vi paa klasserommene og henter tannboerster, ogsaa vandrer hele skolen rundt i innesandalene/toefflene og pusser tenna. Det er et ganske merkelig syn.

To: Jeg og Nodoka, den andre utvekslingseleven ble invitert paa.. err, kakefest? Vi fikk beskjed om aa moete opp i klasse 2-5 i 5 time, og da vi kom dit ble vi jagd ut igjen. Saa ventet vi i fem minutter og davi kom inn hadde de ordnet istand no kakeaktige greier med et levende lys paa som sto paa kateteret. Og klassepresidenten eller hvem det naa var oensket oss velkommen inn og vi mottok applaus. Merkelig, ikke sant? Det blir rarere! Vi maatte blaase ut lyset sammen og sette oss i hver vaar stol som sto ferdig utplassert veden pult fremst i klasserommet, saa vi hadde annsiktet mot klassen. ’Syng en norsk sang’ var orderen fra klassen. Sporty som jeg er sa jeg at jeg skulle synge en norsk sang medmin falske sangstemme og hoye innlevelse. Hvilken sang tror dere jeg sang? Noe av gaate? Publiners? Kaizers? Feil, jeg fikk jernteppe og sang bae bae lille lam… Nodoka sang en sang paa Japansk ogsaa, men det var selvfolgelig ikke noe problem for henne, for hun har ekstremt med musikalsk talent. Deretter var det paa tide med sporsmal! Ja.. Saa satt vi der da, forran klassen med en ’talkshow vert’ som oversatte spoersmalene fra koreansk til engelsk og til tider daarlig Japansk. Hvilke spoersmaal tror dere vi fikk? ’Har du kjaereste?, hvaslags type gutt liker du? Pek paa den peneste gutten i klassen her!’
Tror du virkelig de spurte om saanne typiske spoersmal…?
Helt sikkert?
Da har du helt rett!
Noe saa akwarder det sjeldent man opplever. Men koselig var det iallefall!

Jeg har ikke saa mye mer aa si, jeg nyter fridagen min! Jeg fikk mobil i dag og jeg skaffer simkort paa onsdagen saa ting faller sakte men sikkert paa plass. Pakken med skoleboekene mine er forsvunnet, eller i alle fall ikke her, men det ordner seg nok. I bakgrunnen er det et eller annet snodig koreansk reality TV program som durer. Jeg elsker forresten koreansk TV! Det er saa random! Og det er saapeoperaer 24/7 og alle er like daarlige. Hurrafor koreansk tv,<3 Og hva gjoer jeg mens alt dette foregaar? Jeg eter cherrytomater som en unge som er paa besok rekker meg. ’men du hater jo tomater’ er det mange som kanskje tenker naa. Det er en ting jeg har laert ilopet av mine to uker her i Korea. Det spiller ingen rolle om det smaker godt eller ikke, du maa ete. Jeg har spist saa mye ekkelt i det siste at bare tanken gjoer meg daarlig, saa tomater, merkelig melk, blaut ost og riskokt vann – det spiller ingen rolle lengre! Ja,det var litt… Det er mye mer jeg skulle likt aa fortelle, men det kommer senere!
Linn