Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få så mycket motstånd när jag på en föreläsning i förbifarten nämnde att det med diskrimineringsskyddet för “könsöverskridande uttryck” troligen blir olagligt att förbjuda någon kille att ställa upp i omröstning för- eller vara Lucia. Jag nämnde det i samband med att jag pratade om belöningar och bestraffningar en kan få av att följa eller bryta mot olika normer. Att bli vald till lucia som tjej är enligt mig en belöning och ett bevis på att man är som man ska.

Publiken blev vansinnig och jag hörde kommentarer som “alltså en helt vanlig kille?” och “men lucia har ju alltid varit tjej!”. Jag pekade ut för dem att lucia ju troligen inte var 175 lång, hade blont hår och vit hud. De vägrade att lyssna.

Samma hätska stämning finns på diskussionsforum på nätet som kan härledas till förra årets luciadebatt. Såhär är det, så har det alltid varit, börja man ändra på en sak måste man ändra allt, detta är bara trams, samma androgynitetsideal som ska göra killar till tjejer och tjejer till killar.

Jag väljer att se det som fantastiska Kristina Henkel och Marie Tomicics bok “Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2″ heter. Klart att flickor också får vara Lucia och tärna. Men jag vill framför allt att de ska få vara barn. Och barn kan vara pepparkaksgubbe, julegris, tomtemor, snögubbe eller stjärngosse. Det spelar ingen roll! Och när vi är lite äldre kan vi välja om vi trivdes bäst som tärna eller pepparkaksgubbe. Identiteter är dynamiska, konextuella och föränderliga. Glöm inte det.

Huvudpoängen med Lucia för mig är att det ska bli ljust och vara mysigt. Jag älskar lucia. Och jag älskar uttryck, kreativitet, lika möjligheter, och lika rätt. Jag hatar skönhetstävlingar med trånga ideal. Kulturen är skild från naturen, kulturen måste följa med oss människor för den ska tjäna oss. Vi ska inte tjäna kulturen. Sverige är annat än när Luciafirandet började. Vi måste våga se de maktordningar som gör att vissa belönas och andra bestraffas på grunder de själva inte har makt över.

Ponera att det är rätt som jag säger, att det är en belöning att vara Lucia och att den titeln tillfaller en som rör sig inom normen. Jag har aldrig sett en ickefeminin tjej som lucia. Aldrig någon med en synlig funktionsnedsättning. Aldrig någon över 30. Aldrig någon som inte är vit.

Kalle som Lucia är en bok av underbara Sagolikt bokförlag och kommer  i december i år. Det är en fortsättning på sagan om Kalle med Klänning.

Delar av förra årets Luciadebatt:

Stjärngossen Johan, 18, blev skolans lucia

Nu får han chansen – att bli lucia

Freddy får inte bli årets Lucia

Och en för oss som har humor:

Karlstadsskola väljer bäver till Lucia

Och glöm inte att anmäla till Diskrimineringsombudsmannen om någon förbjuder dig från att kandidera till Lucia, förklarar valet av dig som lucia ogiltigt eller inte ingriper mot skitsnack/mobbing/trakasserier mot dig för att du vill vara lucia och är kille.

Du har rätt att vara den du är. Och lagen står på din sida.

El Nido Palawan - Lagen Island

Luke 23:43

Jesus answered him, “I tell you the truth, today you will be with me in paradise.”

Taken using a Canon Digital Ixus 330

5.4mm | F8.0 | ISO n/a | Exp 0.004|

Nu är det snart gratis att döda någon

I september förklarade tingsrätten att de båda åtalade tonåringarna funnits skyldiga till att ha dödat flickan. Vad domstolen då inte kunde ta ställning till var vilken påföljd ungdomarna skulle få. Den rättspsykiatriska undersökningen visade att ingen av ungdomarna led av någon psykisk störning och därmed kan påföljden endast bli sluten ungdomsvård. Maxstraffet för mord för unga människor är fyra års sluten ungdomsvård, något som också åklagaren yrkade på.

viaUngdomsvård för Sturebymord | Inrikes | SvD.

Men det blev inget maxstraff. Långt ifrån istället. 1 år och 8 månader! Det är ju helt absurt. Och det är belagt som mord, inte vållande eller något annat förmildrande, MORD…. 1 år och 8 månader!!

Vid bedömningen av vilket straff ungdomarna ska ha har domstolen tagit hänsyn till olika förmildrande omständigheter. När det gäller pojken anses hans bristande omdöme och flickvännens starka inflytande ha bidragit.

Så om jag är lite trög och inte riktigt vet bättre, då blir det alltså lite mildare straff? Bristande omdöme är förmildrande omständigheter, det är ju helt brutalt galet.

När man då räknar in förmildrande omständigheter, om det ens finns sådana i detta fall, borde det inte även beräknas inte de faktorer som gör mordet på Therese extra brutalt? De faktum att hon var 15(!!!!) år gammal och att dådet planerats under en längre tid och därmed borde betraktas som överlagt.

För mig går det inte ihop att fängelse inte varit på bordet. Maxstraffet var 4år sluten ungdomsvård, även det är ju ett hån! Gör om och gör rätt!

Slottet från 1849

Jag var i Oslo över helgen. Jag klev av tåget vid Nationaltheatret och kom ut i strålande solsken till en härlig höstdag i Norge. Jag beslutade mig för att gå till hotellet genom Slottsparken. Jag möttes först av det ståtliga stora slottet på kullen och förväntade mig bakom den en vaktad park med prydligt figurklippta buskar, imponerande odlingar, statyer, gångar med krattat grus, nyklippta gräsmattor som inte får beträdas och organiserade guidade visningar.

Slottsparken

Men ack så jag bedrog mig! Bakom slottet uppenbarade sig en av de vackraste parker jag någonsin sett. Flera dammar med fågelliv, underbart vackra och lummiga träd – och – den mjukaste och grönaste av gräsmattor utan några som helst tecken på slitage eller uttorkning.

Och vet ni vad? Parken var full av människor som njöt av och brukade parken, i härligt idylliskt samspel. På gräsmattan satt ett par och lärde varandra jonglera. Längs dammen gick familjer med barn och tittade på fåglarna och lekte i höstlöven. Bredvid lekte ett annat par boll med sin LÖSA hund och från andra sidan kom en kvinna med sina två okopplade hundar. De hälsade vänligt på varandra och klappade hundarna. Allting var lugnt, avslappnat och avspänt och på något sätt väldigt tryggt och självklart. Och inte en enda förbudsskylt om någonting. Alla bara njöt av naturen. Och det var vackert.

Men då kom också sorgen i mig och en känsla av att ha blivit förd bakom ljuset. Varför kan vi inte ha det så här i Stockholm? Varför är svenskarna så rädda för hundar när norrmännen inte är det? Varför kan barn leka sida vid sida med okopplade hundar i en högst kulturhistoriskt värdefull park i Oslo men inte i Stockholm? Hur kommer det sig att norska trädgårdsmästare kan sköta gräsmattor till perfektion i en besöksbelastad park när svenska parkförvaltningen inte ens kan få gräset att gro i en inhägnad? Varför ingår inte hundar och hundägare i stadsbilden och samhället i Stockholm när de så självklart gör det i Oslo?

När jag kom hem var jag bara tvungen att leta upp vad den norska lagen säger om kopplingstvång. Resultat: Det finns inget kopplingstvång i Oslo. Hundlagen säger (egen övers. fr. norska):  Samhället, både privatpersoner och organisationer, har ansvar för att inom lagens ramar utöva och tillämpa ett positivt och “samhällsgangligt” hundhållande, till glädje för den enskilde hundägaren. Allmänna regler om koppling av hund: Hundar får vara lösa om de är under kontroll på aktsamt sätt. Hundägaren ska se till att hunden inte springer mot, hoppar på, förföljer eller ställer sig i vägen för folk som inte önskar detta.

Det är alltså situationen och individerna som bestämmer i Oslo. Om en person inte önskar ha att göra med en hund så säger han/hon vänligt till och hundägaren ser till att hans hund inte interagerar med den människan. Och det är varje hundägares ansvar att se efter sin hund i samhället. Inte ett förmyndigande och fördomsfullt allmänt beslut från ovan att hundar inte får vara lösa där det finns människor.

Norrmännen verkar ha fattat och anammat det här med frihet under ansvar. Och det funkar. Uppenbarligen.

På Oslo stads hemsida står det också att  man ordnat med aktiviteter åt barn på en gård där de får lära sig om hundens språk och signaler och umgås och träna med hundar även om de själva inte har hund. Och den 20:e september är hundens och hundägarnas dag i Oslo. I en beskrivning av dagens aktiviteter står det: “…Tilslutt kan barna kose med hundene…”.

Vad är det för fel på svenskarna?

Varför envisas hon med att berätta om hur bra polisen och hon själv är. Nej, Beatrice Ask avgå, medans tid finns, för det finns ingen vettig människa i Sveriges avlånga land, som längre lyssnar på ditt skitsnack.

Foto Jeffrey Beall (by-nd)

Het Smartboard is in het gebruik net een te vol bureau. Wat je het eerst er op zet “staat achter” en het laatste “staat voorop”. En zoals dat op een bureau ook kan gebeuren raken er dingen verstopt. Zijn ze niet meer te vinden omdat er te veel bovenop ligt. Om te zien wat er onderop ligt moet je dingen verplaatsen.

Alle objecten komen over elkaar te staan.

Elk object kan naar voren en naar achter geschoven worden om zichtbaar te worden. De “Eerste tekst” staat achter, het oranje vak staat iets meer naar voren en de “Tweede tekst” staat  vooraan. Deze drie objecten kunnen naar voren en naar achteren geschoven worden als dat nodig is. Selecteer een object, kies eigenschappen (klik op het driehoekje) en kies “Order” (“Volgorde”).

Object naar voren of naar achteren plaatsen.

In het volgende plaatje staan een aantal door Smartboard mee geleverde figuren die eerst willekeurig om het scherm stonden. Na wat schuiven staat de boom in het midden, staan de heksen achterop en de houthakkers voorop.

De heks vliegt achter de boom langs, de houthakker loopt voor de boom langs.

Move to reveal

In de les kan je dit gebruiken om informatie “te verstoppen” achter een blokje. Door het blokje weg te schuiven komt de informatie te voorschijn. Dit wordt “Move to reveal” genoemd.

Move to reveal

Het volgende plaatje van EncycloPetey is hier gevonden en leent zich prima voor “Move to reveal”. Eerst heb ik het plaatje vastgezet (“Lock in place”). Daarna heb ik groene vakjes getekend die over de tekst heen passen. In de les kunnen de vakjes weggeschoven worden om de teksten te tonen. Leerlingen kunnen het overigens ook zelf doen (en zien dan direct of het goede vakje is weggeschoven).

Plaatje vastzetten

Groene vakjes over de teksten kunnen weggeschoven worden.

“Move to reveal” is snel te maken en wordt door leerlingen vaak gewaardeerd.

Succes.

Idag skriver SVD – att en opublicerad undersökning från Växjö universitet visar att “Var fjärde svensk kommunpolitiker och hög tjänsteman är beredd att kringgå lagstiftningen för att främja ett lokalt företag. Var tredje kan också tänka sig att bjudas på en heldag av ett privat företag”.

Men det vet vi ju alla att i Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt  mygel – och så en Svensk som Tiger, inte sant.

Så egentligen vet vi ju inte så mycket om saken mer än bara den gamla vanliga synliga toppen på isberget. Som Gissur Ó Erlingsson säger - “Vad vet vi om kommunal korruption?” (Ratio – tillhör timbrosfären).  Ja, vad vet vi? Inte så mycket – mer än att vi vet än mindre om vad som pågår i Bryssels myllrande lobbyverksamhet. Men att en Svensk Tiger, i tystnadens förvaltning – det kan man vara ganska säker på.

När det gäller de numera globaliserade vårdkoncernerna, friskolorna, tågföretagen, cateringkedjorna som tillhandahåller den mindre ätliga födan i vård, skola, omsorg, så kan man nog också tänka sig att whistleblowers icke göre sig besvär – det visar en annan publicerad undersökning som skildrar hur tystnaden breder ut sig likt en öken på arbetsmarknaden i vilken kuschade flockar av lågavlönade tysta svenska tigrar smyger omkring alldeles ljudlöst, skräckslagna för att förlora jobbet i dessa finanskrisens yttersta av döddagar.

Så här sa Paul van Buitenen, EU:s mest berömda whistleblower som fick plikta med jobbet när han avslöjade korruptionen i den EU-kommission som till slut tvingades avgå också för sin avskyvärda bestraffning av honom med halverad lön, disciplinära åtgärder och avsked för att han sagt sanningen:

“- Det finns två sätt att bygga Europa. Ett är att skapa ett Europas förenta stater. Det andra sättet är att låta länderna behålla sin självständighet och låta EU:s olika styrande organ bara ta hand om de gemensamma intressena. Det är så man kan upprätta kontrollmekanismer, säger van Buitenen.
Om ett Europas förenta stater byggs, skulle en europeisk åklagarmyndighet kunna erbjuda kontrollmekanismerna. Och om länderna får behålla sin självständighet kan kontrollen ske genom de olika ländernas egna åklagarmyndigheter.
- Men EU gör varken eller. De förblir istället någonstans i mitten och nominerar en tillsynskommitté på fem personer utan någon som helst makt. Vilka misstag som bedrägeribekämpningsbyrån än gör, så finns det ingen som korrigerar dem.”

För övrigt anser jag att Lissabonfördraget ska skrotas. Så även upphandlingssystemet, beställar-utförar-modellen, New Public Management och luddig internrevision med kassaflöden istället för detaljposter.

Läs Ett hjärta Rött!  – “Gamla och sjuka säljs till lägstbjudande”

Se tidigare bloggposter – Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Nickedockorna som pratar Newspeak, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,  Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management

Läs även: Kulturrevolution.se – Korruption i Bryssel,    Världen idag - Paul van Buitenens mandat från holländarna: Bekämpa korruptionen inom EU – till varje pris, AB – Politikerna vill gynna företag,  GP – Kommuner i fokus för Reinfeldt, SVD – Mutförsök och särbehandlingar, SVD – Kommuner redo att bryta mot lagen, SVD – Sverige orättvisare enligt Ohly,

Läs bloggarna: Den hälsosamme Ekonomisten – “EU hindrar oss från att klia varandra på ryggen” (sådana aktiviteter bör förbehållas lobbyn i Bryssel), Skattepolitik och samhällsfilosofi (tillhör timbrosfären?) – “Utilitarismen i kommunerna är utbredd” , Svensson – “Korrupta kommunpolitiker“, Jakob Heidbrink – meddelanden från juridikens maskinrum: “Vad är likhet inför lagen”, Kent Persson (m) blogg – “Inte alltid så enkelt“, Nora4you – “Utbilda kommunpolitiker och tjänstemän”

Heteronormen är större än bara frågan om den förmodade och önskade sexualiteten. Ramarna i heteronormen innehåller så mycket fler regler än så.

Allt ifrån kropp till samlevnadsform till egenskaper är reglerade. Därför är normen så mycket mer intressant att titta på än enskilda erfarenheter eller upplevelser av normbrott. Alla påverkas av normen. Normen återskapas hela tiden.

Normen önskar linjära identiteter. Enkla att utläsa. Alla förutsätts leva efter normen fram till att motsatsen bevisats. Bögskämten i fikarummet på arbetsplatsen fortgår fram till att 1. någon säger till 2. någon kommer ut som bög.

Alla bryter någon gång mot heteronormen. Alla återskapar heteronormen ibland. De flesta är inte medvetna om att heteronormen finns, tror att det är en slump och inte en struktur som gör att folk misshandlas, diskrimineras, mobbas, våldtas och mördas för att de bryter mot den. Kanske för att de har det ganska bra där inom ramarna för hur man förväntas vara. Det lättaste sättet att märka en norm är att bryta mot den.

Att följa normen innebär privilegier. Att bryta mot normen bestraffas. Därför har män högre lön än kvinnor. Därför får heterosexuella par hångla på krogen utan att de riskerar att bli utslängda, därför är det trappor, och inte ramper upp till en massa dörrar. Därför finns det oftast bara omklädningsrum för män och kvinnor. Samhället är uppbyggt på dessa normer. Lagen är bara en förlängning av dem.

Alla normer är inte skadliga. Normer kommer till för att skapa ordning och enkelhet. De är tysta överenskommelser. Men vissa normer, såsom heteronormen, skadar och begränsar. Hämmar och skapar en maktobalans. Gör att alla människor ibland väljer emot sitt hjärta.

Vissa pojkar gillar blommiga byxor, men väljer bort dem för att inte bli retade i skolan. Någon är kär i två personer samtidigt, men kan på grund av tvåsamhetsnormen inte välja båda, utan tvingas välja mellan och mot sitt hjärta. Någon kanske är otrogen av samma norm. Någon snubbe kanske avstår från att få sitt livs skönaste orgasm för att heteronormen inte tillåter honom att bli penetrerad analt. Intersexuella barn, som föds med tvetydigt biologiskt kön, tvångsopereras för att passa in i kvinna-man-modellen. Singelkvinnor får inte inseminera i Sverige. Ett tjejpar får. Tvåsamhetsnormen är starkare än heteronormen. “När ska du gifta dig?” “Hur går det med kärleken?” är vanliga frågor som förutsätter att en person som är singel alltid letar efter någon annan.

Alla trivs inte i heteronormen. Många straffas om de går utanför den. För att den är skadlig borde den avskaffas. Bums.

I efterdyningarna till fallet med den numera från häktet frisläppte men fortfarande av åklagaren mordmisstänkte läkaren har en rad privatpersoner anmält åklagare Elisabeth Brandt till Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Enligt min åsikt bottnar detta i att massmedia är dåliga på att förklara för vanligt folk hur rättsprocessen fungerar i praktiken.

Det samtliga anmälare vänder sig mot är i huvudsak, vad de uppfattar som, en inkompetent åklagare och en felaktig hantering av ärendet. Som jag redovisat i tidigare inlägg så har jag inga synpunkter på om den mordmisstänkte läkaren är skyldig eller ens om det inträffade är ett brott. Jag kan däremot inte se att åklagaren, utifrån den information som vi delges i skrivande stund, gjort något riktigt fel. Hon har agerat utifrån gällande lagstiftning och utnyttjat denna utifrån sina möjligheter. Naturligtvis hade hon kunnat agera annorlunda, mjukare, vekare, men det hade skapat misstankar om att hon särbehandlade den mordmisstänkta läkaren på grund av dennes yrke. Det hade inte varit acceptabelt. Massmedia har en stor skuld i att många medborgare nu upprörs över åklagarens agerande då massmedia inte nämnvärt bemödat sig om att förklara åklagarens möjligheter och skyldigheter under en brottsutredning. En del av rapporteringen har också inte visat sig vara korrekt.

Nedan redovisar jag ett representativt urval av de anmälningar som gjorts, antalet ärenden hos Justitieombudsmannen och Justitiekanslern ökar stadigt och är alldeles för många för att redovisas här.

Ulf Lindsjö, läkare i Uppsala anmäler till Justitiekanslern att han anser att “åtalet är skandalöst illa underbyggt“, han menar vidare att inte en enskild läkare kan hållas ansvarig eftersom det är en grupp läkare som fattar beslut om avbrytande av livsuppehållande åtgärder. Han redogör för hur förfarandet bör gå till och avslutar med att åklagaren bör ställas till ansvar för tjänstefel för behandlingen av “den åtalade läkaren”.

Jag ska inte fördjupa mig alltför mycket i anmälan som Lindsjö gjort men jag kan än en gång konstatera att medicinarnas juridiska kunskaper är enormt bristfälliga (motsvarande kan sägas för juristerna medicinska kunskaper också men denna händelse är fram till ett åtal på deras planhalva. Lindsjö talar om ett “åtal” och en “åtalad” läkare men faktum är att åtal inte ens väckts ännu och än mindre kan Lindsjö uttala sig säkert om några detaljer i det som hänt på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Om detta vet tydligen knappt ledningen för sjukhuset då polisen har omhändertagit de aktuella journalerna. Han har också fel när han menar att en grupp tjänstemän inte kan hållas ansvariga bara för att de agerar i grupp.

En annan läkare som anmält händelsen är Carl-Gunnar Forsberg i Orsa. Hans anmälan till Justitieombudsmannen uttrycker mer känslor än substans, känslor som är förståeliga ur hans synvinkel. Jag får en känsla av att skälet till att de båda läkarnas anmälningar saknar juridisk relevans är helt enkelt att de är okunniga om juridiken kring händelsen och att de är helt fokuserad å sitt yrkes vägnar – liksom att åklagare och jurister kan ha ett stelbent sätt att se på den verksamhet som bedrivs inom medicinen. Forsberg frågar sig om det juridiska systemet havererat och om jag får vara fräck att svara på frågan så vill jag snarare påstå att det fungerar – om än kanske stelbent – men detta vet vi inte säkert. Det hade varit mycket otäckare om polis och åklagare när väl mordmisstanken uppkommer agerat annorlundare för då hade vi systemet gjort skillnad på människor.

Flera anmälningar rör hämtningen av läkaren på dennes arbetsplats. Något som i media först beskrivits som något dramatiskt för att sedan dementeras av polisen. Obduktionsprotokollet är numera offentligt så förhoppningsvis avklingar en del spekulationer.

Anna-Lena Brunius i Täby skriver i en välformulerad anmälan till Justitiekanslern om sitt missnöje med att åklagaren uttalat sig i massmedia om tänkbart motiv. Hon menar också att åklagaren är diskvalificerad då denne saknar medicinsk kunskap. Hon uppger vidare i sin anmälan att polisen “stormat” sjukhuset.
Som framkommit i en rad medier och som jag skrev i stycket innan så stormade polisen aldrig sjukhuset utan man kom dit med fyra civilklädda polismän och skötte det hela mycket diskret trots att den mordmisstänkte läkaren först vägrade följa med.

 Jörgen Striem, läkare i Stockholm vänder sig, precis som flera andra, mot att åklagaren i massmedia uttalat sina teorier kring tillvägagångssätt och uppsåt. Han och andra anmälare menar att åklagaren därmed jävat ut sig och visat att denne inte kan bedriva utredningen på ett objektivt sätt. Att åklagare uttalar sig om motiv ingår i åklagarens roll även om jag visst kan förstå och själv kritisera åklagarväsendet och polisens förmåga att linda massmedia kring sina fingrar.
Som synes så finns det inte särskilt mycket substans i de olika anmälningarna och jag är helt övertygad om att dessa kommer att skrivas av hos både Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Jag tror inte att det är slump att det är uteslutande lekmän, eller vanliga människor om man så vill, och medicinsk personal som står bakom anmälningarna. Inte en enda jurist. Det är talande. Jurister och andra skolade inom juridik eller samhälle vet hur systemet fungerar och upprörs inte.

Några få anmälare vänder sig mot min blogg och min publicering av den misstänkte läkarens namn.

En anmälan har inkommit till Datainspektionen där en Patrik Nyberg begär att min blogg granskas utifrån aspekten om namnpublicering av den misstänkte läkaren. Nyberg är fil.mag och journalist och har tidigare gjort en uppmärksammad intervju med den sk “Obducenten” i styckmordsmålet rörande Catrine Da Costa.

Claes-Göran Eneroth i Rävlanda anser att Svenska Dagbladet bör stå till svars för publiceringen då Svenska Dagbladet länkat till min blogg via bloggtjänsten Twingly. Han nöjer sig heller inte med att bara skriva till Justitiekanslern utan han vänder sig även till Datainspektionen med samma anmälan.

Vad beträffar anmälningarna till Datainspektionen så kan jag informera berörda om att Datainspektionen lade ner anmälningarna med vändande post. Vad beträffar anmälan till Justitiekanslern om länken till min blogg så kommer den också läggas ned. Min blogg torde dessutom omfattas av undantaget i SFS 1998:204 om databehandling för journalistiskt ändamål varför jag aldrig varit orolig för några rättsliga repressalier från Datainspektionen.

En intressant tanke väcktes av en annan bloggare. En professor i medicinsk etik och framträdande försvarare för aktiv dödshjälp, Niels Lynöe vid Karolinska Institutet, som gått ut i en artikel i Läkartidningen angående den tidigare omdebatterade morddömde läkarstudenten och där framfört åsikten om att en vårdgivarinstitution har en informationsplikt gentemot patienten om det finns något i vårdpersonalens bakgrund som skulle kunna tänkas ligga till grund för att patienten vill välja en annan vårdgivare. En rimlig tolkning är därför att om den mordmisstänkte läkaren skulle frias eller misstankarna skrivas av så bör alltså Astrid Lindgrens Sjukhus informera samtliga patienter till den den mordmisstänkte läkaren om att denne varit misstänkt för mord. Det kan nämligen förutsättas att patienter inte vill ha en läkare som varit misstänkt för mord. Lynöe tillhör en av den mordmisstänkte läkarens störste försvarare så det ska bli intressant att se hur han förhåller sig i detta om det blir debatt.

Andra bloggare som skriver vettigt och kanske mer vetenskaplig och korrekt än jag själv om det här är Jakob Heidbrink som behandlar den juridiska kring processen mer ingående och i sitt senaste inlägg poängterar analyserar åklagarsidans senaste utspel, Mårten Schultz tar också förtjänstfullt upp det selektiva urvalet av information från förundersökningen. Besök också gärna en hemsida som berör, Karins berättelse om orsakerna och följderna av en tragisk förlossning.

 I princip kan man som kristen leva vilket svenssonliv som helst. Det räcker med hjärtats tro och övertygelse, för att en dag kunna gå in i paradiset – mer behövs inte. Frågan är då om inte det livet blir väldigt tråkigt, med tanke på hur spännande det kristna livet kan vara egentligen.

Det finns en myt, eller snarare en fördom, om att det kristna livet är krävande och kärvt – det påståendet är inte sant någonstans. Är det på det sättet att jag som kristen upplever en massa krav knutna till min tro, så måste jag se över var dessa krav kommer i från, för de kommer inte från Gud. För vad Gud beträffar så fäster han sig inte vid hur duktig du är, eller hur bra du har lyckats i livet. Utan han ser till ditt hjärta, till din goda vilja och hunger efter sanningen och det som är rätt. Det kan vara så att din frimodighet inför Gud känns mindre ibland och större ibland, men det spelar ingen roll då Guds kärlek till dig alltid är densamma. Om du gång på gång ”faller” så är inte det något hinder för Gud att bruka dig. Det är ditt hjärtas längtan och inriktning som räknas. Det är på det sättet att när ditt samvete dömer dig och du vill fly då det är rätt ögonblick för omvändelse. Var inte rädd för att falla, för du kommer att falla många gånger. Men det kan inte hindra dig från att gå vidare med din Fader Gud. Sanningen är den att om du inte faller så kan inte Gud fostra dig, och utan fostran blir det ingen utveckling. När kristna kämpar för perfektion blir det mycket galet. Jag måste förstå att jag numera lever i Kristus och han i mig. Han är den perfekte som i sin kärlek och nåd bär mig – den operfekte. Det är bättre att springa och att riskera att falla, än att inte springa alls. Det handlar om att våga lita på hans enorma nåd och utsträckta händer som hjälper mig upp igen. Det är så otroligt viktigt att veta att grunden för mitt kristna liv är Herren Jesus själv, för det ger mig hoppet och modet att våga leva ut hans frukter till allt omkring mig. Och när något går fel, eller att jag faller, så skall jag inte gömma mig för honom – UTAN JAG SKALL GÖMMA MIG I HONOM!

Lagar och regler är till för att stoppa ondska och kaos. Det är lagarnas uppgift att förklara hur vi inte ska leva. Men det är hans kärlek som lär oss att leva. Vad hjälper all lagkunskap i världen, om man inte hör kärlekens röst i sitt eget hjärta? Lagen talar hela tiden till min ofullkomlighet, men hans nåd kommer min svaghet till mötes och gör mig stark. Romarbrevet kapitel ett talar tydligt om vad det är som gäller – vi har gjorts rättfärdiga genom tro och därför har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Så då när vi nu har friden vi skall våga leva utifrån den. Det är av yttersta vikt att vi förstår detta, för denna frid är en gåva till dig och mig. Hans frid är nu vår, och kan vi ta till oss detta så kan också hans frid komma andra till del. Nåden och friden är mycket effektiva i kampen mot allt som vill oss ont – vare sig det är från andra eller oss själva. Vi kan frimodigt i varje valsituation välja att visa nåd. Vi kan välja att förlåta istället för att stena, visa tolerans istället för att döma, därför att vi nu äger denna unika gåva – att kunna likna honom. När lagiska mönster bryts i våra liv kommer en större förståelse för de gåvor Gud har gett oss och andra människor, vi kommer att änga mer tid till att hjälpa andra istället för att vara kritiska, vi kommer att sträva efter äkta tro istället för ytlig religion.

Yoko from Tengen Toppa Gurren Lagen

So I’m really glad I finished this anime a bit ago. I still want to TRY to cosplay Yoko. But that also means getting in shape a BIT more XD Cause I mean I already … weigh in the 3 digits. (barely XD;;) But a girl’s not suppose to tell her weight!!! So I’ll work on that.

But I’m actually want to see the Tengen Toppa movie.

Tengen Toppa Gurren Lagann: Guren-hen (movie)

So! I’ll get to it eventually. I just wanan share a great site to watch anime!!
http://phoanime.com/

They are fairly new but I believe the quality of their videos is good!

–Kimiko–

Isang kakaibang artifak ang natagpuan ni Dr. Robert B. Fox sa Kuweba ng Leta-Leta sa Lagen Island, El Nido, Palawan noong 1965. Ang nasabing artifak ay isang bangang yari sa luwad na ang hugis ay tulad ng isang taong naghihikab. Tinatayang nagkakaidad ito ng 1,000-2,500 taon.

Ang nasabing banga na tinaguriang “The Yawning Jar” ay nakalagak ngayon sa Pambansang Museo. At ang mga replika nito ay makikita sa El Nido Tourism Office at Ille Cave archaeological site sa New Ibajay, El Nido, Palawan.

Kung ano man ang ibig sabihin ng paghikab ng banga ay di pa tukoy ng mga eksperto. Maaaring isang simbolo ito ng paghiling sa masaganang ani. Meron din isang haka-haka na ito ay aksidenteng tumabingi habang nasa proseso pa lamang ng pagluto at ginawan na lamang ng disenyong mata at tenga. Siguro naman ay hindi ito simbolo ng mga antuking mamamayan noong panahong iyon.

Har märkt en grej: Pingsttraditionen är inte särskilt starkare bland kristna än “hedningar”. Man skulle kunna sammanfatta pingst som “sommarstuga och bröllop”.

Jag tror jag vet förklaringen till varför pingst inte har starkare traditioner bland kristna: de vet inte vad högtiden skall betyda. Och en kvalificerad gissning är att så har det varit sedan kristendom gjorde slut med judendomen.

Om man till äventyrs vet att det var på pingstdagen som den Helige Ande kom över lärjungarna, så vet man däremot inte vad det skall betyda för något. Hela det rika arv i judendomen som fick sitt fullbordan den dagen i Jerusalem, verkar ha gått förlorad när man skar av banden till judendomen.

Kanske kan vi kristna få lite nya idéer på pingsttraditioner från denna barnsida om den judiska pingsten (=shavuot).

Klickar man runt lite där hittar man följande berättelse om den första shavuot/pingsten berättad från två barns perspektiv.

Denna kristna “pingstminnesförlust” tror jag beror på de kristnas dubbla förhållande till Guds bud: Vi ska följa Guds bud, men vi skall inte bli lagiska. Man kan inte vara rättfärdig och laglös samtidigt, men rättfärdighet kan däremot inte uppnås via lagen. Det verkar inte riktigt som vi har kommit underfund med hur Guds lag skall vara inskrivna i våra hjärtan: Den delen av det nya förbundet har blivit en vit fläck på kartan …

Om det finns några paralleller med den judiska pingsten (shavuot), så torde pingsten vara det nya förbundets “bröllopsdag”. Hur sjutton kom det bort från de kristnas traditioner??? :-O

Montag ist nicht nur ATC Tag bei TMTA sondern auch der Tag für Mixed Media. Dort ist diese Woche Layers das Thema.

Eine Beschreibung zur Karte findet Ihr hier. Die verwendeten Motive sind von Elusive Images (Peacock Lady) und Stampers Anonymous (Splatter).

Det är verkligen fascinerande att läsa många av kommentarerna efter helgens Ockupationsfestival. När man inte längre slentrianmässigt kan hänvisa till Det Onda Våldet. Då kommer kritiken mot aktivisterna att rikta in sig på ännu mer abstrakta begrepp. Lagen. Och Demokratin. Till och med Äganderätten får komma till heders.

Nu ska jag inte alls kommentera äganderätten, jag har personligen inget till övers för den ändå. Men det sätt som det talas om Lag och Demokrati. Närmast som om de vore någon sorts gudar. Absoluta värden man ska böja sig för utan att ifrågasätta, ty “herrans vägar äro outgrundliga.” Vuxna människor som tror på saker som dessa: att gud finns, att lagen är för alla, att regeringen är folkets representanter och så vidare. Ja de fascinerar mig kort sagt. För det står i en så total kontrast till vad jag menar med en vuxen förståelse av världen.

Låt oss tala om Lagen, och sätta in den i det konkreta sammanhang dit alla abstrakta fenomen bör plockas ner för att vi verkligen ska kunna förstå dem. Lagen visar sig då inte skydda medborgare mot bostadslöshet. Däremot skyddar den spekulanternas “rätt” att låta bobara hus stå tomma för att trissa upp priserna. Ett enkelt och tydligt exempel på att lagen inte står på alla medborgares sida, utan finns till för att skydda den som har från den som inte har.

Sak samma demokratin. Denna så ofta åberopade term visar sig vara rätt ljusskygg, för den springer och gömmer sig så fort vi börjar ställa de tunga frågorna till den. Till exempel: vad har jag för inflytande över mitt eget liv? Vad kan jag i praktiken påverka? Varför ska jag hela dagarna underkasta mig andra vuxna människors tyranni, samtidigt som jag betalar deras existens med mitt arbete? Till exempel den där “konsumentmakten” som skryts så jävla mycket om. Hur mycket makt ligger det där egentligen? Om jag väljer bort en vara för att den är skadlig för min kropp, då väljer jag indirekt att den blir dumpad på någon marknad för fattiga i Asien eller Afrika istället.

Dessa försvarare av Lag, Ordning och Demokrati är dock inte intresserade av att konkretisera någonting, tvärtom. De hatar blotta hotet om ifrågasättande. Likt andra religiösa är de rädda för att få grundvalarna för sin världsbild välta, till exempel av några klåfingriga snorungar i vita overaller med gummimadrasser och ballonger i händerna. För tänk om Lagen inte vore något absolut…. Tänk om det skulle visa sig stämma att vi lever i ett klassamhälle och därmed har anledning att förhålla oss på helt olika sätt till samma Lag beroende på om den hjälper eller stjälper oss?

Själv hade jag, som säkert de flesta, en religiöst grubblande period i tonåren. Men när jag på allvar insåg att jag är ateist infann sig en känsla av lugn och trygghet. För det var inte det samma som ett agnostiskt ställningstagande. Utan det är så att jag verkligen är övertygad om att det inte finns någon gud, någon skapelse eller något liv bortom det materiella. Och när man formulerar dessa insikter kommer också ett helt annat ansvar för det egna livet. Det finns inget gott och inget ont. Allt går att förstå, men förståelse måste inte mynna ut i acceptans för vad som helst. Bara jag har det yttersta ansvaret för mitt liv, ingen frestar mig, ingen har gett mig något uppdrag och ingen älskar mig villkorslöst. Dessutom tar livet slut, vilket gör det värt både att ta vara på och ta på allvar.

Den enda andliga inriktning jag känner en smula förståelse för är faktiskt magin. För i magikerns världsbild finns inte det absoluta, och inga abstrakta begrepp som ont och gott. Däremot är jaget ett agerande subjekt, och utövandet av magi är ett autonomt medskapande av sin egen tillvaro. Magisk handling bygger också på ett kollektivt sammanhang.

Något som jag finner ännu mer intressant är i hur hög grad vårt eget samhälle bygger på magisk praktik. Överallt ser vi dessa skimrande bilder som visar upp vad vi ska se oss som och hur vi ska se samhället som, inte som det verkligen ser ut, utan som vi ser det genom bilderna: den magiska spegeln. Ett ting stylas och visas upp i visst sammanhang för att betingas med magiska värden: det ska signalera rikedom, självkänsla, sexighet eller vad det nu kan vara. Om du köper och bär detta ting, en sko, en sked, ett par solglasögon, förkroppsligar du sedan dessa magiska värden.

Vi skrattar åt den afrikanska medicinmannen som klär sig i en djurhud och dansar en magisk dans tills han blir djurets ande, eller jaktanden. Vi kallar det primitivt. Men på vilket sätt skiljer sig detta från shopping? Blir inte du en annan när du har köpt det där paret vita sneakers? Förkroppsligar inte du bilmärkets, datorsortens eller ölfabrikantens ande?

Jo det så klart. Shoppingen är en magisk akt som involverar pengar. Och vad är då pengar? En fetish. De har inget värde i sig, men genom att vi tror på dem så får de ett magiskt värde större än det vi tillmäter människor av kött och blod runt omkring oss. De är en talisman. Om vi bär omkring på pengar så fungerar det som en magisk lyckorot eller hartass. Det drar till sig intresse, vänskap, kärlek, makt. Och vi känner oss älskade och mäktiga. En djup ironi i och med att det ju är själva pengarna som blir älskade, som har makt och inflytande. Det är pengarna som drar omkring med sin bärare. Detta bevisas enkelt av att den dag du blir av med pengarna har du inte längre makt, och vännerna och älskarna drar i de flesta fall vidare. De följer pengarna.

Och pengarna är, som vi konstaterat, ingenting. De behöver inte ens motsvaras av något fysiskt, utan kan vara enbart siffror på en skärm eller ett plastkort. De är det som driver hela samhället, alltings mål, den avgörande principen, och den är: tomhet. Det är lugnt i stormens öga.

Vad är det om inte magi som får oss att leva i en verklighet som inte finns, reklambildernas och valpropagandans floskelverklighet, som får oss att stiga upp varje morgon och gå iväg och arbeta ihop någon annans rikedom, att vägra se våra bojor. Vi köper en lott och tror därmed på att vi skulle kunna bli rika, den enda väg samhället lämnat åt den som söker kontroll över sin egen tillvaro. Vi drogar oss, skriker på fotbollsläktaren, äter för mycket mat, äter ingen mat och är snygga i klänningen, shoppar, inreder lägenheten, spelar på V75 och vi ser inte, ser inte, ser inte. Att det så uppenbart är självhypnos.

Det är intressant med magiska fenomen. Ett klassiskt sådant är den så kallade “magidöden”. Om en person som tror på onda ögat träffas av det, kommer han eller hon ofelbart att därefter börja tyna bort och inom några veckor faktiskt dö. Utan att minsta sjukdom, drog eller gift är inblandat. Magi fungerar genom att både utövaren och offret ingår i samma sociala system, och båda tror på dess grundvärden.

Zombiefiering fungerar genom gifter som tetrodotoxinet i blåsfisken och upprätthålles genom drogen spikklubba. Men effekterna av dessa: skendöd och mental omtöckning, är ändå inte tillräckliga för att förklara att den påverkade agerar och ser på sig själv som en zombie. Det skulle hon inte gjort i en annan religiös omgivning. Zombiefiering är ett straff, men det fungerar hela vägen bara om offret själv tror sig ha blivit en zombie. Men det betyder också att magi verkligen fungerar: för den som tror sig ha blivit en zombie har faktiskt i samma stund också verkligen blivit det. (Om detta kan man läsa mer i Ormen och regnbågen av Wade Davis).

Och sak samma vårat samhälle, trots att det drivs av magi är konsekvenserna verkliga och fysiska. Vi kan inte på egen hand fly dem. Vad som krävs är att vi släpper tron på att detta samhället ger oss något, och börjar titta på hur våra liv verkligen ser ut -och att vi sen tillsammans aktivt bryter mot reglerna. Att vi slutar vara offren för magi och istället vänder på verkligheten. För visst går det att se de vitklädda ungdomarna i helgen också i detta ljus. Att genom sitt ingripande i verkligheten så vänder de på den och säger: men titta här, de här husen är tomma! Där kan vi bosätta oss. Det är vår rätt om vi gör det till vår rätt! Och plötsligt blir det penningens, politikerns, polisens tur att försöka ursäkta sin existens. Om du inte existerar för oss, säger husockupanterna, så sprick som ett troll i solen! Då har du förlorat ditt existensberättigande. Inte som människa naturligtvis. Men som auktoritet för andra människor.

Vi ger folk rätt och utrymme att kontrollera oss, bestämma över oss, använda oss, köpa oss och sälja oss. Men det behöver vi inte göra. Och det är en sanning som kan göra både stark och svag sjösjuk.

För några år sen fann man ett antal döda svarta barn i Themsen. Spåren ledde till invandrare från Afrika som misstänktes ha importerat barnen illegalt och sedan offrat dem i magiska ritualer. Detta tyckte jag var intressant. Fast det talades om med väldigt små bokstäver. Man befarade väl, säkert med rätta, att detta kunde underblåsa rasistiska känslor. För att folk skulle kunna uppfatta dessa hemliga magiska sällskap som ett tecken på att afrikaner är annorlunda än oss, brutalare, primitivare, mer skrockfulla. Men för min del såg jag något annat. Jag såg en nästan övertydlig likhet. Jag såg ingen jävla skillnad alls.

Och då menar jag inte hur vi i västvärlden utnyttjar barn: köper fattiga barn i barnprostitution, trafficking och diverse slavarbete (barn är de vanligaste slavarna på 00-talet), och inte ens det faktum att vi byggt upp ett system som gör en massa människor illegala så att vi ska kunna profitera på de öppna eller maskerade slavförhållanden de lever under här. Inte heller talar jag om de som dör på vägen in i Europa. Nej jag menar bara att våra medicinmän gör precis likadant. Att vara beredd att offra människoliv är ett sätt att tillförsäkra sig makten här, likaväl som i Afrika eller var som helst i världen.

USAs upprättande av tortyrläger över hela världen och åsidosättande av normala rättsprinciper, som att de plötsligt utan föregående rättegång kunde frysa tillgångarna för enskilda på obestämd tid var de ville i världen, går att se just så. Som en offentlig ritual för att visa upp och stärka sin makt. Genom godtycklighet, en offentlig tortyr som inte finns till av rationella skäl utan för att genom de torterades kroppar (som därför visas upp offentligt) säkerställa den egna absoluta makten, och ständig övervakning. Och vi blir medskyldiga genom att se utan att kunna ingripa, precis som varje välfungerande magisk akt kräver alla inblandades tro och delaktighet. Om denna process kan man för övrigt läsa mer, och betydligt bättre, i Mattias Gardells upplysande bok Tortyrens återkomst.

Och detta rituella offrande av andra är en initiering som alla som gör karriär ställs inför förr eller senare, oavsett om makten är politisk eller inom näringslivet. Är du bredd att skära ner på ambulanssjukvårdare, stödja att vi startar krig, hemlighålla militärens eller polisens operationer för medborgarna, avskeda folk för att öka bolagets vinst, skriva på en utvisning fast du vet att du därmed skriver på någons dödsdom, skicka folk till det allierade landets tortyrläger? Ja, då är initieringen klar och du släpps in.

Om du är beredd att tro på maktens utfästelser om medbestämmande, demokrati och en lag för dig, fast det är du som är det tilltänkta offret, maskinens bränsle? Ja då är du mer en lovligt dum. Framtiden tillhör den som varken offrar andra eller sig själv och som ser igenom den magiska spegeln. Nuet tillhör alltid den som inte överlåter sitt tänkande på andra.

För övrigt ser jag även skrivandet som en magisk akt. Fast ett betydligt mer spännande sätt att använda magi än för att få makt över andra människor. Det magiska med skrivandet är just att det inte är på den enes villkor. En skriver. En läser. Men båda går in som subjekt på egna villkor, och magin uppstår i mötet, när texten själv blir något tredje som varken författaren eller läsaren väntade sig.

Och därmed vill jag sluta med en liten vers som legat i min byrålåda i många år, men som jag tycker bra sammanfattar dessa funderingar:

SPEGLAR

Det är inte speglar min vän,
du är speglarnas spegel,
du imiterar deras bild av dig!

Tips från Konfliktportalen: 1915 fortsätter sin granskning av nazisternas värld under rubriken Nyhetstips #1, Anarkisterna diskuterar EUs flyktingpolitik i När Billström är positiv drar jag öronen åt mig,  Andrea Doria tar upp en arbetskonflikt på HOPP, riksorganisationen mot sexuella övergrepp i För god för att bry sig?, Autonoma kärnan förklarar vad de menar med begreppet klassfiende, Baskien information publicerar ett uttalande från Irish Basque Solidariy Commite, på Dagens Konflikt har Jesper skrivit en bra artikel om ockupationsfestivalen och etablissemangets reaktioner på den, Kim Muller ger ett dräpande svar till Jonas Gardells inlägg om “pöbelväldet” och “det ansiktslösa motståndet” i Let’s try some pöbelvälde, på Vardagspusssel får vi läsa Från augusti till augusti: anställd, varslad och uppsagd -en av alla dessa historier som är allt för vanliga just nu

Samhället, långsamma politiska processer och lagar sätter ofta käppar i hjulen för utvecklingen trots politikers goda vilja. 

Jag har uppfattat det som att det finns en grundläggande vilja i svensk politik att göra Sverige till ett högteknologiskt land som leder den tekniska utvecklingen internationellt.

Precis på samma sätt finns en grundläggande politisk vilja, vet jag, om att Sverige ska vara ledande i mänskliga rättigheter, vara världens mest jämställda land och så vidare. Den nya sammanhållna diskrimineringslagstiftningen är ett bra exempel där man lyckats med detta.

Dock finns en massa käppar i hjulen man sätter för utvecklingen, såsom i domen om upphosrättslagen mot Pirate Bay. Istället för att smidigt anpassa sig till marknaden och utvecklingen och främja nya teknologiska lösningar (som man gjort med STIM, tv-licens etc.) har man valt att sätta stopp till denna typ av nedladdning trots att man som land inte är teknikfientlig. En lösning som man kunde använt är att man som användare exempelvis betalar mer till internetleveratörerna och på så sätt köper rättigheterna till det man laddar ned.

Dessutom har man inte tänkt på konsekvenserna av Ipredlagen och att användning av ip-adresskyddande programvara kommer att användas i större utsträckning, vilket gör det svårare att fånga riktiga brottslingar såsom barnporrbrottslingar. Piratebaydomen och Ipredlagen är två bakslag för den teknologiska utvecklingen som skedde på grund av att lagen inte kunde hänga med i utvecklingen. 

På samma sätt är förslaget om kravet på tvångskastrering av transsexuella personer som ansöker om juridiskt könsbyte ett likadant förslag mot Sveriges politiska vilja och ett bakslag mot mänskliga rättigheter. De negativa konsekvenserna av förslaget är också i motsatt riktning till det politiska arbetet med ökad rättssäkerhet för gruppen transpersoner genom diskrimineringsskydd och andra mindre satsningar för att kartlägga och förbättra folkhälsan inom gruppen. Att föreslå tvångskastrering för en grupp ökar omedelbart stigmat mot denna, redan nedtryckta och osynliggjorda grupp. Utredningen SOU 2007:16 är ett bakslag mot Sveriges arbete för mänskliga rättigheter. 

Om frågan skulle läggas upp till Riksdagen i sin nuvarande form, är det väldigt liten risk att förslaget skulle gå igenom. Däremot gör den generella okunnigheten hos riksdagsledamöterna det svårt att införa tillräckligt med information till ett beslut för att det skulle bli en ny bra lag. Det vi transaktivister frågar oss just nu är vad ska vi satsa på: att få bort kravet om att vara ogift och svensk medborgare och kanske även slippa både tvångssterilisering och -kastrering och sedan vänta minst 10 år till på grund av lagens tungroddhet innan vi kan få till en ny utredning som kan föreslå också borttagningen av 18-årskravet och något mer ingående om intersexualism från intersexuellas perspektiv – eller ska vi arbeta för en ny utredning redan nu, trots att den gamla lagen till dess införande troligen redan kommer att fylla 40 år?

Några av oss har kommit fram till att vi vill att det ska tillsättas en ny utredning. En riktig utredning denna gång, som tar sitt arbete på allvar. Våra förhoppningar på denna nya utredning skulle vara att den

• baserar sitt kunnande på trans-och intersexuella personers livssituation och behov, enligt dem själva. 
• på allvar vill förbättra livssituationerna för samma grupper. 
• jämför lagar om trans-och intersexualism internationellt (och där kommer att stöta på Storbritanniens Gender Recognition Act 2004 kapitel 7 som separerar den juridiska könstillhörighetsprocessen från den medicinska och även förhoppningsvis reflektera kring möjligheterna att införa ett tredje juridiskt kön såsom i Australien).
• aktivt vill ha mer information för att skapa innovation (det blir ju inte innovation i en lag om man bara arbetar utifrån gamla tankesätt, dömande attityder och ovetenskaplig vetenskap)
• lyssnar på medicinsk expertis från alla delar av medicinen i den könskorrigerande behandlingsprocessen, dvs också intervjuar kirurger, logopeder och endokrinologer. Inte bara de psykiatriskt inriktade läkarna.  
• inte har som utgångspunkt att det är den transsexuella personen som är problemet och som ska lösas för samhället skull.
• inte har en överförmyndigande tvåkönsmodell som vetenskaplig basis, som inte överensstämmer med landets genusforsking, utan som också tittar på möjligheter för att kunna få kirurgi och hormonbehandling även om man inte är transsexuell, utan har någon annan transidentitet.

Om man väljer att tillsätta en ny utredning nu och slutar försöka lägga fram ett förslag som är dömt att misslyckas utifrån den gamla utredningen, kan Sverige komma på sin egen kurs igen och kanske rädda sitt anseende. I alla fall hos en del av befolkningen. I alla fall i den här frågan.

Ingen kan ha undgått denna hetsjakt på fildelning som pågått i några år nu. Speciellt nu efter att The Piratebay blev dömda i tingsrätten under april månad.

Många bloggar om det och jag snubbla över en blogg som en vän pasta in på ett ställe.  Handlar om 2 st sk kristna som tror dom är bombsäkra på att kunna bevisa att Ipredkoll.se är en olaglig sida. Där dom ska bryta mot lagen osv.

Läs själva och bedöm men framför allt försök att läsa denna utan att skratta om ni kan helt sanslöst säger jag bara hahahaha

http://sanningenmastefram.wordpress.com/2009/04/25/vi-har-bevis-mot-de-kriminella-filderna/

Håll till godo!

Ordet snålsurfa blev ett accepterad nysvensk ord av Språkrådet i 2005 och beskrivs som “via trådlös teknik utnyttja grannens bredbandsuppkoppling”. En del problem uppstod när trådlösa nätverken bredde ut sig och den stora frågan blev snabbt – är det lagligt att snålsurfa?

Naturligtvis är detta för enkelt och som alla juridiska problem bör den brytas ned i olika delar.

1. Är/bör det vara olagligt att snålsurfa? Om det kan uppfattas som olagligt var finns lagparagrafen? Antagligen kan beteendet med lite svårighet klämmas in i förbud mot datorintrång (BRB 4 kap 9c§) men det är att tillämpa en paragraf som var ämnat åt ett annat syfte.

2. Hur påverkas detta om den som snålsurfar gör det omedvetet. Oftast brukar bristen på uppsåt leda till sänkt eller utebliven straff men om man snålsurfar omedvetet över en längre period uppstår frågan om man har ett ansvar att ta reda på vad man håller på med? Innebär detta att det finns en teknisk miniminivå som alla ska klara av?

3. Hur är det med nätinnehavarens ansvar för snålsurfning? Kan en öppen nät uppfattas som ett medgivande för snålsurfning och innefattar en sådan medgivande någon tyst överenskommelse eller sedvana att snålsurfaren skall hålla sig till ett accepterat beteende (tex inte olagligt, inte belasta nätet tungt)?

Det finns ingen enighet kring detta. Att flera länder inte har dömt snålsurfare skall inte tas som en bekräftelse att det är tillåtet. I motsats till detta kan man se exempel på länder som har agerat tex i 2006 dömdes en tonåring för snålsurfning i Singapore och samma år dömdes en man i Illinois, i 2007 dömdes en man för snålsurfning i England och ytterligare en i USA.

En intressant utredning om snålsurfningsfrågan finns i Robert Cannons artikel Steal More Wifi!

Under veckan som gått har diskussionen om snålsurfning fått ny liv i den svenska debatten tack var IPRED (tex Terra Incognita, satmaran, Nihao Kenny, Yami, Rick Falkvinge och Scaber Nestor). Frågan rör inte alla aspekter utan snarare den specifika frågan om än nätverksinnehavare kan slippa ansvar för fildelning genom att ha ett öppet nät. Logiken bakom denna tro ligger i faktum att genom en öppet nät är det svårt att bevisa att det var nätverkets innehavare som fildelade illegalt. Till detta har många bloggare hänvisat till Danska domar som accepterat logiken. Intensifier utreder.

Men till detta bör man hänvisa till fråga 2 ovan. Finns det en minsta möjlig teknisk nivå alla datoranvändare och nätverksinnehavare skall ha – och kan hållas ansvariga för om de faller ifrån? Sedan bör frågan ställas om ansvaret för öppna nät förvärras om innehavaren medvetet öppnat upp sin nät och gjort den tillgänglig för andra? I motsats till att bara ha det öppet pga inkompetens eller gammal ovana.

Vad händer om man till och med väljer att driva dubbla nät? En öppen för alla som behöver och en sluten för att säkra den egna nätverket? Skulle en sådan beteende tolkas negativt?

Som sagt öppna nät väcker många frågor och förvirringen är stor. Dessutom utnyttjas förvirringen av flera intressenter för att driva deras åsikter som om de vore sanning. Ett exempel finns hos Cybernormer som kommenterar en intervju med Pontén:

Argumentationen är minst sagt underlig. Pontén vill ge sken av att man i Sverige har ett regelverk där innehavaren av en uppkoppling ansvarar för aktiviteter som andra företar sig i det att de lånar uppkopplingen. Samtidigt pekar han på att det visserligen inte finns rättsligt stöd för att fälla någon (döma till skadestånd) i domstol om det inte kan bevisas att det är de själva som begått exempelvis ett upphovsrättsintrång, men att man trots det kan bli föremål för olika obehagliga ingripanden från polisen. Slutsatsen är att man inte skall låna ut sin internet-uppkoppling eftersom man då riskerar att under “lång tid” utsättas för att “sånt här ska hända”. Jag skulle vilja höra Pontén beskriva vilken typ av rättslig styrning vi har att göra med här?

Kalle på Cyberlaw har skrivit en post och antytt att Hovrätten skulle kunna tänka sig att acceptera öppet nät försvar.

Intressant att man hör överallt ang IPRED lagen.

Dom nämnde nu på radion samt läste på aftonbladet.se att redan har nättrafiken minskat med 30%.

Det som jag kan se är att dom flesta avvaktar och väntar på att lagen ska landa riktigt. Hitta kryphål m.m

Personligen tror jag faktiskt att dom vanliga svenssons som då och då pysslar med nerladdning av film/musik slutar på rädsla.

Medans som större piraterna fortsätter förr eller senare i samma takt.

Såg lite på debatten på 4:an ang. lagen, så vart pontén att författarna inte kan leva på att skriva böcker när folk laddar ner deras verk.

Skaffa er ett jobb och skriv vid sidan om som vi alla andra människor, bara för ni skriver böcker och begär att kunna leva på det har nog valt fel “yrke”.

Vi alla har drömmar, kom ner på jorden igen.

Sen som många gör är att ladda ner spel/film/musik sen köper det dom gillar.

Fildelning ser jag som en bra reklam för dessa grejer.

Ska bli intressant och följa det hela.

Idag så var det är riktig skön morgon att traska till jobbet, varken för kallt eller för varmt.

Skönt att våren håller på traska in, snön smälter och gatorn börjar damma pga det blir torrt.

Ska fortsätta med papprena nu, uppdaterar under dagen.