Vi har just fått reda på att de barn vi har på förskolan som har behov av annan kost på grund av ex glutenintolerans eller laktosintolerans nu måste ha läkarintyg på detta.

Dessa barn som blir sjuka om de inte får rätt mat, måste ha intyg på att det är denna mat de behöver. Men är du vegan, vegeterian, eller något däremellan som utesluter kött, då får du specialmat med det samma.

Visst är det märkligt!
Bli du sjuk av viss mat måste du ha intyg för att få annan, väljer du bort viss mat får du annan mat utan att blinka.

En sjuksköterska och tre andra kvinnor som inte fick sjukpenning under sin graviditet har utsatts för könsdiskriminering. Det slår Stockholms tingsrätt fast i en dom. Försäkringskassan överväger att överklaga domen och många blir upprörda över detta. Då har man dock inte riktigt förstått systemet. Tingsrättsdomen bildar på något sätt inte praxis, den är inte prejudicerande. Många gånger överklagar Fk domar till högre instans för att få veta vad som är rätt och hur man skall tillämpa lagen, inte för att få rätt mot den enskilde kunden. Därför är ett överklagande rätt. Då får vi till slut reda på hur gravidas rätt till sjukpenning skall tillämpas.

Tillämpningen ska vara rättvis och enligt gällande lagstiftning och det är våra domstolar som prövar detta och avgör vad som är rätt. Om man nu tycker att det är fel så måste det till en lagändring. Regeringsrättens domar är alltid prejudicerade och kammarrätterna i viss mån. Det är från dessa domar praxis ska utvecklas och det är helt enkelt vad som gäller. Domstolarna utgör även ett ganska omfattande trygghetssystem för de försäkrade som förutom f-kassans egen omprövningsenhet så skall detta garantera att besluten blir riktiga, dvs. att de formellt följer lagen. Tyvärr finns det inte i förvaltningsdomstolarna utrymme för att ta hänsyn vad som är rimligt i den enskilde situationen eller vad som är ett bra domslut, man har bara att titta på det formella och om det är formellt riktigt beslut av kassan. Detta tycker jag är en brist och det är en stor skillnad mot våra andra allmänna domstolar som kan ta denna hänsyn. Till de försäkrades fördel finns även allmänna ombudet som systematiskt granskar vissa ärenden (bl.a. gravida) och i princip alltid får prövningstillstånd i högre instans.
Så till den dom av regeringsrättens som flera i media hänvisat till  att denna redan avkunnat dom i liknande fall och att detta ska vara prejudicerade. Om man läser domen så visar det sig att f-kassan yrkade bifall till överklagan (det innebär i princip att den försäkrade garanterat får rätt). Anledningen till detta kan vara att det kommit in nya underlag med nya uppgifter och i detta fall yrkar kassan bifall för att det finns en (sannolikt ny) bedömning av en “försäkringsöverläkare”, numera försäkringsmedicinsk koordinator som klart yttrar att den gravida kvinnans besvär är så uttalade att det inte tillhör en normal graviditet och därför skall jämställas med sjukdom. Kvinnan använder kryckkäppar och har och har påtagliga förflyttninssvårigheter och smärta, rådgivaren jämställer detta med sjukdom. För att få ersättning från sjukförsäkringen är det ett grundgrav att sjukdom föreligger och att den nedsatta arbetsförmågan beror på sjukdomens funktionsnedsättning och inte beror på något annat, kedjan måste hålla hela vägen. Just denna dom från regeringsrätten handlar alltså inte om praxis och tillämpning av lagen och blir därmed inte prejudicerade på ett sådant sätt som framförts i media.
Det finns ett försäkringsmedicinskt beslutsstöd för foglossning att läsa för alla på socialstyrelsens hemsida – under riktlinjer (www.socialstyrelsen.se). Foglossning tillhör normal graviditet, men som sagt det finns grader av besvär och vid uttalade besvär är detta naturligtvis att betraktas som onormalt och därmed sjukdom, i beslutsstödet finns tydliga rekommendationer av sjukskrivningstid och gard vid olika svårigheter från en inte helt normal graviditet
Jo det ska vara en rättvis försäkring och finns det orättvisor och orimligheter är det alla inblandade parters uppgift att visa på detta för våra politiker så att de ser effekterna av sina beslut. Inte glida i försäkringen som istället då döljer problemen för politikerna som tror att allt är frid och fröjd. Ger lagstiftningen orimligheter, låt oss visa på detta så att vi istället kan få till en ändring. Välfärdspolitik bedrivs av regering och riksdagen, inte på den enskilda läkarmottagningen.

Läkarna måste också lära sig att hålla isär sina skilda roller, men det är svårt när man alltid har patientens bästa för sina ögon. Myndigheten (försäkringskassans) och hälso- och sjukvårdens roll (läkarens) har tack och lov olika roller. Läkaren ska förse F-kassan med intyg, dvs medicinska underlag kring sin patients sjukdomstillstånd och sedan är det F-kassans roll att fatta beslut Någon medicinsk överprövning av patientens sjukdomstillstånd sker inte och görs det de så är det felaktigt. Hur skulle det se ut om läkaren hade alla rollerna samtidigt, så är det inte i några andra sammanhang och det ska vi vara glada över. Vill läkarna verkligen fatta det faktiska beslutet i andra typer av myndighetsbeslut som att deras demenssjuka eller epilepsisjuka patienter ska förlora sitt körkort, att deras deprimerade patients vapenlicens skall dras in, körkortsindragning vid missbruk eller sjlva fatta beslutet om omhändertgande av barn från sina föräldrar? Jag tror inte det, men det föreligger en bred okunskap kring beviljandet av ansökt förmån från sjukförsäkringen.

Har läkarna verkligen den juridiska kompetensen att veta när försäkringen gäller eller när den inte gäller. Regelverket (lagstiftningen) är mycket omfattande och knappast en läkaruppgift att sätta sig in i. En stor svårighet för läkarna är att fylla i sjukintygen. I de senaste undersökningarna från bl.a. Riksrevisionen var det bara 20 % (tjugo) av läkarintygen som innehöll alla obligatoriska uppgifter, detta trots den massiva upplysnings- och informationskampanjen som skett. 80 % av intygen var alltså så ofullständiga att Försäkringskassan egentligen inte får fatta beslut på ett så dåligt ifyllt intyg.

Det finns all anledning till självrannsakan istället för att skylla på en fyrantig, byråkratisk och ibland korkad Försäkringskassa.

Trodde jag skulle få ett par dagars lugn nu när mamma är hemma och får all hjälp hon kan få… men icke då… eller rättare sagt: ordinerad vila!

Har haft ont i halsen lite av o till nån vecka, men aldrig mer än 2 dagar i sträck. När jag vaknade igår eftermiddag efter att ha sovit middag upptäckte jag att rösten var borta! Eftersom halsen kändes lite svullen tog jag hostmedicin och panodil innan jag la mig för natten.

Vaknade halv sex i morse av att halsen gjorde fruktansvärt ont. Rösten hade heller inte återinfunnit sig under natten. Eftersom det var riktigt jobbigt att ligga och ens tänka på att somna om gick jag upp och tog panodil och resten i hostmedicinflaskan. (Det var bara 10 ml kvar). Satt sen i sängen och slösurfade eftersom halsen kändes bättre i sittande ställning.

Försökte lägga mig igen efter sju men konstaterade att halsen inte kändes ett dugg bättre. Jag fick hostattacker när jag la mig ner. och ett försök att lägga mig på sidan fick mig att konstatera att körtlarna på halsen var alldeles för ömma för att bli nertryckta i kudden under huvudets tyngd. Satt därför och halvsov tills vårdcentralen öppnade halv åtta.

Eftersom tidsbokningen inte hade några återbud idag blev jag kopplad till en sköterska som skulle bedöma mitt behov av akut-tid. Min läkare har en egen sköterska. Hon vet vem jag är på namnet och det krävs ganska lite för att jag ska få en tid av henne. Dessutom brukar jag kunna få en tid som passar, ifall det är så att jag jobbar och inte kan gå ifrån.

I morse fick jag prata med en sköterska som jag aldrig stött på förut. Med Kalle-Anka-röst kraxade jag fram mitt ärende. Att halsen gjorde så ont att jag hade svårt att svälja och att rösten ev skulle försvinna igen redan under vårt samtal. Hon rekommenderade varma drycker. Hon ansåg att jag haft besvären för kort tid för att en läkare skulle konsulteras. Hostmedicin fanns flera bra sorter på apoteket. Ifall jag misstänkte bakterier i halsen skulle jag koka vatten med ett par saltkorn i att gurgla halsen med. Panodil ansåg hon var ok om jag hade feber. Om besvären inte gått över till veckoslutet kunde jag ju söka läkare.

Jag ifrågasatte det där med läkare och veckoslut. Vårdcentralen har inte helgöppet! Dessutom är det bara en gång av tio som man lyckas komma fram på telefontiden. Chansen att det dessutom finns läkartider är minimal. (Hon hade ju inte nämnt att akut-tiderna var slut för idag och det brukar de annars vara väldigt snabba att meddela.)

Nu rekommenderade systern att dricka honungsvatten, förutsatt att jag inte var diabetiker. Nu är det ju så att besvärliga jag  INTE TYCKER OM  sött… det kommer upp fortare än det slank ner! Jag frågade henne hur jag skulle kunna jobba och hon upplyste mig om rätten att sjukskriva sig utan läkarintyg en vecka.

Om jag har kunskapsluckor eller behöver råd om medicinska problem så ringer jag sjukvårdsupplysningen eller tar det med min läkare i samband med ett läkarbesök. Ev bokar jag ett läkarbesök när de har tid. Jag ringer inte min vårdcentral för att fråga sjuksköterskan där om husmorstips!!! Gör alla andra det, eller? Och brukar man ringa med en röst som knappt håller för att få veta att varma drycker lindrar???

Jag har inte bott i en grotta i Alaska hela mitt liv. Jag är 33 år och har tillräckligt med egen livserfarenhet för att faktiskt veta det och jag kan räkna ut själv vart man ringer i olika ärenden. Och eftersom jag inte har några större fel i min skalle skulle jag aldrig komma på tanken att dividera honungsvatten och saltlösning när på telefon när jag inser att rösten knappt håller för att göra en sjukanmälan till jobbet.

På hemsidan upplyser kliniken om att man ska vända sig till sjukvårdsupplysningen med allmänna frågor och till kliniken i patientspecifika ärenden, ifall man är listad där. Personen i tidsbokningen, som jag talade med tidigare, hänvisade ju mig till sköterskan för att hon inte hade några tider att ge ut. Hon skickade ju vidare till denna sköterskan för att det är hon som håller i akut-tiderna.

Om hon i tidsbokningen tyckt att jag bara behövde lite tips hade hon väl hänvisat till sjukvårdsrådgivningen, eller? Det brukar de i alla fall göra när de vet att det inte finns akut-tider och/eller om man ringer för något mindre allvarligt eller mindre brådskande.

Hon, sköterskan med husmorskunskapen, tyckte i alla fall att jag kunde försöka jobba denna veckan, eller stanna hemma, och jag skulle säkert må mycket bättre efter att ha vilat i helgen. Men jag jobbar ju hela helgen!!! Måste alla alltid förutsätta att man jobbar åtta till fem, måndag till fredag??? Jag blir så trött på det…

Om jag sjukskriver mig idag och är sjukskriven helgen och fortfarande inte är bättre, så har jag bara måndag och tisdag på mig att lyckas få ett läkarintyg. Jag vet dessutom av erfarenhet att min läkare aldrig har akuttider på måndagar, men det nämnde jag inte att jag visste.

Sedan den förste oktober, ca 35 dagar sedan, ska alla i Västra Götaland lista sig hos en vårdcentral – göra ett aktivt val av primärvård. Jag har givetvis listat mig hos min läkare som jag gått hos i tio år. För varje listad patient får vårdcentralen en viss summa pengar av landstinget i regionen. I samband med listningen fördubblades antalet vårdcentraler i Göteborg. Massor av reklamutskick gjordes, man slogs om att få så många patienter listade som möjligt. Självklart, eftersom varje listad patient gav klirr i kassan vare sig de var friska eller sjuka.

Det positiva, enligt min mening, med detta är att detta även ökade tillgängligheten. För ett halvår sedan var akutmottagningarna på våra tre sjukhus överbelastade med små-åkommor som öroninflammationer och skärsår, eftersom vårdcentralerna inte hade lediga tider på minst två månader och det bara fanns en jourvårdcentral.

Från och med första oktober har, i princip alla, vårdcentraler kvällsöppet och de flesta har någon slags verksamhet för akutfall; öppen mottagning eller  löfte om akut-tider. De som inte själva har helgöppet har samarbete med någon annan mottagning som har det.

De flesta har även, i sina reklamutskick, lovat att det ska finnas tillräckligt med läkare. Ju fler patienter man får listade, ju fler läkare anställer man. Besök hos vårdcentralen man är listad hos kostar 100 kr upp till högkostnadsskyddet, men det är fritt fram att söka vård på alla andra vårdcentraler för 200 kr.

MEN, valet man gjort är inte ristat i sten!!! Man kan när som helst ändra sitt val av vårdcentral. Man behöver inte ens vänta ett år.

I och med att listningen började insåg man att det blev en snedfördelning. En del vårdcentraler skulle ev få stänga innan de ens hunnit öppna pga att för få listat sig där. Men man sa även att man skulle ge det lite tid. Ytterst få personer gjorde ett aktivt val av vårdcentral och blev därmed automatiskt listade i närheten av bostaden. Man förutsatte att en del skulle ändra sitt val i efterhand och att fördelningen av patienter på sikt skulle bli bättre.

Det har självklart skrivits en hel del i pressen kring detta. Tidigare, när det fanns för få ställen och tider att söka vård hette det att det berodde på läkarbrist. Nu verkar det ju finnas överskott på läkare över en natt. Dels kan man öka tillgängligheten tidsmässigt, dels finns det jus å mycket mottagningar att det inte finns patienter nog för att de ska gå runt?!?

Om jag ska försöka hålla tråden så får jag återgå till mitt samtal med sjuksystern som höll i akut-tiderna hos min läkare i morse. Genom att inte ge mig en tid, när jag anser att jag är berättigad till det, bibehålls ju inte min positiva syn på den mottagningen till fullo. Nu har jag i och för sig gått där i tio år och därmed krävs mer än så för att rubba mitt förtroende. Hade jag varit ny patient från och med listningen i oktober hade jag däremot begrundat mitt val.

I min journal kan ju sköterskan se att jag inte ringer om akut-tider särskilt ofta och att läkaren verkligen bekräftat att jag varit sjuk, eller på annat sätt haft behov av att träffa läkare, de få gånger jag fått akut-tider. Tycker sköterskan att de har för många listade patienter?

Jag kan faktiskt inte hålla med. För ett år sedan kunde man få vänta en till två månader på en “vanlig” läkartid, om man gick via tidsbokningen.  Då tyckte jag de var lite överbelastade. Det är en privat vårdcentral och jag har väl ibland tänkt att de verkat har tagit in fler patienter än vad jag tycker är rimligt för att man ska få vård inom överskådlig tid.  Visst, man kan inte veta i förväg hur ofta folk kommer vara sjuka, men med alltfler bokade besök borde man väl anställa mer personal för att tillfredsställa behovet? Det borde man väl ha råd med? Mottagningen får ju faktiskt betalt av landstinget per patientbesök via patientavgiften…

Sedan i somras har de på mottagningens tidsbokning bett om ursäkt för att man får vänta 15 -20 dagar. Att jag har lättare att få besökstider hos min läkare ser jag som ett stort plus och gör att jag vill ha kvar henne som min läkare. Med mina oregelbundna arbetstider är det extra viktigt.

Jag vet sällan helt säkert hur jag arbetar två månader i förväg. Detta har flera gånger resulterat i att jag fått boka om tider, vilket har medfört extra samtal för att läkaren varit tvungen att förnya recept på telefon. Den nya tiden jag fått har legat flera månader fram i tiden och ibland har det känts som en lång följetong innan jag ens kommit dit.

Eftersom jag har ett par mediciner som med jämna mellanrum behöver justeras lite, efter provtagning, har mina uteblivna besök resulterat i att medicindosen inte stämt och jag har till och med varit tvungen att be om en akut-tid pga det. Med dagens två-veckors väntetider behöver det inte upprepas.

Eftersom jag den sista tiden inte uteblivit från några planerade läkarbesök har jag heller inte behövt några akut-tider pga det. För att återigen göra ett försök att återgå till den röda tråden så undrar jag om sköterskan jag pratade med inte är rädd om sitt jobb? Om man inte upplever att man blir tagen på allvar finns väl risken att man listar sig någon annan stans.

Jag har två vänner som berättat om liknande telefonsamtal, dock på andra mottagningar. De har blivit så paffa att de inte kommit sig för med att opponera sig i telefon, de har tänkt att sköterskan i andra ändan är professionell och vet bäst. Efteråt har de ifrågasatt varför de inte ifrågasatte vare sig råden eller bemötandet. De har ändå skuldbelagt sig själv i första hand och därmed gett den aktuella mottagningen ytterligare en chans. När samma bemötande upprepat sig  har de dock protesterat mot behandlingen.

I det ena fallet bytte hela den aktuella familjen vårdcentral och vägrar uppsöka den ursprungliga mottagningen ens för mindre eller akuta åkommor. De väntar hellre ett par veckor på en tid någon annan stans eller spenderar en hel dag i kö på akuten. De berättar för alla i grannskapet hur de anser sig ha blivit bemötta på den lokala vårdcentralen.

I det andra fallet gav vårdcentralen, via telefon, rådet att avvakta. Personen i fråga skjutsades av en närstående till akuten på sjukhuset direkt efter samtalet. Hon blev inlagd i flera dagar och sjukhuset sa att hon kommit in i sista sekunden.

När vårdcentralen senare blev informerad om händelsens omfattning , efter hennes hemkomst, (bara informerad, någon anmälan gjordes aldrig) bad de om ursäkt.

Personen i fråga får nu alltid träffa samma läkare (så var det inte innan) och de försöker alltid fixa akut-tider ifall hon ringer. Ibland har hon blivit tillfrågad ifall hon kan tänka sig att komma till vårdcentralen och sitta och vänta så läkaren snabbt kan ta henne mellan två patienter ifall något besök går snabbare än planerat eller någon patient är sen. Då kan de dessutom hålla ett öga på henne så hon inte blir sämre  medan hon väntar och hon slipper åka till akuten… Jag hade då inte gett den vårdinrättningen en tredje chans….

Åter till mitt telefonsamtal. Sjuksystern började nu fråga ut mig om mina symtom. Men inte på det sätt jag är van vid, typ; “vilka andra symtom har du?”, “har du feber?” etc. Hon frågade istället om jag har ont i kroppen, om jag känner mig matt eller trött, om jag har allmän sjukdomskänsla i kroppen, om det halsonda kommit plötsligt, om jag har ont i bröstet eller svårt att andas och om jag haft en snabbt stigande feber.

Jag antar att hon försökte ställa svininfluensadiagnos per telefon. Men min tidigare irritation gentemot (i mina ögon) okänsliga inkompetenta  sköterskor steg snabbt igen. Sådana har jag fått nog av senaste veckan! När jag förklarade att jag hade ont i halsen men framförallt inte hade någon röst, samt att jag saknade feber sa hon helt plötsligt att jag kunde få träffa min läkare efter elva. Får de som är ALLVARLIGT sjuka i influensa inte träffa läkare, eller?

Åkte till jobbet vid halv nio i alla fall. Det var bara personalmöte idag. Dessutom skulle jag gå tidigare eftersom jag hade en läkartid. Mina kollegor hade i alla fall väldigt roligt åt kalle-anka rösten och ingen verkade minsta bekymrad för att jag skulle smittas med någonting. Förutom att rösten inte höll kände jag mig riktigt pigg, hade dock svårt att äta av fikat eller att ens dricka kaffe. Började känna mig lite egoistisk som snott en akut-tid pga det här.

Kom tio minuter för tidigt till läkaren. Hon såg mig och skickade mig att ta prover i väntan på min tur. När jag efter provtagningarna satt och väntade i väntrummet konstaterade jag att panodilen höll på att gå ur kroppen. Huvudet kändes några nummer för litet och det kändes som om ögonen sjönk in i sina hålor bakom svullna ömmande bihålor. Efter bara ett par minuter var jag så svettig att jag fick torka mig i pannan – trots att jag småfrusit hela dagen. Kanske lite feber trots allt?

Läkaren konstaterade i alla fall att jag inte hade någon allvarlig halsinfektion och sänkan var ok. Jag hade dock röda stämband och ,som jag själv konstaterat, ömma bihålor och körtlar. Jag fick medicin för att undvika en allvarligare inflammation.

Jag har jobbiga bihålor. De ömmar långt före första snorloskan vid varje förkylning. Dock är jag inte förkyld särskilt ofta och det är ytterst sällan jag orkar ta mig i kragen och gå till läkaren och beklaga mig över bihålorna… så jag äter inte antibiotika ofta.

Den antibiotikan jag fick idag, en av få sorter som jag tål, skulle även häva en ev begynnande inflammation i halsen/på stämbanden sa min läkare.

Vidare ordinerades jag även en speciell nässpray för bihålorna och en stor flaska stark hostmedicin. Panodil skulle jag fortsätta ta. Läkaren rekommenderade även att jag skulle stanna hemma från jobbet i två-tre dagar. När jag berättade att jag är schemaledig ända till fredag eftermiddag log hon och sa att jag hade tur som skulle slippa sjukskriva mig den här gången.

Summa sumarum: jag som hoppats få ett par dagar föräldrafritt så jag hinner i kapp med mitt eget liv, men framförallt får vila upp mig utan krav och måsten, fick det. Till och med ordinerat av läkare. Dock undrar jag om jag kommer att orka få gjort så mycket här hemma som jag hade tänkt och hoppats.

När jag kom hem för några timmar sedan tog jag mina mediciner och kröp ner i sängen med datorn. Här kommer jag tillbringa resten av dagen idag. Surfa en stund, sova en stund. Ev påbörja en bok… Någon tvättid har jag inte orkat titta efter. Jag hoppas att närmare ett dygn i sängen ska göra susen, så kanske jag kan göra ett snabbt, men ordentligt, ryck imorgon. Blir jag riktigt utvilad kanske jag även kan hinna lite innan jobbet på fredag.

En sak är i alla fall säker. Jag ska ha tid att ta igen lite skrivande här!

Till alla killar vill jag bara säga: Jag VET hur det är att ha en riktig förkylning. F-N vad ynklig man känner sig. Med barnafödande vet man iaf att smärtan är över när barnet kommit. Dessutom är det befogat med all tänkbar smärtlindring. Mot förkylning finns ingen bot. Det är bara att uthärda. Man vet dessutom inte hur länge den kommer sitta i. Symtomlindring finns visserligen, men den hjälper ju bara kortare stunder.

Ska man föda barn vet man det dessutom i förväg, och i de flesta fall är situationen självförvållad. En förkylning vet man aldrig när den bryter ut eller vilka symtom man får och som behöver lindras. Det är inte säkert att man får hjälp av expertis. Är man dessutom singel måste man dessutom samtidigt sköta all service själv! Föder barn gör man inte i ensamhet – vare sig man är singel eller ej!

Jag har många gånger undrat hur det kommer sig att en så gammal och simpel sak som förkylning inte kan förebyggas genom vaccination. Det borde ju utrotas! Det kan väl inte föra något gott med sig?!? HIV är de på gång att kunna vaccinera och AIDS har de effektiva mediciner mot, men inte förkylningar?

Å andra sidan är frågan hur mycket läkemedelsindustrin tjänar på förkylningar. Om alla människor fick en vaccination i småbarnsåren så handlar det om en engångskostnad per människa. Ev någon påfyllnadsvaccination vart tionde år som vissa andra vaccinationer kräver.

Läkemedelsindustrin skulle nog kunna ta rejält betalt för en förkylningsvaccination. Även om förkylningar egentligen inte är helt outhärdliga och eftersom de inte är dödliga så är ju vaccinationer inte nödvändiga. Men jag tror att de flesta hade valt att ta det ändå, om möjligheten fanns. Även om man fick betala själv.

Jämförelsevis undrar jag hur mycket de tjänar på alla symtomlindrare man använder när man är förkyld. När jag växte upp fanns näsdroppar på flaska eller näsdroppar i engångspipetter. Idag finns en uppsjö av olika märken med sprayer,droppar och mediciner. Ett antal olika värktabletter eller inflammationsdämpare med olika specifika egenskaper.

Förr fanns ett par sorters “vanlig” hostmedicin; receptfri och den läkaren skrev ut om man var riktigt sjuk. Nu är till och med hostmedicinerna specialiserade; en lindrar ömma halsar, en är slemlösande, en är hostdämpande osv.

Idag finns även massor av andra symtomlindrare; speciella drycker,  sugtabletter, värme-/ kylbehandlingar, massor av mediciner; piller och vätskor för specifika symtom. Dessutom finns allting med ett flertal olika smaktillsatser och av flera konkurrerande likvärdiga tillverkare.

Det positiva, tycker jag, är att det kommer mer och mer “naturliga” produkter. Nässpray med bara saltlösning, produkter utan konserveringsmedel, tabletter med naturliga smaktillsatser istället för kemiska.

Det är ju säkert bättre med en medicin för en specifik åkomma än en som fixar alla på en gång. De mer specifika är säkert inte lika starka och risken att bakterierna blir resistenta borde minska. Samtidigt måste detta med förkylningar egentligen vara med lönsamt för läkemedelsindustrin än dyra AIDS-mediciner eller cancer-behandlingar, eller?

Förr kunde man i sitt husapotek ha näsdroppar, någon hostmedicin samt alvedon, så var man rustad. Idag måste man först bli sjuk för att veta vilken utrustning man ska skaffa hem.

När förkylningen väl är över kan man lika gärna kassera resterna. Vissa saker har kort hållbarhet, andra håller bara kort efter de är öppnade. Återigen andra åldras på olika sätt; sugtabletter t ex torkar.  Och även om de håller; vad är det som säger att nästa förkylning har samma symtom och behöver samma mediciner?

Oavsett hållbarhet är man med största sannolikhet tvungen att införskaffa nya saker från apoteket i alla fall.

Hur många smittar man på väg till apoteket och på apoteket? Hur mycket tjänar inte tillverkarna på detta; hur många ytterligare kunder skaffar varje kund?

Och slutligen tillbaka till ursprungsfrågan: skulle det ens vara lönsamt för läkemedelsforskare och läkemedelstillverkare att ta fram ett vaccin mot förkylning? Om svaret är nej så är jag rätt säker på att det redan finns…!!! Det är väl bara så att man låter bli att tillverka det och lansera det av egoistiska ekonomiska skäl.

Läser idag på Aftonbladet om försäkringskassans hårdhet mot folket..

Jag vet att förra gången jag blev sjuk.. då gick allt som smort.. och allt var frid och fröjd..

Denna gången så när jag blev sjukskriven så ringde försäkringskassan upp mig.. och det var bra tyckte jag.. tills jag fick veta genom sjukhuset att när jag skulle förnya min sjukskrivning så var det så att jag fick sjukskrivningen hemskickad och SSK gick in i datorn för att skriva in att jag behövde ett nytt sjukintyg från min doktor.. och då låg där också en extra försäkran som försäkringskassan skulle ha om mig.. varför jag inte kunde jobba.. och det ska doktorn skriva.. jag vet inte vad det gällde.. och hur mycket som doktorn måste fylla i för att jag överhuvudtaget ska få vara sjukskriven…

Detta behövdes inte 2006… men tre år senare så behövs det alltså ytterligare komplettering från doktorn på varför jag ska vara sjukskriven…

Fattar inte försäkringskassan att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag har skelettmetastasering efter en bröstcancer.. och att det gör att man inte kan jobba.. förstår de inte detta så känns det nästa som att det inte är människor som jobbar på försäkringskassan… utan det är robotar.. för robotar har inga känslor.. och de kan göra vad och hur de vill med oss som är sjuka…

Tror ni inte att vi inte vill jobba.. jag hade faktiskt hellre jobbat än att sitta hemma med den smärta och det ontet jag har.. för att inte prata om den mentala biten… det är tufft.. både kroppsligt och själsligen att ha cancer.. och speciellt cancer som har spritt sig… Jag kan tala om att jag tjänar mer pengar på att jobba än att vara sjukskriven.. så då är ju valet lätt.. om det nu var så att jag kunde jobba.. men det kan jag inte…

Jag tror inte att de som jobbar på försäkringskassan har ett hum om hur jag har det.. jag tror inte att de kan sätta sig in i hur jag har det med min smärta, mitt ont.. min ångest.. och allt annat som kommer när man har fått beskedet att man har kronisk cancer… sorry.. men jag tror faktiskt inte detta.. i alla fall inte de läkare som anlitas av försäkringskassan.. för de ser det bara som ett välbetalt extraknäck..

Jag kommer att få det kärvt den 20 mars 2010.. men jag tar en dag i sänder.. för vem vet… jag kanske dansar över ängarna där på andra sidan grinden.. eller så står jag och hänger över den och bara vill in… eller så står jag på behörigt avstånd ifrån grinden på en kulle och betraktar nejden.. vem vet??

Nä.. stick i fingret var det, ja!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, försäkringskassan, f-kassan, sjuk, värk, smärta, arbeta, jobb, pengar, idioti, sjukskrivning, läkarintyg, metastaser, cancer, bröstcancer, kronisk, robot, smärta, ångest, stick i fingret

Del 1 *HÄR*

Inte nog med att jag själv känner mig värdelös för att jag aldrig klarat (och säker heller aldrig kommer att klara) att ta körkort…

Nu får jag också bekräftat att jag inte är normal.

Jag är inte att lita på.

Jag är en trafikfara.

Jag fattar inte rätt och fel.

“- Personer med neuropsykiatriska diagnoser som adhd, damp och Aspergers syndrom är en stor och växande grupp och det finns ett stark vetenskapligt stöd för att adhd är en riskfaktor vid bilkörning”, säger chefsläkare Lars Englund vid Vägverkets körkortssektion.

Tack Lars för att du trycker ner mig ännu mer…

–

Jag har lämp och allt det där från INNAN diagnosen skrevs in i min journal – så PILUTTA! Kanske hinner jag (mot all förmodan…) ta körkort innan lämpet går ut.

I fredags fick vi äntligen träffa en läkare angående Tottes magbekymmer. Denne klämde, kände, frågade frågor och skrev slutligen ett intyg till dagis om att Totte fr.o.m. nu och en månad framåt ska äta laktosfri kost. Om han efter den månaden är helt symptomfri, ska vi testa att lägga till låglaktosprodukter för att se om magen kan klara av det.
I läkarintyget framgår allt detta mycket tydligt, samt att efter denna testmånad är det upp till modern, (läs Trötta mamman) att bestämma hur vi går vidare med laktosfria/låglaktosprodukter. 

Bra! Skönt! Äntligen! Vi har ju kört låglaktos hemma ett bra tag nu, men det är ju svårt att se om det hjälper fullt ut när han fortfarande äter “vanlig mat” på dagis.

Imorse lämnade jag i alla fall över det där intyget till dagis och allt var frid och fröjd………. trodde jag, ända tills jag blev inropad igen och fick veta att “det här intyget duger nog inte”.

Trötta mamman: Hur då duger inte? Det är ju ett läkarintyg.

Personal: Ja, men sådana här saker ska gå genom BVC-sköterskan.

Trötta mamman: Det har det gjort också. Det är hon som har remitterat till den här läkaren som har skrivit intyget.

Personal: Men intyget måste komma från BVC.

Trötta mamman: Men BVC-sköterskan får ju inte skriva intyg, det måste en läkare göra.

Personal: Men “hon i köket” har sagt att det måste gå genom BVC. BVC kanske måste ringa till henne.

Trötta mamman: Men jag förstår verkligen inte problemet. Då vill jag prata med “hon i köket” och försöka reda ut det här på en gång.

Personal: OK, jag kan följa med dig dit.

(gå gå gå……. framme vid matsalen)

Personal: Jag tror att det är bäst att du väntar här ute, medan jag går in med intyget och frågar henne. Om hon säger nej, så kan du få prata med henne.

(vänta vänta vänta)

Personal: Det gick bra. Han får laktosfri kost fr.o.m. idag.

Trötta mamman: Nej men vad bra, tack så mycket!

Inombords tackade jag inte så jävla hårt kan jag tala om. Jag förstår inte varför man måste krångla till det så in i h..vete mycket. Vad tror dem egentligen?

1. Att jag försöker snika till mig laktosfritt till Totte för att det är så himla smaskigt?

2. Att jag har Münchhausen by Proxy?

3. Att jag har förfalskat läkarintyget för att jag tycker att det är kul att vara “speciell”

..av Hanna gumman till särskolan.
Och inte behövde jag lämna mera intyg än Läkarintyget.
Dom läser säkert min blogg, hehehe

Skrev så här för några inlägg sedan..

På Tisdag så är det “Överföring” av Hanna till Särskolan..
Det är ju lite problem att få in henne dit, hehe
Det ska vara en massa intyg hit och dit..
OK.. läkarintyg har jag beställt det borde ju räcka
Hanna har ju Downs Syndrom för bövelen..
…det borde ju räcka för henne att få börja där.
Men nädå.. det ska vara pedagogiska, sociala och bla bla intyg..
Jag känner starkt för att vägra faktiskt..
Jäkla konstiga lagar det finns.
Sen finns det dom som följer allting till punkt och pricka.
Dom ser helt blint på det som står och ser inte människan dom har framför sig.
Snart kräver dom väl ett kromosomprov till på Hanna..
“För säkerhets skull”
…så att hon verkligen har kvar sitt Downs Syndrom.

Våga Vägra Paragrafrytteri!!

Så den 20:e Augusti är min lilla gumma en ettapluttare *ler*

Nu är jag trött.. steg ju upp ca 04:30 i morse
och det var väl inte många tuimmar innan det jag gick och la mig.
Har varit i farten sedan ca 07:30 i morse dvs gick hemifrån då..
Ja bortsett för ett par timmar hemma mitt på dagen.
Kom hem en bra bit över 17.

Det gick jättebra med inskolningen av Marcus.
Anna tog så väl hand om honom..
det är en helt underbar fröken på Fritte.
Rak, Ärlig och Trygg.. ja och väldig rar också.
Ja alla är faktiskt helt toppen där.
Det känns tryggt att ha barnen där.

Nä nu orkar jag inte sitta här längre..
Somnar nog snart om jag inte rör på mig.
Snart så åker ungarna i säng å ja me ju *ler*

Ha en bra kväll alla!

Sköt om er nu ordentligt
och var riktigt snälla mot er själva och varandra..

KramKram!

Nu har det hänt igen
En idiot har satt sig vid ratten full och skadat människor… små och stora människor.
Det är ju inte bara skrumplever spriten ger utan en allvarlig skrumphjärna.
Att sätta sig i bilen när man krökat är väl ett stort bevis på det.
Det är väl fan att inte kunna låta bli bilen…
Nädå.. då blir man kung och ska ut och köra.
Med Sveriges pisslagstiftning så får dom inte så kännbara straff..
När man sätter sig bakom ratten onykter så ska det jämställas med Mordförsök.
Vilka idioter det finns…

Det har varit en innedag idag… ja i princip hela helgen.
Jag är alltid ute med ungarna så det känns skönt med en sådan helg.
Det har ju regnat av och till hela helgen så det gör ju ingenting
Ingenting man har missat i alla fall när det gäller väder.

Ja till dom här roliga mejlen på en singelsajt..
Fick mejl av en kille..
Det började bra.. han var trevlig och artig.
Han svarade snabbt på mejlen.
Men sen kröp det fram lite smått att han gillade tuttar..
Stooora tuttar..
Han frågade mig om jag hade sådana stooora tuttar.
” …som äggkoppar “ svarade jag då, hehe
Där slutade våran brevväxling, hehehe
Ytligt, ytligt… töntigt, töntigt….

I morgon så är det vardag.. skönt det med ju!!

Det blir BVC för Marcus för en spruta i morgon bitti
Sen blir han kvar hemma..
..så det blir en Marcus och Mamma dag i morgon *ler*
Vi ska ner på stan och kika lite..
Marcus ville gå och äta Kycklingspett på Grekiska.. så det blir väl där vi hamnar.

På Tisdag så är det “Överföring” av Hanna till Särskolan..
Det är ju lite problem att få in henne dit, hehe
Det ska vara en massa intyg hit och dit..
OK.. läkarintyg har jag beställt det borde ju räcka
Hanna har ju Downs Syndrom för bövelen..
…det borde ju räcka för henne att få börja där.
Men nädå.. det ska vara pedagogiska, sociala och bla bla intyg..
Jag känner starkt för att vägra faktiskt..
Jäkla konstiga lagar det finns.
Sen finns det dom som följer allting till punkt och pricka.
Dom ser helt blint på det som står och ser inte människan dom har framför sig.
Snart kräver dom väl ett kromosomprov till på Hanna..
“För säkerhets skull”
…så att hon verkligen har kvar sitt Downs Syndrom.

Våga Vägra Paragrafrytteri!!

Har TV:n på och “tvingas” titta lite på sidan om på “Sanningens Ögonblick”
Sicket skitprogram…
Tvätta sitt skitiga byk offentligt mot betalning om dom har tur…
Ja ja…dom är ju vuxna och bestämmer själva.
Men är det värt att såra någon annan djupt för dom pengarna?
Menar… är det värt överhuvudtaget?

Nä nu ska jag börja röja lite här hemma, som vanligt!

Ha en bra kväll alla!

Be Nice nu mot er själva och varandra…

KramKram!

Med anledning av regeringens förslag om att arbetsgivaren skall kunna begära läkarintyg från första dagen (se Expressen) kan jag berätta att detta redan sker.

Jag pratade härom dagen med en kvinna från en av mina tidigare arbetsplatser. Hon berättar att man numer måste ringa till chefen för att sjukanmäla sig och att hon då, per telefon, avgör om, man låter tillräckligt sjuk för att få lov att stanna hemma. Är man sjuk mer än tre gånger på ett halvår krävs läkarintyg från första dagen. Detta är en kommunal arbetsplats!

Jag tycker att det är hemskt att man inte har mer förtroende för folk än så, att man utgår från att folk fuskar. Min fd kollega berättar att hon numer släpar sig till jobbet oavsett hur sjuk hon är, hon får ont i magen bara av tanken på att behöva sjukanmäla sig, det är bättre att gå och sedan bli hemskickad.

Ytterligare en anledning till att den här historien upprör mig, är att det hela gäller ett äldreboende, så nu utsätts gamla och redan sjuka människor för risken att smittas. Sjukdomar (t.ex. influensa och maginfluensa) som är relativt harmlösa för friska människor kan faktiskt döda den som inte är så stark.

Jag ska inte skriva någon längre drapa om socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivningar. Artiklar i DN och SvD ger bakgrunden till varför riktlinjerna har beslutats och ger också en god grund att basera ståndpunkter på. I bloggen Ett hjärta RÖTT finns en mycket välformulerad kritik av förslaget. Jag delar i allt väsentligt ilse-maries kritiska synpunkter.

Jag vill inte bara vara en negativistisk nejsägare, utan vill som en ansvarsfull medborgare ge Socialstyrelsen några kompletterande förslag. Om Socialstyrelsen i sin vishet skulle acceptera förslagen, då kommer nog kritiken, om inte helt tystna, så i vart fall minska i styrka.

Jag fick uppslaget till min idé i två påståenden av Jan Larsson ansvarig på Socialstyrelsen i ovannämnda DN-artikel.

“Ska även de som är helt utarbetade tvingas gå till jobbet?” frågar artikelförfattaren och får till svar: 
 

- Det personen ska göra är att sluta jobba så mycket. Långvarig sjukskrivning är sällan en lämplig behandling och det viktiga är att använda eventuell sjukskrivningstid till att förändra belastningen både i arbetet och på fritiden.

Läkarintyget ska förvandlas till ett intyg på patientens arbetsförmåga. Jan Larsson drar sig inte för att kalla det ett paradigmskifte.

Den stora svagheten Socialstyrelsens förslag till riktlinjer är att den ensidigt riktar sig till den sjuke och säger att vi inte bedömer hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har. När läkaren klargjort det för sin patient, skall hon eller han på egen hand tydligen: “Sluta jobba så mycket.”  

Kan ens en enskild arbetstagare på Socialstyrelsen på eget bevåg besluta om att arbeta mindre? Är inte det en otillåten stridsåtgärd enligt den svenska arbetsrätten och kan leda till avsked? Hur ska den enskilde hantera ett intyg om arbetsförmåga i sina kontakter med arbetsgivaren? Vilken arbetsrättslig grund har ett sådant intyg? Ingen vad jag kan förstå.

Svagheten i hela hanteringen av frågan är att arbetsgivarens roll fullständigt lyser med sin frånvaro. Tänk om den den sjukskrivne, förlåt personen med intyg om arbetsförmåga kunde gå till sin arbetsgivare och visa ett för arbetsgivaren bindade dokument att “här ska det jobbas mindre” och att läkarintyget för arbetsgivaren beskriver vad arbetsförmågan konkret innebär.

Det skulle inte innebära någon radikal förändring av statsmaktens och Socialstyrelsens intentioner. Inga nya kostnader för arbetsgivarna. Inte heller någon försvårande byråkrati för personalavdelningar.  Socialstyrelsens förslag utgår ju från att arbetslivet i praktiken redan fungerar i enlighet med mitt förslag.