Nu har du chansen att lära dig mer om kvinnligt och manligt beteende. På torsdagen den 19 november ordnas det i Larsmo, Holm skola kl. 19.00 en offentlig föreläsning om skillnaderna mellan kvinnor och män främst i sättet hur de kommunicerar. Du får dig garanterat ett gott skratt och kommer att få svar på många frågor och känna igen dig i de olika vardagssituationerna. Som till exempel: Varför finns det så män som tycker om att gå shoppa med sina fruar? Varför tror kvinnor att män inte lyssnar ibland? Stämmer det att kvinnor pratar mer än män? Hur berättar olika berättar män och kvinnor om samma händelse de har varit med om?

Föreläsning ”Typiskt manligt – typiskt kvinnligt” den 19 november, kl. 19 i Holm skola i Larsmo

Ola Larsmo följer upp sin granskning av Teliasoneras förehavanden i Belarus (Vitryssland). Genom ett aktuellt beslut i en skiljedomstol har Teliasonera blivit tilldömt ägarmajoritet i dotterbolaget Turkcell, det vill säga det bolag som samarbetar direkt med den belarusiska staten.

Därmed faller också det försvarsargument som Teliasonera anförde i våras, när affärerna i Belarus uppmärksammades och ifrågasattes i Svenska Dagbladet.  Så här sa Teliasoneras kommunikationsdirektör Cecilia Edström då:

“Vi sitter i styrelsen för Turkcell som tar beslut om investeringar men vi har ingen egen majoritet. De dagliga besluten tas av Turkcells operativa ledning.”

Nu har Teliasonera alltså snart egen majoritet. Då handlar det inte längre bara om att blunda för sina affärspartners omoraliska beteende  (vilket är illa nog!), utan istället om att själv vara högsta ansvarig för det.

Precis som Larsmo påpekar äger svenska staten i sin tur 37 % av aktierna i Teliasonera. Tillsammans med finska staten har man till och med en majoritet av aktierna.  Kanske läge för den svenska och finska regeringen att agera gemensamt? Eller tycker man att det är helt i sin ordning att kritisera förtrycket och samtidigt hjälpa det på traven?

Läs också tidigare inlägg här på bloggen:

Telia i Belarus

Telias samarbete med diktaturer

Telia demonstrerar sin okunnighet

Ola Larsmo, ordförande för Svenska Pen skriver i dagens DN kultur om diktaturer och teleteknik.

Men vad kan man kräva av tele­operatörer och internetleverantörer? Ska vi fordra rättvisemärkta mobiltelefoner? Gärna det – men storföretagen kommer alltid att försvara sig med att man ”bara lyder lagen” i de länder där man verkar. Tjänar inte jag en slant på saken så gör någon annan det, som slavhandlaren sa.

Svenska Pen, från hemsidan:

PEN är ett forum där författare utan bindningar kan träffas och diskutera sitt arbete.

PEN är en röst som talar för författare som fängslats eller trakasserats för att de kritiserat sin regering eller framfört andra impopulära åsikter.

Det är bra att frågan om företagens ansvar kommer upp igen. Företag har endast ett intresse: profit. Vi (konsumenter) har heller inte rätt att förvänta oss något annat, det är så företag  fungerar. Det som krävs är upplysta, engagerade konsumenter som ställer krav och ställer dem till svars (det gäller generellt, inte bara telekombolag). Tyvärr är konsumentmakt ett okänt begrepp i svenska skolan, och de flesta barn växer upp till att bli passiva åskådare i samhället, som i bästa fall köper KRAV-bananer och Svanen-märkt tvättmedel (ibland utan att veta vad de står för). Ökad konsumentmedvetenhet är i mina ögon den viktigaste vägen till ett mer demokratiskt samhälle, men det är enormt svårt att förändra människors sätt att leva.

Se även gamla inlägget om Iran, där jag skrev om bl.a. Nokia och Siemens i ett referat till WSJ.

Idag har jag varit i skärgården, i Larsmo, och fotograferat produktfoton i miljö. Fotona skall användas i en broschyr och på nätet. Ett riktigt vackert ställe. Synd att det blåste ganska kallt. Nå, vi fotade ju mest inomhus ändå

Det var riktigt roligt. Några små ljussättningsbekymmer förgyllde dagen ännu mer. Det finns ju inget som går upp mot att få lösa problem! (När man lyckas lösa dem).

Efter fotograferingen var jag otrooligt trött. Så trött att det tog mig en timme att komma på att klockan var 15 och jag inte ännu hade druckit kaffe! Inte ens lite! Så jag fyllde ut dagen med kaffe på AfterEight – mitt favoritkafé på jorden.

Kaffe och tre ärenden efter fotograferingen tog jag mig hem (ja, efter matshopping i Oravais då) och då blir jag lämnad med barnen för frun orkade inte längre. Minstingen krävde luftburen transport idag tydligen.

Nu borde jag skriva färdigt en text om Harry Månsus men huvudet är tungt, så tungt. Har ju bara druckit två kaffekoppar idag. Så nu avslutar jag och kör igång från morgonen i morgon i stället.

Nästa (produkt)fotografering är på lördag. Det ser jag fram emot. Först skall dock en tidning layoutas så att den går att skicka till tryckeriet.

My bike is working again..! =)

I finally got the new Hollowtec II chainset from chain reaction cycles in Ireland, now everything works great… I went out to try it last night and it turned out to be 27.5 km… I didn’t really go anywhere but around the town and to check out locations for some geocaches that I’m going for later… I did bring the GPS but I didn’t make a track… I just had it for locating the cache clues…  I  use the bike computer when I’m biking, the GPS is a bit bulky also to bring on the bike…

It almost feels like cheating to bike, it’s so easy compared to running or walking longer distances… but then again you can go so much further with the bike… I guess I’ll have to alternate a bit… So I don’t forget how to walk when we are going to Sarek… (wheee…=))

I’m having a coffee and in an hour I’m going to FSOM to shoot some photos of people running around in the bush with map and a compass… Today it’s at Fränsviken in Larsmo (Finland) really close to a wind power plant, which is kind of cool… The place is known for having much ticks, which is not so cool… but I have survived this far so I guess I’ll make it today too… =)

 I Västerby i Larsmo, fann man i helgen en katt som plågats till döds. Katten hade dränkts med kätting och tegelsten och flöt omkring i bassängen i Sonamo båthamn.

Det här är tredje grova fallet av djurplågeri på kort tid i Västerby. I november blev en katt skjuten och för en månad sedan tror man att en katt blivit förgiftad med syror. Hela artikeln här
Helt ofattbart. Många i byn verkar vara helt emot dessa handlingar men verkar tro att det är pojkstreck?!? Pojkstreck, ja hjälp om detta är pojkar som har gjort vad kommer det att bli för vuxna? Jag blir så förbannad, vet inte hur jag ska säga det för jag har sagt det i så många inlägg tidigare. Men vad är det som händer egentligen? Efterlyser civilkurage hos byborna i Larsom. Någon/några måste veta något. Säg ifrån innan detta händer igen.

Lyssna på Intervjun av Djur skyddsövervakaren i Larsmo här 

Den vanligen omdömesgille Ola Larsmo faller i dagens DN för en klyscha som börjat bli dogm ju närmare presidentvalet vi kommer. Den lyder såhär: De åtta åren med George W Bush är ett hack i historien. Efter honom kan världen återvända till det som påbörjades under 90-talet; internationell lag och rätt och fredlig diplomati istället för supermaktens nakna våldslösningar.

Att GWB har gjort misstag i planeringen för efterkrigstidens Irak och att hans administration överdrev hotet från Saddams vapenprogram är självklarheter, men att 90-talet var ett så ljust och rättrådigt decennium borde inte vara så självklart. Att européerna, eller snarare västeuropéerna, kände sig lättade efter 50 år av kallt krig och hot om atombombningar är förståeligt. Den fredliga demokratiseringen i Östeuropa var också en enastående utveckling, liksom att Europa orkade ta steget mot en mer fast union med en gemensam valuta.

Men i sydöstra Europa bröt helvetet ut. 200 000 döda på Balkan, en fullskalig flyktingkatastrof och ett fullständigt handlingsförlamat och förnedrat FN kan knappast förknippas med lag och rätt.

Krigen i Tjetjenien var lika grymt. Också där kring 200 000 döda och en huvudstad i ruiner utan att världssamfundet vågade lyfta ett finger.

Afrika försvann från världspolitiken efter USA:s misslyckande i Somalia. Följden var extremt dödlig. Folkmordet i Rwanda 1994 med 800 000 döda. Kriget i och runt Kongo beräknas ha dödat mellan 2 och tre miljoner. Den nya digerdöden, aids, tog stryptag på kontinenten medan Kofi Annan putsade sina skor.

Den islamistiska terrorismen trappade upp sina ambitioner mot USA under hela 90-talet. Attacken World Trade Center 1993 misslyckades och dödade bara sju personer, men sen tog det sig. Bilbomben mot den amerikanska flyganläggningen i Khobar Towers, Saudi, dödade 19 soldater och sårade 372 civila. Bilbomberna mot de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania 1998 dödade 224 och skadade drygt 4000 personer. Attacken mot USS Cole i Jemen sommaren 2000 dödade 17 flottister och skadade 39. 11/9 2001 var en logisk fortsättning, om än sensationellt spektakulär.

Ett sådant årtionde måste ju rimligen betraktas som ett strategiskt misslyckande och kräva grundläggande omprövning av amerikansk utrikespolitik, vilket skedde.

Ett mer samarbetsinriktat USA är såklart önskvärt, men det veliga och hycklande USA som Clinton stod för under 90-talet borde inte vara önskvärt om man menar allvar ord som lag och rätt.