1973 var Hasse och Tage tillbaka på Berns igen med Glaset i Örat

Min politska gärning denna den första maj har bestått i att jag återupplevt en gammal filmklassiker. Det är så att för nån vecka sen så fick jag låna en bok av en av mina högt värderade kollegor på kneget, denna förträffliga bok var ingen annan än Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år, illustrerade av Per Åhlin. Den mest kända av dessa underbara sagor är kanske Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, vilken Tage gjorde film av tillsammans mer Åhlin. Några av favoriterna är Sagan om Elis Bengtssons datamaskin, Sagan om Frankensteins medeltal och Sagan om Romeo och Julia. Dessa sagor läste jag på bussen till och från jobbet och många av dem var så bra, så roliga och tänkvärda att när bussen var framme så hade man bara lust att sitta kvar och åka ett varv till. Humorn och iakttagelserna i sig gör boken värd att läsa, men det som verkligen förgyller, det som i mina ögon gör detta till stor litteratur, det är språket. Tage Danielsson kunde verkligen använda sig av vårt svenska språk på ett sätt som inte många kan.

Hur det nu är så blev jag sugen på att tillgodogöra mig något mer ur Tages fantastiska verk. Valet föll till slut på Släpp fångarne loss, det är vår!. Det var väldigt, väldigt länge sedan jag såg denna gamla fängelsefars, men det var ett kärt återseende må jag säga. Lena Nyman och Tage Danielsson som Frida och hennes vän, Ernst-Hugo som brottslingen Harald Hansson, Margaretha Krook som Haralds älskade Flora, Gösta Ekman som fängelsedirektören som ser allt, Hans Alfredson som fångvaktare Erlandsson och Jan Malmsjö som en av Haralds medfångar… det är ingen dålig samling skådespelare inte! Storyn ter sig idag mindre som en vass satir och mer som ett naivt charmigt resonemang av klassiskt Hasse&Tage-märke, och humorn är precis så bra som minnet ville göra gällande. Replikerna, scenerna och sångerna är underbara. Kommer ni t.ex. ihåg den här?

- Nämen se direktörn, som jag har längtat. Ah, direktörn ser strålande ut. Di grå tinningarnas charm.
- Det är inte charm, det är målarfärg.

Så vill du uppleva lite nostalgi, då ska du ta och beställa Släpp fångarna loss, det är vår!. Detta är en värdefull del av vår kulturskatt som du inte får gå miste om!

Skenbart – en film om tåg, 2003, Sverige

Det är 40-tal, kriget är slut och svärmorsdrömmen Gunnar (Gustaf Hammarsten) säger upp sitt jobb på tidningen för att resa ut i världen. Men det är som om en förbannelse drabbar honom i samma ögonblick, och när han kliver på tåget till Berlin så tycks allt gå åt helvete där han stryker fram – han som bara vill väl! I hans kupé sitter Pompe (Gösta Ekman) och Sixten (Lars Amble) – ett äldre homosexuellt par som inte direkt är lyckliga tillsammans – och i en annan kupé sitter en biljettlös och skenhelig katolik (Magnus Roosman) med sin älskarinna (Anna Björk) och planerar mord på sin fru (Kristina Törnqvist) som sitter i kupén bredvid tillsammans med en mycket intressant äldre kvinna (Lena Nyman). I godsvagnen ligger flyktingar och våndas och nunnorna tycks ha tappat tron. Den pedantiske konduktören (spelad av Peter Dalle som också skrivit manus och regisserat) glider runt med bister min och ser till så att alla sköter sig.

Den här svartvita rullen växlar mellan att vara fars, svart komedi och en psykologisk thriller i Hitchcock-anda. Skådespelartalangerna pendlar också – mellan dåligt och mediokert – men Nyman och Ekman är bra som vanligt. Robert Gustafsson är ovanligt jobbig i rollen som den otursdrabbade och omkringsnubblande krigsveteranen – det är som om han hade mutat in sig i Dalles manus.

Om man kollar på HBT-innehållet så har det en ovanligt stor och öppen roll för att vara svensk film. Det finns förutom bögar även med en lesbisk del, men jag vill inte avslöja mer än så.

/Johnny

Det absolut bästa som någonsin gjorts!

Har denna på lånad VHS… eller, ja, jag har lämnat den vidare ytterligare ett steg för att jag vill ha den överförd till DVD… vilket nu var typ två år sen och det är fortfarande inte fixat… *s*

Fattar inte att den inte finns (vad jag kan hitta), på nätet nån stans… Nån som vet, så bara hojta till! Tror jag sett den, utan att ljuga, minst 50-60 gånger… och kan lätt se den minst lika många gånger till!

Massor av deras revyer är nu släppta på DVD, men inte denna… fattar inte varför?!? Är ju fan den bästa… LÄTT!

-jag är från HEMLIGA polisen… *Asg*

Lena Nyman som Sirkka i Hasseåtage-filmen Picassos äventyr (1978). Det få vet är dock att det Sirkka sjunger på sin smäktande finska är inget annat än ett finskt recept ur en gammal kokbok. Översätter man den finska texten blir det: “Såhär lagar du fisktupp: ta först vatten och salt, sedan smör och mjöl och knåda, knåda därefter. Och ta sen rå fisk och fläsk…”  =D

Hasseåtage rules! (ja, Lena Nyman är inte dum hon heller..!)

Sou Curiosa (Jag är nyfiken, 1967)

Legendas em Inglês