Idag har jag varit på min brors student, det var ganska kul, man fattar inte riktigt att 90-orna faktiskt är stora nu.

Det var den vanliga ordningen, kyrkan, åka runt i samhället bakom en traktor och sjunga, fika på Medan sen hem med familjen och fira.

Det gick bra med allt, det kom några regndroppar en stund men annars var vädret helt ok. Vi for till Jörn och firade med middag och presenter till studenten.

När vi väntade på tåget som pappa skulle åka med till Stockholm på kvällen for vi och sköt lite lerdovor bara för att göra nått. Det var sjukt roligt och jag märkte att skyttereflexerna sitter bra i ryggmärgen, så det var inte många lerduvor som klarade sig.

Nu är jag hemma och känner hur tröttheten börjar smyga sig på men jag kämpar envist emot. Fast jag ger mig nog snart.

Vi hörs!

David

Var inne på nya Svenska skyttesportförbundet idag och läste deras
Bly Vitbok.

Ett par saker slår mig direkt, för det första betraktar man inte sporting som en internationell sport, förmodligen för att det inte är en OS gren, Det är snudd på skandal.
För det andra tar man förvisso upp sportingen i samband med stålskott och virkesskador, men det man glömmer att berätta är att man med blyförbudet så gott som “dödat” denna sport som var på starkt uppåtgående tidigare.
Anledningen är inte skador på skogen som man säger i texten utan att ett enda stålhagel i ett träd kostar åtskilliga hundra kronor när trädet avverkas. Ett träd innehållande minsta stålfragment blir nämligen “vrakat” det vill säga, förklarat odugligt när det åker igenom sågverkets metalldetektor. Det är också anledningen till att det är förbjudet att sätta häftstift eller häftklammer i träd.
Följdaktligen har de som vill lägga en sportingstig blivit hänvisade till banor som har compactsporting (begränsat område med många kastare) eller till öppet slättland eftersom ingen skogsägare med självbevarelsedrift släpper in någon med stålhagel på sina marker. Ni förstår själva svårigheten.

Jag tycker att det är aningen sorgligt att förbunden lade sig så platt när blydebatten först kom upp. Lerduvesporten har tagit mycket stryk på grund av det…

/Linda

Fast det fortfarande i allra högsta grad känns som vinter så är det faktiskt inte långt kvar nu. Snart börjar lerduvesäsongen och många härliga tränings- och tävlingspass finns framför oss.

Mitt hjärta klappar ju hårdast för sportingen som jag hoppas kommer att få ett ordentligt uppsving i södra sverige tack vare SydCupen. All data finns inte på papper ännu men jag återkommer så fort alla regler och tävlingsdatum är fastslagna.

Vi behöver mer kreativitet inom lerduvegrenarna och måste värna om återväxten om vår fina sport ska överleva. En stor eloge till alla eldsjälar där ute. Glöm nu inte att göra era torranlägningar

/Linda

Nej, jakt blir det inte i helgen. Men det lutar åt en tur till hagelbanan och komma i form igen

Läs även andra bloggares åsikter om serier, humor, hälge, jakt, lerduvor, helg

I helgen kunde man på expressen.se läsa om att Carl Bernadotte eller kungen som han kallas, varit på jakt i Slovakien och skjutit fasaner, och det gick riktigt hyggligt för jaktlaget, fasanerna fick sätta livet till på löpande band. Kungen i jaktslakt, expressen.se

Jag har inga principiella problem alls med jakt, men den typ av jakt som det skrivs om i expressen kan jag inte förstå. Jakt kan vara riktigt spännande, man kommer ut i naturen och det sker på ganska likadana villkor, det är något sportsligt över det hela, och ganska långt ifrån den typ som bedrivits av Carl i Slovakien.

Sådan jakt som kungen ägnat sig åt i Slovakien är totalt ointressant, det är betydligt mer spännande att skjuta lerduvor. Fasanjakt på det sätt som Carl ägnat sig åt är ungefär lika spännande som att se färg torka, eller att se grisas slaktas. Förstår inte varför de gjorde sig besväret att åka till Slovakien, det hade varit enklare att bara ta bössan och åka till närmsta kycklinguppfödare.

Det som stör mig värst är att det är vi skattebetalare som betalar för Carl Bernadottes resor runt i Europa med sina vänner, förmodligen så är det skattebetalarna som även betalar för vännernas resa, men detta kan inte kontrolleras eftersom kungahuset är skyddat från insyn. Och hyckleriet från kungen att han skall vara en stor djurvän, beskyddare av Svenska Djurskyddsföreningen…

Jag saknar fortfarande ett argument för att monarkin är värd att bevaras.

Andra intressanta bloggar om: jakt, kungen, monarki, republik, slakt, Slovakien, fasan, fågeljakt, hagel, hagelgevär, bernadotte, hagelbössa, vänner, Europa, lerduvor