Tiden brutes, ny tid eller mer nytt av den gamla tiden.

Fan, något är det.

Klagar på att jag inte får sex – men låter bli att ägna mig åt det när tillfälle ges. Något som kunnat bli en enkel favorit i repris blev ett godnatt och jag som smet till mitt eget rum.

Män och jag.

Här låter det som om männen upptar all min tid, i verkligheten utanför tangentbordet så är det mer ett marginellt fenomen. Några kommer o går, någon består lite längre andra kommer tillbaks – men mitt liv löper på i egen takt oavsett männen.

Den lilla vackra har tagit mer utrymme än jag kunnat förstå, men egentligen är det väl kanske så de flesta blir drabbade när dom väl blir det.

Lilla fina, han har det inte så lätt just nu av flera skäl, men jag är friare.

Sjuktider och softa kvällar, samtidigt bultar det på bakom – mer!

Har varit på ett och samma jobb längre än någonsin och jag borde vilja vara kvar minst ett år till, men inuti mig är jag klar. Dags att bryta upp igen och rikta energin åt andra håll.

Problemet är att jag vet vad jag väntar på och att det inte är något som jag styr över själv. Jag som alltid brukar styra mina steg när det är dags.

Gnistan saknas i det jag gör nu och allt mer energi och tankemöda läggs på det som borde komma sen, snart. Bilderna är starka.

Jag har svårt att vänta, svårt med tålamod. Energin tryter, blir rastlös och obefogat irriterad på omständigheterna omkring.

Jag är fullt redo för att sätta tänderna i det andra, det som ännu inte är. Kom nu, så jag kan lämna det här och använda mig själv fullt ut.

Jag saknar inte hela tvåsamhetspaketet, känner fortfarande rent obehag av tanken.

Men jag saknar kärlek.

Någon att känna hud mot hud och leka hetsig lekar med och som är njutbar även med kläder på.

Någon att komma och gå hos.

Någon som inte vill äga och inte vill ägas men som kan älska mig obehindrat och passionerat.

Japp, det är vad jag saknar.

Livet är bra lustigt ibland.

Råkade utan avsikt göra ett lite större avtryck än vad jag tänkt mig, lite adrenalin men samtidigt fine – jag kör det fullt ut och orkar inte längre linda in och slimma sönder.

Samtidigt verkar allt det jag var så orolig för med den lilla vackra ha blåst förbi fullständigt. Njuter av ensamtid när jag istället kunnat dansa ut i vimlet med honom och andra, ja njuter är rätt ord. Det är något nytt.

Det är en ny tid som anas i mig. Mer närvaro gentemot mig och mina närmaste – och mer uppkäftigt finger åt resten därute.

Och jag tar i honom, mjukt och självklart. Det är inte som förut, det är bättre och jag är friare.

Allt det som fått verka i bakgrunden och som kommit närmre och närmre ytan har nu blommat ut med full kraft.

Jag måste göra något annat, jag måste tänja mer gränser, jag måste göra kraftigare avtryck!

Det vore ju lättare om livet hjälpte till med reda pengar för att kunna rikta all energi åt rätt håll men oavsett vilket så måste jag hitta vägarna för något annat, något mer.

Vanmakt, frustrerad energi och full of kärleksfull punk. Jag är redo nu, ska bli spännande att se vilka vägar som öppnar sig.

Lugnet sitter djupare, kanske var det viktigt att dra det till sin spets. Det har något med tillit att göra. 

Jag trodde ju verkligen inte att det skulle kunna bli som vanligt igen. Men vänskapen är inte annorlunda. Det är en annan ton som skiftat. Slitstyrkan finns mer påtagligt där.

Jag känner mig säkrare, starkare - inte vekt blottad. Även i hans ögon finns en ny glimt av upphöjd beundran.

Jag är gudinnan igen, den levande starka, pulserande kvinnan som inte kontrolleras, passas in eller formas. En påminnelse om något okänt och slingrande.

Jag har hittat tillbaks till det ogripbara, svårfångade men mycket övertygande. Myllan i mig själv. Glädjen att umgås i min egen ensamhet.

Nu, just nu, har jag hittat tillbaks till mig själv. Det har tagit sin tid och varje lager har fått verka ut i egen takt. Som en bränd skog som återfår sitt liv steg för steg.

Länge ser det ut på ytan som om inget händer medan rötter, frön och sporer hittar sin jord. Sedan kommer blommorna, de spröda plantorna, öppna fält som ger fri tillgång åt solen och fjärilarna. Det tar tid innan de skuggande träden och den fuktiga mossan vuxit sig kraftig och balansen är tillbaks.

Med träden och mossan på plats i mig själv kan solen lysa skarpare och jag känna intensivt utan att det på något allvarligt sätt hotar min balans.

Mitt fackombud på lagret kommer alltid massor av historier. Han är en rätt vettig vänstersosse men jäkligt långdragen, så man tröttnar på att prata med honom ganska fort.
Men den här historien var så sorgligt fin att jag kände att det var min plikt att föra vidare den.

Det var, såklart, på den gamla goda tiden. Innan företagets fabrik som huserade i samma lokaler las ner och verksamheten förlades på annan ort. Strax under tusen arbetare och minst lika många tjänstemän gick igenom grindarna varje morgon.

Vid en av maskinerna jobbade det en gammal gubbe. Maskinen var gammal, den enda av sin sort i fabriken, och en viktig del i produktionen. Men eftersom det var få som behärskade den så köpte företaget ingen ny. Det var billigare att låta gubben stå vid den än att beställa en som vem som helst kunde använda.

Men så kom då pensionen för den gamle mannen. Han avtackades av arbetskamrater och chefer och fick för sista gången stämpla ut.
En yngre arbetare fick ta över arbetet med den gammelmodiga maskinen. Men han klarade inte av det. Inte heller nästa anställd som fick försöka.
Företaget beställde först då en ny maskin som var modernare och enklare att använda. Men varför ska produktionen ligga nere så länge? Tänkte dom, och ringde gubben och frågade om han inte kunde vara så bussig och jobba ett par veckor till, han skulle få lite extra för det sa dom. Och gubben, som spenderat hela sitt vuxna liv inne i fabriken tackade ja.

Det gick några veckor, och sen så kom den nya maskinen. Den gamle tackades åter igen och gick ut ur grindarna.
Men på följande arbetsdag kom han ändå.
Han ville se hur det gick med den nya maskinen och hälsa på kamraterna och så vidare.
Nästa dag kom han igen, och nästa, och nästa…

Veckor blev till månader och måndader till år.
Det räknades ut att han varje dag kostade företaget 3000 kr, vilket var mycket på den tiden, i förlorad arbetstid när han gick runt i fabriken och “störde arbetet” för de andra arbetarna.
Men ingen gjorde något, företaget vågade inte dra in hans passerkort och gjorde inte heller något annat för att hindra honom komma in på fabriksområdet.

Visst tyckte arbetskamraterna att han var stollig, men han gjorde ju inte en fluga förnär så de ryckte på axlarna och lät han hållas.
Han höll till inne eller runt fabriken till och med under industrisemestern när alla maskiner stod tysta och ingen annan var där.

Först nitton år senare slutade han gå in genom fabriksporten.
Han hade hittats död i sin lägenhet, strax över 90 år gammal…

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)
Nytt: Följ min blogg med bloglovin

…

Läs också: Dagens Konflikt, Johan Frick, Autonoma Kärnan, Jordränta, Kim Müller, Redundans, Lutte des Classes

Knappast så jag klarar av att läsa det som skrivs om gässen som plockas levande för dunindustrins skull. Levande, för att på det sättet kan man plocka ett gärr upp till fyra gånger innan den dör… Första gången när dom är åtta veckor gamla sedan om sex veckor igen. Nej!! Vidrigt säger jag!! En j…la tur att jag har syntetfyllning i mina kuddar och täcken och äger ingen dunjacka och kommer aldrig att göra det heller! Hur skulle jag kunna sova med alla dessa plockade gäss på samvetet? Dåligt är bara förnamnet. Bojkott mot alla som har med denna vidriga plockning att göra.

Här kan du skriva på om du vill dra ett strå till stacket, mot det bätre.

Källa

Ravemusik

Förra veckan hade jag old skool rave som musiktema på bloggen. Detta gjorde att jag helt glömde av ett band som var en favorit när ravescenen var ung och det var den underbara brittiska gruppen N-Joi. Låtarna jag mest kommer ihåg från denna era är: Adrenalin, Mindflux och den ypperligt sköna Malfunction. Efter dessa låtar tycker jag att N-Joi blev lite för snälla och kommersiella i sin musik.

Human Resource var en grupp som utmärkte sig lite med låten “Dominator” och denna blev snabbt en favorit för mig. Detta underbara psykoljud som går låten igenom är så mumsigt.

Detta var i alla fall två grupper som helt kom i glömska förra veckan, men inte så konstigt då det var ett ex antal år sedan jag lyssnade på old skool rave.

När jag letade runt efter klassiska rave låtar på youtube hittade jag en otroligt skön låt och denna genre av musik börjada jag så sakta lyssna på 1987. Nämligen ACID! Detta är en grupp från Chicago, IL som inte är kända så vitt jag vet. Men de lägger ut sina låtar på youtube och de låtar jag lyssnat på är riktigt sköna. Men här nedan lägger jag upp låten jag fastnade mest för. Riktigt skön old school acid.

Drömmar

Att drömmar kan vara konstiga det vet de flesta om, men de kan även vara hur realistiska som helst, nästan så man tror det är sant det man drömt om natten innan. Detta kan få en att tänka till både en och två gånger innan man får in i huvudet att det bara var en dröm. En sådan dröm hade jag i natt. När jag vaknade kändes det så verkligt. Helt sjukt! Jag fattade först inte vad det var som hade hänt, men att det var precis som att ta på en verklig händelse fast än detta bara var något fiktivt kommen ur en dröm. Att något så abstrakt kan kännas så levande och naturligt. Jag drömde att jag hade blivit tillsammans med en tjej som jag inte känner eller har träffat i det verkliga livet, men som jag har som vän på facebook. Vem denna person är skriver jag inte ut här. I drömmen satt vi och pratade som om vi hade känt varandra hela livet och hittade på en massa saker, hemma hos henne för jag kände inte igen lägenheten. Vi fixade mat, drack vin, skrattade, busade och “censur”. Just det! Allt kändes så nära på något sätt när jag vaknade upp och tillslut förstod att det bara var en dröm.

Jag har försökt att analysera vad denna dröm betyder under dagen, men kan inte komma på någon bra förklaring. Kan det vara att jag saknar någon att dela mitt liv med? Mycket möjligt, men det skulle inte fungera nu i och med den sits jag sitter i just nu. Det finns säkert en massa förklaringar till varför jag just drömde som jag gjorde. Men det var en helt underbart trevlig dröm måste jag säga. Undra vad jag kommer drömma härnäst? Om jag kommer ihåg vad skrivar jag naturligtvis det här.

Det var allt för idag. På återseende i morgon.

Adios!

Skriva för mycket på en blogg…. Jag ser att jag skriver ganska mycket. Flera inlägg om dagen har det blivit och jag funderar på om läsarna hinner med. Men jag tycker verkligen det har varit kul att ha en blogg och skriva vad man tycker och tänker och visa sina bilder. Läsarantalet är också högre än väntat så det är peppande. Kan tänka mig att det går i perioder också. Ibland kanske man skriver jättemycket och ibland kanske man inte har något alls att säga. Det gäller väl bara att försöka lägga det på en jämn nivå …..

Det är idag för första gången på länge frost ute och någon minusgrad. Solen klarade av att lysa igenom molnen lite grann förut och det är verkligen härligt vindstilla. Jag tog mig en morgonpromenad till affären och köpte julskinka. Kollar man på vädret så kan det tydligen hålla sig med någon eller ett par minusgrader hela veckan och har man tur kanske lite snö till helgen. Om hela helgen skulle bli fin så gäller det ju att passa på att fotografera. Men vad? Givetvis kommer en dag gå åt till Restaurangen men kanske skulle man också försöka leta lite upp lite däggdjur på mossen, eller åka och spana efter orrar. Den som lever får se. Jobbar ju eftermiddag denna veckan så jag är i alla fall ledig både fredag, lördag och söndag.

Nedan visar jag ett lite annorlunda trädporträtt. Hur tänkte jag när jag tog detta ? Jo, det stora trädet i bak ville jag gärna porträttera, men det var så stort och på en sådan plats att jag inte fick till någon bra komposition och perspektiv på det. Så varför inte ha ett dött träd i förgrunden. Något som skapar djup och kontrast. Levande vs död. Kanske höjjer det rent av synen på det stora trädet som står där med dimman hängandes i toppen…

Mvh // Johannes

Från att under rätt lång tid kvävts av inre stress börjar det äntligen hända grejer som gör att jag känner mig levande. Jag har idag för första gången på länge drabbats av positiv stress. Sådan där som man känner när man plötsligt har saker att göra, som känns roliga, meningsfulla, utvecklande.

Sådär så att man samtidigt är lite orolig för att man inte riktigt ska få ihop det men bara går på ändå.

Igår och idag har jag fått flera mail och telefonsamtal som förändrar saker. Kanske inte precis revolutionerande men tillräckligt för att ge mig livsgnistan tillbaka.

Och jag är så glad och lite stolt över mig själv för att jag faktiskt hur svart det än har känts inte har gett upp.

Läs även andra bloggares åsikter om mymlan, livslust, stress

Ja, nu är det så här igen. Klockan är runt midnatt och de enda som är vakna här hemma är jag och snart 17 årige katten. Han är en trogen vän, oavsett om det är tidigt i ottan eller sent på kvällen. Radion “skvalar” i vanlig ordning och just nu är det Karlavagnen och Lisa Syren som strömmar ut i etern. Jag borde sova för länge sedan, men några ord på bloggen ska det ändå bli innan det är dags. Dagen känns inte riktigt fullbordad annars.

 Törs inte fördjupa mig så värst i något ämne för då kommer jag väl aldrig i säng. Kollar lite på Aftonbladet och Expressens löpsedlar för att se om något speciellt hänt som är värt att kommentera. Mona Seilitz död är det som kommer upp först på båda tidningarna. Hon dog av hjärtproblem och blev bara 65 år. Känns konstigt för hon var på något sätt en av de mest “levande” personer jag sett.

Naturligtvis berörs det hemska som hänt i Arboga och att polisen nu fått tag på ett förmodat mordvapen. Hoppas fallet får en lösning snart. Det ger inte barnen livet åter, men måste ändå vara ett steg i rätt riktning i den mödosamma sorgeprocess som väntar de anhöriga.

En del sport är det förståss också, det är det ju jämt! Mats Sundin är skadad och missar de två återstående matcherna. Det spekuleras också i om karriären är över för hans del. Marcus Allbäck återvänder till Sverige och till Örgryte, borta bra men hemma bäst! Men inte ett ord om matchen Mora-Leksand. Det kanske varit på löpet tidigare idag eller finns inne i tidningen. Här i Dalarna är det nog nästan ingen som missat derbyt. Själv såg jag inte matchen eftersom jag var borta och upptagen av annat, men jag kollade texttv så fort jag kom hem för att se hur det gått. Jag håller ju både på Mora och på Leksand så det är lite kluvna känslor hur som helst.

Även lite musik finns - Idol/Marie Picasso och Charlotte Perrelli/Melodifestivalen kan man ju vända och vrida på lite också.

Något oväntat finns också: En 34 årig  man som säger sig vänta barn och själv bära barnet i sin mage. Som förstärkning av budskapet visas en bild också.  Min första reaktion är att det måste vara ett aprilskämt, men det är ju inte första april längre. Tydligen har mannen tidigare varit en kvinna som gjort könsbyte, med operation och allt. Hur det sen hänger ihop orkar jag inte fördjupa mig i just nu. Är det sanning lär vi väl få höra mera om det framöver. Han/hon skulle visst vara med i Oprah Winfreys show. Jag hittar också en bild på en mumifierad kvinna som legat död på sin soffa i flera år. Usch vilket öde, det måste varit en väldigt ensam person. Sånt händer gudskelov inte här hos oss. Här vet, mer eller mindre, alla allt om alla, på gott och ont. Mest gott tror jag faktiskt. Det är en slags social trygghet. Om någon avviker från sina normala vanor reagerar man.

Nej, nu blir det inget mera läsande/skrivande idag, min sköna säng väntar på mig.

God natt!