(c) Anne Kananen 2009 – “Sista efterrätten” – olja

Idén till denna bilden kom till mig när jag var full

Japp, då var det dags att gräva upp nästa lik. Nu Karl XII. SvD rapporterar inte huruvuda det är historiker som bett att få göra de “historiska” undersökningarna av Karl XII:s kropp. Men jag tvivlar. “Gåtan” om Karl XII:s död är gravt överdriven vad gåtor beträffar.

Men här en fråga för framtida historiska studier: liket som historiebärare och historievetenskapens medikalisering (historien förkroppsligad). Mer om rätten till historiska lik, se här.

… eller ja… hon ska föreställa ett lik….
Minea på väg på spökkalas….

Vad vi är duktiga i Sverige som börjat äta mindre kött. Vi äter så mycket mindre kött att Scan släpper 400 slaktare fria från sina fabriker i Uppsala och Bjaeverskov.

Äntligen har svenskarna förstått att ruttnande dött kött rimligtvis inte kan vara bra för våra system. Äntligen slipper slaktarna repetitiva, själsdödande arbetsuppgifter och får tid över till att odla sojakorv och polisonger istället. Heja Sverige! Äntligen hänger vi med.

(Kristina) Väl hemma från Polen får jag en uppdatering över en flaska champagne. Vi talar förstås om liket på taket.

Fredrik och Jonas betraktar liket i över en halvtimme innan de kommer sig för att kontakta receptionen. Som då fått in ett flertal larm om samma kille och har redan meddelat polis, ambulans med flera. Sen är det bara att vänta innan förstärkningen anländer. Under tiden hinner liket vakna på sig – de är starkt troende i Polen så detta kan även betraktas som ett mirakel att han återuppstått från de döda – och sparka av sig ytterligare en sko, vända på huvudet och somna om.

När Polish CSI anländer skickar de en ensam modig polis (kanske för att han hade bäst kondis) upp för de 17 våningarna för att när han väl kommer upp, vända på klacken och gå ner igen utan att kolla likstelhet, säkra eventuella spår eller fotografera bevisen. Medan mobilisering pågår på gatunivå kvicknar liket – numera fyllot – till, borstar av sig, sätter på sig skorna och traskar ner för alla våningarna. Bara för att möta en uppretad skara polis- och ambulansmän. Han kunde glömma sin helgonförklaring trots uppståndelsen från de döda!

Det är ju en fantastiskt tydlig bild tagen med mobilkamera men det ligger en vit prick på det grå taket som alltså är själva liket.

(Kristina) Vi tänker så olika, jag och Fredrik. Och reagerar olika också för den delen.

Alldeles nyss ringde han från ett hotell  i Polen där han för tillfället befinner sig. Under tiden som vi pratar står han och tittar ut över staden (exakt vilken stad vet jag faktiskt inte) och konstaterar:

-”Oj, nu ser jag ett lik”.

Jag tror först att han syftar på kollegan och att gårdagen bjöd på en rejäl fest men han menar tydligen allvar. På ett tak mittemot ligger en manskropp som uppenbarligen verkar helt livlös. Hans första reaktion är att kontakta polisen medan jag i samma andetag säger att han skall kontakta receptionen och be om en prisreduktion eftersom han har ett lik som förstör utsikten.

Det blir alltid billigare och bättre utsikt på de hotell som jag bor på.

Oj. Oj. Oj. Oj… Oj.

I dystra tider är ett gott skratt oumbärligt för människans mentala hälsa.

Kommunfullmäktige i Exeter, England, har frivilligt eller ofrivilligt förstått att det också funkar under svininfluensahysterin. Åtminstone för de som gillar lite mer svart humor.

Katakomber i staden, från 1800-talet, ska göras redo för ett eventuellt behov av att förvara… Lik.

Det är väl en ganska skön gest till ortens invånare?

“Häpp, nu ska vi ordna lite utrymme bland katakomber där vi eventuellt kan skyffla ner era döda kroppar.”

Ger en helt ny dimension till bilden av det vädermässigt gråmulna landet.

Läs även andra bloggares åsikter om england, exeter, svininfluensa, lik, katakomber

Yapımcı firmanın açıklamalarına göre Ghostbusters projesi için yaklaşık 15-20 milyon dolar arası bir miktar harcandı. Bu tabii ki ünlü serinin oyunu için geçerli olan bütçe. 1984 yılında yayınlanan film ise 30 milyon dolarlık bir bütçeye sahipti.

Amerika, Teksas gazetesi Star Telegram’ın haberine göre, Ghostbusters video oyunu bomba etkisi yaratarak 1 milyonluk satış rakamına ulaştı. Böylece yapım bütçesinin oldukça üzerinde bir gelir elde etti.

Oyun ile birlikte hayalet avcıları yeniden gündeme oturdu. Bunun üzerine Dan Aykroyd seriye üçüncü bölümü eklemek için kolları sıvadı. Ghostbusters oyununun yapımcı şirketi Reality de harekete geçti. Şirketin kurucularından Mark Randel “Eğer yeni bir film yapılacaksa biz de ikinci bir oyun için çalışmaktan gurur duyarız” dedi.

imdb.com’da yayınlanan verilere göre Ghostbusters III için hazırlıklar başladı. Önceki 2 filmde yer alan kadro yeniden bir araya geliyor. Ancak yeni Hayalet Avcıları’nı izleyebilmek için 2012′ye kadar beklememiz gerekiyor.

Henüz oyun versiyonuyla ilgili Randel’in açıklamalarından başka bir bilgi yok. Eğer böylesine bir projeye karar verilirse filmden önce çıkması da beklenmiyor. Ancak oyunun başarısından sonra yeni projenin dedikodusu bile insanı heyecanlandırmaya yetiyor.

Grön linoleum. Det doftar ingenting här. Jag undrar om detta beror på ovanligt bra aircondition eller på grund av det faktum att det hela tiden susar in nytt folk genom den gigantiska svängdörren i massivt trä. Det finns ett stort kvadratiskt rum i mitten av byggnaden, till synes utan tak men jag kan inte vara säker eftersom jag inte ser hela vägen upp. Jag fortsätter stirra på det gröna golvet. En futuristisk illusion av hur gräs skulle kunna ha sett ut när större delen av allt liv på den här planeten har blivit utrotat. Det är blankt, och en systematisk avspegling av lamporna skiner åter från golvet. Det är tyst här inne förrutom bibliotikarien som då och då ger ut instruktioner och direktioner från receptionen. Precis som till mig när jag först tog det stora klivet in hit. Ett kliv ut i arbetslösheten. Inget mer kontor. Bara tid. Tid att söka ett nytt jobb. Eller tid för personlig bankrutt. En vilsen låga inom mig bränner mig svårt var gång mina tankar driver mot att bara strunta i alltsammans och vallfärdas hem till Sverige. Det gröna golvet förblir. Jag förblir! Jag SKA stanna kvar i Oslo, så är det bara. På ett sätt känns det som om jag hållt andan sedan januari och först nu tar mitt första andetag. Min observationsförmåga är starkare än någonsin, och jag identifierar mig själv med någon sorts hungrigt rovdjur. Doft, smak, syn, hörsel. Mina sinnen är förhöjda och jag är redo att gå över lik.

“So give the man a cigar, and a blowtorch to light it with!”

Idag läste jag en artikel i Folkbladet som hadlade om IFK Norrköping. Det var Patrik Andersson som talade. Utan att lägga någon värdering i honom – Fy fan vad han har kloka saker att säga. Han lade fram det rakt och på ett bra sätt som visade att han ändå visste vad han talade om. IFK är en klubb som blöder – både sportsligt och ekonomiskt, men även i sitt anseende. Under “Ludinskapet” så har saker sopats under mattan. Inte bara saker – det mesta och de flesta. “Lundinskapet” har missbrukat sitt förtroende och nu börjar liken komma ut u garderoben. “Hemliga” kontrakt har skrivit och omfattar miljoner i utgifter under flera år. Nu har TACK OCH LOV Hunt kommit till makten, och visst, klubben är i rätt kasst sportsligt skick men jävlar vilken lirare. Han går ut med saker och ting utan att hymla. Spelare måste få sänkta löner, Klubbhus ska säljas och personal ska sparkas. Okej det är katastrof, men hade “Lundinskapet” suttit kvar hade man inte hört något. De hade skrivit några “hemliga” kontrakt och så hade personerna försvunnit i tystnaden. Hur man som ordförande och inte agerar är helt stört. “Lundinskapet” behandlade oss supportrar som idioter, eller mindre kunniga. Med Hunt i spetsen så behandlas vi supportrar som vi önskar – som en i klubben. Hunt, baby, tack för att du kom! Nu jävlar vänder vi trenden! (Hur “Lundiskapet” kan vara VD för Riksbyggen är helt jävla otroligt. Bygger han “hemliga hus nu också? Idiotjävel!)

List polling booths Jalandhar Cantt (Lok Sabha 2009 Jalandhar constituency)

List polling booths Jalandhar Adampur (Lok Sabha 2009 Jalandhar constituency)

Idag på tåget smygfotade jag en annan av mina medpendlare. Den här gången var det en man som jag anser vara hyfsat lik en sliten Tito Beltran. När jag visade bilden här på jobbet tyckte min kollega att han var mer lik en blekfet Saddam Hussein. Jag vet inte, vad tycker ni?

Självklart menar jag inte att min medpendlare är som Tito eller Saddam. Jag tror att han är en mycket trevlig man (han var väldigt artig idag på tåget till exempel) som åker till Stockholm, dricker morgonkaffet på tåget, jobbar hårt och sedan kommer hem till familjen. Precis som alla vi andra. Jag har fått för mig att han kanske kan vara civilingenjör kanske.

Nu ska det handla om ett ämne som är väldigt känsligt.

Vissa delar av detta inlägg kommer nämligen att handla om förintelsen, och jag kommer säkert att röra upp en del saker i och med detta.

I alla fall så kommer säkert de flesta som läser det här inlägget att tycka det, och kanske finns det någon eller några idioter out there som anser att det till och med kan vara hets mot folkgrupp eller antisemitiskt.

Men i så fall har dessa idioter inte läst igenom mitt inlägg särskilt ordentligt, för de saker som står i det är varken hets mot folkgrupp eller antisemitiskt.

De läsare som har någon form av hjärna märker det när de läser igenom det, vad de andra gör befattar jag mig däremot inte med.

Det som jag skriver är skyddat av den i Sverige grundslagsstiftande yttrandefriheten och det kan de inte göra ett förbaskade dugg åt, för till skillnad ifrån dem så har jag läst den svenska lagboken och för de som inte vet det så heter den Svea Rikes Lag.

Men inledningsvis så börjar det hela med den franske politikern Jean-Marie Le Pen.

Följande artikel stod nämligen idag på TV4:s text-tv:

Le Pen får inte öppna EU-parlament

De dominerande partigrupperna i EU-parlamentet uppges ha kommit överens om att inte låta den franske högerextremisten Jean-Marie Le Pen leda öppnandet av nästa session i sommar.

Le Pen stod på tur att få hedersuppdraget att leda invigningssessionen med det nyvalda parlamentet i sommar.

En rad ledamöter har tidigare sagt att de inte vill välkomnas till parlamentet av en “fascist” som har ifrågasatt Förintelsen av judar under andra världskriget.

Dessa ledamöters agerande avslöjar dem själva som antidemokrater, och de partigrupper som har stoppat Le Pen från att leda öppnandet visar också att de är både fega och antidemokratiska i den här frågan.

Varför är då både de här ledamöterna och partigrupperna antidemokratiska?

Ja, det säger ju sig självt.

I en demokrati, i alla fall i en som är värd nammnet, så har nämligen alla människor rätt att ifrågasätta saker och ting eftersom både yttrandefrihet och åsiktsfrihet är två utav de viktigaste hörnstenarna som kännetecknar en demokrati.

Dessutom har Le Pen inte påstått att inte 6 miljoner judar dog under förintelsen, det som han har ifrågsatt är däremot hur många som har mördats.

För siffran 6 miljoner är ju faktiskt ganska mycket, och med tanke på att det var rent utsagt urusla levnadsförhållanden i dessa förintelselägrer både när det gäller mat, hygien och mycket annat så är det ju klart som korvspad att mängder av människor dog i svält och sjukdomar också.

För vad händer om en massa människor trängs ihop på små ytor, och på dessa får för lite och för dålig mat, samt knappt har några hygienmöjligheter?

Jo, det skapas snappt sjukdomar av olika slag, och på grund utav maten så dör många i svält också.

När det gäller döda människor så är det bara att ta en titt på alla de bilder på liken efter dessa människor, de allra flesta av dem syns tydligt ha dött av svält på grund av hur smala kropparna är.

Så var det i alla fall på utställningen “Fransson skottar snö” som har hållits på Värmlands museum och som handlade om Sveriges roll i förintelsen. Jag besökte nämligen denna utställning under hösten som har gått, så jag borde ju veta.

När det gäller alla som dog så var det ju inte heller bara judar som det var frågan om, utan också människor av andra folkslag.

Och när det gäller själva gasningen så var den inte den enda avrättningsmetoden, eftersom de tyska soldater, läkarna och andra som styrde dessa läger även hade andra sorters avrättningsmetoder till sitt förfogande:

Soldater, överstar m.m hade olika skjutvapen och läkarna hade t ex gift av olika slag.

Ja, det finns verkligen mycket som man kan ifrågasätta när det gäller denna “era” i andra världskrigets historia.

För oavsett vad saken än gäller så har man all rätt i världen att ifråga sätta saker och ting, detta är en mänsklig rättighet så väl som en demokratisk.

När det gäller de ledamöter som inte ville välkomnas av Le Pen så är det ingen som tvingar dem att gå till öppnandet av sommarens session, de är helt i sin fria vilja att strunta i det.

För det har de en demokratisk rättighet till.

Men det tänker de tydligen inte på, eller också vet de inte om att de har det.

Nu sitter jag hemma hos David, jag har fotat kistor och tränat och David har hämtat sin farsa på busstationen. Sen tränade han med mig och Adam en stund.

Nu värmer vi upp med att lyssna på banden vi ska lyssna på ikväll.

I bilen kommer vi däremot bara ha Jill Johnsson, Westlife och Björn Skifs om vi inte tar med någon skiva.

Men om bara JoelPoel kunde få tummen ur och sluta jobba så skulle vi kunna dra snart så inte Palmen behöver vänta så länge.

Vi ska ju hinna med antingen ett eller båda av de obligatoriska stoppen på vägen, Åmselekiosken och den lilla kiosken i Vindeln (om den öppnat igen)

Nu lämnas ni i Adams händer, om han inte skriver något så är han svagast.

Vi hörs!

Jag har inga bilder här hos David så jag kör på den förra House of metal bilden igen.

Palmen är ändå så söt att man kan titta två gånger.
Mer att säga om den bilden är ju faktiskt också att killarna på sidan av Palmen. Rickard och David är ute på turné med sitt band (www.feral.se) just nu annars skulle nog dom också varit på HoM i helgen.

Ni vet hur det är, när man har en favorit.
Som Råttor gillar ost, Hästar tycker om äpplen, Patrik gillar fotboll, Föräldrar gillar sina barn och jag, jag ÄLSKAR banan skids.

Men jag har upptäckt att utbudet på dem bara sjunker med var dag som går. Har jag hittat en affär, kiosk eller vad som helst som säljer dem, har jag inom en vecka köpt upp deras lager och jag måste ut och leta upp ett nytt ställe som jag kan ruinera på deras banan-kolor.

Idag när jag kom hem till Avesta åkte jag och mamma för att leta efter en klösbräda till nykommlingarna. Det slutade med att vi hamnade i paradiset. Ett helt bord fullt med banan-kolor. WOW, kan det bli bättre?

Le défaut fondamental du système electoral israélien apparaît une fois de plus,lié à l’émiettement de la représentation électorale (33 partis pour 120 députés) avec l’instabilité gouvernementale qui en est la conséquence ( aucun gouvernement récent n’ayant terminé son mandat),  et les petits partis disposant d’un pouvoir exhorbitant de chantage sur les grandes formations, dont ils peuvent faire chuter les majorités pour un oui ou pour un non.

Le scrutin de hier a montré à la fois le glissement à droite de l’électorat (le parti travailliste est en voie de devenir un parti d’appoint dans des majorités conçues par les autres partis, la gauche représente moins de 20 % des voix dans le pays) et la réticence à donner carte blanche à l’extrême droite dont la progression a été  effective, mais limitée

Livni a remporté son pari de vaincre électoralement Netanyahou, malgré les sondages qui prédisaient la victoire de celui-ci, et le pessimisme de ses troupes, faisant preuve d’une belle combativité, et apportant un démenti à ceux qui la dépeignaient comme “pas à la hauteur”.

Mais le problème de la formation du gouvernement reste entier, la droite  est majoritaire dans le pays, et n’entend pas faire de cadeau à Livni avec qui les divergences sont fondamentales: sur le non partage de Jerusalem, sur les colonies en Cisjordanie et la restitution du Golan;

On voit mal l’extrême droite s’allier avec Kadima et les partis de gauche. La conclusion terrible qui s’impose, c’est un gouvernement de Netanyahou, ce qui veut dire la fin du processus de paix. Ce que l’on peut dire, c’est que de moins en moins de gens  croient à celui-ci dans le pays, compte tenu  de l’échec d’Oslo, de la 2ème Intifada, et du fait que l’Autorité Palestinienne est de plus en plus coupée de la population palestinienne, et apparaît maintenue en survie par le soutien des Israéliens eux-mêmes.

A partir de là,n’existent plus que deux alternatives: le développement d’une nouvelle intifada, avec actes de terrorisme à l’Irakienne, et un affrontement avec les pays arabes à courte échéance,ou bien un retrait des territoires unilatéral, ce qui est inenvisageable après l’expérience de Gaza: ce serait ouvrir la voie à un état hostile à mort à Israël et contrôlé par le Hamas ou son équivalent.

Des hypothèses qui incluent toutes les deux des guerres sanglantes, rendant la vie insupportable pour beaucoup en Israël.

Les Israéliens ont eu en main les données du choix. Ils  savaient que la paix et la guerre étaient en jeu dans le choix des majorités electorales. Ce qui l’a emporté, c’est une vision méfiante et pessimiste du monde arabe, qui prenait en compte la progression de la haine dans ce camp, qui ne croyait plus à la représentativité des interlocuteurs qui lui restaient, et qui doutait de la détermination du camp de centre gauche à cause de l’incertitude des résultats de la guerre que le gouvernement avait déclenché.

La suite montrera si le choix qui a été fait préservera la sauvegarde d’Israël ou, au contraire,précipitera une catastrophe que de plus en plus de monde appréhende

Drummer/composer George Schuller and his longstanding quintet, Circle Wide, will perform at Brooklyn’s Douglass Street Music Collective on Wednesday, February 4th before heading abroad for its European tour.  

The group is on the road supporting its latest release, 2008’s Like Before, Somewhat After (Playscape Recordings), which pays tribute to the music of Keith Jarrett’s American Quartet.

European Tour Dates:

02/06 – Kulturzentrum Gems (Singen, Germany)
02/07 – Spielboden (Dornbirn, Austria)
02/08 – Moods (Zurich, Switzerland)
02/10 – Jazzclub Cavete (Marburg, Germany) 
02/12 – Kuenstlerwerkstatt (Pfaffenhofen, Germany) 
02/13 – Jazzclub (Bayreuth, Germany) 
02/14 – Cave 61 (Heilbronn, Germany)

Beberapa hari yang lalu saya mendapat SMS dari adik saya yang tinggal di Yogya. Dia memberi kabar bahwa ada tetangga saya yang meninggal dunia. Sebetulnya tidak ada yang istimewa dengan kejadian ini, toh semua pasti akan dipanggil juga. Yang menjadi pikiran saya adalah, bahwa yang meninggal tsb adalah Mbah nDermo (perempuan) namanya, sudah sepuh dan sudah lama sakit bahkan tidak bisa jalan. Ingatan saya menerawang kejadian hampir 3 tahun yang lalu pada saat Gempa Yogya meluluhlantahkan desa kami, di Mojohuro, Sriharjo,kira-kira 17 km di sebelah Selatan Kota Yogya. Pada saat ini saya “diberi kesempatan” untuk menyaksikan dan mengalami sebuah kejadian yang bahkan mungkin menjadi ‘trauma’ bagi banyak orang di Bantul dan sekitarnya. Ya, 27 Mei 2006 sekitar pkl 6 pagi, gempa berkekuatan 5,9 SR mengguncang Bantul dan sekitarnya.

Kejadian tersebut berlangsung sangat cepat, ketika itu saya sedang buang air besar di kamar mandi. Begitu terdengan suara ‘kemrosak’ disertai ambruknya dinding kamar mandi saya, seketika itu juga saya meloncat menerobos dinding yang miring dan lari keluar. Saat itu maaf, saya masih belum membasuh bekas BAB saya.

Begitu cepat dan keras goncangan gempa yang terjadi. Ternyata di luar rumah sudah ada Bapak (yang memang pada saat kejadian itu sudah berada di luar rumah) dan Simbok yang baru saja tergopoh-gopoh lari dari dapur. Ketika itu beliau sedang melakukan rutinitas pagi di dapur, menyiapkan sarapan buat kami semua.

Kami bertiga berteriak-teriah menyebut Asma Allah, berselang seling dengan memanggil nama adik saya yang ternyata belum keluar dari rumah. Sementara sebagian besar genteng rumah kami melorot semua, beberapa bagian rumah miring dan temboknya hampir roboh. Setelah gempa berhenti, Alhamdulillah adik saya keluar dengan keadaan selamat tanpa kurang suatu apapun, meski dengan rambut dan bagian tubuh yang lain penuh debu akibat menerobos reruntuhan bangunan rumah.

Setelah memastikan semua anggota keluarga kami lengkap, saya dan Bapak segera ke tetangga sebelah yang ternyata keadaannya lebih parah. Sebagian besar rumah rubuh, rata dengan tanah. Pada saat itulah saya mempunya memori dengan Mbah nDermo yang saya ceritakan di atas.

Subhanallah… orang tua, tidak bisa berjalan krn sakit, masih selamat dan tidak terlukan sedikitpun di dalam rumah yang digoncang gempa hebat. Hebatnya, rumah konstruksi kayu (jaman dulu) itu memang justri tahan gempa, tidak mengalami kerusakan parah seperti rumah batu-bata (tanpa tulang) yang kebanyakan rohoh.

Saya bersama tetangga lain (Lik Jumakir) menggotong beliau ke tempat yang lebih aman untuk menghindari gempa susulan. Setelah itu saya tidak terlalu tahu perkembangan kesehatan beliau, namun pada akhirnya beberapa hari yg lalu beliau di panggil oleh-Nya.

Innalillahi wainnailaihiirojiun…

Gallery (Cuma pake Kamera Handphone)

Rata dengan tanah (rumah tetangga)

Pakdhe Dalmadi, malam setelah gempa langsung datang dari Bogor. Didepan rumah Mbah Warto

4 jam setelah gempa,pengungsi di Lapangan Sriharjo

Hittade den här bilden från igår, riktigt festligt med peruk och grejer som  även följde med ut på krogen (dock inte på mig utan på dess rätta ägare). Härligt det där med peruk, man kan ju liksom alltid ha bra hårdagar, ingen jävla bad-hair day med peruk inte! Det är bara att sätta på sig den eller om man har flera är det bara att välja en från samlingen, och skit samma om alla ser att man har en wig på huvudet, de är bara avundsjuka kan man intala sig då. Vill jag vara svarthårig idag? Eller hästsvans (fyfan)? Ja det går att variera sig, och sen kan man ju ha såna där frigolthuvuden som man placerar perukerna på under natten…

Men den här bilden i alla fall, det är en bild av mig som död. Jag har den rätta liktonen och munnen har liksom öppnats lite (käken brukar väl ramla ner på lik?) och så har jag då efter min död fått en jävla peruk på huvudet. Kanske var jag med i en fallolycka så hela bakhuvudet mosades, bara att dölja med peruk ju tyckte likfixaren.

Det skulle kunnat vara en replik från Gaetano Sivieri, 65 år, i Aosta i Italien. Under åtta års tid förvarade han sin döde far i frysen för att kunna fortsätta att plocka ut hans pension. Under onsdagen dömdes han till fyra års fängelse och skall betala tillbaka 300.000 euro till nationella pensionsmyndigheten. Mannens 90-årige far hittades i frysen i februari 2007 och han hade tydligen dött av naturliga orsaker.

Fridens…